Avrättningar i Iran
Interpellation 2013/14:83 av Amin, Jabar (MP)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2013-11-06
- Anmäld
- 2013-11-06
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2013-11-13
- Sista svarsdatum
- 2013-11-20
- Besvarad
- 2013-11-26
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 6 november
Interpellation
2013/14:83 Avrättningar i Iran
av Jabar Amin (MP)
till utrikesminister Carl Bildt (M)
Allt sedan den befäste sin makt har den iranska islamiska regimen förtryckt, fängslat och avrättat politiska motståndare, inte minst kurdiska aktivister.
Enligt Amnesty Internationals årsrapport är den iranska islamiska regimen den regim i världen som avrättar flest människor i relation till sin folkmängd.
De som avrättas är ofta människor som tror på demokrati, frihet och folkrätten och har således en annan politisk uppfattning än den islamiska regimen.
För tre månader sedan tillträdde Hassan Rohani som Irans president. Somliga bedömare trodde att han kommer att föra en annan och mindre repressiv politik än dittills i Iran. De förhoppningarna måste nu anses ha varit naiva.
De grövsta brotten som regeringen begår mot medborgarna, nämligen avrättningarna, har bara ökat. Enbart under de senaste månaderna har, enligt uppgifter, hundratals politiska aktivister avrättats. Flera av dessa är kurdiska politiska aktivister som kämpar för demokrati och frihet. Exempelvis kunde vi i lördags läsa i Göteborgs-Posten att den iranska regimen hade avrättat 17 politiska fångar den 27 oktober 2013.
I ett pressmeddelande skrev Amnesty International förra veckan att de iranska myndigheterna har officiellt bekräftat 304 avrättningar under 2013, men enligt säkra källor ska ytterligare minst 234 avrättningar ha skett under året. Vidare skrev Amnesty att denna våg av avrättningar visar att bakom alla ord och löften fortsätter de iranska myndigheterna att ägna sig åt statsfinansierat dödande. Enligt en medarbetare på FN:s människorättskommission är Irans samtal med FN en rökridå, och inget annat.
Mänsklig värdighet, frihet, demokrati, jämställdhet, rättsstatsprincipen och respekten för mänskliga rättigheter står inskrivna i EU:s Lissabonfördrag. Dessa grundläggande värderingar måste också avspegla sig i den förda svenska politiken. Sverige, tillsammans med EU, bör gemensamt protestera mot de övergrepp och det omfattande förtryck som den iranska regimen utövar mot sin befolkning.
Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa två frågor till utrikesministern:
Avser ministern att agera för att markera mot den iranska regimen för avrättningar av politiska fångar och andra, och i så fall på vilka sätt?
Avser ministern att agera inom EU för att med de medel som där står till råds dels fördöma avrättningarna och dels utöva påtryckningar mot den iranska regimen att den stoppar dessa avrättningar och övergrepp?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2013/14:83
Webb-tv: Avrättningar i Iran
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2013/14:34 Tisdagen den 26 novemberProtokoll 2013/14:34 10 § Svar på interpellation 2013/14:83 om avrättningar i Iran
Protokoll från debatten
Anf. 1 Utrikesminister Carl Bildt (M)
Herr talman! Jabar Amin har frågat mig om jag avser att agera för att markera mot den iranska regimen för avrättningarna av politiska fångar och andra, och i så fall på vilka sätt. Vidare undrar Jabar Amin om jag avser att agera inom EU för att dels fördöma avrättningarna och dels utöva påtryckningar mot den iranska regimen så att den stoppar dessa avrättningar och övergrepp.
Situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran är fortsatt mycket allvarlig. Frigivningen av ett antal politiska fångar tidigare i höstas var ett positivt steg. Därutöver har vi hittills sett få konkreta förbättringar på MR-området sedan president Rohanis tillträde. Vad gäller användningen av dödsstraffet stämmer de uppgifter som Jabar Amin hänvisar till. Antalet avrättningar har ökat sedan sommaren, och nyligen kom uppgifter om ytterligare avrättningar av en rad politiska fångar, däribland kurder och balucher. Mot denna bakgrund är det än viktigare att tydligt påtala kränkningar.
Som jag tidigare anfört fördömer Sverige användningen av dödsstraff i alla dess former. Enligt svensk uppfattning är dödsstraffet ett omänskligt, grymt och oåterkalleligt straff som inte har någon plats i någon modern rättsordning.
I dagarna har Utrikesdepartementets rättschef varit i Iran för att med höga iranska företrädare bland annat diskutera frågor om mänskliga rättigheter. I samband med dessa möten togs dödsstraffet särskilt upp, och Sveriges position markerades tydligt, med hänvisning till den senaste ökningen av antalet avrättningar. Den frågan ska även diskuteras inom kort när Irans vice utrikesminister besöker Sverige. Denna typ av utbyte ska ses som ett led i Sveriges löpande arbete med att påtala brott mot de mänskliga rättigheterna i Iran och få till stånd en förändring.
EU har även i rådsslutsatser och i uttalanden återkommande uppmanat Iran att upphöra med kränkningarna av de mänskliga rättigheterna, inklusive repressionen av oppositionella och den omfattande tillämpningen av dödsstraff. År 2011 införde EU restriktiva åtgärder mot personer som medverkar i eller är ansvariga för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Iran, inklusive ökad användning av dödsstraffet. Vidare stöder Sverige arbetet med att ta fram den årliga resolutionen i FN om situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran. Resolutionen belyser den allvarliga situationen med dödsstraffet och avrättningarna som sker i strid med folkrätten.
De öppningar för ett ökat meningsutbyte som nu finns med Iran är positiva och viktiga, men de får inte leda till att den bristande respekten för de mänskliga rättigheterna i Iran kommer i skymundan. Sverige kommer att fortsätta att tydligt påtala kränkningar av de mänskliga rättigheterna och verka för dödsstraffets avskaffande.
Anf. 2 Jabar Amin (MP)
Herr talman! Låt mig börja med att tacka utrikesminister Carl Bildt för svaret på interpellationen, även om det var något otydligt på vissa ställen.
Det som jag har på mig, herr talman, är kurdiska kläder från den södra delen av Kurdistan. Något så oskyldigt som att ha sådana kurdiska kläder på sig, kombinerat med ett krav på demokrati och yttrandefrihet, har länge i olika delar av Kurdistan kunnat leda till långa fängelsestraff och ibland till och med avrättning. Diskrimineringen av kurder och förtrycket av det kurdiska folket har varit mycket omfattande. Fram till för bara några år sedan förnekade exempelvis den turkiska regimen existensen av det kurdiska folket, ett folk på över 20 miljoner personer. I Saddam Husseins Irak begick man folkmord mot det kurdiska folket. Irans och Syriens regimer är inte så mycket bättre. Det är jag säker på att utrikesministern är väl medveten om.
Alla vet vi att den iranska regimens avrättningar bara har ökat sedan den nya presidenten Rohani kom till makten. Sherko Mearefi avrättades för två veckor sedan, Reza Ismaili och Habibolla Golparipor för tre veckor sedan. Det är bara några av dem som avrättades för några veckor sedan. Bland de avrättade finns många balucher, araber, kurder och andra som avrättats på grund av att de begär något så fundamentalt som demokrati och yttrandefrihet.
Med tanke på detta är det väldigt viktigt att regeringarna i de länder som vill stå upp för de demokratiska principerna fördömer när avrättningar av oppositionella sker. Utrikesministerns svar är något otydligt i fördömandet. För att minimera risken för att uppfatta fel vill jag betona mina huvudfrågor: Fördömer utrikesministern de politiska avrättningarna i Iran? Fördömer utrikesministern den iranska regimen för de avrättningar som har skett och som sker? Många väntar också på detta. Vad avser utrikesministern att göra mer än att i slutna rum kanske säga något som möjligen uppfattas som kritik av några tjänstemän i Iran?
Anf. 3 Valter Mutt (MP)
Herr talman! Olyckligtvis är det du, Carl Bildt, och inte jag som är svensk utrikesminister. Det ligger i sakens natur att vi i oppositionen inte når ut och kan påverka skeendet ute i världen på samma sätt som den som bekläder utrikesministerposten. Du, Carl Bildt, är i dag en av dem som har varit utrikesminister allra längst i hela Europa. Detta sammantaget med ditt förflutna som regeringschef ger dig en stark plattform att agera utifrån.
Det som skiljer statsmän och statskvinnor från mer ordinära politiker är förmågan att vid väl valda tillfällen välja väl valda ord - att våga ta bladet från munnen och tala om satans mördare och diktaturens kreatur.
Teokratin i Teheran må ha skaffat sig ett mer presentabelt ansikte utåt i den nye presidenten Rohani. Men så länge de ohyggliga avrättningarna av kurdiska frihetskämpar, baluchiska oppositionella och andra motståndare till diktaturen fortsätter och till och med ökar i antal framstår denne Rohani mer som en maskot för landets verkliga makthavare än som president på riktigt. Till och med Rohanis egen rådgivare för minoritetsfrågor, Ali Younesi, har enligt uppgift varnat för att extrema element inom landets säkerhetsapparater ger order om ökat antal avrättningar för att visa vem som fortfarande har den verkliga makten.
Mer liberalt sinnade imamer vädjar nu om besinning. Imamen Mowlana Abdulhamid har skrivit brev till Irans högste andliga ledare ayatolla Ali Khameini om att ställa in avrättningarna av 26 unga män av kurdiskt ursprung.
Detta handlar om liv och död och ytterst om vilken värld vi vill leva i. Delegera inte ständigt ned frågor om mänskliga rättigheter till tjänstemannanivå, Carl Bildt, utan gå ut och tala på ett sätt som får världen att lyssna!
Anf. 4 Utrikesminister Carl Bildt (M)
Herr talman! Jabar Amin hade en konkret fråga som han formulerade på slutet: Fördömer utrikesministern de politiska avrättningarna i Iran? Svaret på frågan är självfallet, vilket framgår i interpellationssvaret, ja.
Låt mig vidga detta. Även om jag förstår att detta är fokus i frågeställningen - kurdiska, baluchiska och andra oppositionella, frihetskämpar eller hur vi nu väljer att formulera det hela - fördömer jag alla avrättningar i Iran. Huvuddelen av avrättningarna i Iran handlar sannolikt om narkotikarelaterade brott. Men vi accepterar inte det heller, för vi anser att dödsstraffet är ett omänskligt straff även för dem som har begått mycket allvarliga brott. När det tillämpas på fall som är politiska, som dem som berörs här, är det självfallet extra värt att fördöma.
Sverige har varit en av de pådrivande i FN:s kommission för mänskliga rättigheter med att ta fram en resolution om Iran och att sätta frågorna om mänskliga rättigheter i Iran på dess dagordning. Det har vi gjort tillsammans med några andra länder, inte minst USA, och vi har gjort det i ett antal år. Vi har också varit pådrivande för att man ska bedriva en dialog med Iran i dessa frågor. Det jag refererade - att vår rättschef nyligen har varit i Teheran - var ett utslag av att Iran nu är intresserat av att återuppta den dialog om mänskliga rättigheter som avbröts för sex, sju eller åtta år sedan, eller något i den stilen. Sedan dess har vi haft mycket sporadiska kontakter. Vi har haft kontakter, och då har vi självfallet tagit upp frågan, men vi har inte haft regulariteten i det.
Vi tycker att det är positivt att dialogen återupptas. Den kommer också att återupptas med Europeiska unionen. Man ska nog inte tro att det leder till några omedelbara och snara förbättringar. Men i kombination med det offentliga tryck som vi har i frågan i FN-kommissionen eller på andra sätt hoppas vi att vi ska kunna se en utveckling av den iranska regimen i riktning mot ökad respekt för de mänskliga rättigheterna. Jag kan försäkra att Sverige kommer att göra vad vi kan för att stödja denna utveckling.
Anf. 5 Jabar Amin (MP)
Herr talman! Låt mig tacka utrikesministern för ett betydligt klarare besked här i talarstolen än det som angavs i svaret tidigare för några minuter sedan. Det är ett mycket klart och entydigt svar: Sverige fördömer både de politiska avrättningarna - det Iran gör - men också andra.
Men det behövs lite mer än det som sägs här i talarstolen. Det behövs att man i olika sammanhang, i medierna, i olika konferenser och så vidare ger uttryck för denna kritik. Innan jag kom hit gick jag igenom Utrikesdepartementets alla pressmeddelanden som har kommit ut sedan Rohani kom till makten den 3 augusti i år. Vi vet att både Amnesty International och andra har sagt och skrivit och visat att avrättningarna ökar och att de sker ganska ofta nu för tiden. Trots detta noterar jag inte i något pressmeddelande över huvud taget och på något sätt någon kritik från utrikesministern om detta.
Tvärtom noterar jag att det finns en risk i skuggan av den överenskommelse som omvärlden håller på att göra med Iran om landets kärnprogram. Man riskerar att låta bli att tala kritiskt för att inte äventyra överenskommelsen. Förlorare blir det iranska folket - de iranska demokratikämparna. Därför anser jag att det är mycket viktigt att vi inte bara i talarstolen utan också i övrigt ger uttryck för vårt fördömande av den iranska regimens avrättningar.
Jag skulle vilja ställa frågan: Hur kan det komma sig att utrikesministern tidigare har varit så sparsam med kritik mot dessa avrättningar nu sedan Rohani har kommit till makten? Eller är det jag som är felinformerad?
Anf. 6 Valter Mutt (MP)
Herr talman! Jag tackar Carl Bildt för svaret. Det är givetvis utmärkt att olika tjänstemän och dina medarbetare på Utrikesdepartementet jobbar med de här frågorna. Men du är ju, om jag har förstått rätt, politiker, Carl Bildt. Du är förmodligen den tystaste utrikesminister vi har haft i modern tid när det gäller att tala högt om mänskliga rättigheter - det må handla om Dawit Isaak, om klimatfångarna i Ryssland eller om de dödsdömda i Iran.
Jag menar inte att man hela tiden bör tala med stora bokstäver. Men ibland är det befogat att tala så att ljusblixtar av hopp slår in i mörkret och får mörkermännen att ta ett steg bakåt, ta av sig bödelskåporna och skicka hem exekutionsplutonerna. Såväl det svenska folket som folken i Iran väntar på att du börjar tala på ett sätt som hörs.
Anf. 7 Ismail Kamil (FP)
Herr talman! Det är en mycket viktig fråga som Jabar Amin tar upp just när det gäller den kurdiska frågan i allmänhet men framför allt när det gäller avrättningarna i Iran.
Jag håller fullständigt med; det kurdiska folket har varit förtryckt under 30-50 år av de regeringar som helt enkelt inte accepterar den kurdiska frågan och inte heller andra minoriteters rättigheter. Men under de tre år som jag har suttit i utrikesutskottet har jag inte tvekat, och jag har inte på något sätt hyst tvivel om att Sverige är pådrivande när det gäller att försvara de mänskliga rättigheterna.
Sverige har varit pådrivande när det gäller konflikten i Syrien, tidigare i frågan om Irak, i kurdfrågan i Syrien och i Iran och även i Turkiet. Vi från Folkpartiet och regeringen har haft en klar linje just när det gäller mänskliga rättigheter. Sedan kan det hända att det finns andra frågor där man inte behöver vara till fullo överens om saker och ting.
Sverige har varit pådrivande i alla dessa sammanhang - internationellt, nationellt och på alla sätt. Sverige har varit pådrivande när det gäller agendan, och detta från olika regeringar i Sverige. Men jag kan bara säga att alliansregeringen har varit den som har varit tydligast när det gäller att försvara de mänskliga rättigheterna och när det gäller att fördöma de avrättningar och de orättvisor som pågår i hela världen.
Många gånger, mina vänner, ska man inte förvänta sig att åstadkomma något med ord, utan det är viktigt med handling. Hellre att man är tyst och åstadkommer handling och förbättring än att man är högljudd och bara åstadkommer ord.
Anf. 8 Utrikesminister Carl Bildt (M)
Herr talman! Jag tar inte upp den vidare diskussionen om den kurdiska frågan, för då tror jag att tiden rinner ut, utan jag väljer att fokusera på mänskliga rättigheter i Iran i största allmänhet. Det spelar ingen roll om det är kurder, balucher, perser eller azerier - mänskliga rättigheter ska gälla alla. Det är förfärligt med avrättningar, oavsett vem som avrättas.
Sverige har varit bland de absolut ledande i den internationella debatten om detta. Titta på vad som inträffade i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna - Sverige är det land som har lagt fram förslagen om detta som sedan har antagits och blivit det som är styrande för inriktningen.
Jabar Amin har konstaterat att det knappt finns några pressmeddelanden om den här saken på UD:s hemsida. Så är det. Dem hemska sanningen är att det inte finns så många pressmeddelanden över huvud taget i politiska frågor på UD:s hemsida numera. Anledningen till det är att vi numera, till stor del i dessa frågor, har gemensam utrikespolitik med EU. Vad man ska göra är att gå in på den del av UD:s hemsida där det finns länkar till de gemensamma europeiska uttalanden som vi har gjort. Där finns tydliga och starka uttalanden om mänskliga rättigheter i Iran. Det säger sig självt att det har lite större tyngd när vi gör det som ett enigt Europa, och där är vi pådrivande, än om "bara" Sverige gör det. Det finns alltså en naturlig förklaring till att det är så.
Sedan har vi lite andra instrument också att föra fram, våra ståndpunkter om vi så skulle vilja. När det gäller den direkta dialogen som jag nämnde - UD:s rättschef som hade varit i Teheran - kan man om man så vill säga att det handlar om tysta tjänstemän. Men även tysta tjänstemän gör i det tysta ett viktigt arbete när det gäller de här frågorna.
Sedan kan jag säga att precis innan den här debatten började skrev jag på Twitter att jag skulle fördöma situationen när det gäller mänskliga rättigheter i Iran, inklusive dödsstraff. Den iranske utrikesministern har fyra följare på Twitter, varav jag är en. Jag vet alltså att det budskapet når direkt fram till den iranske utrikesministern snabbare och mer direkt än vad någon annan kanal skulle kunna åstadkomma.
Jag ska också se till att Irans vice utrikesminister, när han kommer hit för de samtal vi ska ha i en lång rad andra frågor, också får del av interpellationssvaret i dess helhet.
Anf. 9 Jabar Amin (MP)
Herr talman! Tack, utrikesminister Carl Bildt, för att du är ännu tydligare nu än i förra inlägget. Du har skrivit något på Twitter, säger du nu, som utrikesministern kan följa. Det är mycket bra att Iran får höra vad olika utrikesministrar i omvärlden tycker om den iranska regimens avrättningar.
Det är helt riktigt att det handlar om alla avrättningar, oavsett om det är balucher, araber, kurder, perser eller vad det är. Men vad den iranska regeringen gör, vilket du säger här i ditt svar, är att ett positivt steg är att det har skett några frigivningar av politiska fångar i Iran den senaste månaden. Men även där har det varit mycket selektivt. Man har frigivit perser - inte balucher, inte araber, inte azerier, inte kurder och så vidare. Det är alltså en selektiv politik även när det handlar om politiska fångar och avrättningar. Därför är det mycket viktigt att uppmärksamma både det och att Iran fortsätter med detta.
Jag tror att ska Iran över huvud taget fundera på att stoppa avrättningar måste det finnas ett tryck från omvärlden som är för svårt att nonchalera. Därför är det viktigt med en sådan debatt och ett sådant budskap som kommer från Sveriges utrikesminister och från Sverige i övrigt. Finns det inget tryck på Iran finns risken att de fortsätter med avrättningar, speciellt av oppositionella.
Anf. 10 Ismail Kamil (FP)
Herr talman! Jag sitter i MR-gruppen i riksdagen, och vi skriver brev till olika diktaturer om att fångar ska friges. Nu finns det i bankhallen här i riksdagen ett brev - jag hoppas att du har tid att gå och skriva under sedan, Jabar - om avrättningen av en kurd i Iran.
Vi fortsätter den här kampen mot diktaturer och mot dem som använder odemokratiska metoder och som avrättar folk. Jag tycker att Carl Bildt har varit tydlig i alla de sammanhang som jag har träffat honom, till exempel i utrikesutskottet, och tycker att det är bra att fortsätta på den här linjen.
Det är också bra att Jabar och andra ställer frågor, så att man får lite tydlighet i det här. Sveriges regeringar har varit tydliga och pådrivande när det gäller mänskliga rättigheter. Jag tycker, återigen, att alliansregeringen har varit tydligast. Måhända påverkas jag av att jag är part i målet, men så har det varit.
Än en gång: Hellre att man är tyst och åstadkommer viktiga samarbeten och bra resultat än att man är högljudd och inte gör det.
Anf. 11 Utrikesminister Carl Bildt (M)
Herr talman! Jag får tacka interpellanten för möjligheten att säga detta, för det har sin betydelse att vi då och då får interpellationer som gör att vi kan klargöra ståndpunkter som vi har.
Sedan tror jag att i den mån det finns några meningsskiljaktigheter mellan oss rör det kanske antalet decibel men inte så mycket mer än så. Vi kan använda olika kanaler, ibland med många decibel och ibland med få decibel, men det viktiga är att vi har en i allt väsentligt enad svensk linje i dessa frågor.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.