Avskaffande av utbildningsbidraget och stipendiefinansieringen
Interpellation 2013/14:165 av Strand, Thomas (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2013-11-22
- Anmäld
- 2013-11-22
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2013-11-29
- Sista svarsdatum
- 2013-12-06
- Besvarad
- 2014-01-14
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 22 november
Interpellation
2013/14:165 Avskaffande av utbildningsbidraget och stipendiefinansieringen
av Thomas Strand (S)
till utbildningsminister Jan Björklund (FP)
Drygt 40 procent av forskningen vid våra lärosäten utförs av doktorander. Samtidigt undervisar de i grundutbildningen. En långsiktigt hållbar forskningspolitik måste därför ha en tydlig och framåtsyftande strategi för doktorandernas situation.
Unga forskare ska vara självständiga i sin forskning och ha möjlighet att bryta ny mark. Då krävs att de har trygga villkor under sin doktorandtid och att det finns tydliga karriärvägar för nydisputerade med möjligheter till fortsatt forskning och meritering. Tyvärr har inte alla doktorander en trygg anställning. De finansieras i stället av utbildningsbidrag eller stipendier. Det skapar otrygghet och dessutom en utestängning från de sociala trygghetssystemen. Doktorander ska garanteras anställning och därmed ges tillgång till de sociala trygghetssystemen.
Det är glädjande att allt fler lärosäten avskaffar utbildningsbidraget och anställer doktoranderna. Tyvärr förekommer dock utbildningsbidraget fortfarande som finansieringsform. Ett större problem är dock stipendiefinansieringen av både doktorander och postdoktorer. Forskning är arbete och ingen fritidssysselsättning och ska naturligtvis ersättas med lön och trygga anställningsvillkor.
Tyvärr har inte regeringen prioriterat att förbjuda utbildningsbidrag och stipendiefinansiering. Vi socialdemokrater föreslog i vår senaste forsknings- och innovationsmotion att alla doktorander ska ges anställning från första dagen. Utbildningsbidragen ska avskaffas. Vi föreslog också att regeringen tillsammans med lärosäten och externa finansiärer ska utarbeta en överenskommelse för hur stipendiefinansiering av forskarutbildning ska kanaliseras genom lärosätena och bekosta lön och sociala avgifter. Även utländska doktorander ska ges samma ersättningar och sociala skyddsnät som sina svenska kolleger.
Det behövs trygga villkor och bra karriärvägar, annars kommer inte forskarutbildningarna att rekrytera de skarpa tänkare som akademin behöver. Det möjliggör också att fler personer i sämre ekonomiska situationer skulle ha råd att doktorera, till exempel ensamstående föräldrar.
Jag vill därför fråga utbildningsministern följande:
Är ministern och regeringen beredd att lägga en proposition som förbjuder finansiering av doktorander genom utbildningsbidrag och stipendier?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2013/14:165
Webb-tv: Avskaffande av utbildningsbidraget och stipendiefinansieringen
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2013/14:53 Tisdagen den 14 januariProtokoll 2013/14:53 10 § Svar på interpellation 2013/14:165 om avskaffande av utbildningsbidraget och stipendiefinansieringen
Protokoll från debatten
Anf. 27 Utbildningsminister Jan Björklund (FP)
Fru talman! Thomas Strand har frågat mig om jag är beredd att lägga fram en proposition som förbjuder finansiering av doktorander genom utbildningsbidrag och stipendier.
Som Thomas Strand anger utförs en viktig del av forskningen vid svenska lärosäten av doktorander. Utbildningen på forskarnivå utgör det första steget mot en forskarkarriär, och för att säkra återväxten av yngre forskare i Sverige är det angeläget att doktorander ges goda villkor för att genomföra utbildningen. I den senaste forsknings- och innovationspropositionen anger regeringen som skäl för sin bedömning att en utgångspunkt är att samtliga doktorander ska erbjudas bästa möjliga förutsättningar att genomföra utbildningen oberoende av vilken finansieringsform som ligger till grund för doktorandens försörjning.
Regeringen har, i linje med vad som presenterades i den senaste forsknings- och innovationspropositionen, vidtagit en rad åtgärder för att skapa likvärdiga förutsättningar och stärka de studiesociala villkoren för doktorander vid statliga universitet och högskolor.
Förändringarna, som ska tillämpas i fråga om utbildning på forskarnivå som påbörjas efter den 31 december 2013 - det är alltså två veckor sedan - innebär att doktorander med utbildningsbidrag kommer att anställas tidigare, redan efter motsvarande ett år, i utbildningen. Därmed kommer allt fler doktorander redan under de närmaste åren att vara anställda under större delen av utbildningen.
För doktorander som inledningsvis har sin försörjning genom utbildningsbidrag, och som gör studieuppehåll på grund av exempelvis sjukdom eller föräldraledighet, förstärks möjligheten att återuppta utbildningen och att få fortsatt försörjning genom att doktoranden får rätt till förlängd tid med utbildningsbidrag till dess att doktorandanställningen påbörjas.
Regeringen anser att den långsiktiga ambitionen bör vara att helt avskaffa utbildningsbidraget till förmån för anställningar. Den förändring som nu genomförs är ett stort steg i denna riktning.
Vad gäller stipendier kan de fylla en viktig funktion för människors möjlighet att påbörja utbildningen, och det vore därför inte lämpligt att som interpellanten förespråkar förbjuda stipendier som finansieringsform. Däremot är det, precis som interpellanten påpekar, en självklarhet att doktorander med stipendier ska ges goda och likvärdiga förutsättningar och villkor för sin tid i utbildning. Därför innebär en av regeringens åtgärder att statliga universitet och högskolor åläggs att teckna en försäkring för stipendiefinansierade doktorander som ger doktoranden ersättning för de fall som stipendiet bortfaller vid sjukdom eller föräldraledighet.
Genom de åtgärder som regeringen har genomfört kommer betydligt fler doktorander att omfattas av tryggare villkor och därmed ges goda förutsättningar för att genomföra utbildningen.
Anf. 28 Thomas Strand (S)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka utbildningsministern för svaret. Jag vill inledningsvis säga att det finns några åtgärder som nämns i svaret som är steg i rätt riktning. Det är bra att regeringen har beslutat att förkorta tiden med utbildningsbidrag. Det är bra att utbildningsministern signalerar att utbildningsbidraget ska fasas ut på sikt. Men det är en alldeles för försiktig hållning.
Den hållningen är lite märklig eftersom det såvitt jag kan bedöma bara är två lärosäten som inte har beslutat att avskaffa utbildningsbidraget. Då blir regeringens långsiktiga ambition lite passiv och stillastående. Det vore bra att sätta ned foten politiskt och säga: Nu är det stopp med utbildningsbidrag, punkt.
Det är också bra att regeringen ålägger de statliga lärosätena att teckna en försäkring för dem som finansieras via stipendier. Men det är inte bra att det inte gäller alla lärosäten. Det är samtidigt märkligt att regeringen anser att stipendier kan fylla en viktig funktion för människors möjlighet att påbörja en doktorandutbildning. Det blir en märklig logisk kullerbytta från utbildningsministern.
Utbildningsbidraget ska enligt regeringen avskaffas på sikt. Däremot kan stipendier fungera bra som start på en doktorandutbildning, säger samma regering. För en del doktorander är det viktigt att de blir anställda från dag ett, i varje fall på lång sikt. Men för andra doktorander kan det vara bra att de börjar sin utbildning med att inte vara anställda från dag ett. Är det någon som begriper den logiken? Det gör inte jag. Utbildningsministern logik är märklig, må jag säga.
Även om vissa svar från utbildningsministerns sida är välkomna är beskeden således alltför vaga och motsägelsefulla. Varken utbildningsbidrag eller stipendier ger full och trygg anställning. Därför menar jag och vi socialdemokrater att både utbildningsbidraget och stipendiefinansieringen borde avskaffas. Tyvärr får vi inte ett sådant besked från utbildningsministern.
Det är glädjande att de flesta lärosätena har fattat beslut om att avskaffa utbildningsbidraget och därmed anställa doktorander från dag ett. Riksdagens utredningstjänst har tittat på just det och konstaterar att det bara är två lärosäten - KI och Högskolan i Jönköping - som inte har fattat några formella beslut om att ta bort utbildningsbidraget.
Det säger mig att det vore klokt att man från politisk håll säger: Nu är det dags att ta bort utbildningsbidraget. Det tillhör en svunnen tid. Nu ska doktoranderna bli anställda från dag ett. Det är egentligen någonting som regeringen vill på lång sikt.
Ett större problem är dock stipendiefinansieringen av doktorander och de som är postdoktorer. I den utredning som jag lät Riksdagens utredningstjänst göra visade det sig att stipendier kommer att finnas kvar som finansieringsform för doktorander vid de flesta lärosäten.
Enligt uppgift från Sulfs doktorandstyrelse har utfasningen av utbildningsbidraget lett till att vi fått fler stipendier. Varför är inte regeringen beredd att sätta stopp även för stipendier?
Anf. 29 Utbildningsminister Jan Björklund (FP)
Fru talman! Jag förstår inte riktigt poängen. Är det något problem om människor av fri vilja vill söka stipendier och studera och forska? Varför ska allting förbjudas?
Jag tycker däremot att våra lärosäten gör rätt. De har förstått att det är en konkurrensfördel för ett lärosäte att erbjuda anställning i stället för utbildningsbidrag. Det är vad som driver fram att många lärosäten gör det. Det är lättare att få duktiga personer om man har en anställning att erbjuda än om man ger utbildningsbidrag.
Jag förstår inte varför allting ska förbjudas. Om personen vill göra detta ser jag inget problem med det. Däremot är det vår uppfattning att utbildningsbidragen ska fasas ut. Som Thomas Strand säger är det ett minimalt problem. Av våra 38 lärosäten är det några enstaka som inte redan har gjort det.
Det är en utveckling som verkligen är på gång. Vi fattade nu ett beslut i budgeten - och det är vad som trädde i kraft nu vid årsskiftet för två veckor sedan - att utbildningsbidraget minskas från två år till ett år, och man ökar anställningen två år till tre år.
Det är det halva steget, och sedan har nästan alla lärosäten tagit steget fullt ut. Det är inget stort problem i verkligheten. Vi tycker att man också ska ta det steget. Vi får återkomma med det till riksdagen när vi gör bedömningen att det är dags.
Anf. 30 Thomas Strand (S)
Fru talman! Som jag sade i mitt första inlägg är det bra om man halverar utbildningsbidraget. Det är något som vi nu har drivit under några års tid.
Nu har vi sagt att vi är beredda att gå vidare. Vi vill ta bort det helt och hållet. Vi får hoppas att regeringen följer oss. Nu är snart val. Det kan vara så att det är för sent att göra något, utan att det blir vi som i regeringsställning får fatta beslutet.
Det är nu många som inser att det är lite omodernt att ha kvar utbildningsbidraget och vill fasa ut det. Det är endast två som har det kvar. Jag tycker att tiden är mogen att man politiskt säger: Nu får det vara slut med utbildningsbidrag, och det kommer aldrig tillbaka mer.
Det tycker jag att vi kan vara överens om, och det skulle vara bra om regeringen ville fatta ett sådant beslut.
Stipendiefrågan är större och svårare eftersom det är många som har kvar stipendiefinansieringen. Vid KI försörjs 12 procent av doktoranderna av stipendier. Vid KTH är det 17 procent och vid Handelshögskolan hela 79 procent - så nog är detta ett problem. När vi talar med de fackliga organisationerna tar de upp detta gång på gång som ett stort problem. Det handlar om trygghet och om hur arbetssituationen är för doktorander och även för postdoktorer.
I Vetenskapsrådets tidning Curie finns en artikel om stipendier. Den handlar till stor del om utländska postdoktorer. Lunds universitet jobbar aktivt mot stipendier och tycker att det är en dålig finansieringsform. Jag tycker också att vi borde försöka fasa ut även stipendiefinansieringen och övergå till trygga anställningar.
Samma resonemang förs när det gäller doktorandtiden. Jag förstår inte detta. Utbildningsbidrag ska vi inte ha, men stipendier kan tydligen vara bra i början. Det blir en logisk kullerbytta. Antingen är det bra eller så är det inte bra. Man kan inte både ha kakan och äta upp den, utan det handlar om att se på helheten.
I förlängningen av frågan finns postdoktorerna. Många av dem har det oerhört kämpigt på grund av detta. Tidningen Curie har tittat på denna grupp och skrivit en artikel som är baserad på undervisningen vid KI. Där visar det sig att utländska postdoktorer har det jobbigt eftersom de får stipendiet halvårsvis. Nu har KI tittat över situationen, men det halvårsvisa systemet gör att det blir problem med personnummer, banklån och så vidare. Det är ingen bra situation.
Allt detta sammantaget leder för oss socialdemokrater fram till att vi har sagt att vi vill ta bort utbildningsbidraget helt och hållet och även stipendiefinansieringen. Detta är någonting som ligger i tiden och har framtiden för sig. Man ger unga människor en annan situation att arbeta i både som doktorander och som postdoktorer.
Jag tycker att regeringen även här är passiv och till och med har en ologisk politik vad gäller utbildningsbidrag och stipendiefinansiering. Det är dags att sätta ned bägge fötterna och säga: Nu får det vara slut både med utbildningsbidrag och stipendiefinansiering!
Anf. 31 Utbildningsminister Jan Björklund (FP)
Fru talman! Det finns en skillnad. Om den privata Handelshögskolan vill ha stipendier för sin utbildning och det finns människor som är beredda att söka dessa så förstår inte jag varför Thomas Strand ska förbjuda detta. Det är obegripligt. Utbildningsbidraget, däremot, finns därför att man har rätt att vara anställd i tre år. Utbildningsbidraget har täckt upp det fjärde året. Men om vi nu säger att man har rätt att vara anställd i fyra år försvinner utbildningsbidraget. Det är inte så svårt att förstå. En stipendiefinansierad forskarkarriär är inte alls något ovanligt i stora delar av världen. Om några vill ha det så och om individerna söker stipendier förstår jag uppriktigt sagt inte problemet.
Däremot tycker jag att man ska ha en anställning för de statliga forskartjänsterna. Men om några utöver detta vill ha stipendiefinansiering förstår jag inte varför man ska vara så klåfingrig och gå in och förbjuda saker. Det blir ju mycket färre som får plats om man väljer Thomas Strands lösning och förbjuder dessa stipendiater. Det blir mycket färre doktorer i framtiden. Jag förstår alltså inte resonemanget.
Däremot delar jag uppfattningen att vi från statens sida bör erbjuda en anställning i fyra år. Det bör vara grundformen, men om någon utöver detta vill ha stipendieanställningar så tycker jag inte att staten ska förbjuda detta.
Anf. 32 Thomas Strand (S)
Fru talman! Politik handlar hela tiden om att flytta fram positionerna. Om vi går tillbaka 100 år i tiden hade vi då en arbetsmiljö som vi inte vill ha i dag. Genom reformer och politiska förslag förbättrar vi arbetsmiljön, arbetssituationen och arbetsvillkoren.
Samma sak gäller på skolor, på studiesidan, vid högskolor och i forskning; vi ska hela tiden sträva efter att förbättra situationen. Vi vill ha trygga forskare som vågar riskera och vågar forska. Man kanske är ensamstående med barn och har det inte så ekonomiskt fett, och då vill man kunna veta att man kan få en anställning som doktorand eller som postdoktor och slippa vara beroende av en osäker stipendiefinansiering. Det är bra mycket bättre.
Det är väl ingen klåfingrighet att se till att vi får ett arbetsliv och en studiesituation som är bra för människan, bra för bildningen, bra för utbildningen och bra för forskningen. Det är utbildningsministern som är lite gammaldags när han tycker att det kan vara bra att gå på stipendium. Om man läser artiklar och lyssnar på postdoktorerna förstår man att de inte tycker att det är bra. De tycker att det är jättedåligt att vara beroende av stipendiefinansiering. De skulle vilja ha en annan tingens ordning. I Lund säger man att man vill ta bort stipendierna, för det är ingen bra tingens ordning.
Detta säger mig att det borde vara en framsynt regerings högsta prioritet att se till att skaffa och få fram trygga arbetsvillkor, trygga studiesituationer och trygg forskningsmiljö för doktorander och postdoktorer. Sätt stopp för utbildningsbidrag, och sätt stopp för stipendiefinansiering!
Anf. 33 Utbildningsminister Jan Björklund (FP)
Fru talman! Det är det som regeringen håller på att göra. Till skillnad från den förra regeringen, som inte gjorde någonting på området, har denna regering nu tagit bort ett år med utbildningsbidrag och infört anställningsrätt, och vi kommer att göra det också för det sista året.
Thomas Strand hänvisar till att någon säger: Jag vill gärna ha mer betalt. Det förstår väl jag också; om individen får välja mellan att få stipendier eller lön tror jag att man hellre går på lön. Det är inte detta det handlar om. Om vi nu inrättar ett antal tjänster med lön är det klart att de flesta vill ha dem.
Men om de som inte får plats vill söka stipendier så förstår inte jag varför det skulle vara förbjudet. Man sparkar ju ut ett antal forskarstuderande med denna typ av reformer. Om var och en ska få pengar räcker de till färre individer; det är detta som är den andra sidan av det som Thomas Strand säger. Det blir färre forskare med den modell som han föreslår.
Vi är beredda att ta bort utbildningsbidragen. Vi tycker att de ska bort. Som Thomas Strand säger är det knappt något problem längre, för de flesta har redan gjort det. Vi vill införa en rätt till anställning. Vid detta årsskifte tog vi halva steget på denna väg. Den förra regeringen gjorde aldrig något på detta område.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.