Barn i sekundärboende
Interpellation 2010/11:259 av Kakabaveh, Amineh (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2011-03-04
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Anmäld
- 2011-03-08
- Svar fördröjt anmält
- 2011-03-09
- Sista svarsdatum
- 2011-03-18
- Besvarad
- 2011-04-08
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation
2010/11:259 Barn i sekundärboende
av Amineh Kakabaveh (V)
till statsrådet Stefan Attefall (KD)
4 000 barn på den sekundära bostadsmarknaden.
Vi frågar också kommunerna om det finns barnfamiljer på den sekundära bostadsmarknaden. En stor del av kommunerna saknar uppgift om detta. I de 74 kommuner som kan svara, finns det sammanlagt mer än 2 600 barnfamiljer med totalt ungefär 4 000 barn. Men mörkertalet är alltså stort (BME 2010).
De flesta kommunerna saknar uppgift om hur många barnfamiljer som återfinns på den sekundära bostadsmarknaden. Detta visar Boverkets bostadsmarknadsenkät.
Den sekundära bostadsmarknaden är en viktig indikator över det svenska klassamhället. Otryggheten för barnen och deras föräldrar i boendet är ingen bra start i livet. Regeringen vill dock öka omfånget i den sekundära bostadsmarknaden liksom man är positiv till utökningen av otrygga visstidsanställningar. Olika former av bidrag och avdrag ska påskynda denna utveckling.
Enligt Vänsterpartiet är det viktigt att veta mer om barns bostads- och uppväxtvillkor. Ansvaret för bostadspolitiken är delat mellan kommun och stat. Staten kan inte helt överskjuta ansvaret till kommunerna. För att riksdag och regering ska kunna ges bättre förutsättningar till beslutsfattande behövs ökad kunskap.
Jag vill fråga:
Är statsrådet beredd att ta initiativ till att det tas fram ökad kunskap om barnfamiljers boende på den sekundära bostadsmarknaden?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:259
Webb-tv: Barn i sekundärboende
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:85 Fredagen den 8 aprilProtokoll 2010/11:85 7 § Svar på interpellation 2010/11:259 om barn i sekundärboende
Protokoll från debatten
Anf. 35 Stefan Attefall (Kd)
Fru talman! Amineh Kakabaveh har frågat mig om jag är beredd att ta initiativ till att det tas fram ökad kunskap om barnfamiljers boende på den sekundära bostadsmarknaden.
Amineh Kakabaveh menar att mörkertalet gällande barnfamiljer och barn på den så kallade sekundära bostadsmarknaden är stort och hänvisar till resultaten i Boverkets bostadsmarknadsenkät för 2010 som visar att alla kommuner inte har kunskap om hur många barn som finns på den sekundära bostadsmarknaden.
Jag vill börja med att framhålla att regeringen är mycket angelägen om att ha kunskap om och kunna följa utvecklingen på den sekundära bostadsmarknaden, som i stort sett kan beskrivas som kommunernas boendelösningar för personer som av olika skäl inte blir godkända som hyresgäster på den ordinarie bostadsmarknaden, bland annat hemlösa personer.
Regeringen beslutade därför i februari 2007 om en strategi under åren 2007-2009 för att motverka hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden. I anslutning till strategin gav regeringen ett antal myndigheter särskilda uppdrag. Socialstyrelsen och Boverket fick bland annat i uppdrag att ta fram en plan för hur den sekundära bostadsmarknaden återkommande kan kartläggas. Samma myndigheter fick också i uppdrag att kartlägga den sekundära bostadsmarknadens omfattning och inriktning. Vidare fick Socialstyrelsen i uppdrag att tillsammans med berörda myndigheter lämna förslag på hur utvecklingen av hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden fortlöpande ska kunna följas. Barns och ungdomars situation skulle uppmärksammas särskilt inom ramen för detta uppdrag.
Som ett resultat av strategin och de nu redovisade uppdragen kartlägger Boverket numera vart tredje år, sedan 2008, omfattningen av och inriktningen på den sekundära bostadsmarknaden. För att öka kunskapen om hur många barn som förekommer inom den sekundära bostadsmarknaden har Boverket också sedan 2009 kompletterat den årliga bostadsmarknadsenkäten med en sådan fråga. Eftersom Boverket i regleringsbrevet för 2011 fick i uppdrag att genomföra en ny kartläggning av den sekundära bostadsmarknaden ser jag ingen anledning att föregå det uppdraget genom att vidta ytterligare åtgärder för att inhämta kunskap.
Att mot bakgrund av detta hävda, såsom Amineh Kakabaveh gör, att regeringen vill öka omfånget på den sekundära bostadsmarknaden är häpnadsväckande. De åtgärder som har vidtagits de senaste åren visar i stället tydligt, anser jag, regeringens höga ambitioner för att motverka hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden.
Anf. 36 Amineh Kakabaveh (V)
Fru talman! Jag vill tacka statsrådet Stefan Attefall för svaret.
Med anledning av de alarmerande rapporterna om barnfattigdom har vi i Vänsterpartiet väckt frågan på olika sätt. Vi har bland annat skrivit ett tiotal interpellationer för att få regeringen uppmärksammad på hur hårt denna politik har slagit mot barnfamiljer med svag ställning i samhället och de som redan är socialt utsatta. Barnen har fått betala ett högt pris för försämringarna, nedskärningarna och utförsäljningarna av välfärden.
En viktig aspekt i välfärdens kärna är bostaden, som ger en trygg start i barnens liv. Jag menar att det inte blir en så trygg start i barnens liv när de inte kan bo permanent på ett ställe utan ständigt måste flytta.
I min interpellation började jag med att återge ett citat från Boverkets bostadsmarknadsenkät BME 2010: "Vi frågar också kommunerna om det finns barnfamiljer på den sekundära bostadsmarknaden. En stor del av kommunerna saknar uppgift om detta. I de 74 kommuner som kan svara, finns det sammanlagt mer än 2 600 barnfamiljer med totalt ungefär 4 000 barn. Men mörkertalet är alltså stort."
Den sekundära bostadsmarknaden är en viktig indikator på det svenska klassamhället i dag. Otryggheten i boendet för barnen och deras föräldrar är ingen bra start i livet.
Ansvaret för bostadspolitiken är delat mellan kommun och stat. Staten kan inte helt överskjuta ansvaret till kommunerna.
Fru talman! Med sekundär bostadsmarknad menas främst andrahandshyrning, inte hemlöshet som statsrådet Stefan Attefall påstår. Han försöker blanda bort korten, medvetet eller omedvetet. Det som högerpolitiken går ut på är att fler som är etablerade på bostadsmarknaden ska kunna gynnas av gynnsammare skatteregler vid andrahandsuthyrning liksom vid omvandling av hyresrätter till bostadsrätter.
Motviljan att bevara hyresrätter och enbart ge bidrag till dem som äger sitt boende samt motviljan att stimulera nyproduktion och hyresrätter med rimliga hyror drabbar bara barnfamiljer och de som har en svag ekonomi.
Svårigheten att ha kvar ett förstahandskontrakt förstärks också nu när miljonprogramsområdena ska renoveras med risk för kraftiga hyreshöjningar - detta då den nuvarande regeringen avvisar statligt ansvar för den tidigare statliga miljonprogramssatsningen. Det utestänger många, inte minst barnfamiljer med låg inkomst, menar jag. Det finns ett stort behov av upprustning av miljonprogramsområdena. Attefall och de borgerliga vägrar att stödja detta. ROT och RUT, alltså hembidrag för villaägare, är viktigare än de 4 000 barnen.
Anf. 37 Stefan Attefall (Kd)
Fru talman! Jag kan hålla med Amineh Kakabaveh om att vi har många barn som far illa i Sverige i dag av fattigdom och av dåliga boendeförhållanden. Vi har ett stort ansvar som politiker, både på kommunal och statlig nivå, att göra allt vi kan för att försöka motverka detta och hjälpa till. Det engagemanget tror jag är ganska likartat hos en vänsterpartist och en kristdemokrat, exempelvis.
Nästa fråga är då: Hur ser fakta ut? Ja, en del är bostadspolitiken. Vi har sedan ungefär 1993 byggt hälften så mycket som våra nordiska grannländer. Vi har i Sverige kroniskt underinvesterat i bostadssektorn. Under en följd av år som detta skedde var Amineh Kakabavehs parti med och styrde Sverige genom att delta i ett regeringsunderlag - en kapitalt misslyckad bostadspolitik. Det är den vi skördar frukterna av i dag.
Nästa sak att titta närmare på är hur exempelvis barnfattigdomen har utvecklats. Då vet vi att antalet fattiga barn har stadigt minskat över en längre tid men också under alliansregeringens tid. Men det är också sant att snittinkomsterna har stigit under alliansregeringens tid, så att skillnaden har ökat något de senaste åren mellan snittet och de som har det mindre bra ställt.
Vad beror det på i sin tur? Jo, det beror på att vi har haft en god utveckling av medianinkomsterna. Det har varit en positiv utveckling för det stora flertalet. Men de som framför allt har levt mycket på bidrag har halkat efter relativt sett, eftersom de har haft en svagare förstärkning av sin inkomst. Och vad beror det på? Jo, det beror bland annat på att bostadsbidraget har legat stilla sedan 1997.
Vem styrde Sverige under senare delen av 90-talet och i början av 2000-talet? Jo, Vänsterpartiet tillsammans med Socialdemokraterna.
Nu höjer vi barndelen i bostadsbidraget rejält från nästa årsskifte. Vi har redan höjt flerbarnstillägget för att hjälpa flerbarnsfamiljer, inte minst ensamstående kvinnor med barn som har haft en svår utveckling.
Vi har också haft en ambitiös politik på jobbområdet. Exempelvis har jobbskatteavdraget gett en undersköterska en extra månadslön. Vad hade hänt med den extra månadslönen om Amineh Kakabaveh hade fått bestämma? Den hade inte funnits. Undersköterskan, kanske med två tre barn, hade haft en månadslön mindre per år om Amineh Kakabaveh hade fått bestämma. Hade det förbättrat situationen för en lågavlönad kvinna i vården exempelvis? Nej.
Man måste ha ett engagemang - och det uppskattar jag att Amineh Kakabaveh har - men också kunskap om fakta och en politik som leder till förbättringar och ger människor mer pengar i plånboken och större möjlighet att bosätta sig i en bostad.
I dag mäter vi hur många barn som blir vräkta. Det gjorde man inte under den tid då Amineh Kakabaveh var med och styrde Sverige. Vi ser att antalet vräkningar har minskat sedan 2006. Antalet barn som blir vräkta har minskat sedan vi började mäta i mitten av förra mandatperioden.
Vi har en strategi mot hemlöshet, och vi jobbar aktivt med en generell bostadspolitik som skapar fler bostäder. Vi jobbar också för att försöka utnyttja befintligt bestånd på ett effektivare sätt. Vi sätter alla klutar till för att skapa en bostadsmarknad som fungerar bättre.
Det här är svåra frågor som tar lång tid, och det har vi respekt för. Facit fram till 2006 var negativt ur de allra flesta aspekter. Det var då Amineh Kakabaveh och Vänsterpartiet var med och styrde Sverige.
Nu mäter vi, och vi jobbar aktivt med frågorna och för en politik som skapar fler jobb och bättre ekonomi för dessa människor. Vi har redan gjort reformer och kommer med ytterligare reformer vid årsskiftet.
Amineh Kakabaveh borde snarare instämma och vilja delta i att förstärka vår politik i stället för att försöka få det att framstå som att den inte finns.
Anf. 38 Amineh Kakabaveh (V)
Fru talman! Det är vanligt här i kammaren att man attackerar när man inte har en bra politik. Så är det inom politiken. Det är dock sorgligt att statsrådet inte ens nämner att det finns 4 000 barn som inte har en permanent bostad. Den sekundära bostadsmarknaden innebär andrahandsuthyrning, och det är inte hemlöshet.
Ska vi tala hemlöshet är det många barn som vräks. Många invandrade barn och ensamstående med barn lever under fattigdomsgränsen. Det finns statistik på det.
Det är märkligt att säga att det har blivit bättre under denna regering. De rika har blivit rikare av högerregeringens politik men inte de fattiga. I dag lever fler än 300 000 barn i fattigdom. År 2008 var det enligt SCB 252 000 barn. Av dem var 31,4 procent fattiga barn från invandrarhushåll i Malmö. Det nämns inte ens, och det har successivt ökat. År 2011 är det 50 000 fler. Det är fruktansvärt.
Det finns ingen logik i er politik. Det är häpnadsväckande. Den borgerliga regeringen har ingen logik i sin politik. Det är det viktiga, inte att Vänsterpartiet samarbetade med regeringen för fem år sedan. Men det attackerar ni fortfarande. Kom i stället med en politik som övertygar mig och de 2 600 familjer och 4 000 barn som inte har en permanent bostad!
Er politik gynnar inte de fattiga och utsatta. Era RUT- och ROT-avdrag gynnar välbärgade familjer som har råd att betala. Resten får lida.
Vi rödgröna har föreslagit att det ska byggas 40 000 lägenheter per år. Hälften ska vara hyresrätter så att familjerna har någonstans att bo. Hyresrätten håller på att utarmas. I dag har man hyreshöjningar i Stockholmsregionen på mellan 25 och 60 procent. Det är fruktansvärt; folk kan inte bo kvar. När man renoverar miljonprogramsområdena höjs hyrorna. Då blir det ännu mer fattigdom och ännu fler barnfamiljer som inte har någonstans att bo.
Jag efterlyser en politik som levererar till de människor som jag avser och inte till dem som regeringen redan genom olika skatteavdrag har gjort rikare. Det är kärnan i hela debatten.
Anf. 39 Stefan Attefall (Kd)
Fru talman! Jag tror inte att jag kan övertyga Amineh Kakabaveh, för hon är så låst vid sina uppfattningar att hon inte lyssnar på mina argument. Men förhoppningsvis förstår andra som lyssnar på debatten och läser protokollet att vi har höjt flerbarnstillägget och kommer att höja barndelen i bostadsbidraget rejält från årsskiftet. Det handlar om så stora höjningar som 350 kronor för ett barn, 425 kronor för två barn och 600 kronor för tre barn per månad. Det har inte skett någon höjning sedan 1997, trots bland andra Amineh Kakabavehs medverkan i regeringsunderlaget under tiden innan vi tog över makten.
Vi har en hemlöshetsstrategi. Vi mäter hur många barn som vräks, vilket man inte gjorde tidigare. Vi följer upp frågorna noga. Vi sprider goda idéer. Vi märker att hur kommunerna jobbar med hemlöshetsfrågor påverkar antalet. Vi jobbar ambitiöst med att skapa en generellt bättre arbetsmarknad. Jag nämnde jobbskatteavdraget som ger undersköterskan en extra månadslön och som Amineh Kakabaveh har varit emot hela vägen och helst av allt vill ta ifrån undersköterskan i morgon om hon fick bestämma.
Vi har haft en finanskris. Det har uppmärksammats i hela världen men möjligtvis inte i Vänsterpartiets riksdagsgrupp. Sverige har gått ur krisen bättre än de flesta andra länder. Vi har en bättre sysselsättningsutveckling än andra länder, och jobben ökar i rask takt.
Nu gäller det att se till att människor som har deltidsarbeten, som är arbetslösa, som är i utanförskap eller är allt för beroende av bidrag kan få komma in på den reguljära arbetsmarknaden och öka sin arbetsmängd. Då måste det finnas goda resurser i arbetsförmedling och utbildning och givetvis också ekonomiska stimulanser som skapar goda förutsättningar för detta.
Antalet barn som lever i direkt fattigdom har minskat. Vi har också haft en utveckling där genomsnittet har haft en god inkomstutveckling. Vi har haft god reallöneutveckling, och de som har jobb har haft en god utveckling. Den relativa skillnaden har dock ökat något, och det är det som skapar debatten om barnfattigdom.
Självklart ska vi se till att alla får del av välfärdsförbättringar, och därför har regeringen vidtagit ett antal åtgärder.
När det gäller bostadspolitiken har det under lång tid byggts alldeles för lite. Vad har det berott på? En del av problemet har varit att vi i Sverige har använt Vänsterpartiets taktik med subventioner som inte har varit träffsäkra för fem öre. När vi hade subventioner hade våra grannländer inte alls motsvarande. Ändå följde vi samma utvecklingskurvor som dem fast på en mycket lägre nivå. När vi avskaffade subventionerna sjönk bostadsbyggandet i alla andra länder samtidigt. Det kom nämligen en finanskris som påverkade byggandet.
Vi måste skapa långsiktigt goda spelregler, minska krånglet, få mer liktydig tillämpning av regelverket i kommunerna och ta fram mer detaljplaner. Vi måste också få ett mycket aktivare förhållningssätt mot kommuner, myndigheter, stat och aktörer på bostadsmarknaden så att vi kan skapa en långsiktigt högre bostadsproduktion.
Vi måste också fundera på hur vi kan använda befintligt bestånd bättre. Studenter kan kanske hyra in sig i en villa där det finns en övervåning eller en souterrängkällare ledig. Sådant vill vi uppmuntra.
Vi måste vända på alla stenar för att skapa fler bostadstillfällen och samtidigt jobba aktivt med sociala insatser för att hjälpa dem som har det extra svårt att komma ur sin situation och få ett fotfäste på bostadsmarknaden och arbetsmarknaden. Det är regeringens strategi. Vad står mot detta?
Anf. 40 Amineh Kakabaveh (V)
Fru talman! Det är glädjande att statsrådet på slutet tar till sig detta och vill vända på alla stenar, vilket är väldigt bra, i stället för att vara stolt över de skattesänkningar som alltmer påverkat dem som redan hade svårt på både bostadsmarknaden och arbetsmarknaden.
Jag menar att försäkringarna har påverkat så många människor med flera barn, ensamstående och så vidare. Man talar inte om dem, utan man talar om dem som redan har det gott och vi som har det bra. Det är inte något man ska vara stolt över.
Detta är viktigt. Här menar statsrådet att man har försatt subventioner. Staten har inte bidragit till kommunerna för att de ska öka byggandet av nyproduktion. Även om man hade gjort det är det fortfarande fråga om bostadsrätter. Det vet vi.
Boverket, Hyresgästföreningen med flera på bostadsmarknaden har förvarnat och gjort tydligt för regeringen att statens bidrag till kommunerna har påverkat så att det byggs mycket mindre, och när det byggs så byggs det bara bostadsrätter.
Vi vet att i dag behöver mer än 300 000 människor lägenheter. Det är viktigt inte minst för de 2 600 barnfamiljerna. Där måste man ha en politik. Att höja barnbidraget, bostadsbidraget eller studiebidraget med 100 eller 200 kronor är positivt. Men det är inte tillräckligt för att människor ska få en trygghet i starten på livet.
Det är vad Vänsterns politik bygger på. De utsatta ska få det bättre.
Anf. 41 Stefan Attefall (Kd)
Fru talman! Jag längtar till att vi ska få en situation där vi får något slags alternativ från vänstersidan så att vi har något att jämföra med. I dagens läge vet man inte vad bland annat Vänsterpartiet tycker i de olika frågorna.
Det som framgår av interpellationen är bara att Vänsterpartiet vill veta mer om barns bostads- och uppväxtvillkor. Jag vill påstå att sedan alliansregeringen kom till makten vet vi i dag mer. Med de uppdrag som vi har ute på Boverket och Socialstyrelsen kommer vi att veta ännu mer. Vi mäter nu på att annat sätt och ser problemen mycket tydligare än vad man gjorde under tidigare socialdemokratiska regeringar.
Utifrån det arbetar vi aktivt med strategier men också med ekonomisk-politiska och sociala insatser för att skapa bättre villkor för barn som exempelvis lever i andrahandsboende eller ännu sämre situationer. Det är en ambitiös politik. Jag försökte beskriva den i ett antal exempel här tidigare för att skapa bättre villkor.
Självklart räcker inte bidrag. Bidrag är viktiga i vissa lägen. Men det handlar om att få människor att få en egen bostad, ett eget arbete och ofta också en generellt god ekonomisk miljö för att komma in på arbetsmarknaden.
Jag tycker att Amineh Kakabaveh kan titta sig runt om i världen. Vem har hanterat finanskrisen bäst? Vilket land går starkt ur detta? Frågan är: Hur gör vi nu efter finanskrisen? Hur skapar vi en arbetsmarknad som gör att den ensamstående mamman, den deltidsarbetande, den arbetslöse och den sjukskrivne kan komma tillbaka till arbetslivet?
Alliansregeringen är fullt engagerad i att skapa en sådan utveckling efter krisen. Alla goda krafter borde fundera på hur de kan medverka i detta i stället för att drömma om en tillvaro där man med några bidrag eller några skattehöjningar skulle kunna åstadkomma någonting som aldrig har fungerat tidigare. Tyvärr är det väl det enda recept vi får från Vänsterpartiet än så länge. Men vi kan väl hoppas framtiden även här.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.