Barn som vräks
Interpellation 2007/08:756 av Frid, Egon (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2008-05-13
- Inlämnad
- 2008-05-13
- Besvarad
- 2008-06-02
- Sista svarsdatum
- 2008-06-03
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation
2007/08:756 Barn som vräks
av Egon Frid (v)
till socialminister Göran Hägglund (kd)
Inga barn ska vräkas. Det finns uppseendeväckande många barnfamiljer bland dem som vräkts från sin bostad. I år har var fjärde kommun vräkt barnfamiljer bara under årets första fyra månader, enligt Kronofogdemyndigheten som är den myndighet som verkställer avhysningarna. Totalt 239 barn är berörda. Avhysningarna strider mot barnkonventionens krav på att barns bästa alltid ska beaktas i beslut som rör barn.
Bostadsföretagens allt hårdare linje mot skuldsatta hushåll är huvudorsaken till att antalet vräkningar har ökat. De flesta vräkningar sker på grund av en hyresskuld. Men de flesta hyresskulder understiger 20 000 kronor – mindre än vad det kostar att genomföra en vräkning.
En person som tidigare blivit vräkt har mycket små möjligheter att komma tillbaka till den reguljära bostadsmarknaden och många av dessa hamnar bland de hemlösa.
Socialstyrelsen kräver att socialtjänsten måste agera snabbare och arbeta mer förebyggande. Socialtjänsten agerar för sent, när hyresskulderna blivit för stora och vräkningsprocessen gått för långt. Hyresvärden kan också ha kontaktat socialtjänsten alldeles för sent. Tidigare studier har visat att många inom socialtjänsten har dålig kunskap om hur lagarna och reglerna ska tolkas.
Vänsterpartiet kräver att kommunerna ska ha ett oavvisligt ansvar att se till att ungdomar, barn och deras vårdnadshavare har en bostad. Nolltolerans ska gälla för hemlösa barn. För att stärka ställningen för hyresgäster som fastnat i skuldfällan vill Vänsterpartiet underlätta för boende att kunna behålla sina kontrakt. Ingen ska kunna vräkas enbart på grund av försenad inbetalning. Besittningsskyddet i hyreslagen måste också stärkas så att tillfälliga ekonomiska problem inte leder till vräkning.
Hur avser ministern att agera för att inga barn ska vräkas?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:756
Webb-tv: Barn som vräks
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:120 Måndagen den 2 juniProtokoll 2007/08:120 15 § Svar på interpellation 2007/08:756 om barn som vräks
Protokoll från debatten
Anf. 60 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Egon Frid har frågat socialminister Göran Hägglund - jag får visst bara överta andras frågor här i dag - hur han avser att agera för att inga barn ska vräkas. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Jag väljer att i mitt svar beskriva de insatser som rör mitt ansvarsområde, socialtjänsten.
Barn ska inte drabbas av vräkning. Därför har regeringen i sin strategi för att motverka hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden satt upp ett tydligt mål som innebär att antalet vräkningar ska minska och inga barn ska vräkas.
Utredningen
Vräkning och hemlöshet - drabbar också barn
drog slutsatsen att det finns ett starkt lagstöd för att förhindra att barn vräks, men att bristerna i dag finns i den lokala praktiken. Dessa brister lyfter även Egon Frid fram, och jag håller med om att socialtjänsten behöver agera snabbare och arbeta mer förebyggande.
Även socialtjänstens företrädare menar att deras insatser ofta kommer för sent, på grund av bristfälliga rutiner i den egna organisationen men också på grund av att hyresvärdar ibland signalerar för sent. Hyresvärdarna å sin sida menar att det många gånger är svårt att få kontakt med socialtjänsten för en dialog om ett ärende.
Tydligare än så kan knappast behovet av ökad samverkan belysas. Det var mot denna bakgrund som regeringen gav Socialstyrelsen i uppdrag att tillsammans med Kronofogdemyndigheten ta fram en vägledning för det vräkningsförebyggande arbetet. Syftet är att ge kommuner och andra aktörer stöd i att utveckla och säkra rutinerna i arbetet med att motverka vräkning, särskilt när det gäller barnfamiljer.
Vägledningen har alldeles nyligen publicerats. Den visar konkret hur ett framgångsrikt arbete kan byggas upp och ger praktiska exempel från ett antal kommuner i landet. I detta sammanhang vill jag även nämna de utvecklingsmedel som regeringen har avsatt för att stödja kommunerna att utveckla sitt arbete. Socialstyrelsen har att fördela dessa medel.
Vägledningen kommer nu att skickas till alla kommuner och kommundelar, till länsstyrelserna och till en mängd andra aktörer. Socialstyrelsen och Kronofogdemyndigheten har också påbörjat planeringen av en informations- och utbildningssatsning kring vägledningen. Hur detta arbete kommer att läggas upp kommer myndigheterna att informera mig om efter sommaren när jag träffar dem för att höra hur arbetet med hemlöshetsstrategin fortskrider.
Den statistik som Egon Frid hänvisar till är oerhört viktig i detta sammanhang. När regeringen gav Kronofogdemyndigheten i uppdrag att utveckla statistiken så att det på kommunnivå framgår om det finns barn i vräkta hushåll var syftet att ge kommunerna den kunskap de behöver för att kunna utveckla sitt lokala arbete. Genom att visa hur många barn som berörs av vräkning skapas också det opinionstryck som jag tror många gånger behövs för att få fart på arbetet.
Vi vet att vräkningar kan undvikas genom ett systematiskt vräkningsförebyggande arbete. Jag menar att det nu finns unika förutsättningar för att utveckla och följa upp ett sådant arbete.
Anf. 61 Egon Frid (V)
Fru talman! Jag tackar Maria Larsson för svaret. Jag hoppas att hon inte tar det personligt att vi inte vill ställa några interpellationer till henne utan har riktat oss, några stycken på rad här, till andra statsråd.
Vid sidan om kan man notera att det hade varit särskilt intressant om Maria Larssons partiledare, socialminister Göran Hägglund, som dessutom är ansvarig - inom citattecken - för Mats Odell och bostadspolitiken hade kunnat ha ett samlat svar här kring problematiken barn som vräks. Det är en komplex fråga, en fråga som hänger samman med socialpolitiken, socialtjänstpolitiken i kommunerna och naturligtvis också med situationen på bostadssidan med den sociala bostadspolitiken som är attackerad.
Syftet med den här interpellationen är att få frågan ytterligare uppmärksammad. Jag läste kommentarer i pressen när utredningen kom om att så många som 239 barn är berörda av verkställda avhysningar och att det inte förs någon debatt om detta. Då tyckte jag i alla fall att det är viktigt att få frågan ytterligare uppmärksammad. Som Maria Larsson också skriver i sitt svar handlar det om att skapa och öka opinionstrycket. Det är en del i att få situationen bättre.
Jag tackar än en gång för Maria Larssons utförliga svar. Vi är i grunden överens om att inga barn ska vräkas och att det är oanständigt för ett land att barn vräks och blir utan bostad. Vi vet att det är tillräckligt komplicerat för barn att byta bostadsmiljö på ett organiserat sätt i de flyttningar som familjer gör planerat.
Det är traumatiskt för barn att bli vräkta och utdragna ur sin invanda miljö. Det är helt oförskyllt, och de kan inte påverka situationen själva. Här måste samhället absolut agera för att barn inte vräks genom ett starkare stöd, en starkare lagstiftning och en tydligare nationell politik riktad mot kommunerna.
I sitt svar tar ministern upp olika frågor som regeringen jobbar med. Regeringen brukar hänvisa till att man har förbättrat vissa saker avsevärt, bland annat sysselsättningen. Då är det beklämmande att jag måste konstatera att antalet vräkningar har ökat under den här perioden samtidigt som många har fått en sysselsättning och en egen ekonomi. Vi kan konstatera att det tudelade samhället blir tydligare. Alla får inte del av den förbättrade ekonomin i landet. Det finns grupper av människor och familjer som inte får ta del av detta och som samhället behöver ta ett större ansvar för.
Det är kommunerna som har det yttersta ansvaret för barn och familjer, och de måste få starkare och tydligare signaler från regeringen att barn inte ska vräkas. Det är det jag vill belysa så att ministern ytterligare ska agera för att barn inte ska vräkas.
Anf. 62 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Jag skulle vilja tacka Egon Frid för frågan. Vi är fullständigt överens om att den här frågan måste diskuteras mycket mer. Den måste upp i ljuset, och vi måste se till att det skapas opinion kring den.
Däremot håller jag inte med Egon Frid om att antalet avhysningar har ökat. 2005 års siffror finns redovisade i den här nya skriften från Socialstyrelsen om vräkningsförebyggande arbete. Det är handboken ute i kommunerna. År 2005 kom det in 33 962 ansökningar om avhysning, och år 2007 kom det in 32 967. Antalet ansökningar minskade alltså. De faktiska verkställda avhysningarna minskade också från 3 938 år 2005, den period när Vänsterpartiet var stödparti till Socialdemokraterna, till 3 218 år 2007. Det räcker inte. Vi måste ned mycket lägre. Det intressanta är att jag bad Kronofogdemyndigheten att ta fram statistik när det gäller antalet barn. Tidigare har vi inte vetat någonting om hur många avhysningar som också innebär att barn vräks. Jag ser det som en väldigt viktig information för att kunna gå vidare i arbetet. Nu vet vi att det var 239 barn. Det är alldeles orimligt i ett välfärdssamhälle att 239 barn ställs på bar backe utan bostad med den traumatiska upplevelse som det naturligtvis innebär.
Det är just därför som de här frågorna har blivit så viktiga för mig. Strategin lade vi från början redan när vi tillträdde som regering. Jag känner att det är så angeläget att göra någonting på det här området. Barn ska inte ha det så här i vårt land.
Jag menar att om man får fram den här statistiken och kan se kommun för kommun hur många barn som det handlar om i den egna kommunen kan man skapa ett tryck också på de lokala politikerna att se till att samarbetet mellan socialtjänsten, Kronofogdemyndigheten och fastighetsägare på det lokala planet hittar lösningar så att detta inte händer.
Det är detta den här handboken syftar till. Den pekar på de lösningar som inte är möjliga om en part står ensam. Ofta har det här hamnat på socialtjänstens bord. Ofta har socialtjänsten förväntats hitta lösningen på egen hand, men det går inte. Kronofogdemyndigheten, fastighetsägare och socialtjänst måste jobba tajt för att kunna förhindra att barn ställs på gatan.
Anf. 63 Egon Frid (V)
Fru talman! Vi kanske inte kommer att bli överens om statistiken. Den rapport som kom innan vi skrev den här interpellationen bygger på att antalet vräkningar där barn förekommer har ökat. Det är dokumenterat i de uppgifterna. Det här föranleds säkert av att bostadssituationen har blivit svårare i många kommuner, vilket också går ut över bostadsföretagens vilja att ta ett socialt ansvar. Vi vet att allmännyttan har fått stryka på foten på många ställen, vilket också gör att det direkta, kommunala, sociala ansvaret för bostadsanskaffningen inte finns. Det har varit svårare för socialtjänsten att hjälpa enskilda familjer med barn att skaffa nya lägenheter när antalet lägenheter ständigt minskar.
Här finns, som ministern säger, ett viktigt samverkansansvar mellan kommunens socialtjänst, bostadsföretagen och Kronofogdemyndigheten. Det är också viktigt för riksdag och regering, för respekten för lagstiftningen och för lagstiftarens ambitioner. Det intressanta här, vilket jag också kan konstatera, är att vi har en förstärkt socialtjänstlag. Vi har ett starkt lagstöd som jag tror Maria Larsson nämner i svaret. Jag kan i stort sett hålla med om det. Lagstödet skulle naturligtvis kunna bli ännu starkare genom att vi skriver in allas rätt till bostad och att vi skriver in i socialtjänstlagen att inga familjer med barn ska vräkas.
Men ambitionen i lagstiftningen är tydlig. Kommunen har det yttersta ansvaret för att alla ska ha en bostad. Barnperspektivet i socialtjänstlagen är jättetydligt. Där det finns barn med ska man ta särskild hänsyn till att barnen och familjen ska ha någonstans att bo. Det innebär att socialtjänstlagen ger stöd för att inga barn ska vräkas. Det här starka lagstödet måste få en verklig innebörd genom att respekten för lagstiftningen blir tydlig och att lagstiftarens, alltså riksdagens, ambitioner med lagstiftningen slår igenom nationellt och i Sveriges alla kommuner. Regeringen måste ta ansvaret att säkerställa att lagstiftarens ambitioner verkligen blir genomförda.
Det handlar om att inga familjer med barn ska vräkas. Är det en uppsägning av en lägenhet på gång måste socialtjänsten verkligen samverka med andra myndigheter i kommunen för att säkerställa att familjen så långt det är möjligt ska kunna bo kvar eller åtminstone kunna anskaffa en lägenhet nära där man bodde tidigare för att inte barnens sociala situation ska förändras alltför mycket.
Jag tycker att Kristdemokraterna har haft en hög ambitionsnivå här, och då är det tråkigt att se att regeringens politik inte slår igenom fullt ut eftersom statistiken redovisar att antalet vräkningar där barn förekommer har ökat.
Anf. 64 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Kristdemokraterna har en hög ambitionsnivå när det gäller barn som far illa. Jag noterar att Vänsterpartiet säger sig ha det också trots att det aldrig kom till någon strategi mot hemlöshet under den tid ni var stödparti till Socialdemokraterna. Det kom ingen strategi över huvud taget för att jobba med hemlöshetsproblematiken, Egon Frid. Det är sanningen. Nu har vi satt en sådan på plats.
Nu försöker vi med alla medel att ge kommunerna metodverktyg för att de ska kunna arbeta på ett effektivt sätt. Jag skulle vilja säga att vi har identifierat bristerna, varför det inte har fungerat tidigare, varför så många vräkningar har skett, varför så många avhysningar har skett och varför också barn har ställts på gatan. Det handlar om bristen på metodverktyg ute i kommunerna och bristen på samarbete.
Denna metodhandbok ska det nu informeras om, och den kommer att gå ut till alla kommuner. Den är verkligen färsk, alldeles nytryckt. Man känner nästan fortfarande tryckdoften från det exemplar jag har här. Handboken ska ut till alla kommuner, alla kommundelar och alla länsstyrelser, och det ska göras utbildningar kring det här materialet för att rusta kommunerna på ett bättre sätt. Men det här gäller inte bara kommunerna utan också kronofogdemyndigheterna. Det är viktigt att ha goda kontakter med fastighetsägarna.
Egon Frid lät antyda här att det skulle finnas något samband mellan att man har en stor allmännytta och antalet avhysningar som sker. Jag är ledsen att säga det, men det sambandet finns inte. Det finns kommuner som har stora problem med hemlöshet trots att man har mycket av allmännyttiga bostäder och en socialdemokratisk ledning. Man har ändå stora problem med hemlöshet.
Det här handlar om att man jobbar på ett strukturerat och medvetet sätt. Det är vägen till framgång och lösning. Många har väldigt bra lösningar också med privata fastighetsägare. Det handlar om aktiva insatser och strukturerat, metodiskt arbete från socialtjänstens sida i samarbete med de andra parter som är nödvändiga. Då kan vi förändra situationen, och det är precis det som vi försöker sätta på plats med hjälp av den här handboken som ett av verktygen.
Dessutom finns det nu projektpengar att söka för kommunerna för att utveckla sin verksamhet för att kunna hantera det här på ett bättre sätt. Där skulle jag verkligen vilja rikta en uppmaning till oss att gemensamt marknadsföra att pengarna finns. Kom in med en projektansökan! Se till att där man har en problematik använda sig av detta för att få på plats ett annat, strukturerat arbetssätt för de här frågorna.
Anf. 65 Egon Frid (V)
Fru talman! Jag önskar likaväl som Maria Larsson att den här vägledningen, nu när den kommer ut till kommunerna, verkligen kommer att bidra till att vi inte får någon vräkning av någon barnfamilj från och med i dag.
Jag vill säga att Vänsterpartiets ambitionsnivå tillsammans med den förra regeringen handlade om en social bostadspolitik som slår fast att alla ska ha rätt till en bostad, och det är det Vänsterpartiet trycker mycket på. Sedan vet jag och ger Maria Larsson rätt i att vi har kommuner där det finns en stor allmännytta som också har haft tillgängliga lägenheter där man ändå har haft en hög vräkningsstatistik. Det sambandet finns alltså, men det finns också ett tydligt samband, som den sista rapporten har visat, att det ökade antalet barn som vräks beror på bostadsföretagens allt hårdare linje mot skuldsatta hushåll. Det skulle alltså vara huvudorsaken till att antalet vräkningar har ökat.
Det är också en sak som är märklig när vi pratar om vräkningar. Vi vet att kostnaden är hög för Kronofogdemyndigheten när man ska genomföra vräkningar. De hyresskulder som har funnits har i genomsnitt understigit 20 000 kronor, vilket är mindre än kostnaden för en vräkning faktiskt har varit. Det gör det ännu mer inhumant att använda samhällets resurser så missriktat. Tänk vad goda insatser man hade kunnat göra för dessa barnfamiljer och de barn som riskerar att vräkas i stället för att använda Kronofogdemyndighetens resurser till att vräka dem!
Jag vill tacka Maria Larsson för svar och debatt och hoppas att vi med gemensamma krafter ska få kommunerna att agera så att inga barn ska vräkas. Men jag vill ändå poängtera att det är regeringen som har ansvaret för att kommunerna faktiskt tar ansvar för lagstiftarens ambitioner på det området.
Anf. 66 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Låt mig än en gång upprepa siffrorna. 2005 var det 3 938 vräkningar i vårt land. 2007, med en ny regering, var det 3 218 vräkningar - fortfarande för många, men siffrorna är på väg nedåt.
Jag tror att det beror på den strategi som den nya regeringen antog. Vi tar frågan om utanförskap på allvar på alla nivåer, också när det gäller hemlöshet. Låt mig säga det: För mig är det en väldigt angelägen fråga, och för den här regeringen är det en väldigt angelägen fråga att vi hittar lösningar på den typen av problematik så att de som ofta far riktigt illa faktiskt kan beredas både bostad och en bra tillvaro och så att man kan få hitta tillbaka till bostadsmarknaden när man har ställts utanför den.
Det är de metoderna som vi nu har utvecklat och ska kunna vidarebefordra ut till kommunerna. Något sådant här arbete har inte gjorts tidigare. Det gjordes aldrig av den förra regeringen. Nu har vi gjort det, därför att vi tar den här problematiken på allvar, inte minst när det gäller barn som far illa. Barn ska inte ställas på gatan i vårt land.
Därför är den statistik som vi nu har beställt fram över hur många barn som vräks och i vilka kommuner de finns så central. Jag är övertygad om att den kommer att medföra att vi får en stark offentlig debatt på det lokala planet. I de kommuner där man faktiskt vräker barn kommer det att finnas en debatt, och både Egon Frid och jag ska se till att den kommer i gång. Och så får vi hjälpas åt i det här arbetet.
Men det här är en regering som har tagit hemlöshetsproblematiken på allvar, till skillnad från den förra!
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.