Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Barns rättigheter i Turkiet

Interpellation 2009/10:254 av Ludvigsson, Anne (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2010-02-17
Anmäld
2010-02-18
Besvarad
2010-03-02
Sista svarsdatum
2010-03-10

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 17 februari

Interpellation

2009/10:254 Barns rättigheter i Turkiet

av Anne Ludvigsson (s)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

Barns rättigheter kränks ständigt i Turkiet. I december 2009 mördades en 16-årig flicka för att hon haft kontakt med pojkar. Hon mördades genom att grävas ned levande i jorden.

Flera hundra flickor utsätts för hedersvåld och hedersmord varje år i Turkiet.

Nyligen dömdes en 15-årig flicka till åtta års fängelse för att hon i oktober 2009 deltog vid en demonstration i staden Batman i sydöstra Turkiet.

Åtalspunkterna var bland annat brott för en illegal organisations räkning samt spridning av propaganda för en illegal organisation, trots att hon förklarade att hon inte visste innebörden av ordet propaganda.

I sitt försvar säger flickan att hon inte deltagit i demonstrationen, utan endast hade stannat för att titta medan hon var på väg till en släkting. Hon arresterades sedan på platsen och erkände anklagelserna efter att hon misshandlats i polisförvaret.

Under det gångna året har uppskattningsvis 1 300 minderåriga arresterats under Turkiets antiterrorlagstifning. Det är främst barn och ungdomar från sydöstra Turkiet. Antiterrorlagstiftningen introducerades 2006 av den sittande AKP-regeringen. Den tillåter minderåriga att dömas som vuxna, med fängelsestraff på upp till 50 år. Nya siffror visar på att uppskattningsvis 3 000 minderåriga sitter frihetsberövade i dag, varav merparten är kurdiska barn.

Turkiet utsågs även nyligen som den mesta förbrytaren av Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna mellan åren 1959 och 2009. Enligt Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna stod Turkiet för nästan 19 procent av alla förbrytelser, med 2 295 negativa utslag. Turkiet ledde även listan på förbrytelser från i fjol med 347 negativa domslut.

I de fall jag här nämnt handlar det om barn.

Unga flickors situation måste uppmärksammas och all form av hot och våld i hederns namn måste hindras.

Fängslande av barn på det sätt som nu sker är helt oacceptabelt och kräver starka reaktioner från omvärlden för att försvara barns rättigheter.

Min fråga till utrikesministern är:

Vilka åtgärder kommer utrikesministern att vidta för att tydligt markera att Sverige starkt fördömer Turkiets kränkningar av barn?

Vad kommer utrikesministern och Sveriges regering att vidta för åtgärder för att lyfta fram barns och ungdomars situation i framför allt sydöstra Turkiet och kräva nödvändiga förändringar för att Turkiet ska leva upp till FN:s konvention om barnets rättigheter?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2009/10:254, Barns rättigheter i Turkiet

Interpellationsdebatt 2009/10:254

Webb-tv: Barns rättigheter i Turkiet

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Carl Bildt (M)
Anf. 1 Carl Bildt (M)
Herr talman! Anne Ludvigsson har i två interpellationer frågat mig, med hänvisning till olika händelser i Turkiet, vilka åtgärder jag avser att vidta för att markera mot kränkningar av mänskliga rättigheter i landet och för att Turkiets regering ska stärka respekten för dessa, däribland i fråga om barns och ungdomars rättigheter samt yttrandefrihet. Jag har även fått frågan när jag avser att besöka sydöstra Turkiet, vilken kan besvaras med att jag i nuläget inte har ett sådant besök inplanerat. Övriga frågor väljer jag att besvara i ett sammanhang. På det övergripande planet fortsätter ökad respekt för mänskliga fri- och rättigheter att utgöra ett av de grundläggande kraven i Turkiets EU-anslutningsförhandlingar, vilket tydligt avspeglas i EU:s senaste rådsslutsatser om Turkiet. I EU:s och Sveriges dialog med den turkiska regeringen uppmanar vi regelbundet till ytterligare reformer och trycker på behovet av att öka takten i detta arbete, bland annat på basis av de översyner som EU-kommissionen gör och som Anne Ludvigsson själv hänvisar till. EU:s oro beträffande gripanden av demokratiskt valda politiker är en fråga som har tagits upp i sammanhanget. Det gäller också frågan om krav på full respekt för yttrande- och åsiktsfrihet. Även frågan om stärkt skydd av barns, ungdomars och kvinnors rättigheter är högt prioriterad. Exempelvis har jag i samtal med Turkiets utrikesminister själv tagit upp problemen med arresteringar av minderåriga, hedersvåld och tvångsgifte, senast vid det ministermöte mellan EU och Turkiet som ägde rum i slutet av november. Det är positivt att problemen med hedersmord och hedersrelaterat våld numera uppmärksammas i den turkiska samhällsdebatten. Den turkiska regeringen har vidare tagit avstånd från hedersmord, som enligt turkisk strafflag ska utgöra en försvårande omständighet i brottmål. Man har även genom olika initiativ sökt förebygga uppkomsten av hedersrelaterat våld, däribland hårdare krav på lokala myndigheter vad gäller skyddat boende. Det är givetvis viktigt att allt detta leder till faktiska förbättringar. Inom ramen för det politiska initiativ som den turkiska regeringen har lanserat med en tydlig ambition att genomföra ytterligare demokratiska reformer för att stärka alla medborgares grundläggande rättigheter har även en lagändring aviserats som bättre skulle reglera hur den rättsliga prövningen ska ske i fall där minderåriga anklagas för terroristbrott. Jag hoppas att förslaget föreläggs det turkiska parlamentet så snart som möjligt, vilket också regeringen i Ankara har utlovat. Det är aldrig acceptabelt att någon kan häktas för att ha framträtt offentligt i utlandet, exempelvis i Sveriges riksdag, och uttryckt en personlig åsikt. Vad gäller det specifika fall som Anne Ludvigsson nämner ingår det i en större pågående rättsprocess i Turkiet som handlar om påstått samröre med en terroristorganisation. Åtal har ännu inte väckts, och det råder i övrigt förundersökningssekretess i denna typ av rättsärenden, vilket gör att uppgifterna i nuläget är knapphändiga. Om i detta fall förundersökningen leder till åtal kommer EU och Sverige att, liksom i tidigare liknande fall, nära följa rättsprocessen genom vår närvaro i landet. Det är viktigt att processen sker i överensstämmelse med grundläggande internationella rättsprinciper och med de krav som ställs på ett land som förhandlar om anslutning till Europeiska unionen. Utöver den kontinuerliga politiska dialog som förs med Turkiet har Sverige sedan 2005 ett särskilt samarbetsprogram för att stödja det reformarbete som behövs för att Turkiet fullt ut ska uppfylla kriterierna för EU-medlemskap, särskilt inom områden som demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet. Projekten har bland annat inriktats på kvinnors och barns rättigheter i främst sydöstra Turkiet. För att ytterligare stärka bidraget till Turkiets reformprocess och fördjupa dialogen kring frågor som handlar om mänskliga rättigheter antog nyligen den svenska regeringen en ny samarbetsstrategi för perioden 2010-2013, varvid det svenska stödet ökas från tidigare 45 miljoner kronor till ca 87 miljoner kronor per år.
Anne Ludvigsson (S)
Anf. 2 Anne Ludvigsson (S)
Herr talman! Jag tackar utrikesministern för det samlade svaret på båda mina interpellationer. Jag tycker att det är okej med ett samlat svar, eftersom båda interpellationerna har demokrati och mänskliga rättigheter för kvinnor, män och barn i fokus. Det är inte första gången som mänskliga rättigheter i Turkiet debatteras i den svenska riksdagen och förmodligen inte den sista. Jag skulle önska att vi kunde se mer av konkreta resultat både av våra debatter och, framför allt, naturligtvis, vad gäller reformarbetet i Turkiet. Arbetet med den demokratiska omvandlingen och mänskliga rättigheter för Turkiets medborgare går alldeles för sakta. Tyvärr görs också förändringar och lagstiftning som leder i helt motsatt riktning. År 2009 var verkligen inget bra år för demokrati och mänskliga rättigheter i Turkiet. Det är bra att utrikesministern lyfter fram barns och ungdomars rättigheter. För barns och ungdomars rättigheter och inflytande finns nästan inte med på dagordningen - det har jag sett vid mina besök. Det är närmast en icke-fråga i Turkiet. Man förstår inte och tycker förmodligen inte att barn har rättigheter. Barns rättigheter kränks ständigt i Turkiet. Jag och många andra blev naturligtvis bestörta när vi hörde om den 16-åriga flicka som grävts ned levande i jorden. Det är så barbariskt att man har svårt att ta det till sig. Jag ryser när jag tänker på att många av de flickor som jag har träffat vid mina besök i Turkiet kanske lever i den här situationen och med de här hoten. Detta är på intet sätt en ny problematik för oss. Mord på unga flickor i hederns namn har vi problem med både i det svenska samhället och i Turkiet. Vi är medvetna om att det här kräver stora insatser och en väldig tydlighet från samhällets sida. Det handlar naturligtvis om lagstiftning och straff men också om stora informationsinsatser. Den här unga kvinnan hade sökt hjälp ett flertal gånger hos den lokala polisen som dock ignorerade henne. Jag kan tänka mig att hon också blev kränkt vid vissa tillfällen. Förmodligen ville den lokala polisen inte stöta sig med hennes far och farfar och andra män. Hade den lokala polisen haft en annan attityd och kunskap och vilja och, naturligtvis, direktiv från högre ort hade den här flickans liv kanske gått att rädda och inte bara hennes utan många andras. Vi vet nämligen att flera hundra flickor utsätts för det här i Turkiet varje år, och mörkertalen är stora. Det är kanske också en rad pojkar och unga män som utsätts för det här, som ännu inte debatteras eller lyfts upp. Det räcker inte med lagstiftning på papper. Den måste följas, och den måste följas på alla nivåer. Det är det stora problemet i Turkiet, tycker jag. Man antar en lag i parlamentet, men den åtföljs inte regionalt och lokalt. Det är naturligtvis mycket beroende på att domstolsväsendet i Turkiet lever sitt eget liv. Regering och parlament råder inte över det. Jag ställer min fråga återigen. Jag menar att Sverige, EU och Sveriges utrikesminister skulle kunna agera tuffare mot Turkiet, oavsett medlemskap eller ej. Det här handlar om mänskliga rättigheter.
Carl Bildt (M)
Anf. 3 Carl Bildt (M)
Herr talman! Anne Ludvigsson valde att i sitt svar koncentrera sig på problematiken med hedersmord. Det är en allvarlig - lindrigt uttryckt - problematik och en mycket besvärlig sådan. Här är inte problemet att de turkiska myndigheterna inte vill göra något åt detta eller att lagstiftningen är ofullständig på något sätt. Det tror jag inte att den är. I det förfärliga fallet med den 16-åriga flickan som begravdes levande har det turkiska rättssystemet yrkat på livstids fängelse, för både fadern och farfadern som var ansvariga för det. Det handlar om att med en moderniserings- och demokratiseringsprocess bryta kulturella mönster - tvingas jag tyvärr säga - som har funnits en lång tid. Jag var häromdagen icke i sydöstra Turkiet men strax i närheten i de kurdiska områdena i norra Irak och diskuterade just den här problematiken bland annat med kvinnoorganisationer. Där är den irakiska lagstiftningen som var helt förfärande till för några år sedan numera ungefärligen okej. Men den har mycket lite beröring med vad som inträffar ute i verkligheten, där hedersmord med all sannolikhet är mycket mer vanligt förekommande än vad vi föreställer oss. Den gräns som finns på kartan mellan norra Irak och sydöstra Turkiet är nog i dessa hänseenden dess värre mera en gräns på kartan. Det handlar om djupa mönster ur historien som måste brytas. Vad kan vi då göra? Vi ställer krav på lagstiftningen. Det är viktigt. Vi ställer krav på de rättsvårdande myndigheterna. Jag tror att det finns åtskilliga anledningar att ha synpunkter på delar av det turkiska domstolsväsendet men kanske inte framför allt i detta hänseende. Vi har andra fall där detta är mer aktuellt. Sedan handlar det om att försöka med opinionsbildning. Religiösa samfund har en roll som man inte ska underskatta i det här sammanhanget. Vad säger imamerna på fredagen i moskéerna, och i vilken utsträckning kan vi påverka det? Det är något som ibland har mycket större betydelse än vad som finns i den formella lagstiftningen. Det här är ett arbete som vi tar på det största allvar. Vi försöker att arbeta på många fronter, inte minst genom att stödja ekonomiskt och på andra sätt dem som arbetar ute i samhället med att bryta värderingsmönstren. Det kan vara kvinnoorganisationer, andra frivilligorganisationer eller modiga enskilda individer. Vi vet dess värre att detta är en problematik som vi inte har varit befriade från ens i vårt eget land. Det måste vi skamfullt tvingas medge. Den vidare problematiken är reformprocessen i Turkiet. Anne Ludvigsson säger att det har gått för långsamt fram. Det finns många som anser att det går för fort fram. Jag skulle hoppas att Anne Ludvigsson - jag tvivlar inte på henne i det avseendet i och för sig - och Socialdemokraterna kunde utnyttja de partikontakter man har med det turkiska oppositionspartiet CHP som tillhör de absolut ledande bromskrafterna när det gäller demokratisering och reformering. Nu har AK-partiet aviserat att man kommer att lägga fram ett rätt ambitiöst förslag till författningsändringar till det turkiska parlamentet. Det handlar bland annat om att man ska ändra lagen som gör det möjligt att förbjuda partier eller bannlysa individer från politisk verksamhet. Det möts av furiös opposition, också från det socialdemokratiska oppositionspartiet. Jag säger inte detta för att antyda att Anne Ludvigsson delar den uppfattningen. Men vi ska utnyttja alla de kontakter som vi har. I det här fallet har svensk socialdemokrati bra kontakter med de ledande reformbromsarna i Turkiet. Jag hoppas att de också utnyttjas för att ändra på detta.
Anne Ludvigsson (S)
Anf. 4 Anne Ludvigsson (S)
Herr talman! Jag delar helt uppfattningen att vi säkert har stora möjligheter att bryta kulturtraditioner. Det handlar om information, aktiviteter och projekt på många olika sätt. Lagstiftningen är en del. Sedan handlar det om hur den följs. Jag vet också att när det gäller hedersmord och lagstiftningen där har domstolarna ibland tittat på strafflindring. Om man gör något i ett upprört tillstånd kan man få strafflindring. Jag kommer att göra det, och jag hoppas att utrikesministern också följer rättsprocessen med den 16-åriga flickan och verkligen ser till att man utdömer det straff som det finns möjlighet till. Lagens strängaste straff behöver användas här. När det gäller CHP har jag agerat på olika sätt. Själv vill jag inte kalla dem för socialdemokrater. Det finns inte mycket i deras politik som är socialdemokratiskt. Jag har också arbetat för att de ska uteslutas ur Socialistinternationalen. Men jag delar uppfattningen. Oppositionen över huvud taget i Turkiet är katastrofal. Det är ett stort problem. En regering behöver en bra och tydlig opposition. De som har intagit oppositionsmandatet är militär och domstolsväsen. Det är oerhört bekymmersamt. Det andra jag tar upp handlar om den antiterrorlagstiftning som infördes 2006 och som tillåter att minderåriga barn döms som vuxna med fängelsestraff upp till 50 år. Under 2009 har mer än 1 000 minderåriga arresterats. Det är framför allt ungdomar från sydöstra Turkiet. Problemen fokuseras där av skäl som är väl kända. Att frihetsberöva unga från kanske 12 år är möjligt. Jag tror att en del kan vara ännu yngre. Det får enorma konsekvenser. De rycks från sina hem och bort från skolarbetet. Det är många år, och de har ingen möjlighet att komma tillbaka till skolgången. Den är spolierad. Vad är det för brott de har begått? De har varit med vid några demonstrationer. De har kanske lockats att ta tag i någon sten eller att ropa något. Men de är ju barn. De är barn enligt FN:s barnkonvention till 18 år. Det här är helt oacceptabelt. Därför menar jag att Sverige och EU kan trycka på så att Turkiets kränkningar av barn tas bort, så att man slutar med detta och lever upp till FN:s konvention om barnets rättigheter. Man har inte ratificerat alla delar i barnkonventionen. Det är också ett problem. Det är det som gör detta möjligt. Jag önskar mycket tydligare och starkare markeringar från Sverige, EU och FN. Jag återkommer till de här frågorna. Sverige kan göra mera. Om jag går in på den andra interpellationen handlar det om att i december fängslades den kurdisk-turkiske författaren och ordföranden för MR-organisationen IHD:s avdelning i Diyarbakir, Muharrem Erbey. Han var inbjuden till Sverige av den kommitté där jag är ordförande, Svenska stödkommittén för mänskliga rättigheter i Turkiet, att prata om mänskliga rättigheter och rättsväsendet med fokus på barns rättigheter. Nu är detta en av åtalspunkterna. Han har smutskastat den turkiska staten. Följer detta en rättsstats principer?
Carl Bildt (M)
Anf. 5 Carl Bildt (M)
Herr talman! Låt mig börja med frågan om antiterroristlagstiftningen. Jag delar de synpunkter som har framförts. Det ingår i förhandlingarna i anslutningsprocessen till den europeiska unionen att man ska göra revideringar i detta hänseende. Det ingår formellt sett inte i anslutningsprocessen, men det är kanske alldeles avgörande i sammanhanget att vi kan få en politisk utveckling i Turkiet som gör att detta problem läggs till handlingarna och historien. Där är det så kallade demokratiska initiativet som för närvarande har råkat ut för en del svårigheter av skäl som vi inte har tid att gå in på. Men det tror jag är alldeles avgörande för att detta ska vara möjligt. Kan detta leda till att PKK som är en terrororganisation lägger ned vapnen och inser att det är den politiska processen, inklusive det europeiska närmandet, som kommer att ge kurderna de rättigheter som de har förvägrats tidigare vore det synnerligen bra. Jag tycker personligen att de tecken som, trots svårigheterna just nu, finns på att utvecklingen är på väg i den riktningen är relativt bra. Det är viktigt att vi i anslutningsförhandlingarna är tydliga med konkreta krav på förändringar i antiterrorlagstiftningen och att vi ger vårt stöd till de reformansträngningar som den turkiska regeringen just nu står för, även om oppositionen företräder en något annan agenda. Anne Ludvigsson nämnde att oppositionen ligger mycket i militären och domstolsväsendet. Det gäller framför allt domstolsväsendet som gång efter annan har utnyttjat sina möjligheter till partiförbud, förbud mot enskilda och till den typ av åtal som nämndes. Det har varit mycket mindre av detta än för några år sedan, så utvecklingsriktningen är positiv, men den är inte tillräcklig. Jag hoppas att det ska vara möjligt att få till stånd författningsändringar som gör att man på ett avgörande sätt ändrar lagstiftningen. Det skulle avsevärt reducera utrymmet att utnyttja de kvardröjande hyperkemalistiska tendenser som kan finnas inom delar av rättsväsendet och som slår till på det ena området efter det andra. Även i det sammanhanget är det stödet till den europeiska integrationsprocessen och stödet till reformprocessen i Turkiet som är det avgörande. Jag kan försäkra Anne Ludvigsson, och jag tror att hon vet, att dessa frågor är vanligt förekommande i de rätt omfattande kontakter vi har med Turkiet i olika sammanhang i ett brett spektrum av frågor. Som jag erinrade om i svaret, och som Anne Ludvigsson är medveten om, har vi från svensk sida ett mycket omfattande program i Turkiet för att på gräsrotsnivå kunna påverka dessa frågor och föra utvecklingen framåt. Vi är en nation som inom Europeiska unionen har en mycket stark position när det gäller relationerna till Turkiet. Därmed har vi också stora möjligheter att påverka den turkiska utvecklingen i fortsatt positiv riktning.
Anne Ludvigsson (S)
Anf. 6 Anne Ludvigsson (S)
Herr talman! Jag delar helt uppfattningen att det är viktigt att den turkiska regeringen får stöd för det reformarbete som man ser en antydan till. Turkiet är tudelat, och det är inte lätt. Det som behövs är en helt ny konstitution. Den måste man, från den turkiska regeringens sida, våga driva igenom. Jag blir ibland lite tveksam när det gäller hur stark man är och hur mycket man vågar och vill. Det är väl också en bra fråga att ta upp. En som tillsammans med en rad politiker och kommunföreträdare har reseförbud är borgmästaren i Diyarbakirområdet Osman Baydemir som också pratade i Sveriges riksdag. Han har nu inte möjlighet att resa utanför landet. Att i sina tal och annars använda kurdiska och nämna problemen och svårigheterna med PKK vid namn kan inte vara ett skäl för långa fängelsestraff. De här politikerna har suttit fängslade sedan april 2009, efter kommunalvalet. Ingenting har hänt. De lever fortfarande i ovisshet. Man vet inte när rättegångarna blir. Detta, menar jag, är inte en rättssäker process som överensstämmer med grundläggande internationella rättsprinciper. Som utrikesministern säger: Var finns kurdfrågan, den demokratiska öppningen? Den mångåriga konflikten mellan militär och PKK i sydöstra Turkiet har gjort området till de fattigaste delarna av Turkiet med en levnadsstandard långt under riksgenomsnittet. Det är ett stort problem. Nu har vi sett att EU:s projektmedel inte når dit. Har man i EU-sammanhang lyft upp detta?
Carl Bildt (M)
Anf. 7 Carl Bildt (M)
Herr talman! Den senare frågan har jag inget klart svar på. Jag antar att svaret är ja, men jag kan inte garantera att det är så. Detta är en utveckling steg för steg. Det är ingen tvekan om att det rör sig åt rätt håll, men ibland går det bakåt. Det demokratiska initiativet råkade ut för mycket stark opposition bland annat på grund av att närstående till PKK kanske försökte driva det hela lite för långt och provocerat. Det gav ammunition åt oppositionen i det turkiska parlamentet. Premiärminister Erdogan har varit mycket tydlig med att man kommer att fortsätta. Man har dragit i gång en kampanj i landet där man förklarar för människor varför det demokratiska initiativet om den kurdiska rätten är viktigt och ligger i den turkiska nationens långsiktiga intresse. Det handlar om att bryta gamla mönster som går tillbaka till grundläggande principer för den turkiska nationens återuppbyggnad. Jag talar rätt ofta med min turkiska kollega om detta. Jag kommer att träffa honom i slutet av veckan. Jag är övertygad om att vi då kommer att diskutera den aktuella situationen i landet. Situationen i sydöstra Turkiet är mer komplicerad. Det har inte blivit sämre, som Anne Ludvigsson säger. Det har alltid varit en synnerligen eftersatt och synnerligen traditionell del av denna region. Utvecklingen har varit mycket starkare i andra delar av Turkiet. Vi ska naturligtvis på olika sätt försöka uppmuntra att utvecklingens positiva frukter når även dit. Det är ingen tvekan om att den politiska utvecklingen har varit positiv där också, även om mycket återstår att göra. Nu finns det en öppenhet i Turkiet för att diskutera den kurdiska frågan på det kurdiska språket. Den återstående frågan rör PKK. Där kanske Sverige ska vara lite försiktigt. Vi är en nation som, tack och lov, aldrig har varit utsatt för en terroristorganisation i vårt eget land. Jag har sett Storbritanniens reaktioner på IRA, Tysklands reaktioner på rödaarméfraktionen och Italiens reaktion på den inhemska terrorismen. Det är inte alldeles lätt att klara detta. Det bästa vore självfallet om man kunde lösa frågan genom att PKK lade ned vapnen och det var den politiska processen som gällde för framtiden.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.