Bättre sexualupplysning till unga
Interpellation 2010/11:311 av Brink, Josefin (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2011-04-06
- Anmäld
- 2011-04-06
- Besvarad
- 2011-04-26
- Sista svarsdatum
- 2011-04-27
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 6 april
Interpellation
2010/11:311 Bättre sexualupplysning till unga
av Josefin Brink (V)
till socialminister Göran Hägglund (KD)
Den färska sexualstudien Ungkab 09 från Göteborgs universitet visar på stora behov av bättre sexualupplysning. Över 15 000 ungdomar mellan 15 och 29 år gamla har deltagit i studien.
Av enkäterna framgår att ungefär 70 procent av de sexuella mötena utgörs av oskyddade vaginala eller anala samlag. Det är en oroväckande hög siffra. Enkätsvaren antyder att många unga endast ser kondom som ett skydd mot oönskade graviditeter och tar lätt på risken att smittas av sexuellt överförbara sjukdomar. Resultatet tyder på stora brister i det förebyggande smittskyddsarbetet.
Utredarna skriver i en debattartikel i Dagens Nyheter den 5 april att det räcker inte med handlingsplaner mot klamydia, hiv och oönskade graviditeter. Vi måste utgå från ungdomarnas behov av fördjupade samtal om sexualitet och relationer och identifiera de särskilt riskutsatta. Utredarna efterlyser satsningar på bättre sex- och samlevnadsundervisning i skolan samt att ungdomsmottagningsverksamheten byggs ut och förbättras.
Eftersom ungdomsmottagningar är ett frivilligt åtagande för kommuner och landsting, och inga nationella kvalitetskrav ställs, varierar tillgången stort över landet. Särskilt problematiskt är det att mottagningarna inte verkar nå unga män. Enligt Socialstyrelsens kartläggning från 2008 var bara 15 procent av besökarna på landets ungdomsmottagningar män.
Vilka åtgärder avser socialministern att vidta för att säkerställa tillgången på kvalitetssäkrad sexualupplysning för unga över hela landet?
Vilka åtgärder avser socialministern att vidta för att ungdomsmottagningarna också ska bli ett självklart val för unga män som har behov av rådgivning och stöd?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:311
Webb-tv: Bättre sexualupplysning till unga
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:91 Tisdagen den 26 aprilProtokoll 2010/11:91 9 § Svar på interpellation 2010/11:311 om bättre sexualupplysning till unga
Protokoll från debatten
Anf. 29 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Josefin Brink har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa tillgången på kvalitetssäkrad sexualupplysning för unga över hela landet och vilka åtgärder jag avser att vidta för att ungdomsmottagningarna också ska bli ett självklart val för unga män som har behov av rådgivning och stöd.
En ökad medvetenhet och en hälsosam inställning till sexualitet gör det lättare för unga människor att göra kunskapsbaserade och genomtänkta val. Landets ungdomsmottagningar och dess personal har en viktig uppgift i att stötta och erbjuda rådgivning i frågor om sexualitet och samlevnad. Även skolan har en viktig roll i det här arbetet. Det gäller både skolhälsovården och den obligatoriska sex- och samlevnadsundervisningen.
Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att förbättra och utöka tillgången på information om sex och samlevnad. År 2008 invigdes Sveriges första nationella ungdomsmottagning på nätet, Umo.se. Utvecklingen av Umo har finansierats av regeringen. Syftet med Umo är att underlätta för ungdomar att hitta relevant, aktuell och kvalitetssäkrad information om sex, hälsa och relationer. Kommunerna och landstingen står bakom driften av webbsidan. Utvecklingen av Umo sker i nära samarbete med Sveriges unga, landets ungdomsmottagningar, skolhälsovården, intresseorganisationer och andra som jobbar med unga. Under 2010 hade Umo drygt 2 miljoner besök på webbsidan. Eftersom det är färre pojkar än tjejer som känner till och ställer frågor till Umo har Umo bestämt att de ska rikta särskilda insatser gentemot pojkar under 2011.
Socialstyrelsen har haft i uppdrag att ta fram en vägledning för riktade preventiva insatser gentemot ungdomar och unga vuxna inom området hiv och sexuellt överförbara infektioner, STI, inkluderat sex- och samlevnadsinformation. Vägledningen ger det förebyggande arbetet inom hälso- och sjukvården ett tydligare innehåll och en struktur. Socialstyrelsen har dessutom tagit fram en nationell handlingsplan för klamydiaprevention som syftar till att stärka det hälsofrämjande och förebyggande arbetet för ungdomar och unga vuxna. Många av de åtgärder som föreslås i handlingsplanen kan användas i det förebyggande arbetet mot spridningen av hiv och övriga sexuellt överförbara infektioner samt oönskade graviditeter.
År 2010 gav regeringen Socialstyrelsen och Smittskyddsinstitutet i uppdrag att genomföra en nordisk konferens om prevention av oönskade graviditeter och om sexuell och reproduktiv hälsa. Syftet med konferensen var att experter på hälso- och sjukvårdsområdet skulle få en möjlighet att utbyta kunskaper och erfarenheter för att vidare effektivisera det preventiva arbetet av exempelvis oönskade graviditeter. Konferensen ägde rum i november förra året.
Jag vill avsluta med att säga att det är viktigt att ungdomsmottagningar, skolan och andra aktörer som träffar ungdomar och unga vuxna som behöver råd och stöd fortsätter att bedriva och utveckla sitt betydelsefulla arbete. De spelar en stor roll för att skapa trygghet och ökad kunskap hos både flickor och pojkar.
Då Josefin Brink, som framställt interpellationen, anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav förste vice talmannen att Wiwi-Anne Johansson i stället fick delta i överläggningen.
Anf. 30 Wiwi-Anne Johansson (V)
Fru talman! Tack, socialministern, för svaret!
Anledningen till att vi debatterar det här ämnet i dag är den färska sexualstudien Ungkab 09 som Göteborgs universitet har gjort. Den visar på att det finns ett stort behov av bättre sexualupplysning än den som finns i dag.
Det är en stor studie, som 15 000 ungdomar mellan 15 och 29 år deltog i. Enkäterna visar att hela 70 procent av de sexuella mötena sker helt oskyddat, och vi är säkert överens om att det är en oroväckande hög siffra. Det är också oroväckande att kondom bara ses som ett skydd mot oönskade graviditeter eftersom den är till nytta inte minst mot sexuellt överförbara sjukdomar. Men att det är så många som 70 procent som inte använder kondom visar att det finns väldigt stora brister.
Utredarna skrev i en debattartikel den 5 april i år att det inte räcker med handlingsplaner mot klamydia, hiv och oönskade graviditeter utan att man också måste utgå från ungdomars behov av fördjupade samtal om sexualitet och relationer och identifiera dem som är särskilt riskutsatta. Därför efterlyser utredarna satsningar på bättre sex- och samlevnadsundervisning i skolan och dessutom att ungdomsmottagningarna byggs ut och förbättras.
Ett problem är att ungdomsmottagningar inte finns överallt, utan det är frivilligt för kommuner och landsting att besluta om sådana. Det finns inte heller några nationella kvalitetskrav, och därför varierar det jättemycket.
Det handlar också om att nå de unga männen, de unga killarna, då det verkar som om ungdomsmottagningarna inte når dem. År 2008 var bara 15 procent av besökarna unga män. Det är jättebra att Umo.se ser ut att bli bättre.
Men då undrar jag: Vad är det man ska göra så att det blir bättre? Det sägs att man ska rikta sig till unga män 2011, men halva 2011 har redan gått.
Förra året var det en konferens, som socialministern beskriver i svaret. Det är jättebra att de som jobbar med de här frågorna har konferens och lär sig mer, men här handlade det mest om oönskade graviditeter. Det är inte riktigt det som detta handlar om, utan det är att stoppa sexuellt överförbara sjukdomar. Det räcker inte. Vägledning nämns också.
Jag ser inte att regeringen tar det här problemet riktigt på allvar. Jag undrar: Finns det inget tänk hos socialministern och regeringen att säga att ungdomsmottagningar måste finnas överallt?
Vi måste också leda skolan in på bättre sex- och samlevnadsundervisning. Man är ju inne och petar på andra håll och kanter i skolan. Det här gäller ungas liv och hälsa för framtiden, inte bara i nuet.
Jag undrar: Finns det ingenting som socialministern ser att man kan göra? Det måste skapas riktlinjer för att det ska finnas bra ungdomsmottagningar i varje kommun och den sex- och samlevnadsundervisning som behövs i skolan, för att nå också de unga killarna.
Anf. 31 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Man kan fundera på många olika vis i den här frågan. Ett sätt att tänka är att vi i Sverige tror oss ligga väldigt långt framme när det gäller frigjordhet och öppenhet att diskutera dessa svåra frågor - föräldrar och barn, ungdomar emellan, vuxna i allmänhet, barn och ungdomar. Men uppenbarligen lyckas vi inte tillräckligt bra.
Det gjordes en undersökning 2002 där man jämförde Sverige med andra europeiska länder, och där hamnade Sverige i botten när det gällde kondomanvändning. Den undersökningen visade att det var 52 procent - det har säkert ändrats, men det är ändå en mätare - medan Grekland låg bäst till på 89 procent.
Man kan fundera på vad det är som leder fram till det som ytterst innebär att en ung person tar en ganska stor risk och hur man kan komma till rätta med det. Det finns inte ett patentsvar på den frågan, utan vi behöver jobba på många olika sätt. Ett sätt är att nå föräldrar så att de blir så bra som möjligt på att prata med sina ungdomar. Vi vet att det här är känsligt och svårt. Ett annat sätt är att få lärarna att fungera så väl som möjligt i sin roll i sex- och samlevnadsundervisningen i skolan. De ska i sin tur ha fått en tillräckligt bra undervisning i sin lärarutbildning som gör att de som nya lärare har självförtroende och förmåga att pedagogiskt ge bästa möjliga underlag för att sedan kunna utföra sitt arbete direkt med ungdomarna.
Elevhälsan spelar en stor roll, och i den nya skollagen skärps regelverket vilket gör att det kommer att bli tydliga regelverk när det gäller tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog, kurator och så vidare. Regeringen satsar också en del pengar. Jag tror att elevhälsan har en viktig roll att spela. Den kan inte göra det ensam, men den kan bidra tillsammans med andra.
Ungdomsmottagningar är Wiwi-Anne Johansson inne på, och jag tror att de spelar en jättestor roll. Jag har besökt några som minister och samtalat med många duktiga personer som jobbar där, ofta barnmorskor. De beskriver just problemet att få killar att komma dit. Det handlar om att det inte bara är tjejerna som ska ta ansvar utan också pojkarna. Det finns, som det tycks, en högre tröskel för pojkar att över huvud taget söka sig till en ungdomsmottagning. Då har man på sina håll jobbat med till exempel särskilda killkvällar eller tider då bara pojkar kan komma dit, och man hoppas att det ska kunna leda till en utveckling. I många fall har det gjort det lättare för fler killar att komma dit.
Personal från ungdomsmottagningar kan också komma till skolan, där klassrummet ibland är uppdelat med killar för sig och tjejer för sig. Det kanske underlättar samtal som är lite öppnare än annars.
När det gäller ungdomsmottagningen på nätet kan vi göra mycket ytterligare. Jag tror att den har haft en väldigt stor betydelse, och det utvärderas förstås. Den bör också möta killarnas behov i större utsträckning.
Jag tror, kort sagt, att vi måste jobba på många olika vis för att komma fram. Jag tänker inte bidra till en lagstiftning som talar om för kommunerna exakt hur de ska organisera sitt arbete. Däremot är jag väldigt angelägen om att i samtal med kommun- och landstingspolitiker trycka på för att vi ska ha en vård också på detta område som möter de behov som finns hos ungdomar och unga vuxna.
Anf. 32 Wiwi-Anne Johansson (V)
Fru talman! Vi är självklart rörande överens om problemet och om att vi vill göra någonting åt det. Men det visar sig att trots de riktlinjer som finns och frivilligheten för kommuner och landsting att besluta om att ha ungdomsmottagningar når man inte alla killar, som vi pratar om här, som egentligen är svårast att fånga. I skolan, på högstadiet och i gymnasiet, når man ju alla. Då undrar jag varför det är så svårt. Där måste man ha tydligare nationella riktlinjer för vad som ska ingå.
Socialministern säger att ungdomsmottagningarna är ute i skolorna och delar upp det i grupper med flickor och med pojkar. Det är också väldigt bra, och jag tror att man kan fånga upp mycket. Men det kanske inte är de som är särskilt intresserade av detta som behöver det mest.
Då undrar jag: Varför ska det vara så svårt att få till riktlinjer när det gäller detta i skolan? Vi har läroplaner som fastslår vilka ämnen som är viktiga och vilka som anses vara oviktiga. Vi har absoluta timplaner. Vad kan vara viktigare än att lära ut sex och samlevnad till pojkar och flickor, till unga? Vi vet att de vill prata fördjupat om det, inte bara teknikaliteter. Där kan man också diskutera kondomanvändning, som är så otroligt viktig för att inte sprida smittsamma könssjukdomar.
Jag förstår inte varför socialministern inte kan tänka sig den delen också. Det är klart att det behövs. Sedan överlämnar vi naturligtvis väldigt mycket. På festivaler och liknande är RFSU och RFSL där och delar ut gratis kondomer. Det kan för den delen också Socialstyrelsen stå bakom och göra - de kanske har gjort det. Men för att få det fördjupat tror jag att det skulle vara så mycket bättre om man vet att alla har det och att de som gör det verkligen är bra på det, så att det inte blir fniss eller att man inte går dit. Varför är det så svårt att få till det? Varför vill socialministern inte göra det?
Anf. 33 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Jag tror inte att problemet är att det finns brister när det gäller beskrivningen av vad skolundervisningen ska innehålla, utan jag tror att det många gånger brister när det gäller utbildningen hos lärarna. Det gör att de inte känner självförtroende eller att detta är en spännande pedagogisk uppgift att ägna sig åt utan tycker att detta är det mest pinsamma man kan vara med om och helst skulle vilja sjunka igenom golvet bakom katedern - jag tror att vi båda har mött sådana lärare.
Jag tror att det mycket gäller att lärarutbildningen ska vara sådan att lärarna blir bra på detta. Det kanske är så att alla personer inte är lämpade för just den här rollen. De som lyckas bra är oftast sådana som är intresserade och tar sig an den här pedagogiska utmaningen. De ska användas mer.
Det handlar om lärarutbildning och att ge det hela utrymme i skolundervisningen på ett sätt som jag faktiskt tror att dagens regelverk är ganska tydligt med att ange. Jag tror att det utrymmet finns och att det finns väl beskrivet precis vad man ska göra. Men jag tror att det fallerar på vägen, så att man inte får det som Wiwi-Anne Johansson beskriver: det öppna, lite djupare samtal kring sexualiteten som handlar om något annat än tekniskt hur man använder en kondom, ett samtal som ungdomarna många gånger visar sig vara ganska intresserade av om man lyckas åstadkomma rätt klimat i klassrummet. Men kommer man inte förbi den spärren är nästan varje undervisningsmoment meningslöst.
Vi för en dialog med Utbildningsdepartementet för att åstadkomma förbättringar av skolundervisningen. Vi för också resonemang med kommuner och landsting om hur man bättre kan samverka. Om exempelvis en väldigt liten kommun inte upplever att man kan ha en ungdomsmottagning kan man samarbeta med en grannkommun, så att man ändå kan få ungdomsmottagningar som ligger någorlunda nära för de flesta ungdomar och på det sättet kan sänka trösklarna för att få tillgång till samtal med en vuxen person kring det som kanske är svårt att ta upp med klasskompisarna eller prata med mamma eller pappa om.
Anf. 34 Wiwi-Anne Johansson (V)
Fru talman! Det är klart att det kanske brister i lärarutbildningen. Det finns säkert lärare som kommer in på lärarutbildningen som kan vara jätteduktiga på det mesta men kanske tycker att just detta är det svåraste ämnet. Det finns säkert också de som kan vara väldigt bra på detta.
Därför måste det finnas ett åtagande, ett nationellt krav på att detta verkligen ska ske och att skolledarna har ett ansvar för att se till att detta finns. Det ska finnas nationella riktlinjer för hur man gör.
Det hela kanske kan skötas av ungdomsmottagningarna. Det är inget fel om det är de som sköter sex- och samlevnadsundervisningen på skolorna om de är bäst på det, förutsatt att det blir gjort.
Vad jag försöker eftersträva är att man ser till att detta verkligen blir gjort. Som det är nu är 70 procent av de sexuella kontakterna hos unga mellan 15 och 29 år helt oskyddade vad gäller sexuellt överförbara sjukdomar. Vi vet att det är tjejer som i hög grad står för den preventiva delen. Killarna behöver inte i samma utsträckning skydda sig mot oönskade graviditeter, för det ansvaret tar de unga tjejerna. Men vi måste få in de unga killarna i detta. Då tror jag att man måste se till att det kommer in i klassrummet, där det blir tillgängligt och är nödvändigt för alla att vara med.
Jag skulle önska att socialministern för upp detta mer på bordet och att man är mer kreativ när det gäller vilka lösningar som kan finnas.
Det är jättebra att Umo.se byggs ut, men ungdomarna vill också ha kontakt med människor. Därför skulle jag verkligen vilja se starkare nationella riktlinjer eller krav på hur det ska skötas ute i kommunerna.
Anf. 35 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Utgångspunkten för frågan är väldigt mycket hur man kan komma dithän att också unga män söker sig till information, skaffar sig information och på det sättet blir mäktiga att ta ansvar i en ömsesidig relation.
Där kan vi konstatera att vi inte har nått tillräckligt långt. Då är det självklart så som Wiwi-Anne Johansson säger: I de sammanhang där pojkar faktiskt finns i skolbänken, där det finns ett obligatoriskt moment, där är det upp till det offentliga att fylla ut det på bästa möjliga sätt, så att de får all den kunskap som kan förmedlas i klassrumssituationen. I de sammanhang där det inte är obligatoriskt - till exempel ungdomsmottagningar, Umo.se och andra sammanhang - bör vi sänka trösklarna och försöka tänka kreativt och nytt, så att killar söker sig till bra information.
Det finns utbildad personal till hands på nätet och naturligtvis också i det fysiska livet. Det gör att man kan ställa frågor och få ett gott svar. Om man ställer frågorna rätt ut i luften, till exempel på nätet eller till kompisar, är det inte alltid så att man får ett seriöst svar. Men här finns det tillgång till kompetent personal som är trygg i sitt kunnande och kan förmedla den kunskapen.
Jag kommer att fortsätta att arbeta hårt med de här frågorna, eftersom jag tror att de har jättestor betydelse. Killar måste ta ansvar för sin egen sexualitet och inte överlåta det på tjejerna, på det sätt som alltför ofta sker.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.