Beredskap mot sårbarhet
Interpellation 2006/07:29 av Lindholm, Jan (mp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-10-24
- Anmäld
- 2006-10-24
- Sista svarsdatum
- 2006-11-14
- Besvarad
- 2006-11-14
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation
2006/07:29 Beredskap mot sårbarhet
av Jan Lindholm (mp)
till näringsminister Maud Olofsson (c)
Övertorneå kommun är lagd i mörker av en företagare som har kronofogden efter sig. Den aktuelle företagaren är sedan tidigare känd för vad man skulle kunna kalla för okonventionella metoder. Även min hemkommun, Falun, har varit utsatt för denne person men då med annan verksamhet.
Infrastruktur är viktigt, det visar om inte annat det som nu sker i Övertorneå kommun. Om Stockholms avloppsnät hade varit privatägt och ägaren på grund av oskickligt företagande hade dragit på sig så stora rättegångskostnader att han inte klarat det på annat sätt än att höja avgifterna för vatten och avlopp så mycket att Stockholms kommun inte klarat betalningen och om företagaren som straff hade stängt alla avloppsledningar i Stockholm, ja då hade troligen regeringen suttit i skiten, om man ska använda bildspråk.
Liknelsen kanske inte i alla delar är glasklar men det torde för var och en vara uppenbart att för samhället oundgänglig infrastruktur inte kan tillåtas skötas hur som helst. Att elhandel på ett privatiserat elnät i händerna på fel företag inte fungerar ser vi klart. Behövs det ett körkort för elnätägare eller har nätmyndigheten brustit?
Här finns flera samhälleliga intressen att bevaka. Näringspolitiska @ hur drabbas företag i Övertorneå? Socialpolitiska @ hur drabbas vård, skola, omsorg och svaga? Beredskapspolitiska @ hur sårbar är befolkningen i händelse av en större händelse av vikt? Demokratiska aspekter @ vilka rättigheter har befolkningen? Man kan säkerligen göra listan lång på vilka hot ett ansvarslöst hanterande av infrastruktur kan leda till. Med anledning av detta finns minst två vikta frågeställningar att fundera över.
Dels självklart det omedelbara; något av detta slag skulle troligen inte kunna inträffa i Stockholm men det kan ske i en avlägsen kommun; varför, och vad kan samhället omedelbart göra för att hjälpa den befolkning som får lida på grund av ett icke fungerande regelverk?
Sedan det mer långsiktiga som följer som en lärdom; vilka åtgärder måste till för att denna situation inte ska upprepas?
Det inträffade föranleder en mängd frågeställningar och jag kan inte heller redogöra för alla oklara faktorer bakom den olyckliga situationen men vill ändå ställa några frågor till ministern med anledning av detta:
1. Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att snabbt åtgärda den situation som invånarna i Övertorneå har hamnat i?
2. Vilka överväganden är statsrådet beredd att göra och vilka beslut avser statsrådet att fatta med anledning av de konsekvenser vi här ser kan vara följden av att vital infrastruktur i monopolställning hanteras med ett mycket kortsiktigt synsätt?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:29
Webb-tv: Beredskap mot sårbarhet
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:20 Tisdagen den 14 novemberProtokoll 2006/07:20 2 § Svar på interpellation 2006/07:29 om beredskap mot sårbarhet
Protokoll från debatten
Anf. 1 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Jan Lindholm har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att snabbt åtgärda den situation som invånarna i Övertorneå har hamnat i med anledning av bland annat släckt gatubelysning. Vidare har Jan Lindholm frågat vilka överväganden jag är beredd att göra och vilka beslut jag avser att fatta med anledning av de konsekvenser som kan bli följden av att vital infrastruktur i monopolställning hanteras mycket kortsiktigt.
Inledningsvis vill jag göra klart att jag fullt ut delar Jan Lindholms åsikt att elnät utgör en mycket viktig infrastruktur i vårt samhälle. Min uppfattning är också att Sveriges elnätsföretag har ett fungerande samarbete med såväl kommuner som myndigheter och att elnätsföretagens verksamhet präglas av långsiktighet och drivs av ansvarsfulla och seriösa föreningar och företag. Det som nu har hänt är ett beklagligt undantag.
Det är viktigt att vi har en effektiv lagstiftning kring denna infrastruktur. Elektriska starkströmsledningar får enligt huvudregeln inte byggas eller användas utan tillstånd, så kallad nätkoncession. En aktör som beviljas nätkoncession, det vill säga ett monopol att överföra el till hushåll och företag inom ett område eller över en viss ledningssträckning, är också skyldig att följa de lagar och föreskrifter som gäller på ellagstiftningens område, vilket bland annat innebär att överföringen av el ska vara av viss kvalitet och att de avgifter som tas ut ska vara skäliga. Under de senaste åren har också riksdagen beslutat om att ställa högre krav på nätkoncessionshavaren avseende bland annat krav på leveranssäkerheten i elnäten.
Mot den angivna bakgrunden har riksdagen beslutat att staten ska kunna vidta kraftfulla åtgärder mot en nätkoncessionshavare som missköter sin verksamhet. Sedan den 1 januari 2005 finns därför en lag om särskild förvaltning av vissa elektriska anläggningar. Lagen ger Energimarknadsinspektionen möjlighet att ansöka om att en misskött anläggning ställs under särskild förvaltning. Lagen om särskild förvaltning av vissa elektriska anläggningar är mycket ingripande mot en enskild och ger, i sista hand, staten möjlighet att begära att de elektriska anläggningarna löses in.
Sedan en tid tillbaka pågår en tvångsförvaltning av de elektriska anläggningar som tillhör det företag som Jan Lindholms fråga handlar om. Enligt vad jag har erfarit avser Energimarknadsinspektionen att fortsätta att agera med stöd av lagen för att en tillfredsställande långsiktig lösning ska kunna uppnås. Tvångsförvaltningen behandlas för närvarande i Länsrätten i Södermanlands län.
Som jag nyss nämnde krävs som huvudregel tillstånd att bedriva nätverksamhet. Sedan gammalt finns det dock vissa elektriska anläggningar som får byggas och drivas utan sådant tillstånd. Exempel på sådana elnät är lågspänningsledningar inom jordbruksfastigheter och industrianläggningar. Under vissa förhållanden gäller undantaget även gatubelysningsnät, vilket innebär att en privat aktör kan få inneha ledningar för gatubelysning utan tillstånd enligt ellagen. Enligt vad jag har erfarit pågår en rättslig process i Marknadsdomstolen mellan Övertorneå respektive Haparanda kommun och Ekfors Kraft AB avseende vissa frågor om gatubelysningsnätet.
Jag är övertygad om att riksdagens ledamöter delar min uppfattning att regeringen inte kan intervenera i pågående rättsprocesser som handläggs i domstol.
Med anledning av att lagen om särskild förvaltning av vissa elektriska anläggningar nu har tillämpats under knappt ett års tid har Energimarknadsinspektionen inkommit med en kortfattad redogörelse till regeringen om de problem som uppmärksammats vid tillämpningen av lagen.
Regeringens bedömning är att utvecklingen av situationen i Övertorneå bör föranleda en utvärdering bland annat av om det behöver införas ett skydd som förhindrar att eltillförseln stängs av för elanvändare som bedriver samhällsviktig verksamhet vid tvister med innehavaren av ett elnät.
Regeringen kommer därför inom kort att ge Energimarknadsinspektionen i uppdrag att se över lagen om särskild förvaltning av vissa elektriska anläggningar och övriga relevanta regelverk i detta avseende.
Anf. 2 Jan Lindholm (Mp)
Herr talman! Först vill jag tacka ministern för ett uttömmande svar på mina frågor. Jag förstår självklart att det är svårt att svara tydligt på frågor som ligger så nära den praktiska verkligheten där ju politiker, och framför allt ministrar, inte får agera konkret och handgripligt. Politiken styr i huvudsak genom regelverk, lagstiftning och fördelning av offentliga medel, vilket innebär att det oftast uppstår en rätt stor fördröjning i de åtgärder som politiker kan vidta för att förändra den verklighet som människor i vårt land lever i. Det är en del av demokratins inbyggda dilemma.
Det är dock med stor tacksamhet som jag tar emot beskedet att regeringen avser att ge Energimarknadsinspektionen i uppdrag att se över lagen om särskild förvaltning av vissa elektriska anläggningar.
Det är naturligtvis så som ministern säger: Normalt förvaltas våra elnät av kommunala bolag och företag som agerar ansvarsfullt. Men lagarna och regelverken finns inte till för att styra när det fungerar, utan de finns till för att användas när det inte fungerar.
I fallet med Ekfors Kraft AB har företaget nästan fördubblat sina nätavgifter utan att förvarna eller informera på något sätt. Kommunens företrädare anser att detta är omöjligt. Kommunen har, efter mycket trassel, lyckats komma i kontakt med ägaren för förhandlingar. De förhandlingar som ministern känner till har jag inte hört talas om.
Det har gått många veckor sedan man från ägarens sida lovade att komma fram med det underlag som ligger bakom de påstådda ohemula kostnadsökningarna. Men man hade fortfarande inte fått fram något underlag alls när jag talade med dem för några timmar sedan.
Under tiden ligger mörkret tungt över Övertorneå. Kommunen har till exempel börjat förhandla med länsstyrelsen om att införa tillfälliga hastighetsbegränsningar och köpt in reflexvästar till samtliga skolbarn i kommunen - allt detta för att försöka möta de ökade trafikrisker som mörkläggningen innebär.
Att jag med anledning av det som händer i Övertorneå har valt att vinkla min frågeställning som en fråga om beredskap och sårbarhet beror på att jag har uppfattningen att vital infrastruktur är en nyckelkomponent i samhällets uppgifter att upprätthålla viss beredskap och att minska sårbarheten och riskerna i samhället.
När ministern då inskränker behovet av översynen till att omfatta effekter för dem som driver samhällsviktig verksamhet ser jag en källa till lite oro. För mig är det viktigt att barn kan ta sig till skolan och att överfallsrisken i samhället minimeras genom att det finns offentlig belysning. Det är viktigt att alla människor, vare sig man tar sig fram med hjälp av rullator eller springer i ett motionsspår, vågar gå ut och röra på sig. Man ska inte sitta i husarrest, såsom många i Övertorneå beskriver situationen.
Jag skulle därför vilja fråga ministern vad hon anser vara "samhällsviktiga uppgifter". Vilka framtida konsekvenser är regeringen beredd att försöka förhindra med hjälp av översynen?
Anf. 3 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Först och främst vill jag säga att det är en bra fråga. Jag tror att många både i Övertorneå och i Haparanda, men också i Sverige som helhet, är lite fundersamma över hur detta kan pågå. Det är viktigt att säga att detta har pågått en lång tid. Under många år hade också den tidigare regeringen detta som ärende. Därför är det viktigt att man försöker hitta bra och framkomliga vägar.
Det jag menar med samhällsviktig verksamhet är att det i dag finns en garanti för att vi som elkunder får elleverans, även om vi slarvar med att betala. När det gäller gatubelysning och den typen av elverksamhet finns inte samma lagstiftning. Det är precis det som vi vill åtgärda från regeringens håll. Vi tycker att det finns en lucka i lagen. Vi vill kunna garantera just det som är problemet i det här sammanhanget.
Företag som har verksamhet på en monopolmarknad har en ganska strikt lagstiftning att hålla sig till. Bekymret uppstår när man bryter mot så många regler som det här företaget gör. Jag skulle kunna läsa upp en ganska lång lista med problem som vi har haft med det här företaget. Energimarknadsinspektionen har åsikten att trots att det här regelverket finns följer inte företaget det.
Det som är viktigt är att vi från vår sida följer den lagstiftning som finns och att vi använder den för att skärpa tonen och komma fram till en lösning. I slutändan är det ju Övertorneåborna som vill ha gatubelysningen på igen.
Vi har en mycket intensiv dialog med Energimarknadsinspektionen för att komma fram på det här området. Det finns en aktivitet från det hållet som jag har försökt påskynda, därför att jag känner också en jättestor oro för alla ungdomar som ska ta sig till skolan och alla gamla som ska ta sig fram. Om det blir kallt vet jag ju vilken situation som uppstår. Det är precis därför som vi försöker skynda på den här processen parallellt med att vi stärker lagstiftningen, så att detta inte kan inträffa framöver.
Anf. 4 Jan Lindholm (Mp)
Herr talman! Jag märker att vi känner samma oro. En av anledningarna till att jag har engagerat mig i det här fallet är just att företagaren bakom det här företaget på ett snarlikt sätt även har drabbat min kommun i en helt annan ända av landet med en annan verksamhet. Just möjligheten att undandra sig kontakt med myndigheterna gör att handläggningstiderna blir orimligt långa och att många drabbas.
Ministern säger i sitt skriftliga svar att det pågår en tvångsförvaltning av den elektriska anläggning som det här företaget äger och driver. En sådan formulering får läsaren att tro att det händer någonting, men för dem som bor i de här områdena händer det ju ingenting. Längre ned i svaret står det: "Tvångsförvaltningen behandlas för närvarande i Länsrätten i Södermanlands län." Jag tycker att det här visar att det regelverk som vi har i dag inte är ett regelverk som man kan påstå har någon förmåga att klara risker eller krishantering. Jag är oroad för att vi uppenbarligen inte har någon beredskap för den här typen av situationer. Om det man kan göra är att driva saker via domstolar i ett sådant här fall blir tidsutdräkten för det som vi kan göra från samhällets sida alldeles för lång med tanke på den verklighet som människor lever i. Det uppstår alldeles för stora skador i samhället. Jag tycker alltså inte att det borde vara tillåtet att tredje man drabbas på det sätt som har skett här. Det borde finnas möjligheter till mycket mer omedelbara åtgärder så att man får en trygg belyst miljö, och sedan får parterna göra upp i den process som finns. Men samhället borde kunna garantera att tredje man inte drabbas.
Även om det här fallet är unikt tycker jag att det är väldigt lärorikt eftersom det är många kommuner som säljer ut sina elnät. Detta i kombination med att vi faktiskt har ett samhälle där gemensamma, solidariska lösningar tycks bli allt mindre populära och där individuella lösningar blir alltmer i ropet gör, tycker jag, att man kan känna sig rätt orolig. Infrastruktur byter långsamt ägande från offentligt solidariskt, där motiven är samhälleliga i första hand, till privat ägande där motiven för driften i första hand är andra än de samhälleliga. Oftast är det kortsiktiga ekonomiska motiv, som jag också kan se det i det här fallet. Då undrar jag om ministern anser att man i ett modernt samhälle kan acceptera att en osämja mellan två parter, i det här fallet en nätägare och en kommun, kan tillåtas få så allvarliga konsekvenser som det har fått i Övertorneå.
Jag tog upp ett annat exempel i min interpellation. Om det här hade hänt i den här delen av landet, på Lidingö eller i Tensta, eller om man hade mörklagt hela Göteborg vecka ut och vecka in, hade det fått pågå? Eller är det så illa ställt att det som sker i Övertorneå sker därför att Övertorneå ligger där det ligger och att det är en så pass liten ort? Det är en fråga som jag tycker måste vara väldigt svår att komma runt. Jag kan inte tänka mig att det som händer i Övertorneå hade fått hända här i Stockholm.
Anf. 5 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Först tycker jag att det är viktigt att slå fast att majoriteten, de allra flesta, av de här bolagen sköter sig alldeles utmärkt. Vi har en fungerande lagstiftning där vi kan kontrollera att de sköter sig. De lämnar in årsrapporter och dokumenterar hur de sköter sina bolag. Jag tror att det är rätt viktigt att säga det.
Det andra som det är viktigt att säga är att den här tvisten har pågått väldigt länge. Jag tycker att man kan reflektera och fundera över de brister som Jan Lindholm har påpekat. Varför har man inte gjort någonting åt det? Varför är det när det tillträder en ny regering som vi tar itu med de brister i lagstiftningen som finns? Varför har man inte gjort något tidigare? Vi har, som jag sade, ett skydd för den enskilda individen. Det går inte att stänga av strömmen bara så där hux flux även om man träter om räkningen. Men när det gäller den här typen av anläggningar finns det en lucka i lagen. Nu åtgärdar vi det, och det är svaret på frågan. Ja, vi ser problemet. Vi accepterar inte att det finns den här möjligheten att kringgå lagstiftningen eller att det ska drabba tredje man, och vi gör något åt det. Det tycker jag är viktigt att säga i den här debatten.
När det gäller det som händer nu är det viktigt att se att lagstiftningen har olika steg. Jag kan möjligen bara beklaga att man har låtit det pågå så länge och inte har snabbat på den här processen. Men jag erfar ändå att det nu finns propåer om tvångsinlösen. Det vi behöver är någon som driver det här elnätsföretaget. Vi behöver någon som kan ge en ekonomisk garanti för att det ska vara möjligt att driva det här. Det undersöker vi nu från regeringens sida tillsammans med myndigheten: Hur kan vi lösa den här frågan på ett praktiskt sätt så att Övertorneåborna inte behöver känna den här oron? Jag använder den lagstiftning som finns för att snabba på den processen, för det är också viktigt att oavsett vem man är i det här samhället ska regering, myndigheter och andra följa lagarna. Finns det brister i lagarna ska man också se till att ändra det som brister.
När vi nu har tagit de här olika stegen, också de senaste i den här historien, tror jag att vi kan komma till en vettig lösning. Men själva lagstiftningen som garanterar skyddet för tredje man följer ju den vanliga proceduren för att ta fram lagstiftning. Man kan som sagt bara beklaga att inte den förra regeringen tog på sig ansvaret att faktiskt förändra detta.
Anf. 6 Jan Lindholm (Mp)
Herr talman! Jag ska inte försvara den förra regeringen. Man arbetade ju fram mycket lagstiftning under den förra regeringens tid, också i samarbete med Miljöpartiet. De regler som gäller i dag är ju inte så gamla, utan det här är en konsekvens vi ser av de lagar som vi har.
Jag ska inte dra ut på det här så mycket. Jag hör ju att ministern är engagerad i frågan, och jag hoppas att det ska leda till resultat, åtminstone när det gäller det långsiktiga, att det här inte ska kunna ske igen. Däremot har jag egentligen inte fått några kommentarer om det kortsiktiga perspektivet. Jag kan förstå att det är svårt, men jag tror också att det är väldigt många invånare som är drabbade i de här två kommunerna som gärna skulle vilja höra någonting om vad de kan förvänta sig för att få en drägligare tillvaro. Finns det något besked att lämna på den punkten?
Anf. 7 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Det var det jag försökte förklara. Vi har använt de rättsliga åtgärder som finns i det här sammanhanget, som är tvångsförvaltning, överlämnande till en särskild förvaltare och så vidare. Nu är vi inne i ett skede där det handlar om tvångsinlösen. Där erfar jag att ansvarig myndighet föreslår den åtgärden. Men ska man gå så långt innebär det också att någon måste kunna ta över elnätet, och någon måste garantera den ekonomiska situationen för att det ska gå att göra det. Jag är beredd att snabba på den här processen, för till syvende och sist handlar det om människorna i Övertorneå och Haparanda, det vill säga att de ska kunna känna trygghet när de går ut på gator och torg och att de har rätt att ha en elleverantör som faktiskt har gatljuset på.
Jag har suttit som minister i fem veckor. Jag har varit mycket oroad under de här fem veckorna och snabbat på den här processen allt vad jag har kunnat. Det är väl möjligen det som är det viktigaste beskedet till de människor som är utsatta: att det finns en minister som vill göra något, som förstår problemet och som har tänkt göra det här lite snabbare än den förra regeringen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.