Betaltjänster i glesbygden
Interpellation 2009/10:243 av Sandberg, Gunnar (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2010-02-11
- Anmäld
- 2010-02-12
- Besvarad
- 2010-03-02
- Sista svarsdatum
- 2010-03-04
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 11 februari
Interpellation
2009/10:243 Betaltjänster i glesbygden
av Gunnar Sandberg (s)
till statsrådet Åsa Torstensson (c)
Länsstyrelsen i Dalarna har på regeringens uppdrag undersökt vilka konsekvenser nedläggningen av Svensk Kassaservice har fått för glesbygden. I den rapport som Länsstyrelsen i Dalarna lämnade i december 2009 redogörs för olika problem som de boende utsätts för.
Det är framför allt äldre och handikappade som har fått betydligt svårare att hantera sina ekonomiska ärenden. Eftersom de saknar bil eller inte längre kan köra själva är de beroende av släktingar eller bekanta för att kunna ta ut pengar eller betala sina räkningar.
Även företagare och organisationer har betydande problem med hantering av sina dagskassor, då betalserviceombuden inte är skyldiga att ta emot dessa. Risken för rån ökar avsevärt. Att betaltjänster inte fungerar är ett stort hinder för småföretagare i glesbygden och riskerar att slå ut dem, vilket skulle öka den redan höga arbetslösheten.
Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att underlätta penninghanteringen i glesbygden?
Debatt
(13 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2009/10:243
Webb-tv: Betaltjänster i glesbygden
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2009/10:80 Tisdagen den 2 marsProtokoll 2009/10:80 11 § Svar på interpellation 2009/10:243 om betaltjänster i glesbygden
Protokoll från debatten
Anf. 87 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Gunnar Sandberg har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att underlätta penninghanteringen i glesbygden.
Målet för politiken för de grundläggande betaltjänsterna är att alla i samhället ska ha tillgång till grundläggande betaltjänster till rimliga priser. Dessa tjänster ska huvudsakligen tillhandahållas av marknadens aktörer men har kompletterats med en upphandling för äldre personer och personer med funktionshinder och en upphandling för vissa landsbygdsområden.
Länsstyrelsen Dalarna redovisade sitt bevakningsuppdrag i december 2009. Som länsstyrelsen själv påpekar bygger rapporten delvis på ett bristfälligt underlag och ytterligare analyser kan behöva göras. Rapporten bereds nu inom Regeringskansliet, men jag vill trots detta lämna några korta kommentarer.
Vad gäller hanteringen av dagskassor är jag inte övertygad om att ytterligare upphandlingar är den rätta vägen att gå. Däremot ser jag att det finns ett fortsatt behov av att utveckla och stimulera marknadsdrivna initiativ. Regeringen har därför givit Post- och telestyrelsen i uppdrag att fortsätta sitt arbete med att främja och stimulera framväxt av marknadsdriven hantering av dagskassor. Detta ska givetvis ske i samverkan med marknadens aktörer, länsstyrelser, banker och andra berörda aktörer.
Jag ser även möjligheter i nya tekniska lösningar, inte minst för äldre personer och personer med funktionsnedsättning. Det är också därför som Post- och telestyrelsen även har fått i uppdrag att utreda och analysera möjligheten att använda elektroniska kommunikationer i detta sammanhang. Fokus ska då vara särskilt på äldre personer och personer med funktionshinder i glesbygd.
Som ett led i det fortsatta arbetet med betaltjänstreformen kommer jag under mars månad att träffa Länsstyrelsen Dalarna, tillsammans med Post- och telestyrelsen, för att orientera mig om myndigheternas arbete.
Anf. 88 Gunnar Sandberg (S)
Herr talman! Jag tackar infrastrukturministern för svaret på min interpellation.
Om målet för regeringens politik är att alla i samhället ska ha tillgång till grundläggande betaltjänster till rimliga priser, som är ministerns svar på min fråga, borde ministern om någon förstå att marknaden struntar i områden som är olönsamma. Centerpartiet har varit ett landsbygdsparti, men allt fler frågar sig var de står i dag.
Frågan om betaltjänster har diskuterats flitigt sedan det blev klart att Svensk Kassaservice läggs ned. Det är framför allt i landets glest bebyggda delar som man varit oroad över hur kontanthanteringen kommer att ske när lantbrevbärarna inte längre hanterar pengar.
De tidigare farhågorna har besannats, enligt den rapport som Länsstyrelsen Dalarna lämnade i december. Den pekar ut två tydliga problemområden - svårigheten för äldre och funktionshindrade att ta ut kontanter och problem för landsbygdsföretag att hantera sina kassor.
Det finns många gamla och personer med funktionsnedsättning som saknar bil eller körkort eller är alltför sjuka för att kunna ta sig till närmaste ställe med kontanthantering. Nu blir de hänvisade till släkt och vänner, eller kanske till någon utomstående, för att kunna hantera normala betalärenden. Detta är inte bara orimligt, det är ovärdigt. Vuxna människor måste själva kunna sköta sina ärenden och inte vara beroende av någons välvilja.
Det finns många småföretagare som fått betydande problem med sina kassor. Rånrisken ökar när de måste förvara pengar i dagar innan de kan lämna in dem på banken. De har inte heller nytta av ekonomihantering över nätet eftersom bredbandskapaciteten är otillräcklig.
Jag har talat med några företagare i min hembygd i Krokoms kommun - i Åkersjön, Bakvattnet, Rötviken och Valsjöbyn. De säger att det var bättre förr. När man hängde ut plastbrickan på brevlådan stannade brevbäraren och man kunde uträtta sina ärenden. När detta ändrades fick man ringa några dagar före om man ville träffa brevbäraren, men det fungerade fortfarande. I dag kan man inte ens posta brev med brevbäraren, trots att det är samma brevbärare som kommer till samma brevlåda. I stället får man uppsöka närmaste postlåda.
Resultatet av dessa ändringar är att småföretagare riskerar att slås ut på orter där varje arbetsplats är guld värd. Det leder till en negativ utveckling med utflyttning och utarmning av bygder i stora delar av Norrlands inland.
Nej, ministern, marknaden är inte lösningen på alla problem. Marknadskrafterna är inte intresserade av att investera på orter där det inte går att tjäna stora pengar. Därför måste staten garantera alla boende i landet en grundläggande infrastruktur i form av telefoni, bredband och betaltjänster.
Det jag undrar över är vad infrastrukturministern tänker göra med anledning av länsstyrelsens rapport. Hur ska problemen med betaltjänster för äldre, funktionshindrade och företagare lösas? Marknaden klarar inte av att täcka alla behov i alla delar av landet. Ett rimligt förslag är att åter ge lantbrevbärarna uppdraget att sköta betaltjänsterna i gles- och landbygd till dess att man byggt ut bredband, telefoni och betaltjänster.
Anf. 89 Jasenko Omanovic (S)
Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Det är intressant att se hur Centerpartiet - numera kan man nog säga att det är en före detta folkrörelse - fått en stark övertro på marknadskrafterna. Ministern säger i svaret att "regeringen har därför givit Post- och telestyrelsen i uppdrag att fortsätta sitt arbete med att främja och stimulera framväxt av marknadsdriven hantering av dagskassor".
Egentligen skulle man kort och enkelt kunna säga att det är samma sak som att ge en spåkvinna i uppdrag att titta i kristallkulan och se vad där finns. Marknaden har nämligen inget intresse av glesbygden. Det har man kunnat se på flera områden, herr talman, men ändå ställer Centerpartiet i fråga efter fråga samma krav, att det är marknaden som ska tillgodose de behov som finns. Behoven är dock så små att marknaden inte är intresserad av glesbygden över huvud taget. Det gäller även bensinmackarna i glesbygden - marknadskrafterna ska tillgodose behovet - liksom bredbandsutbyggnaden; det är marknadskrafterna som ska se till att vi har bredband i glesbygden.
Centerpartiet har kanske kapitulerat. Den enda reform där man slagits för marknadskrafterna gäller hushållsnära tjänster, men inte heller där har marknaden visat mycket intresse för glesbygden, trots att det är den fråga som Centerpartiet drivit hårdast. Vad har glesbygden av det? Ingenting!
Det är sorgligt att se hur man behandlar människor som bor ute i glesbygden. Det är lika bra, ministern, att säga att vi lägger ned tanken med att hela Sverige ska leva, för det är det man ser i interpellationssvaret.
Det handlar om att ge Post- och telestyrelsen i uppdrag att skapa ett marknadsbehov i glesbygden. Jag frågar mig vilka subventioner man i så fall kommer att ge. Man måste ge starka subventioner för att lyckas med det, men man har inte presenterat någonting om att man kommer att ge starka subventioner för att stimulera det här. Företagen hittar inte tillräckligt stort kundunderlag för att vara intresserade av denna marknad. Med en sådan politik är det tyvärr så att en röst på Centerpartiet är en röst som man kastar i sjön, åtminstone när det gäller glesbygden.
Anf. 90 Roland Bäckman (S)
Herr talman! Gunnar Sandberg har skrivit en mycket viktig interpellation till statsrådet Torstensson angående betaltjänster i glesbygden. I svaret kan man läsa att det kommer en rapport och att ministern ska ut och orientera sig i frågan. Jag tror att det kommer att krävas att statsrådet också agerar och tar ett initiativ.
I min hemkommun finns det också företagare som upplever problem med hanteringen av sina dagskassor. Betalserviceombud, i den mån de fortfarande finns, är inte skyldiga att ta emot dagskassor från företag och organisationer. Avståndet för att lämna dagskassor kan uppgå till många mil i min kommun, och kanske ännu längre i vissa delar av övre Norrland.
Situationen för småföretagare i glesbygd har de senaste åren blivit ansträngd. Det finns en stor risk för att företag helt slås ut till följd av ökade svårigheter, bland annat gällande möjligheten att hantera dagskassor. Vi riskerar alltså en ännu högre arbetslöshet än den som för närvarande är aktuell, hur det nu kan vara möjligt. Risken är stor.
Med den nuvarande centerstödda moderatregeringens politik leder ökad arbetslöshet bevisligen också till ökat utanförskap. Den nuvarande politiken leder till att glesbygden avfolkas.
Statsrådet Torstensson skriver i sitt svar att det finns ett fortsatt behov av att utveckla och stimulera marknadsdrivna initiativ vad gäller hanteringen av dagskassor.
Herr talman! Jag vill att statsrådet Torstensson från Centerpartiet ger exempel på vilka marknadsdrivna initiativ hon tänker sig ska hantera dagskassor från företag och organisationer i glesbygden. Jag vill också höra hur väl intresset för dessa exempel är undersökt.
Avslutningsvis, herr talman: Hela Sverige ska leva!
Anf. 91 Sven Bergström (C)
Herr talman! Det märks på debatten och tonläget att valet närmar sig med stormsteg. Nu är saklighet och nyanser ganska långt borta. Nu är det partiretorik i färdigskrivna anföranden som gäller i riksdagens talarstol, när socialdemokrater på rad dömer ut Centerpartiet och säger att vi inte är något landsbygdsparti, att vi har övergett landsbygden och så vidare. Vi kallas för Stureplanscentern och det ena med det andra. Låt mig då påminna om några sakfrågor som den socialdemokratiska regeringen inte förmådde hantera!
För att ni skulle kunna få gehör för rovdjurspolitiken måste det till ett centerparti i regeringen som drev igenom den. Då röstade ni för den här i riksdagen, men ni orkade inte driva igenom den på egen hand.
Med strandskyddet var det likadant. Massor av socialdemokratiska kommunalråd välkomnar den reform vi har gjort när det gäller strandskyddet.
För att ta ett område från Åsa Torstenssons domäner: De enskilda vägarna är själva blodomloppet, som behövs för att landsbygden ska kunna leva. Vi har rejält höjt stödet till de enskilda vägarna, som nu bestående är över 1 miljard. På er tid urholkades det hela och halverades till och med under vissa ministrars tid.
Man ska inte ha en övertro på marknadskrafterna, men i vårt parti har vi en stark tro på att de är en viktig drivkraft i samhället. Kan man använda marknadskrafterna i stället för att styra med statliga påbud är det självfallet en bra princip.
Vi har ett närliggande exempel: Posten avvecklade ett antal postkontor i Sverige och introducerade i stället en modell med post i butik. Jag tror att det rent av var under den tidigare regeringens period. Det hördes många varnande ord om att det skulle bli en katastrof, att landsbygden skulle utarmas och att servicen skulle bli sämre.
Hur har det blivit? Jag kan ta ett exempel från mina egna hemtrakter i Forsa socken i Hudiksvalls kommun. Där har vi nu posten i Icabutiken mitt i byn. Det är öppet mycket längre tider än det var när vi hade ett postkontor i byn som höll öppet ett antal timmar då de som jobbade hade svårt att uträtta sina ärenden. Det är ett bra exempel på att det inte var bättre förr, som Gunnar Sandberg dristade sig till att säga.
Man måste vara öppen för nya lösningar i nya tider. Kan man dessutom använda marknadskrafterna och kommersiella intressen är det väl kanonbra, om man kan få en bättre lösning. Däremot håller jag med om att det alltid måste finnas ett samhälleligt ansvar i grunden för grundläggande infrastruktur: post, tele och annat som är viktigt för att människors vardagsliv ska fungera.
Jag är väldigt optimistisk om landsbygdens och glesbygdens framtid. Det är där framtiden ligger! Vi har vind, vi har vattnet, vi har gruvorna, vi har mineralerna och vi har bioenergin, som har oerhört positiva möjligheter att utvecklas gynnsamt under de närmaste åren. Varför är ni så pessimistiska om möjligheten att använda marknadskrafterna och få en positiv utveckling också på landsbygden genom att låta dem ta ansvar och vara med i utvecklingen av bygden?
Med det besked som Åsa Torstensson ger här om att Post- och telestyrelsen nu i samverkan med de olika aktörerna ska titta på den här frågan och komma med förslag till lösningar är jag övertygad om att vi också på det här området, precis som det blev med post i butik, kan få lösningar som faktiskt fungerar utomordentligt bra i människors vardag.
Jag noterar också att Åsa väldigt tydligt understryker att alla i samhället ska ha tillgång till grundläggande betaltjänster till rimliga priser. Det är ett löfte som är kassaskåpssäkert, som jag läser det.
Anf. 92 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Jag har full respekt för vikten av att alla människor har grundläggande rättigheter till olika slags service. Men låt oss gå tillbaka några år till den tid då ni själva var involverade och titta på hur efterfrågan på Svensk Kassaservice såg ut. Blunda inte för historien!
Under ett flertal år förändrades strukturen för Svensk Kassaservice. Under många år minskade och minskade det ständigt på grund av att efterfrågan på Svensk Kassaservice förändrades. Man hittade andra lösningar än Svensk Kassaservice. Exempelvis sjönk lantbrevbärarnas transaktionsvolymer med mer än 40 procent på bara två år, mellan 2004 och 2006. Visst har det betydelse, samtidigt som de ökade satsningarna motsvarande 400 miljoner naturligtvis inte räckte till. Man kunde konstatera att det trots insatser på 400 miljoner var försämrad service, färre kontor, sämre öppettider och dyrare tjänster, vilket i sin tur ledde till att ännu fler valde bort Svensk Kassaservice. Ha detta i minnet! Det var inte den servicen som folk applåderade.
En förändring inträdde när PTS upphandlade tjänsterna för 15 orter och 73 områden utmed olika lantbrevbärarrutter. Totalt berördes mellan 1 000 och 1 300 hushåll. Jag satt då ned med pensionärsorganisationer och organisationer för äldre av den anledningen att det var viktigt för mig att ha de samtalen och de relationerna.
I det sammanhanget var det ingen som applåderade den gamla Svensk Kassaservice, utan man pekade på vikten av att hitta andra lösningar. Man arbetade också själva i organisationerna med att hitta nya, trygga och billigare hanteringar av sina egna transaktioner.
Det som inte upphandlades var dagskassorna. Den bedömning som Post- och telestyrelsen gjorde var att det skulle skapas möjligheter för att marknaden här skulle kunna träda fram. Vi ska ha med oss att det kan ha en övergångstid. Det kan ta en tid, som det uppenbarligen gör, eftersom det inte finns någon naturlig verksamhet som tar över.
Jag gav både Post- och telestyrelsen och länsstyrelserna i uppdrag att analysera detta. Länsstyrelsernas rapport pekar på att det finns brister i underlaget. Det är därför som vi nu bereder det underlaget. Jag kommer också att sätta mig med länsstyrelserna för att gå igenom detta, eftersom man pekar på brister.
Några av er refererade till föreningars eller företags behov av att kunna lämna in dagskassor. Post- och telestyrelsen visar på att systemet har satt sig så att klagomål från enskilda personer inte har inkommit under den senaste tiden. Anledningen är att de använder sig av andra tekniska lösningar för att sköta sina transaktioner.
Anf. 93 Gunnar Sandberg (S)
Herr talman! Ja, det är val, Sven Bergström, gudskelov. Det kanske blir en annan regering, vem vet. Vi får väl se vad som händer den 19 september.
Vi talar om en viktig sak, landsbygden och landsbygdens utveckling. Jag och många fler som bor och är uppväxt på landsbygden har under ett antal år sett försämringar. Det nedläggningar av mackar, små butiker och skolor, och människor flyttar därifrån.
Att man kan ta ut pengar, sköta betalningar och det som man alltid har gjort med lantbrevbäraren är grundläggande saker som är väldigt viktiga för landsbygdens utveckling. Man har haft en lösning.
Det är inte säkert att lantbrevbäraren ska ha den här tjänsten överallt. Men där man inte har bredband och Internet utbyggt kan man under en övergångsperiod använda sig av lantbrevbäraren, eftersom alla tycker att det fungerade bra. Ingen är missnöjd med den servicen.
I stället får man nu ökad social och ekonomisk utsatthet, som Länsstyrelsen i Dalarna skriver i sin rapport. Personer som har svårigheter att själva utföra sina betaltjänster känner sig kränkta. De känner sig omyndigförklarade och diskriminerade eller bortglömda.
Några som jag talade med i min hembygd sade att de kände sig dumma, eftersom de inte kunde hantera den nya tjänsten. De satte in pengar på ett vanligt Icakort. Sedan kom de till affären och skulle använda kortet med pinkod, och bara det är en överbryggning. Då kunde de inte betala med Icakortet, eftersom Icaaffären omsatte för lite pengar. De var tvungna att använda ett annat betalkort som var kopplat till banken. De har nyss lärt sig att hantera en ny sak, och så blir det ytterligare en ny sak.
Utvecklingen i samhället går med en oerhörd fart. Det är många som inte hänger med. De känner sig utanför. Jag tror inte att ministern själv skulle känna sig så tillfreds med att någon släkting, granne, barn eller barnbarn fick hjälpa en att betala räkningar. Det kan också handla om en företagare som har elva mil enkel väg för att lämna sin dagskassa. Det är orimligt. Det håller inte.
Glesbygden utarmas ännu mer. Det är inte valpropaganda, utan så är det. Sven Bergström var själv inne på att vi delar med oss. Vi har skogen, mycket malm, vatten och allt vad det är som vi delar med oss av till övriga Sverige. Alla kan inte bo i Stockholm. Det är ingen bra utveckling för Sverige om alla skulle bo här.
Vad du än gör, Åsa Torstensson, när du ska träffa representanter för Dalarna, länsstyrelserna och Post- och telestyrelsen i mars, är förslaget att lantbrevbäraren kan få tillbaka uppdraget på de ställen där annan service inte fungerar bra.
Anf. 94 Jasenko Omanovic (S)
Herr talman! Jag tror ingen av oss och åtminstone inte jag har något partiprogram där det står vad vi ska säga. Vi talar faktiskt alla vi tre socialdemokrater som är här från hjärtat.
Varför talar jag om övertro på marknadskrafterna? Vi ser ju i rapporterna att det inte fungerar. Jag har aldrig bott ute på landsbygden och har aldrig haft de problemen, om man ska kalla det så. Men jag har sett hur det är på en del landsbygder där marknaden får bestämma och där det inte finns något statligt stöd.
Jag har sett det på Balkan och även i USA när jag åkte igenom North Carolina och Virginia. Där såg man att marknaden reglerade hur det såg ut. Det var väldigt tomt. När människor inte får de grundläggande tjänsterna flyttar de därifrån. Jag tycker om idén att hela Sverige ska leva. Jag hoppas att vi kan förverkliga det också och inte bara ha det som ett uttryck.
Det känns orimligt att man investerar så många hundratals miljoner i till exempel hushållsnära tjänster som inte landsbygdsbor använder. Här handlar det om att människor ska kunna ha fungerande företag, köpa mat och kunna ha pengar. Då vill man inte investera någonting.
Anf. 95 Roland Bäckman (S)
Herr talman! Risken för rån ökar givetvis när företag och organisationer i glesbygd tvingas ha sina pengar kvar på sitt företag eller sitt kansli. Ännu värre är det om man förvarar pengarna i sitt hem.
Jag skulle vilja höra statsrådets uppfattning om riskerna för ökat antal rån om inte företagshanteringen av dagskassor i glesbygder fungerar. Begreppet kassaskåpssäkert tror jag inte så mycket på i det här fallet.
Statsrådet säger i sitt interpellationssvar att hon avser att orientera sig om myndigheternas arbete och hitta nya tekniska lösningar inte minst för äldre och funktionshindrade när det gäller möjligheter till betaltjänster.
Herr talman! Jag skulle vilja höra när statsrådet tror att orienteringen är slutförd och vi har en fungerande betaltjänst och penninghantering i glesbygden. När är arbetet klart så att vi ser hur det fungerar?
Jag noterar att jag inte fick svar på den fråga som jag inledningsvis ställde. Jag kan ta den igen, eftersom jag har 47 sekunder på mig. Jag vill att statsrådet Torstensson ger exempel på vilka marknadsdrivna initiativ hon tänker sig ska hantera dagskassor från företag och organisationer i glesbygd.
Jag vill också höra hur väl intresset hos dessa exempel är undersökt. Jag tänker givetvis på orter med 500 invånare. Hur ser intresset ut?
Anf. 96 Sven Bergström (C)
Herr talman! Jag tycker att det i grunden är sympatiskt, välkommet och respektabelt att ett antal socialdemokrater här i kammaren engagerar sig i landsbygdsfrågor. Det kommer säkert från hjärtat, som ni säger här, och det är ett starkt engagemang. Det är väl också därför Centerpartiet och Socialdemokraterna i flera kommuner ute i Landsortssverige kan samarbeta. Ljusdals kommun, som Roland kommer ifrån, är en. Bollnäs kommun är en annan. Vi är jordnära och pragmatiska och vill ha goda lösningar även för landsbygdens folk.
Men jag är inte säker på att det är som Gunnar Sandberg säger - att det var bättre förr och att man ska återgå till det. Vill ni ha tillbaka gamla Televerket också, som på nåder delar ut mobiltelefoner? Eller tycker ni att det är bra med mångfald på telemarknaden? Tycker ni att vi ska förbjuda City Mail på postområdet? Hur långt ska man driva det-var-bättre-förr-teorin, Gunnar Sandberg? Du har ju ett inlägg kvar.
Rent principiellt är det enkelt att se att vi har ett bekymmer i samhället med äldre människor som inte så lätt som vi som är åtminstone medelålders kan ställa om till det digitala samhället med betalkort, datorer, pinkoder och allt vad det är vi ska hålla reda på. Jag hade själv en far som under sina sista år hade svårt med det där. Men att använda inbetalningskort och gå till posten och betala 60 eller 80 kronor bara för att få betala räkningen är inte den optimala lösningen.
Därför måste man enligt min mening vara öppen för nya modeller. Jag tog exemplet post i butik, som jag själv tycker har blivit utomordentligt bra. Icabutiken hemma i Forsa kan nu serva på helt andra tider än vad Posten gjorde tidigare.
Men visst måste vi vara uppmärksamma på att det inte blir besvärligheter och nackdelar framför allt för den stora grupp pensionärer som inte har så lätt att ställa om till nya rutiner. Jag litar på att beskedet från statsrådet här i dag om att alla i samhället ska ha tillgång till grundläggande betaltjänster till rimliga priser och att det ska vara kassaskåpssäkert också framöver.
Anf. 97 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Jag måste ställa frågan tillbaka till Gunnar Sandberg. Han pratar om att återgå till det gamla därför att det inte var någon som var missnöjd. Men vad var det som hände mellan 2004 och 2006? Varför försvann då nästan hälften? 40 procent av transaktionerna försvann. Vad är det svaret på?
Det kanske inte är svaret på att man är missnöjd med brevbäraren. Men man är missnöjd med kostnaderna - kostnader för en service som man inte var beredd att betala för. Det var sämre öppettider och sämre service. Även om staten lade in 400 miljoner räckte inte resurserna. Man valde alltså bort detta. Det måste väl ändå vara en viss signal om att något behövde göras? Människor på landsbygden valde bort detta. Sätt inte landsbygden i ett perspektiv så att det ser ut som den inte finns med i en modern transaktionssituation!
Jag är oerhört medveten om att det finns äldre människor, även i storstäderna, som har andra vanor. De är inte vana vid att jobba med vare sig pinkod eller kort. Jag har full respekt för detta. Det är därför det också finns en upphandling kopplad till just äldre och funktionshindrade. Det är en upphandling som staten betalar på 15 orter och 73 områden som är just jämte lantbrevbärarna.
Ursäkta, men nu minns jag inte vem det var som pekade på att man i någon av Icabutikerna inte kunde använda kortet. Det tycker jag är en jätteviktig signal. Om man är med i en upphandling ska detta fungera; man ska kunna hantera det på plats. Det tycker jag i och för sig är anmärkningsvärt. Jag tar med det i sammanhanget även om det kanske delvis har uppmärksammats tidigare.
Det finns en decentraliserad marknad som heter bank runt omkring i Sverige. Det är en part i detta, och en viktig marknadsaktör som är viktig för att hitta system som ytterligare kan utvecklas för att möta nya kunder. Det är till exempel en marknadsaktör som jag efterlyser i sammanhanget.
Jag kommer tillbaka till det som länsstyrelsen framför allt har uppmärksammat, nämligen kontantuttagen och dagskassehanteringen. Det är det som länsstyrelsen har identifierat för företag, och det är det som vi kommer att fortsätta med. Det är inte till fyllest när det gäller att möta företagens behov runt omkring i landet. Även om länsstyrelsen pekar på att rapporten inte är till fyllest arbetar vi med den och kommer att fortsätta genom att vi på plats för ett fördjupat resonemang med länsstyrelsen om detta.
Anf. 98 Gunnar Sandberg (S)
Herr talman! Jag får sista ordet, Sven Bergström. Allt var naturligtvis inte bättre förr - inte allt. Men man ska inte förlita sig helt och hållet på marknaden. Nuvarande regering har en tendens att tycka att det är marknaden som ska sköta det mesta.
Minister Åsa Torstensson nämner marknaden på fyra ställen i sitt svar. Det är marknadsaktörer, marknadsdrivna initiativ, marknadsdriven hantering, samverkan med marknaden och så vidare.
Jag vet inte hur det ser ut där minister Åsa Torstensson kommer ifrån och på östra sidan av E6:an. På den västra sidan är det mer turister, och där fixar man kanske hellre det här. Om nu marknaden var så fantastisk - varför har vi då inte fler teleoperatörer ute i landsbygden? I Jämtland är det Telia som fungerar. De flesta har Teliaabonnemang, för något annat går inte att ringa med. Det finns ingen täckning. Varför har vi inte fler om man nu tycker att det är så lukrativt?
Posten är också ett exempel. Varför har vi inte City Mail eller vad de privata som delar ut breven här nu kallas? Vi har Posten som åker runt i landsbygden, och det beror naturligtvis på att det inte är intressant för någon annan. Det är för lite pengar att hämta där.
Visst hade man en kostnad. Det var säkert dyrt att använda lantbrevbärarna. Men många känner sig lite bortglömda. Socialtjänsten har gett ett svar i utredningen om att detta innebär en ökad risk för att självförtroendet sjunker, vilket kan leda till ett tidigare behov än annars av samhällets stöd i form av vård och omsorg. Brevbäraren fungerar ju även lite socialt - lite som byns vaktmästare. Han hade koll på dem som bodde i byn, han såg hur de mådde och så vidare. Det var också en fördel.
När ministern nu i mars träffar Post- och telestyrelsen och länsstyrelsen - skicka med dem att de ska titta över hur man kan använda lantbrevbärarna! Man kan bygga ut den tjänsten. Man behöver inte lägga ned den, utan man kan bygga vidare på den.
Anf. 99 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Jag tackar för interpellationen. Jag kommer tillbaka till Gunnar Sandberg av anledningen att jag inte litar fullt och fast på att marknaden sköter servicen längst ut i våra ytterområden. Av den anledningen har vi gjort en upphandling. Så förringa inte detta! Det är därför vi har skapat förutsättningar för utökad service på ett antal orter till ett antal hushåll. Anledningen är att det är en sådan bedömning som har gjorts tillsammans med det tidigare Glesbygdsverket just för att hitta rätt geografiska områden för att ringa in var någonstans staten ska träda in.
Inte desto mindre är den samlade debatten viktig med anledning av att jag tror att vi har möjligheter att skapa ytterligare utveckling på landsbygden genom att göra och vidta rätt åtgärder. Det är därför vi samlat vidtar så många åtgärder för landsbygdsutveckling. Vi har tilltron till att det finns människor, också inom så kallad marknad, som är engagerade i att utveckla service.
Länsstyrelsen har uppmärksammat ett antal problem. Det är det vi nu går vidare med. Den här debatten har varit en del i underlaget för att kunna gå vidare och hamna rätt när det gäller att utveckla ännu bättre service även för företagen på landsbygden.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.