Betygsliknande omdömen i förskoleklass
Interpellation 2009/10:17 av Pertoft, Mats (mp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2009-09-25
- Anmäld
- 2009-09-29
- Besvarad
- 2009-10-08
- Sista svarsdatum
- 2009-10-09
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 25 september
Interpellation
2009/10:17 Betygsliknande omdömen i förskoleklass
av Mats Pertoft (mp)
till utbildningsminister Jan Björklund (fp)
Barn- och utbildningsnämnden i Haninge kommun söder om Stockholm beslutade i maj 2008 att införa skriftliga omdömen även för elever i förskoleklass.
Omdömena var utformade likadant som de eleverna i klasserna 1–5 fick och hade tre olika grader: Når målen på ett självständigt sätt, når målen och riskerar att inte nå målen. Beslutet överklagades till länsrätten och anmäldes till Skolinspektionen, vilken i april 2009 riktade kritik mot Haninge kommun. Att ge betygsliknande omdömen i förskoleklassen utifrån de ämnen som eleverna i grundskolan undervisas i är inte förenligt med läroplanen som den är utformad för förskoleklassen, skrev Skolinspektionen i sitt beslut.
Onsdagen den 23 september 2009 fastslog länsrätten att Haninge kommuns beslut att i maj 2008 införa skriftliga omdömen för elever i förskoleklass inte strider mot lagen. Trots länsrättens dom står Skolinspektionen fast vid sin kritik och efterlyser en tydligare lagstiftning i frågan.
När man tittar på länsrättens dom säger den att domstolen gör en laglighetsprövning och att den inte bedömer lämpligheten i beslutet. Liksom länsrätten konstaterar Skolinspektionen att det inte finns någon reglering för skriftliga omdömen för förskoleklass.
Skolinspektionen har gjort en bedömning utifrån hur systemet ser ut för förskoleklassen. Det finns inga mål att uppnå, det finns inga kursplaner för ämnen. Man har tittat på det system som Haninge kommun hade då, där man tillämpade samma typ av betyg för förskoleklassen som för grundskolan. Skolinspektionen bedömde att det inte fanns några förutsättningar att göra det för förskoleklassen.
Utifrån dessa fakta är det tydligt att det måste finnas en laglig reglering kring om det ska finnas betygsliknande omdömen för sexåringar, vad dessa ska utgå ifrån och om dessa omdömen får vara betygsliknande eller ej.
Min fråga till utbildningsministern är:
Ämnar ministern vidta åtgärder för att skapa en reglering för betygsliknande omdömen i förskoleklassen?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2009/10:17
Webb-tv: Betygsliknande omdömen i förskoleklass
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2009/10:10 Torsdagen den 8 oktoberProtokoll 2009/10:10 4 § Svar på interpellation 2009/10:17 om betygsliknande omdömen i förskoleklass
Protokoll från debatten
Anf. 1 Jan Björklund (Fp)
Fru talman! Mats Pertoft har frågat mig om jag ämnar vidta åtgärder för att skapa en reglering för betygsliknande omdömen i förskoleklassen.
Förskoleklassen - det vill säga sexårsverksamheten, inte att förväxla med förskola - har, tillsammans med skolan, ett ansvar för att följa de riktlinjer och uppfylla de mål som anges i Läroplan för det obligatoriska skolväsendet (Lpo 94). I läroplanen anges dels mål att sträva mot i förskoleklassen och skolan, dels mål att uppnå i skolan.
Skolpliktiga elever i skolan ska ges skriftliga omdömen som får vara betygsliknande. Motsvarande reglering finns i dag inte för förskoleklassen. Det finns dock inget som hindrar att personalen i förskoleklassen, i de fall vårdnadshavarna önskar det, beskriver barnets starka sidor och de sidor som behöver utvecklas i en individuell utvecklingsplan.
Skolinspektionen har efterfrågat en tydligare lagstiftning när det gäller skriftliga omdömen i förskoleklassen. Jag har för avsikt att ta initiativ för att tydliggöra skollagen i fråga om individuella utvecklingsplaner där skriftliga omdömen utgör en del. Det bör vara möjligt, för de skolor som så önskar, att utforma individuella utvecklingsplaner med eller utan skriftliga omdömen som stöd för lärandet och för att beskriva hur barnet utvecklas och lär i förskoleklassen. På samma sätt som i grundskolan bör rektorn i förekommande fall besluta om utformningen av sådan skriftlig information som ges i utvecklingsplanen.
Anf. 2 Mats Pertoft (Mp)
Fru talman! Jag vill tacka utbildningsministern för svaret.
Anledningen till att jag har ställt denna interpellation är att länsrätten i en dom har efterlyst en sådan reglering, och Skolinspektionen har efterlyst sådana regleringar tidigare eftersom man har märkt att det finns ett icke-reglerat öppet fält.
Jag tycker att detta svar är i princip tillfredsställande, men frågan är om dessa skriftliga omdömen även ska vara betygsliknande. Vi vet att just termen betygsliknande är det som skiljer våra åsikter åt. Jag och Miljöpartiet har ingenting emot skriftliga omdömen. Tvärtemot förordar vi dem starkt. Forskningen är på vår sida och tycker att de fungerar bra för att motivera elevers och barns utveckling. Vi menar också att det ska vara möjligt att på olika sätt följa upp kunskaper och färdigheter i dessa skriftliga omdömen. Men när dessa omdömen reduceras till en bokstav, en siffra eller kryssfrågor - som det står i Haninges skriftliga omdömen: "når målen på ett självständigt sätt", "når målen" eller "riskerar att inte nå målen" - fallerar hela detta system för små barn. Det är denna allvarliga fråga som denna interpellation handlar om, det vill säga betygsliknande eller ej.
Ska barn som vi vet inte kan skilja på ett omdöme om deras kunskap eller deras personlighet få ett omdöme där det står "riskerar att inte nå målen" eller "når målen", det vill säga där de kan anta att detta gäller hela deras personlighet i stället för deras kunskaper och färdigheter? Det är när man har tillåtit att dessa skriftliga omdömen får en betygsliknande utformning som regeringen, menar jag, har begått ett allvarligt misstag. Det är vad många föräldrar i Sverige reagerar emot, det vill säga att lärare kan göra så.
Jag kan även luta mig mot Lärarförbundet, som kritiserar denna schablonmässiga värdering av barnens kunskapsnivå. En mer grundläggande värdering i fråga om omdöme, där man mer djuplodande utvecklar vad en elev är duktig i, har sina svagheter i eller inte klarar av, är något helt annat. Det är jag positiv till, och det tror jag också föräldrarna är positiva till.
Min fråga till utbildningsministern kvarstår: Ska dessa omdömen vara betygsliknande i ordets sanna bemärkelse?
Anf. 3 Jan Björklund (Fp)
Fru talman! De ska inte vara det. Det är ingen som har påstått det. Varje skola bestämmer själv hur de utformas. För förskoleklassen bestämmer man själv om man över huvud taget vill ge omdömen eller inte med den uppläggning Mats Pertoft skisserar.
Om det är så att en elev i förskoleklassen eller i lågstadiet riskerar att inte nå målen, är det då hemskt om man meddelar detta till föräldrarna? Vad är Mats Pertoft rädd för? Jag tror att nästan alla föräldrar i Sverige skulle vilja ha reda på om deras lille Kalle riskerar att inte nå målen. Det ska vara tillåtet enligt Miljöpartiet och Mats Pertoft att ge all möjlig information till föräldrarna men inte just den allra viktigaste, nämligen om målen nås eller inte. Den informationen ska man inte få ge. Eller så menar Pertoft att man ska få säga det men inte få skriva det på papperet. Eller vad är det Pertoft menar? Vad är det som är farligt med att skolan till föräldrarna meddelar om eleven riskerar att inte nå målen? Det är väl alldeles utmärkt. Som förälder skulle jag vilja ha reda på det omedelbart.
Vi är överens när Mats Pertoft säger att man inte ska ge omdömen med denna information till sexåringar. Tänk - det har aldrig föresvävat regeringen. Informationen ställs till föräldrarna. Det är föräldrarna som får informationen. På gymnasiet och högstadiet är det väl eleverna själva som i större utsträckning får informationen, men när vi talar om lågstadiet och sexåringar är det föräldrarna som får informationen. Vad är det som är farligt, Mats Pertoft, med att föräldrar på lågstadiet får reda på om deras barn håller på att nå målen eller riskerar att inte nå målen? Vad är det som är så skrämmande med att föräldrarna får den informationen?
Anf. 4 Mats Pertoft (Mp)
Fru talman! Jag vill uppmana utbildningsministern att lyssna lite mer noga på vad jag säger. Jag sade nyss i mitt inlägg att jag och Miljöpartiet är positiva till skriftliga omdömen som även tar in kunskaps- och färdighetsnivåer, men vi är negativa och hårda motståndare till att dessa omdömen förenklas till att bli enbart betygsliknande, schablonmässiga, att där står bara "når målen", "riskerar att inte nå målen" och "når målen på ett självständigt sätt" - för att citera Haninges system. Det ger inte någon djupare förklaring till inom vilka områden detta sker, hur det är tänkt, vad man kunde göra och så vidare. Vi vill i princip ha de individuella utvecklingssamtalen, även på ämnes-, kunskaps- och färdighetsnivå, men de ska vara mer djuplodande.
Här ser vi att vi har starkt stöd av den forskning som finns. Lärarförbundet, som organiserar en hel del av personalen i förskolor, förskoleklasser och grundskolan, stöder också detta. De har sin kritik inte mot att vi nämner kunskapsnivå men mot att vi nämner det på ett så minimalistiskt och förenklat sätt, att vi bara har en krysslek där man kryssar i att eleven når målen på ett självständigt sätt eller inte når målen. Det är det vi vänder oss emot.
Det är den förenklade bilden som riskerar just att inte kunna hanteras av både barn och föräldrar. De får inte den information de ska ha. Vi menar att man som förälder ska ha rätt att få information om barnet inte klarar av undervisningen, om det finns brister eller om man tidigt kan se att det finns behov av stöd. Det är positivt. Det har föräldrarna rätt att få information om - det är vi helt överens om - men inte på detta förenklade sätt, för det ger ingen korrekt och djuplodande information. Det är just sättet att förmedla informationen på som måste ändras. Det är där begreppet "betygsliknande" måste förändras, för det är där som förenklingen och felet sker.
Där vill jag veta: Vad säger utbildningsministern kring detta? Ska vi ha ett schabloniserat, förenklat sätt, eller ska vi ha en mer djuplodande information till föräldrar och barn?
Anf. 5 Jan Björklund (Fp)
Fru talman! Jag tycker att den ska vara precis så djuplodande som man bestämmer på den enskilda skolan. Jag har ett mycket stort förtroende för att Sveriges lärare och förskollärare kan utforma detta. Jag tror inte att det finns förskollärare som kommer att använda en betygsskala med MVG och G för sexåringar - jag tror inte att de förskollärarna finns.
Mats Pertoft hänvisar till Lärarförbundet, som i stor utsträckning organiserar just lågstadielärare och förskollärare, de som arbetar i förskoleklasser, och där är de rädda för detta. Varför litar de inte på sina medlemmar? Jag litar på deras medlemmar. De kommer att klara av att utforma detta.
Vi har nu infört detta i grundskolan. I lågstadiet finns de här bestämmelserna sedan ett år tillbaka. Det betyder att det är närmare en miljon elever som redan har fått sådana här omdömen som vi nu har infört som får vara betygsliknande.
Ska jag berätta för Mats Pertoft hur många föräldrar som har hört av sig till mig och klagat över dessa omdömen? Noll är antalet. Noll föräldrar har hört av sig och klagat. Alla verkar tycka att det är bra. Det är åtminstone inte några som är så kritiska att de hör av sig. Man tycker att det är bra att få reda på hur det går för barnen i skolan. Dessa föräldrar är inte rädda för information.
Det fungerar alldeles utmärkt att lärare och rektorer själva bestämmer hur det ska utformas. Jag tror absolut, precis som Mats Pertoft, att förskollärare och lärare kommer att anpassa utformningen av informationen efter hur gamla eleverna är och naturligtvis i en dialog med föräldrarna. Informationen är ju till för föräldrarna.
Att en facklig organisation för lärarna är emot må vara, men detta är information som inte i första hand är till för lärarna. Det är klart att det är ett merarbete för en del som arbetar i skolan att skriva detta - det förstår jag också - och det gillar inte facket. Men informationen är till för föräldrarna. Och de verkar uppskatta detta. Ingen av Sveriges en miljon skolbarnsföräldrar har ännu hört av sig och protesterat trots att de redan har fått detta.
Då är kärnan till sist: Vad är "betygsliknande"? Mats Pertoft säger att han också vill ha omdömen - trots att det var förbjudet när ni hade makten att styra över detta ihop med Socialdemokraterna. Men nu är det tillåtet, med den nya regeringens politik. Vi vill också ha omdömen, säger ni nu. Det är bra. Men de får inte vara betygsliknande, säger Mats Pertoft. Om Mats Pertoft då menar att det inte får vara en tabell med bara MVG, G och VG tror jag att han kan vara fullständigt lugn, för det finns ingen förskollärare som kommer att utforma omdömena så.
Däremot: Vad är "betygsliknande"? Det statliga Skolverket utredde detta för ett antal år sedan. Det är inte betyg vi talar om, men hur ser det ut när det påminner om betyg? Ja, så fort man börjar ange elevernas kunskapsnivå är det i någon mening betygsliknande.
Om Mats Pertoft nu ska återinföra ett förbud i skollagen mot att dessa dokument är betygsliknande - jag förstår Mats Pertofts linje så att det ska stå att de inte får vara betygsliknande - betyder det oändliga tolkningssvårigheter ute i skolväsendet. Precis så var det förut, och då slog Skolverket till mot ett antal kommuner som hade vissa skriftliga omdömen där man i text utvecklade om eleverna hade nått målen. Det får man inte längre skriva då, för så fort man anger elevernas kunskapsnivå i förhållande till mål är det betygsliknande. Det har inte att göra med om det är en tabell eller i löptext, utan det är när man anger kunskapsnivån som det blir betygsliknande.
Då blir det väldigt märkligt om man ska säga så som Mats Pertoft vill: Jo, skolorna ska ge mycket information till föräldrarna, men de får absolut inte meddela om eleverna når målen eller inte. Det är en väldigt märklig attityd, Mats Pertoft.
Jag har mycket stort förtroende för att Sveriges lärare och förskollärare utformar detta på ett sätt som står i överensstämmelse med föräldrarnas önskemål och med vad som är lämpligt och rimligt i förhållande till elevernas ålder.
Anf. 6 Mats Pertoft (Mp)
Fru talman! Jag noterar att Jan Björklund låter som om vi var överens. Samtidigt säger han att förskollärarna säkert kommer att göra det här. Nu är det bara det att deras organisation, Lärarförbundet, har efterlyst en närmare reglering, Skolinspektionen har efterlyst en närmare reglering och länsrätten har efterlyst en närmare reglering.
Jag vet naturligtvis att Skolverket har definierat det så att "betygsliknande" innebär att man först då får nämna någonting om kunskapsnivån. Men då får man väl politiskt ta ett initiativ och se till att reglera detta så att även om man inte vill ha betygsliknande omdömen får man nämna kunskaps- och färdighetsnivån i de skriftliga omdömena. Det är väl att se till att det sker som utbildningsministern borde göra.
Vi ska inte glömma att det finns de som protesterar. Föräldrar har överklagat Haninge kommuns beslut att införa betygsliknande skriftliga omdömen i förskoleklasser. Det är inte någon politiker utan föräldrar som har gjort detta.
Sedan ska man inte heller glömma: Om vi nu är så överens, varför kan inte utbildningsministern se till att reglera detta på ett vettigt sätt? Det är just så som utbildningsministern beskrev det nyss, en lista med MVG och så vidare, som många kommuner har utformat sina betygsliknande skriftliga omdömen. Det är det som jag vänder mig emot. Precis detta som utbildningsministern har målat upp att det inte sker, det sker i verkligheten i Sveriges skolor i dag. Det är det som måste regleras så att det slutar, så att vi inte får de schabloniserade skriftliga omdömena utan får reella verklighetsbeskrivningar av hur våra barn och ungdomar sköter sig i skolan.
Anf. 7 Jan Björklund (Fp)
Fru talman! Mats Pertoft säger gång på gång att vi är överens. Jag uppfattar att vi inte är det.
Vi vill från vår sida ha tydlig information till föräldrarna, och den ska relateras till kunskapsmålen i läroplanen. Exakt hur papperet ser ut i lågstadiet, mellanstadiet och förskoleklassen får man avgöra lokalt.
Lärarförbundet efterlyser reglering, säger Pertoft. Det har jag också hört. Regleringen innebär nu att det blir tillåtet, och sedan litar vi på att Lärarförbundets medlemmar löser detta. Jag är helt övertygad om att de kommer att lösa detta. Jag litar tydligen mer på Lärarförbundets medlemmar än vad Lärarförbundets ledning gör. Så kan det ju vara ibland. Men jag är helt övertygad om att de löser uppgiften.
Om det är så att det finns föräldrar som tycker att de inte vill ha den här informationen är det väl bara att låta bli att läsa papperet. Man måste inte läsa det. Man måste inte ens öppna kuvertet om man inte vill ha informationen om hur det går för ens barn i skolan.
Jag är också övertygad om att om en förälder säger till skolan att man inte vill ha det här dokumentet kommer skolan inte att lägga någon kraft på att skriva det. Även om det inte står i lagen är jag rätt övertygad om det. Om det finns enstaka föräldrar som inte vill ha det kan de säga till, och då tror jag att de kommer att slippa få det. Det är inget stort problem.
Jag tror, till skillnad från Mats Pertoft, att i princip alla föräldrar kommer att vilja ha den här informationen om hur det går för deras barn i skolan. Jag tror också att lärare och förskollärare har förmågan att utforma omdömena på ett sätt som står i samklang både med vad som är rimligt och lämpligt och med vad föräldrarna önskar. Informationen är till för dem.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.