Biodiversitetsavtalet
Interpellation 2023/24:687 av Rebecka Le Moine (MP)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2024-04-04
- Överlämnad
- 2024-04-10
- Anmäld
- 2024-04-11
- Sista svarsdatum
- 2024-04-24
- Svarsdatum
- 2024-05-24
- Besvarad
- 2024-05-24
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Jag önskar ställa frågan kring hur regeringen ämnar gå till väga för att implementera Kunming–Montreal-avtalet, som syftar till att skydda natur, arter och ekosystem. Det finns 23 mål i detta avtal som vår nation har ratificerat. Första målet handlar om att alla områden som har viktig och dyrbar biodiversitet ska skyddas från att exploateras och att degraderingen av ekosystem ska stoppas till 2030.
Min fråga till statsrådet Romina Pourmokhtari är därför:
Vilka åtgärder tänker statsrådet och regeringen vidta för att påskynda skyddet av värdefull natur och implementera biodiversitetsavtalet i Sverige?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2023/24:687
Webb-tv: Biodiversitetsavtalet
Dokument från debatten
- Fredag den 24 maj 2024Kammarens föredragningslistor 2023/24:121
- Protokoll 2023/24:121 Fredagen den 24 majProtokoll 2023/24:121 Svar på interpellation 2023/24:687 om biodiversitetsavtalet
Protokoll från debatten
Anf. 108 Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Fru ålderspresident! Rebecka Le Moine har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen tänker vidta för att påskynda skyddet av värdefull natur och implementera biodiversitetsavtalet i Sverige.
Det 15:e partsmötet för konventionen om biologisk mångfald hölls i Montreal i december 2022, och utfallet blev ett nytt ramverk som är ett viktigt politiskt åtagande för hela 2020-talet.
Det så kallade Kunming-Montreal-ramverket, som antogs under partsmötet, innehåller globala mål som syftar till att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald. Förlusten av biologisk mångfald är en ödesfråga för vår planet, och det faktum att förhandlingarna om ett nytt globalt ramverk gick i mål är en betydelsefull milstolpe i att stoppa och vända den negativa utvecklingen.
I Sverige finns många naturreservat och nationalparker som skyddar oersättliga naturvärden. Många av områdena behöver skötas effektivt så att naturvärden bevaras och utvecklas, ekosystemtjänster vidmakthålls och fler livsmiljöer skapas för våra svenska arter och så att områdena blir tillgängliga för besökare. Allemansrätten, som gör det möjligt för alla att röra sig fritt i naturen, är någonting som regeringen vill värna.
Regeringen fortsätter att arbeta aktivt för att återställa natur. Våtmarker har betydelse för arbetet med klimatet, biologisk mångfald, övergödning och landskapets motståndskraft. Regeringen vill utveckla arbetet och har därför beslutat om en långsiktig satsning på återvätning av dikade torvmarker, vilket rätt genomfört är en kostnadseffektiv klimatåtgärd som kan hjälpa oss att lösa både förlusten av biologisk mångfald och klimatkrisen.
Det fortsatta arbetet med våra nationella miljömål bidrar i hög grad till att uppfylla avtalets mål. Miljömålsberedningen har genom tilläggsdirektiv fått i uppdrag att ta fram förslag till en strategi med etappmål, styrmedel och åtgärder som bidrar till att uppfylla Sveriges åtaganden för naturvård och biologisk mångfald samt upptag och utsläpp av växthusgaser inom markanvändningssektorn, LULUCF. Uppdraget ska redovisas senast den 2 december 2024.
Slutligen, fru ålderspresident, vill jag framhålla att regeringen under 2024 satsar totalt nästan 3 miljarder kronor på skydd och skötsel av värdefull natur och ytterligare 1 miljard på åtgärder för havs- och vattenmiljön. Regeringen avser att aktivt vidta åtgärder för att motverka artutrotningen både globalt och i Sverige genom att bevara särskilt känsliga arter och naturmiljöer, inte minst genom hållbara jordbruks, fiske- och skogsnäringar som kan bidra till att skapa miljö- och klimatnytta.
Anf. 109 Rebecka Le Moine (MP)
Fru ålderspresident! Eftersom regeringen har valt att inte arbeta aktivt med det här över huvud taget tänkte jag berätta lite mer i detalj vad det faktiskt innebär. Det globala biodiversitetsavtalet är nämligen inte bara en kommunikation eller en deklaration, utan det var motsvarigheten till Parisavtalet för naturen, med det övergripande målet att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald. Det handlar om att stoppa utrotningen, skövlingen, det systematiska dödandet och förgörandet av naturen - och detta till 2030.
Avtalet innehåller fyra långsiktiga mål som beskriver de tillstånd som ska uppnås senast år 2050. Mål A handlar om tillståndet för all biologisk mångfald. Mål B handlar om hållbart nyttjande och mål C om en rättvis fördelning. Mål D handlar om att alla typer av resurser för genomförandet av ramverket ska vara tillgängliga för världens alla länder. Det finns också 23 åtgärdsmål som specificerar vad som behöver göras fram till 2030, fru ålderspresident.
Tanken med detta var att varje land skulle ta fram en nationell plan och strategi, en NBSAP, för hur man ska implementera dessa mål. Dessa nationella planer ska innehålla nationella mål som adresserar eller bidrar till vart och ett av de olika målen i den globala planen. De ska också innehålla konkreta åtgärder, strategier och styrmedel, och de ska innehålla en nationell övervakning med översyn och utvärdering av hur man uppnår målen.
Den nationella strategin, med nationella mål och åtgärder, ska tas fram innan COP 16, som äger rum i oktober i år. Det finns förslag från Naturvårdsverket som redovisades i november förra året, men sedan dess har ingenting hänt, fru ålderspresident. Bollen ligger hos regeringen.
Fru ålderspresident! Regeringens track record att leverera sent och tunt verkar hålla i sig på miljöområdet. Sedan avtalet slöts har regeringen ägnat sig åt att sänka miljöanslag och lägga enormt mycket energi på att stoppa restaureringslagen. Man har motarbetat omställningen till hyggesfritt och låtit avverkningen av fjällskogarna accelerera. Man har drivit på för ett överfiske i Östersjön och jobbat för ett mer intensivt ålfiske. Man har jobbat och jobbar i hela EU för att sänka skyddet av varg, lo, björn med flera hotade arter.
Med det här i åtanke ska man kanske se det som en framgång att miljöministern i alla fall inte förnekar biodiversitetsavtalets existens. Det är helt enkelt ett pinsamt stort glapp, fru ålderspresident, mellan å ena sidan fina ord och berättigat höga ambitioner och mål och å andra sidan det tillstånd som Sveriges natur befinner sig i och den inriktning som regeringen har valt för naturpolitiken.
Fru ålderspresident! Det är också skamligt med tanke på att Sverige är ett av världens rikaste länder. Genom miljöministern har vi, tillsammans med länder som har mycket sämre förutsättningar än vi, skrivit under på att vi ska klara målen. Ändå klarar regeringen inte att ta fram den nationella planen. Min fråga till miljöministern är: När kommer Sverige att kunna presentera sin nationella strategi?
Anf. 110 Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Fru ålderspresident! Vi hör här att ledamoten Le Moine säger att det bara är retorik och fina ord bakom det jag som miljöminister gör.
Låt mig för det första upplysa ledamoten Le Moine om att det inte är ett avtal utan ett ramverk. För det andra heter det inte NBSAB, som det lät som att ledamoten sa, utan NBSAP. Regeringen arbetar också för fullt med att lägga fram den nationella planen.
Regeringen, i form av mig, var på plats när ramverket antogs. Jag var personligen utsedd av vår EU-grupp att tillsammans med min tyska kollega från det gröna partiet leda EU:s röst i en del av förhandlingarna. Jag har ett stort engagemang i detta arbete, och jag kan bara beklaga att ledamoten väljer att argumentera för sin sak på det här sättet. I stället för att lyfta fram vad Miljöpartiet anser är vettig politik och mäta den mot det arbete regeringen gör påstår hon att regeringen bara ägnar sig åt retorik och fina ord gällande naturpolitiken och arbetet med att stoppa artutdöendet.
Som ledamoten säkert är väl medveten om är mitt parti Liberalerna väldigt uppskattat för sin starka miljöpolitik, fru ålderspresident, och det är något som vi traditionellt sett ofta har krokat arm med Miljöpartiet för att arbeta med. Men om ledamoten vill kraftmäta mot det arbete jag genomför, hävda att det bara är tomma ord och att regeringen bara försämrar allt det arbete som sker är det väl det jag får ägna mig åt att här bemöta, i stället för att diskutera hur politiken hade kunnat förbättras och utvecklas.
Den här regeringen, fru ålderspresident, satsar 3 miljarder på skydd och skötsel av värdefulla områden. Vi beslutar med jämna mellanrum om nya naturreservat och om utveckling av det skydd vi har både till havs och på land. Regeringen har upprättat ett arbete från Havs- och vattenmyndighetens sida med att på prov sätta upp en trålgräns längs Östersjöns kust, något som den tidigare regeringen inte lyckades med under sin långa tid vid makten. Man kom inte igång med att begränsa den trålning som sker i våra hav och vatten. Om Östersjön nu mår så illa kan jag ju undra hur det kommer sig att miljöpartistiska miljö- och klimatministrar inte lyckades komma åt trålningen under så många år.
Fru ålderspresident! Sverige har sedan länge bedrivit ett ambitiöst arbete på det här området. Vi arbetar för att skydda natur i hela vårt avlånga land, och vi arbetar även internationellt för att få fler länder att följa Sveriges exempel och upprätta miljömål som man kan följa upp samt bidra till att restaurera och behålla värdefull mark och natur både till havs och på land.
Sverige beslutade för 25 år sedan att upprätta miljömål, fru ålderspresident, och sedan dess har man arbetat vidare. Vissa av dessa miljömål är uppnådda och klara, och andra har vi en lång väg att gå för att lyckas med.
Det finns ett uppdrag som pågår, och vi behöver invänta Miljömålsberedningens betänkande, som kommer först i december. Skälet till att det inte går snabbare är helt enkelt att det var den förra regeringen som gav uppdraget. Detta är alltså en anledning till att det kommer att dröja med ett skyddsmål för land. Vi kommer helt enkelt att behöva vänta till december; det är ingenting som jag personligen kan påverka.
Vi arbetar alltså så snabbt vi kan, fru ålderspresident. Jag kan bara beklaga att ledamoten väljer att lägga vikt vid att ifrågasätta mitt engagemang i arbetet för biologisk mångfald, när jag exempelvis var på plats och såg till att det här ramverket, inte avtalet, blev så pass starkt som det blev.
Anf. 111 Rebecka Le Moine (MP)
Fru ålderspresident! För er som inte sett debatten från början eller har anslutit lite senare kan jag berätta att jag ifrågasatt regeringens implementering, kan man säga - att man inte har tagit fram den här nationella strategin. Där har jag nog trampat på en öm tå - därav det höga tonläget.
Jag skulle vilja säga att man kan skilja på sak och person. Jag tror nog säkert att miljöministern har ett personligt engagemang i detta. Problemet är att regeringen inte agerar på det. Det jag berättigat utgår från, som opposition, är att det inte kommer fram någon nationell strategi och att det inte kommer fram tillräckliga medel och finansiering.
På tal om finansiering pratar miljöministern varmt om 3 miljarder kronor. Man kan jämföra detta med senaste gången Miljöpartiet fick igenom sin satsning; då var det 6 miljarder. Det handlar alltså om en halvering. Detta har fått väldigt stora konsekvenser.
Jag får många samtal från markägare som ringer mig med gråten i halsen och säger: Jag hade ingått det här avtalet om min vackra, skyddsvärda skog - jag vill bara skydda den. Man har inventerat och kommit fram till en deal, men sedan finns inte pengarna. Vad ska man göra? Människor tvingas att sälja sina gårdar och avsluta ett långt kapitel mot sin vilja för att pengarna inte finns där.
Det är detta som är väldigt paradoxalt. Man säger sig vilja värna markägare. Man pratar sig varm för dessa frågor, men man drar aktivt ned. Första året var det 70 procent, men på totalen har man nu jämfört med senaste gången vi satt och förhandlade halverat det här stödet.
Sedan blir jag lite fundersam när miljöministern säger att man pratar internationellt om de fantastiska miljömål vi har på området. Men faktum är att vi inte har något etappmål för biologisk mångfald, utan det löpte ut 2020. Sedan har man från myndighetsvärlden påtalat detta och sagt att vi behöver någon typ av förlängning och konkretisering när det gäller vad vi egentligen ska jobba med, vad som är vår målsättning. Detta är alltså oerhört brådskande.
Fru ålderspresident! Ett av de åtgärdsmål som regeringen och miljöministern själv är väldigt stolta över och har skrivit under på är att 30 procent av värdefulla och representativa ekosystem ska skyddas. Detta kräver att man också kan svara upp med finansiering.
Jag frågade riksdagens utredningstjänst hur det går med att införliva detta. Hur går finansieringen? Svaret jag fick var att i bästa fall, om man är väldigt optimistisk, kommer det att gå från 15,5 procent till 17,7 procent till 2030. Vi ska alltså 2030 vara uppe i 30 procent. Den samlade areal som i allra bästa fall, väldigt optimistiskt räknat, kommer att skyddas till det årtalet är alltså mycket mindre än den areal värdefull natur som kommer att kalavverkas.
Fru ålderspresident! Skyddstakten är ungefär 20 gånger lägre än avverkningstakten i Sverige. Det finns varken plan eller finansiering från regeringen och inte heller, tror jag, någon genuin vilja. Kanske finns den, fru ålderspresident, hos miljöministern själv, men i så fall delas den inte. Den ger nämligen ingen utväxling som vi kan ta del av.
Anf. 112 Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Fru ålderspresident! Om ledamoten Le Moine menar allvar med att det faktum att jag inte ger tillräckligt mycket pengar för detta arbete innebär att jag inte är tillräckligt ambitiös och inte lyckas med det som ska genomföras undrar jag: Hur kommer det sig att den regering där Miljöpartiet hade ministerposten och var ett av två partier och därmed hade stor makt att påverka vad denna summa skulle landa på låg på - nu översätter vi från miljarder till miljoner, så nu får alla hänga med - 2 020 miljoner kronor 2020 medan den här regeringen 2023, när det är ekonomiskt väldigt tufft för Sverige och vi har hög inflation och lågkonjunktur, lyckas lägga 2 600 miljoner kronor, det vill säga 580 miljoner kronor mer än Miljöpartiet lade 2020?
Om vi i stället tittar på detta år, när vi vet att det har blivit lite lättare och lite mer utrymme i budgeten, ser vi att vi för 2024 lyckas lägga 2 882 miljoner kronor, det vill säga 862 miljoner mer än Miljöpartiet lade 2020. Hur kommer det sig att man påstår att det skett kraftiga nedskärningar när man bara jämför med de två senaste åren, när det börjar närma sig val och det är fullt i ladorna och möjlighet att gasa på i ekonomin?
Kanske vore det lite mer ansvarsfullt att konstatera att Sverige under lång tid har tagit stort ansvar för att kunna skydda och upprätthålla skötsel av våra skyddsvärda områden och att detta är ett arbete som fortgår. Ibland påverkas det av ekonomi eftersom inte alla partier som Miljöpartiet väljer att låna 100 miljarder för att lyckas genomföra allt man vill i sin hittepåbudget som inte blir verklighet.
I statsbudgeten tar vi ansvar för de marginaler som finns, och det gjorde även Miljöpartiet när man satt vid makten och inte bara stod i talarstolen som opposition utan satt vid makten och hade miljöministerposten. Då, 2020, satsade man 580 miljoner kronor mindre än den här regeringen gjorde 2023 och 862 miljoner kronor mindre än den här regeringen gör 2024.
Anf. 113 Rebecka Le Moine (MP)
Fru ålderspresident! I sitt förra inlägg nämnde Romina Pourmokhtari att man har jobbat med miljömålen och om jag inte hörde fel också att man har uppnått dem. Då är min fråga: Vilka miljömål är det regeringen menar att man har uppnått? Detta är väldigt viktigt.
Det andra gäller detta med siffrorna. Jag får helt enkelt be Romina Pourmokhtari och hennes medarbetare att återigen titta på de siffror som finns i budgeten. Det kan man göra, och lägga fram tydliga jämförelser. Ta alltså gärna en kik på dem igen!
Förra mandatperioden gjorde vi en skogsutredning, som målade upp det som kallas för Sveriges eller Europas Amazonas - fjällskogarna. Det är ett enormt område. För att se till att detta inte bara blir önsketänkande måste man också svara upp med finansiering. Vi lade därför fram en budget, med en långsiktig plan, på sammanlagt 14 miljarder kronor. Dessa pengar blev det aldrig något av. De rycktes undan när Centerpartiet valde att stödja Sverigedemokraternas budget i stället. Dessa skogar har alltså tyvärr än i dag inte fått något skydd. Det är otroligt angeläget att miljöministern ser till att accelerera det här skyddet för att faktiskt skydda Sveriges Amazonas, som nu avverkas i väldigt snabb takt.
Sedan noterar jag att miljöministern tycker att det är härligt att sitta vid makten och tycker att det är något man kan njuta av. Jag får väl unna henne det. Men jag skulle inte vilja vara i miljöministerns skor med tanke på det parti man har gjort sig beroende av och hur de också använder sin makt för att förpesta hela diskussions- och debattklimatet, inte minst på sociala medier. Allting har sitt pris, men det är inte ett pris som jag hade varit bekväm med att betala.
Anf. 114 Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Fru ålderspresident! Jag ser inga skäl till att återigen ta en kik på tabellerna där siffror jämförs, så som ledamoten Rebecka Le Moine efterfrågar att jag ska göra. Jag har dem här i min hand, om ledamoten vill titta för att upplysa sig om vad Miljöpartiet sysslade med när de själva hade makten och jämföra det med vad jag gör nu. Hon är varmt välkommen att titta på mina tabeller och diskutera arbetet med mig.
Om ledamoten undrar vilka av Sveriges miljömål som har uppnåtts sedan de fastställdes för 25 år sedan kan jag berätta att hotet mot ozonskiktet är avvärjt.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.