Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

bostadsbristen i Stockholmsregionen

Interpellation 2003/04:32 av de Pourbaix-Lundin, Marietta (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2003-10-16
Anmäld
2003-10-16
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Sista svarsdatum
2003-10-30
Svar fördröjt anmält
2003-10-31
Besvarad
2003-11-11

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 16 oktober

Interpellation 2003/04:32

 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till statsrådet Lars-Erik Lövdén om bostadsbristen i Stockholmsregionen

Stockholm har rasat från tredje till 69:e plats i Affärsvärldens lista över Sveriges tillväxtregioner. Detta är allvarligt och innebär att Stockholm inte längre kan fungera som en tillväxtmotor för hela Sverige. Även regeringen borde @ mot bakgrund av regeringsförklaringens myckna tal om tillväxt @ inse situationens allvar.

Ett av tillväxthindren i Stockholmsregionen är bristen på bostäder. Det står 85 000 personer i bostadskö samtidigt som det finns 75 lägenheter att hyra. Därför är det uppseendeväckande att nyproduktionen av hyresbostäder i Stockholm nu i det närmaste har upphört helt. Enligt färsk statistik från Sveriges Byggindustrier minskade antalet påbörjade nya lägenheter med 70 %(!) under första halvåret jämfört med samma period året innan. Det snabba fallet i beviljade bygglov antyder att minskningen kommer att fortsätta.

Före valet lovade socialdemokraterna i Stockholm @ med Annika Billström och Bosse Ringholm i spetsen @ att bygga 20 000 nya lägenheter under mandatperioden. Under det andra kvartalet i år påbörjades 175 lägenheter, varav inte någon var hyresrätt. Med den takten kommer det socialdemokratiska vallöftet inte att infrias förrän på 2030-talet!

I stället för att bygga nytt slösar Stockholms socialdemokrater bort skattepengar på att köpa upp privatägda hyreshus. Det ger inte en enda ny lägenhet till de bostadssökande!

Enligt Sveriges Byggindustrier är förklaringen till det låga bostadsbyggandet att statliga subventioner inte har någon nämnvärd effekt på det privata byggandet. Samtidigt kapitulerar regeringen slutgiltigt. Således är målsättningen i förra årets budgetproposition om 120 000 nya lägenheter i riket struken ur årets budgetproposition.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga bostadsministern:

Vilka konkreta åtgärder kommer ministern att vidta för att få fart på bostadsbyggandet i Stockholm?

Debatt

(13 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2003/04:32, bostadsbristen i Stockholmsregionen

Interpellationsdebatt 2003/04:32

Webb-tv: bostadsbristen i Stockholmsregionen

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Lars-Erik Lövdén (S)
Anf. 8 Lars-Erik Lövdén (S)
Herr talman! Marietta de Pourbaix-Lundin har frågat vilka åtgärder jag kommer att vidta för att få fart på bostadsbyggandet i Stockholm. Inledningsvis vill jag säga att jag delar Marietta de Pourbaix-Lundins oro över det låga bostadsbyggandet i Stockholmsregionen. Jag vill dock betona att bostadsbyggandet ökat de senaste åren. Fortfarande når vi inte de 30 000 nya bostäder som behövs varje år, men regeringens mål ligger fast. Regionen är av stor betydelse för att skapa tillväxt i hela landet. Det krävs att alla parter, såväl staten som kommunerna och byggherrarna, tar ett ansvar för sin del av bostadsbyggandet. Staten tar sin del av ansvaret genom ett flertal åtgärder på olika nivåer. Stockholmsregionens betydelse märks tydligt på flera håll. En investeringsstimulans har nyligen införts i syfte att främja anordnande av mindre hyreslägenheter och studentbostäder genom att kostnaderna vid nyproduktion sänks. I praktiken sänks momskostnaden från 25 % till 6 %. För Stockholmsregionen finns ett högre tak för stimulansen än för övriga landet. Till detta kan läggas att det investeringsbidrag om 2,5 miljarder kronor som vi introducerade för ett par år sedan kvarstår och att det finns kombinationsmöjligheter mellan dessa båda stödformer. En hyresrätt i Stockholmsregionen kan få stöd med upp till 210 000 kr, vilket i många fall motsvarar nästan en femtedel av hela produktionskostnaden. Regeringen har tillsatt en kommitté med uppdrag att se över plan- och bygglagstiftningen. Behovet av att förbättra förutsättningarna för ett ökat bostadsbyggande ska särskilt beaktas av kommittén. Kommittén ska presentera ett förslag till åtgärder som kan effektivisera beslutsprocessen, inklusive instansordningen för överklagande samt möjligheterna att överklaga. Redan i dag har länsstyrelserna i uppdrag att, i de fall bostadsförsörjningen utgör ett hinder för tillväxt, prioritera handläggningen av detaljplaner för bostadsbyggande. Landshövdingen i Stockholms län har presenterat en rapport om hur bostadsbyggandet kan öka i länet. Rapporten innehåller överenskommelser med de flesta kommunerna i länet om ett planerat bostadsbyggande om ca 56 000 lägenheter fram till 2006. Rapporten innehåller också en del närliggande förslag som rör bland annat infrastrukturinvesteringar och miljöfrågor. Dessa förslag bereds nu inom Regeringskansliet. I budgetpropositionen för 2003/04 finns bland annat förslag om att reglerna för de statliga kreditgarantierna till ny- och ombyggnad av bostäder ska ändras så att marknadsvärdet ska ligga till grund för storleken på den beviljade kreditgarantin. Nuvarande regler ger möjlighet att lämna garantier om maximalt 30 % av ett schablonmässigt uträknat garantiunderlag. Garantiunderlaget har varit detsamma under de senaste tio åren. Förslaget kommer förhoppningsvis att underlätta kapitalförsörjningen för bostäder som byggs i attraktiva lägen i landet. Riksdagen har just antagit ett förslag om tredimensionell fastighetsindelning. Detta banar väg för ökad bostadsproduktion i städerna genom att det exempelvis underlättar uppförande av våningsplan för bostäder ovanpå befintliga byggnader med lokaler för handel eller kontor. De nya bestämmelserna träder i kraft från den 1 januari 2004. De nämnda åtgärderna kommer att underlätta förutsättningarna för ett ökat byggande i Stockholmsregionen. Men det behövs också insatser från kommunerna som har ansvaret för bostadsförsörjningen i respektive kommun. Det är viktigt att kommunerna överväger vilka åtgärder de kan vidta för att stimulera ett ökat bostadsbyggande, till exempel när det gäller mark- och planberedskapen och genom ett strategiskt markinnehav. Avslutningsvis vill jag påpeka att byggföretagen själva har möjlighet att påverka produktionen av bostäder. De stora byggentreprenörsföretagen äger i dag byggrätter för ca 60 000 lägenheter runtom i landet, varav en hel del i Stockholmsregionen. När nu marknaden för bostadsrätter sviktar kan företagen ställa om sin produktion så att den motsvarar efterfrågan på bostäder för bredare befolkningsgrupper. Byggföretagen har själva möjlighet att påverka situationen i Stockholmsregionen genom att börja bygga bostäder för dessa grupper.
Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Anf. 9 Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Herr talman! Jag har inte frågat vad som är gjort. Jag har inte heller frågat vad andra ska göra för att få fart på bostadsbyggandet i Stockholm. Min fråga var: Vilka konkreta åtgärder kommer ministern att vidta för att få fart på bostadsbyggandet i Stockholm? Svaret från ministern skulle kunna vara väldigt kort. Han skulle kunna säga: Som bostadsminister kommer jag inte att göra någonting. Det är faktiskt det som interpellationssvaret innebär. Allt som räknas upp är ju redan gjort, och jag känner redan till detta. Slutsatsen är att allt som kan och ska göras är redan gjort och dessutom är det bra åtgärder som har vidtagits. Generellt sett kan man nog dra slutsatsen att det inte går att dra några slutsatser om de gjorda insatserna har gett något resultat. Det är mycket tveksamt. Jag ska gå ingenom de olika saker som ministern tar upp. Ministern säger att momsen har sänkts från 25 % till 6 %. Då kan vi konstatera att noll sådana bidrag har beviljats i Stockholm, i alla fall till och med oktober - det kan ju ha beviljats något i november som jag inte känner till. Totalt i hela landet har det beviljats 218 bidrag av den typen. Detta kan man också dra slutsatser av. Ministern pratade om PBL. Ja, när kommer det några ändringar? Kommittén har arbetat ett tag nu. När kommer det några konkreta ändringar? Sedan nämner ministern rapporten Vägskäl för bostadsbristen som landshövdingen i Stockholm, Mats Hellström, har tagit fram. Där sägs det i klartext att av de 56 000 lägenheterna som skulle kunna byggas i Stockholmsområdet är 40 000 beroende av infrastruktursatsningar. Har vi sett någonting av detta? Nej, det har vi inte gjort. Ministern pratade om den tredimensionella fastighetsbildningen. Den har väl inte kommit till tack vare regeringen utan trots regeringen, skulle jag vilja säga. Dessutom är den omgärdad med så mycket begränsningar att frågan är om det kommer att byggas så mycket. Det måste byggas minst fem lägenheter för att fastighetsbildningen ska gå igenom. Tänk, om man bara kan bygga två lägenheter på en vind! Ja, då stoppas det hela. Så detta är ju inte ett sätt att befrämja bostadsbyggandet i Stockholm. Nej, det behövs en långsiktig bostadspolitik, och mina frågor till ministern är: När blir det aktuellt med ägarlägenheter? Är ministern beredd att se till att miljöbalken ändras så att det inte ställs samma krav för bullernivåer i Stockholm som det görs uppe i Kiruna? Bidrar möjligtvis hyressättningsssystemet till att det inte byggs några hyresrätter i Stockholm? Det behövs kanske generella skattesänkningar. Kanske ska man avskaffa fastighetsskatten. Det behövs också infrastruktursatsningar. Eller är det så att allting som kan och ska göras redan är gjort, och det är jättebra? Eller är det möjligtvis någonting av det som jag har räknat upp som kan genomföras för att få fart på bostadsbyggandet i Stockholm?
Helena Bargholtz (Fp)
Anf. 10 Helena Bargholtz (Fp)
Herr talman! Vi kan konstatera att bostadspolitiken i Stockholm - ja, kanske egentligen i hela landet - inte fungerar. Allt detta med bostadsbristen i storstadsområdena med svarta kontrakt, med rivningar av fullt användbara lägenheter på krisorter, med omsvängda bygglovsprocesser, med bristande konkurrens, med höga boende- och byggkostnader och med för lite individuell valfrihet slår jättehårt mot Stockholmsregionen. Det vet naturligtvis bostadsministern om, och han medger också detta. Men varför är det då så svårt att göra någonting åt det? Bostadsministern är inte den första som har de här problemen. Jag kommer ihåg att vi för en del år sedan, kanske för 15, 20 år sedan, hade precis samma problem i Stockholmsregionen. Vi tog upp det med dåvarande bostadsministern. När man redovisade de olika problemen i kommunerna sade han bara: Åk hem och bygg, som om det var världens enklaste sak. Jag är orolig för att det är samma brist på förmåga att komma med konkreta lösningar som också präglar den socialdemokratiska regeringen när det gäller bostadsbyggandet. Att det byggs för lite hänger naturligtvis samman med att boendet i Sverige är dyrt. Sverige sägs ha världens högsta boendekostnader. I den ligan hävdar vi oss. När det gäller välfärden ligger vi betydligt sämre till. Det är inte särskilt hedrande att ha världens högsta boendekostnader. När man besöker andra länder vars huvudstäder rimligen också har samma problem kan man konstatera att det där i varje fall är lättare att få tag i en bostad. Det är visserligen så att det finns en efterfrågan på dyra bostäder, och det är naturligtvis bra om man kan få i gång flyttkedjan. Men det är vad som tycks vara så svårt. Det är för att man också har en så stor svart marknad. Vi vet alla i dag att hyresrätter betingar ett svart marknadspris. Det är till och med så att mäklare talar om vad det svarta priset är när man söker en hyresrätt. Problemet för dem som betalar för de svarta hyresrätterna är att de inte kan räkna med att få pengarna tillbaka. Dessutom är det också olagligt. Vi måste ha fler hyreslägenheter i Stockholm. Det säger också bostadsministern. Men varför är det så svårt att få till stånd det?
Lars-Erik Lövdén (S)
Anf. 11 Lars-Erik Lövdén (S)
Herr talman! Jag tycker närmast att det är lite genant att lyssna på Marietta de Pourbaix-Lundin och Helena Bargholtz. Era partirepresentanter satt i ansvarig ställning i Stockholms kommun under förra valperioden och lyckades inte lyfta bostadsbyggandet. Tvärtom förbjöd ni allmännyttan att bygga. Ni låg efter med markanvisningar och detaljplaner. Det ligger inom ramen för vad en kommun ska göra för att främja bostadsförsörjningen. Nu konstaterar jag med en viss glädje att bostadsbyggandet börjar ta fart också i Stockholmsregionen. I Stockholms län beviljades räntebidrag det första halvåret i år för 4 239 lägenheter jämfört med 2 964 under första halvåret 2002. Det är den högsta siffran för beviljade räntebidrag det första halvåret för något år sedan år 1991. Stockholms kommun har konkreta planer för att låta allmännyttan bygga 7 044 lägenheter under perioden 2003-2006. Man har gett markanvisningar och har färdiga detaljplaner. Målet är 8 000 lägenheter. Den nuvarande majoriteten i Stockholms kommuner ser det som fullt möjligt att nå upp till den volymen när man redan nu har konkreta planer på över 7 000 lägenheter. Det handlar om att kommunerna måste ta ett ansvar för bostadsförsörjningen och använda de bostadspolitiska instrument som finns. Låt mig dra en parallell. I min hemkommun Malmö har man nu satt i gång projekt för 1 100 hyreslägenheter som kommer att vara färdigställda inom ett år. Det går att bygga i Malmö. Det går bevisligen också att bygga i Göteborg. Det går att bygga i Växjö, som färdigställde över 900 lägenheter i fjol. För att det ska vara möjligt krävs ett kommunalt engagemang i bostadsförsörjningen. Det engagemanget saknades under den förra valperioden i Stockholms kommun. Jag tycker att ni något ska ägna er år självrannsakan. De åtgärder som vi nu vidtar - i praktiken momssänkningen - är jag övertygad om verksamt kommer att bidra till att öka förutsättningarna att öka bostadsbyggandet också i Stockholmregionen. Det handlar som jag nämnde i mitt interpellationssvar om ett stöd som motsvarar nästan en femtedel av produktionskostnaden för hyresrätter och studentbostäder i Stockholm. Jag tror också att den tredimensionella fastighetsbildningen, att vi försöker hitta former för en effektivare planprocess och ett ökat och förbättrat kreditgarantisystem kommer att öka förutsättningarna för ett bättre bostadsbyggande också i denna region. Sammantaget är jag övertygad om att bostadsbyggandet också tar fart i Stockholmsregionen efter en bedrövlig period som vi har bakom oss när era båda partier satt i majoritetsställning i Stockholm.
Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Anf. 12 Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Herr talman! Fakta är att det byggdes mer förra mandatperioden än det byggs nu. Vi kan jämföra med första halvåret förra året när det var borgerligt styre i Stockholm. Då påbörjades byggandet av 2 000 lägenheter. I år har det första halvårets påbörjats 717 lägenheter. Det tredje kvartalet nu i september har det påbörjats 15 nya lägenheter. Ser vi till hela Stockholmsregionen byggdes i borgerliga kommuner mycket mer förra mandatperioden än i socialdemokratisk styrda kommuner. Det har bostadsministern och jag diskuterat många gånger. Det han säger är fel. Sedan kan man undra varför det byggs i Malmö och inte i Stockholm. Varför byggs det hyresrätter i Malmö och inte i Stockholm? Det beror på att man i Malmö har ett annat hyressättningssystem. Där accepterar man att det är 30 % lägre hyra om man bor längre ut. Det har vi inte i Stockholm. Det kanske är en av förklaringarna. Jag har fortfarande inte fått svar på min fråga. Vad kommer bostadsministern att göra för att få fart på bostadsbyggandet i Stockholm? Det som räknas upp är åtgärder som redan är vidtagna. Det är inget nytt som räknas upp. Jag gav exempel på olika saker, och jag trodde att jag skulle få något svar på det. När kommer ägarlägenheter? Hur blir det med att luckra upp begränsningar för tredimensionell fastighetsbildning? När kommer ett nytt hyressättningssystem, fastighetsskattesänkningar, och så vidare? Jag fick inget svar på det över huvud taget. Det står 85 000 människor i bostadskö i Stockholm. Vallöftet var 20 000 nya lägenheter under mandatperioden. Man får nog sätta i gång ganska rejält om man ska nå upp till det vallöftet. Man måste nog producera ungefär 450 lägenheter per månad om man ska klara det. Det kommer man inte att göra. Med den takt som är just nu kommer man att vara färdig någon gång på 2030-talet med att nå upp till sitt vallöfte. Det man gör i Stockholm är att man köper redan befintliga hus, och det vet bostadsministern. Det ger inte en enda ny lägenhet. Men det är där man lägger sina pengar. Man ska köpa Skatteskrapan och göra studentbostäder. 1 miljard kronor går åt där. Det är knappast det man ska ägna sig åt i Stockholm. Jag är fortfarande ute efter vad bostadsministern som bostadsminister är beredd att göra för att få fart på bostadsbyggandet i Stockholm. Jag har inte fått ett enda konkret förslag förutom det som redan finns. Det tycker jag är beklämmande. Det är därför vi har debatten. Visst kan vi debattera vad man gör i Stockholms stad och vad man där kan besluta om. Men det är inte vad vi har hand om här i Sveriges riksdag. Bostadsministern har att vidta de åtgärder han kan göra. Det är vad jag väntar på att höra. Det är en väldigt tomhänt bostadsminister. Samtidigt talar han i svaret om hur viktigt det är med tillväxt i Stockholmsregionen för att det är bra för hela Sverige. Jag håller med om det. Hackar tillväxtmotorn Stockholm stannar hela bilen Sverige. Men vad gör regeringen och bostadsministern? Det är precis tvärtom. Det är en skattechock i Stockholm. Vi har ett utjämningsskattesystem, som vi kommer att debattera senare här i dag, som hindrar tillväxten. Man ska införa biltullar. Är det bra för tillväxten? Nej, det är det inte. Det byggs ingenting, så folk har ingenstans att bo. Det är inga infrastruktursatsningar. Ändå talar ministern om att tillväxt är något som är bra och att det behövs för hela Sverige. Kom nu med något konkret: Hur får vi fart på bostadsbyggandet i Stockholm?
Helena Bargholtz (Fp)
Anf. 13 Helena Bargholtz (Fp)
Herr talman! Vi har många gånger mött socialdemokratiska löften på alla möjliga områden. Det låter jättesnyggt. När man sedan skulle infria löftena bidde det inte ens en tumme. Jag är orolig för att det är fallet när det gäller de utlovade drygt 7 000 nya lägenheterna i Stockholmsregionen. Det blir kanske inte ens en tumme utan några få små lägenheter. Om det nu är så bra som bostadsministern påpekar när det gäller Malmö och Göteborg, där det ju också sitter socialdemokrater och styr och ställer - varför gör då inte Stockholms socialdemokrater det som man tydligen lyckats med i Göteborg och Malmö? Det är väl jättebra! Man ska ju lära sig av varandra. Bostadskrisen beror på ett ideologiskt och långsiktigt systemfel. Detta går tillbaka många decennier. Jag minns när jag var ung. Då hade vi också jätteproblem i Stockholmsregionen med att få fram bostäder. Den hårda låsningen till traditionella modeller tillämpades redan då. Alla minns vi väl det förvånade svaret - jag minns inte om det var från Erlander eller Palme - på frågan från ungdomar som klagade över att de inte hade någonstans att bo i Stockholm. Det kände han inte till. Den enda ljuspunkten, herr talman, som jag ser i hela diskussionen är den ingångna trepartsöverenskommelsen mellan de tre största aktörerna, nämligen Fastighetsägarna i Sverige, hyresgästernas riksförbund och SABO. Man arbetar nu med den för att reformera hyressättningen. Men där är ju inte regeringen inblandad.
Nina Lundström (Fp)
Anf. 14 Nina Lundström (Fp)
Herr talman! Utifrån det svar som statsrådet Lövdén har gett här så kan jag inte annat än hålla med tidigare talare om att man i dag skulle vilja höra vilka ytterligare åtgärder regeringen och statsrådet kan tänka sig att vidta. I delar av statsrådets svar hyllar han bland annat åtgärder inom tredimensionell fastighetsbildning. Men både ledamöter här i riksdagen och folk ute på marknaden frågar sig: Varför inte se fler möjligheter med detta? Varför har regeringen ett sådant stort motstånd mot att införa en ny upplåtelseform? Varför får vi inga förslag på införande av ägarlägenheter? De bostadspolitiska målen innefattar också åtgärder för ökad integration. Kan inte statsrådet se den möjligheten med ägarlägenheter, som skulle kunna innebära en ny upplåtelseform i vissa bostadsområden som i dag är mycket segregerade? Det skulle också kunna bidra med mer riskkapital för att bygga fler bostäder. Varför inte se den möjligheten? Jag skulle gärna vilja höra i dag vad statsrådet anser om detta. Statsrådet har i allmänhet i debatterna en förkärlek för att kritisera kommunerna för de brister som de har i sin handläggning av bostadsfrågan. Är det ändå inte så att riksdagen och regeringen har ett mycket stort ansvar? Här i riksdagen stiftar vi ju de lagar som styr mycket av bostadspolitiken. Det vore intressant att höra vilka ytterligare förslag som statsrådet avser att komma med. Det finns förslag om en revidering av hyressättningssystem i trepartsöverenskommelsen, som jag avser att återkomma till längre fram. Det är ett sådant exempel. Statsrådet anger också i svaret att kommunernas markpolitik inte hanteras riktigt tillfyllest. Men vad avser statsrådet göra med den statliga markpolitiken? Där har vi ett antal stora markområden som ligger i träda, där det finns massor av byggrätter som man i dag inte kommer åt på något sätt. Hur ser statsrådet på möjligheterna vad gäller den statliga markpolitiken? I svaret är det idel välkända åtgärder som vi kan konstatera i sak inte har lett till någonting specifikt ute på marknaden. Därför är det extra intressant att se om statsrådet har hunnit tänka till sedan vi sågs vid den senaste debatten. Statsrådet hänvisar till borgerligt ledda kommuner i Stockholmsregionen. Jag kommer från en kommun som har varit socialdemokratiskt ledd i över 80 år. Jag kan konstatera att man där har byggt 14 hyresrätter de senaste tio åren. Alla de hyresrätterna är kategoriboende. Jag tror inte att vi i riksdagen ska hänvisa till att kommunerna inte har tagit sitt ansvar. Frågan i den här kammaren är i stället: Vad kan vi göra från riksdagens och regeringen sida för att skapa de förutsättningar som alla ute på marknaden ropar efter?
Anders Ygeman (S)
Anf. 15 Anders Ygeman (S)
Herr talman! Det är med visst intresse jag har tagit del av debatten och diskussionen om bostadsförhållandena kanske framför allt i Stockholm, men även i övrigt. Interpellanten har frågat statsrådet vilka ytterligare åtgärder han tänker vidta. Det är en intressant diskussion. Man kanske också bör skärskåda vilka ytterligare åtgärder som interpellanten önskar vidta, eftersom de framgångsrika verktyg som vi har haft för att öka bostadsbyggandet monteras ned. Det finns nu på riksdagens bord skarpa förslag om att avskaffa investeringsbidraget för studenter. Det ligger skarpa förslag på riksdagens bord om att inte sänka momsen för hyreslägenheter. Det ligger på riksdagens bord helt enkelt en samling av skarpa förslag för att minska bostadsbyggandet i Sverige i stället för att öka det. Varje gång bostadsutskottet behandlar bostadsfrågor här i kammaren lägger de borgerliga partierna fram förslag för att höja hyrorna i hyresrätter, och inte för att sänka dem. Ett sådant förslag har kommit upp från Marietta de Pourbaix-Lundin här. Hon pekar på andra städer än Stockholm och säger: Vi skulle kunna bygga fler lägenheter i Stockholm om vi bara kunde höja hyran, som de har gjort i stad x eller stad y. Sanningen är dock att vi har samma hyresstruktur i Stockholm som vi har i Göteborg och Malmö. Man har gjort den största undersökningen någonsin av hyresstrukturen i Stockholm. Fastighetsägarna och Hyresgästföreningen har gemensamt gjort den. Den visar att det är exakt samma skillnader i hyresstrukturen i Stockholm som det är i Göteborg och Malmö. Det är alltså en lögn att skillnaderna mellan Malmö och Stockholm skulle bero på hyresstrukturen. Sanningen är att det i Malmö har funnits ett politiskt ledarskap som har velat bygga hyreslägenheter och har satsat på att bygga nya, billiga hyreslägenheter. Delvis har det funnits ett sådant politiskt ledarskap även i Göteborg. I Stockholm däremot hade vi fyra år med det motsatta ledarskapet. Där försvann tusentals hyreslägenheter från bostadsmarknaden. Där sålde man ut dem som bostadsrätter. Där gjorde man sitt bästa för att höja hyrorna. Under det första halvåret med socialdemokratiskt styre i Stockholms kommun gavs det fler markanvisningar till nytt bostadsbyggande än vad det gjordes på fyra år med borgerligt styre. Det går alltså ganska enkelt att sammanfatta detta. Det finns två tydliga alternativ. I ett alternativ vill man ha mer marknad, högre hyror och åtgärder för minskat bostadsbyggande. I det andra alternativet, som företräds av regeringen och majoriteten i Sveriges riksdag, vill man fortsätta satsningarna på ökat bostadsbyggande och fler hyreslägenheter och pressa hyrorna nedåt. Det manifesteras också av den målsättning som finns i Stockholms kommun, nämligen att bygga 20 000 nya lägenheter under den här mandatperioden. Detta tror jag att vi kommer att få komma tillbaka till i kammaren. Vi kommer att få se ett kraftigt ökat bostadsbyggande i Stockholm.
Lars-Erik Lövdén (S)
Anf. 16 Lars-Erik Lövdén (S)
Herr talman! Mina motdebattörer undviker att föra en diskussion om det gemensamma ansvaret för bostadsbyggandet. Det är inte en part som vidtar åtgärder som snabbt ger ökat bostadsbyggande, utan det krävs ett gemensamt engagemang från stat, kommun och byggbransch. Det är först när alla de tre parterna samverkar och driver utvecklingen i en gemensam riktning som vi kan lösa problemen på den svenska bostadsmarknaden. Det är detta som jag ville understryka i mitt anförande. Kommunerna har också en nyckelroll när det gäller bostadsförsörjningen. Det är kommunerna som har planmonopolet. Det besitter inte Sveriges riksdag eller Sveriges regering. Det är kommunerna som kan ge markanvisningar. Den möjligheten har inte regeringen eller Sveriges riksdag. Det är ett privilegium för varje enskild kommun att hantera. Jag blickar ut över Sverige och ser att kommuner har hanterat detta på olika sätt. Jag hittar många kommuner som är föredömen. Jag nämnde Malmö som ett exempel, där nu bostadsbyggandet tar rejäl fart. Detta bostadsbyggande innehåller också hyreslägenheter till rimliga kostnader. Marietta de Pourbaix-Lundin! Det är inte hyressättningssystemets tillämpning i Malmö som möjliggör ett ökat bostadsbyggande. Där byggs nu hyresrätter för under 1 000 kr per kvadratmeter. Det gäller de 1 100 lägenheter som jag nämnde och som kommer till stånd. Jag redovisade i mitt svar ett antal åtgärder för att ytterligare stimulera bostadsbyggandet, där momssänkningen är en strategisk fråga. Det går att bygga hyreslägenheter till rimliga kostnader också i Stockholmsregionen med ett investeringsstöd som motsvarar en femtedel av hela produktionskostnaden. När jag läser de borgerliga motionerna blir jag väldigt betryckt av att se att man vill avrusta i princip hela bostadspolitiken. Tror Marietta de Pourbaix-Lundin att en minskning av anslagen med 1 miljard kronor till bostadsbyggandet kommer att leda till ett ökat bostadsbyggande? Ja, möjligen är det så om Marietta de Pourbaix-Lundin är så pass verklighetsfrämmande att hon tror att ägarlägenheter löser problemen med bostadsbristen i Stockholmsregionen.
Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Anf. 17 Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Herr talman! Jag konstaterar att jag fortfarande inte har fått något svar på min fråga. De svar som jag får handlar hela tiden om det som redan är på gång och som redan är beslutat. Jag får inte något svar på vad som kommer att göras. Sedan får vi igen höra vallöftet om 20 000 nya lägenheter i Stockholm. Det ska bli intressant att följa upp detta vallöfte. Sedan vet jag att det är väldigt populärt att skylla på den borgerliga majoriteten i Stockholms stadshus under den förra mandatperidoden. Faktum är att den tog fram planer för 58 000 nya lägenheter. Många av dessa planer ville Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet stoppa. Det tycker jag att man ska ha med sig i bagaget. Det talas om hyressättningssystemet, och Anders Ygeman ondgör sig över detta. Jag vet inte vem som är blind och inte lever i en verklighet. Men det finns faktiskt en marknad i Stockholm för hyresrätter - en svart marknad - där man är beredd att betala hundratusentals kronor för att få ett förstahandskontrakt. Anders Ygeman kanske vill ha en sådan marknad. Jag vill inte ha det. Jag vill inte ha denna vilda västern som finns, utan jag vill att det ska fungera på ett helt annat sätt. Men Anders Ygeman accepterar det, eller också blundar han eller sticker huvudet i sanden likt strutsen. Herr talman! Vid tidigare debatter med bostadsministern brukade han faktiskt alltid tala om kraftfulla åtgärder. Men det kommer inte nu längre. Jag kan bara konstatera att kraften tydligare har gått ur både bostadsministern och regeringen när det gäller vad man ska göra för att få fart på bostadsbyggandet i Stockholm.
Nina Lundström (Fp)
Anf. 18 Nina Lundström (Fp)
Herr talman! Anders Ygemans beskrivning av verkligheten gör att jag undrar om vi befinner oss i samma region eller inom samma bostadspolitiska område. Herr talman! Jag skulle vilja ta tillfället i akt och för första gången för min del referera Barbro Engman, ordförande i Hyresgästernas riksförbund, som i går uttalade sig i Dagens Nyheter. Hon säger: Min uppgift är att se till att hyrorna upplevs rättvisa, annars blir inte systemet trovärdigt. Dagens hyressättning drabbar folk i ytterstan, som redan betalar mer än vad man gör i innerstan. Vår trovärdighet som organisation i miljonprogramsområdena är snart nere på noll. Avsikten är att bringa rättvisa för dem som bor sämst. Nu får de vara med och betala för dem som har bättre kvaliteter i sitt boende. Med tanke på att vi här nyss hörde hur den verklighet som Barbro Engman beskriver inte skulle finnas enligt Anders Ygeman är det ändå ganska intressant att också en sådan aktör kan visa, vilket Marietta de Pourbaix-Lundin med flera har talat om, att det finns anledning att se över även den frågan. Jag skulle sedan vilja återgå till statsrådets svar, eller bristen på svar, när det gäller de frågor som jag ställde. Jag skulle vilja ge ett tips och råd till statsrådet: Följ gärna Solna kommuns arbete. Där finns det en folkpartist som leder byggnadsnämnden. I den kommunen bygger man bostäder trots de ganska bekymmersamma förutsättningarna. Följ gärna den kommunens arbete, och läs gärna Folkpartiets tre bostadspolitiska motioner. Jag blir nämligen lite bekymrad när statsrådet säger att de borgerliga partierna och oppositionen nedrustar bostadspolitiken.
Anders Ygeman (S)
Anf. 19 Anders Ygeman (S)
Herr talman! Läs, säger Nina Lundström. Hon har själv läst flera rader av det som Barbro Engman, Hyresgästföreningens ordförande, har sagt och sällar sig nu till Hyresgästföreningens supportrar. Jag välkomnar det. Det är bra. Men man måste läsa mer än bara ett par rader. Gör man det ser man vad Hyresgästföreningen faktiskt tycker. Hyresgästföreningen vill inte ha höjda nyinflyttningshyror. Hyresgästföreningen vill inte ha marknadshyror. Man går emot marknadshyror, och man avvisar tanken på att höja hyrorna. Nina Lundström! Jag välkomnar dig bland Hyresgästföreningens supportrar. Jag tror att vi gemensamt kan göra ett arbete för att förvalta den uppgörelsen. Men Barbro Engman och jag har precis samma uppfattning om hyrorna och om hyressystemet. Hon slår, precis som jag, fast att man ska ha ett bruksvärdessystem och att det inom bruksvärdessystemet ska finnas skillnader, men inga marknadshyror så långt ögat kan nå. När det gäller byggandet i Stockholm lär vi vad det lider bli varse vem som har rätt. Men man kan ändå konstatera att det under den förra borgerliga mandatperioden i Stockholm försvann nästan 8 000 hyreslägenheter. Och man kan konstatera att den nuvarande majoriteten i Stockholms stadshus har som mål att bygga 8 000 nya hyreslägenheter. Det blir en nettoskillnad på 16 000 lägenheter.
Lars-Erik Lövdén (S)
Anf. 20 Lars-Erik Lövdén (S)
Herr talman! Opponenterna här var ganska tomhänta. Jag hörde två förslag, och jag försökte lyssna ganska noga. Det ena gällde ägarlägenheter, och det andra gällde ett reformerat hyressättningssystem som tydligen går ut på att dra upp hyrorna kraftigt i nyproduktionen. Det är inte det som löser problemen med bostadsbristen i Stockholmsregionen eller på andra håll i landet. Det handlar om att vi måste bygga hyreslägenheter till rimliga kostnader. Om det går att göra det runtom i landet med det investeringsstöd som regeringen har lagt fram för riksdagen, även i Malmö och Göteborg, går det att göra även i Stockholmsregionen. Jag är glad över att den nya majoriteten i Stockholms stadshus nu tar bostadsbyggandet på allvar efter fyra förlorade år.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.