Brister i arbetsskadeförsäkringen
Interpellation 2011/12:91 av Johansson, Wiwi-Anne (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2011-11-07
- Anmäld
- 2011-11-07
- Besvarad
- 2011-11-18
- Sista svarsdatum
- 2011-11-21
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 7 november
Interpellation
2011/12:91 Brister i arbetsskadeförsäkringen
av Wiwi-Anne Johansson (V)
till statsrådet Ulf Kristersson (M)
En rapport från Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) visar att färre kvinnor än män får sin ansökan om ersättning för arbetsskada beviljad. Av kvinnorna 2009–2010 var det bara 24 procent som fick ansökan beviljad jämfört med 39 procent av männen.
ISF lyfter fram att det finns mer forskning om faktorer med skadlig inverkan i typiskt manliga yrken än i yrken där kvinnor dominerar. När tillräckliga vetenskapliga underlag om sambandet mellan arbete och skada saknas leder det många gånger till avslag. Detta sker trots att det sedan lagändringen 2002 inte krävs full vetenskaplig bevisning för att skadan ska anses vara orsakad av arbetet. Till exempel bör det räcka med en väl utbredd uppfattning bland läkare som har relevanta specialistkunskaper.
Till det kommer att man sedan 2002 ska ta hänsyn till den försäkrade i befintligt skick, det vill säga att man ska ta hänsyn till individens egna förutsättningar att tåla olika påfrestningar. Enligt rapporten fattar dock Försäkringskassan många gånger schablonartade beslut utifrån yrkestitel och sjukdomsdiagnos. Sådana beslut riskerar att missgynna kvinnor på grund av att mannen tenderar att vara norm för alla idéer om normalpersoner. Dessutom finns enligt rapporten indikationer på att kvinnodominerade yrken ibland felaktigt antas vara mindre belastande än mäns.
Att män har lättare att få ersättning från arbetsskadeförsäkringen än kvinnor är inte det enda problemet. Även männens beviljandegrad på 39 procent måste anses vara mycket låg. Samtidigt visar statistiken att antalet ansökningar om egenlivränta har minskat kraftigt de senaste åren. Många anser det inte lönt att pröva möjligheten att få ersättning för sin arbetsskada eftersom så få får ansökan beviljad. Att 40 procent av de livränteärenden som Försäkringskassan har granskat saknar tillräckliga beslutsunderlag blir, sett i ljuset av detta, särskilt allvarligt.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsrådet Ulf Kristersson:
Vad avser statsrådet att göra för att säkerställa att kvinnors arbetsskador inte bedöms vara mindre allvarliga än mäns?
Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att förbättra arbetsskadeförsäkringen för att uppnå högre rättssäkerhet och bättre möjligheter att få ersättning för de skador man ådragit sig i arbetet?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2011/12:91
Webb-tv: Brister i arbetsskadeförsäkringen
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2011/12:33 Fredagen den 18 novemberProtokoll 2011/12:33 12 § Svar på interpellation 2011/12:91 om brister i arbetsskadeförsäkringen
Protokoll från debatten
Anf. 59 Statsrådet Ulf Kristersson (M)
Herr talman! Wiwi-Anne Johansson har frågat mig vad jag avser att göra för att säkerställa att kvinnors arbetsskador inte bedöms vara mindre allvarliga än mäns. Vidare har hon frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att förbättra arbetsskadeförsäkringen för att uppnå högre rättssäkerhet och bättre möjligheter att få ersättning för de skador man har ådragit sig i arbetet.
Kvinnor och män beviljas ersättning för arbetsskador i olika utsträckning. Under 2002 ändrades bevisregeln i arbetsskadeförsäkringen på initiativ av den dåvarande regeringen. Ett uttalat syfte var att beviskraven skulle mildras, vilket bedömdes kunna leda till att skillnaderna i beviljandefrekvens för ansökningar från kvinnor respektive män utjämnades. Detta har inte visat sig bli fallet.
Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) har på regeringens uppdrag granskat hela beslutsprocessen vid beslut om arbetsskada utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Rapporten analyseras för närvarande på Socialdepartementet. De huvudsakliga förklaringarna till skillnaderna mellan kvinnor och män tycks inte vara Försäkringskassans prövning. Kvinnor och män som arbetar inom samma yrke beviljas arbetsskadelivränta i ungefär lika stor utsträckning.
Skillnaden i beviljandefrekvens tycks i stället huvudsakligen bero på att arbetsmarknaden för kvinnor fortfarande är en annan än den för män. Antalet godkända arbetsskador är högre i typiskt manliga yrken än i typiskt kvinnliga.
Detta skulle kunna bero på att typiskt manliga yrken i viss utsträckning är farligare. För detta talar till exempel att allvarliga olyckor på arbetet enligt statistik från Arbetsmiljöverket och AFA Försäkring drabbar fler män än kvinnor. Dödsfall genom arbetsolyckor drabbar också oftare män än kvinnor.
ISF har också pekat på att kunskapen om arbetsmiljöns betydelse för uppkomst av sjukdom är större för mansdominerade arbetsmiljöer. Detta är sannolikt riktigt. För att ta till vara den forskning som finns har regeringen gett Statens beredning för medicinsk utvärdering i uppdrag att bistå Försäkringskassan med kunskapsöversikter beträffande risker för arbetssjukdomar, särskilt när det gäller kvinnors arbetsmiljöer. Genom att göra sådana översikter kommer vi även att få en bättre bild av var det finns behov av ytterligare forskning.
ISF har även väckt frågan om en mer omfattande förändring av arbetsskadelagstiftningen. Detta kräver dock en djupare analys. Jag vill även erinra om att den parlamentariska Kommittén om hållbara försäkringar vid sjukdom och arbetslöshet, den parlamentariska Socialförsäkringsutredningen, har till uppgift att överväga om huvudmannaskapet för arbetsskadeförsäkringen bör ändras.
Då Wiwi-Anne Johansson, som framställt interpellationen, anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav andre vice talmannen att Marianne Berg i stället fick delta i överläggningen.
Anf. 60 Marianne Berg (V)
Herr talman! Jag får tacka ministern för svaret, men jag tycker att det är en hel del som saknas i svaret. Jag hoppas att jag ska få tydligare svar lite längre fram i debatten.
Mot bakgrund av att beviljandegraden inom arbetsskadeförsäkringen är lägre för kvinnor än för män fick ISF, Inspektionen för socialförsäkringen, av regeringen i uppdrag att undersöka de oskäliga skillnaderna i beslut eller i det som leder fram till beslut. Rapporten, som vi nu har tagit del av, visar med all tydlighet att skillnaderna mellan könen kvarstår. Orsakerna finns såväl inom Försäkringskassans område som utanför.
Det är bara att konstatera att trots 2002 års lagstiftning med sänkta krav på bevisning är förekomsten av fullständig medicinsk vetenskaplig evidens styrande för besluten. Och de litteratursammanställningar som används av försäkringsmedicinska rådgivare i verksamheten bygger till större delen fortfarande på forskning inom de manligt dominerade yrkena. Till detta vill jag lägga att granskningen klart visar på att yttranden från dessa rådgivare väger mycket tungt i beslutsprocessen.
I svaret skriver ministern: De huvudsakliga förklaringarna till skillnaderna för kvinnor och män tycks inte bero på Försäkringskassans prövning. Svaret gör mig lite fundersam. Har vi egentligen läst samma rapport? I rapporten från ISF, som i sitt uppdrag just skulle granska arbetsskador ur ett jämställdhetsperspektiv, kan vi redan på de första sidorna läsa generaldirektörens förord och en sammanfattning. Där kan vi läsa följande: Trots åtgärder som Försäkringskassan vidtagit för att säkerställa lika behandling för kvinnor och män inom arbetsskadeförsäkringen kvarstår skillnaden i beviljningsgrad mellan kvinnor och män. För mig är det väldigt klart.
Herr talman! Även när man tar bort det som beror på yrken kvarstår en skillnad på upp till 5 procent. Jag återgår naturligtvis därför till frågan till ministern som jag inte anser att jag har fått ett fullgott svar på: Vad avser ministern egentligen att göra för att säkerställa att kvinnors arbetsskador inte bedöms vara mindre allvarliga än mäns?
Anf. 61 Statsrådet Ulf Kristersson (M)
Herr talman! Jag tycker att det som Marianne Berg efterlyser är precis det som har gjorts i analytisk mening, det vill säga att vi har undersökt vad det kan anses bero på. Vi är överens om att det finns ett kvardröjande problem som är väsentligt. Vi är överens om att 2002 års lagstiftningsförändringar inte har haft den effekt som vi då hoppades på. Vi är sannolikt överens om att det ska krävas evidens för kopplingen mellan arbetssjukdomar, arbetsolyckor och arbetsskadeförsäkringen. Och vi är överens om att det finns ett kvarstående problem.
Jag tycker att det här är en intressant och viktig fråga, men vi kan inte hoppa in i slutsatser.
Vad rapporten pekar på är att skillnaderna finns kvar men att det sannolikt inte beror på att Försäkringskassan av helt andra skäl gör olika bedömningar av män och kvinnor, utan att det handlar om grundläggande forskningsbrister och grundläggande kunskapsbrister i mäns och kvinnors typiska arbetsmiljöer. Det låter för mig rätt sannolikt. Det är ett gott tecken på att vi har kommit till rätta med en väsentlig del av gammaldags, manligt dominerade industriella miljöers problem. Många kvarstår förvisso, men vi har kommit en bra bit på väg. Det är lika uppenbart att vi har många problem kvar, framför allt när det gäller många yrken som i dag domineras av kvinnor.
En annan diskussion är om det är rimligt att vi ska ha yrken som är så totalt dominerade av kvinnor eller av män. Men det är antagligen det som det här tyder på att vi har ett bekymmer med.
Jag tycker att det är en extremt intressant fråga att diskutera. Jag tycker också att det är bra att det nu undersöks vidare både i ISF:s rapport och i de svar som inom sex veckor ska komma från Försäkringskassan. Vi har det som SBU ska undersöka. Det ligger dessutom i den helt fundamentala frågan om var huvudmannaskapet ska ligga för försäkringen i den parlamentariska utredningen.
Jag tycker att vi gör rätt mycket i den här frågan just nu och att det finns mer kvar att göra.
Anf. 62 Marianne Berg (V)
Herr talman! Att vi är överens om mycket och att mycket mer behöver göras - ja, så kan det vara. Men det är fortfarande mycket som saknas, anser jag.
Ministern säger att vi ska kräva mer forskning. Ja, det tycker jag också, men då kanske forskningen skulle fokusera på kvinnors arbetssituation, kvinnors arbetsmiljö och kvinnors skador på grund av deras arbeten.
Det första som regeringen gjorde när den tillsattes 2006 var till exempel att skrota ALI, Arbetslivsinstitutet i Norrköping, som hade en utomordentligt bra forskning kring dessa frågor. Men det togs bort med ett svep på grund av att man ansåg att det var för politiskt.
Att män har lättare att få arbetsskadeersättning än kvinnor är inte det enda problemet, och det vill jag ta upp i min fråga två som ministern inte har svarat på i detta svar. Även mäns beviljningsgrad på 39 procent måste anses vara väldigt lågt, tycker jag.
Vi vet att arbetsskadeförsäkringen har en lång historia och att den nuvarande lagstiftningen är från 1977. Vi hade också en finansiell kris, då det blev strängare regler när det gällde det försäkringsmässiga och många arbetsskadade inte hölls skadeslösa. Men sedan kom finanserna på benen igen, och då aktualiserades en reform som syftade till att reglera så att fler arbetsskadade skulle få ersättning och bättre ersättning.
Syftet har inte till fullo uppnåtts när vi ser att utbetalningarna för arbetsskador i stället har minskat kraftigt under ett par år. Då är naturligtvis frågan: Vad ligger bakom den minskningen? Vad vet regeringen om orsakerna? Kan det vara så, som vissa hävdar, att man inte ens anser det vara lönt att pröva möjligheten att få ersättning? Jag undrar som sagt: Känner ministern till orsakerna?
Herr talman! Låt mig ta några exempel. I en rapport som Försäkringskassan låtit göra, Socialförsäkringsrapport 2008:3, kan vi läsa att 42 procent av männen beviljades livränta i de fall som rörde problem i mjukvävnader mot 20 procent av kvinnorna. När det gällde ryggproblem godkändes 26 procent av männen och 15 procent av kvinnorna.
Färre ärenden prövas, men inget tyder på att det skulle vara ett resultat av en förbättring av arbetsmiljön precis.
För att nämna något av det som Vänsterpartiet anser bör tas med i en ny översyn kan jag nämna följande: Systemet för kunskapsinhämtning om olika arbetsskador bör analyseras. De senaste forskningsrönen bör snabbt implementeras i beslutsunderlagen för Försäkringskassan. En förbättring av arbetsskadeförsäkringen bör göras. En utredning med syfte att kvinnor och män ska ha en rättssäker process bör göras. Och den som har fått en arbetsskada godkänd ska erhålla skälig ersättning.
Visst finns det mycket gemensamt men också mycket olikheter i den process som vi vill arbeta i när det gäller den här frågan. Utifrån de exempel som jag har tagit upp undrar jag om ministern skulle kunna tänka sig att arbeta i den riktningen framöver.
Anf. 63 Statsrådet Ulf Kristersson (M)
Herr talman! Tre saker tycker jag förtjänar att kommenteras.
För det första: Om man har en separat försäkring som siktar på att ge människor ersättning vid arbetssjukdomar och arbetsskador och har separata villkor och separata ersättningar kräver det att man också har tydliga regler för vad som skiljer den sortens ersättningar och försäkringsgrunder från övrig sjukförsäkring. Det tror jag är mycket viktigt. Sedan kan man diskutera om vi har exakt de reglerna.
För det andra: Vill man förändra reglerna för arbetsskadeförsäkringen och i största allmänhet göra det lättare att få bifall för arbetsskada och arbetssjukdom, då kan man motionera om det i sedvanlig form. Det är inte det som den här utvärderingen kretsar kring, utan det är frågan om vi i dag behandlar mäns och kvinnors förutsättningar likvärdigt. Och mitt svar är: Det gör vi inte tillräckligt bra i dag i Sverige.
För det tredje vågar jag påstå, som lekman på området, att det med all sannolikhet är lättare att härleda fysiska sjukdomar och inte minst fysiska skador till specifika yrken och arbetshändelser än vad det är många psykiska åkommor och den psykiska ohälsa som i dag ökar starkt. Till del ligger det i sakens natur. Till del krävs det ökad kunskap om hur vi ska se dessa samband så att vi inte systematiskt missar att se sådana konsekvenser av mer moderna yrken där vi i dag har större skäl att fästa vår uppmärksamhet än vi hade för hundra år sedan.
Anf. 64 Marianne Berg (V)
Herr talman! Ministern sade att frågan i mitt förra inlägg inte fanns med i interpellationen och därför inte behövde något särskilt svar. Det var bara jämställdhetsaspekten som var aktuell. Det förstår jag inte. Det finns ju en fråga om åtgärder för att förbättra arbetsskadeförsäkringen för att uppnå högre rättssäkerhet och bättre möjligheter att få ersättning vid skador man ådragit sig i arbetet.
Hur som helst har Vänsterpartiet motionerat om en bättre arbetsskadeförsäkring, så nu har ministern fått svar på det.
När mycket finns på ett papper men inte fungerar i praktiken måste man göra en stor och bred översyn. Jämställdhetsperspektivet måste man arbeta vidare med, och det säger ministern att han gör. Att 2011 utgå från att mannen är norm är totalt oacceptabelt.
Rättssäkerheten skevar också enligt rapporten, vilket vi också måste komma till rätta med.
Jag, eller kanske rättare sagt Wiwi-Anne Johansson, kommer noga att följa ministern i fortsättningen när det gäller vilka bedömningar han gör och vilka åtgärder han vidtar vad gäller det faktum att kvinnors arbetsskador bedöms vara mindre allvarliga än mäns och vilka åtgärder ministern vidtar för att förbättra arbetsskadeförsäkringen och uppnå högre rättssäkerhet.
Anf. 65 Statsrådet Ulf Kristersson (M)
Herr talman! Vi inväntar svar från Försäkringskassan på den rapport som ISF har kommit med. Vi bereder frågan på departementet. Vi inväntar synpunkter från SBU, och på mellanlång sikt inväntar vi synpunkter från den parlamentariska utredningen vad gäller huvudmannaskapet. Det pågår alltså ganska mycket här och nu i denna fråga.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.