Brytning av sjökalk

Interpellation 2023/24:604 av Isak From (S)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Inlämnad
2024-03-06
Överlämnad
2024-03-07
Anmäld
2024-03-08
Sista svarsdatum
2024-03-21
Svarsdatum
2024-05-14
Besvarad
2024-05-14

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF

Interpellationen

till Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD)

 

Sämre tillgång på sjökalk får konsekvenser på de svenska försurade 
sjöar som är beroende av sjökalk. Det finns de som menar att folk kommer att börja se döda fiskar i sjöarna.

I slutet av maj stod det klart att en av Sveriges större producenter av kalk inte får fortsätta bedriva verksamhet i Gåsgruvan utanför Filipstad, enligt en dom från mark- och miljödomstolen. Gåsgruvan har gamla anor, och brytning av kalksten började 1852. Sedan 1980 är det SMA Mineral som bedriver verksamheten. Domen är förvånande. Alla trodde att SMA skulle få ett förlängt tillstånd. Nu står det klart att domen kommer att få stora konsekvenser. Det kommer att bli akut brist på sjökalk, då cirka 50 procent av all sjökalk i kommer från just Gåsgruvan. Det här är inte första gången som SMA Mineral tvingas se en verksamhet stoppas. På Gotland har företaget två kalktäkter som båda har stoppats efter långa miljötillståndsprocesser.

Sjökalk används för att motverka effekterna av försurning i sjöar och vattendrag. Priset för att kalka sjöar har gått upp med 22 procent på två år. Detta har skett samtidigt som det statliga anslaget legat kvar på samma nivå under många år. Det här innebär att kalkningen kommer att minska med drygt 20 procent i varenda kommun.

Med anledning av dyrare och sämre tillgång på sjökalk vill jag fråga energi- och näringsminister Ebba Busch:

 

Överväger ministern några åtgärder för att möjliggöra brytning av sjökalk i Sverige?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2023/24:604, Brytning av sjökalk

Interpellationsdebatt 2023/24:604

Webb-tv: Brytning av sjökalk

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 72 Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)

Fru talman! Isak From har frågat energi- och näringsministern om ministern överväger några åtgärder för att möjliggöra brytning av sjökalk i Sverige. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Kalkning av sjöar och vattendrag för att motverka försurningens effekter har bedrivits i över 40 år och är en av de mest omfattande miljövårdsåtgärder som genomförts i Sverige. Väl fungerande kalkningar medför att försurningskänsliga arter kan fortleva och reproducera sig. Arbetet mot försurning är en viktig del i arbetet för att uppnå miljömålen Levande sjöar och vattendrag och Bara naturlig försurning.

Tillgång till kalk är en förutsättning för kalkningsverksamheten. För att få bryta och förädla kalksten behövs tillstånd för miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap. miljöbalken och ofta även tillstånd för vattenverksamhet enligt 11 kap. miljöbalken.

Tydliga och effektiva tillståndsprocesser är av stor vikt för att stödja klimatomställningen generellt, vilket bidrar till att klimat- och miljömålen nås. I syfte att uppnå en modernare och mer effektiv miljöprövning arbetar regeringen nu vidare med flera av de förslag som presenterades av Miljöprövningsutredningen i betänkandet Om prövning och omprövning - en del av den gröna omställningen (SOU 2022:33). Regeringen har även tillsatt en ny utredning, Miljötillståndsutredningen (KN 2023:02), som kommer att redovisa sitt arbete senast den 15 december i år. Miljötillståndsutredningen ska lämna förslag på hur tillståndsprövningen enligt miljöbalken kan förenklas och förkortas genom att göra prövningen mer flexibel, effektiv och förutsebar.

Havs- och vattenmyndigheten har det nationella ansvaret för kalkning i sjöar och vattendrag och beviljar medel till länsstyrelserna för kalkningsåtgärder, effektuppföljning, planering och kontroll. Havs- och vattenmyndigheten har de senaste åren fördelat omkring 160 miljoner kronor per år från åtgärdsanslaget för havs- och vattenmiljö till länsstyrelserna för just kalkning. Under 2022 och 2023 fördelade Havs- och vattenmyndigheten utöver detta extra medel till länsstyrelserna för kalkning till följd av framför allt ökande energipriser.

Nedfallet av försurande svavel har minskat kraftigt sedan mitten av 1980-talet, och det är goda nyheter att det nu är nere på samma nivåer som för 100 år sedan. Detta har inneburit en kraftig återhämtning i många tidigare försurade vatten. Därför har det på senare år varit möjligt att trappa ned eller avsluta kalkningsinsatser. Försurningen kvarstår dock i många vattendrag, framför allt i den sydvästra delen av Sverige. För att säkerställa att kalkningen ger hög effektivitet och sker i rätt omfattning arbetar Havs- och vattenmyndigheten med att ta fram en nationell strategi för kalkningen som beräknas vara färdig under året.

Jag ser fram emot att ta del av myndighetens strategi för att se över vilket stöd som myndigheten anser sig behöva från regeringen. Det är en viktig fråga för regeringen att det även i fortsättningen finns goda förutsättningar för effektiva och ändamålsenliga åtgärder mot försurningen.


Anf. 73 Isak From (S)

Fru talman! Tack för svaret, Romina Pourmokhtari! När man har följt debatterna här under eftermiddagen kan man faktiskt komma till den slutsatsen att vi nog behöver ställa någon ytterligare interpellation.

Nu ska vi prata om kalk. Jag ställde interpellationen till Ebba Busch, eftersom jag såg att den hade en koppling till gruvnäringen. Utgångspunkten var dock att jag den 26 oktober i fjol ställde en skriftlig fråga som Romina Pourmokhtari svarade på, och mycket av det svar jag får i dag återfinns även i svaret på den frågan.

Man kan konstatera att nästan samtliga Tidöpartier kritiserade S-regeringen utifrån olika utgångspunkter. Liberalerna kritiserade kanske S-regeringen för att man beviljade ett tillfälligt tillstånd på Gotland, medan andra partier kritiserade att det gick för sakta eller att tillståndet som gavs var för dåligt. Utifrån den utgångspunkten har Tidöregeringen haft en hög svansföring. Man ska säkerställa att tillståndsprövningen går snabbare och säkrare och att den levererar.

Än så länge har vi dock inte sett så mycket av detta. Det vi har sett under Tidöregeringens tid är att ett kalkbrott i Norrbotten inte har fått öppna, eftersom regeringen bedömde rennäringen som viktigare än kalkbrytning, och att Gåsgruvan i Värmland, som har en särskild kalk som lämpar sig särskilt väl för sjökalkning, har fått stänga. Deras kalk används även i traditionell cementtillverkning, vid bostadsbyggande, vid asfalttillverkning, vid jord- och skogsbruk och för trädgårdsnäringen.

Fru talman! Ett antal länsstyrelser, bland annat Kalmar och Västerbotten, aviserar nu att man kraftigt kommer att dra ned på kalkningen på grund av kostnadsläget, som har skjutit i höjden på grund av inflationen. Priset på kalken har också ökat kraftigt eftersom produktionen kraftigt har minskat.

En regering kan då tänka att antingen kan vi göra det lättare att producera mer kalk eftersom det är många sektorer som behöver kalken, eller så kan vi tillföra medel för att den kalkning som både Havs- och vattenmyndigheten och många av våra länsstyrelser fortfarande anser behövs ska kunna upprätthållas.

Förvisso är det som Romina Pourmokhtari säger att försurningarna inte är som på 70- och 80-talet, utan på många håll har det blivit mycket bättre. Samtidigt kan det vara andra verksamheter som bidrar till att försurningen fortsätter.


Anf. 74 Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)

Fru talman! Tack till ledamoten, även om jag blir lite förvånad över resonemangen. Eftersom det i talarstolen framförs kritik mot regeringens bedömning att rennäringen i detta fall inte kunde stå åt sidan för kalkgruvan undrar jag om Socialdemokraterna därmed menar att rennäringen borde ha stått åt sidan till förmån för kalkgruvan. Är det Socialdemokraternas mening när man lyfter fram att det var regeringen som nekade tillstånd till förmån för rennäringen? Menar Socialdemokraterna att rennäringen borde ha stått åt sidan? I stället för insinuationer skulle jag i så fall gärna vilja höra det rakt ut.

Det är självklart jätteviktigt att det finns en god tillgång på kalk till kalkningsarbetet. Vår information är att det är dieselpriserna som har drivit upp kostnaden för kalkningsarbetet. När Havs- och vattenmyndigheten har behövt skjuta till mer medel för att kalkningen ska kunna fortgå, vilket regeringen gladeligen har försett dem med, har det handlat om bränslepriserna. Kostnaderna för de dieseldrivna fordonen som man använder - som jag känner till i alla fall - har varit höga inte minst på grund av reduktionsplikten som Socialdemokraterna satte en nivå för.

Vi måste därför kunna påpeka att bränslepriserna har varit det främsta skälet till att kalkningen har saktat av; det är det jag har fått höra när jag har varit ute och talat med folk. Om ledamoten har bilden att det handlar om bristen på kalk snarare än bränslepriser är det väldigt intressant information, givet att vi av Havs- och vattenmyndigheten har fått höra att det inte råder någon brist på kalk i Sverige. Man menar att det inte finns några indikationer på att det är brist på kalk i dag, och det finns heller inga indikationer på att det kommer att uppstå någon brist på sjökalk. Bilden av hur inflationen på olika sätt har försvårat kalkningen skiljer sig alltså åt, fru talman.

När det gäller vilka kalkningsentreprenörer man upphandlar med finns det andra kalkbrott i Sverige, men det sker även en import från Norge, och om man importerar från Norge påverkar såklart valutan det hela.

Jag menar därför att det är något av en förenkling att säga att situationen hade sett annorlunda ut om rennäringen hade stått åt sidan i detta fall. Det är många olika saker som påverkar det här.

Inte minst, fru talman, är tillståndsprocesserna någonting som påverkar detta. I mitt första anförande nämnde jag att man behöver tillstånd, ofta enligt två lagar. Det gör det svårare att bedriva denna verksamhet. Att se över hur vi kan tillämpa den kraftfulla miljöbalken på ett bättre och mer effektivt sätt utan att det sker på bekostnad av andra intressen är en väldigt viktig del även när det gäller att få kalkningen att fungera bättre framöver.

Jag menar att denna debatt skulle gynnas av att vi tar in alla delar i det här. Det gäller tillstånd, bränslepriser, inflation och mycket annat.


Anf. 75 Isak From (S)

Fru talman! Vi kan naturligtvis väva in hela världen i den här diskussionen. Jag konstaterar att regeringen har nekat BDX möjligheten att bryta kalk i Norvijaur i Jokkmokk med hänvisning till rennäringen. Utgångspunkten för den brytningen var i huvudsak inte sjökalk utan den gröna industriella omställningen och den kalk som behövs i LKAB:s, SSAB:s och Bolidens industriproduktion. Både Boliden och LKAB använder också mycket kalk i sin befintliga verksamhet.

Som lagstiftningen nu är utformad är det regeringen som avgör när det finns motstående intressen, och regeringen har i det här fallet avgjort.

Jag kan konstatera att rennäringen under vinterhalvåret bedrivs på 52 procent av landets yta. Drygt 30 procent är åretruntmarker. Gruvor och stenbrott omfattar ungefär 1,7 promille av den totala landytan i Sverige. Vän av ordning kan säga att det kan vara transporter och annat som stör omgivningen, och så kan det vara.

Utgångspunkten är ändå att branschen menar att kalkpriset ökade med 22 procent när Gåsgruvan i Värmland inte fick fortsatt tillstånd. Om Havs- och vattenmyndigheten nu har andra siffror kanske det bygger på att Cementa har ökat produktionen på Gotland i en omfattning som inte jag känner till. Då kan det vara så. Det kan också vara så att regeringen och Romina Pourmokhtari sitter lugna i båten eftersom de avser att ge Cementa på Gotland långsiktiga tillstånd, för det är ju i huvudsak den produktionen vi har nyttjat för hela Sveriges beroende, oavsett om det handlat om byggnation, gruvor, jordbruk eller skogsbruk. Det vet förmodligen Romina Pourmokhtari bättre än jag.


Anf. 76 Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)

Fru talman! Som ledamoten vet kan jag såklart inte diskutera eventuella kommande tillstånd och hur regeringen avser att hantera de frågorna framöver, eftersom det skulle vara marknadspåverkande. Det jag kan säga är att vi från regeringens sida arbetar väldigt aktivt med hur vi ska se till att gruvnäringen får goda villkor och att miljölagstiftningen på ett sunt sätt förhåller sig till den gruvnäring Sverige är i behov av.

Vi vet, precis som ledamoten From nämnde, att vi behöver de här gruvorna för att klara av klimatomställningen. Vi vet också att Sverige har fantastiska förutsättningar att bedriva detta arbete på ett högkvalitativt sätt tack vare landets miljölagstiftning och miljökrav. Det gäller också de initiativ som kommer från industrin själv - man är väldigt engagerad i att hålla en hög standard ur många olika perspektiv, varav ett är just miljö och biologisk mångfald.

Jag är väldigt tacksam över att Sverige har en så fantastisk gruvindustri som sköter sin verksamhet på ett sunt sätt. Det är dock inte så enkelt som det ofta målas upp. Det handlar inte om att vara för eller emot gruvor, utan det rör sig alltid om en avvägning mellan olika intressen som ställs mot varandra. Jag vet att ledamoten är väl medveten om detta, inte minst eftersom han själv behövde svara på hur vi ska hantera frågan om rennäringen i det fall som nämndes.

Det är självklart så att vi behöver ha både sjökalken och kalken för andra syften, inte minst för den klimatomställning vi i stor utsträckning är mitt uppe i.

Vi håller självklart koll och håller oss informerade om hur läget ser ut när det gäller kalktillförseln i Sverige. Den bild som vi i nuläget har av situationen är att det inte råder någon brist utan att det är en problematik som har uppstått på grund av den ekonomiska situation som råder generellt.

Vi ser också att de tillståndsprövningar som sker behöver pröva dessa verksamheter på ett mer effektivt och rättssäkert sätt. Det är en väldigt viktig del för att detta arbete ska kunna ske på ett bra sätt.

Ledamoten refererade till att partierna har haft hög svansföring i samband med den tidigare regeringens hantering av dessa frågor. Det gäller främst det långsiktiga - att kunna ha en bild av hur problemet ska hanteras innan det uppkommer. Det är inte minst detta vi nu tar med oss in i regeringsarbetet. Exempelvis har vi en stor utredning som tittar på hur dessa tillståndsprövningar ska gå till på ett sätt som gör att Sverige har en stark gruvnäring som kan förse landet med allt som behövs för klimatomställningen och som gör att Sverige kan exportera det resten av Europa behöver för klimatomställningen utan att det importeras från länder med väldigt dåliga etiska och miljömässiga villkor. I alla fall från min sida har kritiken bestått mer av detta perspektiv, som jag nu bär in i regeringsarbetet.

Vi håller självklart noga koll på hur det utvecklar sig med kalken. Den bild vi har i dag är att det finns tillgång på kalk och att det inte beräknas uppstå någon brist.


Anf. 77 Isak From (S)

Fru talman! Det vi kan konstatera är att regeringen i ett fall har gett ett avslag. I ett annat fall har en annan gruva, som har varit verksam sedan mitten av 1800-talet, inte fått fortsatt tillstånd, trots att man i sin ansökan till och med visat att vattnet i gruvan är jämförbart med dricksvatten.

Vi kan också konstatera att det är den här regeringen som just nu är ansvarig för att Cementa ska kunna fortsätta sin brytning på Gotland. Om det är regeringens mening att Gotland och Cementa ska förse hela landet med den kalk som landet behöver måste nog regeringen agera under mandatperioden för att Cementa ska få långsiktiga tillstånd.

Något annat vi kan konstatera, fru talman, är att det ofta är så att verksamhetsutövarna kan visa att deras verksamhet klarar de högt ställda miljökrav som Sveriges riksdag har beslutat om. Det finns dock motstående intressen som hamnar i domstol, i långtgående rättsprocesser i hela kedjan och till slut på regeringens bord. Då är frågan: Kommer den miljötillståndsutredning som regeringen nu väntar på att hantera detta, eller har regeringen en annan plan?

Oavsett var i landet vi befinner oss är det någon annan som tycker att verksamheten ska ligga någon annanstans. Här tycker jag att regeringen fortsättningsvis är svaret skyldig.


Anf. 78 Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)

Fru talman! Svaret på frågan är ja. Det är precis sådant utredningen ska titta på, alltså hur avvägningen mellan olika intressen kan ske på ett bättre sätt än nu och hur vi undviker långa, utdragna processer där det till och med är så att staten på ett närmast skrattretande sätt talar med flera olika röster och gör flera olika bedömningar i ett ärende. Så kan vi inte arbeta framåt om vi ska klara av klimatomställningen. Det måste gå snabbare och bättre än vad det gör nu.

Gruvorna är högst relevanta eftersom de alltid behöver tillstånd för miljöfarlig verksamhet, så detta är självklart en del av vad utredningen tittar på och vad vi ämnar förändra med den tillsatta utredningen.

Jag önskar att detta hade skett tidigare. Små förslag har kommit, men de har inte varit tillräckliga. Vi behöver göra mer, och regeringen är i full fart med det. Redan min andra dag på jobbet satte jag igång med denna mycket viktiga och högst relevanta fråga, och inte minst Sveriges gruvor kommer att få sunda spelregler framöver.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.