Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

buller, miljöbalken och byggandet i Stockholm

Interpellation 2003/04:111 av de Pourbaix-Lundin, Marietta (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2003-11-14
Anmäld
2003-11-14
Besvarad
2003-11-25
Sista svarsdatum
2003-11-28

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 14 november

Interpellation 2003/04:111

 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till miljöminister Lena Sommestad om buller, miljöbalken och byggandet i Stockholm

Gällande lagar, till exempel miljöbalken, gör ingen skillnad på om hus byggs på landet eller i en storstad. Samma krav på till exempel bullernivåer gäller. Var och en förstår att det är en stor skillnad när det gäller bullernivåer om man ska bygga i Stockholms innerstad eller utanför Kiruna. Problemet är inte att det går att bygga i Kiruna med gällande lagstiftning. Problemet är att byggandet av bostäder stoppas i Stockholms innerstad med hänvisning till befintlig lagstiftning. Det kan inte vara rimligt att samma miljökrav fullt ut ska gälla i en storstad som på landsbygden.

Är ministern beredd att se över befintlig lagstiftning så att det blir lättare att bygga bostäder i storstäderna? Denna fråga ställde jag i april i år till miljöministern. Svaret blev "jag anser att den nuvarande lagstiftningen väl tillgodoser möjligheterna till avvägning i bedömningen av hur riktvärden om buller ska tillämpas @ @ @ Jag är därför inte beredd att föreslå några åtgärder med en sådan inriktning."

Landshövdingen i Stockholm ser även han problemet. Med tanke på att bostadsbyggandet i Stockholm minskar och att det är långt till Socialdemokraternas vallöfte förra hösten om 20 000 nya lägenheter i Stockholm måste jag åter aktualisera min frågeställning från i våras.

Jag vill därför ställa följande frågor till miljöministern:

Är miljöministern beredd att se över befintlig lagstiftning så att det blir lättare att bygga bostäder i storstäderna?

Vilka andra åtgärder är miljöministern beredd att vidta för att få fart på byggandet i Stockholm?

Debatt

(8 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2003/04:111, buller, miljöbalken och byggandet i Stockholm

Interpellationsdebatt 2003/04:111

Webb-tv: buller, miljöbalken och byggandet i Stockholm

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Lena Sommestad (S)
Anf. 44 Lena Sommestad (S)
Fru talman! Marietta de Pourbaix-Lundin har frågat mig dels om jag är beredd att se över befintlig lagstiftning så att det blir lättare att bygga bostäder i storstäderna, dels vilka andra åtgärder jag är beredd att vidta för att få fart på byggandet i Stockholm. Regeringen har vidtagit en lång rad åtgärder inom flera områden för att få fart på bostadsbyggandet. Jag kommer här att ta upp de åtgärder som berör Miljödepartementets område. När det gäller bullerproblem instämmer jag med Marietta de Pourbaix-Lundin, att dessa problem är stora i storstadsmiljöer. Jag anser dock, som jag tidigare har svarat, att någon förändring av lagstiftningen inte krävs. Däremot finns det ett väl dokumenterat behov av klarare vägledning i frågor som rör tillämpning av riktvärden för buller. Inte minst tydligt är behovet av vägledning om vilka faktorer som ska beaktas och hur olika intressen ska vägas mot varandra i samband med planering för kompletterande bebyggelse för bostadsändamål i städernas centrala delar. Frågan om hur buller i storstadsmiljö ska hanteras bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Marietta de Pourbaix-Lundin framför att miljöbalken inte gör någon skillnad på om hus byggs på landet eller i storstad. Allmänt kan sägas att miljöbalken är en ramlagstiftning som syftar till att främja en hållbar utveckling. I balkens andra kapitel anges de allmänna hänsynsregler som gäller. Kraven på hänsyn gäller i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem. Vid denna bedömning ska särskilt beaktas nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för sådana åtgärder. Vid tillämpningen av såväl miljöbalken som annan lagstiftning - till exempel plan- och bygglagen som just i samband med buller är den mest relevanta - tas således hänsyn till förutsättningarna i det enskilda fallet och en avvägning görs mellan olika behov och åtgärder som är aktuella. Många gånger är förutsättningarna olika när man bygger på landsbygden, i städers ytterområden och i stadskärnor och därmed kan det finnas skäl att ställa något olika krav. Detta ryms inom den befintliga lagstiftningen. Slutligen vill jag framföra att jag delar uppfattningen att det är viktigt att få fart på bostadsbyggandet i Stockholm, och jag anser att det är angeläget att detta görs på ett sätt som tillgodoser behoven från såväl social, ekonomisk som ekologisk utgångspunkt både i dag och i framtiden. Som bostadsminister Lars-Erik Lövdén har framfört i en tidigare debatt om dessa frågor har en rad åtgärder vidtagits för att effektivisera prövningar enligt plan- och bygglagen. Därutöver arbetar Miljödepartementet med långsiktiga åtgärder, till exempel inom marksaneringsområdet.
Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Anf. 45 Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Fru talman! Jag måste säga att jag är minst sagt bekymrad över miljöministerns svar, och det är inte bara jag som borde vara bekymrad. Det borde statsminister Göran Persson vara - han pratade om tillväxt i regeringsförklaringen. Finansminister Bosse Ringholm borde också vara väldigt bekymrad över svaret, om han vill öka de pengar som vi har till olika saker. En annan minister som borde vara bekymrad är just Lars-Erik Lövdén som har lovat 120 000 nya lägenheter. Borgarrådet i Stockholm, Annika Billström, har lovat 20 000 nya lägenheter i Stockholm. Hon borde också vara bekymrad över det här svaret. Enligt miljöbalken är det ingen skillnad på om man bygger här i Stockholms innerstad eller om man bygger på landsbygden, till exempel utanför Kiruna. Landshövdingen i Stockholm, Mats Hellström, har skrivit rapporten Vägskäl för bostadsbristen . I den skriver han bland annat: Stora delar av Stockholms innerstad präglas av arbetsplatser och butiker, och den stora efterfrågan på bostäder visar att många betraktar innerstaden som en attraktiv boendemiljö. Det finns ett stort intresse av att komplettera området med ytterligare bostäder, bland annat för att återskapa ett liv i staden under kvälls- och nattetid. Jag delar denna uppfattning. Särskilt besvärligt är det att med hänsyn till bullerriktvärdena få fram studentlägenheter i centrala lägen. Vidare skriver han: Man accepterar som en självklarhet att nya boende flyttar in i befintliga lägenheter. Det blir mot denna bakgrund svårförståeligt om ny- och tillbyggnad av bostäder inte alls tillåts i kvarter där man med öppna ögon samtidigt accepterar att människor bor kvar och nyinflyttade kommer till i gamla lägenheter. Det sätt på vilket berörda myndigheter tillämpar riksdagens riktvärden tar enligt min mening alltför liten hänsyn till dessa förhållanden. Jag kan bara hålla med landshövdingen i Stockholms län. Bostadsbyggandet stoppas bevisligen i Stockholms innerstad beroende på miljöbalken. Men man kan också se det från en annan aspekt. Det kanske är så att en hel del bostadsbyggande aldrig når mer än tanken, för vem vågar dra i gång något stort projekt om man vet att det kommer att stoppas i sista stund av miljöbalken? Miljöministern tycks inte vara beredd att bidra till att vi får tillväxt i Sverige eller att Socialdemokraternas vallöfte om 120 000 nya lägenheter ska förverkligas. Miljöministern borde vara lika bekymrad som jag är. Jag anser att regeringens politik faktiskt måste hänga ihop. Vi kan inte ha ministrar som pratar om tillväxt och om att bostadsbyggandet ska öka, medan andra ministrar gör allt för att hindra tillväxt. Men miljöministern har faktiskt en chans i dag att göra någonting åt detta, en chans att bidra till att regeringen uppnår sina egna målsättningar, det vill säga tillväxt och 120 000 nya lägenheter.
Rigmor Stenmark (C)
Anf. 46 Rigmor Stenmark (C)
Fru talman! Bostadsutskottet har i dag varit i just Stockholm för att titta på bostäder. Det sista vi fick med oss handlade om hur man ska kunna få en bra miljö i Stockholm. Där säger man uttryckligen att vi måste få miljömärkta bostäder, för det är ett sätt att förverkliga miljömål. Som jag ser det efter bland annat mitt arbete med miljöministern i Agenda 21 och Habitat går det inte att göra några undantag för storstäderna när det gäller miljösatsningar. I stället behövs det här än mer miljöarbete. Att inte ha bostäder som främjar oss utan som vi i stället blir sjuka av kan ju inte vara något för en miljöminister att arbeta för, och det tror jag inte heller att hon gör. Bostäder har väldigt stor påverkan på miljön. Byggsektorn svarar för drygt 40 % av den totala energianvändningen och ca 40 % av vattenförbrukningen. Det bästa sättet att åstadkomma mer miljövänliga bostäder är att lyssna in vad konsumenterna vill ha. Och konsumenterna har ett stort intresse av tydliga incitament för att sätta fart på den marknad som har att göra med miljöriktiga bostäder. När det gäller att handla livsmedel är möjligheterna desamma i stan och på landet när det gäller tydliga miljömål. Också när vi går och handlar andra produkter finns det tydliga miljömål så att vi kan välja vad vi ska handla. Men när det gäller hus har vi inte kommit så långt ännu att vi kan ha miljömärkning. En sådan skulle jag vilja se. När det gäller buller är det något som jag själv har drabbats av. Jag har till exempel väldigt svårt att höra debatten här i dag, därför att jag har fått en bullerskada. Buller är inte heller någonting som vi som bor i storstäder kan undantas från. Buller är ett gissel. Buller ger koncentrationssvårigheter. Vi måste ju vara rädda om människorna.
Lena Sommestad (S)
Anf. 47 Lena Sommestad (S)
Fru talman! Låt mig först som ett svar på Rigmor Stenmarks inlägg säga att jag håller med om mycket när det gäller miljökvaliteten. Vi arbetar just nu med en utredning om byggnadsdeklarationer, vilka bland annat innehåller en del miljöaspekter som jag tror är intressanta i det här avseendet. När det gäller frågan om bullret i Stockholm tror jag att jag faktiskt har talat om att jag gör precis det som Marietta de Pourbaix-Lundin efterfrågar, nämligen vidtar åtgärder för att förbättra möjligheterna att bygga i Stockholm på platser där det är svåra bullerstörningar. Rent sakligt lyder inte det här under miljöbalken, utan det regleras framför allt i plan- och bygglagstiftningen och de riktvärden i infrastrukturpropositionen som vi utgår från i dag och som har beslutats av riksdagen. Jag vill nu gå vidare utifrån infrastrukturpropositionen och de riktlinjer som finns där. De ger en hel del flexibilitet. Det står i propositionen att riktvärdena för buller inte är några rättsligt bindande normer utan ska vara vägledande för bedömningar med hänsyn till lokala faktorer och särskilda omständigheter i det enskilda fallet. De ska ses som långsiktiga mål. En utgångspunkt för tillämpningen av riktvärdena bör vara att de bör klaras vid nybyggnad av bostäder samt vid nybyggnad och väsentlig ombyggnad av trafikanläggningar. Om det inte är möjligt att begränsa bullret utomhus bör, enligt propositionen, åtminstone inomhusbullret begränsas till de angivna inomhusriktvärdena. Det sägs också i propositionen att man kan behöva göra avvägningar just för kompletteringsbebyggelse i storstad. Det vi nu ser är att det behövs tydligare riktlinjer för hur de här avvägningarna för kompletteringsbebyggelse i storstad ska göras. En hel del avvägningar görs redan på ett framgångsrikt sätt. Det är inte så att byggandet i centrala Stockholm är stoppat på grund av detta. Ofta kan man bygga till exempel så att ett hus har en tyst sida. Därmed kan man klara detta. Man kan utforma bebyggelsen på ett sätt som gör att man tillgodoser målen. Det här har Stockholms kommun lyckats med på ett utmärkt sätt många gånger. Jag har själv varit i kontakt och diskuterat mycket med både Stockholms kommun och landshövdingen kring de här frågorna. Och jag är enig med Marietta de Pourbaix-Lundin om att vi har ett problem här, därför att Stockholms kommun vill bygga fler mindre bostäder. Det kan vara svårare med de riktlinjer som finns att bygga mot tyst sida när det till exempel behövs större lägenheter. Därför vill vi nu ge ett uppdrag att se över tillämpningen, så att man också när man bygger nytt i storstäder på ett bättre sätt kan använda de tekniska möjligheter som finns i dag, till exempel med fönsterkonstruktioner. Därmed kan man hitta en lämplig avvägning som gör att det blir rimliga bullerförhållanden, samtidigt som man inte förhindrar byggande i centrala Stockholm, där bakgrundsbullernivåerna alltid är höga. Jag tycker att Stockholm gör ett utomordentligt arbete i sin stadsplanering med att försöka förtäta och därmed utnyttja centrala lägen. Det är ur miljösynpunkt långsiktigt bättre än om man skulle breda ut bebyggelsen. Vi har allt intresse av att stötta det här arbetet på det sätt som också landshövdingen har efterfrågat. Det som vi nu arbetar med i Regeringskansliet är att ge bättre riktlinjer för att utifrån infrastrukturpropositionens diskussion om riktvärden kunna ge ett bättre redskap för dem som arbetar med de här avvägningsfrågorna dagligdags.
Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Anf. 48 Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Fru talman! Jag tycker att svaret jag har fått är väldigt kluvet. Jag har frågat om man ska tolka miljöbalken på olika sätt beroende på om man ska bygga i staden eller på landsbygden och får till svar att detta ryms inom befintlig lagstiftning. Det betyder egentligen att miljöministern inte är beredd är att göra något. Ändå vet vi, oavsett vad miljöministern säger, att det är ett problem för bostadsbyggandet och att lägenheter faktiskt har stoppats. Som jag också tog upp finns det kanske byggande som aldrig kommer till stånd därför att det finns en osäkerhet om vad som kommer att hända. Någon kanske planerar ett byggande, men väldigt sent kommer det plötsligt fram att det inte får byggas enligt miljöbalken. Därför tycker jag att svaret är väldigt kluvet. Jag kan läsa att det står att man bereder något i Regeringskansliet, men samtidigt står det i svaret att man inte behöver göra någonting eftersom allt jag efterfrågar ryms inom befintlig lagstiftning, vilket det bevisligen inte gör. Det säger nästan också miljöministern själv. Därför tycker jag att svaret är väldigt, väldigt kluvet. Jag har nu förstått att miljöministern möjligtvis förstår att hon ingår i en regering som vill ha tillväxt. Jag kan läsa ur regeringsförklaringen: Tillväxt kommer inte av sig själv. Tillväxten påverkas av skatter, villkor och regler. Ja, det är just precis det vi står och diskuterar: olika regler för att vi ska få tillväxt. För att vi ska få tillväxt behövs det bostäder, i alla fall här i Stockholm och på en del andra orter i Sverige. Allt hänger alltså ihop. Det var det jag efterlyste att miljöministern faktiskt ska inse. Nu får vi se om det kommer ut något gott av det här och om det kan bli ändringar. Men Mats Hellströms slutsats är fortfarande att de uttalanden som finns från riksdagen om olika bullernivåer är mycket grumliga. De går inte att använda. Det leder till denna enorma osäkerhet, som vi måste komma ifrån. Det är det som jag efterlyser. Sedan ställde jag ju en fråga till, om vad miljöministern i övrigt var beredd att göra för att det ska bli lättare att bygga bostäder i storstäderna. Där får jag kanske mer glada tillrop än något annat. Att miljöministern delar min uppfattning hjälper inte bostadsbyggandet särskilt mycket.
Lena Sommestad (S)
Anf. 50 Lena Sommestad (S)
Fru talman! Det var många frågor på kort tid. Mitt svar är inte kluvet. Låt mig klargöra vad jag menar när jag säger att det inte finns skäl att gå in i lagstiftningen, att det inte finns skäl att gå in i själva miljöbalken eller plan- och bygglagstiftningen. Vad vi här har att göra är just det som Mats Hellström efterfrågar. Vi måste se på tillämpningen. Det ska inte vara grumligt och oklart vad det är som gäller i fråga om de här riktvärdena. Det är det uppdraget vi nu förbereder, att klarlägga detta. Sedan har vi inte olika lagstiftning för stad och land i Sverige på något område. Däremot har vi en lagstiftning som möjliggör att man avväger i varje enskilt fall. Då kommer vi in på Rigmor Stenmarks fråga om vad vi menar med att man avväger i olika fall. Det är nog snarare så att man kan ställa större krav i en miljö där det är lättare att uppnå de här miljökraven. När vi ser på planer - Hur tätt kan vi bygga? Hur mycket sol släpps in på gårdarna? Hur mycket buller är det? - är det naturligtvis så att finns det möjlighet att lägga ett hus så att man minskar bullret och ger ordentlig solinstrålning i alla lägenheter gör man det. Då kräver man det. Men är det inte möjligt, till exempel mitt inne i centrala Stockholm, får man minska kraven. Men vi har också en undre ribba, något som vi inte ska gå under för miljöns och människors hälsas skull. Ventilationsfrågorna, kan jag bara kort säga, är oerhört viktiga. Vi har lagt ut ett uppdrag för en utredning av den obligatoriska ventilationskontrollen, bland annat för att se till att detta fungerar. Det är en del av vårt fortsatta arbete med inomhusmiljön. När det gäller nationalstadsparken kan jag berätta att vi precis givit i uppdrag till länsstyrelsen att samordna förvaltningen av vår nationalstadspark med alla aktörer för att på ett bra sätt få en långsiktig förvaltning av denna värdefulla park. Vi har också från regeringens sida på en rad andra sätt försökt värna denna tätortsnära natur. Bland annat kan kommunerna från och med nästa år söka pengar för kommunala naturvårdsprojekt som framför allt inriktas på att vi ska skapa grönområden nära platser där människor bor. Vi är alltså helt överens om att detta är viktigt. Låt mig avslutningsvis säga att det över huvud taget måste finnas en bredd i åtgärderna för att komma åt bullerproblemen i storstäderna. Det handlar om att bygga på ett bra sätt, att vi lär oss att bygga så att vi också klarar ett högre bakgrundsbuller. Det kan ske på olika sätt. Det kan ske med en bättre byggteknik, men det kan också till exempel ske genom att vi bygger bostäderna högre upp, så att de ligger högre upp från gatan. Det finns en lång rad sätt att arbeta på. Men vi måste också arbeta med hela stadsmiljön för att komma åt bullerproblemen. Här är det intressant att se att länsstyrelsen har lagt fram ett förslag om åtgärdsprogram för Stockholm som framför allt inriktas på hur vi ska klara miljökvalitetsnormerna för luften men där många av förslagen också skulle bidra till mindre buller i Stockholm. Det handlar om åtgärder som restriktioner för den tunga trafiken, trängselavgifter och så vidare. Det finns en lång rad åtgärder vi kan vidta för att minska bullret. Det handlar om hela stadsmiljön. Det måste vi också komma ihåg.
Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Anf. 51 Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Fru talman! Nu hinner vi inte diskutera trängselavgifterna. Det kanske är tur det, för där har vi absolut inte samma uppfattning. Jag är inte lika övertygad som miljöministern om att det inte behövs någon ändring av miljöbalken. Det är väldigt rättsosäkert att ha en lagstiftning som ger utrymme för så många olika tillämpningar. Man kan tolka den så olika. Det är rättsosäkert, som jag säger. Hur mycket byggande kommer inte till stånd annat än i tanken just för att man inte vet vad som gäller? Miljöministern säger att det bara är tillämpningen vi ska se över. Jag är inte säker på att det är så enkelt att man bara kan se över tillämpningen. Jag kan direkt säga att jag absolut inte delar Rigmor Stenmarks åsikt att vi ska ha hårdare krav i Stockholm än någon annanstans i Sverige. Det är trots allt andra förutsättningar om man bor i en storstad. Bor man i en storstad vet man att det finns lite buller. Det kan bara vara människor som är ute och pratar som man hör på ett annat sätt än om man bor på landet. Jag bor 2,5 mil från Stockholm. Det enda jag hör är kråkor och skator. Men jag skulle ändå mycket väl kunna tänka mig att bo i staden. Det är något man väljer. Man kan alltså inte ha hårdare krav i Stockholm än någon annanstans. Tvärtom måste man nog lätta på kraven. Där tycks miljöministern och jag vara överens. Vi får se vad som kommer fram beträffande det som nu ska ses över och om det är tillräckligt för att vi ska få bättre bostadsbyggande i Stockholms län, i innerstaden i Stockholm och naturligtvis också i andra storstäder.
Lena Sommestad (S)
Anf. 52 Lena Sommestad (S)
Fru talman! Låt mig säga att hela plan- och bygglagstiftningen är en lagstiftning där man väger olika intressen mot varandra och där vi många gånger i det enskilda fallet inte kan veta exakt vad utfallet kommer att bli. Vi har en lång prövningskedja. Det vi nu gör, och som är viktigt inte minst för bostadsbyggandet i Stockholm som jag nämnde, är att vi ser över plan- och bygglagstiftningen i dess helhet och hela prövningsordningen för att se om vi kan göra den effektivare. Men vi kommer aldrig att komma ifrån att vi kommer att få göra bedömningar från fall till fall. Det kan behövas tydlighet på vissa punkter. Som jag sade behöver det framför allt finnas en tydlighet i de fall där vi vet att det finns en undre ribba som vi absolut inte under några förhållanden får underskrida. Detta gäller till exempel vissa kemikalier, vissa farliga ämnen i luften. Detta innebär faktiskt större problem för Stockholms stad än bullret. När det gäller bullret har vi ett riktvärde. Det är inte lika skarpt som ett gränsvärde. Därmed finns det också en flexibilitet, och det tror jag att de flesta är tacksamma för. Det ger större möjlighet att bygga. Jag vill nog ändå vidhålla att vi har en lagstiftning, plan- och bygglagstiftningen, som framför allt är relevant när det gäller bullret. Det är en sådan typ av lagstiftning. Vi kan göra den bättre, och det ska vi arbeta med. Det är en viktig del. Det blir också mitt svar på Marietta de Pourbaix-Lundins andra fråga, om vad vi gör för att underlätta byggandet i Stockholm. Jag tror att just en mer effektiv prövning enligt plan- och bygglagstiftningen är en god hjälp.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.