De regionala skyddsombudens arbete
Interpellation 2013/14:427 av Raimo Pärssinen (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2014-04-08
- Överlämnad
- 2014-04-09
- Anmäld
- 2014-04-10
- Besvarad
- 2014-04-25
- Sista svarsdatum
- 2014-05-05
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
De regionala skyddsombuden (RSO) från LO:s medlemsförbund lämnar årligen in en slutredovisning av sin verksamhet till Arbetsmiljöverket. Nu har resultatet för 2013 presenterats. Berörda var 420 249 arbetsställen med 639 646 medlemmar med 1 139 RSO.
Arbetsmiljöverket är satt på svältkur av regeringen med minskad resurstilldelning som påverkar myndighetens möjligheter att verka för bättre arbetsmiljö på våra svenska arbetsplatser. Sammantaget så rapporterar LO:s RSO bland annat följande negativa konsekvenser av regeringens minskningar av Arbetsmiljöverkets anslag:
- Det sker allt färre inspektionsbesök på arbetsplatserna och RSO upplever att det krävs lång framförhållning om man vill få ut inspektionen till arbetsplatserna.
- Inspektörerna hinner inte följa upp olyckor på ett tillfredsställande sätt.
- Inspektionen kontrollerar mer sällan arbetsgivarnas åtgärdsplaner.
- RSO har själva fått utöka sina återbesök till arbetsplatserna på grund av neddragningarna på Arbetsmiljöverket.
- Det har blivit svårare att få tag i inspektionsmeddelanden vilket gör det svårt för RSO att följa upp åtgärdskrav med mera.
- Arbetsmiljöverkets experter och branschkännedom försvinner alltmer. Kunniga arbetsmiljöinspektörer går i många fall till näringslivet i stället. I den kvarvarande kåren blir inspektörerna mer av generalister och RSO rapporterar att många inspektörer har sämre kunskaper om den bransch de inspekterar.
- Arbetsmiljöverket har gradvis förvandlats till en mer informations- än tillsynsmyndighet.
- Generellt så uppfattar RSO att det råder en viss rättsosäkerhet gällande beslut. Tolkningar av lagstiftningen är beroende av vilket inspektionsdistrikt som RSO har kontakt med.
Jag har följande fråga till ministern: Föranleder den ovan nämnda RSO-redovisningen någon åtgärd från ministerns och regeringens sida eller är ministern och regeringen är nöjda med rådande ordning?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2013/14:427
Webb-tv: De regionala skyddsombudens arbete
Protokoll från debatten
Anf. 59 Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
Herr talman! Raimo Pärssinen har frågat mig om LO:s RSO-redovisning föranleder någon åtgärd från min och regeringens sida eller om jag och regeringen är nöjda med rådande ordning.
Låt mig börja med att understryka att de regionala skyddsombuden har en viktig roll som stöd i det lokala arbetsmiljöarbetet, i synnerhet på små arbetsplatser.
Arbetstagarorganisationerna skickar årligen in en redovisning av den regionala skyddsombudsverksamheten till Arbetsmiljöverket, och verket rapporterar därefter en sammanställning av de här redovisningarna till Arbetsmarknadsdepartementet. Enligt Arbetsmiljöverkets regleringsbrev 2013 ska verket rapportera en sammanställning av den regionala skyddsombudsverksamheten till Arbetsmarknadsdepartementet senast den 5 maj 2014. Jag har således ännu inte tagit del av arbetstagarorganisationernas redovisningar av den regionala skyddsombudsverksamheten för 2013.
Både LO:s och de övriga arbetstagarorganisationernas redovisningar kommer att analyseras. Om det är nödvändigt att reda ut oklarheter eller gå närmare in i enskilda frågor kommer jag att ta kontakt med Arbetsmiljöverket och de relevanta arbetstagarorganisationerna för närmare dialog.
Anf. 60 Raimo Pärssinen (S)
Herr talman! Låt mig få börja med att säga så här: Hade det inte varit bättre, arbetsmarknadsministern, om vi hade fått en lite senare tid för interpellationsdebatten?
I svaret säger ministern att hon inte har tagit del av sammanställningen. Alltså kan hon inte svara mig. Tidigare har vi hört att Anders Borg skjutit upp en interpellationsdebatt i tre månader. Och nu säger arbetsmarknadsministern i sitt svar till mig att den sammanställning som jag hänvisar till, som kom ut i slutet av mars, kommer hon att läsa den 5 maj. Alltså kan hon inte svara mig. Det tycker jag är väldigt olyckligt. Och, herr talman, det är ganska ovanligt också. Det hade faktiskt varit bättre att vänta i någon vecka eller i två veckor så att jag hade kunnat få ett svar, för det här är inget svar.
Jag citerar ur den här sammanställningen, som LO har gjort. Jag skriver om de punkter som är kritiska för skyddsarbetet och så vidare. Men jag får inget ställningstagande, utan i stället skriver statsrådet, ministern: Om det är nödvändigt att reda ut oklarheter eller gå närmare in i enskilda frågor kommer jag att ta kontakt.
Jag har ställt en interpellation i riksdagen, som jag som enskild ledamot har möjlighet att göra, för att jag vill ha ministerns reaktioner på de påståenden som finns i sammanställningen - den kommer också att lämnas till ministern.
Om man lämnar in en interpellation i början av april skulle man kunna tänka sig att det skulle finnas någon tjänsteman på Regeringskansliet som kunde gå igenom mina påståenden och titta på den här rapporten. Men det är inte heller gjort.
Den här sammanställningen visar på att det sker allt färre inspektioner på arbetsplatserna. De regionala skyddsombuden upplever att det krävs en lång framförhållning om man vill få ut en inspektion. Man säger också att inspektörerna från Arbetsmiljöverket inte hinner följa upp olyckor på ett tillfredsställande sätt, och man kontrollerar mer sällan arbetsgivarnas åtgärdsplaner.
Som regionalt skyddsombud får man själv utöka sina återbesök på arbetsplatserna på grund av neddragningarna på Arbetsmiljöverket, som är väl kända. Regeringen fortsätter att dra ned på Arbetsmiljöverket.
Det är svårare att få tag i inspektionsmeddelanden, vilket gör det svårare för de regionala skyddsombuden att följa upp åtgärdskrav med mera.
Man pekar på att Arbetsmiljöverkets experter och branschkännedom alltmer försvinner. Det är kunniga inspektörer som går över till näringslivet i stället, och i den kvarvarande kåren blir det mer av generalister än specialister. Verket har gradvis, enligt regeringens order, förvandlats mer till en informations- än en tillsynsmyndighet. Och så pekar man på att det finns en rättsosäkerhet gällande beslut. Tolkningen av lagstiftningen är beroende av vilket inspektionsdistrikt som man har varit i kontakt med.
Då har jag ställt frågan om arbetsmarknadsministern är nöjd med den rådande ordningen eller om man är beredd att göra någonting. Till min förvåning får jag ett svar som säger att hon inte har tagit del av redovisningen. Den kommer först den 5 maj. Ändå väljer hon att lägga interpellationsdebatten i dag, då hon inte kan ge något svar. Men vi kanske kan få en liten diskussion kring detta, herr talman.
Anf. 61 Hannah Bergstedt (S)
Herr talman! Jag hade egentligen inte tänkt ge mig in i den här debatten. Men eftersom jag har haft debatt med arbetsmarknadsministern tidigare här i kammaren om det ökade antalet olyckor och dödsfall på arbetsplatserna kan jag inte riktigt låta bli.
I mitt hemlän, Norrbotten, har det under den här mandatperioden skett två eller faktiskt ännu fler väldigt allvarliga tillbud - och dessutom dödsfall - på arbetsplatser. Vad beror det på? Ja, det har nog varit lite olika orsaker.
En analys handlar om den pressade situation som råder på arbetsmarknaden i dag, särskilt när det kommer till unga människor. De känner sig pressade att visa framfötterna och vara duktiga och ta på sig sådant som de kanske inte riktigt klarar. Det beror på att de har en väldigt pressad situation som arbetslösa. Därför måste de helt enkelt försöka visa upp sig när de har chansen.
Det finns också en annan analys. När det gäller de här allvarliga olyckorna har det ofta varit en inblandning av ett antal underentreprenörer, det vill säga att man har tagit in arbetskraft som inte har den långvariga kunskapen om hur arbetsplatsen fungerar. Dessutom har man tagit dålig hänsyn till arbetsskydd och varit dålig på att se till att den utrustning eller den kunskap som krävs för att utföra de här arbetsuppgifterna finns. Det har lett till allvarliga olyckor och till och med dödsfall.
Även om ministern inte har läst den här rapporten är många av de här sakerna ingen nyhet. Mot bakgrund av det skulle jag vilja höra ministern säga lite grann om vad man tänker sig för åtgärder på det här området. Huvudentreprenörsansvar är en fråga som har lyfts fram, till exempel, för att minska riskerna för att man inte tar ansvar för det skyddsarbete som behövs på arbetsplatsen.
Anf. 62 Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
Herr talman! Det här är nog den märkligaste kritik jag har fått i den här talarstolen - att jag är för snabb med att svara på en interpellation. Men jag hör vad Raimo Pärssinen säger. Jag försöker alltid vara så snabb som möjligt med att svara på interpellationer, även i detta fall.
Vad som händer den 5 maj är att Arbetsmiljöverket återrapporterar. Sedan ska det behandlas. Om vi skulle vänta på det hade interpellanten fått vänta ytterligare. Då hade jag fått kritik för att jag hade dragit över tiden. Jag vill i möjligaste mån hedra den riksdagsordning som finns och svara på interpellationer i tid.
Som man frågar får man också svar. Jag får ju frågan om hur jag reagerar just på den här rapporten, och den har jag inte läst.
Raimo Pärssinen och jag har debatterat arbetsmiljöfrågor här i kammaren tidigare, och jag är glad åt att Raimo Pärssinen har det engagemang han har i arbetsmiljöfrågor. Det är helt centralt att man har en god arbetsmiljö, vare sig det är här i riksdagens förvaltning, på McDonalds i Gävle eller på SSAB i Oxelösund. Det är helt centralt för att man ska nå målet om full sysselsättning och för att människor ska trivas på sina arbetsplatser och kunna jobba och hålla hela arbetslivet ut. Arbetsmiljön är en av de viktigaste frågorna vi har att arbeta med. Mot den bakgrunden är jag naturligtvis intresserad av LO-rapporten och de andra rapporterna som har kommit in till Arbetsmiljöverket.
I det här fallet är det en poäng att jag som minister får ta del av helheten som redovisas från hela den regionala skyddsombudsverksamheten genom Arbetsmiljöverket. Jag ser ingen anledning att föregripa den återrapporteringen. När regeringen tar del av den och när jag läser den ska vi självklart värdera all information som har inkommit. Det är därför vi vill ha informationen för att se om vi ska vidta åtgärder eller ha vidare kontakter för att klargöra förhållandena. Självklart kommer regeringen att göra det.
Det är viktigt att poängtera, herr talman, att regeringen har en kontinuerlig dialog med Arbetsmiljöverket. Om några veckor ska jag träffa parterna igen för att diskutera utvecklingen på arbetsmiljöområdet. Då kommer Arbetsmiljöverket att presentera sin officiella statistik i ett samtal med parterna och regeringen.
Regeringen och jag följer självklart utvecklingen på arbetsmiljöområdet och har en god dialog med parterna, men rapporten har jag ännu inte tagit del av.
Anf. 63 Raimo Pärssinen (S)
Herr talman! Visst blir det en märklig debatt, Elisabeth Svantesson. Det hedrar arbetsmarknadsministern att hon vill svara så fort som möjligt. Då kanske hon kan läxa upp Anders Borg, som väntade i tre månader med att besvara två interpellationer.
Jag får inte svar på frågorna. Jag kan inte ha en diskussion med ministern om dessa påståenden eftersom hon säger att hon inte har tagit del av rapporten. Vad ska vi då diskutera? Ska vi diskutera andra saker spontant? Jag förväntar mig att statsrådet har en stab runt omkring sig som kan ta fram faktamaterial, ordna fram ett svar och så vidare, i stället för att säga att hon inte har läst utredningen och att hon ska göra det den 5 maj. Slutsatsen för mig blir att jag måste väcka interpellationen på nytt. Det är kanske logiskt att göra eftersom Elisabeth Svantesson inte kan svara.
Låt mig ställa min fråga på följande sätt. Kan statsrådet kommentera påståendet om att inspektionen mer sällan kontrollerar arbetsgivarnas åtgärdsplaner? Det blir allt svårare att få tag på inspektionsmeddelanden, vilket gör det svårt för de regionala skyddsombuden att följa upp åtgärdskraven. Kan statsrådet kommentera de påståendena? Eller går det inte att ge något svar eftersom hon inte har tagit del av det jag har begärt debatt om? Kanske vore det enklare att skjuta upp debatten tills statsrådet kan leverera ett svar från departementet? Sådana meddelanden får vi ofta från statsråden. Det här blir konstigt.
En sak vet vi, nämligen att arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson fortsätter att svälta ut Arbetsmiljöverket. Det är helt sant. Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson tvingar Arbetsmiljöverket att organisera om. Man får inte ersätta den personal som behövs. Man kan inte bygga upp tillräckligt med specialkompetens för att möta de krav som finns i Europa och det arbete som EU-kommissionen gör nu med arbetsmiljön.
Vi kan också konstatera att de fackliga förbundens insats när det gäller ekonomin har ökat under senare år. Nu är man uppe i 51 procent av kostnaderna för utbildning av regionala skyddsombud. Av ILO:s, International Labour Organization, konvention 155 om hygien, hälsa och säkerhet framgår att inga kostnader får läggas på arbetstagarna. Här får man betala 51 procent för regionala skyddsombud. Vi kan också konstatera att antalet regionala skyddsombud minskar. Det är inte heller bra.
Tidigare fanns ett arbetslivsinstitut som finansierade den regionala skyddsombudsutbildningen. Den finansiering som arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson står för i dag ligger still och följer inte med i kostnadsökningarna. En större del läggs på löntagarna och de fackliga förbunden.
Ska vi göra så, arbetsmarknadsministern, att jag väcker denna interpellation på nytt när hon har läst det jag har frågat efter? Är det så vi ska hantera den här dagen?
Anf. 64 Hannah Bergstedt (S)
Herr talman! Det är klart att det är bra att ministern vill hedra riksdagsordningen. Det önskar vi också att finansministern skulle göra. Det är bra att vara snabb, men det är också bra att ha ett svar när man kommer till kammaren - precis som Raimo Pärssinen framhåller. Men jag har inga problem att ta debatten igen. Jag ställer gärna upp.
Ministern nämner bland annat frågan om att hålla hela livet ut. Det är ingen nyhet att det i dag inom ett antal sektorer finns människor som har svårt att hålla hela livet ut. De orkar inte jobba fram till pension utan slits ut i förtid. Det gäller särskilt kvinnor inom offentlig sektor, och även inom byggbranschen slits man ut och orkar inte hålla livet ut.
Ett annat fackförbund som lyfter upp frågan om att hålla livet ut är Unionen. Förbundet talar just om stress- och tillgänglighetsfrågor, det vill säga att man slits ut i förtid därför att man ständigt ska vara tillgänglig.
Flera av de frågor som Raimo lyfter fram i sin interpellation och de frågor jag har ställt är inga nyheter. Måste vi vänta till den 5 maj för att höra vad regeringens politik är på arbetsmiljöområdet? Har man inte en egen arbetsmiljöpolitik utan att behöva invänta rapporten? Det är klart att det är bra att man lyssnar på fackförbunden. De lyfter bland annat fram behovet av ökade inspektioner, tydligare sanktioner och frågan om huvudentreprenörsansvar för att minska de allvarliga dödsolyckorna på arbetsplatserna. Nog måste ministern ha en uppfattning redan före den 5 maj i frågorna?
Anf. 65 Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
Herr talman! Min uppgift som statsråd är att svara på de interpellationer och frågor jag får. Det är vad jag har gjort i ärendet. Sedan kan interpellanten tycka att det är en märklig debatt. Det är upp till interpellanten att formulera frågan, och det är upp till mig - jag som arbetsmarknadsminister - att hantera den fråga jag har fått och svara utifrån den fråga som gäller. Här handlar det om inrapporteringen som LO har gjort och som jag ännu inte har tagit del av.
Den diskussion som Raimo Pärssinen och jag ofta har om arbetsmiljö är heller ingen nyhet. Jag tror att vi i grunden är eniga om att arbetsmiljöfrågorna är centrala och viktiga för ett hållbart arbetsliv, att man inte ska slås ut i förtid och helt enkelt ska trivas på jobbet. Det är också ingen hemlighet att jag och Raimo Pärssinen har haft diskussioner om ramen och anslagen till Arbetsmiljöverket. Jag vill ändå lyfta fram, som jag många gånger har gjort i kammaren, att det är ute på arbetsplatserna som de goda arbetsmiljöerna växer fram. Receptet på framgång handlar inte om nivån på anslaget till Arbetsmiljöverket, utan det handlar först och främst om att ha ett systematiskt arbetsmiljöarbete med mycket fokus på förebyggande arbete på varje arbetsplats. Det är ytterst arbetsgivaren som är ansvarig tillsammans med fack, skyddsombud och anställda att jobba för en bra arbetsmiljö och för att förebygga arbetsskador.
Sedan 2007 har Arbetsmiljöverket effektiviserat sin verksamhet och sänkt sina driftskostnader väsentligt. Det innebär också att det i dag utförs betydligt fler inspektioner per inspektör än för några år sedan. Antalet krav i tillsynsbesluten har ökat. Det tyder också på att verkets arbete med urvalsmetoder för att identifiera de mest riskutsatta arbetsställena har gett resultat.
Frågan har vi debatterat många gånger, min syn på arbetsmiljö har vi debatterat många gånger och vi kommer säkert att fortsätta debatten.
De regionala skyddsombuden har en viktig roll som stöd i det lokala arbetsmiljöarbetet, i synnerhet på de små arbetsplatserna. Raimo Pärssinen var inne på finansieringen. Kostnaden för de regionala skyddsombuden svarar, som Raimo sade, både de fackliga organisationerna och staten för med ungefär hälften vardera. Stödet har legat på ungefär samma nivå de senaste tio åren, även under de sista åren med Socialdemokraterna.
År 2009 fick Ekonomistyrningsverket ett uppdrag att se över administrationen och redovisningen av just det här stödet. Ett av Ekonomistyrningsverkets förslag var att arbetstagarorganisationerna skulle återrapportera sin verksamhet genom vissa mätbara indikatorer som tydligare skulle beskriva vad dessa anslag går till.
I år får vi för första gången en återrapport som är upprättad enligt den nya metoden. Jag menar att vi då också får en bättre bild av de regionala skyddsombudens verksamhet och ett bättre stöd för bedömning av verksamhetens finansiering. Det är därför jag ser fram emot att ta del av Arbetsmiljöverkets sammanställning och återrapport angående detta till Arbetsmarknadsdepartementet och regeringen.
Anf. 66 Raimo Pärssinen (S)
Herr talman! Nu har ju statsrådet rätt till debattens sista två minuter, och hon bör använda dem. Då kan hon kanske säga till mig att jag ska framställa interpellationen en gång till. Då kan ministern vara bättre förberedd när hon svarar på mina frågor. Det är ju det som är avsikten med interpellationsdebatter.
Herr talman! Jag tycker inte att man kan komma till riksdagens kammare och säga att man tyvärr inte har något svar. Det ingår inte i den ordning som vi har här i Sveriges riksdag. Då kan vi också få en seriös och djupare diskussion om villkoren för de regionala skyddsombuden. Jag tycker att kritiken är allvarlig, och jag är säker på att arbetsmarknadsministern tycker att det är allvarligt när hon har tagit del av insamlingen av synpunkter från de regionala skyddsombuden.
Om arbetsmarknadsministern nu instämmer i den kraftiga kritiken borde det hända någonting. Men vi kan kanske ta den diskussionen senare. Statsrådet säger att det sker fler inspektioner i dag än tidigare, men varför skriver då de regionala skyddsombuden att det sker allt färre inspektioner? Dessa två ståndpunkter går inte ihop.
Men om jag framställer denna interpellation igen kan vi kanske ta en diskussion efter det att staben runt arbetsmarknadsministern har arbetat fram ett svar och gjort en analys av insamlingen av uppfattningar när det gäller de regionala skyddsombudens verksamhet. Då kan vi kanske hantera frågan seriöst. Jag kan vänta ytterligare en vecka, bara jag vet att jag får ett svar. Hellre det än att jag åker hit och inte får något svar.
Anf. 67 Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
Herr talman! Tack för debatten, även om den inte blev så lång.
Arbetsmiljöfrågorna är viktiga och står ofta i fokus här i kammaren, och jag och Raimo Pärssinen kommer säkert att debattera dem fler gånger. Det är upp till varje ledamot av de 349 riksdagsledamöterna att lämna in vilka interpellationer de vill. Men man får då svar på de frågor som man ställer. I det här fallet hade jag inte tagit del av den slutredovisningen, och därför får interpellanten det svar som jag har lämnat.
Jag håller med Hannah Bergstedt om att kvinnors arbetsmiljö är en otroligt viktig och central fråga. Kvinnor tenderar att slås ut för tidigt från flera olika branscher. Det är också därför som Arbetsmiljöverket har ett alldeles särskilt uppdrag att jobba med kvinnors arbetsmiljö, för den är viktig.
Som jag ser det är Arbetsmiljöverket en myndighet som är otroligt central på svensk arbetsmarknad för att upprätthålla ett bra arbetsmiljöarbete. Det handlar om tillsyn och också - som jag så många gånger tidigare har sagt - om kunskaps- och informationsspridning. Väldigt många arbetsgivare vet inte vad som gäller och hur deras ansvar egentligen ser ut. Därför är kunskapsspridning och information väldigt viktigt för det förebyggande arbetet och för att detta med att man ska kunna göra ett bra arbete tillsammans ute på arbetsplatserna också ska bli verklighet.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.