Demokratisk insyn i den nya polisorganisationen
Interpellation 2012/13:358 av Johansson, Morgan (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2013-03-27
- Anmäld
- 2013-03-27
- Besvarad
- 2013-04-12
- Sista svarsdatum
- 2013-04-22
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 27 mars
Interpellation
2012/13:358 Demokratisk insyn i den nya polisorganisationen
av Morgan Johansson (S)
till justitieminister Beatrice Ask (M)
I slutet av förra året tog regeringen beslut om att tillsätta en genomförandeorganisation för de åtgärder som krävs för att ombilda Rikspolisstyrelsen och de 21 polismyndigheterna till en sammanhållen myndighet.
Ett av de allra största och viktigaste uppdragen som utredaren får är att besluta om den regionala organisationsstrukturen, med geografiska gränser och huvudorter.
I direktiven till utredaren upprepar regeringen ett flertal gånger vikten av att regionerna är bärkraftiga. Detta för att garantera såväl specialistkompetens som tillgången till särskild utrustning samt säkerställa polisiär närvaro.
Mycket talar för att utgångspunkten i indelningen av regioner vilar på de sju samverkansområden som finns i dag. Regeringen uttrycker det som att "det ska finnas välgrundade skäl för att frångå nuvarande indelning i samverkansområden".
En aspekt som knappt berörs i direktiven är betydelsen av att den nya polismyndigheten får en geografisk indelning med regional politisk insyn som också gör det möjligt att reellt tala om en lokal demokratisk insyn och påverkan.
Vid varje polisregion ska det finnas ett regionspolisråd. Detta ska utöva insyn i verksamheten och kunna ge råd till regionpolismästaren, men även följa verksamheten. Om strukturen med sju regioner bibehålles kommer regionerna att bli kolossalt stora. I norr skulle i så fall Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Jämtland bilda en region. I söder skulle Kalmar, Blekinge, Kronoberg och Skåne bilda en region.
Var och en förstår att de personer som ingår i ett regionspolisråd skulle få ett nästan omöjligt uppdrag att kunna följa en verksamhet som sträcker sig över så stora geografiska områden. Risken är överhängande att det blir ett demokratiskt underskott i verksamheten och att insynsfrågan kommer att bli en chimär.
Mot bakgrund av att polisen har våldsmonopol och mycket långtgående befogenheter borde den demokratiska insynen i verksamheten tillmätas en betydligt större vikt.
Enligt regeringens direktiv ska utredaren besluta om polisregionindelningen senast den 1 september 2013. Ska den demokratiska förankringen i den nya polisorganisationen få större vikt än det förslag som i dag ligger till grund för regionerna måste regeringen skyndsamt göra det klart för utredaren. Det finns en viktig demokratisk aspekt som talar för att regionerna bör bli betydligt fler än vad underlaget pekar på i dag.
Jag vill därför fråga justitieministern:
Vilka åtgärder tänker justitieministern ta för att säkerställa det regionala demokratiska inflytandet i polisen?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2012/13:358
Webb-tv: Demokratisk insyn i den nya polisorganisationen
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2012/13:90 Fredagen den 12 aprilProtokoll 2012/13:90 10 § Svar på interpellation 2012/13:358 om demokratisk insyn i den nya polisorganisationen
Protokoll från debatten
Anf. 24 Justitieminister Beatrice Ask (M)
Fru talman! Morgan Johansson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa det regionala demokratiska inflytandet i den nya polisorganisationen.
Frågan om demokratisk insyn och regionindelning i den nya polismyndigheten har nyligen övervägts av Polisorganisationskommittén. Kommittén, som är parlamentariskt sammansatt och där även socialdemokrater ingår, är enig i sina förslag.
Kommittén föreslår i sitt betänkande
En sammanhållen svensk polis
(SOU 2013:13) bland annat att polismyndigheten ska indelas i bärkraftiga regioner, att den nya myndigheten ska vara en så kallad enrådighetsmyndighet och att myndigheten ska ha ett insynsråd och regionpolisråd. Vidare föreslår man att det under ombildningen ska finnas en referensgrupp för frågorna om demokratisk insyn, bestående av parlamentariker. Kommitténs förslag har fått ett positivt remissutfall.
Regeringen beslutade den 20 december 2012 att i enlighet med kommitténs förslag ge en särskild utredare i uppdrag att genomföra en ombildning av polisen till en sammanhållen myndighet. I direktiven till utredaren har regeringen också tagit ställning för kommitténs förslag när det gäller demokratisk insyn. Det innebär att den parlamentariska insynen och inflytandet även fortsättningsvis ska vara en viktig beståndsdel av polisen.
I direktiven har regeringen dessutom betonat vikten av att inflytandet i polisens vardagliga arbete på lokal nivå fortsätter. En utgångspunkt i ombildningen är att skapa bästa möjliga förutsättningar för ett effektivt samarbete och en effektiv samverkan med andra berörda aktörer. Polisorganisationen ska byggas underifrån och uppåt, och det lokalt bedrivna arbetet ska också i fortsättningen vara basen i polisens verksamhet. Ombildningen ska leda till att tillgängligheten och kontakten med medborgarna utvecklas ytterligare.
Anf. 25 Morgan Johansson (S)
Fru talman! Polisen är en stor och viktig verksamhet. Den är en av de största verksamheterna i staten med nästan 30 000 anställda och en mångmiljardbudget. Den här verksamheten står nu inför en av sina största förändringar sedan förstatligandet på 60-talet. Det är en hopslagning av alla myndigheter till
en
gemensam myndighet, och man har en stor och omfattande process framför sig.
Vi tycker att det är rätt att göra den här hopslagningen. Vi tycker att det är nödvändigt. Mycket annat måste också göras inom polisen. Polisen måste bli en lärande organisation, en forskningsanknuten organisation och en organisation som är mer lyhörd för medarbetarnas åsikter än vad den varit hittills. Det finns många brister som måste rättas till. Det ser vi alltjämt, inte minst på att effektiviteten i polisen är bristande. Trots 4 000 fler poliser sedan 2000 har uppklaringsandelen legat kvar på 16-17 procent om man tittar på personuppklaringen. Det är ett bekymmer.
Vi tycker att det är bra med hopslagningen av myndigheterna. Det kan vara en pusselbit i detta med att lösa polisens problem. Det kan öka effektiviteten. Jag tror i och för sig inte på en snabb effekt. Det kan snarare finnas en risk, som det alltid gör när man går igenom en sådan här stor omorganisation, att effektiviteten faktiskt sjunker, eftersom det blir så mycket stök i organisationen. Men vi tror att detta på lång sikt är det riktiga att göra.
Samtidigt är vår bestämda uppfattning att denna hopslagning inte får gå ut över den viktiga förankring och insyn i verksamheten som allmänheten måste ha. Den säkerställs i dag av 21 polismyndigheter som är politiskt tillsatta. Vi menar att den väg som man verkar vilja gå från regeringens sida på ett allvarligt sätt skulle skada insynen i verksamheten. Jag ser med oro på hur regeringen har lagt upp arbetet. Allt som har med genomförandet att göra har överlåtits till en ensamutredare som efter eget huvud och på egen kammare ska sitta och fatta de avgörande besluten. Dessutom har regeringen i sina direktiv till denna utredare redan visat inriktningen. Insynen verkar inte vara så viktig.
Den här interpellationen handlar om polisregionernas storlek. Förslaget, som det nu verkar vara i vart fall, är att exempelvis hela Norrland ska vara en polisregion. Också när det gäller andra delar av Sverige har man förslag om mycket stora polisregioner. Till varje region ska det sedan knytas ett insynsråd. Var och en förstår att om dessa regioner blir för stora kommer den demokratiska insynen i polisen inte att bli verklig. Den kommer snarare att bli ett slags chimär. Vi anser att det inte är acceptabelt.
Regeringen har naturligtvis rätt att organisera sina myndigheter själv. Regeringen äger ju sina myndigheter. Samtidigt är jag övertygad om att regeringen vill ha en lösning på detta som är långsiktigt hållbar och som man har en bred förankring kring.
Statsrådet nämner i sitt interpellationssvar en referensgrupp som ska följa den här utvecklingen. När tillsätts den? När får vi från oppositionen möjlighet att påverka hur detta genomförande ska gå till? Tänker regeringen i det fortsatta arbetet ta initiativ till en dialog med oppositionen i de här frågorna?
Anf. 26 Justitieminister Beatrice Ask (M)
Fru talman! När det gäller när referensgruppen ska tillsättas har genomförandearbetet strukturerats upp tidsmässigt av den utredare som vi har tillsatt. Det är också i enlighet med kommittéförslaget så att referensgruppen ska tillsättas innan man sätter i gång att arbeta med det parlamentariska inflytandet. Den information jag har är att brev har gått ut från Genomförandegruppen till partierna om att nominera till det arbetet. Det brevet ska vara ivägskickat och borde ha kommit fram. Det är inte jag som skickar det, utan det gör det utredningskansli som finns.
En viktig fråga med den parlamentariska insynen, och det är också en styrka, är att man har diskuterat igenom det här i Polisorganisationskommittén. Jag har gått igenom de remissvar som finns, och det är enbart en handfull kommuner som har ägnat något intresse åt de här insynsfrågorna. De flesta tycks ha varit nöjda med de slutsatser som har dragits av kommittén.
Jag delar uppfattningen att när man gör en sådan här stor förändring finns det många risker. När man arbetar med regioner är det onaturligt att ha länsvisa polisstyrelser, det förstår vem som helst. Man får ett längre avstånd. Dock skulle jag vilja lägga till att i det praktiska arbetet och med den tyngd som man lägger på att arbetet ska byggas underifrån ska man inte glömma bort att vi numera i nästan alla kommuner har avtal mellan polisen och kommunen om hur man ska arbeta med gemensamma frågor. Det är få kommuner i dag som inte har ett sådant avtal. Det här menar jag är det absolut bästa inflytandet man kan få från lokalt håll när det gäller vilka prioriteringar som görs och när det gäller att koppla ihop de många gånger komplexa problemställningar som man arbetar med från lite olika utgångspunkter.
I den dialog som man för mellan polis och kommun har man alla förutsättningar att på ett praktiskt plan komma längre än vad till exempel polisstyrelsen i Stockholm gör som ju greppar över en väldigt stor myndighet.
Det här är svåra frågor och avvägningar. Det är därför som det är viktigt med den referensgrupp som ska finnas i anslutning till att man arbetar med frågorna framöver.
Jag är inte oroad på den punkten. För egen del är jag angelägen om att insynen och öppenheten i polisen finns kvar. Jag tror att det är väsentligt att en myndighet av den sort som polisen är har parlamentarisk insyn.
Därför tycker jag att de undantag från de principer som gäller i statsförvaltningen som utredningen har gjort är riktiga. Sedan får man tillsammans med den parlamentariska referensgrupp som ska finnas diskutera detaljerna i det arbete som nu pågår. Jag är ganska trygg med att man där kommer att kunna föra en dialog. Jag kommer naturligtvis att följa det arbetet.
Regeringen har gett direktiv till ett genomförande i enlighet med det som kommittén har föreslagit och som alla enligt remissvaren tycks vara positiva till. Det innebär att vi inte kommer att lägga oss i detaljer under resans gång.
Nu måste arbetet få bedrivas av utredaren. Det är dock inte en person som sitter i en burk alldeles för sig själv, utan arbetet sker i dialog med polisverksamheten på ort och ställe och givetvis med Rikspolisstyrelsen. Det är självklart att en sådan dialog måste föras hela tiden. Jag menar att här finns goda utrymmen för att diskutera hur man ska lägga upp organisationen.
Anf. 27 Morgan Johansson (S)
Fru talman! Låt mig börja med att säga att vi ännu inte sett röken av referensgruppen. Jag hörde mig för om det så sent som i går. Om referensgruppen är på gång att tillsättas blir det ett forum där man kan diskutera just den här frågan och förhoppningsvis kunna komma överens. Det är viktigt att vi gör det, för det finns mycket starka åsikter om hur polisen ska arbeta. Det är helt naturligt. Polisen har våldsmonopol. Polisens metoder kan ibland bli väldigt ifrågasatta. Det såg vi inte minst när det gällde ID-kontrollerna i tunnelbanan och diskussionen om det för bara några veckor sedan.
Dessutom finns alltid de starka spänningarna kring var polisen ska jobba, exempelvis hur polisen ska allokera sina resurser i ett område. Det finns starka åsikter om polisens arbete, och därför är det viktigt med demokratisk insyn i det arbetet, en insyn som inte bara är en chimär utan verklig. Vi ser således fram emot referensgruppen.
Låt mig vara väldigt tydlig. Det jag hittills sett har jag inte tyckt om, alltså det som ni, Beatrice Ask, var på väg mot, det vill säga att man verkade vilja låsa fast sig vid de regioner som föreslagits. I så fall hade hela Norrland blivit en polisregion. I södra Sverige är förslaget att Skåne, Blekinge, Kronoberg och Kalmar slås ihop, också det en mycket stor polisregion. Jag tänker inte stå i talarstolen och rita kartor, men ni förstår själva att vi måste diskutera hur vi ska ha det framöver, hur stora regioner vi ska ha för att det hela ska fungera.
Regeringen har alltid ett val hur man vill göra. Regeringen organiserar själv sina myndigheter, ja, men om ni väljer en väg och bara trycker igenom detta själva löper ni risken att vi efter ett regeringsskifte, om det blir så, river upp det. Det vore mycket olyckligt. Det bästa är om vi får en lösning där vi kan vara överens om hur det ska se ut på lång sikt. Därför har jag pekat på att regionerna, så som förslaget ser ut, är för stora. Vi ser framför oss betydligt fler och därmed mindre regioner.
Diskussionen får fortsätta i den referensgrupp som vi hoppas tillsätts så fort som möjligt. Mer är nog inte att säga om detta just nu.
Anf. 28 Justitieminister Beatrice Ask (M)
Fru talman! När det gäller den parlamentariska insynen kan inte arbetet påbörjas förrän referensgruppen finns. Det är i enlighet med kommitténs förslag, och de breven har skickats till riksdagspartierna för att få in namn och nomineringar. Det blir ett viktigt forum för att diskutera den parlamentariska insynen och hur det hela ska utformas i detaljerna. Där tror jag att vi kan vara lugna.
Vad gäller regionfrågan och regionindelningen som Morgan Johansson lyfter fram är utgångspunkten enligt direktiven det arbete som bedrivits under lång tid. Vi börjar inte från noll. Det har vuxit fram samverkansregioner inom polisen. De varierar i kvalitet, men det har ändå vuxit fram ett samarbete som fungerar bra i flera olika avseenden.
Vi har sagt att det är viktigt att ta vara på det som fungerar. Det ska finnas goda skäl för att ändra den indelning eller den regionalisering som redan vuxit fram. Det ligger i linje med regeringens uppfattning att det måste växa fram underifrån. Vi ska inte hitta på nya kartor som inte stämmer överens med det som vuxit fram naturligt. Självklart finns det också annat än polisens egen organisation att ta hänsyn till, men det viktiga för att vi ska få bättre effektivitet inom polisen är att regionerna är bärkraftiga. Om en region på grund av att den är för liten inte klarar av att ha specialfunktioner och annat får den inte den funktion som krävs.
Som alltid när man ska rita om kartor eller göra organisationsförändringar blir det många diskussioner. Så kommer det säkert att bli också i den här frågan. Direktiven till utredaren är att utgå från hur verkligheten ser ut i dag, att ta vara på det samverkansarbete som redan har bedrivits och fungerar väl och att göra förändringar i sådant som inte fungerar eller där bärkraftigheten kräver att man gör justeringar.
Jag tror att det är oerhört viktigt - då vill jag gärna anknyta till det som Morgan Johansson tog upp tidigare - att vara medveten om att risken med den här typen av stora reformer är att man tappar i effektivitet och får problem eftersom alla blir fullt upptagna med det arbetet. En klok grundregel tror jag därför är att inte ändra sådant som inte behöver ändras, sådant som fungerar väl, bara för ändringens skull, utan kraften ska läggas på de frågeställningar och delar i organisationen där vi måste ha förnyelse och förändring. Detta framgår tydligt i de direktiv som vi gett och är helt i enlighet med det som den parlamentariska kommittén föreslagit.
Vi tror att frågan kommer att diskuteras på rätt sätt och att utredaren någorlunda snabbt kommer att landa i vad som anses rimligt. En tidsplan har presenterats för länspolismästare och olika grupper. Då kan man invända att det är svårt och att alla måste vara med. Utredaren har ganska kort tid på sig. Om det ska genomföras måste det gå någorlunda snabbt. Jag vet att utredaren kommer att delredovisa sitt arbete för justitieutskottet efter sommaren när man kommit i gång med en del frågor. Även där finns goda möjligheter för riksdagen att diskutera var arbetet befinner sig på denna viktiga men lite krokiga och besvärliga resa.
Anf. 29 Morgan Johansson (S)
Fru talman! Ja, det finns, som vi hör, mycket att diskutera i den referensgrupp som vi ser fram emot ska tillsättas. Beatrice Ask säger att det ska finnas goda skäl för att gå ifrån den regionindelning som i dag finns. Jag menar att det finns goda skäl. Om den karta som nu finns blir den gällande blir regionerna för stora, och då blir insynen bara en chimär.
Beatrice Ask för ett resonemang om att man får akta sig så att man inte påverkar effektiviteten. Jag skulle nog vilja säga att antalet insynsråd inte påverkar effektiviteten det allra minsta. Det är helt andra saker som kommer att påverka effektiviteten om man ska slå ihop myndigheterna.
Den parlamentariska kommittén föreslog en sammanslagning av myndigheterna, ja det gjorde den, men den ritade ingen karta över hur insynsråden skulle se ut. Den pekade ut en inriktning, men när det gäller alla detaljer som vi måste landa i kommer partierna att ha åsikter. Om regeringen trodde att den kunde lägga allt detta i knäet på en ensamutredare som skulle sitta och fatta besluten - här har vi alltså en utredare som inte bara ska utreda saker utan också har långtgående beslutsbefogenheter, vilket är egendomligt - och komma undan alla de diskussionerna trodde regeringen nog fel.
Nu är vi på rätt väg. Referensgruppen kan tillsättas, vi kan diskutera frågan och förhoppningsvis också komma överens. Jag noterade att det verkar finnas en ambivalens beträffande hur staten tänker organisera sig framöver. Det har föreslagits sju polisregioner. I Länsstyrelseutredningen, Mats Sjöstrands utredning, föreslås elva länsstyrelser. Dessutom har vi tidigare haft en diskussion om hur regionerna skulle se ut, alltså om landstingen också skulle slås ihop. Det finns en vacklande uppfattning i regeringen om hur staten ska organiseras. Det tycker jag att vi kan notera.
Jag är nöjd med det besked som jag nu får om att det blir en referensgrupp och att vi därmed kan fortsätta att diskutera detta.
Anf. 30 Justitieminister Beatrice Ask (M)
Fru talman! Det var inte insynsråden jag syftade på utan regionindelningen när jag hänvisade till de risker som finns för effektivitetstapp på grund av omorganisationen.
Regionindelningen är en känslig fråga. Det handlar om var många funktioner ska ligga och vem man samarbetar med. Alla politiker vet att regionfrågor är centrala och inte helt enkla.
Att regeringen har en vacklande hållning till hur staten ska styra olika verksamheter håller jag inte med om. Däremot kan man aldrig sitta ned och vänta sig att alla parametrar ska vara klara från början. Utredningar läggs fram vid olika tillfällen, och det förs diskussioner. Den perfekta sociala ingenjörskonsten som innebär att hela samhället och alla verksamheter kan organiseras så att allt stämmer i alla delar lär aldrig inträffa.
Vi har inte tyckt att det har funnits anledning att vänta med en reformering av svensk polis. Den är nödvändig. Utgångspunkten är att bygga underifrån, använda de erfarenheter som finns och inte ändra på det som fungerar väl och där det finns förutsättningar för bärkraftiga regioner. Det är de besked vi har skickat till utredningen. Jag tror att det är klokt att börja i hur det faktiskt fungerar och använda det som utgångspunkt i stället för att fundera över hur man kommer att ställa sig i andra utredningar. Där har inte alla engagerade politiker satt ned sin fot.
Självklart kommer en utredare och andra att titta på frågorna. Det inser alla. Det måste ske. Självfallet kommer alla diskussionerna att dyka upp i frågor som rör omorganisationen av svensk polis. Det är också viktigt att säga att Genomförandekommittén har öron och har en ambition att lyssna brett.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.