Den s.k. kvalitetsförstärkningen på Högskolan Dalarna
Interpellation 2007/08:109 av Hultqvist, Peter (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-11-02
- Anmäld
- 2007-11-02
- Besvarad
- 2007-11-16
- Sista svarsdatum
- 2007-11-23
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 2 november
Interpellation
2007/08:109 Den så kallade kvalitetsförstärkningen på Högskolan Dalarna
av Peter Hultqvist (s)
till statsrådet Lars Leijonborg (fp)
I ett svar på min enkla fråga svarar högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg att all statlig verksamhet ska effektiviseras. Ministern uttrycker förståelse för att det kan vara svårt att rationalisera i undervisningssituationen. Kravet bör dock, enligt honom, gälla administrationen.
Bakgrunden till resonemanget är att regeringens så kallade kvalitetsförstärkning på Högskolan Dalarna ger ett resurstillskott på 4,1 miljoner kronor. Totalt blir inkomstförstärkningarna ca 7 miljoner men de kostnadsökningar som bland annat har sin grund i personalkostnader ligger på det dubbla. I praktiken blir det då inga förstärkningar när det gäller fler lärare eller bättre villkor för studenterna.
Den modell för pris- och löneomräkning som finns inom statsförvaltningen omfattar hela Högskolan Dalarnas lönestock. Den är inte specificerad till att gälla administrationen. Därför framstår ministerns resonemang om att rationaliseringskraven till stor del går att lösa inom ramen för administrationen som märkliga. Modellen bygger på att all statlig verksamhet ska effektiviseras.
Min fråga till statsrådet är:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta dels för att i konsekvens med sitt eget resonemang skydda undervisningen från rationaliseringar trots att statens krav på rationalisering gäller alla verksamhet, dels för att i förhållande till Högskolan Dalarna skapa trovärdighet när det gäller den utlovade kvalitetsförstärkningen?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:109
Webb-tv: Den s.k. kvalitetsförstärkningen på Högskolan Dalarna
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:26 Fredagen den 16 novemberProtokoll 2007/08:26 7 § Svar på interpellation 2007/08:109 om den så kallade kvalitetsförstärkningen på Högskolan Dalarna
Protokoll från debatten
Anf. 41 Lars Leijonborg (Fp)
Herr talman! Peter Hultqvist har redan ställt en fråga till mig om vad jag avser att vidta för åtgärder för att kvalitetsförstärkningen riktad till högskoleväsendet dels ska leda till en verklig förbättring på Högskolan Dalarna, dels generellt få den effekten i högskoleväsendet som helhet. Nu återkommer Peter Hultqvist och frågar mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att dels skydda undervisningen från rationaliseringar trots att statens krav på rationalisering gäller all verksamhet, dels i förhållande till Högskolan Dalarna skapa trovärdighet när det gäller den utlovade kvalitetsförstärkningen.
Regeringens övergripande politik för högskoleområdet är att åstadkomma högsta möjliga kvalitet för utbildning och forskning. Lärosätena måste kunna erbjuda utbildning och forskning som står sig väl i den internationella konkurrensen. Det är en förutsättning för Sveriges långsiktiga konkurrenskraft. För att uppnå detta är det nödvändigt med såväl resurstillskott som strukturella förändringar. För närvarande bereds i Regeringskansliet direktiv till en utredning om nya verksamhetsformer för lärosäten. En sådan utredning får bäring på den statliga styrningen. Regeringen har också nyligen mottagit en utredning som bland annat har föreslagit att resurserna till högre utbildning och forskning ska vara kvalitetsbaserade. Utredningen kommer inom kort att remitteras.
Systemet med pris- och löneomräkning är ett system som tillämpas inom hela statsförvaltningen. Systemet tar således inte direkt hänsyn till den faktiska utgiftsutvecklingen under det enskilda anslaget.
För att möjliggöra en långtgående delegation till myndigheterna och för att undvika inblandning i lönerörelsen var det angeläget att skapa ett system för pris- och löneomräkning där myndigheterna genom sitt handlande inte skulle kunna påverka kompensationen i form av uppräkning av anslagen. Grunden för systemet har sedan dess varit att det är de beslutade anslagsnivåerna för myndigheternas verksamhet som ska pris- och löneomräknas.
Med detta som utgångspunkt är svaret på frågan att det är svårt att motivera att högskolesektorn skulle hanteras enligt andra bedömningsgrunder än vad som gäller för övrig statlig verksamhet.
Anf. 42 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Tack för svaret, statsrådet! Bakgrunden till den här interpellationen är förhållandet att regeringen har gjort en mycket stor affär av den så kallade kvalitetsförstärkningen på högskolan. För mig var det naturligt att försöka ta reda på vad den innebär för högskolan i Dalarna. Då avslöjas det för mig att det som skulle vara en förstärkning i praktiken inte är det, utan det är en försämring. Jag tycker att detta är märkligt och förvånande.
Något svar på hur regeringen på ett trovärdigt sätt ska redovisa hur förstärkningen går till får jag inte i ministerns svar. Jag tycker inte ens att frågan berörs, vilket förmodligen måste tolkas som att Leijonborg inser att det som skulle bli plus faktiskt blev minus.
Sakförhållandet är så här: Högskolan Dalarna har fått 3 miljoner kronor i ordinarie kostnadsuppräkning. Regeringens kvalitetssatsning, den så kallade kvalitetsförstärkningen, omfattar 4 miljoner. Men kostnadsökningarna för löner och lokaler ligger på ca 14 miljoner. Det är alltså dubbelt så mycket som staten har levererat in. I praktiken blir det alltså inte ett enda öre över till nya lärartjänster, bättre förhållanden för studenterna eller andra typer av kvalitetsförbättringar.
I svaret på den enkla fråga som Leijonborg fick tidigare och som var orsaken till interpellationen skriver han så här: "Även om själva undervisningssituationen kan vara svår att rationalisera bör kravet gälla kringverksamhet som till exempel administration." Visst, men vad är det konstaterandet värt i praktiken?
Jag har krävt svar från Leijonborg om hur man ska kunna skydda undervisningen. Egentligen får jag nu beskedet att man inte kan göra det. Men varför låter man då i svaret på min enkla fråga påskina att man skulle kunna göra det? Visste ministern inte i det läget hur den statliga modellen för effektivisering och rationalisering var upplagd?
Jag har läst i tidningar och i andra sammanhang hört ministern uttala sig om att undervisningen ska prioriteras. Från högskolan får jag signaler om att deras bild är att regeringen inte vill skära i undervisningen. Men de sitter med sin budget - 440 miljoner kronor, där 70 procent är lönekostnader och större delen är kopplad till undervisningen med totalt 5004 helårsstudieplatser och närmare 10 000 studenter. Man har tydligt klart för sig att det inte går att klara detta genom att spara bara på administration. Så är det.
Hur har Leijonborg det med trovärdigheten? Vilket råd vill du ge ledningen för Högskolan Dalarna när man där har fått kvalitetspengar som inte ens en gång motsvarar hälften av kostnadsökningarna? Vad säger du när kvalitetsförstärkningen i praktiken innebär färre lärare och neddragningar i undervisningen?
Anf. 43 Lars Leijonborg (Fp)
Herr talman! Min utgångspunkt i den här debatten är ett system som i sin nuvarande form infördes av en socialdemokratisk regering. Den bygger i sin tur på system som i bred politisk enighet har antagits ännu tidigare. Jag är rätt övertygad om att Peter Hultqvist under sina många år som kommunalråd har tillämpat system som påminner om detta.
Vi förväntar oss att offentliga verksamheter i likhet med privata verksamheter ska kunna effektiviseras. Det är, för att återknyta till den förra debatten, kanske svårt att säga hur mycket bättre man kan bli varje år, men vi måste ändå ha föreställningen att vi år från år kan bli bättre.
Då vet vi alla att det handlar om lokaler. Det handlar om det som vi ibland kallar för byråkrati eller administration, för att använda ett mer neutralt uttryck. Det handlar om schemaläggning. Det går säkert att vinna en del på själva undervisningsanslaget utan att undervisningens kvalitet för den skull behöver bli sämre.
Det system som nu finns är konstruerat så att man börjar med att titta på produktivitetsutvecklingen i den privata tjänstesektorn, banker och försäkringsbolag och vad det nu kan handla om. Den siffra som man då får fram räknar man med att även offentlig administration ska kunna effektiviseras med.
Jag tycker att det skulle vara svårt att titta skattebetalarna i ögonen och säga: Vi struntar i att offentlig verksamhet år efter år inte anstränger sig för att bli effektivare. Något sådant här system måste man ha.
I ett väldigt strikt sektorsperspektiv kan vi möjligen glädja oss åt att den privata tjänstesektorn
nu
har en ganska svag produktivitetsutveckling, liksom övriga delar av näringslivet just nu. I ett mer övergripande perspektiv kan det vara ett bekymmer, men i det här snäva perspektivet kan vi glädja oss åt att den pris- och löneomräkning som kommer för nästa år förmodligen kommer att ställa ett mindre rationaliseringskrav på högskolesektorn än det vi ser i år.
Men, som sagt, jag tycker ändå att det här systemet är rimligt. Att jag "skryter" med att regeringen tillför kvalitetspengar beror på att basalternativet är att man bara hade fått rationaliseringskravet.
Peter Hultqvist frågar vad jag ger för råd och vad jag har för synpunkter att lämna till Högskolan Dalarna och andra högskolor. Ja, det är förstås att man genom att jobba stenhårt med lokalplanering, med att se över de administrativa rutinerna, datasystem och annat, kan rationalisera så att alla onödiga kostnader pressas, så att vi i allra största utsträckning kan freda utbildningsanslaget. Det är nämligen ett bekymmer att lärartätheten på många håll är för låg. Den bör inte minska ytterligare, enligt min uppfattning, snarare höjas.
Jag vill tro, på samma sätt som Socialdemokraterna uppenbarligen tror på det, att det finns en rationaliseringspotential, och den ska vi ta till vara för studenternas bästa.
Anf. 44 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Min utgångspunkt är kanske inte de tekniska systemen utan det praktiska utfallet. Då är det så att ni har lovat en kvalitetsförstärkning. Ni har gjort ett stort nummer av det. Men det blir inte så. Det är det som är kärnan i hela den här debatten, och det är det som diskuteras ute på högskolor och universitet.
Man talar om kvalitetssatsning, men det blev inte så. Det blev fortsatta rationaliseringar, och det blev neddragningar i stället. Då återkommer man till frågan: Hur ska ni nå trovärdighet när det gäller den här kvalitetssatsningen?
Jag har nog rätt rejäl erfarenhet, kanske till och med större än Lars Leijonborg, av rationaliseringar i offentlig verksamhet i praktiken. Då kan jag ge ett gott råd, om man nu har en särskild politisk ambition på något område. Rikta pengarna och säg: De här får inte användas till någonting annat! De här får inte gå in i den allmänna potten!
Den förra s-regeringen gjorde, exempelvis med Wärnerssonpengarna, en riktad satsning på förskolan. De pengarna fick inte användas till annat än fler lärare, fler förskollärare, mer personal. På det sättet fick man också ut en effekt, och då åts de inte upp av rationaliseringar. Det kan alltså vara ett gott råd. Så kan man jobba också i en kommun eller ett landsting, och så jobbar man många gånger i privata företag. Då kan man klara både rationaliseringar och den politiska effekt man är ute efter.
Regeringens system och tänk på det här området är lite för valhänta och lite för grunda för att fungera i praktiken.
Som läget är nu uppfattas det som att regeringen - jag har pratat med rätt många inom högskoleväsendet - lever lite i en egen värld. Man bottnar inte i deras verklighet. Man pratar om kvalitetsförstärkning, men det är någonting annat som faller ut i verkligheten. Det är klart att det då blir en förtroendeklyfta.
Man har jobbat med lokaler, data, administration och rationaliseringar de senaste 13 åren. Det här är liksom ingenting som har kommit upp nu. Det här jobbar man ständigt med på Högskolan Dalarna och på andra högskolor runt om i statsförvaltningen.
Men du har gett ett besked om att ditt råd är: Jobba med de frågorna! Men det löser inte problemet. Ni har talat om kvalitetsförstärkning. Det blir inte så.
Sedan tycker jag att det är intressant att du i ditt svar, i det första inlägget, hänvisar till en utredning om forskning och kvalitet som nyligen presenterats. I den förordar man en väsentlig höjning av satsningen på varje student. Varje student kostar i dag i snitt 36 000. Utredningen föreslår 55 000. På Högskolan Dalarna skulle det innebära, om man genomför det här, ett tillskott på ungefär 50 miljoner kronor. Det skulle vara ett rejält tillskott. Eftersom ministern hänvisar till den här utredningen i svaret är min fundering: Kan man förvänta sig en satsning i den här storleksordningen i framtiden?
Frågorna kring kvalitetsförstärkningen på högskolan hopar sig. Det är uppenbart att det inte är någon kvalitetsförstärkning. Ska man beskriva det positivt kan man säga att det möjligen är en delfinansiering av kostnadsökningen. Och då kanske det vore bättre om man i budgeten specificerade det hela som en delfinansiering av kostnadsökningen i stället för som en kvalitetsförstärkning. Det kanske inte låter så glamoröst, men det är ändå en positiv skrivning. Det är en betydligt mer positiv skrivning än att säga att regeringen i praktiken ålägger högskolan besparingar.
Anf. 45 Lars Leijonborg (Fp)
Herr talman! Det blev ingen kvalitetssatsning, säger Peter Hultqvist. Då säger han också att man nu ska upphöra med det som Högskolan Dalarna framgångsrikt har hållit på med i 13 år. Varför det? Varför har man gjort sin sista lokalöversyn? Varför har man gjort sin sista utredning om hur personalorganisationen kan användas effektivare och hur olika stödaktiviteter kan rationaliseras?
Jag har stor tilltro till enheterna - lärosätena. Jag tror att den här verksamheten kommer att gå vidare som den har gjort under många år, och då kommer det att visa sig att de extra medel som tillförs kan gå till undervisningens kvalitet.
Peter Hultqvist nämner Wärnerssonpengarna. De är ju en oerhört bra illustration av hur svårt det är att från centralt håll i statsmakterna bestämma hur en lokal verksamhet ska bedrivas. Jag är övertygad om att Peter Hultqvist under sina många år som kommunalråd har utvecklat en betydande skicklighet i att utnyttja statsbidrag så att bidragsbeviljande myndigheter får vad de vill ha och de besked som de vill ha. Men kommunen gör ändå de prioriteringar som kommunen vill göra.
Väljer man att mycket kraftigt detaljstyra från centralt håll rycker man undan en viktig del av den högskolepolitik som jag faktiskt tror att vi är överens om, nämligen att man ska försöka decentralisera och väldigt mycket lita till den kompetens som finns på varje lärosäte.
Jag har ju till stor del gjort det som Peter Hultqvist efterlyser. Jag låter den socialdemokratiska modellen för pris- och löneavräkning ligga fast. Jag tillför extra medel, och jag har mycket klart offentligt uttalat att min förhoppning är att detta inte ska leda till att man förslappas i sitt effektiviseringsarbete, utan prioriterar undervisningens kvalitet.
De reaktioner jag har mött är de här: Under många socialdemokratiska år fick vi bara rationaliseringskraven och krav på att ta emot fler studenter. Nu har ni avbrutit platsexpansionen, och ni tillför extra kvalitetsmedel. Det är en mycket bra riktningsangivelse.
Min bild är att man ute på lärosätena har sympati för att prioritera kvalitet framför kvantitet. Efter en stunds resonemang har man också förståelse för att det inte är möjligt att gentemot skattebetalarna hävda att högskolan ska vara helt undantagen från rationaliseringsarbetet.
Anf. 46 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Jag sitter inte i styrelsen för Högskolan Dalarna och jag har inte något operativt ansvar för den, men jag kan ändå säga att de ständigt jobbar med lokalutredningar, administration och de här frågorna. Jag har talat med hela ledningen om de här frågorna. Man genomför inte sådana här förändringar från en dag till en annan. Det är ganska långa cykler för sådant här.
I praktiken blir det så att det ni säger är att kvalitetsförstärkning möjligen, med en positiv skrivning, är delfinansiering av kostnadsökningar. Där hamnar man i det reella. Så ser situationen ut på många högskolor i Sverige. Det är inte något speciellt för Högskolan Dalarna.
När det gäller Wärnerssonpengar, förskolepengar och min eventuella skicklighet att hantera sådant här är det ju intressant att statsrådet har uppfattningen att jag besitter en sådan. Det mest intressanta är att de enbart kunde används för personalinsatser. Inom personalgruppen går det naturligtvis att göra mycket. Man kan välja var man vill sätta in resurserna. Den förra regeringen garanterade att de pengarna hade effekt på kvaliteten. Det var viktigt. Man visste att man fick ut något av dem. Mitt tips till dig var att ni, om ni nu talar om kvalitetssatsning, måste lägga något i botten på regelsystemet så att det blir så, annars blir det en trovärdighetsfråga.
Den förra regeringens politik gav faktiskt platsexpansionen möjlighet att balansera även rationaliseringskraven och göra det i två led. Man fick ett ekonomiskt tillskott som man kunde hantera i sammanhanget. Det som skilde den förra regeringen från er var också att man inte talade om kvalitetsförstärkning, men om man hade gjort det hade man samtidigt instrumentet för att leva upp till det. Det har inte ni. Det är bristen i er politik.
Anf. 47 Lars Leijonborg (Fp)
Herr talman! Det är ju en mycket etablerad sanning i högskolevärlden att antalet studenter expanderade under många långa socialdemokratiska år, men anslaget per student drogs ned. Det ledde till att kvaliteten sjönk. Det är den utvecklingen vi nu försöker bryta.
Jag inser att man kan tro, om man har en stark tro på centralplanering, att vi här från Stockholm i varje läge kan avgöra vad som är bäst för Högskolan Dalarna. Jag tror att det på längre sikt är bra att mycket beslutsmakt ligger på varje lärosäte. Därför vill jag inte gå längre i styrning än vad jag redan har gjort, nämligen att uttala att syftet med detta är att rationaliseringsverksamheten ska pågå men undervisningens kvalitet ska hävdas och förhoppningsvis höjas.
Jag tackar för den här debatten. Jag har ju tillfälle att alldeles strax fortsätta att föra den med en partikamrat till Peter Hultqvist som har väckt en interpellation med ett näraliggande innehåll.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.