Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Den svenska positionen inför klimattoppmötet COP 25

Interpellation 2019/20:103 av Jens Holm (V)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Inlämnad
2019-11-04
Överlämnad
2019-11-04
Anmäld
2019-11-05
Sista svarsdatum
2019-11-19
Svarsdatum
2019-11-26
Besvarad
2019-11-26

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF
Den svenska positionen inför klimattoppmötet COP 25(pdf, 91 KB)

Interpellationen

till Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)

 

I början av december inleds FN:s klimattoppmöte, COP 25, i Madrid. Eftersom parternas (ländernas) bidrag till utsläppsminskningar inte på långa vägar kommer att nå målen i Parisavtalet förväntas parterna visa upp på vilket sätt man ska höja sina klimatambitioner. Hittills har Sveriges klimatbidrag (NDC) varit detsamma som EU:s, vilket i sig varit ett bidrag på fyra A4-sidor. På klimattoppmötet finns en möjlighet för Sverige att presentera en klimatpolitik som är ambitiösare och kompletterar EU:s klimatbidrag.

På COP 25 kommer också en mängd andra viktiga klimatrelaterade frågor att avhandlas. Några av dessa är hur i-länderna ska kunna föra över den senaste miljötekniken till utvecklingsländerna, uppskalandet av ny och additionell klimatfinansiering samt hur kompensationen ska bli verklighet för de förluster och skador (loss and damage) som klimatkrisen åsamkar utvecklingsländerna.

COP-toppmöten arrangeras en gång per år och samlar tiotusentals förhandlare, politiker, forskare och aktivister från hela världen i syfte att förhindra att världen går mot en okontrollerad och direkt farlig klimatförändring. Sverige skulle kunna vara det land som ser till att det här toppmötet tar viktiga steg framåt mot det målet. Om det ska hända behöver regeringen vara tydlig med en svensk ambitiös klimatposition inför klimattoppmötet i Madrid.

Med anledning av detta vill jag fråga miljö- och klimatminister Isabella Lövin följande:

 

  1. Vad är den svenska positionen inför klimattoppmötet COP25?
  2. Kommer Sverige att presentera ett klimatbidrag (NDC) som kompletterar och går utöver EU:s?
  3. Kommer Sverige att verka för att ny teknik förs över till utvecklingsländerna i enlighet med klimatkonventionen och Parisavtalet?
  4. Hur mycket ny och additionell klimatfinansiering kommer Sverige att bidra med?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2019/20:103, Den svenska positionen inför klimattoppmötet COP 25

Interpellationsdebatt 2019/20:103

Webb-tv: Den svenska positionen inför klimattoppmötet COP 25

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Isabella Lövin (MP)
Anf. 1 Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)

Fru talman! Jens Holm har ställt fyra frågor till mig om hur Sverige avser att agera inför FN:s klimatförhandlingar COP 25 i Madrid den 2-13 december. Jag vill börja med att uttrycka stor glädje och tacksamhet över att Chile och Spanien har funnit ett sätt som möjliggör att förhandlingarna kan hållas i utsatt tid. Det är inte en lätt sak att anordna ett så stort möte på så kort tid. Det visar på styrkan med klimatkonventionen och Parisavtalet och att parterna står upp för internationellt samarbete.

Jens Holm har frågat mig om den svenska positionen inför COP 25. Sveriges främsta målsättning med COP 25 är att stärka det politiska momentum som skapats under 2019 så att behovet av kraftfullare åtgärder tydligt återspeglas i de åtaganden och långsiktiga klimatstrategier som länderna ska presentera under nästa år.

För Sverige är det viktigt att de länder som är parter i Parisavtalet kan påbörja genomförandet av Parisavtalet fullt ut, och därför driver vi på för att parterna ska kunna slutföra förhandlingarna om regler och utförande av internationella frivilliga samarbetsmekanismer i Parisavtalets regelbok under årets möte. För Sverige är det centralt att ett robust regelverk tas fram som säkerställer att mekanismen blir till ett ambitionshöjande ramverk som säkrar en miljöintegritet i samarbetet och där dubbelräkning av utsläpp inte sker.

Parterna kommer även att förhandla fram en ny jämställdhetsplan inom FN:s klimatkonvention. Sverige vill att länderna antar en konkret, effektiv och långsiktig åtgärdsplan för stärkt jämställdhet inom beslutsfattandet i klimatkonventionen och i genomförandet av Parisavtalet.

Chile har meddelat att detta kommer att bli en "blå COP", och som ordförandeland för mötet i Madrid kommer de att ha ett särskilt fokus på kopplingen mellan hav och klimat. Det är en fråga som har fått större uppmärksamhet på senare tid, inte minst genom FN:s klimatpanels oroväckande rapport om hav och kryosfären - alltså den del av jorden som består av is och snö. COP 25 blir ett viktigt tillfälle att belysa slutsatserna i rapporten och ge en stark politisk signal om vikten av att koppla samman diskussioner om hav och klimat.

Under årets möte kommer länderna även att se över den så kallade Warszawamekanismen för de skador och förluster som uppstår i samband med klimatförändringar. Sverige vill se att översynen mynnar ut i att mekanismen kan fortsätta att fungera som en plattform för att utbyta kunskap om skador och förluster och på så sätt skapa ökad förståelse för hur skador och förluster kan undvikas, minimeras och avhjälpas. Sverige och EU stöttar dem som drabbas hårdast av klimatförändringarna, i synnerhet de fattigaste länderna och de små östaterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En annan viktig fråga som Sverige verkar för är att världens länder ska enas om gemensamma femåriga tidsramar för sina klimatåtaganden.

Jens Holm har också frågat mig om Sverige kommer att presentera ett klimatbidrag, en så kallad NDC, som kompletterar och går utöver EU:s.

EU:s medlemsstater har inga egna nationellt beslutade åtaganden, så kallade NDC:er. Vi har ett gemensamt fullgörande inom EU och en NDC för EU. Sverige har förstås egna nationella mål för att leva upp till Parisavtalet genom bland annat vårt klimatpolitiska ramverk. Sverige är dock drivande för att EU ska anta ambitiösare mål om utsläppsminskningar för alla medlemsländer. Sverige anser att de totala utsläppen inom EU ska minska med minst 55 procent senast 2030, i stället för nuvarande målsättning på 40 procent, och vara i linje med en-och-en-halv-gradsmålet. Det är den mest ambitiösa position som något land driver inom EU.

EU ska som alla parter i Parisavtalet presentera reviderade åtaganden under 2020 men också långsiktiga klimatstrategier för utsläppsminskningar för att nå Parisavtalets målsättningar. Sverige tar också fram en egen långsiktig strategi för utsläppsminskningar, dels inom EU i enlighet med EU:s förordning om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder, dels i enlighet med Parisavtalet.

Jens Holm har frågat mig om Sverige avser att verka för att ny teknik förs över till utvecklingsländerna i enlighet med klimatkonventionen och Parisavtalet.

Ökad tillgång till teknik i utvecklingsländer är centralt för att de ska kunna minska utsläppen samtidigt som de utvecklas hållbart. Tillgång till teknik är en viktig fråga, särskilt för de sårbara och minst utvecklade länderna. Brist på finansiering och investeringsfrämjande miljöer, ofta förknippat med bristande institutionell kapacitet och kunskap om vilka lösningar som finns, utgör väsentliga hinder mot tekniköverföring till utvecklingsländer. Detta behöver åtgärdas, och regeringen stöder aktivt uppbyggnaden av sådan kapacitet.

Regeringens stora satsning på klimatfinansiering, till exempel den gröna klimatfonden, är betydelsefull i detta sammanhang och för att underlätta överföring av teknologi för förnybar energi och energieffektivisering till utvecklingsländerna. Sverige stöder ett flertal initiativ som bidrar till teknikutveckling och tekniköverföring men även flera bilaterala energisamarbeten som bidrar till detta.

Genom klimatförhandlingarna i Katowice förra året antogs ett teknikramverk som ska vägleda teknikmekanismen under Parisavtalet. Teknikramverket ska särskilt stärka innovation, genomförande, förbättrade styrmedel och kapacitetsutveckling, samarbete med andra aktörer samt stöd.

Jens Holm (V)
Anf. 2 Jens Holm (V)

Fru talman! Det var lite synd att miljö- och klimatministern inte riktigt hann med hela svaret, men det finns med i protokollet från debatten. Den text klimatministern var inne i tog upp en viktig fråga om tekniköverföring till utvecklingsländer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi befinner oss i en klimatkris. Det råder inget tvivel om det. I synnerhet i fattiga länder syns det att tusentals människor dagligen blir en form av klimatflyktingar. De tvingas lämna sina hem, ofta ute på landsbygden, och flytta in till storstäder eller fly till andra länder. Det är uppenbart i länder som Indien, Bangladesh och länderna i Afrika söder om Sahara.

Därför är klimattoppmötet som inleds nästa vecka, COP 25, så oerhört viktigt. Det handlar om hur vi i den rika världen, som faktiskt har orsakat klimatkrisen, kan hjälpa fattiga länder att inte upprepa våra misstag och hantera den kris som de i dag lever under.

Jag skulle vilja börja med frågan om tekniköverföring. Frågan finns inskriven i FN:s klimatkonvention, och den finns alltid med i förhandlingarna vid dessa klimattoppmöten. Utvecklingsländerna är frustrerade över att den senaste tekniken, i synnerhet den senaste miljötekniken, är så koncentrerad till industriländerna. Vi har ett enormt teknikförsprång.

Låt oss se på de patent som finns på miljöområdet. När det gäller patent för förnybar energi finns mer än 80 procent av de patenten hos bolag i industrivärlden, inte hos utvecklingsländerna. Detsamma gäller patent för sätt att rena bilars utsläpp - den absoluta merparten finns hos bolag i USA, Japan och EU, inte i utvecklingsländer.

Vad får detta för konsekvenser? Jo, konsekvensen är att det blir svårt att föra över den senaste tekniken till utvecklingsländer samt att utvecklingsländer måste betala väldigt mycket pengar i royaltyer och licenser bara för att få använda den senaste tekniken. Det finns uppgifter från organisationen The South Centre - som är finansierad av G77-länderna och alltså är de fattiga ländernas förhandlingsorganisation - som pekar på att ett land som Indien under 2000-talet har nästan tiofaldigat sina betalningar gällande royaltyer och licenser till bolag i i-världen.

Jag tycker därför, fru talman, att ministerns svar på frågan om hinder för tekniköverföring inte alls är tillräckligt. Det verkar som att väldigt mycket av problemen finns hos utvecklingsländerna - att de har kapacitetsbrist och så vidare - men det är ju inte så konstigt ifall vi låser in tekniken här i i-världen med hjälp av patent och liknande. Jag skulle därför vilja fråga ministern: Anser ministern att vi även behöver en reform av patent- och immaterialrättslagstiftningen så att det blir lättare att överföra miljöteknik till utvecklingsländer?

Jag skulle också vilja ställa en fråga på temat klimatfinansiering, som ministern var inne på och som också är oerhört viktigt. Det är viktigt att klimatfinansieringen, alltså de pengar som ska föras över till utvecklingsländer, inte tas från det ordinarie biståndet. Detta måste vara nya och additionella pengar. Därför vill jag fråga Isabella Lövin: Anser Isabella Lövin att de pengar som Sverige använder till Gröna fonden och annan klimatfinansiering verkligen är ny och additionell finansiering? Är det inte pengar som faktiskt tas från biståndsbudgeten?

Isabella Lövin (MP)
Anf. 4 Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack för det förtydligandet! Nästa gång får jag klocka mitt svar bättre, så att jag hinner läsa upp alla delar. Vi hinner dock säkert ta de delarna i det här utbytet i stället.

Frågan om teknologiöverföring är förstås viktig, men när det gäller de minst utvecklade länderna är det främsta hindret för att de ska kunna tillgodogöra sig ny teknologi i väldigt hög grad den institutionella kapaciteten. Det handlar om att faktiskt ha förmåga att implementera goda miljö och klimatpolicyer och se till att få ut den nya tekniken i verkligheten.

I Katowice antog vi ett teknikramverk med dels en kommitté för teknologiskt utförande som stöder utvecklandet av policyer och klimatteknologier, dels ett klimatteknologiskt centrum och nätverk som ger enskilda utvecklingsländer både policystöd och tekniskt stöd. Sverige anser att teknikfrågorna är centrala för att vi ska klara målsättningarna och bidrar aktivt, bland annat genom att sitta med i styrelserna både för kommittén och för klimatnätverket och centrumet. Det är enormt viktigt att gå före och även samarbeta med länder för att ge dem möjlighet att få tillgång till den nya teknologin.

Här har Sverige tagit ett mycket stort initiativ tillsammans med FN och Indien och startat en leadership group for industry transition. Där ska länder och företag kunna gå med, och där vi ska kunna jobba tillsammans för att göra tekniksprång som gör det möjligt att få bort de fossila bränslena ur industriprocesser. Det är förstås en utveckling som kommer att gagna även utvecklingsländer - när man väl tillgängliggör ny teknologi slipper de upprepa de stora misstag vi i den industrialiserade världen har gjort, och teknologin kommer att bli billigare. De investeringarna står de rika länderna för.

När det gäller additionella medel har Sverige en väldigt stor biståndsbudget om man jämför med resten av världen; vi ligger på 1 procent av bni medan FN:s mål för bistånd ligger på 0,7 procent. Redan 2015, när vi gick ut med vårt exceptionellt stora bidrag till Gröna klimatfonden, låg vi över det vi normalt sett hade till biståndsbudgeten. Nu har vi dubblerat vårt stöd till Gröna klimatfonden, till 8 miljarder för den kommande perioden. Inte mindre än 6,2 miljarder kronor av vårt svenska bistånd är klimatbistånd.

Jag vill verkligen med bestämdhet hävda att jag absolut inte tror att det är till nytta att göra skillnad mellan å ena sidan gröna och hållbara investeringar och klimatbistånd och å andra sidan övrigt bistånd. Vi måste se till att allt stöd vi ger till utvecklingsländer är hållbart, både miljömässigt och socialt. Därför har vi sagt att alla våra investeringar och allt vårt bistånd ska vara både klimatsäkrat och jämställdhetssäkrat. Det är alltså genomgående. Att ta sig bort från ett fossilberoende är en av de kanske viktigaste sakerna för att länder ska ha ett energioberoende och kunna ta sig fram och utvecklas utan att vara beroende av import av kol och olja. Det är någonting som flätas ihop i vårt utvecklingssamarbete.

Jens Holm (V)
Anf. 5 Jens Holm (V)

Fru talman! Vad gäller tekniköverföringen vidhåller jag att det är ett väldigt stort problem att den senaste tekniken på miljöområdet finns hos ett fåtal bolag i den rika världen. De har ett intresse av att bibehålla sitt teknikförsprång. Vi behöver se till att tekniken sprids, kostnadsfritt, till utvecklingsländer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi hade för ett par decennier sedan en liknande problematik på läkemedelsområdet. Det fanns bromsmediciner som ett fåtal läkemedelsbolag hade monopol på. Där lyckades Världssamfundet se till att sprida denna teknik till utvecklingsländerna så att de kunde ta fram generiska läkemedel på aidsområdet. Det innebar att man kunde bekämpa aids och ta fram livssparande mediciner. Jag menar att vi har samma problematik på miljöområdet. Det är viktigt att den senaste tekniken sprids till utvecklingsländerna, och då kan man inte bara prata om att det finns institutionella problem i syd. Vi har även problem som man behöver komma till rätta med här på hemmaplan.

Jag tycker att det är bra med kommittén för teknologiskt utförande och det klimatteknologiska centrumet och nätverket - som väl är baserat i Köpenhamn, om jag inte missminner mig. Det vore dock intressant att veta hur pass effektiva kommittén och nätverket är när det gäller att överföra den senaste tekniken till utvecklingsländer. Jag har inte sett jättemycket konkreta resultat där, men miljö- och klimatministern kanske kan berätta om det.

Vad gäller klimatfinansiering är det självklart så att allt bistånd måste vara hållbart. Det vore märkligt ifall vi hade biståndsmedel för att bygga kolkraftverk eller någonting - så ska det absolut inte vara - men vi kan inte heller finansiera vårt klimatbistånd ur den ordinarie biståndsbudgeten i så måtto att vi tar pengar från det som hade blivit annat, ordinarie bistånd. Vi måste i stället tillföra nya medel till klimatbiståndet. Det är därför Vänsterpartiet i sitt budgetförslag har lagt drygt 2,2 miljarder i nytt och additionellt klimatbistånd - just för att vi inte ska få den här konkurrensen om pengar.

Jag skulle också vilja fråga om en annan sak som ministern tog upp i sitt svar till mig, och det gäller framtagandet av den så kallade regelboken. Det handlar alltså om ordning och reda i klimatåtaganden och på klimattoppmötena.

En känslig fråga är den som rör krediter, alltså möjligheten för rika länder att köpa utsläppskrediter i utvecklingsländer. Här finns en uppenbar risk för att utsläppskrediterna inte alls bidrar till några utsläppsminskningar. Vi har också sett detta i flera granskningar i Dagens Nyheter som är ganska förfärande, måste jag säga. Där visar man på att nya spisar eller svenska plantager - alltså att man planterar träd - inte har lett till additionella utsläppsminskningar.

Jag skulle vilja fråga ministern vilka initiativ Sverige kommer att ta för att se till att det blir utsläppsminskningar på riktigt. Jag skulle också vilja fråga om det är den svenska linjen att så långt som möjligt undvika utsläppskrediter och i stället göra verkliga utsläppsminskningar på hemmaplan. Uppköp av billiga och osäkra krediter kan inte vara ett effektivt sätt att minska världens utsläpp av växthusgaser.

Isabella Lövin (MP)
Anf. 6 Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)

Fru talman! Ja, Jens Holm, jag kan bekräfta att det är den svenska regeringens hållning att den nya mekanismen under Parisavtalet ska leda till verkliga utsläppsminskningar. Jag vill också betona att de så kallade CDM-projekt som vi läst om i bland annat Dagens Nyheter är projekt under det gamla Kyotoprotokollet, där man faktiskt delade upp världen i fattiga och rika länder genom två annex. Detta finns inte i Parisavtalet, utan här är alla länder likvärdiga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi behöver nu se hur vi ska formulera regelbokens artikel 6. Det är otroligt viktigt för Sverige. Här vill vi till varje pris undvika att det sker något slags falsk eller dubbel bokföring, så att exempelvis ett land kan avtala med ett annat land om utsläppsminskningar och båda länderna sedan tillgodoräknar sig samma utsläppsminskningar. Vi vill också vara noga med den så kallade banan, som man börjar räkna på. Man ska inte kunna lägga banan alltför högt, så att utsläppsminskningen inte sker i verkligheten utan bara på papperet.

Vi kommer också att strida för att så få som möjligt av de gamla Kyotokrediter som finns kvar i systemet ska föras över till Parisavtalets artikel 6. Många länder tycker att det är många krediter som ligger och skvalpar och vill inte bara kasta bort dem. Men problemet är då att det kan bli fråga om dubbelräkning och att det blir väldigt mycket luft i systemet.

Detta är verkligen den viktigaste frågan när det gäller Parisavtalets regelbok. Vi måste få artikel 6 att bli korrekt. Här handlar det inte längre om att köpa krediter. Rika länder ska inte köpa krediter av fattiga länder och sedan inte göra någon minskning själva. Det viktiga är att utsläppsminskningarna sker på riktigt.

Vill länder samarbeta är det i och för sig positivt. Sveriges ingång är att om Sverige och vilket som helst annat land vill samarbeta om utsläppsminskningar ska vi kunna göra det och använda ett tydligt regelverk som finns inom artikel 6 i Parisavtalets regelbok. Det ska vara transparent, och vi ska kunna redovisa det på ett sätt så att vi verkligen kan se att Parisavtalet följs och att utsläppsminskningar verkligen sker på det sätt som de måste ske. Vi har inte tid med ytterligare luft i systemet och åtaganden som inte blir verklighet.

Vad gäller de andra frågorna vill jag återigen säga att det är viktigt att vi ger tydlighet åt dem som investerar i förnybar och miljösmart teknik. Det gör vi genom att ha ambitiösa klimatpolicyer. Sedan ska vi också genom bistånd och samarbete på olika sätt se till att detta tillgängliggörs för utvecklingsländerna.

Jens Holm (V)
Anf. 7 Jens Holm (V)

Fru talman! Det är väldigt viktigt att vi får ett robust system på plats vid COP 25, så att utsläppsminskningar verkligen blir utsläppsminskningar på riktigt. Mig förbryllar det fortfarande varför man över huvud taget ska tala om olika mekanismer och förlägga utsläppsminskningar till andra länder etcetera, även om det blir en annan regim än den tidigare. Säger man att man ska minska sina utsläpp med 40 procent till ett givet årtal ska det också vara 40 procent. Svårare än så behöver det inte vara. Mitt medskick är: Se till att göra det så robust, strikt och transparent som möjligt.

Gällande granskningen i Dagens Nyheter vill jag påminna ministern om att det handlar om svenska krediter som används till väldigt osäkra och dåliga projekt. Ministern har alla möjligheter att kalla till sig exempelvis Energimyndigheten, som har varit involverad, och förhöra sig om vad som pågår och kanske upphöra med de osäkra projekt som nu pågår och i stället investera pengarna i utsläppsminskningar på riktigt.

Avslutningsvis skulle jag vilja ställa en fråga till ministern. Ministern nämner själv att Sverige kommer att ta fram en svensk strategi för utsläppsminskningar. Jag förmodar att det handlar om handlingsplanen gällande utsläppsminskningar för den här mandatperioden. Då vill man veta när handlingsplanen kommer. Den ska ju komma före årsskiftet, och det är faktiskt inte många dagar kvar nu. Vi är många som väntar på den.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Annars vill jag önska ministern så mycket lycka till som möjligt inför COP 25. Det är ett väldigt viktigt toppmöte. Vi behöver länder som står upp för kraftiga utsläppsminskningar och för ett mer aktivt samarbete med dem som drabbas här och nu, utvecklingsländerna.

Isabella Lövin (MP)
Anf. 8 Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)

Fru talman! När det gäller CDM under Kyotoprotokollet var det alliansregeringens politik att vi skulle kunna tillgodoräkna oss de krediter som Sverige köper upp för att slippa minska utsläppen så mycket på hemmaplan. Sedan vi tillträdde 2015 har vi inte använt CDM på det sättet. Vi har slutat att köpa in nya och har bara fullföljt de projekt som vi tidigare har gått in i. Det slutade vi med 2016. De krediter vi har fått in har vi annullerat. Det är alltså 22 miljoner ton utsläppskrediter som vi inte har tagit till oss. Vi har inte tänkt använda dem för att slippa minska utsläppen i Sverige, utan vi har annullerat dem.

Vi fortsätter vårt arbete här hemma för att verkligen göra vår hemläxa här. Det är så vi vill att även Parisavtalets artikel 6 ska fungera: Det ska vara utsläppsminskningar på riktigt.

Vi har för övrigt också annullerat de utsläppsrätter som vi har haft överskott av inom EU:s utsläppshandel. Totalt har vi alltså annullerat 58 miljoner ton på det här sättet. Det är mer än ett års svenska utsläpp.

Vi kommer att komma fram med klimathandlingsplanen före årsskiftet, precis som Jens Holm säger. Alla länder ska lämna in en strategi till UNFCCC, och det är det som Sverige nu gör. Där är det tydligt vad Sverige har för åtagande. Men vårt stora åtagande är gemensamt med EU. Där trycker vi på för en kraftig ambitionshöjning från EU:s sida - från en minskning av utsläppen med 40 procent till 2030 till en minskning med minst 55 procent till 2030. Det är i praktiken absolut ett minimum om vi ska klara klimatutmaningen - klimatkrisen.

Vi hör hela tiden forskare säga att detta går fortare än vi trodde och att det är allvarligare än vi trodde. Vi måste jobba snabbare.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.