Detaljstyrning av lärarutbildningen
Interpellation 2009/10:429 av Strand, Thomas (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2010-05-21
- Anmäld
- 2010-05-21
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2010-05-28
- Sista svarsdatum
- 2010-06-04
- Besvarad
- 2010-06-08
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 21 maj
Interpellation
2009/10:429 Detaljstyrning av lärarutbildningen
av Thomas Strand (s)
till utbildningsminister Jan Björklund (fp)
Den borgerliga regeringen har lagt fram två propositioner som spretar åt olika håll. I propositionen En akademi i tiden – ökad frihet för universitet och högskolor lämnar regeringen förslag som den menar leder till avregleringar och minskad detaljstyrning av den högre utbildningen. I lärarutbildningspropositionen, Bäst i klassen – en ny lärarutbildning, finner vi förslag som går åt rakt motsatt håll. I denna proposition handlar det om mer regleringar och mer detaljstyrning. Det är inte konsekvent och det är märkligt.
Detaljstyrningen av lärarutbildningen är häpnadsväckande när man jämför med andra högskoleutbildningar. Jämför vi med utbildningen till ingenjör så finns det inte exakta beslut om vilka inriktningar som ska finnas på utbildningen utan det avgör lärosätena själva.
En akademisk utbildning ska vara forskningsbaserad. För att en utbildning ska kunna vara forskningsbaserad krävs det att den i första hand styrs av relevant vetenskap och inte av politiska överväganden. Den borgerliga regeringens detaljstyrning av lärarutbildningen hotar dock utbildningens möjlighet att vara akademisk. Till skillnad från andra universitetsutbildningar kommer den inte att styras av akademin utan av en detaljerad förordning.
Jag vill därför fråga utbildningsministern varför han inte agerar för att lärarutbildningen ska behandlas som alla andra högskoleutbildningar.
Jag vill också fråga utbildningsministern vilka forskningsstudier han haft till grund för motivet att detaljstyra lärarutbildningen.
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2009/10:429
Webb-tv: Detaljstyrning av lärarutbildningen
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2009/10:134 Tisdagen den 8 juniProtokoll 2009/10:134 16 § Svar på interpellation 2009/10:429 om detaljstyrning av lärarutbildningen
Protokoll från debatten
Anf. 99 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Thomas Strand har frågat mig varför jag inte agerar för att lärarutbildningen ska behandlas som alla andra högskoleutbildningar. Thomas Strand har också frågat mig vilka forskningsstudier jag haft till grund för motivet att detaljstyra lärarutbildningen.
Inledningsvis vill jag säga att lärarutbildningen är mycket viktig för Sveriges framtid. Välutbildade lärare är en nyckelfaktor för ett framgångsrikt utbildningsväsen. Lärarutbildningen är också högskolans volymmässigt största utbildning med över 35 000 registrerade studenter.
Det har i flera utvärderingar och granskningar av lärarutbildningen påtalats en rad brister, både vad gäller innehåll och struktur. I Högskoleverkets utvärdering 2005 (2005:17 R) riktades bland annat kritik mot utbildningens struktur. Den bedöms som komplicerad och svåröverskådlig med ett allmänt utbildningsområde, olika inriktningar och specialiseringar, kombinerat med verksamhetsförlagd utbildning. Detta har medfört stora svårigheter för studenterna att göra relevanta studieval med tanke på möjligheter till framtida anställning. Detta har påverkat skolornas och kommunernas möjligheter att få tillgång till behöriga lärare. I rapporten rekommenderar Högskoleverket regeringen att tydliggöra innehållet i det allmänna utbildningsområdet.
Mot denna bakgrund menar regeringen att det är mycket angeläget att utbildningsstrukturen förbättras och att innehållet regleras tydligare än vad som är fallet i dag. De nya yrkesexamina som nu införs har en tydligare struktur och omfattar fler mål än tidigare. Kraven på lärarstudenterna ökar samtidigt som vi får en yrkesutbildning som passar dagens skolväsen.
I propositionen
En akademi i tiden - ökad frihet för universitet och högskolor
(prop. 2009/10:149) anger regeringen att styrningen av universitet och högskolor generellt ska minska. Akademins frihet är en principfråga för regeringen som vill se högskolor och universitet som en självständig och kritiskt reflekterande kraft i samhällsutvecklingen. Regeringen menar dessutom att för att klara de nya utmaningar och de ökade krav som samhället ställer på den högre utbildningen och forskningen krävs en ökad frihetsgrad. När det gäller att säkerställa kvalitet i utbildningen bedömer dock regeringen att det finns ett behov av styrning. Likaså är det regeringens bedömning att det är viktigt att värna frågor som avser kvalitet i utbildningen.
Det finns många olika önskemål om vad som ska vara obligatoriska inslag i lärar- och förskollärarutbildningen. Givetvis ska närmare överväganden om vilka kurser som ska ingå i lärar- och förskollärarutbildningen och innehållet i dessa göras av våra akademiska lärosäten. Det är där kompetensen finns för att avgöra vad lärar- och förskollärarutbildningen i detalj ska innehålla för att en student ska uppnå de mål i examensbeskrivningarna som regeringen har fattat beslut om.
Anf. 100 Thomas Strand (S)
Herr talman! Jag vill tacka för svaret på min interpellation. Den här våren har den borgerliga regeringen lagt fram två olika propositioner som jag tänker på just nu. Den ena heter
En akademi i tiden - ökad frihet för universitet och högskolor
. I den propositionen menar regeringen att med mer avregleringar och mer frihet blir det bättre kvalitet på högskolorna.
Det finns en annan proposition som utbildningsministern känner väl till, nämligen
Bäst i klassen - en ny lärarutbildning
. Jag menar att den går åt ett helt annat håll. Där talas det mycket om mer regleringar och mer detaljstyrning. Det är inte bara jag som säger detta just nu, utan det är fler som har sagt precis samma sak. Den här propositionen krockar med autonomipropositionen.
Jag har här en debattartikel av Anna Götlind, som är ordförande i Sveriges universitetslärarförbund, och Eva-Lis Sirén, som är ordförande i Lärarförbundet, som tar upp att detaljstyrningen av lärarutbildningen krockar med ambitionen i
En akademi i tiden - ökad frihet för universitet och högskolor
.
Låt mig citera två meningar från den här debattartikeln. De lyder: "Till skillnad från andra universitetsutbildningar kommer den inte att styras av akademin utan av en detaljerad förordning. Varför kan inte lärarutbildningen behandlas som alla andra högskoleutbildningar?"
Jag tycker att den här detaljstyrningen av lärarutbildningen är märklig när man jämför med andra högskoleutbildningar, precis som den här debattartikeln tar upp. Vi kan till exempel jämföra med att bli ingenjör. Det finns inga exakta politiska beslut om vilka inriktningar som ska finnas i den utbildningen, utan det avgör lärosätena själva. De som utbildar sig till sjuksköterskor är ute i klinisk verksamhet under sin utbildning utan att det står inskrivet i examensordningen. I sjuksköterskeexamen finns inte heller någon skrivning om hur många poäng som ska läsas i vårdvetenskap eller vad den ska innehålla.
Så är det genomgående när det gäller svensk högskoleutbildning. Därför är det så märkligt att just lärarutbildningen ska detaljregleras och detaljstyras av regeringen.
Nu hänvisar utbildningsministern bland annat till Högskoleverkets utvärdering av lärarutbildningen och dess uppmaning till regeringen att tydliggöra innehållet i det allmänna utbildningsområdet. Detta tar nu utbildningsministern till intäkt för att det behövs en större detaljstyrning. Men att tydliggöra ett innehåll är inte samma sak som att detaljstyra. Det brukar tvärtom vara så att detaljstyrning bara leder till ännu fler svårigheter och låsningar.
Det jag tycker är särskilt anmärkningsvärt är den logiska kullerbytta som utbildningsministern gör i den här frågan. I den här propositionen är tesen att med mer frihet blir det bättre kvalitet. Det borde vara samma sak i propositionen om lärarutbildningen. Ni säger ju att lärarutbildningen är så väldigt dålig att den måste förbättras och göras om. Ni kommer då med svaret att det behövs mer detaljreglering och mer styrning. Enligt er egen logik borde det leda till värre kvalitetsproblem. Ni menar ju egentligen att frihet leder till kvalitet, men ni säger tvärtom när det gäller lärarutbildningen.
Anf. 101 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Jag är glad att interpellanten har läst den där tidningsartikeln. Det har jag också gjort. Vi kan gärna diskutera den. Jag noterar dock att om interpellanten hade läst den socialdemokratiska motionen hade han sett att man där föreslår ännu mer detaljreglering av lärarutbildningen än vad vi gör. Jag antar att Thomas Strand röstar för den motionen, och om han inte gör det vore det intressant att veta det. Det är ännu mer att peta i detaljerna. Man säger ja till en del av det regeringen gör. Man vill gå in och styra ännu mer. Till exempel vill man ha ännu mer poäng på fritidspedagogutbildningen och har åsikter om hur detta ska styras upp.
Jag noterar att det inte är någon stor skillnad. Vi har lite olika syn mellan de båda politiska alternativen på hur vi vill styra lärarutbildningen, men graden av styrning är nog lika stor även om det styrs åt olika håll. Vi styr mer åt kunskapshållet än vad ni gör.
Det finns två skäl till att vi styr upp lärarutbildningen mer. Det första är att lärarutbildningen är en yrkesutbildning som syftar till anställning som lärare. Vi har mycket noggrant reglerat i skollagen och i läroplanen vad en lärare ska kunna. Det är ingen vits att ge en frihet till lärosätena att utbilda lärare som sedan inte blir anställningsbara. Lärarutbildningen är en yrkesutbildning som ska göra att man kan anställas som lärare. Lärarstudenterna ska när de är färdiga kunna exakt de saker som krävs för att kunna jobba som lärare. Eftersom vi nu med lärarlegitimation och behörighetskrav styr upp mycket mer vad en lärare ska kunna är det angeläget att lärarutbildningen svarar mot det. Det är ingen vits att lärarutbildningen utbildar lärare som sedan inte kan få jobb. Det är det ena skälet.
Det andra skälet, och det skiljer denna utbildning från en del andra yrkesutbildningar, är att lärarutbildningen har blivit sönderkritiserad av våra granskande myndigheter när det gäller att den kvalitet som har funnits har varit för låg.
Ett exempel är Högskoleverkets granskning, som jag nämnde och som Thomas Strand refererade till, av det som kallas det allmänna utbildningsområdet. Det är den del av lärarutbildningen som har varit minst uppstyrd. Man har sagt att den måste styras upp mer, och det är det vi gör. Sedan skriver vi att lärarna ska lära sig att sätta betyg och hur betygssystemet fungerar, de ska lära sig hur läroplanen fungerar, de ska lära sig konflikthantering - det är en viktig kunskap när man sedan är ute i klassrummen - och ett antal andra saker.
Det kan hända att Thomas Strand irriterar sig över den detaljstyrningen, men det är precis den uppstyrningen som har efterfrågats från Högskoleverket och från många lärarstudenter som tycker att det allmänna utbildningsområdet har varit alldeles för flummigt.
Det är alltså bakgrunden. Jag sammanfattar: Det finns två skäl för uppstyrningen av lärarutbildningen. Det ena är att det är en tydlig yrkesutbildning som syftar till ett yrke där det är väldigt uppstyrt vad man ska kunna. Det andra är att detta är en utbildning som varit behäftad med mycket låg kvalitet och där Högskoleverket som är den kvalitetsgranskande instansen efterlyser mer styrning. Det är bakgrunden till regeringens förslag när det gäller lärarutbildningen.
Anf. 102 Thomas Strand (S)
Herr talman! Det är definitivt inte sant att vi vill detaljstyra lärarutbildningen mer än vad utbildningsministern och den borgerliga regeringen vill göra. Det vill vi absolut inte.
Om utbildningsministern hade varit med i debatten här skulle han ha hört att så inte är fallet. Det var faktiskt tre saker som vi i debatten kritiserade regeringen för att vi aldrig fick reda på för att det inte var med i propositionen. Det handlade om hur examensordningarna skulle se ut, hur ämneskombinationerna skulle se ut och hur detaljerade examensrättsprövningarna skulle vara.
Ska man jämföra med den proposition som kom 2001 var den här ganska tunn och avslöjade inte så mycket, utan mycket lades i händerna på regeringen att bestämma. Jag återkommer till det sedan.
Det vi kritiserar är graden av detaljstyrning. Det är inte bara vi som gör det, utan även lärosätena själva och professionen säger att det här är helt fel väg att gå. Jag tror inte att utbildningsministern skulle tycka att det var bra om socialministern bestämde vilka kurser som ska ingå i läkarutbildningen eller om justitieministern bestämde vilka kurser som ska ingå i juristutbildningen. Jag tror inte att utbildningsministern skulle tycka att det var en bra idé. Men just när det gäller lärarutbildningen är det tydligen det. I en enda högskoleutbildning som leder till yrkesexamen ska det detaljstyras ännu mer än vad som har gjorts hittills. Man kan säga att i den ordning vi har i dag finns det en viss detaljstyrning, men nu blir det etter värre med den politik som utbildningsministern bedriver.
Det står tydligt i propositionen att det handlar om just detaljstyrning. När det gäller examensordningen som vi inte visste någonting om när vi stod och debatterade här, för det var en fråga som hängde i luften, visste vi att det förmodligen skulle komma mer detaljstyrning, men vi fick inte reda på detta förrän den 12 maj då de olika examensbeskrivningarna presenterades. Där ökar målen markant mot hur det är i dag. Det är lite intressant också med tanke på en annan proposition som kom för ett tag sedan och som nu håller på att genomföras. Den handlar om att göra om läro- och kursplaner, och där var vi ense om att vi måste minska målen för att öka tydligheten och kvaliteten. Men just nu ska vi öka målen för att nå en ökad tydlighet. Jag får inte det att gå ihop.
Tittar man på och jämför med de mål som finns i dag i examensbeskrivningen är det 16-17 mål. I förskollärarexamen är det 25 mål, i grundlärarexamen är det 26 mål, i ämneslärarexamen är det 23 mål och i yrkeslärarexamen är det 22 mål. När man läser examensbeskrivningarna ser man att målen ibland är på en sådan detaljnivå att man kan tycka att de kanske mer hör hemma i en kursplan än i en examensbeskrivning. En del av målen till och med överlappar varandra. Om man litade på professionen tror jag man skulle kunna minska målen.
Poängen är att vi har haft en lärarutbildning som har varit rätt så styrd om man jämför med andra utbildningar, men nu vrider ni åt ännu mer och styr ännu mer. Är det rätt väg att gå? Nej, det tror inte jag. Det tror inte vi socialdemokrater, och det har vi aldrig propagerat för heller.
Nu skulle jag vilja ta upp den fråga jag ställde i min interpellation som jag inte fått svar på ännu. Vilka forskningsstudier ligger bakom utbildningsministerns slutsats att det behövs en ökad detaljstyrning? Berätta vilka forskningsstudier som du stöder dig på i denna argumentation!
Anf. 103 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Jag står för att vi styr upp lärarutbildningen mer, så Thomas Strand behöver inte argumentera och berätta för mig att vi gör det. Jag har sagt hela tiden att vi behöver styra upp den, för den har haft för låg kvalitet.
Ett av de viktigaste underlagen för regeringen har varit Högskoleverkets ganska starka kritik mot det flummiga allmänna utbildningsområdet. Högskoleverket är den instans som har att granska kvaliteten i svensk lärarutbildning, och de har varit oerhört kritiska mot att det allmänna utbildningsområdet har varit för flummigt och efterlyst en ökad uppstyrning. Det är precis det som vi nu genomför. Det är denna kritik som är det viktigaste underlaget för detta, om det är den typen av underlag som Strand efterlyser. Sedan tror jag att det räcker att gå ut och fråga de flesta lärarstudenter så kan de berätta samma sak. Men Högskoleverkets kritik är det viktigaste underlaget som finns i sammanhanget. Den var mycket entydig och var en sågning av den socialdemokratiska lärarutbildningsreformen från 2001. Även om den propositionen var mycket tjockare än vad Strand sade var det ändå en total sågning som Högskoleverket gjorde i sin utvärdering 2005. Det är därför vi nu gör om detta.
Det kan hända att Thomas Strand tycker att svensk lärarutbildning har varit jättebra, och då förstår jag kritiken mot vår reform. Men han är rätt ensam, för det är inte så många andra som tycker det. Vi har haft allt färre sökande under väldigt många år, kvaliteten är för låg och det finns en ganska stor enighet om att utbildningen behöver reformeras.
Sedan vet jag att vi har olika syn på detta. Vi tycker att ämneskunskaper är viktiga i skolan. Kunskapsresultat är viktiga i skolan liksom fokus på ämneskunnande. Den socialdemokratiska utbildningspolitiken har varit mer processinriktad. Det finns en skillnad i ideologisk syn. Den skillnaden finns också bland dem som utbildar lärare. En del håller med Strand och är kritiska mot oss, och andra håller med mig.
Det här med utbildningspolitik är kontroversiella frågor, och man tycker lite olika också i forskarvärlden. Men till sist är vår uppfattning, precis som Högskoleverkets, att lärarutbildningen har haft för låg kvalitet. En del i detta har varit att det allmänna utbildningsområdet har varit alldeles för flummigt och odefinierat.
Anf. 104 Thomas Strand (S)
Herr talman! Det verkar som att utbildningsministern bara har två lägen: aldrig eller alltid. Var finns nyanserna? Det är inte sant att Högskoleverket sågade den socialdemokratiska lärarutbildningspropositionen och hur den utvecklades. Det är inte sant. Det kom berättigad kritik, och den socialdemokratiska regeringen åtgärdade detta och styrde upp det och skrev in saker i examensordningen när det gäller betyg, svenska och matte. Det vet utbildningsministern.
Högskoleverket kritiserar i sin rapport, och det ska man lyssna och ta noga vara på. Men de skriver också att utbildningen hade utvecklats på ett bra sätt om man jämför med 2005-2008. Man ska vara lite nyanserad när man pratar om lärarutbildningen.
Vi har sagt ja till en reformerad lärarutbildning, som utbildningsministern vet - det är vi inte motståndare till. Däremot är vi kritiska mot att det blir en alldeles för stark detaljstyrning, och det ser man även när det gäller examensordningen. Man blir lite oroad för vilka inlåsningseffekter den här lärarutbildningen kan få.
Jag ska återigen citera artikeln som utbildningsministern verkar ha läst med förtjusning. Anna Götlind och Eva-Lis Sirén skriver så här:
"En akademisk utbildning skiljer sig från andra eftergymnasiala utbildningar genom att den ska vara forskningsbaserad. För att en utbildning ska kunna vara forskningsbaserad krävs det att den i första hand styrs av relevant vetenskap och inte av politiska överväganden. Den nu föreslagna detaljstyrningen av lärarutbildningen hotar dock utbildningens möjlighet att vara akademisk."
Det är just det sista som är en varningsklocka: Vart är vi på väg med en ökad detaljstyrning? Den känner jag oro för.
Anf. 105 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Det finns naturligtvis många som är motståndare till regeringens utbildningspolitik. Jag möter många varje dag, och de är högljudda i debatten. Det finns många debattartiklar som är kritiska som man kan läsa upp.
Men jag känner mig väldigt fast och trygg i att den nya lärarutbildningsreformen har en gedigen förankring i vetenskapen. Huvudutredaren har för övrigt varit professor Sigbrit Franke. Hon är en av Sveriges mest erfarna professorer i pedagogik och har varit universitetskansler i många år. Hon var en av dem som var oerhört kritiska mot 2001 års reform när hon var chef för Högskoleverket och utvärderade reformen. Det är hennes förslag som förslagen i allt väsentligt bygger på. Många pedagogiska vetenskapsmän och andra har varit inne och tyckt till och tyckt att detta är den huvudinriktning vi bör ha.
Jag är helt medveten om att det finns kritiker. Skolpolitik är kontroversiell. Den omläggning av svensk utbildningspolitik som vi nu gör på många områden, där lärarutbildningen är en del i reformerna, finns det många motståndare mot, bland annat den rödgröna oppositionen. Väljarna får väl i höst avgöra vilken utbildningspolitik man vill ha.
Jag känner mig trygg med att den nya utbildningen kommer att bli bättre. Efter några år hittar man säkert saker som ska ändras där också, för allt blir inte alltid bra när man gör stora reformer. Men den huvudinriktning vi nu har, mot tydligare kunskapskrav, högre krav för att komma in på lärarutbildningen, högre krav för att ta lärarexamen och mer fokus på ämneskunskaper, känner jag mig väldigt trygg med är rätt huvudinriktning för Sverige.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.