diskriminering av flyktingar i skattelagstiftningen

Interpellation 2000/01:222 av Schlaug, Birger (mp)

den 26 januari

Interpellation 2000/01:222

av Birger Schlaug (mp) till finansminister Bosse Ringholm om diskriminering av flyktingar i skattelagstiftningen

Riksdagen antog i höstas, efter ett förslag från regeringen, en ny lag om sänkt skatt för utländska experter. En i sig obskyr idé, som väl snarast framtvingats genom att andra länder inom EU konkurrerar om kvalificerade experter och nyckelpersoner genom att erbjuda gräddfiler. Marknaden kräver skattenedsättning för sina gunstlingar på samma sätt som gamla kommunistdiktaturer lät partipampar leva under andra skatteregler än vanliga dödliga. Med viss tillfredsställelse kan jag konstatera att riksdagens majoritet beslutat stödja Miljöpartiets krav på att regeringen inom EU aktivt, som del av det mellanstatliga samarbetet, ska arbeta för att få bort denna destruktiva konkurrens.

Den nya lagen innebär att utländska experter ska få 25 % lägre skatt om de jobbar i Sverige under några år. Men det omfattar inte alla utländska kvalificerade experter, hur efterfrågade de än skulle vara i vårt land. Har man tagit kamp för mänskliga rättigheter i fascistiska, religiösa eller kommunistiska diktaturer riskerar man att inte få komma i fråga. Inte om man tvingats fly och råkat hamna i Sverige. Då har man nämligen förverkat sin rätt att bli betraktad som utländsk expert även om man för länge sedan vänt tillbaka till sitt hemland. Man får nämligen inte, för att åtnjuta denna expertregel, ha bott eller vistats i Sverige de senaste fem åren. Och undantag för flyktingar kan icke göras, säger regeringen. Vilket, efter en del tragglande, en majoritet i riksdagen ställt sig bakom. Miljöpartiet krävde undantag för flyktingar och fick stöd i denna uppfattning av fp och kd i skatteutskottet. Vänsterpartiet hade ändrat uppfattning till kammarbehandlingen, då man valde att stötta Miljöpartiets krav på icke-diskriminering.

Av historien kan man lära. Hade denna lagstiftning gällt i tidigare historiska skeden hade alla de chilenare som flydde till Sverige under 70-talet, och vars flykt underlättades av en aktiv svensk politik, diskriminerats jämfört med de chilenare som stödde regimen. Hade denna lagstiftning gällt under Sovjettiden hade demokratikämpar diskriminerats jämfört med regimens medlöpare. Jag tror att var och en ser det absurda i en lagstiftning som gör att de som kämpat för sina liv, för mänskliga rättigheter, för allt det som vi tar för givet i vårt lilla land ska behandlas sämre än andra. Går vi tillbaka till 40-talet, så borde var och en kunna räkna ut vad som hade hänt.

Regeringen ville således inte göra undantag för flyktingar, som genom detta, jämfört med andra utländska medborgare, diskrimineras. De argument som, i debatten, använts emot Miljöpartiets krav har bl.a. varit att begreppet "flykting" inte finns i skattelagstiftningen. Inte begreppet flyktingstatus heller. Som om det vore viktigare om flyktingbegreppet finns i skattelagstiftningen än att se att det finns människor som flyr för sina liv!

Det är svårt att förstå hur socialdemokrater, med den histora som arbetarrörelsen har, kan använda ett sådan argument, som om Göran Persson och regeringen var villiga att skriva under att skattetekniska detaljer väger tyngre än kamp för mänskliga rättigheter. Vad var i så fall alla vackra, och kloka, ord värda under Förintelsekonferensen? Vad är det då värt att hålla den aktuella uppföljningskonferensen, med vackra tal också i riksdagens kammare?

Ett annat argument som regeringspartiets representant i riksdagsdebatten, som föregick beslutet, använt är följande: "Jag tror inte att det är ett reellt problem". Ett intresssant påpekande, som står i kontrast till tanken att lagstiftning ska förebygga oklarheten. I debatten kunde vi från annat håll höra att "man kanske bedömt att det inte skulle röra sig om så många nänniskor".

Utifrån detta perspektiv är det intressant att ta del av hur utvecklingen blivit. Intresset för den nya expertskatten, som trädde i kraft den 1 januari, i år spränger de beräkningar som regeringen gjort, berättades det för en tid sedan. I propositionen räknade regeringen med att 400 personer skulle kunna få skattelindringen. Beräkningar redan nu pekar på ansökningarna blir närmare 1 500. I Dagens Industri kan man ta del av hur t.ex. revisionsbyrån Ernst & Youngs enhet för internationella personalfrågor ser på det: "Bara hos våra klienter bedömer vi att 150@200 personer kan falla under de här reglerna..." Även Riksskatteverket, som tar hand om företagens förfrågningar, bekräftar de många ansökningarna.

Det stora intresset innebär att risken för att några av de utländska experter som företagen nu vill anställa har varit flyktingar i vårt land under en period, för att sedan åkt tillbaka till sitt hemland eller till något annat land. Det innebär att risken ökar att människor blir diskriminerade, jämfört med andra, för sin aktiva kamp för demokrati och mänskliga rättigheter.

Regeringssidans representant i riksdagsdebatten utlovade gång på gång att man var villig att följa utvecklingen. Utvecklingen ser ut att visa sig vara sådan att fler söker än man väntat sig. Men utvecklingen visar också att det är oerhört svårt att veta om företagen redan vid ansökan sållat bort de som varit flyktingar på sådant sätt att de inte kan komma i fråga med den rådande lagstiftningen. Detta föranleder mig att ställa tre frågor till finansministern:

1.Avser finansministern att följa upp huruvida flyktingar diskimineras på det sätt som jag ovan beskrivit?

2.Hur kommer regeringen att följa upp om företagen, redan då de ansöker om skattenedsättning, sållat ut flyktingar som inte omfattas av lagen?

3.Avser finansministern att föra in begreppet "flykting" i skattelagstiftningen om det skulle vara en förutsättning för lagstiftningen för att människor inte ska diskrimineras på grund av att de tvingats fly efter t.ex. kamp för mänskliga rättigheter och demokrati?