Djurskyddskontroller
Interpellation 2010/11:289 av Holm, Jens (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2011-03-22
- Anmäld
- 2011-03-23
- Besvarad
- 2011-04-05
- Sista svarsdatum
- 2011-04-11
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation
2010/11:289 Djurskyddskontroller
av Jens Holm (V)
till landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)
Den första januari 2009 trädde den borgerliga regeringens omorganisering av djurskyddskontrollerna i kraft. Omorganiseringen har med rätta fått utstå mycket kritik. Den borgerliga regeringen tog bort avgiften för kontrollerna, flyttade ansvaret längre från djurbesättningarna och tillsköt inte tillräckligt med resurser. Nu kan vi se resultatet. Försämrad kvalitet och ett ras i antalet djurskyddskontroller. Antalet kontroller har nästan halverats: från de drygt 23 000 år 2008 till blott 12 833 år 2010 (preliminär uppgift från Jordbruksverket).
Jordbruksverket varnade nyligen för att djurskyddet kan försämras när antalet kontroller är så få (Sveriges Radio, Ekot den 5 mars 2011). När antalet kontroller har minskat så kraftigt ökar förstås risken för att djur far illa. Det är oacceptabelt. Även EU-kommissionen har nyligen konstaterat att de svenska djurskyddskontrollerna har stora brister. Tillförlitligheten på förprövningarna, för få djurskyddskontroller, att djurskyddsinspektörer är otillräckligt utbildade på djurtransporter och att ansvarsuppdelningen är otydlig vid kontroller på slakterier är några kritiska punkter EU lyfter upp (Atl den 24 januari 2011).
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga landsbygdsministern:
1. Vad avser landsbygdsministern att göra för att antalet kontroller kraftigt ska öka?
2. Vad avser landsbygdsministern att göra för att förbättra kvaliteten på djurskyddskontrollerna?
3. Avser landsbygdsministern att verka för att beslutet om att återinföra kontrollavgifterna omprövas för att på så sätt öka och säkra djurskyddskontrollerna?
Debatt
(13 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:289
Webb-tv: Djurskyddskontroller
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:82 Tisdagen den 5 aprilProtokoll 2010/11:82 6 § Svar på interpellation 2010/11:289 om djurskyddskontroller
Protokoll från debatten
Anf. 10 Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Jens Holm har frågat mig vad jag avser att göra för att antalet kontroller kraftigt ska öka, för att förbättra kvaliteten på djurskyddskontrollerna samt om jag avser att verka för att beslutet om att återinföra kontrollavgifterna omprövas för att på så sätt öka och säkra djurskyddskontrollerna.
Inledningsvis vill jag säga att det är viktigt med effektiva djurskyddskontroller så att vi kan bibehålla vår höga djurskyddsstandard. Det har dock funnits vissa problem vid överföringen av kontrollansvaret. Därför har extra resurser tillförts länsstyrelserna under både 2010 och 2011. Statskontoret har också fått i uppdrag att utvärdera den offentliga djurskyddskontrollen sedan den flyttats till länsstyrelserna. De ska även bedöma om resurserna är tillräckliga för att kontrollerna ska leva upp till både nationella krav och EU:s regelverk. Om brister upptäcks eller resurser inte utnyttjas effektivt ska förslag till förbättringar och hur resurserna kan användas mer effektivt lämnas.
Jag vill passa på att poängtera att Jordbruksverket arbetar med att sammanställa och analysera djurskyddskontrollerna för 2010. Det finns en del kontroller som inte är registrerade ännu varför den slutliga siffran kommer att öka. Ett antal länsstyrelser har även valt att inte inrapportera alla djurskyddskontroller de gjort. I samband med detta vill jag också påpeka att när kontrollerna låg på kommunerna fanns det stora variationer i den frekvens med vilken kontrollerna utfördes. Under 2008 utfördes inte en enda kontroll i 40 av landets kommuner.
Det kan även konstateras att trots vissa funna brister vid Europeiska kommissionens kontor för livsmedel och veterinära frågors, FVO, inspektion i oktober 2010 var den övergripande slutsatsen att djurskyddsstandarden på gårdarna och under transport var tillfredsställande eller god i Sverige. Vidare kommer Jordbruksverket att arrangera utbildningar för djurskyddskontrollanterna och se över hur den administrativa bördan för dem kan minska.
I budgeten för 2011 tillfördes Jordbruksverket ytterligare 5 miljoner kronor för att det ska kunna ge bättre stöd till länsstyrelsernas arbete med att effektivisera och förbättra kontrollerna. Detta har resulterat i projekt Oskar - Offentlig samsyn, kontroll analys och rutiner - som syftar till att Sverige ska få en effektiv, likvärdig och rättssäker djurskyddskontroll som lever upp till nationella regelverk och EU:s krav. Projektet ska bland annat se över alternativa kontrollmetoder, dokumentation och administration, allt för att effektivisera och höja kvaliteten på kontrollerna så att resurser och tid kan frigöras för fler och bättre kontroller.
Kontrollavgifterna togs bort i och med överföringen av djurskyddskontrollerna från kommunen till länsstyrelserna. Detta gjordes för att stärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft och skapa likvärdiga villkor över hela landet eftersom avgifterna mellan kommunerna varierade stort. Att återinföra kontrollavgifter kommer att innebära ytterligare administrativ börda för länsstyrelserna och ekonomisk börda för djurhållarna. Detta går inte i linje med att försöka effektivisera kontrollerna eller att stärka konkurrenskraften på landsbygden.
Det är viktigt att vi har effektiva djurskyddskontroller som värnar om ett högt djurskydd. De åtgärder som hittills vidtagits kommer att bidra till detta. Jag följer frågan om att säkerställa kontrollernas kvalitet noggrant.
Anf. 11 Jens Holm (V)
Herr talman! Tack, landsbygdsministern, för svaret på min interpellation! I Sverige finns det fler djur som föds upp och slaktas än vad det finns människor. Det är ungefär 80 miljoner kycklingar som föds upp och slaktas varje år, och 8 miljoner hönor. Det är ungefär 4 miljoner nötkreatur, kossor, tjurar och kalvar. Vi slaktar 3 miljoner grisar i Sverige, och drygt 1 miljon minkar slaktas varje år i Sverige.
Det är en otrolig massa djur. De djuren kan förstås utsättas för ett väldigt stort lidande under uppfödningen, transporten och slakten om lagar och regler inte följs. Ett minimikrav vi måste kunna ställa på verksamheten är just att våra lagar och regler följs. Det är därför vi har djurskyddskontroller för att inspektörer oanmält ska kunna komma ut till uppfödningsplatser, transporter, slakterier, pälsfarmar och annat och kontrollera att man inte bryter mot lagar och förordningar.
Detta är någonting som vi i ärlighetens namns ska säga har fungerat väldigt illa. Det gäller med det nuvarande systemet efter regeringens omorganisering, men även det tidigare systemet fungerade inte alls tillfredsställande. Det som Eskil Erlandsson och regeringen gjorde på djurområdet var några ganska snabba och drastiska saker. Man lade ned Djurskyddsmyndigheten den 1 juli 2007. Det var den första myndigheten i världen som fanns på plats just för att vi skulle se till att djuren som finns i vårt land hålls på ett acceptabelt sätt.
Man omorganiserade också djurskyddskontrollerna. Från och med den 1 januari 2009 är det länsstyrelserna som har ansvaret. Vad gjorde man då när man gjorde den stora omorganiseringen? Enligt mig och jag tror nästan en enig kår av kontrollanter runt om i landet tillförde man inte tillräckligt med resurser vid omorganiseringen. Man använde också en fördelningsnyckel till de enskilda länsstyrelserna som byggde på antalet människor och inte hur stora djurbesättningarna var. Det innebar att Stockholms län fick ganska stora summor till kontrollerna medan andra områden med väldigt stora djurbesättningar, till exempel Kalmar, Jönköping och liknande, fick förhållandevis små summor.
Detta har lett till att antalet djurskyddskontroller har halverats efter att regeringen har gjort sin omorganisering. Låt mig ta en siffra från Jordbruksverkets statistik på antalet kontroller som Jordbruksverket har samlat in. År 2008, året innan regeringens stora omorganisering av djurskyddskontrollerna, gjordes det ungefär 23 000 djurskyddskontroller. Året efter, det första året med regeringens nya regim, gjordes det bara 12 700, vilket är nästan en halvering. I fjol år 2010, enligt preliminära uppgifter från Jordbruksverket, gjordes det 12 800 kontroller. Det är nästan en halvering av antalet kontroller jämfört med hur det fungerande tidigare.
Det är uppenbart att det är djuren som har fått betala för regeringens nedskärningar och omorganiseringar. Jag vill veta mer konkret: Vad kommer landsbygdsministern att göra för att djuren inte ska få fortsätta att betala priset för detta?
Anf. 12 Pyry Niemi (S)
Herr talman! I ett tidigare liv var jag ordförande i en kommunal tillsynsnämnd som jobbade med bland annat djurskydd och djurskyddsinspektioner. Vi hade en stor omsorg och väldigt duktiga inspektörer som gav sig tid och åkte runt omkring i vår hemkommun. De hade god kontakt med jordbrukare och andra djurägare. De gjorde ibland spontana besök och djurskyddskontroller både på tips men också planerade för att se till att djuren fick den absolut bästa välfärd som de verkligen förtjänade.
Vi fick många ärenden tillbaka. Det kunde hända att djur hade nödslaktats på grund av vanvård. Det kunde hända att djur i kringresande cirkussällskap blev föremål för granskning där vi också tvingades att slakta dem på grund av vanvård. Vi hade en bra kontroll i den kommun jag befann mig i. Jag är medveten om att det fanns brister runt om i Kommunsverige. Men det fanns också många kommuner som skötte det alldeles utmärkt. Det fanns en regelbundenhet, en ambition och en kontakt mellan inspektörerna och djurägarna som i dag saknas.
Det är en stor katastrof för djurvälfärden att antalet kontroller halverats. Det är inget positivt läge för någon. Det är inte bra för djuren. Det är inte bra för djurägarna. Vi återkommer framför allt hela tiden till detta: Sverige har traditionellt haft en väldigt hög djurvälfärd. Sverige är ett land som har gått i bräschen. Sverige har haft en djurskyddsmyndighet, och i dag håller vi på att backa bandet. Det är inte bra, utan det är väldigt dåligt.
Vi är i dag ett land och skryter om och är glada för den djurvälfärd vi har. Men samtidigt talar siffrorna emot detta. Det är djuren som drabbas. Det är djuren som får betala priset för detta för att ni i regeringen inte vågar satsa tillräckligt på omorganisationen. Det har gått fort, och det har blivit fel. Nu har antalet kontroller halverats. Varför har det blivit så? Varför hade ni så bråttom? Varför tittade ni inte på de goda kontroller som ändå förekom i många kommuner tidigare? Varför ställde ni inte frågorna till dem verkligen var nära djuren och lantbrukarna och visste hur de skulle hantera frågorna på ett bra sätt?
Jag klandrar inte länsstyrelserna, för de har olika villkor, precis som Jens Holm säger. Det är inte lätt att gå in i en sådan här verksamhet när man har bristande resurser. Samtidigt finns det oerhört mycket kompetens ute i kommunerna. Nu har den i stora delar naturligtvis tagits bort, men det fanns goda uppfattningar, och det fanns en god kontakt.
Min fråga till landsbygdsministern är: Varför hade ni så bråttom? Varför ställde ni inte rätt frågor? Varför ställde ni er inte på djurens sida?
Anf. 13 Sara Karlsson (S)
Herr talman! Vi socialdemokrater har hela tiden varit motståndare till omorganiseringen av djurskyddstillsynen. Vi pekade bland annat på att det fanns en fungerande verksamhet i många kommuner. Vi pekade också på att det skulle bli ökade fysiska avstånd, vilket i sin tur skulle leda till färre kontroller.
Vi menade också att man skulle förlora vissa samordningsvinster. Miljötillsynen av jordbruket ligger kvar på kommunerna, och många inspektörer hade förut båda uppgifterna. Men nu är det två olika personer i två olika organisationer som ska sköta detta.
Vi pekade också på att den lokala kännedomen om området och om det lokala lantbruket skulle försvinna.
När regeringen lade fram sin proposition verkade man utgå från att det var brister överallt, men så var det ju inte. Visst fanns det kommuner där det inte fungerade. Men det hade kunnat hanteras på ett annat sätt.
Det fanns tidigare en myndighet som hade ett uttalat ansvar för att stödja och vägleda de lokala tillsynsorganisationerna: Djurskyddsmyndigheten. Men den valde regeringen att göra sig av med, med motivet att effektivisera den statliga administrationen.
Regeringen valde - i stället för att använda Djurskyddsmyndigheten - att riva upp en i många delar fungerande organisation och bygga upp en ny. Vi var som sagt emot det. Men vi sade också: Om regeringen skulle framhärda i sin vilja så var man tvungen att skicka med mer resurser än man hade anslagit.
Nu, några år efteråt, kan vi se att det inte blev någon förbättring. Antalet kontroller har, som redan har sagts, minskat från ungefär 23 100 till ungefär 12 800, och EU har uttalat kritik mot den svenska djurskyddstillsynen.
De som får betala priset är djuren. Hur länge ska det få pågå?
Vi har ett flertal gånger hört Eskil Erlandsson beklaga sig över att det inte fungerar. Men när ska det hända något? Om detta fortsätter och beroende på vad utvärderingen kommer fram till undrar jag om regeringen är beredd att ompröva sitt ställningstagande till hur organisationen ska se ut.
En annan sak som tas upp i interpellationen är avgifterna, som togs bort. Det har gjort det svårare med finansieringen av djurskyddskontrollerna. På många andra områden tas egenavgifter ut. Det ses som en självklarhet.
Det visar på ett feltänk när det gäller djurskyddstillsynen. Den ska inte bara ses som en börda för djurhållaren, utan den är faktiskt en viktig del i kvalitetsutvecklingen i det svenska jordbruket. Jag tycker att det är riktigt feltänk av ministern. Han borde tänka om.
Anf. 14 Bengt-Anders Johansson (M)
Herr talman! Låt mig slå fast att det är fullkomligt oförsvarligt att djur far illa i Sverige, oavsett var det sker. Det är oförsvarligt.
Därför är det viktigt med bland annat kontroll och viktigt att det sker i hela landet. Men i det system som alliansregeringen med landsbygdsministern i spetsen gick ifrån var det 41 kommuner som inte hade någon kontroll alls och 31 kommuner som hade mindre än 16 kontroller per år, snudd på obefintligt. Det var alltså 72 kommuner där det brast, och det var detta vi såg.
Kontroller är, som jag sade, viktigt. Men skötseln av djuren är ännu viktigare. Om vi hade en utomordentligt bra skötsel av djuren hade inte kontrollerna behövts. I grund och botten är det ett ägaransvar. Men oppositionen väljer att bara fokusera på kontrollerna. Då är det för sent, påstår jag.
Låt mig också säga att jordbrukets djur oförtjänt har fått för stort utrymme i diskussionen. Det är ingen som nämner den andra delen. Jag kan upplysa om att 60 procent av kontrollerna är en effekt av anmälningar, men tre fjärdedelar, alltså 75 procent, av anmälningarna rör sällskapsdjur. Det är ingen som tänker på det.
Det handlar om katter, hundar, ormar, fåglar och kräldjur, och katterna har helt egen majoritet i den gruppen. Av anmälningarna gäller ungefär två tredjedelar brister, medan en tredjedel av anmälningarna är mer eller mindre ogrundade - åtminstone kan man inte hitta något.
För 2010 var över 30 procent av kontrollerna riktade mot just sällskapsdjur. Jag tycker att det är viktigt att lyfta fram det i debatten.
Självklart måste vi komma till rätta med problemen och verkligen ta tag i de verkliga problemen. Då handlar det om att djurägarna måste ta sitt ansvar, så att detta inte uppstår.
Det handlar också om att skärpa djurskyddslagstiftningen. Det finns nu en utredning där man tittar på ett antal områden där man kan förstärka och förbättra djurskyddslagstiftningen.
Sedan måste givetvis kontrollerna förbättras. Det är ingen som säger något emot det, och detta har också landsbygdsministern framhållit.
Jag skulle vilja rikta en fråga till Jens Holm och till Socialdemokraterna: Vill ni tillbaka till det vi hade innan vi införde länsstyrelserna? Är det alltså att gå tillbaka till kommunal kontroll igen som är målet? Hur ska ni i så fall komma till rätta med de 72 kommuner som tidigare inte hade djurskyddstillsyn som var värd namnet?
Fråga 2: Ska även sällskapsdjuren bära sina kostnader för djurskyddstillsynen? Det har ju framkommit att ni är beredda att lägga avgifter på djurskyddstillsynen. Ska även sällskapsdjuren omfattas av detta? Det vore intressant för åhörarna att få reda på var vi har oppositionen i den frågan.
Anf. 15 Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Lika mycket pengar har tillförts som användes tidigare. Vi har alltså inte sparat. Vi har inte dragit ned på några möjligheter att utföra djurskyddskontroller.
Varför gjorde vi då förändringen? Jo, i ett antal kommuner fanns ingen djurskyddskontroll alls. I väldigt många kommuner var kontrollen under den nivå som vi men också Europeiska unionen bedömde var nödvändig för att vi skulle kunna säkerställa att vi upprätthöll den lagstiftning som vi har gemensamt i unionen men också nationellt.
Men framför allt - det var det viktigaste - fick vi med omorganiseringen möjlighet att i delar av landet ha en täckning alla dagar under året, inkluderande semesterperioder och perioder när det är personalomsättning och när en ensam inspektör kanske är sjuk och så vidare, alltså tider då det från fall till fall över huvud taget inte fanns någon som upprätthöll funktionen i kommunen.
Därtill fick vi en möjlighet för inspektörerna att i någon mån specialisera sig på vissa djurslag men också att vara en samtalspartner att diskutera de lite mer komplicerade ärendena med. Vi förkortade också enligt min bedömning de handläggningstider som fanns i den här typen av ärenden. De skarpa ställningstagandena och besluten fattades under den tidigare lagstiftningen faktiskt av länsstyrelsen och ingen annan - inte av den enskilda kommunen - och nu är det alltså inom samma myndighet.
Varför var det så bråttom att genomföra detta? Vi fick kritik beroende på att det var alldeles för få inspektioner och i ett stort antal kommuner inga alls. Detta ville jag åtgärda, och det gjorde vi snabbt och, som jag tycker, effektivt.
Men sedan visade det sig att det låg ett berg av ärenden som kommunerna inte hade avslutat. Om inte minnet sviker mig var det över 4 000 ärenden som var oavslutade, oftast de mest komplicerade ärendena, som lades på den nya myndigheten, som hade att utföra den här uppgiften.
Vi ändrade den fördelningsnyckel som vi använde från början. Varför gjorde vi det? Jo, det gjorde vi eftersom det, precis som interpellanten sade, är lite olika fördelning när det gäller hur många djur det finns i de skilda delarna av landet. Men jag säger inte att den första fördelningsnyckeln var helt fel. Sällskapsdjuren, som Bengt-Anders Johansson förtjänstfullt påpekade, omfattas ju också av den här lagstiftningen, och de är ungefär lika fördelade i hela landet, och de ska också ha kontroll och tillsyn.
Vad göra då för framtiden? Ja, nu har vi gett pengar till Jordbruksverket, som under det här året har att arbeta fram ett underlag som gör att de drygt 30 000 arbetstagare som står till djurskyddsinspektörernas förfogande används på ett bra sätt, så att vi får en rätt bedömning i fält. Det handlar om att vi hanterar de anmälningar som kommer men också om att vi hanterar och följer upp de kontroller som görs planerat och om att vi får kontrollmetoder som är effektiva ur en riskbaseringssynvinkel.
Anf. 16 Jens Holm (V)
Herr talman! För att ansluta till vad regeringen verkligen gör eller vad regeringen i alla fall har aviserat att man ska göra vill jag säga att jag ställer mig positiv till att man har gett Jordbruksverket i uppdrag att arrangera utbildningar för djurskyddskontrollanterna och att man också kommer att försöka se till att det blir bättre rutiner och förhoppningsvis mindre administration för kontrollanterna. Det tycker jag är bra, men jag måste säga att jag tycker att det är lite sent påkommet.
Regeringen har haft det nya systemet i över två år. Nu aviserar man att man kommer med utbildningar och nya rutiner. Det borde självklart ha varit en del av hela omorganiseringen, precis som i fråga om de nya pengar som man skjuter till. Det är också välkommet, men det borde självklart ha funnits med redan från början.
Det känns som att regeringen lappar ihop ett system som tidigare inte fungerat bra. Man gjorde en stor omorganisering som var riktigt dålig, om ni frågar mig, och nu försöker man lappa ihop det så gott man kan.
Eskil Erlandsson nämnde tidigare att han tycker att djurskyddet fungerar väl i Sverige. Jag vet inte om jag kan instämma i det. Jag tycker att vi hela tiden får larmrapporter om att djur behandlas illa. Hallandsnytt rapporterade ganska nyligen om att djurskyddskontrollanter behöver ha ungefär två månader på sig innan de kan åka ut på direkta anmälningar. Det handlar om akuta fall. Det är kossor som står i sin egen avföring, så att de får inflammationer. Det är hundar som går omkring med brutna ben och så vidare. Det är faktiskt helt oacceptabelt.
Och det ser ut på det här viset, återigen, för att antalet kontrollanter har dragits ned med ungefär 20 procent jämfört med hur det såg ut tidigare. Man kan titta på Jordbruksverkets statistik. De konstaterar att det året innan regeringen gjorde sin omorganisering fanns 183 heltidsanställda kontrollanter i kommunerna. Efter regeringens omorganisering var det 145, ungefär 20 procent färre.
Jag har försökt ta reda på hur det ser ut i de olika länen i Sverige. I Västra Götaland har man gått från 32 till 22 kontrollanter. I Kalmar har man gått från 12 till 7 kontrollanter. I Skåne, där det finns enormt stora djurbesättningar, har man gått från 22 kontrollanter till 16. I Blekinge, där vi har nästan all pälsindustri i Sverige, finns det 3 ½ anställda som ska kontrollera pälsindustrin, grisuppfödare, transporter och så vidare.
Det som man nästan samstämmigt säger från länsstyrelserna är: Vi behöver mer resurser. Många säger också att det var ett bra system tidigare då man kunde ha en kontrollavgift. Det finansierade systemet tidigare till ungefär 30 procent. Det var alltså inte en obetydlig summa som man drog in vid de där kontrollerna.
Bengt-Anders från Moderaterna undrar ifall vi i Vänsterpartiet vill tillbaka till det gamla systemet. Då ska jag helt ärligt säga att för oss är inte det viktigaste om det här ligger på länsstyrelserna eller om det ligger på kommunerna. Vi vill att det ska fungera.
Men vi var väldigt kritiska till att man gjorde den här snabba omorganiseringen och att man inte lyssnade på och tog lärdom av de kommuner som faktiskt utförde ett bra jobb. Jag kan hålla med om att det fanns många kommuner som inte alls skötte det här bra. Ska det här fungera väl behöver vi kontrollavgifter, gärna en gemensam tillsynsavgift, som föreslogs i en statlig utredning 2005. Men det behövs också mer resurser totalt sett från regeringens sida.
Det jag inte tycker att ministern riktigt har svarat på är hur vi ska gå från dagens system med en halvering av antalet djurskyddskontroller till att vi får fler djurskyddskontroller än vad vi hade till exempel 2008. För det måste väl ändå vara ambitionen för en regering att det ska bli fler kontroller, att det ska bli bättre kvalitet och att länsstyrelserna ska kunna anställa mer personal? Den frågan borde ministern svara på.
Anf. 17 Pyry Niemi (S)
Herr talman! Återigen pratar vi om djuren. Djuren är det många som tycker om och vill värna. Jag håller med dig, Bengt-Anders, om att det talas ganska tyst om husdjuren, katterna, ormarna, hundarna och alla som far illa. Det tycker jag är lika viktigt. Det är djur. Det är individer. Det är alltså levande varelser som vi också ska värna, och vi ska se till att de får den allra bästa vården, den bästa välfärden och framför allt den största respekten, så att det blir på ett bra och värdigt sätt.
När jag jobbade inom kommunen som politiker och hade de frågorna på mitt bord fanns det alltifrån ormar som var på väg att slingra sig ur sina burar till katter som hade misskötts och vanvårdats och hundar som, precis som Jens sade, hade brutna ben och allt det övriga som kanske ingår i vanvård och sådant som vi vanligtvis känner en stor avsky inför men som kan ha sina grunder.
Bengt-Anders ställde också frågan om det här med kommunalisering. Ja, om kommunalisering är det alternativ som möjligen skulle fungera igen med rätt tillsyn och rätt grepp och rätt modeller och metoder kan vi ställa oss bakom det.
Det hade varit smartare, landsbygdsministern, att inte ha så bråttom, att faktiskt försöka hjälpa det sjuttiotal kommuner som ni i debatten hävdar misskötte sig, att ge dem tydliga instruktioner, ge dem möjligheter att gå tillbaka och fundera, ge dem det bästa stödet och den bästa utbildningen och ge dem de bästa möjligheterna till inspektioner och djurskyddskontroller i stället för att göra om hela systemet.
Det fanns trots allt saker som fungerade. Det är väldigt anmärkningsvärt att antalet kontroller faktiskt har halverats. Jag håller med Jens. Hur vill ministern att vi ska komma tillbaka, så att vi åtminstone uppnår den miniminivå som fanns förut på 23 000 kontroller, innan den här omorganisationen gjordes? Det är min fråga till ministern.
Anf. 18 Sara Karlsson (S)
Herr talman! Jag tycker inte att regeringen behöver stå här och försvara att de gjorde något. Det var inte det som var poängen med den här debatten. Men man måste fundera över det man gjorde. Var det bra? Blev resultatet det man hade önskat? Det är det som interpellationen, som Jens Holm har skrivit, handlar om.
Bengt-Anders frågade om vi vill gå tillbaka till det som var tidigare. Det beror på vad han menar. Menar han att vi vill gå tillbaka till ett system där många kommuner inte skötte sig? Det vill vi självklart inte. Men vi ser att det fanns klara fördelar med en tillsyn på kommunal nivå, och det tror vi fortfarande håller.
Hur ska man då lösa problemen med att det finns kommuner som inte lever upp till kraven? Ja, jag tror bland annat att man kan ha samverkan mellan kommuner - det är antagligen ofta i mindre kommuner som det inte funkar - och det hade man också på en del ställen. Jag tror också att man kan ha en myndighet som har till ansvar att stödja och vägleda kommunerna i deras tillsyn. Där hade vi Djurskyddsmyndigheten, men den tog regeringen bort. Kanske hade Djurskyddsmyndigheten kunnat hjälpa till och förbättra situationen. I sista hand skulle man kunna överföra ansvaret till staten för de kommuner där det inte fungerar. Det är uppenbart att det inte fungerar som det är just nu.
Både Bengt-Anders Johansson och Eskil Erlandsson har varit inne på att ingen säger att det ska vara så här, och att alla säger att det borde vara bättre. Men det räcker inte med att bara säga så, man måste göra något. När tänker regeringen göra något?
Anf. 19 Bengt-Anders Johansson (M)
Herr talman! Det har talats mycket om Djurskyddsmyndigheten. Vi är vana vid att höra att om bara Djurskyddsmyndigheten hade varit kvar hade allt löst sig. Låt mig påminna om att Djurskyddsmyndigheten inte utförde några djurskyddskontroller över huvud taget. Det ska vi vara medvetna om. Man kan tro att det var de som skötte allt i Sverige, men så var det inte. Jag påstår att de ställde till mer problem än de löste.
Det är intressant att höra att Jens Holm inte bryr sig om huruvida det är kommunerna eller länsstyrelserna som sköter det hela. Däremot kunde jag tolka hans svar som att det ska tas ut avgifter även på sällskapsdjur. Det betyder att alla djur ska bära kostnaden. Det var ett besked till alla sällskapsdjursägare.
Pyry Niemi och Sara Karlsson är inne på att det är bättre om kommunerna har hand om detta. Jag förstår att det inte handlar om att gå tillbaka till det gamla. Sara Karlsson tar upp frågan om samverkan mellan kommunerna. Låt mig säga, med den kommunalrådserfarenhet som jag har, att samverkan mellan kommuner inte alltid är så enkelt. Det kanske förklarar varför det såg ut som det gjorde. Skälet till att regeringen ändrade systemet så att det är länsstyrelserna som ska göra det var att vi ska få en så jämn djurskyddstillsyn som möjligt i landet. Hade det nu varit så enkelt att kommunerna genom samverkan hade löst detta hade det inte sett ut som det gjorde. Då hade det inte varit 71 kommuner av 280 som inte gjorde vad de skulle.
Det här är ju bara en nostalgisk tillbakablick som inte leder någonstans. Jag beklagar att ni är fast i det gamla tankesättet.
Anf. 20 Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Jag vill först säga några ord om varför människor har djur. Livsmedelsproducerande djur har ägarna säkert för att de vill ha en lönsam livsmedelsproduktion. Vill man ha det är det självklart att man sköter sina djur på ett sådant sätt att livsmedelsproduktionen blir lönsam. Det blir den inte med illa skötta eller vanvårdade djur. Lönsamheten blir bättre med friska och välhållna djur än med den andra typen.
Andra människor skaffar djur för att de vill ha en livskamrat. Man skaffar sig katten eller hunden för att man vill ha en vän. Den vårdar man ju ömt. Detta vill jag ha sagt för att man ibland i debatten kan få för sig att det är samhällets ansvar att vårda och sköta djuren. Så är det inte; det är ägarens ansvar. Jag påstår att de allra flesta djurägare verkligen vårdar sina djur.
Samhället ska följa upp den lagstiftning vi har på området. Det ska vi göra på det här området och på andra områden, och det ska vi göra på ett bra sätt. Därför har vi satt i gång två processer. Jag har redovisat dem i mitt interpellationssvar. Statskontoret har fått i uppdrag att utvärdera den offentliga djurskyddskontrollen sedan den flyttades till länsstyrelserna. Där ska man bedöma om resurserna är tillräckliga för att kontrollerna ska motsvara de krav vi har nationellt och de krav som EU har. Den andra processen handlar om att projektet Oskar har satts i gång. Det syftar till att vi ska få en effektiv, likvärdig och rättssäker djurskyddskontroll i Sverige som lever upp till såväl nationella regelverk som EU:s krav.
Det finns en del som går att mäta på det här området, som till exempel att antalet omhändertaganden har ökat. Man skulle ju kunna tro att det borde ha minskat i och med att antalet kontroller har minskat. Men så är det inte. Tidigare omhändertogs ungefär 400 djur varje år. Sedan länsstyrelserna tog över har det ökat till ungefär 1 100. Det är beklagligt att det är på det sättet, men det tyder ändå på en viss säkerhet i de kontroller som utförs. Det kan mätas och, hur tråkigt det än är, ses som ett mått på effektivitet.
Det refereras ofta till ett inslag i Sveriges television om att det tar så lång tid från det att anmälan görs tills en kontroll utförs. Det finns ett uttalande av länsveterinären i Halland som säger: Nu är det balans i anmälningsärendena. Vi har fått extra resurser.
Anf. 21 Jens Holm (V)
Herr talman! Det är ju alltid bra, Eskil Erlandsson, om man kan hitta någon som stärker ens argumentation.
När jag hör mig för i landet tycker jag att jag får ett ganska entydigt svar: Vi behöver ökade resurser. Vi behöver kunna anställa fler djurskyddskontrollanter.
Det här är en rapport från Länsstyrelsen i Kalmar län som konstaterar att man just nu har ungefär sju kontrollanter i hela Kalmar län. Om vi ska kunna göra ett bra jobb behöver vi mellan 14 och 25 heltidsanställda för att sköta djurskyddskontrollen, säger man.
Blekinge har 3 ½ heltidsanställda som ska sköta kontrollen av nästan hela Sveriges pälsindustri, grisuppfödning, broileruppfödning, transporter och så vidare. Det är inte hållbart. Det är därför vi får den ena larmrapporten efter den andra i medierna. Jag är rädd för att de larmrapporterna kommer att fortsätta att hagla tätt. Jag tycker inte att jag har fått något konkret svar på hur ministern ska se till att det blir fler djurskyddskontrollanter och fler kontroller så att vi inte ligger på den här bottennivån med en halvering av antalet djurskyddskontroller.
Eskil Erlandsson säger att man nu ska dra i gång med utbildningar, riktlinjer och så vidare. Djurskyddsmyndighetens stora uppgift var ju att ha ett övergripande ansvar för djurskyddskontroller och hela djurskyddsarbetet i Sverige. Den myndigheten lade ni ned. Ni gjorde en omorganisering så att antalet kontroller halverades. Jag kan bara konstatera att det är djuren som har fått betala priset för nedläggningen och omorganiseringen. Nu måste ni börja arbeta för att se till att djuren inte ska fortsätta att betala priset.
Anf. 22 Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Tack för interpellationen. Frågan är viktig. Djur ska ha det bra, och djur ska skötas väl. Blir de sjuka ska de ha den vård de behöver för att tillfriskna.
Jag vill påpeka att det inte är antalet genomförda kontroller som är avgörande för standarden och nivån på det svenska djurskyddet.
På kontrollområdet tycker jag att det är viktigt att det är rätt sorts kontroller som genomförs och att de kontroller som genomförs är av hög kvalitet. Men vi måste i sammanhanget också påminna oss själva om att kontrollarbetet ska vara riskbaserat.
För tredje gången säger jag nu att vi håller på med två projekt. Vi har två processer i gång. Vi har bett Statskontoret att se över resursbehov och hur vi kan få effektivitet i vårt kontrollarbete. Jordbruksverket håller också på att göra de saker som ligger i projektet Oskar. Jordbruksverket håller också på att se över riktlinjerna för hur anmälningsärenden ska prioriteras och hanteras om det är brådskande fall så att vi inte får det förhållande som var tidigare. Om en allvarlig olycka eller incident inträffade och djurskyddskontrollanten var på semester i x veckor eller hemma för vård av sjukt barn eller om det var en vakans på tjänsten i respektive kommun hände ingenting.
Herr talman! Jag tackar för debatten.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.