Dödläge för skärgårdsutvecklingen
Interpellation 2006/07:186 av Hagberg, Michael (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-12-21
- Anmäld
- 2006-12-21
- Besvarad
- 2007-01-19
- Sista svarsdatum
- 2007-01-29
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 21 december
Interpellation
2006/07:186 Dödläge för skärgårdsutvecklingen
av Michael Hagberg (s)
till försvarsminister Mikael Odenberg (m)
Som en direkt följd av riksdagens försvarsbeslut i december 2004 som radikalt minskade Försvarsmaktens volym bedriver Försvarsmakten för närvarande så kallad garnisonsplanering. För Stockholms och Sörmlands skärgårds del omfattar garnisonsplaneringen alla kommuner från Östhammar i norr till Trosa i söder. Planen visar att mycket stora områden avsatts som riksintresse för totalförsvaret.
Totalt berörs 50 % av de större öarna i Stockholms och Sörmlands skärgård. Det är öar som är utan fasta landförbindelser och som i dag utgör viktiga skärgårdssamhällen. De utpekas som så kallade kärnöar. Om den nu framlagda planen genomförs innebär det att dessa öar, med omgivning, utgör riksintresse för Försvarsmakten och därmed starkt begränsar möjligheterna för att utveckla skärgården till en levande bygd.
Samhället är beroende av att det finns en levande skärgård där både åretruntboende och människor som vistas i skärgården på sin fritid samlas. Genom att skapa så kallade riksintressen för Försvarsmakten tvingas kommunerna i dessa områden att samråda med försvaret i allt utvecklingsarbete, särskilt när det gäller plan- och bygglagen. Hittills har Försvarsmakten konsekvent motsatt sig all nybyggnation. Det innebär att en våt filt kommer att läggas över utvecklingen i skärgården. I den föreslagna planen ges försvaret även i fortsättningen stora möjligheter stoppa allt utvecklingsarbete vilket är ett hot mot skärgårdens utveckling.
Ytterligare ett problem är att flera av de militära skjutfälten enbart används ett fåtal gånger per år vilket gör att stora delar av skärgården helt stängs av för allmänheten. Dessa öar skulle mycket väl kunna användas för turism under de delar av året då det inte bedrivs övningsverksamhet.
Försvarets strikta inställning till skärgårdskommunernas behov påverkar möjligheterna att utveckla turistnäringen i skärgården. Besökarnas ökade behov av mer turistservice kommer inte att kunna tillgodoses. Därmed kommer inte heller några nya jobb att skapas.
Avser försvarsministern att:
- ta initiativ till att öka samverkan mellan Försvarsmakten och skärgårdskommunerna?
- ta initiativ till att öka sambruket mellan skärgårdskommunerna och Försvarsmakten när det gäller militära anläggningar och mark?
- vidta konkreta åtgärder för att förstärka kommunernas möjligheter att satsa på turismnäring och kommunal service i skärgården?
Debatt
(6 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:186
Webb-tv: Dödläge för skärgårdsutvecklingen
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:51 Fredagen den 19 januariProtokoll 2006/07:51 14 § Svar på interpellation 2006/07:186 om dödläge för skärgårdsutvecklingen
Protokoll från debatten
Anf. 77 Mikael Odenberg (M)
Herr talman! Michael Hagberg har frågat mig om jag avser att
ta initiativ till att öka samverkan mellan Försvarsmakten och skärgårdskommunerna,
ta initiativ till att öka sambruket mellan skärgårdskommunerna och Försvarsmakten när det gäller militära anläggningar och mark och
vidta konkreta åtgärder för att förstärka kommunernas möjligheter att satsa på turistnäring och kommunal service i skärgården.
Det är, herr talman, viktigt att understryka att Försvarsmaktens förband måste kunna uppträda i olika natur- och klimatförhållanden för att kunna utföra sina nationella och internationella uppgifter. Det är därför viktigt att förbanden kan utbildas och övas också i den miljö som finns i ostkustens skärgårdar.
Samtidigt är det uppenbart att garnisonsplaneringen för Stockholms och Sörmlands skärgårdar har orsakat oro, missförstånd och farhågor såväl hos de berörda kommunerna som hos skärgårdsbefolkningen. Jag vill därför understryka att jag anser att det är mycket viktigt att Försvarsmakten är tydlig och pedagogisk när man utför sin garnisonsplanering - det gäller förstås oavsett var i landet det är - och att tillräcklig tid avsätts för samråd. Det är också viktigt att samrådet inte begränsas till kommuner och andra myndigheter utan att det genomförs tillräckligt brett.
Det kan finnas skäl att reda ut några av de begrepp som har förekommit i diskussionen om försvarets verksamhet i skärgården.
Det första är garnisonsplaneringen. Alla Försvarsmaktens garnisoner utarbetar en så kallad garnisonsplan. Denna plan beskriver bland annat verksamheten vid garnisonen, hur infrastrukturen ser ut och frågor om övnings- och skjutfält. Planen är ett planeringsinstrument för Försvarsmakten och Fortifikationsverket. Den har ingen rättslig verkan och binder inte upp till exempel en kommun.
Innan en garnisonsplan fastställs har bland andra länsstyrelsen, berörda kommuner och organisationer fått möjlighet att lämna synpunkter. Amfibieregementets garnisonsplan är ännu inte fastställd. Remisstiden har förlängts och går ut först den 22 januari i år.
Andra begrepp är riksintresse, bullerzoner och bullergränser. I miljöbalken finns bestämmelser om hushållningen med landets mark- och vattenområden. Där regleras också de så kallade riksintressena. Områden som har särskild betydelse i olika avseenden ska så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada, påtagligt försvåra för eller påtagligt motverka det intresse som ska skyddas. Vissa områden kan vara av riksintresse för totalförsvaret. Andra områden kan vara av riksintresse för bland annat natur- och kulturmiljön, friluftslivet eller för vissa anläggningar eller näringar, till exempel industriell produktion eller energiproduktion eller för yrkesfisket.
I plan- och bygglagen (1987:10) regleras sedan hur riksintressena ska hanteras i den kommunala planeringen.
Försvarsmakten kan hävda att ett visst område är av riksintresse för totalförsvaret. Försvarets riksintresse kan avse dels bullerutbredning från ett skjutfält eller en flottiljflygplats, dels fasta försvarsanläggningar som radaranläggningar och militära förråd.
Försvarets övnings- och skjutfält miljöprövas av länsstyrelsen enligt miljöbalken. I miljöprövningen bestäms villkor för verksamheten och meddelas föreskrifter, till exempel antal skjutdagar per år. I villkoren kan anges vilka bullernivåer som inte får överskridas. Det innebär att det framgår vilka områden som är utsatta för betydande skottbuller. Vid miljöprövningen ges alla berörda - bland andra kommuner och enskilda - möjlighet att lämna synpunkter. Bullergränserna innebär i allmänhet att Försvarsmakten sedan hävdar riksintresse för området. Skälet är förstås att det är olämpligt att bygga framför allt permanentbostäder i bullerutsatta områden.
Det är viktigt att påpeka att det inte råder något automatiskt byggförbud i ett riksintresseområde. Varje bygglov ska prövas utifrån sina förutsättningar och gentemot bland annat de riksintressen som kan föreligga. Försvarsmakten ska alltid få yttra sig i ett bygglovsärende inom ett riksintresseområde för försvaret, men det är inte Försvarsmakten som beslutar. Försvarsmakten har inte heller någon vetorätt. Myndigheten lämnar ett yttrande till kommunen eller länsstyrelsen som sedan beslutar. Både den enskilde och Försvarsmakten kan överklaga ett bygglovsbeslut.
Jag vill också kommentera tillgängligheten till försvarets skjutfält. Försvarsmakten ser löpande över sitt behov av övnings- och skjutfält. De fält som inte behövs längre avvecklas. Under senare år har därför också ett antal fält avvecklats.
När det inte pågår övning är övnings- och skjutfälten normalt öppna för till exempel det rörliga friluftslivet.
Interpellantens farhågor om att Amf 1:s garnisonsplanering skulle leda till att en våt filt läggs över skärgården är tack och lov obefogade. Försvarets förändrade verksamhet i skärgården innebär tvärtom att riksintresset för försvaret kommer att hävas i många områden. Det gäller bland annat Torö, Järflotta, norra Nåttarö, stora delar av Ornö, Mörtö-Bunsö, Lådna, delar av Sandhamnsområdet samt Arholma och Singö. Andra riksintresseområden kan tillkomma, men dessa kommer i mindre utsträckning än hittills att beröra öar och markområden.
Sammanfattningsvis bedömer jag alltså att den pågående omstruktureringen av Försvarsmakten över tiden kommer att leda till att färre områden i skärgården än hittills omfattas av riksintresse för totalförsvaret. Jag ser gärna att Försvarsmakten intensifierar och påskyndar sitt arbete med att häva riksintresset för de områden där sådant skydd inte längre behövs. Därmed anser jag mig ha besvarat interpellantens frågor.
Anf. 78 Michael Hagberg (S)
Fru talman! Jag har ställt en fråga till försvarsministern om skärgårdsutvecklingen i skuggan av garnisonsplaneringen som genomförs efter försvarsbeslutet i december 2004. Jag vill tacka försvarsministern för svaret som jag anser väl genomarbetat med faktauppgifter om nuläget. Vi ska naturligtvis följa utvecklingen kring garnisonsplaneringen och ta del av remissinstansernas åsikter. Remisstiden går, som försvarsministern sade, ut nu på måndag.
Den här frågan har verkligt stor betydelse för skärgårdsutvecklingen. Den är viktig för fast boende, fritidshusägare, båtfolket, kommunernas och näringslivets möjligheter till utveckling, det rörliga friluftslivet och turismnäringen.
Fru talman! Jag är helt övertygad om att försvarsministern vet att det kommer att krävas handlingskraft med politiska beslut för att styra försvarsomläggningen. Det går inte bara att vänta och se.
Försvarsministern kommer säkert ihåg debatten kring de två senaste försvarsbesluten. Det var nedläggningar av förband med radikala nedskärningar och förändringar av inriktningen. Det är då inte rimligt att bedriva militär verksamhet på nästan samma arealer och med samma mängd material som tidigare. Här måste försvarsministern sätta ned foten och skicka signaler till Försvarsmakten om nytänkande och öppna för ett bättre samarbete med kommunerna och näringslivet för att främja skärgårdsutvecklingen i det här fallet.
P 10 i Strängnäs är nedlagt. De sköt på Utö. Flottans verksamhet på Berga är flyttad till Karlskrona. Amf 1 har flyttat från Vaxholm till Berga. Den militära verksamheten måste av den anledningen ha minskat radikalt. Ändå använder Amf 1:s garnisonsplanering det militära riksintresset som argument. Det är här som jag ser den våta handduken som medvetet läggs över stora arealer.
Jag vill ta ett exempel. Årsta havsbad är mycket välkänt och mycket väl nyttjat för fritid och rekreation. Det och 850 fastigheter täcks till större delen av det militära riksintresset och bullerkurvorna.
Som försvarsministern vet är det mycket politik i detta. De här områdena i skärgården och på fastlandet där försvaret hävdar riksintresse är väl också riksintresse för det rörliga friluftslivet med sin kultur- och naturmiljö? Det kommer att ställas stora krav på samverkan. Tycker försvarsministern att det bara är det militära riksintresset som ska gälla? Är det inte ett stort ansvar för den militära verksamheten, som i det här fallet har verksamhet på ungefär 50 % av öarna i det här området, att ta större hänsyn och samarbeta mer med kommuner och näringsliv i framtiden?
Anf. 79 Mikael Odenberg (M)
Fru talman! Ingången i interpellationen var ju att riksintresse för totalförsvaret skulle försvåra kommunernas exploateringsmöjligheter ute i skärgårdsområdena. Jag skulle vilja säga att där står den främsta motsatsen inte alls mot försvarets användning av skärgårdsområden utan just emot riksintresset för det rörliga friluftslivet. Det riksintresset är till och med inskrivet i miljöbalken, och där är skärgårdsområdena specificerade. Är det någonting som försvårar till exempel permanentbebyggelse är det miljöbalkens bestämmelser om riksintresse för det rörliga friluftslivet snarare än riksintresse för Försvarsmakten och garnisonsplaneringen.
Däremot delar jag helt interpellantens uppfattning att det här samrådet inte har skötts på bästa sätt. För det första har remisstiden varit alldeles för kort. Det har Försvarsmakten insett, och den har förlängts. Det har också varit för mycket peka med hela handen och för lite dialog. Jag har själv träffat företrädare för Skärgårdsstiftelsen och Siko för att diskutera garnisonsplaneringen. Jag finner fog för den kritik som har framförts. Det har varit för lite dialog.
Samtidigt känner jag väldigt starkt att man också inser det inom Försvarsmakten och inom amfibieregementet som så sent som i förrgår utlyste ett informationsmöte. Tyvärr blev det då så att det inte kom några, varken företrädare för skärgårdsbefolkningen eller för kommunerna. Det var en stackars representant från landstingets trafikutskott, en representant från Fortifikationsverket och sedan Försvarsmaktens egen personal. Jag beklagar att utfallet av det mötet blev så dåligt. Men jag tror att det är ett uttryck för att är det några som inser att man måste ha en god samverkan med skärgårdsbefolkningen, och också traditionellt har haft en god samverkan, är det Försvarsmakten i allmänhet, marinen i synnerhet och inte minst då amfibieregementet. Jag tror att intentionerna därifrån är de bästa.
Processen har inte skötts på ett särskilt bra sätt, och det har lett till att det har uppkommit en lång rad olika missförstånd. Materialet har inte heller uppfyllt de krav på pedagogik som jag anser bör ställas. Det går i realiteten inte att utläsa ur remissen av garnisonsplanen om det är fler eller färre områden som kommer att beröras av ett sådant här riksintresse. Sanningen är att det faktiskt är färre områden. Jag tror att detta kommer att bli tydligt över tid, inte minst som ett resultat av att vi har lämnat ett stort antal tidigare fasta kustartilleribefästningar i skärgårdsområdet.
Mycket av det nya som läggs ut är dessutom snarare havsområden än öar. Det är riktat utåt i ytterskärgården, och sedan lyfter man bort riksintresse från delar av innerskärgården där man tidigare har haft verksamhet framför allt inom kustartilleriets ram. Över tid kommer den här utvecklingen att fortsätta.
Jag tror också att vi ska vara väldigt klara över att även om en större ö omfattas av riksintresse för totalförsvaret innebär det inte att Försvarsmakten, om de har verksamhet på den södra delen av ön, kommer att motsätta sig all exploatering på den norra delen av ön.
Jag är tydlig med att det är väldigt viktigt att de här processerna sköts på ett grannlaga sätt, att det ges tillräcklig tid för samråd, att företrädare i det här fallet också för skärgårdsbefolkningen och dess organisationer får komma till tals och att det material som man går ut med på samråd uppfyller rimliga krav på pedagogik så att man kan utläsa vad det innebär.
Anf. 80 Michael Hagberg (S)
Fru talman! Det var imponerande klargörande. Jag tror att vi tycker ungefär likadant där. Vi förstår att det i slutändan kommer att handla om att vi är tvungna att sätta ned foten och fatta ett antal politiska beslut så att vi rensar upp de stora känslor som finns hos många.
Jag har två frågor som jag skulle vilja ställa till försvarsministern. De gäller just det militära riksintresset nationellt. Finns det inte anledning att vi tittar över detta så att det blir en tydligare bild av hur man ska vikta eller värdera just dessa uppfattningar? Jag har fått information från boende och från Skärgårdsstiftelsen. Det är precis som försvarsministern säger, att det är den civila myndigheten som har anledning att fatta beslut när bygglov ska ges. Men den information jag har fått visar att den civila myndigheten i praktiskt taget samtliga fall har gått på den militära uppfattningen. Jag tycker inte att det är riktigt okej. Det måste vara ett gemensamt ställningstagande från kommunen och det privata näringslivet i de här områdena.
Det finns en potential, som vi alla vet, i det här området, som kommer att kunna innebära att turismnäring och andra typer av näring kan utvecklas något helt enormt. Det är oerhört viktigt i vårt land och den glesbygd som här finns i Stockholms skärgård att vi från det nationella planet försöker överbrygga de problem och kanske missförstånd som ibland dyker upp.
Men hur kan vi göra för att vi, möjligen lagstiftningsvägen, ska få den civila myndigheten att förstå att man måste vikta de olika intressena lite hårdare, och vad skulle vi kunna göra nationellt sett? Det är ju som sagt inte bara det här området som försvarsministern har ansvar för i framtiden i spåren av försvarsbeslutet 2004, för att vi ska kunna få mera tydlighet i verksamheterna.
Anf. 81 Michael Hagberg (S)
Fru talman! Jag tror att interpellanten och jag har en ganska likartad syn på detta trots allt. Jag tror i grunden också att det finns mer av sammanfallande intressen än av motsättningar mellan Försvarsmakten, skärgårdskommunerna och skärgårdsbefolkningen. På ömse håll finns det här ett intresse av samverkan och bra relationer, och jag skulle säga att min insyn i detta ger vid handen att detta samarbete historiskt sett har varit väldigt bra mellan försvaret, det gamla kustartilleriet och skärgårdens organisationer.
Jag har ändå kommit till den slutsatsen att väldigt mycket av den oro som har uppkommit nu grundar sig på missförstånd. Men jag menar också att Försvarsmakten och amfibieregementet får ta på sig en hel del av ansvaret för att de missförstånden har uppkommit. De är ett resultat av att den här processen inte har skötts på bästa sätt. Jag föreställer mig att alla inblandade har lärt sig något av detta, och jag tycker mig redan se tecken på det.
Sedan kommer det alltid att finnas enskilda tillfällen då det verkligen finns genuint motstående intressen mellan till exempel en kommun som vill exploatera ett område och försvaret, som har någon typ av kvarvarande intressen där.
Den tydligaste konflikten uppkommer förstås när det är fråga om skjutfält. Där är ju processordningen en annan. Där kan inte kommunen bara bestämma, utan där är man i hög grad i händerna på Försvarsmakten och på länsstyrelsen. Men däremot när det gäller de områden som så att säga bara är av intresse för totalförsvaret är det ändå väsentligt att ha i minnet att det är plan- och bygglagen som gäller och att beslutanderätten ligger hos kommunen efter hörande av och hänsynstagande till Försvarsmakten. Men det är alltså inte så som jag har fått intryck av att många har missuppfattat att det är, nämligen att Försvarsmakten skulle ha någon sorts vetorätt här. Men så är inte fallet.
Jag hoppas på en bra dialog mellan kommunerna och Försvarsmakten, därför att jag är övertygad om att både kommunerna och Försvarsmakten och därmed också skärgårdsbefolkningen har att vinna på det.
Anf. 82 Mikael Odenberg (M)
Fru talman! Jag tackar för även den kommentaren. Jag vill stanna till en liten stund vid en formulering som försvarsministern hade om kvarvarande mindre intressen.
Vi är nog ungefär lika gamla. När jag gjorde militärtjänstgöring var det ett tiotusental fler värnpliktiga som utbildades än i dag, men fortfarande i dag behåller man ungefär samma arealer för sin verksamhet när det gäller skjutfält och annat. Det där måste vi titta över ordentligt. Det gäller inte bara skärgården, utan det gäller hela landet. Vi har fantastiska skjutfält uppe i Vidsel, i Älvdalen och på andra ställen. Möjligen kanske det kan vara så att militär verksamhet kan flyttas ifrån dessa väldigt känsliga områden. Vi kan ta Utö till exempel, där P 10 sköt ända fram till sin nedläggning, där man fortsättningsvis kanske skjuter vid ett fåtal tillfällen om året. Det där fåtalet tillfällen kanske man skulle ta och flytta någon annanstans. På så vis skulle man kunna uppnå något mycket bättre.
Detta var bara ett exempel. Jag kräver inte att du ska svara, Mikael Odenberg, men jag vill gärna att du ska ha med det i bilden när du tänker på utvecklingen av vårt land, så att den våta filten som sagt inte behöver läggas över stora områden för kommunerna och näringslivets utveckling.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.