Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

E 45

Interpellation 2001/02:332 av Rådhström, Jan-Evert (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-03-21
Anmäld
2002-04-02
Besvarad
2002-04-16

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 21 mars

Interpellation 2001/02:332

 av Jan-Evert Rådhström (m) till näringsminister Björn Rosengren om E 45

Riksväg 45 går i dag från Göteborg till Karesuando. Vägföreningen Via Lappia, som är en sammanslutning av kommunerna utefter riksväg 45 från Göteborg i söder till Kiruna i norr, har som uppgift att, i vid mening, arbeta för bästa möjliga kvalitet på vägen i fråga. De gör det, därför att de är övertygade om att en god vägstandard är ett livsvillkor för bygderna som berörs av Via Lappia/Inlandsvägen.

Riksväg 45 är en förbindelse av helt avgörande betydelse för inlandets tillväxt. Att få den klassad som E 45 skulle på många sätt vara till stor fördel för såväl turism som företagandet i denna region.

Europaväg 45 börjar i dag i Göteborg och slutar i Gela på Siciliens sydkust. Naturligt vore att E 45 i stället skulle börja vid Nordkap. Det skulle då bli en Europaväg som förutom att den, enligt uppgift, blir Europas längsta också skulle sammanbinda vår kontinents nordligaste punkt med en av de sydligaste. För Sveriges del kan vi naturligtvis inte besluta om annan nordlig punkt än Karesuando. Enligt uppgift är intresset för förlängningen till Nordkap även stort från Enontekiö kommun i Finland och berörda norska kommuner.

Denna E 45 väg skulle bli ett attraktivt vägval för sydeuropeiska turister som ska besöka norra delen av Europa. Ur regionalpolitisk synpunkt skulle det vara ett mycket viktigt steg att ta. Sverige behöver ett inlandsstråk, vars betydelse markeras med att det är en Europaväg.

Ämnar näringsministern arbeta för att ändra statusen på riksväg 45 till en Europaväg?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2001/02:332, E 45

Interpellationsdebatt 2001/02:332

Webb-tv: E 45

Protokoll från debatten

Näringsminister Björn (S)
Anf. 44 Näringsminister Björn (S)
Fru talman! Jan-Evert Rådhström har frågat mig om jag ämnar arbeta för att riksväg 45 ska ändras till en Europaväg. Enligt Jan-Evert Rådhström skulle E 45 bli ett attraktivt vägval för sydeuropeiska turister och ha betydelse för den regionala tillväxten. Av interpellationen uppfattar jag att Jan-Evert Rådhström föreställer sig att en förändring till Euro- paväg automatiskt skulle innebära en standardhöjning av vägen. Jag vill framhålla att så inte är fallet. Europavägnätets omfattning beslutas inom ramen för FN:s Ekonomiska kommission för Europa, ECE, men det finns inga ekonomiska bidrag att söka speci- ellt för Europavägarna. En förändring till Europaväg skulle därför inte automatiskt ge mer pengar till väg 45. I det perspektivet är det viktigare att väg 45 ingår i EU:s Transeuropeiska nät, TEN. Det innebär åtmin- stone en möjlighet att söka ett bidrag till utbyggnad av vägen. Inom ECE har medlemsländerna kommit överens om att Europavägnätet företrädesvis ska bestå av motorvägar och andra vägar som har mycket hög teknisk och trafiksäkerhetsmässig standard. Flera västeuropeiska länder uppfyller överenskommelsen. Eftersom Sverige tillhör dem som inte gör det är jag för närvarande inte beredd att argumentera för att Sverige ska få ytterligare en Europaväg som inte uppfyller de uppställda standardvillkoren. Jag anser också att turister inte ska förledas att tro att vägen har högre standard än den faktiskt har. En förändring till Europaväg skulle medföra ett omfattande omskyltningsarbete på både väg 45 och det intilliggande vägnätet. För tre år sedan uppskatta- de Vägverket omskyltningskostnaderna till över 12 miljoner kronor, något som skulle belasta Vägverkets anslag och de ca 25 berörda kommunerna. Därtill skulle flera andra myndigheter drabbas av administ- rativa kostnader. Vägledande för prioritering av åtgärder i det svenska vägnätet ska vara samhällsekonomisk lön- samhet och hänsyn till hur mycket åtgärderna bidrar till att de transportpolitiska målen uppnås. Detta är inte beroende av vilken benämning en väg har. Väg 45 ingår i det nationella stamvägnätet. Den nationella väghållningsplanen för perioden 1998- 2007 omfattar investeringar på flera delar av väg 45. I den kommande långtidsplaneringen för perioden 2004-2015 ska behoven analyseras på nytt och eventuella åtgärder föreslås för de återstående delar- na. Regeringen beslutade den 14 mars 2002 om upp- drag till Vägverket, Banverket och länen att upprätta långsiktiga planer för transportinfrastrukturen. Ut- gångspunkten i arbetet ska vara de transportpolitiska målen enligt riksdagens beslut den 14 december 2001 med anledning av regeringens förslag i propositionen Infrastruktur för ett långsiktigt hållbart transportsy- stem. I propositionen föreslog regeringen att 17 miljar- der kronor ska användas för att förbättra det befintliga vägnätet. Det gäller åtgärder för tjälsäkring, bärighet och rekonstruktion. Vidare ska 87 miljarder kronor användas till drift och underhåll, vilket innebär en väsentlig höjning. Därtill föreslog regeringen att 39 miljarder kronor ska användas till investeringar och trafiksäkerhetsåtgärder på stamvägnätet. Att väg 45 har stor betydelse för näringslivet och medborgarna i Norrlands inland och Västsverige är odiskutabelt. Likaså är det odiskutabelt att standarden bitvis är låg. Men på den långa sträckan mellan Kare- suando och Göteborg varierar trafikflödet mycket. På de delar där det är lite trafik kan stora investeringar inte motiveras. Där bör inriktningen vara att säker- ställa en bra funktion genom en bra underhålls- och driftstandard. Regeringens och riksdagens beslut innebär en stark satsning på det befintliga vägnätet. Jag anser att det nu har skapats goda förutsättningar för att bevara och säkerställa funktionen på väg 45 samt för att utveckla och modernisera de delar som är i behov av det. Även förutsättningarna för en god regional ut- veckling har stärkts avsevärt.
Jan-Evert Rådhström (M)
Anf. 45 Jan-Evert Rådhström (M)
Fru talman! Jag tackar för svaret, men jag tycker att jag finner signaler från ministern som jag uppfattar som uppgivenhet när det gäller väg 45. Det är inte bara uppgivenhet utan ett direkt hot mot de regioner som befinner sig längs riksväg 45. Jag hoppas givet- vis att dagens debatt ska ändra på dessa signaler. Jag vill göra några kommentarer till det svar jag fått. Först missuppfattar ministern mig - att jag ser en automatik med standardhöjning om det blir Europa- väg. Jag förstår naturligtvis att det inte finns en sådan automatik. Om Rosengren och regeringen såg vikten av att denna väg borde vara en Europaväg skulle det kunna göras klassningar på den. Om de såg vikten av väg 45 skulle det innebära att det kanske t.o.m. gjordes sats- ningar på den. Att riksväg 45 inte har Europavägmärkning är Ro- sengrens och den svenska regeringens yttersta ansvar. Det framgår tyvärr tydligt att några tankar i den rikt- ningen inte finns hos regeringen. När ministern tar upp frågan om att det i nuläget är viktigt att väg 45 ingår i EU:s transeuropeiska nät TEN känner jag hopp och glädje i den delen av sva- ret. Jag hoppas att vi här i dag kan utveckla detta och ge en positiv signal till de delar av landet som berörs. Väg 45 ingår i TEN-vägnätet, men det säger inte så mycket. Det är till intet förpliktigande. Min fråga till ministern är: Skulle näringsminis- tern med tanke på det som sagts i svaret kunna ta ett regeringsinitiativ och peka ut väg 45 som ett priorite- rat TEN-projekt? Med ett prioriterat TEN-projekt skulle följa att man kunde få 10 % av byggkostnaden och 30 % av projekteringskostnaderna. Det skulle vara till stor hjälp i framtiden, men det kräver också att regeringen är beredd att avsätta pengar för detta specifika TEN- projekt som ministern nu vill tala sig varm för. Låt oss se om det kan bli ett löfte eller om det är en läp- parnas bekännelse. Fru talman! Det är ett i allra högsta grad viktigt besked i den här frågan som jag och hela Västsverige skulle kunna få av ministern i dag. Det är viktigt inte minst med tanke på vad ministern sagt i sitt svar, nämligen att han vet att väg 45 i dag har så dålig standard att han inte ens vill föreslå att den skulle bli Europaväg. Turister ska naturligtvis inte luras in, som minis- tern säger, på en vägsträckning som är så dålig att de känner sig lurade av vägbeteckningen. Men vad inne- bär egentligen det som ministern har uttalat? Man ska naturligtvis inte locka turister in på en felaktig väg, men kontentan av resonemanget är ett bakslag för regionen. Då hjälper det inte vad vi skri- ver i turistbroschyrer osv., även om jag kan intyga att det finns mycket positivt att säga om denna region. Jag repeterar min enda fråga: Skulle näringsmi- nistern, med tanke på det som sagts i svaret, kunna ta ett regeringsinitiativ och peka ut väg 45 som ett prio- riterat TEN-projekt?
Näringsminister Björn (S)
Anf. 46 Näringsminister Björn (S)
Fru talman! Jag vill börja med att konstatera att väg 45 från Göteborg till Karesuando är väldigt varie- rande. Många delar av denna väg är mycket bra, och många delar är mindre bra. Men jag förstår inte vad man skulle vinna på att göra detta till en Europaväg. Jag skulle vilja ha ett svar på det. Vad är poängen med detta? Det finns massor av vägar i Sverige som är bra, men som ändå inte uppnår Europavägstandarden. Vi måste ha klart för oss att en Europaväg är en motorväg eller det som man kallar express route. En express route är en väg där endast motorfordon får köra, där alla anslutningar sker via planskilda trafik- platser eller andra särskilda knutpunkter och där stopp och parkeringsförbud råder. Få vägar i Sverige kan uppnå denna standard. Jag som väl känner till Karesuando och söderut skulle tycka att det vore olyckligt om man gjorde denna väg till en Europaväg, dvs. hade den standarden. Vissa sträckor av riks- väg 45 bör vara motorväg och ha väldigt hög stan- dard. Jag ska be att få återkomma till det senare. Jag förstår inte vinsten med detta. Om väg 45 skulle ändras till Europaväg skulle trafikanterna inte märka någon annan skillnad än utseendet på väg- skyltarna. Och det skulle försvinna 12-15 miljoner som kan användas till annat. Bortsett från den dryga och dyrbara omskyltningen skulle inte några extra investeringar eller åtgärder genomföras utöver dem som ändå skulle ha genomförts. Som jag sagt tidigare ska den samhällsekonomis- ka lönsamheten, med hänsyn till hur mycket åtgär- derna bidrar till de transportpolitiska målen, vara vägledande för vilka åtgärder som ska prioriteras. Det finns inga öronmärkta pengar för just Europavägar. Sedan gällde det frågan om väg 45 ingår i EU:s transeuropeiska nät TEN. Att väg 45 ingår i TEN är ett erkännande av vägens betydelse. Det innebär ock- så en möjlighet för Sverige att söka bidrag från EU för åtgärder på vägen, även om vi inte kan få några stora belopp. Enligt finansieringsförordningen för TEN kan man få bidrag med max 50 % av kostnaden för utred- ningar och max 10 % för byggkostnader. Merparten av kostnaderna måste vi alltså själva stå för. Järnvägsåtgärder prioriteras. Minst 55 % av bi- dragen ska avsättas för järnvägar och max 25 % för vägar. Just nu behandlas ett förslag från kommissio- nen om att höja bidragsandelen för byggkostnaderna till något över 20 %. Jag kan inte stå här och säga att vi nu ska göra en TEN-väg. Det kan få väldiga konsekvenser. Däremot vill jag säga att vi på många ställen satsar väldigt mycket på riksväg 45. Jag ska be att få återkomma till det. Jag ska också redogöra för var jag tycker att det är mest angeläget att lägga ned pengar på riksväg 45.
Jan-Evert Rådhström (M)
Anf. 47 Jan-Evert Rådhström (M)
Fru talman! Det blev inte den glädje jag hade för- väntat mig när näringsministern skulle svara på min enda fråga. Jag såg ett hopp när jag läste näringsmi- nisterns svar, men inte när det blev konkret. Vad som gäller för Europaväg känner näringsmi- nistern väl till. Vi har mycket skiftande krav på Euro- pavägar i Sverige. Det är långt ifrån överensstäm- mande med vad ministern redovisar, nämligen att det skulle bli så beklämmande svårt för just väg 45. Det ska bli intressant att höra näringsministern ta upp allt som görs och har gjorts på väg 45, och jag förväntar mig att vi då kanske också får en redovis- ning i den del där den mesta trafiken finns - från Värmland och söderut mot Dalgränsen. Jag känner till en del av de projekt som fanns i den gamla planen. Men den gamla planen innebär ju att projekten har blivit skjutna på framtiden. Då känns det lite genant att läsa i svaret att man nu ska se på de eventuella åtgärder som föreslås i infrastrukturpropo- sitionen för återstående delar. Om jag överdriver lite grann kan jag säga att när det gäller satsningar på 45:an återstår allt. Det har blivit några mitträcken mellan Åmål och Säffle och en investering vid grän- sen mellan Dalarna och Värmland. Det är i stort det som har skett. I övrigt återstår i princip allt. Vi känner till att näringslivet verkligen ber för 45:an. Vi vet hur situationen är för Saab i Trollhättan. De har säkert också uppvaktat Rosengren om detta. Vi vet hur det är med Värmlandsindustrin. Rosengren vet ju också resultatet i närliggande regioner som Bengtsfors. Att få näringsministern att se 45:an som ett prio- riterat projekt när man ställer en konkret fråga är omöjligt, tyvärr, vill jag påstå. Även om han inled- ningsvis skrev att det kanske var det som vi skulle satsa på. Det blir väl, som jag sade i mitt första inlägg, än mer viktigt för dessa regioner och kommuner efter 45:an i Västsverige att uppfinna något alldeles ex- ceptionellt när det gäller turistbroschyrer. Att Sveri- ges land har en näringsminister som uttalar att vägen är så dålig att vi inte ska locka in turister på den vä- gen genom att ge den Europavägsstatus tycker jag är ledsamt. Den broschyr är ännu inte tillverkad som kan uppväga den negativism som vår näringsminister nu har visat dessa regioner. Min fråga återstår. Jag ändrar frågan lite grann för att ge en möjlighet. När kan näringsministern titta på om det ska tas ett regeringsinitiativ och peka ut riks- väg 45 som ett prioriterat TEN-projekt?
Näringsminister Björn (S)
Anf. 48 Näringsminister Björn (S)
Fru talman! Jag blir imponerad av argumenta- tionstekniken. När jag säger att det inte är rimligt att man kräver att väg 45 ska bli en Europaväg får jag höra att jag försöker smutskasta denna väg som möj- lig för turism. Det har jag inte sagt. Jag sade att det inte är rimligt att man meddelar människor i världen att riksväg nu är en Europaväg med de krav på status som man har på en sådan. Det var vad jag sade. Jag är imponerad av retoriken, men jag måste ändå påstå att den inte är speciellt saklig. Låt mig sedan tala om vilka prioriterade TEN- projekt som vi har i Sverige. Det är Öresundsbron och den nordiska triangeln. E 4:an är t.ex. inte ett TEN- projekt. Det är en ganska stor väg. E 20 är inte heller något TEN-projekt. Vi måste se var vi lägger detta. Det innebär inte att jag är emot en upprustning av riksväg 45. Den behöver rustas upp på många ställen. Det är en komplicerad väg eftersom den varierar väldigt. På vissa ställen är intensiteten på trafiken väldigt låg och på andra ställen är den väldigt hög. Vi måste göra våra prioriteringar med utgångspunkt i det. Sammanlagt omfattar den gällande nationella väghållningsplanen för 1998 till 2007, som jag sade tidigare, investeringar på 2,1 miljarder kronor på väg 45. Därtill kommer över 2 miljarder kronor för Gö- tatunneln i Göteborg, och den ingår som vi vet i den s.k. Göteborgsöverenskommelsen. Flera åtgärder har genomförts på väg 45 efter tidigareläggning av inve- steringar i enlighet med regeringens proposition Re- gional tillväxt för arbete och välfärd. De prioritering- ar av drift och underhåll som nu gjorts i flera år har också förbättrat förhållandena på väg 45. När jag allmänt säger att det är viktigt att man nu upprätthåller standarden på väg 45 och talar om drift och underhåll, om de 87 miljarder som vi har till detta, menar jag verkligen att man ska använda de pengarna för sådana vägsträckor som finns på riksväg 45. Därmed landar jag ändå i att vi nu kan vidta en hel del åtgärder. Sedan får jag självfallet avvakta de planeringar och de bedömningar som Vägverket gör. De kommer in med dem, och vi får titta på dem och föra en diskussion om hur vi ska rusta upp riksväg 45. Den behöver rustas upp på många ställen. Men kom inte och säg att jag har smutskastat den- na väg bara för att jag inte tycker att den ska bli en Europaväg. Det är demagogik i den högre skolan.
Jan-Evert Rådhström (M)
Anf. 49 Jan-Evert Rådhström (M)
Fru talman! Jag skulle väldigt gärna vilja höra näringsministern säga att riksväg 45 kunde bli ett prioriterat TEN-projekt. Det är många vägar som är med i en nationell TEN-plan, precis som näringsmi- nistern säger. Vi känner till att E 18 också finns med. Men problemet uppstår när vi har en regering och en näringsminister som inte från nationell nivå priorite- rar de TEN-projekt som ändå finns. På EU-nivå finns det ingenting att göra på grund av att det inte finns någon vilja från ansvarig minister. Det är dit jag vill komma. Jag skulle vilja höra att näringsministern uttalar att det är ett prioriterat TEN-projekt. Det var det jag menade med läpparnas bekännelse. Jag tror att det finns anledning för mig att ta en ny debatt med vår näringsminister och påtala hur många TEN- projekt vi har men hur få, om ens något, som är prio- riterat. Det händer alltså ingenting. Det är dit jag vill komma. Jag har full förståelse för att näringsministern gör skillnad på riksväg 45 som den är nu och om den skulle vara en Europaväg. Men min förhoppning är att standarden kan höjas så att vi med god vilja och glädje kan se att näringsliv och turism kan blomstra i den delen av vårt land också. Infrastruktursatsningar är de absolut säkraste sats- ningar vi kan göra för regional utveckling, och då gäller det riksväg 45.
Näringsminister Björn (S)
Anf. 50 Näringsminister Björn (S)
Fru talman! Jag blir inte riktigt klar över vad som menas här. Med prioriterat TEN-projekt brukar man mena den s.k. Essenlistan. Om det är det som fram- förs här, vill jag säga att det finns 13 projekt i hela Europa på Essenlistan. Det är det som kallas priorite- rade TEN-projekt. Då har jag lite svårt att hänga med. Fru talman! Låt mig avsluta med att säga att det som bekymrar mig mest är att några delsträckor finns bland de 100 mest olycksdrabbade vägarna. Det är sträckorna Ale-Lilla Edet i Göteborg, Trollhättan- Vänersborg, Mellerud-Säffle och Sunne-Torsby- Mora, dvs. främst på den sydligare delen av riksvägen. Jag vet att trafiksäkerheten kommer att förbättras på några av sträckorna genom redan planerade åtgärder. De övriga sträckorna kommer att bedömas på nytt under den kommande långsiktiga planeringsperioden. Jag är övertygad om att de svåraste bristerna kommer att kunna åtgärdas om vi genomför de förslag som finns i infrastrukturpropositionen. Jag kan väl nämna hur trafikintensiteten förhåller sig. På sträckan Göteborg-Trollhättan, som jag ser som mycket angelägen från industrins synpunkt, inte minst för Saab i Trollhättan, är det i dag motorväg närmast Göteborg och sedan fyrfältsväg och 11-13- metersväg. Där rullar mer än 8 000 fordon per dygn, inne i Göteborg hela 70 000 fordon. På sträckan Trollhättan-Karlstad är det i dag mo- torväg närmast Karlstad, och i övrigt är vägen mellan 7 och 13 meter bred. Flödet är mindre än 8 000 for- don per dygn, delvis t.o.m. under 4 000 fordon. Vägen Karlstad-Karesuando är i dag 6-9 meter bred, och flödet är mestadels mindre än 4 000 fordon per dygn. Det är det som vi måste ha som utgångs- punkt när vi gör våra stora investeringar.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.