E 6 och världsarvet i Tanum
Interpellation 2005/06:34 av Kollmats, Lennart (fp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2005-10-11
- Anmäld
- 2005-10-12
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2005-10-20
- Sista svarsdatum
- 2005-10-25
- Besvarad
- 2005-10-28
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation 2005/06:34 av Lennart Kollmats (fp) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky (s)
E 6 och världsarvet i Tanum
Under flera år har det pågått diskussioner och utredningar om dragningen av E 6 förbi världsarvet i Tanum. Det har till och med förekommit förslag kring dragning genom området.
Ett världsarv är ett kulturminne eller naturminne som är så värdefullt att det är en angelägenhet för hela mänskligheten. Så står det i inledningen till världsarv på Riksantikvarieämbetets hemsida.
Sverige undertecknade världsarvskonventionen 1984 och har därmed - bland mer än 160 andra nationer - frivilligt åtagit sig att skydda de egna världsarven för all framtid. Det finns då anledning att känna oro, om regeringen ger tillstånd till att dra en motorväg i eller i anslutning till ett världsarv.
I anslutning till ett regeringsbeslut om tillåtlighetsprövning för en del av E 6 (den 30 juni 2005) skriver miljöministern: Kulturvärdena i världsarvet och i området av riksintresse för kulturmiljövården kommer att påverkas av vägutbyggnaden. Regeringen finner, i likhet med de remissinstanser som har uttalat sig i frågan, att en vägutbyggnad i denna del kan ske utan att påtaglig skada uppstår på kulturvärdena i området av riksintresse för kulturmiljövården och utan att värdena som skall skyddas i världsarvet hotas.
Världsarvsområdet i Tanum innehåller som sin kärna hällristningarna, men hela området är av betydelse för att visa miljön. Tanums hällbildsmiljö är ett enastående exempel på hällristningar av högsta kvalitet. Motivens variationsrikedom är en unik vittnesbörd om livet under bronsålder och äldre järnålder. Samspelet mellan bosättningen och markanvändningen, såsom den avspeglas i hällristningarna, gravfälten och landskapet gör Tanumsområdet till ett enastående exempel på mänsklig bosättning under åtta tusen år.
Miljöministerns skrivning om påtaglig skada tyder på att motorvägen till dels kommer att dras genom området. Likaså hänvisningen till värdena som skall skyddas. Sverige har tagit på sig ett ansvar för hela området och att dra en motorväg en enda meter där förefaller att göra våld på det ansvar Sverige tagit på sig genom att medverka till världsarvet.
Vilka åtgärder avser kulturministern att vidta för att bevara världsarvsområdet i Tanum fritt från motorväg?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2005/06:34
Webb-tv: E 6 och världsarvet i Tanum
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2005/06:23 Fredagen den 28 oktoberProtokoll 2005/06:23 1 § Svar på interpellation 2005/06:34 om E 6 och världsarvet i Tanum
Protokoll från debatten
Anf. 1 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Lennart Kollmats har frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att bevara världsarvsområdet i Tanum fritt från motorväg. Lennart Kollmats tar sin utgångspunkt i ett regeringsbeslut fattat den 30 juni i år som gällde en tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. miljöbalken av utbyggnad av väg E 6 i Bohuslän, mellan Tanumshede och Vik. Berörda myndigheter har från kulturmiljösynpunkt inte ifrågasatt den tillåtna vägdragningen. Befintlig väg E 6 går redan i dag delvis genom världsarvsområdet och konventionen för världsarv omöjliggör inte en ny väg genom området under förutsättning att värdena inte hotas.
Regeringen har i ett beslut från den 8 september tillåtlighetsprövat en ny sträckning av väg E 6 mellan Rabbalshede och Tanumshede. I det ärendet har flera remissinstanser - bland annat Riksantikvarieämbetet och Länsstyrelsen i Västra Götaland - haft synpunkter på den sträckning som Vägverket har förordat. Detta har föranlett att regeringen i nämnda beslut endast tillåtit utbyggnad i den del som ligger utanför världsarvet. Samtidigt fick Vägverket i uppdrag att närmare utreda förutsättningarna att anordna en väg som inte kommer att hota världsarvets värden eller påtagligt skada kulturmiljön som är av riksintresse. Vägverket ska senast vid årsskiftet redovisa resultatet av detta uppdrag till regeringen. Därefter kommer regeringen att göra en samlad bedömning av alla aspekter i ärendet innan beslut fattas. Jag varken kan eller vill föregripa det arbetet.
Anf. 2 Lennart Kollmats (Fp)
Fru talman! Till att börja med vill jag tacka för svaret - även om det faktiskt inte säger så mycket. Jag har givetvis förståelse, Leif Pagrotsky, för att du varken kan eller vill föregripa ett ställningstagande i regeringen innan Vägverket kommer med resultatet av sitt uppdrag. Inte ens jag begär att du ska kunna förutspå vad de ska säga eller skriva. Men för att det ändå ska bli en diskussion och debatt här försöker jag tolka några delar av svaret.
Jag ska börja med det positiva. Med positivt menar jag, ur min utgångspunkt, att skyddet för världsarvet ska vara totalt. Det finns andra krafter som ser annorlunda på vad som är positivt. Det framgår ju av svaret att regeringen har tagit hänsyn till Riksantikvarieämbetets synpunkter och just bett att få kompletteringarna från Vägverket mot bakgrund av dessa synpunkter, och det tycker jag visar på en lyhördhet. Men dessutom säger du: "konventionen för världsarv omöjliggör inte en ny väg genom området under förutsättning att värdena inte hotas".
Då undrar jag: Vem avgör om värdena hotas om man drar en ny väg genom området? Jag gissar att du har sett att jag bevakar det här ärendet sedan många år tillbaka. Jag kan inte låta bli att tycka att det hade varit väldigt mycket enklare om uppdraget från regeringen från början gjort klart att världsarvet inte ska beröras. Då hade Vägverket med all säkerhet redan varit på väg att bygga. De uppgifter jag fick då, och det är över fem år sedan, innebar att det skulle vara ungefär 200 miljoner kronor dyrare att bygga utanför området, och det kan ju betecknas som småpengar om man jämför med kostnaden för Norrbotniabanan eller trängselavgifterna här i Stockholm.
Jag vet inte hur stor fördyring av projektet det är nu, men det är ju faktiskt så att det här området, om man ser det ur mänsklig synpunkt, har en åtminstone 8 000-årig historia medan behovet av motorväg är avsevärt yngre. Det här måste man vara beredd att betala för.
Jag undrar också hur jag ska tolka Marita Ulvskogs svar till mig år 2000, där hon säger: "Genom att ratificera världsarvskonventionen har Sverige åtagit sig att för all framtid bevara de värden som motiverar de svenska områdenas världsarvsstatus. Regeringen har inte för avsikt att frångå detta åtagande."
Den 13 februari 2002 skriver hon: "Det är enligt min bedömning självklart att kulturmiljöaspekterna måste väga tungt vid den kommande prövningen av Vägverkets ansökan."
Ulrica Messing säger i Göteborgs-Posten i år: "Jag hoppas att vi inte stöter på några ytterligare problem med vägdragningen kring världsarvet." Jag gladde mig oerhört mycket över att hon sade ordet "kring" och inte "genom". Jag hoppas att hon menar det och att journalisten har citerat rätt.
Nu finns ju den här tillåtlighetsprövningen norrifrån fram till något som heter Oppen, har jag lärt mig, och söderifrån till en trafikplats som kallas Pålen. Oppen ligger inom världsarvsområdet, och går man fram dit, både norrifrån och söderifrån, är fortsättningen nästan sådan att det är nödvändigt att den går genom världsarvet. Då kommer man dessutom väster om Fossumhällen. Du som är från västkusten vet att det oftast blåser västanvindar, och det innebär att nedfallet från trafikens utsläpp kommer att skada den hällen med sina 130 bilder.
Nu finns det alternativ som inte ens är dyrare än Vägverkets förslag. Jag undrar, eftersom jag ser att talartiden håller på att gå ut, hur du ser på detta med ett världsarv och en motorväg genom världsarvet och vem som avgör om värdena hotas om man drar en ny väg genom det här området.
Anf. 3 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Det här är en av många svåra avvägningar som man som politiker ställs inför när väldigt viktiga intressen står mot varandra. Vi har å ena sidan de värden som ligger i att bevara kulturarvet, som i det här fallet måste vara väldigt långtgående och tillmätas väldigt stor vikt eftersom det ju handlar om så unika saker som det gäller här i Tanum. Det handlar också om behovet av säker trafik. E 6 genom norra Bohuslän är en av Sveriges mest olycksdrabbade vägar, och det är angeläget att de människor som bor i norra Bohuslän får tillgång till en bra väg. Det är därför det här arbetet bedrivs.
Vägverket har gjort ett väldigt ambitiöst jobb. De har tagit fram olika alternativ. Vi har nu ett bredare underlag än tidigare. Delar av vägen har visat sig vara mindre kontroversiella. Där har bygget kunnat börja och tillstånd kunnat ges. Men just de kilometrar som vi nu diskuterar är mer kontroversiella. Regeringen har därför givit ett slags bakläxa och bett att man ska fördjupa analysen av ett alternativ som är mindre ingripande och som av remissinstanserna har bedömts vara mer förenligt med världsarvets krav även om vägen då skulle bli lite längre, lite dyrare, ta längre tid att bygga och komma senare i drift.
Det alternativ som Vägverket hade tagit fram, och som regeringen som sagt har återremitterat, har dock fått starkt stöd i regionen. Jag kan till exempel berätta för riksdagens protokoll att Lennart Kollmats partikamrater i Tanums kommun har tillstyrkt det alternativ som vi nu har hört Lennart Kollmats beskriva i väldigt bjärta ordalag beträffande alla skadeverkningar som det skulle föra med sig och som också regeringen har återförvisat till Vägverket för att be dem ta fram alternativ vad gäller sträckningen.
Jag skulle vilja fråga Lennart Kollmats om han tycker att den här vägen i stället ska dras utanför världsarvet. Då måste den dras en ganska lång omväg förbi Underslös - jag ser att Lennart Kollmats har kartan i handen - som ligger längst upp i nordost, i det nordöstra hörnet av världsarvsområdet. Det skulle innebära att man då drar vägen runt i en slinga och sedan västerut förbi Tanumshede. Är det den sträcka som Lennart Kollmats skulle förorda, eller är det kanske en sträcka väster om hela området, väster om Orrekläpp och väster om järnvägen? Det skulle kräva ytterligare järnvägsövergångar, viadukter och annat. Hur ser Lennart Kollmats på hur man ska göra avvägningen? Jag utgår nämligen från att Lennart Kollmats tycker att dagens trafiksituation och trafiksäkerhetssituation med hela Norgetrafiken och de boende som behöver komma söderut för att nå sjukhus, skolor och annat inte är acceptabel.
Anf. 4 Lennart Kollmats (Fp)
Fru talman! För att det inte ska råda några som helst missförstånd beträffande mitt engagemang när det gäller E 6:ans utbyggnad till motorväg vill jag klart deklarera att jag vill ha den utbyggd så snart som möjligt. Det ville jag även 2000 när jag började titta på detta och började förstå att man försökte dra en motorväg genom världsarvsområdet.
Man hade också ett blått alternativ som hade inneburit att vägen skulle ha gått väster om världsarvsområdet, och det av skäl som jag nämnde tidigare, vilket är ganska koko med tanke på västvindar och liknande, nedfall och utsläpp.
Jag skulle föredra det från början så kallade gröna alternativet. Och det finns förslag i dag som inte skulle fördyra så väldigt mycket eftersom man bland annat slipper en stor bro som från Rabbalshede - vi har ju kartan båda två - går öster om världsarvsområdet och som skulle vara ett mycket bättre alternativ. För fem år sedan skulle det ha kostat ca 200 miljoner mer, vilket jag tycker att det är värt i dessa sammanhang.
Jag var sjukvårdslandstingsråd när vi fick motorvägen genom Halland färdig. Och jag vet vad det innebär hälsomässigt. Därför är jag oerhört angelägen om att detta ska komma fram rätt snabbt. Jag vet också att mina partikamrater i Tanum har en annan uppfattning än vad jag har. Jag ser detta mer som kulturpolitik än partipolitik.
Jag tycker också att detta är svårt. Det är konflikter mellan E 6:an och kulturarvet. Men vad är man beredd att betala för detta, var går gränsen enligt Unescos konvention, och vad har regeringen åtagit sig genom att skriva på konventionen om att skydda detta? När man säger ja till ett världsarv är frågan: Vad åtar man sig? Och vad får detta världsarv kosta? Och återigen: Är det regeringen som värderar om värdena hotas?
Det kan finnas en risk för att detta kommer upp på en hotlista som Unesco har om man drar motorvägen igenom detta område.
De två tillåtlighetsprövningar som regeringen har sagt ja till, som alltså gäller fram till en trafikplats från norr och en trafikplats från söder, pekar på att man nästan måste gå genom världsarvet om man ska få ihop dessa två trafikplatser. Jag tycker att det är tråkigt. Och det är väl inte en slump var gränserna för världsarvet i dag går? Någon har väl rimligtvis tänkt till i fråga om att man ska få se hela området när det gäller mänsklig historia och att det ska vara ett område som ska skyddas och bevaras så långt som möjligt.
Det måste finnas ett skäl till att man har gjort en utbuktning i världsarvet i den nordöstra delen vid Underslös. Om man drar motorvägen på det sätt som Vägverket helst vill, då klipper man så att säga av mellan Fossumhällen och de övriga världsarvsdelarna. Fossumhällen är inte en så dålig häll med 130 bilder som är viktiga i detta sammanhang.
Jag svarar ja på frågan om det finns alternativ när det gäller att dra vägen österut, och det är det som jag skulle vilja förorda.
Anf. 5 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Det är mitt ansvar i regeringen att se till att kulturminnesvärdena respekteras vid prövningen. Och jag ser mig som den som ska garantera att ingreppen blir så små som det går. Den uppgiften kommer jag att ta på stort allvar.
Men när jag lyssnar på Lennart Kollmats känner jag att jag måste påminna honom om någonting. Du talar nu inte om att etablera en väg genom ett område som tidigare är orört, utan verkligheten är ju att E 6:an i dag går genom detta område. Och vi talar nu om att bygga en ny sträckning av E 6:an som gör att den största delen av sträckningen jämfört med i dag går utanför området. Det som vi redan har beslutat om är att börja bygga den del av vägen som inte ligger inom området och som därmed flyttar en enormt omfattande trafik ut ur världsarvsområdet. Detta sker nu snabbt och utan dröjsmål, och bygget är färdigt från planerings- och beslutssynpunkt i dessa delar. Nu handlar det om en kortare sträcka på några kilometer fram till en trafikplats, och vi diskuterar om den ska flyttas till en östligare sträckning för att det ska bli ett mindre ingripande i den gamla kulturmiljön. Det handlar i första hand inte om hällar, utan det handlar om andra fornminnen, atmosfärer och miljöer i området.
Men jag tror att vi måste vara överens om att de alternativ som vi diskuterar, och som Vägverket har bedömt vara sämre och som tar mer tid och kostar mer pengar men som kanske är bättre ur kulturminnessynpunkt, kommer att kräva mer tid.
Det alternativ som Lennart Kollmats förordar med en långa extraböj runt Underslös, som innebär lång omväg för all trafik i framtiden, lång extra byggtid och stora extra kostnader är väldigt ambitiöst.
Jag tvivlar inte på att Lennart Kollmats har engagerat sig i denna fråga tidigare. Det vet jag att han har gjort. Så sent som den 30 september, för bara några veckor sedan, skrev Lennart Kollmats en motion till riksdagen i just denna fråga. Men innebörden i den motionen är en liten smula annorlunda, nämligen att ytterligare fördröjningar av detta bygge inte är acceptabla. I motionen 2005/06:T334 står det "att ytterligare fördröjningar inte är acceptabla".
Jag tycker att det är konstigt att nu behöva stå här och försvara att vi stressar i den här frågan och forcerar Vägverket att snabbt ta fram nya och bättre alternativ. Och Lennart Kollmats kommer med helt andra, mycket längre och mycket mer tidskrävande alternativ bara några veckor efter att han har lämnat in en motion där han skäller på regeringen och säger att ytterligare fördröjningar inte är acceptabla. Det fanns inga nyanser i detta om att inga fördröjningar är acceptabla av det ena, det andra eller det tredje skälet eller andra förseningar än de som beror på detta. Det var bara kategoriskt och pang på - inga nya fördröjningar är acceptabla. Men nu står han här några veckor senare och säger att han har engagerat sig länge för lösningar som tar mer tid och blir mer krävande ur den synpunkten.
Jag undrar vilken av alla olika Kollmatspositioner som jag ska ta med mig när jag ska driva detta i regeringen. Om jag skulle ta på mig rollen att driva Lennart Kollmats uppfattning vid överläggningarna i regeringen om vilken sträckning som vi nu ska ha, ska jag då ta den som är några veckor gammal, eller ska jag ta den som kommer till uttryck i debatten i dag?
Anf. 6 Lennart Kollmats (Fp)
Fru talman! Du säger att det inte är så lång sträcka. Men om Vägverkets förslag går igenom handlar det åtminstone om en halvmil - Röd mitt, eller vad det nu heter för någonting - genom världsarvsområdet. Det handlar om sträckan norrifrån fram till Oppen där man kommer utanför världsarvsområdet. Jag vet inte om det är ett mindre ingrepp eller inte. Men jag är medveten om att E 6:an i dag går igenom världsarvsområdet. Här har man chansen att dra den utanför, vilket vore väldigt angeläget.
Det är synd att din företrädare inte orkade driva hårdare så att E 6:an redan för fem år sedan hamnade utanför världsarvsområdet. Det hade varit en väldig styrka. Det finns ju alternativ som fortfarande diskuteras ibland. Om E 6:an hade dragits från Rabbalshede och norrut hade det inte blivit så stor omväg. Nu har man gett tillåtelse till en sträckning fram till Pålen och diskuterar att vägen ska dras ned Oppen. Säger man ja till det är det fullständigt klart att E 6:an kommer att gå genom världsarvsområdet eftersom det ligger innanför världsarvsområdets gränser.
Jag tycker att det är bra att du vill se på helheten och inte bara se på den här hällen. Det är riktigt. Det rör sig om hela landskapsbilden. Jag vill vädja om att du bevakar dessa kulturintressen, och det är ju den uppgiften som du har. Vi får väl se vilket ställningstagande regeringen kommer fram till. Det ger kanske ett betyg på kulturministerns inflytande i regeringen beträffande skyddet av ett världsarv.
Anf. 7 Leif Pagrotsky (S)
Fru talman! Jag blev så ledsen över att Lennart Kollmats inte ville kommentera min huvudfråga. Vilken stol ska man sitta på?
Den 30 september lämnade Lennart Kollmats in en motion: "Inga nya fördröjningar är acceptabla." Den 11 oktober lämnade han in en interpellation: "Dra en annan sträckning". Det var en halvmil av vägen som skulle bort ur världsarvsområdet, och inte bara den utan även en del andra sträckor.
Eftersom Lennart Kollmats inte har någon ytterligare talartid ska jag inte formulera någon fråga, utan jag nöjer mig med att konstatera att förvirringen verkar vara total. Det finns tydligen lika många åsikter som det finns opinionsgrupper. Jag är rädd för att det är den gamla vanliga fingret-i-vädret-politiken.
Jag kommer att arbeta för en avvägning som innebär att tanumshedeborna får en säker, bekväm och bra lösning på trafiken och att det unika läge i världen som de har valt att bo på ska bevaras för framtiden. Det är en svår avvägning, och jag ska se till att den inte sker på bekostnad av det unika världsarvet. Det är en uppgift som jag tar på mig, och jag inser att vad man än kommer fram till i den frågan kommer man så småningom att få kritik. Men jag ska agera på ett sätt som gör att jag kan se alla tanumsbor i ögonen, oavsett vilken av åsikterna som de förfäktar.
Jag är rädd att Lennart Kollmats försöker bli vän med alla, men det kommer att sluta med att han inte är trovärdig hos någon.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.