Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Ekonomiska frizoner och avgiftsnedsättning

Interpellation 2012/13:393 av Jakobsson, Leif (S)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2013-04-24
Anmäld
2013-04-24
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2013-05-13
Sista svarsdatum
2013-05-15
Besvarad
2013-06-04

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 24 april

Interpellation

2012/13:393 Ekonomiska frizoner och avgiftsnedsättning

av Leif Jakobsson (S)

till finansminister Anders Borg (M)

Finansdepartementet har utformat en lagrådsremiss kring ekonomiska frizoner i så kallade utsatta bostadsområden. Förslaget är baserat på SOU 2012:50 Nystartszoner som kritiserades brett i remissomgången. I de ekonomiska frizonerna ska gälla särskilda skatteregler.

Att nu regeringen väljer att gå vidare med det kritiserade förslaget får väl tillskrivas den panik som utlöstes när det stod klart för var och en att regeringens arbetslinje totalt havererat. Trots detta väljer man att gå fram med nedsatta arbetsgivaravgifter för en utpekad grupp, generalmetoden som visat sig vara både extremt kostsam och ineffektiv.

Exakt vilka områden som ska bli ekonomiska frizoner berättar inte lagrådsremissen utan tycker att kriterierna först ska antas. Därefter fastställer regeringen eller någon myndighet utan överklaganderätt för fem år framåt vilka områden i vilka kommuner som ska få status av skattegynnade områden.

Förslaget vill låsa in människor med invandrarbakgrund i vissa områden samtidigt som svenskar uppmanas till flyttning och rörlighet på arbetsmarknaden. Förslaget innebär en offentligt sanktionerad ytterligare segregering av vissa bostadsområden.

Företag och myndigheten som utbetalar statsstödet måste utifrån förslaget kontrollera var de anställda bor eftersom subventionen kräver att en fjärdedel av arbetet i de statsstödda företagen utförs av anställda boende i zonen.

Förslaget både sätter tak för företagsstorlek och ingriper i löneutvecklingen. Företag över 50 anställda får ingen subvention och lönesubventionen blir konstant från ett lönebelopp på 28 300 kronor (halvt inkomstbasbelopp). Det kommer därmed att finnas ett incitament till att inte höja löner över detta belopp.

Hur konkurrensneutralitet mellan småföretag i en kommun med detta förslag ska kunna upprätthållas är svårt att förstå. Företag som ger många jobb till människor som bor i de här områdena kommer att straffas (eftersom de inte får någon nedsättning) i stället för att uppmuntras. Risken för omflyttning, reell eller fiktiv, av redan befintliga företag och jobb måste bedömas som stor.

Mina frågor till finansministern är:

Hur ser finansministern på inlåsningseffekten i förslaget i relation till idéer om ökad rörlighet hos arbetskraften?

Hur ska konkurrensneutralitet garanteras och omflyttning av jobb över gränsen från icke skattegynnat område till skattegynnat område undvikas?

Debatt

(11 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2012/13:393, Ekonomiska frizoner och avgiftsnedsättning

Interpellationsdebatt 2012/13:393

Webb-tv: Ekonomiska frizoner och avgiftsnedsättning

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anders Borg (M)
Anf. 31 Finansminister Anders Borg (M)
Fru talman! Leif Jakobsson har frågat mig hur jag ser på inlåsningseffekten i förslaget om nystartszoner samt hur konkurrensneutralitet ska garanteras och omflyttning av jobb över gränsen från icke skattegynnat område till skattegynnat område ska undvikas. Åtgärder för fler jobb och mer kunskap i skolan är grunden för att minska utanförskapet. Sedan 2006 har utanförskapet minskat med 200 000 personer från en hög nivå. Nystartszoner är ett ytterligare verktyg för att minska utanförskapet i områden där det är stort. Att skapa sysselsättning i utsatta områden är av stor vikt för de boendes möjligheter att få en första kontakt med arbetsmarknaden och i förlängningen avgörande för att hålla samman Sverige som land. Kravet på att en fjärdedel av arbetad tid ska utföras av boende i en nystartszon syftar till att företag inte enbart ska använda lokaler utan även den arbetskraft som finns i zonerna. Att skattemässigt gynna vissa områden innebär per definition att konkurrensneutraliteten frångås. Vissa företag kan välja att omlokalisera sin verksamhet till nystartszoner, samtidigt som nystartade företag i ökad utsträckning kan välja att etablera sig i dessa nystartszoner. Själva syftet med förslaget är just att göra dessa områden mer attraktiva för företagande. Internationella erfarenheter visar att nystartszoner kan ha positiva effekter om de kombineras med andra åtgärder. Under förutsättning att det finns ett ekonomiskt utrymme och att Europeiska kommissionen godkänner förslaget är vi beredda att föreslå att nystartszoner införs på försök från och med den 1 januari 2014. Tillsammans med andra åtgärder såsom en stärkt arbetslinje, mer kunskap och ökad likvärdighet i skolan är detta ett steg för att minska utanförskapet och underlätta för framväxten av fler jobb.
Leif Jakobsson (S)
Anf. 32 Leif Jakobsson (S)
Fru talman! Det är ingen tvekan om att det behövs åtgärder med anledning av att vi har en massarbetslöshet i Sverige och att stora grupper ställs utanför möjligheten till egen försörjning. Därom råder det verkligen ingen tvekan. Vi socialdemokrater har mängder av förslag. De handlar mycket om att se till att människor blir rustade att kunna ta de jobb som finns, att förbättra utbildning, matchning och förmedling men också om att se till att det kommer fram nya jobb. Regeringen slänger i något slags panik fram ett förslag om frizoner. Det innebär att man ska peka ut vissa områden - det handlar egentligen om statistiska zoner, om vi ska uttrycka oss rätt i detta sammanhang - där arbetslöshet och andra indikatorer talar för att det behövs extra insatser. Förslaget innebär att om ett företag som är beläget i ett sådant område och har mindre än 50 anställda och om minst var fjärde av dessa anställda bor i ett sådant område skulle man få en kraftigt reducerad arbetsgivaravgift. Det finns ett ideologiskt vägval i detta som gör att jag blir ganska orolig. Jag kommer från Malmö, jag bor i Malmö och jag verkar i Malmö. Vår idé - tack och lov styrs Malmö av en rödgrön majoritet - handlar om inkludering och mobilitet, om att man ska göra arbetsmarknaden stor och se hela staden och hela regionen som en gemensam arbetsmarknad. När man i Malmö talar om att bygga spårvagnslinjer tänker man bygga den första till eller från Rosengård - det är valfritt - just för att människor ska få möjlighet att komma till andra delar av staden eller regionen för att få sin utkomst och sin sysselsättning där. Men detta förslag från den borgerliga regeringen handlar om att man säger: Ni som bor i dessa områden, stanna där för allt i världen. Stannar ni där kommer vi att sänka avgifterna, och de företag som verkar där kommer att få lägre skatter. Detta är helt fel tänkt, skulle jag vilja säga. Om vi vill ha riktig integration är det inte så här man ska göra. Jag har huvudsakligen ställt frågan i dag utifrån konkurrensneutralitet. Detta är huvudlöst. Jag ska ta ett exempel. Vi fortsätter med Rosengård. Det är ett område som egentligen inte är speciellt lämpat för näringsverksamhet, industrier och allt annat, men det finns handel. Ett av de handelsföretag som är mest kända i Rosengård heter Citygross. Det gör ett fantastiskt arbete i Rosengård. Massor av Rosengårdsbor är anställda. Det är aktivt och stöttar lokalt föreningsliv, och en massa sådana saker. Det har fler än 50 anställda. Det ska betala normala arbetsgivaravgifter. I samma centrum ligger andra livsmedelsaffärer - vi kan till exempel ta Mixmat - som har färre än 50 anställda. De ska få en arbetsgivaravgift som är 20 procent lägre. Hur ska man motivera de stora och ofta väldigt seriösa företagen när de andra ska få en kraftig skatterabatt? Det finns ett annat företag som heter Luco Food och som ligger precis utanför Rosengård. Det har färre än 50 anställda, men adressen hamnar inte i den statistiska zon som gör att det får 10 procent i arbetsgivaravgift i stället för 31 procent. Min fråga till finansministern är väldigt enkel. Hur har ni tänkt när ni ska vända upp och ned på allt vad konkurrensneutralitet och lika villkor för företagande heter?
Anette Åkesson (M)
Anf. 33 Anette Åkesson (M)
Fru talman! Sedan 2006 har regeringen genomfört omfattande åtgärder för att stimulera både utbud och efterfrågan på arbetskraft samt förbättra matchningen. Viktiga reformer har varit jobbskatteavdragen och en återupprättad arbetslinje i socialförsäkringssystemet. Alliansen har reformerat arbetsmarknads- och utbildningspolitiken för att rusta människor för jobb. Åtgärder har vidtagits för att stimulera efterfrågan på grupper med en svag förankring på arbetsmarknaden, till exempel nystartsjobb och sänkta socialavgifter för unga. Regeringens samlade jobbpolitik med en tydlig arbetslinje som har stärkt drivkrafterna att arbeta samt en arbetsmarknads- och utbildningspolitik som rustar människor för jobb har medfört att utanförskapet minskat och sysselsättningen ökat i Sverige sedan 2006. Det finns ingen enkel lösning för att bekämpa arbetslösheten. Alliansregeringen har redan vidtagit många åtgärder, men det finns fortsatta problem, kanske framför allt på grund av utdragna efterverkningar av finanskrisen. Utmaningen att etablera sig på arbetsmarknaden är störst för ungdomar som har ofullständiga betyg från gymnasiet och för personer som är födda utanför Europa. Då måste man börja titta på andra möjliga lösningsförslag. Nystartszoner är ett sådant. Det ska ses som ett viktigt komplement till andra åtgärder. Att det går bra för Sverige beror på att alliansregeringen har fört en samlad ekonomisk politik som präglas av ansvar, arbete och kunskap. Jobbskatteavdrag, förändringar i socialförsäkringen och förändringar av a-kassan har gjort att det lönar sig bättre att arbeta. Nystartsjobb och förändringar av arbetsmarknadspolitiken har gjort att vi stöttar dem som har svårigheter på arbetsmarknaden. Omläggning av utbildningspolitiken i riktning mot mer av kunskap, betyg och prov gör att vi lägger en starkare grund. Bättre företagsklimat med borttagen arvsskatt och förmögenhetsskatt och sänkt bolagsskatt gör att Sverige står sig väl. Socialdemokraterna förordar en politik där det ena benet är stora skattehöjningar. Höjda arbetsgivaravgifter för unga, höjd restaurangmoms och höjd bolagsskatt är hörnpelarna. Det ska användas till en bred utbyggnad av bidragssystemen. Praktiskt taget varje bidragssystem ska byggas ut. Det som tillkommit under den senaste budgetomgången är barnbidraget. Men det gäller också a-kassan och sjukförsäkringen, och förtidspensioneringen ska öppnas, och så vidare. I en välfärdsstat med en åldrande befolkning har Socialdemokraterna det relativt anmärkningsvärda receptet att de ska höja skatterna på arbete och efterfrågan för att kraftigt bygga ut socialförsäkringssystemet så att fler människor lämnar arbetsmarknaden. Hur tänker de? Värre blir det när man inser att Socialdemokraterna skulle genomföra sin politik tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Då ska först efterfrågan skäras ned med höjd moms, höjd bensinskatt och höjda transportskatter. Sedan ska de lägga på kostnader i form av höjda arbetsgivaravgifter, höjd bolagsskatt och försämringar av företagsklimatet. Det är klart att den åtstramningspolitiken kommer att leda till färre människor i arbete. Sverige behöver mer av arbete, mer av produktion, mer av välfärd, fler människor på arbetsmarknaden, högre sysselsättning och lägre arbetslöshet. Då kan man inte föra en politik som skattar bort jobb och trycker ut människor från arbetsmarknaden. Det är en bakvänd politik, fru talman. Jag hade haft viss förståelse för kritiken om regeringen inte hade lagt fram nya förslag för att försöka komma åt de utmaningar som fortfarande finns utan slagit sig till ro och förnöjt konstaterat att Sverige i mätning efter mätning ligger väldigt bra till. Men det gör inte alliansregeringen. Här kommer ett förslag som är väl värt att pröva. Nystartszoner kan vara ett sätt som tillsammans med andra åtgärder kan bidra till att minska utanförskapet i de mest utsatta områdena. Det har det visat sig göra i andra länder. Då är det väl värt att testa även hos oss. Kan andra länder klara diverse gränsdragningar utgår jag från att vi även klarar det i Sverige. Jag välkomnar regeringens förslag till nystartszoner och ser fram mot den kommande debatten.
Raimo Pärssinen (S)
Anf. 34 Raimo Pärssinen (S)
Fru talman! Nu har vi här fått en uppläsning av moderat retorik. Det tackar vi för. Anders Borg svarar Leif Jakobsson att åtgärder för fler jobb och mer kunskaper i skolan är grunden för att minska utanförskapet. Skolan går tyvärr i dag baklänges i Sverige. Det kan man konstatera. Kunskap i skolan är inte det som prioriteras i dag. Utanförskapet har krympt med 200 000 personer, säger Anders Borg. Arbetslösheten växer och växer. Jag vet inte om den räknas in i utanförskapet i moderat retorik nu för tiden. Men så är det. Jag vill först kommentera detta med ekonomiska frizoner. Anders Borg håller på och syr ett lapptäcke. I dag betalar enskilda personer olika skatt beroende på om de är sjuka, pensionärer, jobbar eller är föräldralediga. Han har ytterligare spätt på med olikheter. Man subventionerar arbetsgivaravgiften beroende på ålder. Sedan har han lagt in en subvention i olika branscher. Beroende på vilken bransch det är har man olika förutsättningar. Jag tänker på ROT och RUT. Nu ska han lägga in ett subventionerat avdrag beroende på var man bor. Det är fantastiskt. Fru talman! Jag är helt övertygad om att den gode Anders Borg egentligen inte tycker om det här förslaget. Jag tror att det är en eftergift för Centerpartiet och Annie Lööf, precis som det var när han gjorde förändringarna av fastighetsskatten. Det var socialministern som drog i förändringarna av fastighetsskatten. Det var ganska häpnadsväckande. Det kan inte vara så att det främjar en ekonomi att man lägger in olika regelsystem beroende på var människor bor. Precis som Leif Jakobsson säger påverkar det konkurrensneutraliteten. Om det blir mer förmånligt i ett område blir det naturligtvis mindre förmånligt i ett annat område. På vilket sätt skulle det gynna ekonomin? Jag har för mig, Anders Borg, att Anders Borg i en tidigare debatt har sagt till mig att man som nationalekonom vill ha rent spel. Detta är inte rent spel. Jag förstår inte varför man kommer med detta förslag, förutom förklaringen att Annie Lööf är helt övertygad om att det är rätt sätt att gå fram på. Men jag tror inte att Anders Borg är så övertygad. Fru talman! Anders Borg säger i svaret: Internationella erfarenheter visar att nystartszoner kan ha positiva effekter. Jag förstår att man då har tittat i Frankrike. Man införde det i Frankrike, och sedan gjorde man en utvärdering av det. Man kunde inte konstatera om det hade positiva effekter eller inte. Det är ungefär som med de andra sakerna. Man kan inte föra till bevis att jobbskatteavdraget har lett till fler jobb. Det är fantastiskt. Det gäller också de andra subventioner som finns. Nu vet vi att Finanspolitiska rådet och andra kritiserar detta. Senast i dag var det några ekonomer som skrev i Svenska Dagbladet att olika subventionerade zoner inte fungerar. Det har blivit ett lapptäcke. Vad blir nästa grej efter detta, Anders Borg? På vilket sätt främjar detta konkurrensen? Det blir en obalans i konkurrensen. Det blir inte konkurrensneutralt. Här är man beredd att direkt lägga in ett sådant förslag. Men när det gäller andra områdena, fru talman, till exempel taxibranschen och annat, där det är mycket fusk, där står Anders Borg tomhänt och säger att han inte kan göra något och inte vill lägga sig i. Jag håller tyvärr med Leif Jakobsson, fru talman: Det här begriper jag inte hur du kommer fram med. Det måste vara Annie Lööf.
Anders Borg (M)
Anf. 35 Finansminister Anders Borg (M)
Fru talman! Sverige har gjort framsteg när det gäller utanförskapet. Det är i dag 200 000 färre som står utanför arbetsmarknaden än tidigare. Men det är klart att detta är ett av våra mest allvarliga samhällsproblem. Unga människor, människor som har kommit till Sverige, måste ha enklare och bredare väg in på arbetsmarknaden. Det finns inte en enda lösning eller en universalmedicin som hanterar den svårigheten, utan det är ett brett reformpaket som regeringen jobbar med. Det handlar om att förstärka utbildningssystemet. Det handlar om att förbättra sfi. Vi får från den 1 juli en förändring av försörjningsstödet som ska göra att man får behålla mer om man arbetar. Vi håller på brett med parterna med yrkesintroduktion för att vidga och öppna vägarna in på arbetsmarknaden. Då är frågan: Kan det vara värt att pröva den här typen av lösningar som vi nu talar om? Det finns en del som talar för att det kan fungera bra. Det kan vara så att de som har kommit till Sverige eller bor i områden med väldigt svag arbetsmarknadsförankring har sämre kontaktnät. Det finns en del som tyder på det. Många jobb tillsätts ju via kontakter. Vi vet att det lokala näringslivsklimatet kan spela en roll för hur enkelt det är att hitta ett arbete. Låt oss vara klara över att kriterierna för de här nystartszonerna är mycket tuffa. Det handlar om att det är ett mycket lågt arbetskraftsdeltagande. Det handlar om att det är många som inte klarar sig till gymnasiekompetens och en bra utbildning. Det handlar om ett utbrett bidragsberoende. Det är helt enkelt mycket strikta kriterier, och det gör att man landar i mycket utsatta bostadsområden. Då kan man ställa sig frågan: Är det helt orimligt att pröva ett förslag om en liten lättnad på arbetsgivaravgiften? Det kan det inte vara, för Socialdemokraterna har under decennier administrerat stödområden med lägre arbetsgivaravgifter. Det är precis det system som Socialdemokraterna en gång införde och sedan har vårdat och behållit under decennier för våra stödområden. Där anser de tydligen att detta fungerar. Jag kan inte föreställa mig att det inte finns exakt samma gränsdragningsproblem fast på andra platser än dem som Leif Jakobsson nu anser vara så allvarliga att förslaget inte fungerar. Eller är det möjligtvis så att det ska aviseras här så småningom från Socialdemokraternas ledare i skatteutskottet att också stödområdena ska avskaffas? Det skulle kunna vara en händelse som ser ut som en tanke, givet att man ska införa en lastbilsskatt, slå till med höjd bensinskatt och en massa andra pålagor som ska slå ut vår basindustri. Det vore kanske också logiskt att på detta systematiska sätt, för att missgynna glesbygden, ta bort stödområdena. Men om man menar att det kan fungera där, då är man ändå skyldig svaret på frågan: Varför skulle det inte kunna ha en viss positiv effekt i de här områdena? Jag vill inte förenkla diskussionen och säga att detta är en universalmedicin eller att vi är säkra på att detta kommer att fungera. Men det är en så pass begränsad kostnad och belastning att det är värt att pröva. Och det är värt att pröva i kombination med de andra åtgärderna: en bred satsning på svenska för invandrare, en bred förstärkning av utbildning och skola för dem som kommer till Sverige, en förändring av försörjningsstöd och andra bidragssystem så att det lönar sig bättre att arbeta och naturligtvis det vi gör för att generellt förbättra näringslivsvillkoren. Det kan vara värt att prova detta. Vi är beredda att vända på varje sten för att skapa förutsättningar för full sysselsättning. Det är så vi tycker att ett rättvist samhälle som präglas av sammanhållning ser ut, att vi aldrig ger upp förutsättningar för att skapa jobb åt alla. Det är en politik för full sysselsättning.
Leif Jakobsson (S)
Anf. 36 Leif Jakobsson (S)
Fru talman! Jag får väl uppmana finansministern att lägga de här exemplen på minnet. Jag lovar att jag kommer igen med dem, om regeringen lägger fram det här förslaget till hösten, antingen i budgeten eller som en särproposition. Kom ihåg City Gross i Rosengård Centrum, som sysselsätter väldigt många som bor i Rosengård, som tar en aktiv del i stadsdelens utveckling, stöttar barn- och ungdomsverksamhet och, vad jag misstänker, är den största privata arbetsgivaren. De kommer att straffas genom att få betala betydligt högre arbetsgivaravgifter än andra konkurrerande företag i Rosengård. Det andra är Lucu Food, som gör en stor insats och anställer väldigt många från de här områdena men har oturen att ligga några hundra meter utanför det som blir den statistiska zonen för den här arbetsgivaravgiften. Jag tänker nog förfölja finansministern med de här frågorna och gärna höra svaret till de här företagen om varför de ska straffbeskattas. Det finns en annan mycket intressant aspekt på detta. En företagare i Rosengård sade till mig: Om jag nu har fyra anställda, har företaget i Rosengård, där minst var fjärde anställd måste bo, och har en som bor i Rosengård, om det sedan går bra och den personen vill flytta någon annanstans, vad händer då med företaget? Ja, har man fyra anställda och den fjärde flyttar från den zonen och de tre inte bor där, då förstår jag förslaget så att företaget plötsligt ska betala full arbetsgivaravgift för alla fyra. Det blir väldigt dyrt för företaget om den personen ska flytta från det här området. Prata om inlåsningseffekter! Ni har än så länge inte lagt fram propositionen, så ta och tänk igenom detta riktigt ordentligt! Fru talman! Finansministern har varit i skatteutskottet tidigare i dag, och vi har pratat om överutnyttjandet av RUT-system och annat. Vem som helst inser att om adressen, vilken sida av gatan man bedriver verksamheten vid, ger så stor skillnad i hur stora lönekostnaderna kommer att bli, då kommer detta naturligtvis att användas på många konstiga sätt. Duktiga företag som ligger på fel sida av gatan slås ut av dem som ligger på rätt sida av gatan. Jag kan till och med tänka mig att fastighetspriserna för lokaler där man kan bedriva näringsverksamhet kommer att hamna på olika nivåer om de finns på ena eller andra sidan av de här zongränserna. Sammantaget är det inte utan att man reflekterar - Raimo Pärssinen var inne på det - över att vi har en finansminister som i alla fall har en ungdomshistoria om en teoretisk nyliberal men som nu på kort tid har presterat förslag på att staten ska reglera hur många anställda man ska ha, som ska vara max 50 för att man ska få ta del av detta, var de anställda ska bo, där minst var fjärde ska bo i en viss zon, och var man ska bedriva verksamheten, som ska vara i en viss zon. Lägger man sedan till 3:12-reglerna och den diskussion som pågår där vill den före detta nyliberalen tydligen också reglera hur många delägare det ska kunna vara i ett företag. Det är inte utan att man undrar. Nu har ju muren fallit. Annars tror jag att det hade funnits någon regleringskommission i gamla DDR som skulle ha dragit nytta av Anders Borgs kunskaper.
Anette Åkesson (M)
Anf. 37 Anette Åkesson (M)
Fru talman! Raimo Pärssinen är inne på Frankrike. Frankrike är ett av de länder som nämns i utredningen. Men det gör även Italien, Storbritannien och USA. Dessutom har Norge geografiskt differentierade arbetsgivaravgifter sedan 1975, och där har utvärderingar visat att det är ett såväl effektivt som träffsäkert styrinstrument när det gäller att stärka tillväxtsförutsättningarna i vissa områden. De i dag gällande reglerna i Norge godkändes 2006 av Eftas övervakningsorgan Esa, om det är någon som undrar. Beträffande välfärden: Leif Jakobsson var inne på lärartäthet och annat, som är en del av välfärden. Socialdemokraterna vill på något sätt fördela skinnet innan björnen är skjuten. Nystartszoner är en strategi i jakten på björnen. Sedan finns det ekonomiskt utrymme att nyttja skinnet och köttet och fortsätta att solidariskt finansiera den svenska välfärden.
Raimo Pärssinen (S)
Anf. 38 Raimo Pärssinen (S)
Fru talman! Jag sitter och funderar här i kammaren när jag hör Anders Borg. Är det så att Anders Borg gör detta till en etnisk fråga helt och hållet? Han säger att det ska lösas med frizoner och mer sfi. Är det så han pekar ut detta, eller handlar det också om fler personer? Ska man klara av att få tillväxt i ett land måste man få alla människor med sig och se till att de växer också. I dag har vi en skola som går bakåt, och det vet Anders Borg. Han tänker lösa det här med att sätta in några områden på försök och säga att vi ökar på sfi och gör andra ekonomiska regler för de företag som finns där. Precis som Leif Jakobsson sade: Den som flyttar ut kanske mister hela stycket. Det som är allvarligt, precis som det var i Husby, är att man gör frågor om utanförskap till etniska frågor. Det gör finansministern här i kammaren nu också. Han säger att det går så dåligt i dessa områden, så därför gör man det lite förmånligare för de företag som finns där om de anställer folk som bor där. Så pekar man ut det etniskt. Jag vidhåller det jag sade tidigare. Anders Borg, jag tror inte att det här är ditt förslag. Jag tror inte att du är helt hemma med det här förslaget. Jag tror att det är en eftergift åt andra, som tror att det här ska vara lösningen. Men ekonomin fungerar ju inte så! Nyss talade vi om bolagsskatten, och den gäller i hela Sverige. Nu pratar vi om delar i Sverige, och vi lägger en otäck etnisk krydda i det när vi säger att vi ska skapa tillväxt på det här sättet. Pengar är inte allt här i livet, Anders Borg! Att det ska vara billigt är inte livet heller.
Anders Borg (M)
Anf. 39 Finansminister Anders Borg (M)
Fru talman! Vi vill att Sverige ska vara ett land som präglas av sammanhållning, ett land där skillnaderna mellan människor är små och där vi rör oss mot full sysselsättning eftersom det är det bästa sättet att bygga en inkluderande samhällsmodell. Det är klart att det måste handla om en bred politik. Det är alldeles tydligt att regeringen har gjort betydande framsteg när det gäller företagsklimat, att det ska löna sig att arbeta, strukturförändringar i socialförsäkringssystem och på en lång rad andra områden. Vi har i våra storstadsområden besvärande hög arbetslöshet i ett antal områden. Vad ska vi göra åt det? Det är klart att det måste mötas med en bred politik. När människor kommer till Sverige måste vi rusta dem för den svenska arbetsmarknaden. Då handlar det om svenska för invandrare, om att vi har lagt om politiken så att det är Arbetsförmedlingen som sköter integrationen av dem som kommer hit och om att vi brett måste satsa på utbildningen i hela Sverige och särskilt för dem som löper större risk att hamna utanför arbetsmarknaden, liksom om det vi gör nu den 1 juli när det gäller försörjningsstödet för att säkra att det ska löna sig bättre. Det är en bred politik. Då ställer man sig frågan: Kan det vara en idé att på försök sänka arbetsgivaravgifterna i de områden som har lägst arbetskraftsdeltagande, sämst förutsättningar på utbildningssidan och de högsta graderna av beroende av försörjningsbidrag? Jag är beredd att pröva den idén. Jag är inte övertygad om att den har några dramatiska effekter, men det är värt att vända på varje sten och försöka skapa förutsättningar för fler jobb. Jag ser inte att det skulle vara så dramatiskt problematiskt att sänka arbetsgivaravgiften i ett visst område. Det är ju inte bara Sverige som har detta. Det är samma system som man har, som också påpekats här, inte bara i Norge utan också i Finland. Där har man regionalt sänkta arbetsgivaravgifter i de så kallade stödområdena. Det kan inte skilja sig radikalt från att man gör detta i mindre områden. Det kan inte vara så att det ena är en väl fungerande, integrerad del av vår regionalpolitik och det andra är komplett meningslöst, utan båda är nog försök att möta en besvärlig situation och en svag arbetsmarknad. Sedan får Raimo Pärssinen och Leif Jakobsson det att låta som om det är ett problem att vi kompromissar i regeringen och att man gemensamt försöker hitta bra lösningar när man ger och tar. Låt mig bara påpeka hur kompromisserna kommer att se ut om vi, av olycka och misstag naturligtvis, skulle få en socialdemokratisk, miljöpartistisk och vänsterpartistisk regering. Det skulle vara intressant att höra hur Raimo Pärssinen hemma i Gävleborg förklarar vurmen för höjda bensinskatter, kraftig utbyggnad av lastbilsskatten och att stödområdena kanske ska försvinna för att det inte är viktigt med lägre arbetsgivaravgifter i regioner med svag arbetsmarknad. Jag vill höra hur man förklarar för väljarna att man så att säga har sålt ut glesbygden för att nå en kompromiss med Miljöpartiet. Förslaget om nystartszoner är ett led i en bred politik för att skapa förutsättningar för full sysselsättning och sammanhållning. Då är vi beredda att vända på varje sten. Vi vet att Socialdemokraterna aldrig kommer att vara beredda att arbeta för fler jobb genom sänkta skatter, för där är det alltid höjda skatter som gäller - inte bara i de här områdena.
Leif Jakobsson (S)
Anf. 40 Leif Jakobsson (S)
Fru talman! Då fick vi faktiskt ett klarläggande om att detta inte var Anders Borgs egen idé. Det förklarar en hel del. Det kan inte vara en nationalekonom med hög svansföring och marknadsliberala idéer som lägger fram alla dessa regleringsförslag om hur företagen ska se ut, hur många anställda de ska ha, var de ska ligga, var de ska anställa, var de anställda ska bo och hur många delägare det ska finnas. Det är en regleringsiver som skulle ha passat på andra sidan muren när den fanns. Men förklaringen är alltså att regeringskollegerna tvingar fram den här politiken. Icke desto mindre är naturligtvis finansministern precis lika ansvarig. Läggs detta förslag fram i höst, glöm då inte de här diskussionerna! Förbered ett svar till City Gross, som har över 100 anställda och är den största arbetsgivaren, som gör mycket för Rosengård. Varför ska de betala högre arbetsgivaravgift än de små livsmedelsföretagen? Och varför ska den butik som ligger på andra sidan gatan betala högre arbetsgivaravgift fastän man anställer folk i de zoner som regeringen pekar ut? Jämförelsen med det regionala stödet är befängd. Det här förslaget handlar om att man går ned på väldigt små nivåer. Det är små rutor av Sverige som man klassar som antingen innanför eller utanför subventionssystemet. Det kommer att se väldigt konstigt ut. Regioner och regionalpolitik är en helt annan sak, liksom de generella verktyg man kan använda där. Men här handlar det om bostadsadress, var man är folkbokförd. Är man folkbokförd på en viss adress kommer arbetsgivaren att kunna betala en lägre arbetsgivaravgift. Vi tror inte på ett sådant system.
Anders Borg (M)
Anf. 41 Finansminister Anders Borg (M)
Fru talman! Ytterst handlar den här debatten om huruvida vi är beredda att göra allt som är möjligt för att skapa förutsättningar för full sysselsättning. Vill vi uppnå full sysselsättning och sammanhållning måste vi vända på varje sten. Då måste vi vara beredda att pröva förslag som kan ge lite bättre förutsättningar för att fler människor ska komma i arbete. Det är vår ambition och vår utgångspunkt. Nystartszonerna innebär att man får en viss lättnad av arbetsgivaravgiften i de områden där vi har lägst arbetskraftsdeltagande, dåliga studieresultat och tunga förutsättningar i termer av högt bidragsberoende. Kan det vara värt att göra ett försök i de områdena? Ja, absolut. Kan vi lova att det fungerar? Nej, det kan vi inte vara säkra på, utan vi behöver utvärdera det och se hur det fungerar och om vi ska gå vidare med det. Jag kan inte förstå hur man från Socialdemokraternas sida kan tycka att det är bra, klokt och rimligt att ha sänkta arbetsgivaravgifter i vissa områden, där det är nödvändigt för att man har en svag regional arbetsmarknad, medan det samtidigt är helt meningslöst att ha det i andra områden. Det väcker den fråga som många i glesbygden kommer att ställa: Är Socialdemokraterna beredda att avskaffa stödområdena? Det vore som sagt en snygg komplettering till höjda arbetsgivaravgifter, lastbilsskatt och annat. Vi står för en bred politik. Vi står för en bred politik för att skapa förutsättningar för människor att komma i arbete, för vi tror att sammanhållning är en viktig del av vår välfärdsmodell.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.