En likvärdig arbetsmiljö i alla ambulanser
Interpellation 2020/21:451 av Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2021-02-10
- Överlämnad
- 2021-02-11
- Anmäld
- 2021-02-12
- Sista svarsdatum
- 2021-03-04
- Svarsdatum
- 2021-05-18
- Besvarad
- 2021-05-18
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Ett skyddsombud vid en ambulansstation begärde 2017 att Arbetsmiljöverket skulle meddela ett föreläggande eller förbud enlig 7 kap. 7 § arbetsmiljölagen mot denna arbetsplats beträffande arbetsmiljön för de arbetstagare som utan att kunna använda säkerhetsbälte utför hjärt-lungräddning under färd i ambulans.
Skyddsombudet framförde dessutom att i enlighet med de behandlingsriktlinjer som gäller inom verksamheten ska patientkategorier som graviditet, hypotermi, barn och intoxikation omedelbart transporteras till närmaste sjukhus under pågående hjärt-lungräddning. Hastigheten ska anpassas efter situation och väglag. Om arbetstagarna inte utför hjärt-lungräddning så frångår de verksamhetens arbetsbeskrivning, vilket ses som arbetsvägran.
Hjärt-lungräddning måste utföras stående för att ha någon effekt. I dagsläget tvingas arbetstagarna därför att arbeta utan säkerhetsbälte där det inte finns tillgång till en hjärt-lungkompressionsmaskin. Detta innebär en enorm risk för arbetstagarnas liv och hälsa. En inbromsning eller sväng kan orsaka att arbetstagare som står i vårdutrymmet i en ambulans och utför hjärt-lungräddning kan tappa balansen och ådra sig betydande skador.
Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:
Avser ministern att i syfte att förbättra arbetsmiljön för alla som arbetar med ambulanssjukvård i vårt land se över riktlinjerna så att alla ambulanser ska vara utrustade med en hjärt-lungkompressionsmaskin
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2020/21:451
Webb-tv: En likvärdig arbetsmiljö i alla ambulanser
Dokument från debatten
- Tisdag den 18 maj 2021Kammarens föredragningslistor 2020/21:122
- Protokoll 2020/21:122 Tisdagen den 18 majProtokoll 2020/21:122 Svar på interpellation 2020/21:451 om en likvärdig arbetsmiljö i alla ambulanser
Protokoll från debatten
Anf. 39 Socialminister Lena Hallengren (S)
Fru talman! har frågat mig om jag avser att i syfte att förbättra arbetsmiljön för alla som arbetar med ambulanssjukvård i vårt land se över riktlinjerna så att alla ambulanser ska vara utrustade med en hjärt-lungkompressionsmaskin.
Jag vill inledningsvis säga att arbetssituationen och arbetsmiljön för anställda i vård och omsorg är en viktig fråga för regeringen.
Regioner och kommuner är huvudmän för hälso- och sjukvården och omsorgen i Sverige och är därmed även ansvariga för medarbetarnas arbetsmiljö. Regioner och kommuner har ett ansvar för att systematiskt undersöka och åtgärda arbetsmiljörisker för att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet och främja en god arbetsmiljö.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det är Socialstyrelsen som ansvarar för att utfärda föreskrifter om ambulanssjukvården. Föreskrifterna reglerar ansvarsförhållanden inom ambulanssjukvården och innehåller bestämmelser om bland annat personalens kompetens och ambulansernas utrustning. Av föreskriften framgår att ambulanser ska vara utrustade med den utrustning som behövs för att prehospital akutsjukvård ska kunna ges såväl i som utanför ambulansen. Med utrustningen ska hälso- och sjukvårdspersonalen bland annat kunna skapa och upprätthålla fria luftvägar, ge assisterad andning, utföra avancerad hjärt-lungräddning, stoppa yttre blödningar och förflytta patienter på ett säkert sätt. Myndigheten ansvarar för innehållet i sina föreskrifter och uppdaterar dem vid behov.
Som jag nämnde tidigare är regionerna som huvudmän ansvariga för ambulanssjukvården och även då ansvariga för medarbetarnas arbetsmiljö. Regeringen stöder regionerna i utvecklingen av ambulanssjukvården genom att 85 miljoner kronor under 2021 tillförs regionerna för ändamålet. Medel till regionerna tilldelas genom en överenskommelse med Sveriges Kommuner och Regioner om förstärkning av ambulanssjukvården. Satsningen fokuserar bland annat på kompetensutveckling av ambulanspersonalen och anpassning av ambulanssjukvården till den pågående utvecklingen mot en nära vård.
Utöver det ska Socialstyrelsen på regeringens uppdrag kartlägga den prehospitala vården och utifrån kartläggningen lämna förslag på hur den prehospitala vården kan utvecklas, effektiviseras och stärkas på ett ändamålsenligt och kostnadseffektivt sätt. Kartläggningen av den prehospitala vården inklusive förslag på hur den prehospitala vården kan utvecklas och stärkas ska redovisas senast den 1 oktober 2022.
Regeringen avser att noga följa utvecklingen av ambulanssjukvården och vid behov återkomma i prioriterade frågor.
Anf. 40 Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)
Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.
Det här är en interpellation som jag lämnade in i januari 2021, men av olika anledningar har svaret dröjt. Men det spelar egentligen ingen roll med tanke på att frågan fortfarande är lika aktuell.
112! Vad har hänt? Varje dag ringer cirka 10 000 personer vårt nationella larmnummer med mer eller mindre akuta åkommor. Det är av stor vikt att vi har en räddningstjänst som vi kan lita på och som har den utrustning som behövs för att rädda liv. Inom ambulanssjukvården ser det olika ut i regionerna - därav min interpellation.
En av Sveriges regioner blev för ett par år sedan anmäld till Arbetsmiljöverket. Skyddsombudet vid en ambulansstation hade anmält sin arbetsgivare på grund av brister i arbetsmiljön. En medarbetare hade vid en utryckning utfört hjärt-lungräddning på en svårt sjuk patient. Detta gjordes stående i ambulanshytten, och det innebar en enorm risk för medarbetarens liv och hälsa. En inbromsning, en sväng eller annan trafik kan orsaka att en medarbetare som står upp i ambulansen ramlar och ådrar sig svåra skador. Det är precis vad som hände vid detta tillfälle, och medarbetaren är fortfarande inte helt återställd.
När fordonet ska framföras i hög hastighet är det inte trafiksäkert, och det innebär ett stort stressmoment för den som står upp och utför hjärt-lungräddning. Om en person använder bilbältet i fordonet är risken för olyckor betydligt mindre, och den frågan kan vi lämna utan att utveckla den vidare.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det har i snart 20 år funnits mekaniska hjärt-lungkompressionsmaskiner, vilket innebär att den som utför vård i en ambulans kan sitta fastspänd. Transporten kan därmed utföras på ett betydligt säkrare sätt. Det som är märkligt är att trots att det har gått så många år finns det enligt en RUT-rapport sju regioner i vårt land där man har valt att inte installera mekaniska hjärt-lungkompressionsmaskiner i alla ambulanser.
Tyvärr är mitt hemlän ett av de län där det finns endast en ambulans i varje stad utrustad med mekanisk hjärt-lungkompressionsmaskin. Sannolikheten är stor att den ambulans som är utrustad med den mekaniska maskinen är ute på annat uppdrag eftersom antalet ambulanser är begränsat i varje region.
Hur avser statsrådet att förbättra arbetsmiljön så att den blir likvärdig i hela landet? Jag anser att alla ska känna sig trygga i sin arbetsmiljö och kunna arbeta under trygga former.
Anf. 41 Socialminister Lena Hallengren (S)
Fru talman! Frågan handlar om arbetsmiljön för personal som arbetar i ambulanser i olika regioner. Regionerna har ett huvudansvar för hälso och sjukvården, som jag också sa i mitt svar. Socialstyrelsen utfärdar föreskrifter om hur ambulanssjukvården ska se ut, och man ansvarar för både innehållet och för eventuella uppdateringar. Regeringen kan naturligtvis inom ett regeringsuppdrag initiera en översyn av föreskrifterna men inte bestämma hur föreskrifterna ska se ut. Det är något som myndigheten gör.
Jag nämnde i mitt svar den satsning som görs på ambulansvården och det faktum att mycket av den prehospitala vården sker i ambulanser i dag. Ambulanser är verkligen inte ett transportmedel. Det är något som jag inte behöver tala om för Elisabeth Björnsdotter Rahm men kanske för andra människor som fortfarande tror att ambulanser är en avancerad transportform. Vård bedrivs från det att ambulansen kommer fram, och det är många gånger helt livsavgörande att personalen har förutsättningar att göra det jobb som de är allra bäst på.
Den 4 mars i år fick Socialstyrelsen ett uppdrag att kartlägga den prehospitala vården. Utifrån kartläggningen ska man lämna förslag på hur vården kan utvecklas, effektiviseras och stärkas. Det gäller att stärka vården på ett sådant sätt att den är ändamålsenlig och även kostnadseffektiv. Det finns alltid ett intresse av att de resurser som avsätts till vården ger mesta möjliga vård.
Meningen är att kartläggningen ska titta på organisationen, resurserna, bemanningen, samverkan och patientsäkerhet. I den här frågan handlar det inte minst om personalens säkerhet, men patientsäkerheten vägs naturligtvis också in. Meningen är att vi ska få en nationell bild av hur läget är i den prehospitala vården.
Sedan är det meningen att Socialstyrelsen utifrån kartläggningen ska lämna förslag på vad som kan göras annorlunda. Nu är det ett större uppdrag än den fråga som Elisabeth Björnsdotter Rahm ställer, men frågan kan falla innanför uppdraget.
Med all respekt för allvaret i situationen är 2017 ändå ett antal år sedan, och det finns ingen beskrivning i underlaget hur den situationen har hanterats. Men det är klart att föreskrifterna ska ge ett stöd till hur man ska arbeta. Om det sedan finns frågor att ställa, inte i enskilda fall men i enskilda regioner, är det viktigt att ta upp dem där. Kanske har regionerna aldrig haft ett så tydligt uppdrag och varit så adresserade som under den här pandemin. Det finns väl ingen som har missat att regionerna är huvudmän för svensk hälso- och sjukvård, och det gäller även den prehospitala vården.
Anf. 42 Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.
Det är regionerna som är ansvariga för den prehospitala vården. Men av Arbetsmiljöverkets föreskrifter om användning av arbetsutrustning följer bland annat att arbetsutrustning ska användas så att betryggande skydd mot ohälsa och olycksfall föreligger.
Sedan finns ytterligare lagstiftning med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer. Här framkommer att regeringen och den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om trafikregler.
Fru talman! I trafikförordningen står det att om det finns bilbälten i ett fordon ska alla använda bilbälte. I Transportstyrelsens föreskrifter om användning av bilbälte står det att det kan göras undantag för användande av bilbälte i baksätet om det på något sätt hindrar yrkesutövningen. Dessa två föreskrifter talar mot varandra, och det är regeringen som har ansvar för att i regleringsbrev till berörd myndighet se till att föreskrifterna inte krockar med varandra och får motsatt effekt.
Det är precis det de gör när det gäller användande av bilbälte i baksätet på en ambulans under utryckning. Min andra fråga till statsrådet blir därför om statsrådet avser att se över regelverken och se till att de inte motsäger varandra så att en myndighet kräver bilbälte medan en annan inte kräver bilbälte. Det handlar ju om regeringens regleringsbrev till respektive myndighet.
Anf. 43 Socialminister Lena Hallengren (S)
Fru talman! Jag vill beskriva det faktum att det som är själva frågeställningen i interpellationen är om vi inte ska tala om att det ska finnas hjärt och lungräddningsautomatik i alla ambulanser.
Då vill jag bara säga att när det handlar om hur man utrustar en ambulans är man inte lika mycket på detaljnivå i föreskrifterna eftersom utvecklingen sker ganska snabbt, vilket gör att om man lägger in för mycket detaljer behöver man göra ständiga förändringar och omarbetningar. Jag kan inte svara på om just det här är något som faller under det. Men den medicintekniska utvecklingen går väldigt snabbt, vilket gör att man måste lägga sig på en lagom nivå i föreskrifterna för att se till att de hela tiden kan hållas aktuella.
Sedan är det klart att också ambulanser kan ha olika syften. Iva-ambulanser behöver en annan utrustning. Det är alltså inte ambulans som ambulans, utan i det här fallet behöver man också se till att man har den utrustning som används vid varje givet vårdtillfälle men inte på ett sätt som gör att det alltför snabbt blir inaktuellt.
Jag har inte för avsikt att initiera någon översyn av de här regelverken, men jag hör vad Elisabeth Björnsdotter Rahm säger. Att de skulle krocka på det sättet, att det skulle vara något som gör att man väljer att inte ha viss utrustning och så vidare, så har jag inte fått det beskrivet. Hur jag då återkommer vet jag inte. Vi får väl återkomma i någon lämplig form för det.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Men det är klart att ambulansen har sina föreskrifter. Det är därför Socialstyrelsen har kompletterande föreskrifter - för att de har ett hälso- och sjukvårdssyfte. Det handlar inte bara om bältestvång eller inte, utan de har särskilda föreskrifter för hur det ska vara i ambulansen.
När det gäller den väldigt specifika frågan som jag inte hade fått i förväg kan jag faktiskt inte svara på hur det egentligen ser ut eller om Elisabeth Björnsdotter Rahms påstående stämmer eller inte.
Anf. 44 Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)
Fru talman! Finns det bilbälten i ett fordon ska de användas för att minska olycksrisken. Att det finns sju regioner som i dag inte har en mekanisk hjärt- och lungmaskin i varje ambulans är i strid mot Arbetsmiljöverkets krav på en trygg och säker arbetsmiljö.
Statsrådet säger i sitt svar att Socialstyrelsen ansvarar för att utfärda föreskrifter om ambulanssjukvården, men de ansvarar inte för att arbetsmiljön ska vara trygg genom att vårdaren som sitter i baksätet måste använda bilbälte.
Regionerna är huvudmän för ambulanssjukvården, men de bestämmer inte om arbetsmiljön ska vara trygg genom att vårdaren som sitter i baksätet måste använda bilbälte.
Det är många huvudmän inblandade, och det gör det lite knepigt. Vem är det som har huvudansvaret för att en ambulanssjukvårdare som sitter bak i en ambulanshytt och vårdar en svårt sjuk patient har en trygg och säker arbetsmiljö och inte behöver stå upp i ambulansen och göra hjärt- och lungräddning för att kunna utföra sitt arbete? Vem är det som har huvudansvaret?
Anf. 45 Socialminister Lena Hallengren (S)
Fru talman! Jag väljer att avsluta med att citera en del av mitt svar på interpellationen.
"Det är Socialstyrelsen som ansvarar för att utfärda föreskrifter om ambulanssjukvården . Av föreskriften framgår att ambulanser ska vara utrustade med den utrustning som behövs för att prehospital akutsjukvård ska kunna ges såväl i som utanför ambulansen. Med utrustningen ska hälso- och sjukvårdspersonalen bland annat kunna skapa och upprätthålla fria luftvägar, ge assisterad andning, utföra avancerad hjärt-lungräddning, stoppa yttre blödningar och förflytta patienter på ett säkert sätt. Myndigheten ansvarar för innehållet i sina föreskrifter och uppdaterar dem vid behov."
Som sagt: Det är myndigheten som uppdaterar. Man lägger sig inte på den detaljnivån att man behöver göra alltför täta uppdateringar. Men frågan om huruvida Trafikverkets regelverk och bältestvång skulle stå mot detta, om det i sig är ett problem, eller om det är i hur man arbetar för att uppfylla de föreskrifter som Socialstyrelsen har som det brister kan jag inte svara på. Vi kan väl återkomma till varandra om det, Elisabeth Björnsdotter Rahm och jag.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.