Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

En samlad storstadspolitik

Interpellation 2010/11:99 av Vestlund, Börje (S)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2010-11-29
Anmäld
2010-11-29
Besvarad
2010-12-10
Sista svarsdatum
2010-12-13

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 29 november

Interpellation

2010/11:99 En samlad storstadspolitik

av Börje Vestlund (S)

till statsrådet Anna-Karin Hatt (C)

I regeringens budgetproposition beträffande utgiftsområde 19, som har rubriken Regional tillväxt, ser man vid en snabb genomläsning att begreppet landsbygd förekommer sida upp och sida ned. Begrepp som storstäder och urbana miljöer förekommer över huvud taget inte alls.

Jag anser att det finns stora behov och särskilda skäl att göra insatser för den svenska landsbygden, inte minst gäller det investeringar i IT och att stimulera ökat företagande för att få fram en tillväxt med mera.

Men det är ingen tvekan om att det finns särskilda behov för de svenska storstäderna. I våra svenska storstäder finns oftast landets mest rika men samtidigt de mest fattiga. Den regionala tillväxten för våra storstäder är oftast god, och inte sällan det som får det övriga landet att ha tillväxt. Men det finns också stora problem, inte minst gäller detta social utslagning, segregation och ett alltmer nedslitet miljonprogram. Alla dessa frågor är inte nationella frågor, men många är det. Jag inser att en del av dessa åtgärder ligger inom andra utgiftsområden. Men alla åtgärder för en god landsbygdspolitik ligger inte heller inom utgiftsområde 19, men det finns en ansats till att försöka i ett sammanhang beskriva landsbygdspolitiken. I det sammanhanget kan det vara på sin plats och undra var den rubrik finns som tidigare har beskrivit regeringens storstadspolitik.

Min fråga till statsrådet är:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att få en samlad storstadspolitik?

Debatt

(8 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2010/11:99, En samlad storstadspolitik

Interpellationsdebatt 2010/11:99

Webb-tv: En samlad storstadspolitik

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anna-Karin Hatt (C)
Anf. 38 Anna-Karin Hatt (C)
Herr talman! Börje Vestlund har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att få en samlad storstadspolitik. Jag håller med Börje Vestlund om att våra svenska storstäder har stor betydelse för den samlade hållbara tillväxten i landet, vilket redovisas under utgiftsområde 19 i budgetpropositionen för 2011. Regeringen menar att både landsbygder och storstadsområden är betydelsefulla för hela landets tillväxt. Därför bör åtgärder bidra till att sammanlänka och utveckla relationerna mellan tätorter och landsbygd. Den regionala tillväxtpolitiken bedrivs i såväl gles- och landsbygder som små och medelstora städer samt i storstadsområden. Det handlar bland annat om att ta vara på de unika förutsättningar för individers utvecklingskraft och företags konkurrenskraft som finns i dessa typer av regioner. Regeringen anser att det är centralt att skapa goda och hållbara tillväxtförutsättningar för storstäderna och storstadsområdena. Storstadsfrågorna bör tydligare placeras i ett regionalt sammanhang och bli integrerade delar av det regionala tillväxtarbetet. Regeringen avser därför att ytterligare utveckla stadsdimensionen inom den regionala tillväxtpolitiken. Som ett led i detta har Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser i uppdrag att bidra med underlag kring hur olika typer av städer på bästa sätt kan bidra till landets hållbara tillväxt. Allt detta och mer därtill om städer och storstäder står i utgiftsområde 19 i budgetpropositionen för 2011. I den nationella strategin för regional konkurrenskraft, entreprenörskap och sysselsättning 2007-2013 lyfts särskilda förutsättningar i storstäderna också fram, bland annat genom riktlinjer för insatser i storstadsregionerna i de regionala strukturfondsprogrammen för Skåne-Blekinge, Stockholm och Västsverige. Insatser för urbana miljöer i svenska städer redovisas även i utgiftsområde 13 under den urbana utvecklingspolitiken. Regeringen har tecknat lokala utvecklingsavtal med 21 kommuner omfattande 38 stadsdelar. Inriktningen på arbetet är att skapa former för samordning och samverkan i syfte att åstadkomma en positiv utveckling i stadsdelar med utbrett utanförskap. Inom ramen för avtalen kan kommunerna bilda lokala partnerskap med statliga myndigheter och aktörer inom den privata och ideella sektorn. Polismyndigheterna, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen har för åren 2008-2010 fått i uppdrag att ingå sådana lokala partnerskap. Regeringen fattade den 18 november beslut om att erbjuda kommunerna en förlängning av de lokala utvecklingsavtalen till och med 2011. Även uppdragen till myndigheterna och förordningen (2008:348) om urbant utvecklingsarbete förlängs till den 31 december 2011. Under hösten 2010 har flera utvärderingar rapporterats angående såväl formerna för som resultaten av det urbana utvecklingsarbetet, på både statlig och lokal nivå. Utvärderingarna kommer att utgöra en grund för regeringens ställningstagande om utformning och inriktning av det urbana utvecklingsarbetet efter 2011. Regeringen genomför även åtgärder inom hållbar utveckling i städer genom Delegationen för hållbara städer som tillsattes 2008, vilket redovisas i utgiftsområde 20. Delegationen samarbetar med kommunerna, marknadens aktörer och andra parter. Arbetet med hållbar stadsutveckling bygger på integrerad sektorsövergripande planering, höjda ambitionsnivåer och användandet av ny teknik. En uppgift för delegationen är att hantera statligt stöd till utveckling av hållbara städer. Totalt satsar regeringen 340 miljoner kronor på detta under 2009-2010. En stor andel av dessa medel har satsats på utveckling av nya klimateffektiva stadsdelar och upprustning av miljonprogramsområden i större städer. Regeringen menar att summan av alla regioners tillväxt bygger Sveriges tillväxt. Människor i hela Sverige ska kunna utvecklas av egen kraft. Regeringens samlade politik inom alla utgiftsområden är av betydelse för utvecklingen i såväl storstadsområden som landsbygder. Regeringen har för avsikt att fortsätta bedriva en politik för utveckling av hela landet, med såväl riktade som generella insatser. Detta gäller även för små och medelstora städer samt för storstäderna.
Börje Vestlund (S)
Anf. 39 Börje Vestlund (S)
Herr talman! Jag ber först att få tacka för svaret. Jag får släpa med mig en hel del papper hit för att få ihop detta och förstå vad statsrådet menar. Svaret på frågan är: Nej, det finns ingen samlad storstadspolitik i regeringen. Däremot har man lagt fram flera förslag om hur man ska utvärdera landsbygden. Väldigt många förslag inriktar sig också på att det är landsbygden man vill åt. Låt mig bara nämna ett. Det är det föredömliga förslaget Matlandet som man har gjort på Jordbruksdepartementet. Det inriktar i huvudsak till landsbygden, trots att en stor del av det svenska matlandet sker i våra större städer. Jag vill bara notera detta. Egentligen var mina frågor till statsrådet: I vilket utgiftsområde finns regeringens samlade storstadspolitik beskriven? Om svaret på frågan är att den inte finns: Vad är skälet till att man tagit bort rubriken Storstadspolitik under utgiftsområde 19? Behövs en samlad storstadspolitik enligt regeringens uppfattning? Men jag fick inte ställa frågorna på det sättet enligt den ordning vi har i riksdagen. Därför valde jag att ställa dem på det här sättet. Herr talman! Våra svenska storstäder är fantastiska. De bidrar till och är ibland också motorn till att vi har en tillväxt i det här landet. Alla Stockholmspolitiker måste i varje fall vid något tillfälle om året säga att Stockholm är motorn i den svenska tillväxten. I viss mån är det också sant. Jag ska dock inte gå så långt. Bakom allt detta finns det också en hel rad problem. Vi vet att vi har de allra rikaste i storstäderna. Men vi har också de allra fattigaste i storstäderna. Inte sällan lever de väldigt nära varandra och miljöerna går in i varandra. Det andra som också kan sägas i dessa sammanhang gäller utbildningsnivåerna. Det är höga utbildningsnivåer i storstäderna. Samtidigt vet vi att skillnaden mellan skoleleverna och resultaten i skolan är stora i just våra storstäder. Tillväxtförutsättningarna för storstäderna är också en viktig sak som man inte har i andra delar av landet. Det gäller bostäderna. Oftast är just bostäderna hindret för att man ska kunna ha en full tillväxt i våra storstäder. Vi har också miljonprogrammet. Där finns huvuddelen i våra storstäder. Vi vet att det kommer att krävas miljardinvesteringar i framtiden oavsett vad regeringen säger. Ingen regering oavsett färg kan stå och titta på att man får förslummade bostadsområden utan att man gör någonting åt detta. Därför är det konstigt att man så kategoriskt avvisar alla förslag i den riktningen. Sammanfattningsvis är det inte mycket. Jag är tvungen att ha med mig tre dokument i de allra flesta fall. Man säger att det finns i utgiftsområde 19. Jag hade faktiskt fel på den punkten. Det står 18 rader om vad regeringen har för uppfattning om städer, tätorter och storstäder. Det är 18 rader i förhållande till ett 59-sidigt dokument. Det är anmärkningsvärt i sig. Sedan får man titta på andra saker. Jag får återkomma till det i mitt andra inlägg.
Gunnar Andrén (Fp)
Anf. 40 Gunnar Andrén (Fp)
Herr talman! Jag vill gärna tacka Börje Vestlund för interpellationen och statsrådet för svaret. Låt mig ställa frågan: Hur långt bör man blicka? Strax bortom horisonten, är mitt svar. Anledningen är att det annars är fara värt att man löser gårdagens problem. Det är lite av situationen i nästan all samhällsplanering. För ungefär 50 år sedan utkom en bok av journalisten Tom Selander på Svenska Dagbladet som hette Sverige år 2000 . Det är en ganska rolig bok att läsa. Den handlar om att vi har luftledningar, helikoptrar och förflyttar oss på olika sätt. Det är ganska fantasifullt. Det gick inte riktigt såsom han hade tänkt sig. Den inspirerade mig att för några år sedan skriva en motion till någonting som heter Folkpartiets länsförbund i Stockholms län och den handlade om situationen i vårt län år 2050. Det var 42 år senare. Man kunde gå tillbaka till år 1966. Det är mitt i en 84-årig period. Jag funderade kring: Hur ser storstäderna ut år 2050? Det är en väldigt intressant fråga. Om vi ser på utvecklingen måste vi ändå konstatera att numera tycks mer än hälften av hela jordens befolkning bo i storstäderna. Vi har samma utveckling i vårt land. Det är inte bara storstäderna som blir större utan också alla mindre regioncentrum har en tendens att dra till sig nästan all service medan det som kallas glesbygd eller landsbygd kommer lite i bakgrunden. Om vi har den regionförstoring som det talas så mycket om gäller det verkligen att fundera på hur framtidens regioner kommer att se ut. I den region där Sveriges riksdag befinner sig kommer vi kanske år 2050 att ha ungefär fyra fem miljoner människor. Det är en ganska betydande skillnad. Nyköping kommer att vara en förstad till Stockholm. Samtidigt kommer vi att ha väldigt många andra stora regioner. Skåneregionen är mycket intressant i det här sammanhanget med koncentrationen mellan Själland och Skåne. Vi kommer säkert också att få en ganska kraftig tillväxt i Göteborgsregionen. Det kommer vi enligt min uppfattning också att få efter hela Norrlandskusten. Den är i grund och botten blomstrande med Gävle, Sundsvall, Luleå och inte minst Umeå, för att inte glömma det. Det gör att man måste fundera på två olika saker. Det handlar om hur beslut fattas både i rikets ledning och inom regionerna. Är det möjligen på det sättet, herr talman, att det till exempel är optimalt att i Stockholmsregionen ha 25 kommuner? Man får fundera på att det är rimlig ordning. Jag råkar bo i Danderyd. Där ska vi ha en kommunalpolitik. Strax intill ligger Solna som har en helt annan kommunalpolitik. Börje Vestlund och jag har ofta diskuterat trafikfrågor. Det är en viktig del av detta. Vi kan konstatera att de ambitioner som till exempel har varit i Cederschiöldsöverenskommelsen har föregåtts av Dennisöverenskommelsen, och i Göteborg har det varit Hulterströmsöverenskommelsen och Adelsohnöverenskommelsen. Det har varit goda intentioner. Men tyvärr har det varit så många administrativa hinder att allt för lite har blivit verklighet av detta. Det menar jag är det största problemet med den samlade storstadspolitiken.
Anna-Karin Hatt (C)
Anf. 41 Anna-Karin Hatt (C)
Herr talman! Jag kan börja med att konstatera att när Börje Vestlund efterfrågar en samlad storstadspolitik påminner det ganska mycket om vad den tidigare socialdemokartiska regeringen gjorde. Den bedrev en nationell storstadspolitik samtidigt som utanförskapet i storstäderna växte. Att endast ha en politik som kallas för nationell storstadspolitik löser inga problem. OECD har studerat tillväxten i Sverige och i Sveriges regioner. De har konstaterat att de svenska storstadsregionerna i stor utsträckning är motorer för tillväxt i hela landet samtidigt som landsbygderna har betydelsefulla resurser som städerna är beroende av. OECD pekar på att det är viktigt att stärka länkarna mellan städerna och våra svenska landsbygder. Det är precis vad regeringen gör. Vår politik syftar till att utveckla storstadsregionerna liksom andra typer av regioner och att stärka den utvecklingskraft som finns lokalt och regionalt byggt på regionernas egna unika förutsättningar. Det handlar om att stärka den stadsregionala dimensionen i den regionala tillväxtpolitiken. Jag håller med om att våra svenska städer är fantastiska, och jag är helt övertygad om att det är på regional nivå som man själv bäst vet vilka åtgärder som krävs för att utveckla den egna regionen. Därför har vi mycket medvetet från regeringens sida både tillfört mer pengar och ökat ansvaret regionalt för den regionala tillväxtpolitiken. Om man ser till vilka insatser som görs är det viktigt att konstatera att det i de regionala strukturfondsprogram som finns runt om i landet och som omfattar också de tre storstadsregionerna i dagsläget finns ungefär 3,6 miljarder kronor inklusive medfinansiering till förfogande för utvecklingsinsatser under åren 2007-2013. Om man till det lägger det faktum att storstadsregionerna också omfattas av de insatser som den europeiska socialfonden kan göra när det gäller projekt som främjar kompetensutveckling och motverkar utanförskap är det ytterligare 2,8 miljarder kronor under samma tidsperiod. Därutöver finns offentlig medfinansiering. Jag tror att Gunnar Andrén har en viktig poäng: Det handlar om att lyfta blicken och skåda mot horisonten och fundera på vad det är för stadsmiljöer och livsmiljöer som vi erbjuder människor i våra stora städer. Just därför har regeringen under flera år bedrivit ett medvetet och konsekvent arbete för att stimulera utvecklingen av hållbara städer. Som jag nämnde inledningsvis har vi genom Delegationen för hållbara städer fördelat 290 miljoner kronor till viktiga projekt i Stockholm, Malmö, Göteborg, Lund, Örebro och Umeå. Alla dessa insatser har starkt bidragit till att både höja intresset för och stärka de svenska städernas arbete med hållbar utveckling. Inte minst Stockholm har i europeiskt hänseende en framskjuten roll när det handlar om att skapa hållbara goda livsmiljöer för sina invånare.
Börje Vestlund (S)
Anf. 42 Börje Vestlund (S)
Herr talman! Jag måste säga att det är lite smått komiskt när man säger att man tidigare hade en nationell storstadspolitik, och så växte utanförskapet. Är det någon förändring på den punkten i dag, då, oaktat om man har haft en storstadspolitik eller inte? Utanförskapet, och den mycket speciella form av utanförskap som man ofta behöver ha nationella insatser till, har inte förändrats i någon mening. Det är detta som är det motsägelsefulla när man pratar storstadspolitik; sysselsättningsgraden är hög i våra storstäder, men utanförskapet är också mycket grymmare. Vi har dem som har väldigt långa arbetslöshetsperioder bakom sig, bland annat till följd av att många är nyinflyttade till våra storstäder och har svårt att få en plats där. Jag valde att inte ta upp infrastrukturen i mitt första inlägg. När vi diskuterar frågor om lands- och glesbygd brukar man ofta säga att förutom alla de åtgärder som behövs behöver vi förbättra infrastrukturen. När man pratar till exempel om Åre har detta varit ett viktigt krav från denna region, och många andra regioner säger samma sak. Jag instämmer gärna i det. Infrastrukturen är en oerhört viktig sak. Förutom det som handlar om bostäderna är infrastrukturfrågorna kanske det som hindrar tillväxten i våra storstäder. Detta har redovisats gång efter gång. Låt mig ta ett exempel för att visa vilken fientlig inställning regeringen har till storstäderna. Jag kan konstatera att det inte finns någon redovisning av de trängselavgiftspengar som har kommit in och som partiledarna i de borgerliga partierna sade att man skulle avsätta till att bygga Förbifart Stockholm. Man vet inte hur mycket pengar som har kommit in. Detta kommer att behandlas här i kammaren strax före jul. Det är helt enkelt så att dessa pengar inte finns på Finansdepartementet. Det tycker jag är intressant i sammanhanget. Jag menar att det alltid är bra att ha en politik som handlar om den svenska lands- och glesbygden. Men det är lika viktigt att ha en tydlig politik när det handlar om de svenska storstäderna. Regeringen har ingen sådan politik. Den har ingen politik när det handlar om att utveckla storstäderna. Jag fick en hänvisning i svaret till en skrivelse, som bara den skulle kunna föranleda en särskild debatt. Den kommer att behandlas här i kammaren under budgetdebatten. Det står egentligen inte så mycket där; det är en ganska beklaglig skrift. Man hänvisar till att Stockholm, Skåne, Blekinge och Västsverige nämns där. Det satt långt inne; det handlar om två rader. Jag skulle ironiskt kunna säga att jag är jätteimponerad över hur mycket man tänker på våra storstäder från regeringens sida. Storstäderna är en viktig tillväxtregion. Därom är vi eniga. Men i övrigt finns det inget påtagligt som regeringen har gjort. Jag kommer i mitt sista inlägg att ta upp det mycket konstiga förslaget om nedsatta arbetsgivaravgifter i vissa av våra storstadsområden. Om man föreslår något sådant vet man inte särskilt mycket om storstäder.
Anna-Karin Hatt (C)
Anf. 43 Anna-Karin Hatt (C)
Herr talman! Jag är glad att Börje Vestlund och jag kan vara överens om att det är bra att vi har en kraftfull politik för utveckling av gles- och landsbygden liksom det är viktigt att vi har en god politik för att utveckla våra städer. När det handlar om våra stora städer instämmer jag gärna i att en av de stora utmaningarna är att vi har ett utbrett utanförskap. Det är ett utanförskap som regeringen målmedvetet har arbetat med och som vi steg för steg ser till att minska. När det gäller utanförskap i den här kontexten är det viktigt att lyfta fram det arbete vi har gjort i och med det urbana utvecklingsarbetet. Vi har tecknat lokala utvecklingsavtal med 21 kommuner som bidrar till en positiv utveckling i dessa stadsdelar. Detta görs helt enkelt för att man ska se till att använda ordinarie resurser på ett effektivt sätt genom samverkan mellan olika aktörer. En insats inom denna ram är den verksamhet som regeringen har initierat när det handlar om nystartskontor. Det har så här långt visat sig vara framgångsrikt, och det underlättar inte minst nyanlända svenskars kontakter med det offentliga Sverige. Jag håller gärna med om att en viktig fråga för stora städer som växer snabbt är bostadsfrågan. Det är en utmaning som vi kommer att behöva arbeta med under många år framöver - att lösa den bostadsbrist som finns inte minst i Stockholm. I sammanhanget är det viktigt att lyfta fram att det är viktigt med en mångfald i boende- och upplåtelseformer. Det gäller att se till att homogena hyresbostadsområden kan blandas upp. Vi vill bidra till att även de som bor i våra ytterområden och det som kanske lite slarvigt kan beskrivas som utanförskapsområden har möjlighet att göra boendekarriär utan att behöva flytta från de områden där de redan bor. Vi har från regeringens sida gjort en rad insatser inom arbetsmarknadspolitikens ram just för att minska utanförskapet. Vi har arbetat med jobb- och utvecklingsgarantin. Vi arbetar med jobbgarantin för unga, med instegsjobben och inte minst med nystartsjobben som har visat sig vara framgångsrika när det gäller att erbjuda människor med utländsk bakgrund ett fotfäste på den svenska arbetsmarknaden. Om man ska ta sig in i det svenska samhället är ett fotfäste på arbetsmarknaden helt avgörande. Börje Vestlund nämnde nystartszonerna i sitt anförande. Det stämmer att vi i regeringsförklaringen 2010 och i budgetpropositionen för 2011 har aviserat att vi tänker tillsätta en utredning som ska se över möjligheten att införa ett system med skattelättnader för företag i särskilt utsatta områden, så kallade nystartszoner. För min del är det alldeles uppenbart att när det i genomsnitt kan ta sju åtta år från det att man har anlänt till Sverige till dess att man har ett fotfäste på den svenska arbetsmarknaden måste vi vara beredda att pröva, med svenska mått mätt, lite okonventionella metoder. Nystartszoner är en sådan metod som har prövats framgångsrikt i flera andra länder och som kan göra det möjligt för människor i utanförskapsområden att få ett fotfäste på den svenska arbetsmarknaden som de annars inte hade kunnat få.
Börje Vestlund (S)
Anf. 44 Börje Vestlund (S)
Herr talman! Jag ska kommentera ett par saker. Först gäller det nystartszoner. Jag har min bakgrund i stadsdelen Kista där jag bland annat har varit ordförande i stadsdelsnämnden. Det är klart att vi ska prova lite alternativa möjligheter och lite kontroversiella möjligheter i vissa sammanhang. Det håller jag fullständigt med om, men man vet inte vad man pratar om här. Det bor 30 000 personer i Kista, och det jobbar 30 000 personer i Kista. Problemet är att nästan inga bor och arbetar i Kista. Det är det stora problemet. Det finns ingen brist på företag och arbetsplatser runt omkring dessa områden och väldigt ofta inte heller i områdena. Problemet är någonting annat som ligger betydligt djupare, och då hjälper det inte att bara sänka arbetsgivaravgiften. Detta måste vara en skrivbordsprodukt som jag hoppas att denna utredning kan avvisa. Det verkar som om man inte har tänkt över huvud taget. Låt mig peka på en annan väsentlig del av regeringens regionalpolitik. Det gäller EU:s Östersjöstrategi. Det finns ett ganska stort och väl utarbetat samarbete mellan storstäderna runt Östersjön. Varför har man inte med det? Det ska utvecklas på något annat sätt. Storstäderna finns inte med som ett perspektiv i detta trots att det finns ett antal storstäder. Slutligen vill jag också säga att jag tycker att det är beklagligt att regeringen inte kan sätta ned foten och säga att en förutsättning för att våra storstäder ska utvecklas är att man utvecklar infrastrukturen. Det utgör tillsammans med bostäderna de två största problemen.
Anna-Karin Hatt (C)
Anf. 45 Anna-Karin Hatt (C)
Herr talman! Jag är glad att Börje Vestlund håller med om att ibland är utmaningen så stor att man måste pröva också kontroversiella metoder. Metoder som kan fungera i en del av landet fungerar inte i en annan del av landet. Det är just därför som regeringen arbetar med både generella och riktade insatser i gles- och landsbygder, i våra mellanstora städer och i våra storstäder. Vi behöver generella insatser och ibland insatser som är specialdesignade för att lösa ett visst problem. Delegationen för hållbara städer är ett sådant väldigt tydligt och konkret exempel. Börje Vestlund väljer att nämna Kista, men man skulle också kunna nämna andra utanförskapsområden där det finns en ganska stor avsaknad av både arbetsplatser och närvaro av företag. Det finns forskningsresultat som pekar på att just närvaron av arbetsplatser och människor som går till jobbet varenda dag i själva utanförskapsområdet spelar stor roll för att människor ska komma i arbetet och komma in i det svenska samhället. Det kan säkert se olika ut. Det handlar inte bara om att sänka arbetsgivaravgiften, utan det handlar om att göra flera olika saker. Jag tar gärna en diskussion med Börje Vestlund om infrastrukturen. Nu är tiden för kort för detta den här gången, men som Börje Vestlund mycket väl känner till dammsög regeringen de planeringsprocesser och de planerade projekt som fanns när lågkonjunkturen och den finansiella krisen slog till. Det gör att vi runt om i hela Stockholm kan se hur spadar sätts i jorden. Det är lite svårt att komma fram på vägar därför att vi faktiskt bygger ut infrastrukturen för att anpassa den till en växande huvudstad och se till att vi har en storstadsmiljö där människor kan ta sig till sina arbetsplatser i tid på morgonen.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.