En sammanhållningspolitik för att stärka det regionala tillväxtarbetet
Interpellation 2010/11:409 av Nordén, Marie (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2011-05-19
- Anmäld
- 2011-05-19
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Sista svarsdatum
- 2011-06-09
- Svar fördröjt anmält
- 2011-06-09
- Besvarad
- 2011-06-10
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 19 maj
Interpellation
2010/11:409 En sammanhållningspolitik för att stärka det regionala tillväxtarbetet
av Marie Nordén (S)
till statsrådet Anna-Karin Hatt (C)
Strukturfondsprogrammen är instrumenten i genomförandet av sammanhållningspolitiken i Sverige och utgör en betydelsefull del av det regionala tillväxtarbetet.
Regeringens mål för politiken sägs vara utvecklingskraft i alla delar av landet med stärkt lokal och regional konkurrenskraft. Man menar att målet för politiken bäst nås genom en väl fungerande dialog och samordning dels mellan politiska områden på nationell nivå, dels mellan insatser på lokal, regional och nationell nivå. Detta gäller särskilt insatser som stärker den lokala och regionala konkurrenskraften genom investeringar, företagande, entreprenörskap, innovation och förnyelse, kompetensförsörjning och ökat arbetskraftsutbud, tillgänglighet samt god servicenivå såväl lokalt som regionalt.
Därför är det ytterst bekymmersamt att det nationella regelverk som vi har att följa och den administration som styr strukturfonderna motverkar regeringens målsättning.
Tyvärr måste vi konstatera att den statliga myndighet som har att hantera strukturfonderna långt ifrån fungerar tillfredsställande, vare sig när det gäller bedömningar av projekt, utbetalning av medel till pågående projekt eller förändring av bedömning under pågående projektperiod. Den byråkrati och det krångel vad gäller tillgång till kapital för enskilda projektägare som nu kringgärdar projekt inom strukturfondsprogrammen gör att allt fler tvekar eller helt väljer bort att söka medel för projekt.
Efter 2014 går vi in i en ny programperiod och det är av yttersta vikt att de regionala partnerskapens roll stärks i förhållande till myndigheterna, att vi får ett fungerande regelverk och hållbara förutsättningar för projekt som är anpassade till organisationers och företags villkor.
Jag vill därför fråga statsrådet:
Vilka förändringar är statsrådet beredd att vidta för att förenkla regelverket, minska byråkratin och få en bättre ordning vad gäller löpande utbetalningar av projektmedel samt att se till att strukturfondsprogrammet uppfyller det ursprungliga syftet att stärka det lokala näringslivet?
Vilka är statsrådets avsikter med de regionala partnerskapens roll i förhållande till myndigheterna?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:409
Webb-tv: En sammanhållningspolitik för att stärka det regionala tillväxtarbetet
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:113 Fredagen den 10 juniProtokoll 2010/11:113 22 § Svar på interpellation 2010/11:409 om en sammanhållningspolitik för att stärka det regionala tillväxtarbetet
Protokoll från debatten
Anf. 121 Anna-Karin Hatt (C)
Fru talman! Marie Nordén har frågat mig vilka förändringar jag är beredd att vidta för att förenkla regelverket, minska byråkratin och få en bättre ordning vad gäller löpande utbetalningar av projektmedel samt se till att strukturfondsprogrammen uppfyller det ursprungliga syftet att stärka det lokala näringslivet.
Frågeställaren vill också veta vilka mina avsikter är med de regionala partnerskapens roll i förhållande till myndigheterna.
Strukturfondspartnerskapen är en svensk innovation under den här programperioden. De infördes av regeringen år 2007. Syftet var att stärka den regionala och lokala politikens inflytande över vilka projekt som får EU-medel ur strukturfondsprogrammen. Det är regeringens uppfattning att den lokala och regionala nivån har stor kompetens att bedöma vilka projekt som bör tilldelas medel. Förvaltande myndigheters mandat och ansvar följer av EU:s regelverk. Utmaningen var därför att skapa ett politiskt inflytande utan att frångå den lagstiftning vi gemensamt förhandlat fram på EU-nivå.
Lösningen blev att enbart låta de förvaltande myndigheterna bevilja projekt som prioriterats av strukturfondspartnerskapen regionalt. Ett så tydligt regionalt och lokalt politiskt inflytande över EU-medlen är unikt i Europa. Ambitionen inför nästa programperiod är också ett fortsatt starkt regionalt och lokalt inflytande. Detta har också betonats inför den kommande programperioden i samtal med övriga EU-medlemsländer under informella ministermöten och med EU-kommissionen.
Utvärderingar av systemet visar att det initialt fanns upplevda oklarheter om myndigheternas och partnerskapens respektive ansvar men också att myndigheterna och partnerskapen har funnit sina roller och tagit ett gemensamt ansvar för att stärka den lokala och regionala konkurrenskraften i Sverige. Jag kan också konstatera att den programutvärdering som pågår visar på att programmen har genomförts i enlighet med de strategier som togs fram på regional nivå i samband med programskrivandet 2006.
Det är viktigt att förenklingen av strukturfondsarbetet fortgår. Regeringen arbetar för tydliga och transparenta processer och för en ändamålsenlig och effektiv administration. Arbetet avser förenklingar som kan göras redan under innevarande programperiod parallellt med vad som är möjligt inför nästa programperiod, alltså efter 2013. Erfarenheten hittills av förenklingsarbetet visar på den svåra balansen mellan att ställa rimliga administrativa krav på projektägare, att kunna samla in och redovisa resultat av projekten och att säkerställa att offentliga medel hanteras riktigt.
Att ställa krav på projektägare att de ska följa svensk lagstiftning och att det ska vara möjligt att samla in och redovisa resultat av EU-projekt eller att säkerställa att EU-medlen verkligen hamnat i rätt ficka är rimligt. Det pågår dock ett ambitiöst arbete både i Sverige och på EU-nivå för att komma ifrån en detaljerad kvittoredovisning - ett arbete som myndigheterna i allra högsta grad driver framåt.
Inför förhandlingarna om strukturfondsregelverket efter 2013 samlar Näringsdepartementet in synpunkter och erfarenheter av att driva projekt inom ramen för EU:s strukturfondsprogram. Projektägare med erfarenhet av att driva regionalfondsprojekt bjuds in till dialog där syftet är att ta reda på vilka förenklingsåtgärder som behövs.
Flera medlemsstater, däribland Sverige, har också pekat ut enskilda lagstiftningar som orsak till fel och administrativ börda inom sammanhållningspolitiken, däribland upphandlings- och statsstödsregelverken. En genomgång av dessa lagstiftningars hantering inför nästa programperiod skulle kunna förenkla administrationen.
Statskontoret lämnade en rapport till Näringsdepartementet i februari där strukturfondsadministrationen särskilt belystes. Resultaten analyseras för närvarande i Regeringskansliet, men jag känner inte igen den bild som målas upp av frågeställaren. Regeringskansliet följer också via regleringsbrev upp handläggningstider för att fånga upp signaler om trögt genomförande. Allt för att sammanhållningspolitiken ska kunna vara ett viktigt verktyg i arbetet för en hållbar tillväxt i våra regioner.
Anf. 122 Marie Nordén (S)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaret. Ministern beskriver mycket korrekt hur strukturfondspartnerskapet, som är en svensk innovation och faktiskt initierades av den dåvarande s-regeringen våren 2006, har skapat ett regionalt inflytande som både jag och ministern, som jag förstår det, månar väldigt mycket om. Det är också nödvändigt för att få ett regionalt och politiskt inflytande över vilka projekt som ska få medel och även vara en drivkraft för den regionala tillväxten.
Just principen att den förvaltande myndigheten ska göra en bedömning av om projektet lever upp till de satta kriterierna som finns för att kunna söka EU-medel, för att sedan gå vidare och bedömas och prioriteras av strukturfondspartnerskapet är en viktig princip som jag menar fortfarande inte fungerar fullt ut. Det finns fortfarande problem kring hur rollerna och ansvaret ska fördelas.
Tyvärr gör Tillväxtverket fortfarande, inte alltid, bedömningar som partnerskapet borde göra. På så sätt stoppar man också projektansökningar som skulle ha samspelat väldigt bra med regionens egen utvecklingsstrategi. Rollerna är inte helt utredda eller inte helt tydliga. Jag hoppas att ministern får ta del av mer information när hon träffar projektägare och hittar ett sätt att åtgärda detta.
Jag ville ta den här debatten med ministern före sommaren just för att jag har träffat så många projektägare och sådana som kanske skulle ha kunnat vara projektägare som antingen har valt att inte delta eller har hamnat i en ganska oacceptabel situation. Man tar framför allt upp den orimligt långa tid som det tar för Tillväxtverket att betala ut beviljade EU-medel till pågående projekt.
Jag kan ta ett exempel. Almi i Jämtlands län låg under våren i år ute med 23 miljoner. Ett av projekten hade i slutet av mars inte fått någon utbetalning sedan det tredje kvartalet 2009. Man fick till slut pengar under april månad men har i dag fortfarande inte fått någonting för 2010. Alla förstår att det är väldigt få som kan jobba under de premisserna och ligga ute med så stora summor i väntan på utbetalningar från Tillväxtverket.
Jag är medveten om att Tillväxtverket försöker prioritera de projektägare som anses ha sämre likvid, men det ska inte behöva vara så att större projektägare, till exempel Destination Vemdalen som jag träffade för några veckor sedan, ska behöva gå med stora steg till banken för att utöka sina banklån i väntan på utbetalning från Tillväxtverket. Det är inte rimligt att det ska behöva vara så.
Det finns en orsak till att det är så här. När vi gick in i den här programperioden beslutades det att det skulle vara en så liten administration som möjligt. Det var kanske bra inledningsvis, men i dag är vi administrativt sett mindre än alla andra medlemsländer. I dag är det ungefär sju personer som hanterar miljarder kronor. De klarar naturligtvis inte av att hålla den takt som de borde göra.
Det här är något som vi har ett politiskt ansvar för. Det är regeringens ansvar att se till att Tillväxtverket har de resurser som krävs för att man ska kunna sköta sitt arbete.
Min första fråga till ministern är: Är hon beredd att agera och ge Tillväxtverket de resurser som krävs så att man i framtiden, under resten av perioden och efter den, kan agera och jobba på ett sätt som är rimligt och hållbart både för dem som jobbar på Tillväxtverket och för dem som väntar på sina pengar?
Anf. 123 Anna-Karin Hatt (C)
Fru talman! Som jag nämnde i mitt svar fick Statskontoret i oktober 2010 i uppdrag att göra en analys och en genomlysning av Tillväxtverkets arbete med strukturfondsarbetet. I det uppdraget ingick att särskilt analysera och bedöma resursbehovet när det gäller strukturfondsadministrationen. Som jag nämnde i svaret slutredovisades det uppdraget i februari 2011. Vi bereder det för närvarande i Regeringskansliet.
Av det som har framkommit i den rapportering som Statskontoret har avlämnat kan man konstatera att vid två tillfällen under 2010 har Tillväxtverket inkommit till regeringen med en begäran om att få utökade resurser för strukturfondsadministrationen, men hittills har Tillväxtverket klarat sina behov utan att behöva använda den anslagskredit som regeringen då beviljat på förvaltningsanslaget.
I sin analys konstaterar Statskontoret att Tillväxtverket hittills har klarat beredningen, granskningen och utbetalningarna inom befintlig resursram. De har inte funnits någonting som tyder på att det skulle råda dålig ordning vad gäller löpande utbetalningar. Däremot gör man bedömningen att resurser kommer att behöva tillskjutas strukturfondsadministrationen för 2011 och framåt. Skälen till det är att uppgifter som granskning av ansökningar om utbetalningar, kontroller på plats och utbetalningar ökar i omfattning. Vi bereder för närvarande den frågan i Regeringskansliet.
När det gäller den övergripande frågan om den regionala förankringen och det regionala ägarskapet över prioriteringarna, som Marie Nordén konstaterade är en princip som både jag och interpellanten slår vakt om, är det för mig viktigt att poängtera att ambitionen inte är att i grunden förändra strukturfondsarbetet inför kommande period, efter 2013, utan lägga kraft på att vidareutveckla det arbete som i dag i flera avseenden har funnit sina former. Fokus kommer att bli på att förädla och vidareutveckla befintliga regelverk, inriktning och organisation i syfte att främja både stabilitet och kontinuitet och på så vis underlätta för dem som genomför politiken, men framför allt för dem som ska ta del av politiken och omsätta fonderna i resultat.
Tittar vi på utvärderingar av systemet skulle jag vilja säga att de initialt upplevda oklarheter som fanns har funnit sina former. Däremot finns det signaler som pekar på att det finns behov av att skapa en samsyn om vilken roll politiken ska ha i nästa programperiod. Utvärderarna som tittat på detta har även framfört kritik mot att vissa partnerskap hittills inte har klarat av att prioritera i tillräckligt stor utsträckning, utan så sker först när EU-medlen är så gott som intecknade.
En ytterligare förbättringspotential som påpekas av utvärderarna är kopplad till lärandet i genomförandet. Strukturfondsprojekten genererar ju kunskap som ska tillföras det ordinarie arbetet med nationell politik. Därför måste vi ha både en lärande och en effektiv organisation och förvaltning av strukturfonderna framöver.
Anf. 124 Marie Nordén (S)
Herr talman! Det är jättebra att ministern går vidare och tittar på hur man får en ökad samsyn i hur rollerna ser ut och vem som ska göra vad. Det jag säger här är sådant som jag fått rapporterat till mig av just projektägare. Jag har själv suttit i en referensgrupp inför projekt i Partnerskapsgruppen. Jag har alltså varit en del i den kedjan. Jag rapporterar om det som jag har upplevt och fått rapporterat till mig.
När det gäller regelverket vill vi att det ska vara så enkelt som möjligt, och det ska absolut inte vara kravlöst eller gå utanför svensk lagstiftning. Men det måste anpassas till den verklighet som projektägare, företag, kommuner och organisationer befinner sig i. Det ska ju verka på deras villkor, och då är utbetalningarna viktiga. Även om Statskontoret gjort rapporteringen och översynen fick jag så sent som för tre veckor sedan åter höra att man väntar på pengar som inte kommit.
Ett annat problem är att förutsättningarna för projektägare kan ändras under tiden. Jag tror att en av orsakerna till att det kan bli så fel för vissa projektägare är att Tillväxtverket byter personal. De har haft en hög arbetsbelastning som gjort att arbetsvillkoren och situationen på verket inte varit så bra som det skulle behöva vara. Byter man personal byter man också någon som jobbat med bedömningen av projektet. Jag hoppas verkligen att rundan, när ministern ska lyssna på projektägare och på politiska företrädare som varit en del i kedjan, innebär att de olika rollerna tydliggörs. Jag tror att det är just rollerna som behöver förtydligas för vissa.
Jag skulle vilja ta ett exempel som visar hur fel det kan bli när spelreglerna under en projektperiod ändras. Det sätter nämligen projektägaren i en ganska orimlig situation. Jag förväntar mig inte att ministern ska kommentera det. Jag tänker inte ens tala om vilka som äger projektet, för jag vet att ministern inte kan kommentera enskilda fall.
Tillväxtverket genomförde en revision av ett projekt där man hade godkänt att 70 procent av basverksamheten skulle vara medfinansiering i form av personalkostnader. Efter en revision, mitt under pågående projekt, ville man ändra nyckeltalen som godkänts inför projektstarten och sedan godkänts löpande under två år. Inte nog med det. Nu anser Tillväxtverket att de ska kunna hålla inne med utbetalningarna inte bara för den tid som de har reviderat utan även för tiden före revideringen. Det anser man sig ha rätt att göra, trots att projektägaren agerat helt i enlighet med de krav som Tillväxtverket ställt, i enlighet med de anvisningar för tidsredovisning och annan redovisning som godkänts av Tillväxtverket under två år. Projektägaren är alltså i en utsatt situation. Projektet är ganska stort; det handlar om drygt 1 miljon som man förlorar och får ta från sitt sparade kapital.
Det är inte acceptabelt att det blir på det sättet. Detta är ett exempel på hur Tillväxtverket inte ska agera, men trots det har de agerat på det sättet.
Jag hoppas att ministern lyssnar brett och stort på projektägare som går direkt till ministern och hittar ett sätt att möta deras villkor.
Anf. 125 Anna-Karin Hatt (C)
Herr talman! Låt mig än en gång erinra interpellanten om den utvärdering som Statskontoret har gjort och som inte bekräftar den bild som interpellanten målar upp.
När det gäller genomförandet av strukturfonderna i Sverige den kommande programperioden, alltså efter 2013, har vi sagt att det för det första ska präglas av ett resultatorienterat arbetssätt och en resultatkultur där fokus i första hand ska ligga på vad som ska uppnås med de resurser som EU tillför det regionala tillväxtarbetet.
För det andra ska det präglas av ett förenklat genomförande med fokus på dem som genomför projekten och vilka resultat som uppnås i dessa.
För det tredje ska det finnas en tydlig programlogik och en samordning mellan olika program och insatser för att undvika överlappning.
För det fjärde, slutligen, behövs en harmonisering av regelverk och samordning av genomförandet mellan EU:s olika fonder.
När det gäller förenkling vill jag understryka att regeringen hela tiden arbetar med en förenkling av hanteringen av strukturfondsmedlen. Det betyder att vi och myndigheterna jobbar med förenklingar som kan göras i innevarande programperiod, alltså fram till 2013, och parallellt med vad som är möjligt inför nästa programperiod, efter 2013. I det arbetet samlar vi för närvarande in projektägares syn på förenklingsmöjligheter som kan finnas i nästa programperiod.
EG-regelverket öppnades för några år sedan upp. Det öppnade för möjligheten till förenklade redovisningsregler för projektägare. Varje medlemsstat fick möjlighet att ta fram modeller som sedan skulle godkännas av kommissionen. Tillväxtverket väntar fortfarande på att få sin modell godkänd av kommissionen. När den blir godkänd kommer det sannolikt att leda till avsevärda förenklingar för projektägarna.
Ska vi nå en reell förenkling måste alla nivåer i genomförandet vara beredda att skruva i sina system. Flera medlemsstater, däribland Sverige, pekar ut några enskilda lagstiftningar som orsak till fel och till administrativ börda inom sammanhållningspolitiken. Det gäller framför allt lagen om offentlig upphandling och statsstödsreglerna.
Vi är övertygade om att en genomgång av dessa lagstiftningars hantering skulle kunna förenkla administrationen, och det har vi från regeringens sida också framfört till kommissionen.
Anf. 126 Marie Nordén (S)
Herr talman! Jag uppskattar verkligen arbetet med regelförenkling och att man har ett regelverk som är anpassat till de krav som EU ställer och som vi i Sverige ska kunna ställa på dem som äger projektet. Samtidigt tycker jag att det även måste finnas ett projektägarperspektiv.
När man läser målen för sammanhållningspolitiken framgår där en förhoppning om att det ska finnas entreprenörer, företagande. Det ska finnas ett driv i just strukturfondspengarna för att de resurserna ska användas så att det skapas regional tillväxt både i stort och i smått.
Det må så vara att Statskontorets utvärdering inte bekräftar den verklighet som jag beskriver, men den verklighet jag fått beskriven för mig av de projektägare som delat med sig av sin verklighet stämmer inte överens med Statskontorets utvärdering. Det finns två sidor av samma mynt. Statskontoret kan delvis ha rätt, men jag skulle inte kunna säga till de kontakter jag haft inför den här debatten att de har fel eftersom det finns en utvärdering som säger någonting annat.
Jag vill att vi ska ha ett väl fungerande regelverk. Vi ska ha ett bra samarbete mellan Tillväxtverket och Strukturfondspartnerskapet och bara syfta till en sak, nämligen att använda de gemensamma resurserna på ett sätt som gör att vi kan följa de utvecklingsplaner som finns och hitta kraften i våra regioner. Därför känns den här debatten viktig.
Jag tackar ministern för debatten. Jag känner mig delvis lugnad, men inte helt. Det finns synpunkter som kanske inte har kommit till sin rätt i Statskontorets utvärdering, men ministern ska träffa många projektägare i framtiden, och jag hoppas att vi därmed får en bättre ordning framöver.
Anf. 127 Anna-Karin Hatt (C)
Herr talman! Låt mig än en gång understryka att strukturfondspartnerskapen är en svensk innovation under den här programperioden. Den är helt unik i Europa, och det finns all anledning för oss svenskar att gemensamt vara stolta över den och slå vakt om den även framöver. Det gör också regeringen. Jag är övertygad om att interpellanten instämmer i det. Ett så tydligt regionalt och lokalt politiskt inflytande över EU-medlen är helt unikt i Europasammanhang. Jag är övertygad om att det är en av de viktigaste framgångsfaktorerna för att de satsade pengarna ska leda till konkreta resultat.
Förenklingsarbetet är ständigt pågående, som jag har sagt, under innevarande program och inför det kommande. Utmaningen är att hitta en balans mellan att ställa rimliga krav på projektägare att de ska följa svensk lagstiftning, att det ska vara möjligt att samla in och redovisa resultat av EU-projekten och att vi vet att EU-medlen verkligen går till avsedd verksamhet, så att vi inför svenska och europeiska skattebetalare kan redovisa och säga att de pengar som man har valt att satsa på EU:s sammanhållningspolitik går till de syften som de var tänkta till från början.
Jag samlar nu som sagt in synpunkter från projektägare när det gäller ytterligare förenklingsåtgärder som går att vidta, men det ska vara under bibehållen möjlighet till ansvarsutkrävande och kontroll av att resurserna går till rätt insatser.
Jag tackar Marie Nordén för interpellationsdebatten och önskar henne en god sommar!
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.