Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Erfarenheterna av EU-insatser vid finansiella kriser

Interpellation 2009/10:400 av Ringholm, Bosse (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2010-05-21
Anmäld
2010-05-21
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Sista svarsdatum
2010-06-04
Svar fördröjt anmält
2010-06-04
Besvarad
2010-06-28

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 21 maj

Interpellation

2009/10:400 Erfarenheterna av EU-insatser vid finansiella kriser

av Bosse Ringholm (s)

till finansminister Anders Borg (m)

Den så kallade tillväxt- och stabilitetspakten inom EU har till syfte att förhindra att medlemsländer missköter sin ekonomi och inte minst på ett sådant sätt att andra medlemsstater kan komma att drabbas. Tyvärr har alltför många EU-stater regelmässigt och långvarigt nonchalerat de krav som tillväxt- och stabilitetspakten förutsätts uppfylla.

De senaste årens kriser har förvärrats genom sena och otillräckliga insatser inom EU. Därtill kommer att både nuvarande regelverk tillsammans med bristande politisk vilja inom EU-kretsen inte ens haft ambitionen att möta de ständiga finansiella kriser som dagens globala marknadsekonomi har producerat.

Marknaden har föst politiken och politikerna framför sig i kris efter kris. Och politikerna i vare sig EU eller andra sammanhang har haft någon verkningsfull strategi.

Jag vill därför fråga finansministern:

Vilka slutsatser drar finansministern angående behovet av att utarbeta en EU-strategi mot framtida finansiella kriser?

Vilka initiativ avser finansministern att ta för att lyfta frågan om en sådan EU-strategi?

Kan finansministern redovisa sin och regeringens bedömning av vad en sådan EU-strategi bör innehålla?

Kan finansministern redovisa vilka övriga initiativ som bör tas för att en sådan EU-strategi ska kunna samordnas med andra internationella ekonomiska organisationers arbete?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2009/10:400, Erfarenheterna av EU-insatser vid finansiella kriser

Interpellationsdebatt 2009/10:400

Webb-tv: Erfarenheterna av EU-insatser vid finansiella kriser

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anders Borg (M)
Anf. 50 Anders Borg (M)
Fru talman! Bosse Ringholm har frågat mig vilka slutsatser jag drar om behovet av att utarbeta en EU-strategi mot framtida finansiella kriser och vilka initiativ jag avser att ta för att lyfta fram frågan om en sådan strategi. Ringholm undrar vidare om regeringens bedömning av vad en EU-strategi ska innehålla samt hur strategin ska kunna samordnas med andra internationella ekonomiska organisationers arbete. Låt mig inleda med att konstatera att jag delar Bosse Ringholms uppfattning att det finns ett behov att stärka EU:s beredskap att hantera framtida kriser. Redan under det svenska ordförandeskapet enades Ekofinrådet om principer för hur balans i de offentliga finanserna ska uppnås, så kallade exitstrategier. Vårens händelseutveckling har medfört att konsolideringsbehovet har blivit mer akut. En grundläggande förutsättning för att hålla ordning på de offentliga finanserna är starka nationella finanspolitiska ramverk. Sverige har goda erfarenheter av detta, och jag har försökt att verka för att fler EU-länder följer Sveriges exempel. Vidare har ett arbete inletts med att stärka stabilitets- och tillväxtpakten. Från svensk sida har vi i detta arbete betonat att det är viktigt att man genom tydligare regler säkerställer att skuldnivåerna minskar i en tillfredsställande takt. Vidare har vi betonat att man bör se över möjligheten att använda sanktioner för att förstärka incitamenten för medlemsstaterna att föra en ansvarsfull finanspolitik. För att förebygga uppkomsten av makroekonomiska obalanser i enskilda länder som riskerar att få negativa spridningseffekter diskuteras också en ökad samordning som syftar till att tidigare kunna upptäcka när ett land tappar i konkurrenskraft och behöver genomföra strukturella reformer. Även förstärkt övervakning och reglering av den finansiella sektorn är centralt för att upptäcka risker i tid. Ett viktigt led i detta arbete är inrättandet av den nya europeiska tillsynsstrukturen och ett europeiskt systemriskråd. Detta arbete ligger i linje med arbetet som bedrivs inom bland annat G20 och IMF. Vidare är Sverige drivande i arbetet med att införa en stabilitetsavgift enligt svensk modell i hela EU för att den finansiella sektorn på så sätt ska vara med och betala kostnaderna för en finansiell kris.
Bosse Ringholm (S)
Anf. 51 Bosse Ringholm (S)
Fru talman! Tack för svaret, finansministern! Jag har ställt ett antal frågor, och jag är medveten om att de kanske är så omfattande att det är svårt att inom ramen för ett interpellationssvar och den korta tid för diskussion vi har till vårt förfogande belysa särskilt många aspekter av dessa frågeställningar. Vi har alla upplevt en början av 2000-talet - de senaste tio åren - med en rad olika finanskriser. De har varit lite olika till sin innebörd och lite olika till sin bakgrund, men det finns naturligtvis något gemensamt i dem. Den första frågan man måste ställa sig är vad det är för analys man gör av dessa finanskriser. Jag kan citera en kolumnist och ekonomisk kommentator i Financial Times som för ett par år sedan skrev följande: "Kom ihåg fredag 14 mars 2008. Det var den dagen då drömmen om en fri global marknad dog." Jag kan också citera en Nobelpristagare i ekonomi, Joseph Stiglitz, som sade: "Den rådande krisen har blottat fundamentala fel i det kapitalistiska systemet, eller åtminstone den speciella form av kapitalism som utvecklats under senare delen av 1900-talet i USA." Jag skulle kunna fortsätta där, för det är klart att det är viktigt att försöka få till stånd en diskussion om orsakerna till och hitta en gemensam syn på analysen av de olika finansiella kriser vi har genomlevt under senare år. Jag ser dock inte mycket till ansats till en sådan diskussion, vare sig i Anders Borgs svar - vilket jag inte hade förväntat mig - eller i de diskussioner som förts, antingen det är G20, G8, EU:s finansministrar eller någon annan som förs samman. Det finns inte mycket av samsyn om orsakerna till de finansiella kriserna. Det är klart att har man ingen samsyn om kriserna har man ingen samsyn om strategin. Strategin spretar rätt ordentligt. Det finns alltifrån Frankrike, som driver någon form av statskapitalistisk interventionsstrategi, till dem som sträcker ut armarna och säger att detta handlar om marknaden, att vi inte kan göra något åt marknaden och att marknaden sköter sig själv. Det finns också de, kanske inte minst utanför Europeiska unionen, som tycker att man ska göra en del insatser. Det har under de senaste toppmötena visat sig finnas väldigt stora skillnader mellan olika krafter inom EU. Det är inte bara splittring inom EU-kretsen utan också mellan olika EU-delar och övriga världens inte minst stora ekonomier. Ur denna synpunkt är det klart att det är ett dystert läge. Det finns ingen gemensam analys av varför vi har råkat ut för en rad globala finanskriser, och det finns ännu mindre någon gemensam strategi för hur man ska hantera detta. Om man på något vis ska sammanfatta det som väldigt kort har varit diskussionen i Europa - och det medger egentligen ingen diskussion - kan man för det första säga att EU har sagt en sak, och så har man gjort något helt annat från regeringarnas sida när varje finanskris har dykt upp. För det andra har man konsekvent struntat i de regler man själv har bestämt. Tillväxt- och stabilitetspakten, som Anders Borg och jag har diskuterat tidigare, har många länder tyvärr helt struntat i - inte minst de som själva stod bakom och är initiativtagare, typ Tyskland och Frankrike. För det tredje har man struntat i att under goda konjunkturlägen bygga upp överskott, alltså det vi har gjort i Sverige under goda konjunkturlägen. Det har de flesta EU-länder också struntat i, och därför har man kommit in i kriser med stora underskott. För det fjärde är det bra att det har funnits en diskussion om att försöka sätta någon form av avgift eller restriktion på bankerna, men samsynen är tyvärr rätt begränsad internationellt när det gäller detta. För det femte och sista är det så att man inte bara kan spara sig ur kriser. Det handlar ofta om att man måste investera och satsa i kriser. Har man inte sparat ihop ett överskott så att man har resurser kan man inte satsa någonting, och där är naturligtvis den svenska regeringen varken sämre eller bättre än andra EU-regeringar. Anders Borg ärvde ett stort överskott. Han har gjort sig av med överskottet och lämnat ifrån sig ett stort underskott. Det är ungefär vad de flesta EU-länder har gjort: tappat 5-6 procent av de offentliga finanserna.
Anders Borg (M)
Anf. 52 Anders Borg (M)
Fru talman! Detta är naturligtvis en diskussion jag välkomnar. Vi har upplevt en tid som sträcker sig över snart 20 år där det europeiska valutasamarbetet mer eller mindre bröt samman. Ett antal länder kastades ut i oordnade kriser under tidigt 90-tal. Det följdes av att ett stort antal länder hamnade i relativt likartade och relativt traumatiska situationer i Asien och Latinamerika. Återigen landar nu världsekonomin med dessa kast och kriser. Vi kan naturligtvis diskutera de exakta grundorsakerna till detta. Min enkla tro och analys är att detta är en i det närmaste inneboende brist och svaghet i de globala, fria kapitalrörelsernas tillvaro. Kapital jagar efter vinst och avkastning och skapar kast och kriser på ett sätt som är närmast oundvikligt. Det är naturligtvis politikens uppgift att bekämpa detta och försöka hantera situationen, men jag tror att vi måste ha en realistisk syn på hur pass hårda dessa starka krafter är. Det betyder dock inte att vi står försvarslösa. Jag vill påpeka att våra nordiska samhällsmodeller i mångt och mycket har klarat sig bättre än de flesta andra länder när det gäller välfärd, arbetslöshet, offentliga finanser och sådant genom de senaste 20 åren. Vi lärde oss av våra kriser från slutet av 80-talet och början av 90-talet. Detta är sant för Danmark, Finland, Sverige och Norge. En utgångspunkt för detta arbete, som naturligtvis nu också bör vara en utgångspunkt för EU:s reformarbete, är att man åtgärdar problemen i god tid via stramare budgetordningar, mer av budgetbalans, mer av överskott, mer av ordning, mer av stramhet och mer av struktur i arbetet. Det gör att man åtminstone kan skydda sitt eget lilla land med några buffertar i termer av starka offentliga finanser. Det är inte att resignera inför att vi har en brutal världsekonomi, utan det är att värna och trygga våra medborgares vardag och välfärd. Sedan behöver vi naturligtvis också nya ramverk för de finansiella marknaderna. Vi behöver mer av ansvarsutkrävande, och vi behöver mer av öppenhet och krav på redovisning i beslutsfattandet. Här är det bara att välkomna att det sker rörelser i den riktningen från G20 och från EU. Min slutsats av dessa kriser är att vi behöver mer av europeiskt samarbete och mer av övergripande europeiska strukturer som kan se till att banker som blivit gränsöverskridande också ställs under en kontroll och en utvärdering som matchar den gränsöverskridande situationen. Får jag göra en egen reflexion i detta sammanhang skulle jag vilja säga att det som kommer ut ur helgens G20-möte är risken för en tragisk upprepning av den historia vi nu har sett. Om de riktlinjer som nu landar visar sig vara riktiga - om man går in i 2013-2014 med underskott på i storleksordningen 4-5 procent av bnp - och givet att man ligger på en skuldnivå på nära nog 100 procent av bnp kommer möjligheterna att bedriva en aktiv stabiliseringspolitik, alltså att investera sig ur kriser eller åtminstone dämpa kriserna med investeringar och satsningar, att vara utomordentligt små för de stora länderna. För svensk del måste detta landa i två slutsatser: dels att vi jobbar vidare med våra egna ramverk för att trygga medborgarna i termer av starka offentliga finanser och dels att vi måste aktivt arbeta för att EU-strukturerna stärks både när det gäller offentliga finanser och när det gäller ramverken för marknader.
Bosse Ringholm (S)
Anf. 53 Bosse Ringholm (S)
Fru talman! Anders Borg säger att det behövs mer ekonomiskt samarbete inom EU. Frågan är dock vad samarbetet ska grunda sig på. Om det inte finns en gemensam analys av orsakerna till den finansiella instabiliteten och de finansiella kriser vi har sett gång på gång och om det inte finns någon gemensam strategi hjälper inget samarbete. Allt det Anders Borg nu räknade upp som ett slags önskelista är ointressant så länge den gemensamma analysen och gemensamma strategin inte finns. Ta det Anders Borg själv har syndat mot! Sverige hade en god ekonomisk situation när Anders Borg tog över - vi hade ett bra överskott - och det första han gjorde var att driva ned överskottet genom att genomföra ofinansierade skattesänkningar. Då betedde sig Anders Borg som Frankrike, Tyskland och alla andra länder i Europa. Man kan säga att de samarbetade, men till det sämre. De samarbetade till ett resultat som inte är bra. Det ledde nämligen till att Sverige, som hade ett överskott på ca 3 procent nu har ett underskott som är minst lika stort. Det är väl ungefär snittet i EU-länderna: Man har lyckats rasera de offentliga finanserna med 5-7 procent. Fördelen för Sverige och de nordiska länderna var att underskottet inte blir lika stort om man startar från plus. Startar man däremot från minus, som Frankrike, Italien och många andra länder har gjort, landar man på omkring 10-14 procent, vilket många av dessa länder har. Därför är det inte bristen på samarbete som är problemet, utan problemet är bristen på samsyn om orsakerna, analysen av de finansiella kriserna och vilken strategi man ska ha. Det är en i grunden felaktig strategi. Anders Borg har medverkat till att försämra de svenska offentliga finanserna, ungefär lika mycket som hans kolleger gjort ute i Europa. Han är varken sämre eller bättre kålsupare än sina kolleger när det gäller att fördärva offentliga finanser. Hans lycka är att han övertog ett överskott som gjorde att han inte hamnade i samma moras som omvärlden. Nu är nästa fråga: Om vi nu ska ta oss ur den finansiella krisen, den finansiella instabiliteten, ska vi göra det genom att bara satsa på att spara? Det är det som många EU-länder nu ägnar sig åt när det inte finns någonting att satsa och investera. Det är klart att några länder inte har någonting att satsa och investera därför att de har förött sina statsfinanser och offentliga finanser. Anders Borg har haft möjlighet under de senaste åren att utnyttja det överskott som han fick överta genom att göra satsningar. Men han har i stället valt att sänka skatterna på ett sådant sätt att ingen har kunnat påvisa att det egentligen har gett någon expansion eller något tillskott av jobb. Det gör att Anders Borg, liksom många andra finansministrar, nu tvingas lämna efter sig resultatet att arbetslösheten har ökat under de här åren. Han lämnar efter sig ett underskott i stället för ett överskott i de offentliga finanserna. Han lämnar efter sig en ekonomi som man inte kan skylla bara på den globala internationella krisen. Det är klart att den har försvårat läget. Men om man själv medvetet har fördärvat våra sociala försäkringar - a-kassan, sjukförsäkringen och mycket annat - har man också medverkat till att försämra det ekonomiska läget. Till sist: Om vi inte har en gemensam analys och en gemensam strategi kan vi samarbeta hur länge som helst, Anders Borg, med andra EU-länder, men vi kommer ingenstans. Vi kommer, precis som Anders Borg säger i sitt inlägg här, tyvärr att upprepa en del av de misstag som har gjorts tidigare. Och det finns väl indikationer både från G20-mötet och i andra sammanhang under senare tid att vi tyvärr kommer att få se repriser på dålig politik som inte på något vis möter den finansiella oro som det kapitalistiska systemet skapar och som ingen riktigt vågar ta i ordentligt.
Anders Borg (M)
Anf. 54 Anders Borg (M)
Fru talman! Låt mig börja med att beskriva de offentliga finanserna i Sverige, så att vi har en bra grund för den här diskussionen. När jag tog över som finansminister hade vi en skuld på 46 procent av bnp konsoliderad i offentlig sektor. I dag har vi en skuld på 41 procent. Det gör att vi som kanske enda land i Europa under den här perioden har kunnat minska vår skuldsättning och vårt beroende av marknaderna. Vi tog över överskott, och de överskotten byggde vi vidare på. Vi byggde ut överskotten med nära nog 60 miljarder av bnp, om jag minns siffrorna rätt. Vi gick alltså från ett överskott på 2 procent upp till ett överskott på strax under 4 procent av bnp mellan 2006 och 2008. Det gör att vi nu efter krisen står med de starkaste offentliga finanserna i Europa. Vi är ett av två tre länder som klarar en situation där vi inte har tre procents underskott. Sverige är det enda landet under perioden 2008-2010 som den beskrivningen stämmer på, såvitt jag minns uppgifterna rätt. Det här beror på att vi har varit aktsamma och noggranna med de offentliga finanserna men också aktiva i vår krisbekämpning. Vi har tillfört pengar till kommunsektorn, vi har byggt ut arbetsmarknadspolitiken och vi har fyllt ut luckorna i hushållens ekonomi. Det här kan Bosse Ringholm och jag vara oeniga om, och det är tydigt att det är den diskussionen Bosse Ringholm vill ha. Jag tycker att vi också skulle kunna vara eniga om ett antal saker. Jag tror nämligen att det ibland kan vara en poäng med samsyn snarare än konflikt. En av de samsynspunkterna borde vara att vi ska återställa våra överskott, att vi ska fortsätta minska vår skuldsättning, att vi ska möta nästa kris med ett mindre beroende av valuta- och räntemarknader, att vi ska vara trygga med att Sverige är ett land som inte är beroende av kortsiktig upplåning, utan att vi vilar på solid grund med överskott i offentliga finanser men också i vår utrikeshandel och vår bytesbalans. Jag tror nämligen att det är så man bygger ett väl fungerande samhälle. Vi kan notera nu när vi tittar på utvecklingen de kommande åren att sysselsättningen börjar komma tillbaka. Vi räknar med 100 000 i sysselsättningsökning under 2010-2012. Vi har haft en starkare tillväxt i början av året än praktiskt taget alla andra industriländer. Vi har starkare offentliga finanser än något annat EU-land. Det här ska naturligtvis vara ett betyg för regeringens arbete men kanske ännu mer för den svenska modellen. Vi har en trygg samhällsmodell som ger en grund för våra medborgare att kunna lita på att våra offentliga system fungerar. Det tycker jag är någonting som vi ska vårda och verka för också i framtiden. Det måste bygga på samma politik när vi sedan talar om Europa. Det måste finnas mer av ordning, mer av struktur, mer av återgång till balans, mer av att man gör rätt för sig och inte lånar kortsiktigt när man bygger sin politik. Jag delar naturligtvis Bosse Ringholms oro för vad som kommer ut av detta inför nästa kris. Nu står de stora länderna med en skuldsättning på uppemot 100 procent av bnp och underskott som uppgår till flera procent av bnp, som i bästa fall kan landa på 4-5 procents underskott vid nästa lågkonjunktur. Det är en politik som för med sig allvarliga risker både för välfärd och för sysselsättning långsiktigt.
Bosse Ringholm (S)
Anf. 55 Bosse Ringholm (S)
Fru talman! Nu bekräftar Anders Borg själv att han har försämrat de offentliga finanserna i Sverige med bortåt 6 procent. Ja, det är riktigt, och det var också vad jag sade i mitt inledningsanförande. Det är ungefär vad hans kolleger har gjort i övrigt. Skillnaden mellan Anders Borg och hans kolleger är att han startade från ett oerhört gott läge som han övertog av den tidigare, socialdemokratiska regeringen. Därför har han inte lyckats hamna ända nere i källaren, som många av hans kolleger har gjort. Det som är bekymret är att Anders Borg säger att vi behöver göra mer gemensamt men att det inte finns någon samsyn. Jag ska inte säga att jag har haft några förhoppningar om att Anders Borg hade kunnat medverka till en sådan samsyn, för det kanske är för mycket begärt. Jag hade ändå hoppats på att Anders Borg i EU-sammanhang för det första hade velat få bort detta att man säger en sak och gör något helt annat i ekonomin. För det andra struntar man i tillväxt- och stabilitetspakten och andra regler. Jag hade hoppats att man hade kunnat få en rejäl diskussion om det bland EU:s finansministrar och EU-länderna. För det tredje hade jag hoppats att man hade använt de goda konjunkturlägen som var i början på Anders Borgs mandatperiod för att bygga upp de offentliga finanserna. Man gjorde precis tvärtom. Jag hörde inte Anders Borg banna någon av sina kolleger för detta under de goda åren, därför att han själv dessutom drog ned de offentliga finanserna genom att införa en rad ofinansierade skattesänkningar. För det fjärde hade jag naturligtvis hoppats på att Anders Borg mer skulle driva frågan om att låta bankerna och det finansiella systemet själva ta ett ökat ansvar. Avgifterna är en del av en sådan diskussion, naturligtvis, men den har inte kommit särskilt långt. För det femte är det viktigt att hitta en balans mellan satsningarna, som det inte finns förutsättningar för i ett antal länder i dagsläget med tanke på bakgrunden, och att spara sig ur ekonomiska kriser och arbetslöshet. Att spara innebär ju oftast att öka på arbetslösheten. I stället behöver vi satsa för att få nya jobb. Jag ser i tidningarna i dag att under Anders Borgs tid har antalet arbetslösa stigit från 290 000 till 450 000. Det är konstaterat att där har regeringen misslyckats kapitalt. Till sist ber jag att få tacka Anders Borg för den här och andra debatter under den här mandatperioden. Vi lämnar ju båda två riksdagsarbetet men av lite olika skäl, jag frivilligt och Anders Borg med väljarnas hjälp i höst, så vi får inget tillfälle att återkomma till debatterna. Tack så mycket för debatterna!
Anders Borg (M)
Anf. 56 Anders Borg (M)
Fru talman! Låt mig börja med att återgälda Bosse Ringholms tack. Jag ska inte vara ironisk, utan jag vill passa på att tacka för flera mycket goda debatter under de här åren. Naturligtvis tycker jag också att det förtjänar att påpekas att Bosse Ringholm tjänstgjort som finansminister under fem år, vilket är den längsta perioden sedan Kjell-Olof Feldts tid som finansminister. När du nu lämnar riksdagen ska du göra det med en stor känsla av heder, tycker jag, av detta värv - inte för att det ankommer på mig som moderat att utvärdera Bosse Ringholm som socialdemokrat. Låt mig bara avslutningsvis konstatera att Sverige har en situation med starka offentliga finanser. Vi har högre tillväxt än andra länder och vi har en sysselsättning som stabiliseras väldigt tidigt under återhämtningen. Jag delar naturligtvis Bosse Ringholms synpunkter. Det är ett avgörande problem att man i Europa inte gör det man säger. Det har varit stötande att stora länder har valt att avvika från sanktioner som de själva har varit drivande för ska finnas på plats. Det har urholkat trovärdigheten för systemet. Det är självklart att vår utgångspunkt nu måste vara att stärka stabilitets- och tillväxtpakten med sanktioner som tillämpas, skuldkriterier som får en större vikt och med tydligare granskning av länder som missköter sig. Jag tror att det är därför vi ska återbygga och förstärka offentliga finanser i Europa. Det är den enda vägen framåt. Låt mig konstatera att när det gäller bankavgifterna har Sverige gått före. USA har följt oss och Storbritannien, Frankrike och Tyskland är nu på väg att följa efter. Många sade att detta var omöjligt. Jag vill påpeka att för svensk del fungerar systemet. Om vi får andra länder som följer efter är detta bara att välkomna. Jag vill avslutningsvis passa på att tacka för en god debatt och tillönska Bosse Ringholm en mycket god sommar.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.