etablering av förskolor

Interpellation 2002/03:106 av Grönlund, Anna (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2002-12-19
Anmäld: 2002-12-19
Besvarad: 2003-01-23
Sista svarsdatum: 2003-02-03

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 19 december
Interpellation 2002/03:106
av Anna Grönlund (fp) till statsrådet Lena Hallengren om etablering av förskolor

Alternativ barnomsorg är en självklarhet i så gott som hela Sverige. I vissa delar av landet, exempelvis i Norrbotten, sätter dock klåfingriga kommunpolitiker käppar i hjulen när driftiga entreprenörer vill förverkliga sina pedagogiska idéer och erbjuda barn och föräldrar valfrihet inom barnomsorgen @ något som minskar såväl företagsamheten som valfriheten och som medför en negativ utveckling i kommunen.

Luleå kommun är en av de kommuner i landet där alternativa förskolor har haft svårt att etablera sig. De driftiga entreprenörer som har försökt att starta förskolor har motarbetats och tyvärr har endast en alternativ förskola startats upp under den gångna mandatperioden, trots att många fler har haft önskemål om att få starta.

I dag råder stor skillnad i lagstiftningen vad gäller friskolor och alternativ barnomsorg. Kommunerna kan inte hindra friskolor från att etablera sig i kommunen, trots att kommunledningens åsikter väger tungt vid Skolverkets bedömning. Skolverket är den instans som avgör om en fristående skola tillåts etablera sig vilket också innebär att ett positivt svar från Skolverket medför att kommunen blir skyldig att förse den fristående skolan med de resurser som är nödvändiga.

Samma lagstiftning gäller dock ej förskolor. Entreprenörer som vill starta upp förskoleverksamhet är i dag helt beroende av kommunledningens inställning till alternativa förskolor. Denna skillnad i lagstiftningen medför att kommunledningarna, i de fall när de arbetar mot valfrihet för kommuninnevånarna, kan sätta sig i vägen vid alternativa förskoleetableringar.

Från Folkpartiets sida anser vi att det vore rimligt att samma villkor gällde för förskolor som för skolor. Då får den personal som har idéer om alternativ pedagogik möjlighet att göra verklighet av sina idéer samtidigt som föräldrar och barn ges valfrihet. Förskolor som uppfyller gällande lagstiftning och arbetar utifrån läroplanen tillåts etableras och erhåller även nödvändiga resurser för att bedriva verksamheten. Dessa resurser kan lämpligtvis fördelas med en förskolepeng som är lika för samtliga barn som går på förskola i kommunen, oavsett om denna bedrivs i kommunal eller alternativ regi.

Häromdagen presenterade Skollagskommittén sitt betänkande. Där föreslår utredningens majoritet att förskolor ska godkännas av kommunen om de bedöms uppfylla förutsättningarna, det vill säga följer lagen @ och därmed, per automatik, få rätt till de bidrag som gör att de kan starta upp och driva verksamheten.

Med anledning av ovanstående skulle jag vilja fråga biträdande utbildningsminister Lena Hallengren om hon avser att arbeta för att få till stånd en förändring i den riktning som Skollagskommittén föreslår.

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2002/03:106

Webb-tv: etablering av förskolor

Protokoll från debatten

Lena Hallengren (S)

Anf. 34 Lena Hallengren (S)

Fru talman! Jag ska börja med att väldigt kort ge ett svar på frågan om ett pengsystem. Jag tror inte att alla barn kostar lika mycket. Jag tror att barn har olika behov. Att säga att alla barn får en peng som ska användas gör inte att alla får lika förutsättningar, som jag menar att förskolan och det övriga skolsys- temet ska ge alla barn. Jag vill inte på något sätt säga att den situation som Anna Grönlund beskriver, som kanske är gällan- de i Luleå och andra kommuner, är positiv eller bra. Jag delar Anna Grönlunds oro när det gäller områden där personalen inte känner att de har möjlighet att utveckla verksamheten på det sätt som de önskar. Jag menar att kommunledningen ska möjliggöra detta, men jag menar inte att det går att sätta ett likhetsteck- en mellan att utveckla pedagogik och känna frihet i arbetslivet och att starta eget. Jag menar att mycket av detta också kan rymmas inom den kommunala för- skolans ram. En aspekt som jag tycker har kommit bort i de- batten är situationen i många mindre kommuner på landsbygden. I många fall resonerar vi utifrån storsta- dens villkor med många förskolor på ett litet område. Jag tror att det finns många som styr mindre kommu- ner på landsbygden som arbetar i andra realiteter. De brottas med frågan om hur man ute i byar och kom- mundelar ska lyckas ordna en bra förskola med kvali- ficerad personal för alla barn. Då handlar det i prakti- ken inte om hur många konkurrerande förskolor varje by ska ha utan om hur man får en organisation som fungerar och som kommunens ekonomi kan klara av. En annan aspekt som bekymrar mig lite grann gäller den kommunala självstyrelsen och möjligheten till att fatta beslut utifrån den lokala situationen. Den kommunala självstyrelsen innebär att man i lokala demokratiska former kan resonera om hur kommu- nens angelägenheter ska skötas. Vissa partier vill ordna förskolan på ett sätt, andra partier på ett annat sätt. Med ert förslag tar man helt bort den möjlighe- ten. Kommunen och den lokala demokratin spelar inte längre någon viktig roll för förskolan. Hur har ni i Folkpartiet tänkt när det gäller etableringsfriheten kopplad till den kommunala självstyrelsen, och hur tänker ni när ni vill dra undan just förskolan när det gäller kommunens planeringsperspektiv?

Anna Grönlund (Fp)

Anf. 35 Anna Grönlund (Fp)

Fru talman! Jag kanske var något otydlig. Givet- vis är pengen till det enskilda barnet kopplad till barnets behov. Handikappade barn eller barn med särskilda behov ska givetvis ha en större peng. Det viktiga, tycker jag, är att en förskolepeng fak- tiskt genererar mångfald och valfrihet, och den mot- verkar monopol, oavsett om det är kommunala mo- nopol eller privata monopol. Jag ser det inte som bättre att det enbart är en enskild näringsidkare som bedriver förskoleverksamhet än att det bara är kom- munalt. Det är lika dåligt. Det behövs lite konkurrens även på det här området för att man ska kunna få en god kvalitet. Det går inte att komma ifrån det faktum att lag- stiftning skiljer sig mellan förskolor och skolor. Jag tycker att det vore rimligt att införa en etableringsrätt för förskolor. Då får den personal som har idéer om alternativ pedagogik möjlighet att förverkliga sina idéer samtidigt som föräldrar och barn ges valfrihet. Det här är redan en självklarhet för många föräldrar runtom i Sverige. Vi vet att det på friskoleområdet är Skolverket som bestämmer. Jag skulle kunna tänka mig att ha en liknande lagstiftning vad gäller förskoleverksamhe- ten. Det kan inte vara så att klåfingriga kommunpoliti- ker ska få sätta käppar i hjulet för driftiga entrepre- nörer som vill arbeta för att utveckla kommunen och för att ge föräldrar och barn valfrihet. En förändring av lagstiftningen på det här området i den riktning som Skollagskommittén föreslår skulle vara mycket positiv. Jag hoppas att Lena Hallengren får stöd för detta i den remissomgång som ska genomföras under våren och att Hallengren snarast efter det återkommer med en proposition om det här. Jag lovar att hjälpa Hallengren att få igenom den i riksdagen.

Lena Hallengren (S)

Anf. 36 Lena Hallengren (S)

Fru talman! Konkurrens finns på förskoleområdet. 17 % av alla barn går i en enskild förskola. När vi för en debatt om förskolan och om alla barns start på det livslånga lärandet är det viktigt att vi gör detta till en fråga om barn och inte enbart en fråga om näringsfri- het, som jag faktiskt tycker att det tenderar att bli många gånger. Jag tycker att det är viktigt att alla barn möts av en pedagogisk verksamhet, och den kan se väldigt olika ut. Jag tycker också att man ska påminna sig om den verklighet som många kommunpolitiker finns i. Det här är en fråga om barn och föräldrar, men det är också en fråga om att kommunpolitikerna ska ha möjlighet att planera för att alla barn och föräldrar ska känna att förskolan motsvarar deras förväntningar när det gäller personaltäthet och barngruppers storlek. Det här är några av de svårigheter som vi står in- för och som remissinstanserna förhoppningsvis kommer att belysa. Jag avser att återkomma i den här frågan.

Anna Grönlund (Fp)

Anf. 38 Anna Grönlund (Fp)

Herr talman! Jag har en fråga till utrikesministern. I lördags publicerades en debattartikel i en av Sveriges stora morgontidningar, i vilken Carl Tham, Sveriges ambassadör i Tyskland, uppmanar medbor- gare att bojkotta israeliska varor. I uppropet krävs också att handelsavtalet mellan EU och Israel ska rivas upp. Jag avstår från att nu diskutera de politiska sak- frågorna men väl formerna för det här utrikespolitiska agerandet, som har rönt en del berättigad uppmärk- samhet. En självklar princip har hittills varit att en ambassadör ska företräda den svenska utrikespolitis- ka linjen. Min fråga till utrikesministern är alltså: Kan en svensk ambassadör driva en egen hemsnickrad poli- tik, eller ska en ambassadör driva den politik som har lagts fast i de demokratiska församlingarna?

Lena Hallengren (S)

Anf. 39 Lena Hallengren (S)

Herr talman! Jag delar inte uppfattningen i uppro- pet i sak, det vill jag till att börja med slå fast. För det andra ska ambassadörer naturligtvis framföra rege- ringens uppfattning. Det finns alltid utrymme för alla statstjänstemän att också ha personliga uppfattningar. Var lämplighetsgränserna går vill jag diskutera direkt med dem det berör och inte diskutera offentligt, inte heller i Sveriges riksdag. Det anser jag också vara en ren arbetsgivarfråga, och då diskuterar man inte för- hållanden som gäller anställda direkt offentligt.

Anna Grönlund (Fp)

Anf. 40 Anna Grönlund (Fp)

Herr talman! Det här är inte vilken befattningsha- vare som helst, utan det är en person som är satt att företräda Sverige och Sveriges utrikespolitiska linje i ett främmande land. Vederbörande får naturligtvis ha vilka uppfattningar han vill i politiska eller andra sakfrågor, men frågan är om det är lämpligt om man bedriver en politik som man snickrar ihop själv när man är satt att företräda Sveriges utrikespolitiska linje. I det här fallet går det inte heller att säga att det enbart var som privatperson titeln ambassadör använ- des i undertecknandet. Som en del av riksdagens kontrollmakt över rege- ringen vill jag fråga: Kommer ministern att göra nå- gonting för att ta itu med att det bedrivs flera politiska linjer från svensk sida?

Lena Hallengren (S)

Anf. 41 Lena Hallengren (S)

Herr talman! Det bedrivs inte fler utrikespolitiska linjer. Jag tror att alla som över huvud taget är berör- da eller intresserade är väl medvetna om vad den svenska linjen är. Därmed finns det inte någon anled- ning för mig som utrikesminister att kommentera förhållandet med en av våra anställda utom de kom- mentarer som jag redan har gjort. Allmänna förskolan

Intressenter

Frågeställare

Anna GrönlundFP

Besvarad av

Lena HallengrenSocialdemokraterna