Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

ett brett perspektiv på ohälsan

Interpellation 2003/04:515 av Brus, Sven (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-05-19
Anmäld
2004-05-19
Besvarad
2004-06-15
Sista svarsdatum
2004-06-16

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 19 maj

Interpellation 2003/04:515

 av Sven Brus (kd) till statsrådet Hans Karlsson om ett brett perspektiv på ohälsan

Det finns självfallet ingen enkel förklaring till de dramatiskt ökade ohälsokostnaderna de senaste åren. Svaret torde dock inte vara att svenskarna blivit så mycket sjukare. Av AHA-utredningen framgår att folkhälsan snarare har blivit något bättre. En studie av Arbetslivsinstitutet visar att diagnosen utbrändhet är minst lika vanlig hos arbetslösa och studerande som hos förvärvsarbetande. I en enkätundersökning genomförd av RFV säger hälften av de långtidssjukskrivna att deras situation beror på andra faktorer än arbetslivet. Studier av sjukfallen i enskilda företag pekar också på att den övervägande andelen sjukfall orsakas av omständigheter utanför arbetet. Hit hör livsstilsrelaterade faktorer som alkohol, tobak, övervikt, trafikskador och andra olyckor på fritiden med mera.

Regeringens politik är dock närmast ensidigt fokuserad på arbetsmiljöns betydelse för människors hälsa eller ohälsa. Målet om halvering av sjukskrivningarna har haft sin utgångspunkt i ett budgettänkande. Regeringens promemoria Drivkrafter för minskad sjukfrånvaro bygger också på uppfattningen att de ökade sjukskrivningarna i allt väsentligt orsakas av faktorer på arbetsplatsen.

Mot bakgrund av de kunskaper som undersökningar och erfarenheter ger finns det anledning att ha ett bredare perspektiv på ohälsans orsaker. Därmed också på de åtgärder som krävs för att komma till rätta med problemet. Människors totala livssituation, inklusive arbetet, måste beaktas. Det handlar om det så kallade livspusslets alla delar. För småbarnsföräldrarna är exempelvis familjepolitiken en avgörande del. Skattepolitiken och jämställdhetsfrågorna är andra viktiga delar.

Regeringen väljer att fortsatt, men i nya former, lägga kostnadsansvaret för ohälsan på arbetsgivarna. Min fråga till statsrådet blir därmed:

När avser statsrådet att anlägga ett bredare perspektiv på ohälsans orsaker och vilka åtgärder tänker statsrådet i så fall vidta på olika politikområden för att minska ohälsans kostnader och effekter på människors livskvalitet?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2003/04:515, ett brett perspektiv på ohälsan

Interpellationsdebatt 2003/04:515

Webb-tv: ett brett perspektiv på ohälsan

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Hans Karlsson (S)
Anf. 78 Hans Karlsson (S)
Fru talman! Sven Brus har frågat mig när jag avser att anlägga ett bredare perspektiv på ohälsans orsaker och vilka åtgärder jag i så fall tänker vidta på olika politikområden för att minska ohälsans kostnader och effekter på människors livskvalitet. Min och regeringens uppfattning är att arbetsplatsen är av central betydelse. AHA-utredningen - som Sven Brus hänvisar till - ansåg att en viktig förklaring till den ökande ohälsan var den utveckling som arbetsmiljön genomgått under 1990-talet. Arbetsplatsens centrala betydelse består också i att det är från arbete man sjukskrivs och att sjukskrivningen upphör när man börjar arbeta igen. Arbetsgivarna har stora möjligheter både att förebygga sjukfrånvaro och att aktivt bidra till att sjukskrivna kan komma tillbaka i arbete. Det borde ligga i arbetsgivarnas intresse att medverka till detta oavsett vad orsaken till sjukfrånvaron är. Ekonomiska drivkrafter syftar till att göra det lönsamt för arbetsgivare att vidta åtgärder särskilt för att minska den långvariga sjukfrånvaron. Jag vill dock framhålla att regeringens strategi för ökad hälsa i arbetslivet bygger på insikten att det krävs insatser på ett flertal olika områden för att komma till rätta med den komplexa problembilden bakom ohälsan. År 2001 presenterade regeringen ett program i elva punkter. Strategin är inriktad på två huvudområden. Det ena är åtgärder för att förebygga ohälsa i arbetslivet och det andra åtgärder för att ge sjukskrivna möjlighet till snabb återgång till arbete. Vidare ska utgiftsutvecklingen inom sjukförsäkringen hejdas och göras långsiktigt samhällsekonomiskt stabil. I det förebyggande arbetsmiljöarbetet är det lokala arbetet på arbetsplatserna i samverkan mellan arbetsmarknadens parter av grundläggande betydelse. Inom ramen för strategin har åtgärder vidtagits för att framför allt stärka det lokala arbetsmiljöarbetet. Åtgärderna har avsett företagshälsovården och de regionala skyddsombudens verksamhet, stöd till försöksverksamhet inom den offentliga sektorn samt hälsobokslut, bland annat i form av krav på redovisning av sjukfrånvaro i årsredovisningen. Inom ramen för åtgärder för att få sjukskrivna att återgå till arbetet är en rättvis och hållbar sjukförsäkring för den som drabbas av skada eller sjukdom utomordentligt betydelsefull. Den som blir sjuk ska kunna lita på ekonomiskt stöd från en allmän försäkring och bra stöd för att kunna återgå i arbete. Inom ramen för regeringens strategi har förändringar i sjukförsäkringen genomförts för att öka precisionen vid sjukskrivning. Bland annat genomförs för närvarande en omfattande utbildning av läkare. Inom rehabiliteringsområdet har en förnyelse av den arbetslivsinriktade rehabiliteringen inletts och samarbetet mellan olika sektorer och aktörer har förstärkts. Dessutom pågår en förändring av socialförsäkringsadministrationen. Även inom andra politikområden görs insatser med betydelse för sjukfrånvaron. I april 2003 antog riksdagen propositionen Mål för folkhälsan , som lägger grunden för folkhälsoarbetet framöver. Målet är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Hälsans förutsättningar återfinns inom en mängd olika politikområden. Insatser som bidrar till ökad social trygghet, bättre villkor för barnfamiljer och ökad jämställdhet är bara några exempel på insatser som har betydelse för folkhälsan och därmed också för sjukfrånvaron. Andra exempel är det nyligen fattade beslutet om rökfria serveringsmiljöer. Regeringen kommer inom kort att även presentera en alkoholpolitisk proposition. Jag vill med detta framhålla att regeringen har det breda perspektiv på sjukfrånvaron som frågan kräver och som Sven Brus efterlyser.
Sven Brus (Kd)
Anf. 79 Sven Brus (Kd)
Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Det var ett långt och utförligt svar. För att möjligen anspela något lite på föregående debatt kanske det ändå inte riktigt är svaret på det som jag ställde frågan om. Men det ska jag återkomma till i debatten här. Den här debatten återkommer ju gång på gång. Det kan te sig lite förutsägbart, men det är ändå inte förvånande. Hur många gånger Hans Karlsson och andra statsråd än upprepar slutmeningen i det här svaret, nämligen att regeringen har det breda perspektiv på sjukfrånvaron som frågar kräver, så talar verkligheten ändå ett annat språk. Orsaken till den skenande utvecklingen sedan 1997, med fördubblade ohälsokostnader, tycker jag inte har föranlett någon mer övergripande analys från regeringens sida, i varje fall ingen som har gjorts synlig. Statsrådet säger: "Min och regeringens uppfattning är att arbetsplatsen är av central betydelse." Ja, vem tycker inte det? Så är det förvisso. Det är min och Kristdemokraternas uppfattning också. Arbetet är en central del av våra liv. Där utsätts vi för påfrestningar, och ibland för direkta skador som föranleder sjukskrivning. Det finns mer att göra för att förbättra miljön, både den fysiska och den psykiska, på svenska arbetsplatser. Men det har också hänt en hel del positivt på det området. Och ingen tror väl ändå att svenska arbetsplatser är sämst i Europa? Att arbetsmiljön dessutom skulle ha försämrats så dramatiskt sedan 1997 att det orsakat fördubblade sjukskrivningstal - vem tror det? Kanske inte ens regeringen. Varannan långtidssjukskriven säger ju själv enligt en enkät som RFV har gjort att hans eller hennes situation beror på andra faktorer än arbetet. Svenskarna har totalt sett inte blivit sjukare. Snarare har folkhälsan ökat enligt AHA-utredningen, som vi ju båda har citerat här. Arbetslivsinstitutet visar att diagnosen utbrändhet är minst lika vanlig hos arbetslösa som hos förvärvsarbetande, och det finns en rad studier från enskilda företag som pekar på att en övervägande andel av sjukfallen orsakas av omständigheter utanför själva arbetet. Vi ser stora regionala skillnader i sjukskrivningstal. Kopplingen till arbetslösheten, även den regionalt betonad, pekar på att det här också handlar om attityder till försäkringen. Men framför allt pekar den samlade verklighetsbilden på att kampen mot ohälsan kräver ett bredare perspektiv än det som regeringen hittills presterat. Vi kristdemokrater har fastnat för ett ord som beskriver den här problematiken ganska bra. Ordet är "livspusslet". Alla vi som gillar att lägga pussel vet två saker. Det första är att svårighetsgraden ökar med antalet bitar. Så ser livet ut för många människor i dag. Bitarna blir fler och fler. Det andra som man lär sig ganska snabbt när man lägger pussel är att det är bra att börja med ramen. Har man lagt ramen brukar det bli lättare att lägga resten av pusslet. Livsramen kan vara lite olika beroende på var i livet man befinner sig, men för en väldigt stor grupp som också är kraftigt representerad i sjukskrivningsstatistiken, nämligen småbarnsföräldrarna, handlar det om brist på makt över sitt eget liv. Småbarnsföräldrar, främst mammor, är kraftigt överrepresenterade i sjukskrivningsstatistiken. Nu vet jag att familjepolitiken inte ligger på statsrådet Hans Karlssons bord. Men när han nu försäkrar att regeringen har tänkt på allt när det gäller att få ned sjukskrivningstalen, bokstavligen allt står det i svaret, så undrar jag om familjepolitiken finns med i den bilden. Uppenbarligen har ju just småbarnsföräldrarna svårt att få ihop livspusslet, både vad gäller ramen och antalet bitar. Det är faktiskt så att två tredjedelar av Hans Karlssons egna väljare enligt en Temoundersökning tycker att regeringens familjepolitik är orättvis och att den därmed naturligtvis också är en grund för att man inte får sitt livspussel att gå ihop. Ligger till exempel familjepolitiken i den här helhetsbilden som statsrådet försäkrar att regeringen har?
Hans Karlsson (S)
Anf. 80 Hans Karlsson (S)
Fru talman! Det är så att den här debatten återkommer, och det är också så att både Sven Brus och jag återkommer i den här debatten om huruvida regeringen har ett brett perspektiv eller inte på ohälsofrågan. Låt mig direkt säga att jag inte tror att vi har tänkt på precis allt. Det vore väl konstigt om vi hade gjort det. Däremot prövar vi oss fram på det ena området efter det andra för att faktiskt försöka fånga in alla tänkbara orsaker och samband som finns till den ökande ohälsan. Det går ju inte att peka ut en enda orsak. Sven Brus tar tydligt upp i interpellationen att jag skulle tro eller tycka att det är arbetsmiljön som har förorsakat fördubblingen av sjukskrivningarna. Jag har aldrig någonsin sagt det. Däremot säger jag att jag tror på alla de forskare och undersökare som säger att ungefär hälften av sjukfrånvaron är arbetsrelaterad. Jag tror för min del att andelen är ungefär densamma. Också när vi hade lägre sjukskrivningstal var nog andelen arbetsrelaterat och relaterat till annat ungefär densamma. Detta är en bild som återkommer. Sjukfrånvaron har fördubblats från praktiskt taget alla utgångspunkter. Det har blivit dubbelt så mycket av allting - regionalt och mellan arbetsplatser och sjukdomar. Det är alltså inte som Sven Brus säger, och jag vill vara tydlig när det gäller att jag har en stark tilltro till att man kan göra mycket på arbetsplatserna för att underlätta för människor att komma tillbaka från sjukskrivningen oavsett orsak. Det visar också alla de utmärkta försök och projekt som görs. Jag har under det senaste halvåret rest mycket. Jag vet att det har varit selektivt; jag har blivit inbjuden att titta på projekt på arbetsplatser där man har lyckats särskilt bra. Ändå är min samlade bild efter den typen av besök att det görs mycket. Man börjar bli riktigt duktig på många arbetsplatser på att hantera detta komplex. Det gäller alltså både att förändra arbetsuppgifter för att möjliggöra för människor att komma tillbaka oavsett om de har fått en skada i innebandy eller någonting annat i livet eller om man har fått det på arbetsplatsen. Jag är fylld av optimism när det gäller utvecklingen. Jag tror att vi har korn på en förändring till dramatiskt mycket bättre förhållanden. Det beror inte minst på att man på arbetsplatserna har börjat arbeta riktigt bra med de här frågorna. Jag är inte av samma uppfattning som Sven Brus när det gäller livspusslet, men jag är inte heller tvärsäker på min slutsats. Utredningar som Riksförsäkringsverket har gjort och som jag har tagit del av visar att det inte heller finns belägg för att hävda att just småbarnsföräldrar skulle vara en särskilt utsatt grupp, att det just är bland dem som sjukskrivningarna har ökat och att det är livspusslet som är en starkt förklarande faktor. Enstaka sådana situationer finns naturligtvis, men inte generellt.
Sven Brus (Kd)
Anf. 81 Sven Brus (Kd)
Fru talman! Statsrådet har inte tänkt på allt; det är naturligtvis för mycket begärt. Det finns trots allt några sammanhang som är mer betydelsfulla när det gäller att åstadkomma resultat och få ned de ohälsotal som vi alla vill pressa tillbaka. Ett av de sammanhangen är förvisso de dubbelarbetande föräldrarnas situation. Så mycket kan man utläsa av statistik att småbarnsmammor är överrepresenterade i sjukskrivningsstatistiken. När man går ut och intervjuar och frågar småbarnsföräldrar om hur de får livet att gå ihop så svarar de flesta att det finns uppenbara problem och att de har svårt att få livet att gå ihop. De är missbelåtna med den familjepolitik som har förts. De tycker att den är orättvis och att den inte ger den flexibilitet och den valmöjlighet som de vill ha. Statsrådet svarar inte här på huruvida han hade tänkt just på familjepolitiken, men förhoppningsvis finns den ändå med i tankebilden. Jag håller med statsrådet om att det naturligtvis bör ligga i varje seriös arbetsgivares intresse att få tillbaka den anställda till arbetet alldeles oavsett vad som är orsaken till frånvaron. Så är det säkert i nästan alla fall. Det är ändå uppenbart att regeringen inte riktigt litar på arbetsgivaren utan tror att det också behövs ekonomiska drivkrafter, som det heter. Det ska vara lönsamt att minska den långvariga sjukfrånvaron, säger regeringen. Jag undrar: Finns det någon arbetsgivare i detta land som inte tycker att hans anställda är mest lönsamma när de är på jobbet? Så måste det rimligtvis vara. Effekten av de så kallade drivkrafterna som Hans Karlsson nu hänvisar till för att stimulera arbetsgivarna - som det heter här - till att arbeta mer med hälsofrågorna tror inte ens Hans Karlssons partikamrater ute i kommuner och landsting på. Mer än hälften av de förtroendevalda från socialdemokrater, vänsterparti och miljöparti tror inte att de kommer att minska sjukfrånvaron. 72 % tvivlar också på att man kommer att få full kompensation, men det kanske är en annan fråga som man kan diskutera mer i ett annat sammanhang. Det finns alltså en rad åtgärder som statsrådet här har räknat upp och som vi i andra sammanhang har debatterat. Det gäller att få en ökad precision i sjukskrivningarna, att öka kompetensen hos försäkringsläkare och flera punkter i det elvapunktsprogram som vi faktiskt är överens om. En hel del av detta känner vi igen; några punkter har vi till och med varit med och föreslagit tidigare, innan de kom in i regeringens förslag. Det finns alltså ingen anledning att ifrågasätta de åtgärderna. Ändå återkommer jag med en dåres envishet - om uttrycket tillåts - till diskussionen om helhetssynen. Hur ska man lyckas med en politik om man bara fokuserar på det som har med arbetslivets ansvar att göra, och uppenbarligen inte lägger ned så mycket tankemöda på familjepolitiken? Det låter här som om Hans Karlsson inte tycker att den spelar någon större roll i sammanhanget. Det finns anledning att envist hävda att mycket är bra i kampen mot ohälsan men att det totala helhetsgreppet saknas. Hur tänker sig Hans Karlsson att kunna få genomslag för det här med drivkrafterna till arbetsgivarna när inte ens de egna riktigt tror på att det är någon bra idé?
Hans Karlsson (S)
Anf. 82 Hans Karlsson (S)
Fru talman! Sven Brus återkommer till följande formulering: Regeringen och jag fokuserar bara på arbetslivet. Det är inte hederligt, Sven Brus, att säga så. Sedan jag tillträdde har jag varit med och genomfört och planerat i varje fall mellan 30 och 40 olika åtgärder som nu finns på dagordningen. Hela frågan om ökad precision vid sjukskrivning innehåller frågan om förbättrade läkarintyg, deltidssjukskrivningar i högre grad och avstämningsmöten i försäkringshanteringen där arbetsgivare, läkare, arbetsförmedling och försäkringskassa träffas. Det gäller också utbildning av läkare. Vi ska försöka införa rehabiliteringsplaner för de sjukskrivna efter en viss tid på försäkringskassorna. Vi har medfinansiering, som Sven Brus också återkommer till. Vi har en betydligt mer intensifierad kontrollverksamhet inom myndigheterna när det gäller rätten till sjukpenning och ifrågasättande av denna rätt. Vi har karensdagen, som vi kommer att lägga fram förslag om en förändring av. Vi har hela lagstiftningen om den finansiella samordning som nyligen har trätt i kraft. Vi tar initiativ på arbetsmiljöområdet för att se över arbetsmiljölagen. Vi skapar forum för att få i gång en bred debatt om en mer offensiv arbetsmiljöverksamhet i hela landet. Vi har tagit initiativ till, och vi väntar svar från, en utredning om företagshälsovården som kommer i höst. Vi har tagit initiativ till ett projekt - och nu vill jag att Sven Brus lyssnar särskilt - som syftar till att identifiera förhållanden inom hälso- och sjukvården som kan ha negativ effekt för sjukskrivning och sjukfrånvaro. Det är alltså sådant som handlar om rutiner kring förlängning av sjukskrivningar och kontakter med försäkringskassan när vi pratar om hälso- och sjukvården. Det gäller hälso- och sjukvårdens prioriteringar i sjukskrivningsperspektiv, väntetider och annat. Detta, med mera med mera, är sådant som vi har bett professorn på Karolinska Institutet Kristina Alexanderson att redovisa sina studier av och slutsatser om i december i år. Vi har genomfört stora informationsinsatser som är så välbesökta att vi har fått ta in extrastolar varje gång vi reser ut i landet för att diskutera ohälsan, dess orsaker och hur man ska komma till rätta med den. Vi kommer att genomföra en förändring av myndigheten och försäkringsadministrationen ganska snart. Och det finns ytterligare förslag hos oss. Detta är inte en bild av en ensidig fokusering på arbetsplatsen. Detta är inte sant. Säg inte så i fortsättningen! Jag kan föreställa mig att Kristdemokraterna vill göra annat och mer av andra saker och kanske har någonting att lägga till. Jag tror säkert att vi också kommer att återkomma senare med sådant som inte finns med i den här förteckningen. Det som vi nu gör visar också att vi får effekt på sjukskrivningarna. Jag tror faktiskt inte att det är åtgärderna i sig som så här långt har dragit ned sjukfrånvaron, utan det är det stora engagemang som finns i samhället. Det finns en stor potential kvar när de här åtgärderna nu träder i kraft efter hand, både i år och nästa år.
Sven Brus (Kd)
Anf. 83 Sven Brus (Kd)
Fru talman! Deltidssjukskrivning är ett alldeles utmärkt förslag. Det är en form av sjukskrivning som behöver utvecklas. Vi kristdemokrater ville ju göra den ännu mer flexibel, i princip steglös från 25 % och uppåt. Jag beklagar att vi inte fick gehör för det. Avstämningsmötena fungerar också bättre och bättre ute i landet, efter vad jag förstår nu av de rapporter vi får. Av hela den lista på åtgärder som Hans Karlsson nu har räknat upp har vi här i kammaren faktiskt varit överens om mer än hälften. Det tycker jag är positivt. I det här sammanhanget bidrar naturligtvis varje liten pusselbit till en positiv utveckling. När det gäller rehabiliteringsinsatserna har vi velat gå längre i en mer omfattande rehabiliteringsförsäkring. Det har vi inte fått gehör för ännu, men vi fortsätter enträget att också hävda det förslaget. Det finns en rad olika steg man kan ta för att komma till rätta med ohälsan som vi alla vill ta ned till rimliga nivåer. Jag vill avsluta den här debatten genom att säga att jag inte tänker ta tillbaka min kritik mot regeringen för ensidigt beteende och så vidare. Hans Karlsson säger här att hälften av sjukskrivningarna kan relateras till arbetslivet och hälften till andra delar av livet. Det kanske är en rimlig bedömning att det är på det sättet. Men ändå har regeringen gjort det här till en budgetfråga när det gäller de ekonomiska insatserna och när det gäller fokuseringen. Det gäller nu att pressa ned kostnaderna till varje pris, och då kan man belasta arbetsgivarna med en tredje sjuklönevecka, med medfinansiering eller med andra saker som inte arbetsgivarna tror på. Inte ens politikerna ute i kommuner och landsting tror riktigt på detta. Vi måste nog lyfta upp detta från att ensidigt vara en budgetfråga och en ensidig fokusering på vart man ska skicka räkningen till att också fundera på vad familjepolitiken, skattepolitiken, jämställdhetspolitiken och en rad andra områden betyder för att skapa en situation där människor får livspusslet att gå ihop. Detta tänker jag fortsätta att hävda.
Hans Karlsson (S)
Anf. 84 Hans Karlsson (S)
Fru talman! Nej, Sven Brus, vi tänker inte pressa kostnaderna till varje pris. Jag säger inte att det är hos Kristdemokraterna, men i den här kammaren förekommer förslag om sänkningar, och hos vissa partier betydande sänkningar, av ersättningsnivåerna. Det skulle kunna få ned kostnaderna för sjukskrivningarna - det vet vi - i varje fall kortsiktigt. Min och regeringens ledstjärna för att bekämpa ohälsan är att göra det på ett sådant sätt att människor blir friska och inte fattigare. Men ekonomiska incitament har betydelse. Om man sänker ersättningen för de försäkrade skulle fler tvingas vara på arbetet. Det har den effekten. Det har det också hos arbetsgivarna. Om man använder ekonomiska drivkrafter hos arbetsgivaren tror jag att man får ett ökat engagemang. Ett ökat kostnadstryck skapar ett ökat engagemang för att försöka minska kostnaderna på sin egen arbetsplats. Men jag ska inte fortsätta den debatten. Vi bereder just nu remissvaren från den promemoria som har varit ute. Jag är emellertid fortfarande fast besluten att komma till kammaren med ett förslag om ekonomiska drivkrafter. Vi får se vilka synpunkter som vi får in i remissomgången och på vilket sätt de ska beaktas. Men vi tänker inte ge upp möjligheten att via ekonomiska incitament skapa bättre förutsättningar för människor att både komma tillbaka till arbetet om man har varit sjuk och undvika att man blir sjuk på arbetet.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.