Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

EU-direktivet om asylproceduren

Interpellation 2003/04:259 av Larsson, Kalle (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-01-28
Anmäld
2004-01-28
Besvarad
2004-02-06
Sista svarsdatum
2004-02-11

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 28 januari

Interpellation 2003/04:259

 av Kalle Larsson (v) till statsrådet Barbro Holmberg om EU-direktivet om asylproceduren

FN:s flyktingkommissariat, UNHCR, har i november 2003 framfört en kritik mot EU:s direktivförslag om asylproceduren som i sin skärpa saknar motstycke. UNHCR uttrycker sin oro över att "vid denna kritiska fas i EU-harmoniseringen, är flera avgörande internationella skyddsregler i fara att allvarligt undermineras. Direktivet inskränks till att utgöra en sammanställning av icke bindande regler som överensstämmer med existerande och planerad praxis i EU:s medlemsstater, även sådana som på det mest allvarliga sätt står i strid med internationella skyddsregler."

Huvudpunkter i UNHCR:s kritik är bland annat följande:

  • Kriterierna för "säkert tredje land" garanterar inte effektivt skydd, det saknas möjlighet till individuell bedömning och utsträcker tillämpningen också till länder till vilka den asylsökande saknar anknytning;
  • Det behövs minimiprinciper och garantier i samband med handläggning vid gränsen;
  • Det saknas regler om rätt att kvarstanna i landet under överklagandeförfarandet;
  • Det finns bestämmelser om att 15 olika ärendekategorier ska handläggas i snabbförfarande;
  • Det saknas begränsningar i rätten att förvarata asylsökande;
  • Möjligheterna till rättshjälp även vid överklagande är begränsade;
  • Det saknas särskilda bestämmelser för att uppmärksamma genusrelaterade frågor under handläggningen.

Också Amnesty International har varnat för att direktivet @ om det antas @ kommer att underminera asylrätten och flytta ansvaret för flyktingarna bort från EU till fattiga länder i andra världsdelar.

Den 3 december 2003 har statsrådet Barbro Holmberg i ett frågesvar till mig förklarat att direktivförslaget nu fått en lydelse som inte sätter rättssäkerheten ur spel, utan tillförsäkrar en hög standard och att hon hoppades att UNHCR skulle ge uttryck för samma uppfattning vid det planerade mötet med flyktingkommissarien den 16 december.

Jag vill därför fråga statsrådet:

1.Avser statsrådet att verka för att UNHCR:s kritiska synpunkter på direktivförlaget ska beaktas vid de kommande förhandlingarna om förslag till direktiv?

2.Avser statsrådet att verka för sådana förändringar i direktivförslaget att vedertagna internationella skyddsregler inte kränks och att EU-staterna inte lämpar över sin del av ansvaret för flyktingar och asylsökande på fattiga länder i andra världsdelar?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2003/04:259, EU-direktivet om asylproceduren

Interpellationsdebatt 2003/04:259

Webb-tv: EU-direktivet om asylproceduren

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Barbro Holmberg (S)
Anf. 20 Barbro Holmberg (S)
Herr talman! Kalle Larsson har frågat mig om jag kommer att verka för att synpunkter från FN:s flyktingkommissarie beaktas vid förhandlingarna om EU:s direktiv om asylprocedurer, och om jag kommer att verka för att direktivförslaget inte kränker vedertagna internationella skyddsregler. I arbetet med att harmonisera asylpolitiken inom EU är samverkan med UNHCR, FN:s flyktingkommissarie, en naturlig del. Såväl EU-kommissionen som medlemsstaterna har kontinuerliga kontakter med UNHCR. I de omfattande förhandlingar som förs och har förts om det här förslaget har Sverige tydligt framhållit att vedertagna internationella skyddsregler måste vara utgångspunkten. Det är min bestämda uppfattning att så också är fallet. Här vill jag också hänvisa till det skriftliga svar som jag lämnat på Kalle Larssons fråga i samma ämne i december i fjol. Vad beträffar reglerna om säkra tredjeländer ställer direktivet som det nu är formulerat upp strikta och detaljerade kriterier för när ett land ska kunna betraktas som säkert. Ett av kriterierna är att individen tillförsäkras en individuell prövning. Landet ska vidare följa reglerna om förbud mot vidaresändande och ha en fungerande asylprocess, och naturligtvis måste tredjelandet respektera mänskliga rättigheter. Det stämmer att direktivförslaget som det ser ut nu ger möjligheter till förenklade asylförfaranden vid gränsen i förhållande till vissa länder. Men tvärtemot vad som anförs i kritiken är även dessa förfaranden noggrant reglerade med minimiprinciper och garantier. Sverige har dessutom verkat för att förfarandena endast kan tillämpas gentemot ett fåtal länder. Det är en missuppfattning att direktivet skulle sakna regler om rätten för den asylsökande att stanna i landet vid ett överklagande. Direktivförslaget slår uttryckligen fast huvudregeln att den asylsökande har rätt att stanna under tiden. Den asylsökande har som alternativ alltid rätt att begära hos högre instans att få stanna. I undantagssituationer - till exempel vid uppenbart ogrundade ansökningar - har en stat dock möjlighet att verkställa en avvisning trots att den asylsökande har överklagat. Denna regel har funnits länge i svensk rätt och stöds också av UNHCR. Direktivet är ett viktigt led i harmoniseringsarbetet, och genom det här förslaget kommer vi att ta ett första steg mot gemensamma asylprocedurer.
Kalle Larsson (V)
Anf. 21 Kalle Larsson (V)
Herr talman! Låt mig inledningsvis säga något om sammanhanget som den här diskussionen förs i. Vi har en situation inom EU där harmonisering är på dagordningen, det vill säga man ska inte längre ha gemensamma minimiregler utan samma regler i samtliga medlemsländer. I ett sådant läge är det förstås av oerhörd vikt att dessa gemensamma regler blir humana och garanterar rättssäkerheten. Det är extra viktigt när man inleder en sådan process att då ta hänsyn till den kritik som framförs av flyktingorganisationer - inte minst av UNHCR. Vid första anblicken, och när vi hör svaret uppläst, kan det verka som om ministern mycket väl tar intryck och är beredd att driva denna fråga. Min avsikt med den här debatten är att ta reda på i vilken utsträckning detta stämmer i den fortsatta beredningen. Det är nämligen en ganska kraftig kritik som UNHCR riktat mot detta asylprocedurdirektiv: "Vid denna kritiska fas i EU-harmoniseringen är flera avgörande internationella skyddsregler i fara att allvarligt undermineras. Direktivet inskränks till att utgöra en sammanställning av icke bindande regler som överensstämmer med existerande eller planerad praxis i EU:s medlemsstater, även sådana som på det mest allvarliga sätt står i strid med internationella skyddsregler." När det gäller detta direktiv skulle jag på tre punkter i dag vilja få besked från ministern. Den första gäller när ett land ska betraktas som säkert tredjeland. UNHCR:s kritik är ganska så tydlig - jag ber om ursäkt för att jag inte översatt detta från engelska: "UNHCR is particularly concerned at proposals to expand the application of the 'safe third country concept' to include countries to which the applicant does not necessarily have any links and has not even transited through, but ' would have an opportunity ' to seek protection and would be ' admitted ' to." Är det en tillräcklig garanti för att man inte avvisar till ett tredjeland som inte är ett säkert asylland? Den andra punkten gäller det förenklade asylförfarandet vid gränsen. Också här riktar UNHCR, tillsammans med flera andra organisationer som är väl insatta i frågan, tung och väsentlig kritik. UNHCR säger nämligen - återigen på engelska: "No minimum principles and guarantees appear to apply in certain cases and access to the asylum procedure (and territory) may be denied altogether. This risks being at variance with international and human rights law and principles and should, in UNHCRs view, be deleted." Frågan är om migrationsministern är beredd att i de fortsatta förhandlingarna se till att direktivet uppfyller den internationella rätten i enlighet med UNHCR:s uppfattning, och i vilken utsträckning ministern, exempelvis via veto, är beredd att agera för detta. Den tredje punkten gäller rätten att kvarstanna i landet under prövningen av ett överklagande. Ja, en sådan regel finns, och det var ett misstag från vår sida att skriva som vi gjorde. Samtidigt kan man mycket väl lyssna på Amnestys kritik i detta fall: "Amnesty International recalls that the exceptions allowing Member States to implement deportation orders without waiting for the court's ruling constitute a violation of international law and standards ." På tre punkter framförs mycket allvarlig kritik - från Amnesty och från UNHCR. Är ministern beredd, och i vilken utsträckning, att använda de maktmedel som Sverige trots allt har i de här sammanhangen för att ändra detta direktiv?
Barbro Holmberg (S)
Anf. 22 Barbro Holmberg (S)
Herr talman! Jag kanske inte hinner svara på alla frågorna i detta inlägg, men jag skulle vilja vidga diskussionen lite grann. Det är mycket viktigt, som Kalle Larsson också inledningsvis sade, att vi ser i vilket sammanhang vi talar om det här direktivet. Det är oerhört viktigt att man ser flyktingfrågan i ett internationellt perspektiv. Flyktingfrågor är gränsöverskridande oavsett om vi samarbetar med andra länder eller inte. Det är farligt om vi börjar snäva in mot nationella perspektiv. Det är i det sammanhanget som man måste se den strävan som finns inom EU att försöka få en harmonisering av asylpolitiken så att inte varje land, 25 länder, har sin egen politik. Vi är fortfarande långt från den harmoniseringen. Fortfarande ser det väldigt olika ut i olika länder. Det märks också i de förhandlingar som vi har med olika länder. Alla har sina speciella regler som man vill få in i förhandlingarna. Men jag tycker att vi trots detta har tagit ett antal viktiga steg framåt. Vi har nu ett direktiv om minimiregler för hur mottagandet ska se ut. Vi har ett direktiv om tillfälligt skydd vid massflykt. Vi har snart ett direktiv om hur vi ska tolka flyktingbegreppet. Och vi har snart det direktiv som anger miniminormer för asylprocedurerna. När det gäller det här direktivet är det viktigt att komma ihåg att det ännu inte är färdigförhandlat. Förhandlingar pågår fortfarande. Det finns dock ett antal huvudprinciper, grundregler, som direktivet tar upp. Till exempel ska en asylsökande ha rätt att överklaga till ett, som man säger, effektivt rättsmedel. Enligt de kriterier som EG-domstolen lagt fast ska det vara en domstol. Det slås också fast, som en huvudprincip, att en asylsökande ska ha rätt till offentligt biträde, rätt till tolk, rätt till intervju. Detta i sin tur innebär att vissa länder måste höja nivån. Vidare slås det fast att det ska finnas gratis rättshjälp vid överklaganden, och dessutom fastställs kriterier för vad som är ett säkert tredjeland. När det gäller Kalle Larssons fråga om tredjeland kan jag svara direkt. Flyktingkommissarien skrev i november det brev som jag antar att Kalle citerade ur. Jag hade ett möte med honom i december där vi diskuterade just detta. Han menade på att det var oerhört viktigt att man får väldigt tydliga regler för vad som ska vara ett tredjeland. Det är också det som Sverige har drivit. Själva konceptet säkert tredjeland är någonting som Sverige och också andra länder har tillämpat i alla år. Är man asylsökande ska man söka asyl i det första säkra landet. Söker man asyl i ett annat land ska man kunna återsändas till det första säkra asyllandet. Här är det ett steg framåt om vi kan fastställa viktiga kriterier för vad som ska vara ett säkert tredjeland. Här anger direktivet som jag ser det nu väldigt tydligt vad som anses vara ett säkert tredjeland. Det är oerhört viktigt för EU-länderna som helhet. Man måste också se det i utvidgningens perspektiv. Vi får snart tio nya länder som snart ska anpassa sig till reglerna. Det innebär att vi har ställt samman en miniminivå.
Kalle Larsson (V)
Anf. 23 Kalle Larsson (V)
Herr talman! Jag ser gärna en vidare blick än bara till detta direktiv, men jag vill också ha svar på samtliga frågor som rör detta direktiv. Vi kan börja med det vidare perspektivet och harmoniseringen inom EU. Det är vår uppfattning att harmonisering riskerar att innebära att man anpassar sig inte till de goda reglerna och exemplen utan snarare anpassar sig nedåt till dem som har de sämsta reglerna för rättssäkerhet och de lägsta kraven. Det är en uppfattning som vi delar med flera andra partier. Detta är ett allvarligt bekymmer. Oavsett om man förespråkar harmonisering eller inte måste man vara beredd att diskutera den frågan och vad som är ett rimligt direktiv som man kan gå med på. Jag inledde med att säga att jag tror att det är oerhört viktigt att göra det precis nu. Man får en situation i Europa inom EU där harmonisering ska gälla, det vill säga gemensamma regler som man inte kan avvika ifrån. Det är vad vi nu i stor utsträckning kommer att se. De första reglerna och vilka signaler de sänder är då oerhört väsentliga. Låt mig ställa en mycket konkret fråga. Är ministern nöjd med de signaler de direktiv vi hittills har antagit sänder? Det är en sak att säga att det står om rättssäkerhet och individuell prövning. Men både ministern och jag är fullt medvetna om att det läcker som ett såll, som man brukar säga, när det gäller rättssäkerheten. Det finns ett antal undantag för hur man ska behandla människor som är asylsökande. På den nivån kan vi trots allt föra samtalet. Är vi nöjda med att det ska vara så? På vilka punkter skulle ministern vilja förbättra direktivet ytterligare? På vilka punkter borde direktivet skrivas om och förbättras? Ett sådant besked vore välkommet för kammaren. Det är utmärkt om vi i riksdagen kan få besked från ministern om förhandlingsläget. Det handlar inte om att avslöja enskilda länder. Det brukar man inte vilja göra i den här typen av förhandlingar. Men man kan ändå tala om på vilka punkter som den svenska regeringen anser att direktivet bör förändras. Finns det någon punkt som för regeringen är så viktig att man är beredd att använda sitt veto för att stoppa direktivet? Om det inte finns ett enda läge där man är beredd att säga: Vi är inte med som undertecknare av detta direktiv, och då stoppas direktivet, har man en relativt svag förhandlingsposition. Det måste trots allt erkännas. Så till de frågor jag ställde. Det är nu man börjar diskutera bindande överenskommelser när det gäller tredjeland. Vilka länder ska alla anse vara säkra tredjeländer? Det är oerhört angeläget att de krav som ställs inte kan drabbas av den kritik som jag läste upp från UNHCR, och som jag vet att man kvarstår vid efter kontakt med UNHCR. Det är inte så att mötet mellan ministern och UNHCR har förändrat UNHCR:s position. Den kritik som jag har citerat och refererat kvarstår och är lika tung som tidigare. Jag ställde två övriga frågor. Det gäller först det förenklade asylförfarandet vid gränsen. Risken är stor att man får så låg nivå för rättssäkerhetsgarantierna att det inte kan talas om rättssäkerhet. Enligt UNHCR borde det till och med vara så att detta krav ska raderas från direktivet. Är ministern beredd att se till att så sker, och med vilken styrka? Jag återkommer till frågan om rätten att kvarstanna i landet under prövningen av ett överklagande.
Barbro Holmberg (S)
Anf. 24 Barbro Holmberg (S)
Herr talman! Det är oerhört viktigt att vi får det här golvet. Det är så man måste se det. Vad vi nu förhandlar om är ett golv under vilket man inte kan gå. När det gäller säkra tredjeländer är det viktigt att reglerna är bindande och att man får detta golv som ingen kan gå under. Det som nu står om säkra tredjeländer är att de länder som man sänder tillbaka personer till ska vara sådana där den asylsökande inte ska drabbas av förföljelse. Det är ett grundläggande krav. Men man går också utöver det och säger att det land som man sänder tillbaka någon till också måste respektera förbudet att i sin tur skicka tillbaka vederbörande till ett land där personen kan drabbas av förföljelse. Det finns också kravet att det ska finnas en fungerande asylprocess i det land som man kan skicka tillbaka någon till och som är ett säkert tredjeland. Det ska finnas en asylprocess där vederbörande kan få flyktingstatus antingen av landet självt eller av UNHCR. Man kan tänka sig betydligt högre nivå för kriterierna. Men detta är golvet som nu är lagt. Det är viktigt att se det så. Det gäller särskilt mot bakgrund av att vi snart har tio nya medlemsstater i EU som måste anpassa sig till detta golv. Men visst skulle man också kunna tänka sig betydligt högre nivå för reglerna. Sedan till frågan om gränsförfarandena. Det hade vi också en väldigt lång diskussion om när jag träffade flyktingkommissarien. Det är en artikel som handlar om ett summariskt gränsförfarande. Det är något som vi från svensk sida helst hade sett skulle ha utgått. I det avseendet håller jag med Ruud Lubbers. Vi har haft väldigt ingående samtal om detta. Detta är en artikel som är väldigt viktig. Man ska kunna direktavvisa människor som kommer från ett säkert grannland. Kalle Larsson vill veta hur vi tänker i förhandlingarna. Vårt första alternativ är naturligtvis att artikeln ska utgå helt och hållet därför att den egentligen inte behövs. Det ser inte ut som att vi kommer att få gehör för detta, utan förmodligen kommer artikeln att finnas där. Utsikterna är inte särskilt ljusa. Man kan tänka sig två linjer. Den ena är att vi ska kräva att det alltid är en individuell prövning. Då har man fastlagt de grundläggande flyktingrättsliga principerna. Den andra alternativa linjen som man också kan förhandla utifrån är att man ska ställa så höga krav på de säkra grannländerna att det i princip bara blir ett mycket fåtal länder det handlar om. Man kan till exempel tänka sig att man ställer kravet att detta säkra grannland som man kan återsända personer till fullt ut ska tillämpa Europakonventionen. Det antal stater som då blir aktuella blir i princip Schweiz, Lichtenstein och Norge. Det finns flera olika sätt som man kan moderera det så att man inte frångår de grundläggande asylrättsliga principerna. Det är utifrån de linjerna som vi har förhandlat.
Kalle Larsson (V)
Anf. 25 Kalle Larsson (V)
Herr talman! Först har jag en kort kommentar om Europakonventionen. Skulle den gälla skulle det till och med vara svårt att avvisa flyktingar tillbaka till Sverige från andra EU-stater. Enligt vår uppfattning använder Sverige i praktiken inte FN:s flyktingkonvention som grund för asyl eftersom 1,3 %, tror jag, av dem som söker asyl får det på flyktingkonventionens grund. Men det är möjligen en annan debatt än dagens. Jag uppskattar den nya ton som nu framträder när det gäller förenklat asylförfarande vid gränsen. Det var inte riktigt den som gavs uttryck för i det ursprungliga svaret. Där pekade ministern snarare på att även dessa förfaranden är noggrant reglerade med miniprinciper och garantier. Då låter det snarare som om man i Sverige är ganska nöjd med det här förfarandet. Nu förstår jag att det inte är så. Då kvarstår min fråga som jag ställer för tredje gången: Är Sverige berett att använda veto för att stoppa direktivet när det gäller detta? Vi är ju överens om att den här direktivdelen inte är i överensstämmelse med vad vi skulle vilja se. Låt mig sedan gå över till frågan om golv och harmonisering. Nej, det är inte längre frågan om bara golv. Det är snarare frågan om att man nu för första gången bestämmer sig för att införa tvingande regler för säkert första asylland. Det är det kvalitativt nya i det här förslaget. Jag citerar en sista gång, också denna gång på engelska, vad Steve Peers, University of Essex, säger i Statewatch: "Moreover, with its decision to require Member States to lower their standards as regards asylum law, the JHA Council has crosseds the Rubicon. The Council is no longer solely setting minimum standards for protection, which already runs the risk of a competitive 'race to the bottom' by Member States reducing levels of protection in order to deter claims. Now it is at least partly in the business of forcing them to lower standards, setting a low ceiling for protection rather than a low floor." Det är det som är det kvalitativt nya i den diskussion vi nu för. Man tvingar medlemsstater till sämre villkor än vad man själva önskar.
Barbro Holmberg (S)
Anf. 26 Barbro Holmberg (S)
Herr talman! Möjligheten att använda veto finns ju alltid, men jag tycker definitivt inte att vi är där ännu. Det finns ett antal frågor kvar. Som jag inledningsvis sade läggs väldigt många viktiga grundprinciper fast i det här direktivet. Sedan är det några frågor kvar. De handlar bland annat om gränsprocedurerna, till exempel detta med individuell prövning eller detta med mycket höga krav för när man kan sända tillbaka till ett säkert tredje land. Man måste se till helheten. Är det värt att missa alla de grundprinciper som vi har fått fram? Vi får aldrig igenom allt som vi själva vill, men det måste vara acceptabelt. Med det här direktivet får vi trots allt ett golv som betyder att vi hittar en gemensam nämnare som sänder signaler att det ska vara möjligt att överklaga, det ska vara en individuell prövning, man ska ha rätt till tolk etcetera. Detta är det som sedan sätter standarden inför till exempel utvidgningen. Sedan kan man gå vidare och försöka få en högre nivå på harmoniseringen. Det tycker jag är bra. Jag tror att det är bra att vi får en högre nivå på harmoniseringen av asylpolitiken i Europa. Det här är ett första steg. Jag tror att vi kommer att nå fram den 1 maj. Jag tror också att det kommer att betyda väldigt mycket för att höja nivån på asylprocedurerna i många EU-länder. Det kommer också att vara en signal och ett rättesnöre för de kandidatländer som kommer in.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.