EU-ländernas samarbete mot barnsexturism

Interpellation 2005/06:314 av Stafilidis, Tasso (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2006-03-21
Anmäld: 2006-03-21
Besvarad: 2006-04-04
Sista svarsdatum: 2006-04-04

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 21 mars

Interpellation 2005/06:314 av Tasso Stafilidis (v) till statsrådet Ulrica Messing (s)

EU-ländernas samarbete mot barnsexturism

Det har kommit till min kännedom att Frankrike tagit initiativ till ett gemensamt samarbete mot barnsexturism mellan medlemsländerna i EU. Initiativet lades fram vid ett informellt EU-turismministermöte i oktober 2005 och innehöll förslag till tre typer av åtgärder mot barnsexturism:

- Att upprätta en informell myndighet för samråd mellan medlemsstaterna för att samordna bästa möjliga rutiner för att bekämpa barnsexturism. Att inrätta en webbsida i syfte att göra en kartläggning av situationen i länder drabbade av barnsexturism.

- Att anta en europeisk stadga, inspirerad av Ecpats Uppförandekod för resebranschen mot barnsexturism, även riktad till annan yrkespersonal.

- Att initiera ett samarbete mellan medlemsstaternas ambassader i länder drabbade av barnsexturism, tillsammans med lokala myndigheter och enskilda organisationer (NGO:er) på platsen.

Frankrike har vid två tillfällen tagit upp initiativet igen i olika EU-sammanhang för att diskutera förslaget och konkretisera dess innehåll. Senast i mars i år höll Alain Bodon från det franska turismministeriet ett tal i Vilnius där han bad om stöd från de europeiska regeringarna. Än så länge har inga andra regeringar visat sitt stöd, inte heller Sveriges.

Den svenska regeringen har sedan tidigare gjort ett tydligt ställningstagande mot barnsexturism som värd för den första världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn i Stockholm 1996. Barnsexturism var då, och förblir i dag, en av de centrala frågorna i den globala barnsexhandeln. I slutdeklarationen från kongressen betonades behovet av nära samarbete och informationsutbyte regeringar emellan och det civila samhället för att på alla sätt motarbeta kommersiell sexuell exploatering av barn. Detta bekräftades även i den nationella handlingsplan som regeringen utarbetade 1998 och uppdaterade 2001.

Jag vill därför fråga statsrådet:

Avser statsrådet att hörsamma det franska initiativet till ett samarbete mot barnsexturism mellan EU-länderna?

Vilka fler åtgärder avser statsrådet att vidta med anledning av det franska initiativet?

Debatt

(15 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2005/06:314

Webb-tv: EU-ländernas samarbete mot barnsexturism

Dokument från debatten

Riksdagens protokoll 2005/06:101 Tisdagen den 4 aprilProtokoll 2005/06:101 7 § Svar på interpellation 2005/06:314 om EU-ländernas samarbete mot barnsexturism

Protokoll från debatten

Ulrica Messing (S)

Anf. 29 Ulrica Messing (S)

Fru talman! Tasso Stafilidis har frågat mig dels om jag avser att hörsamma det franska initiativet till ett samarbete mot barnsexturism mellan EU-länderna, dels vilka fler åtgärder jag avser att vidta med anledning av det franska initiativet. Den svenska regeringen prioriterar sedan länge arbetet med att förebygga och bekämpa sexuell exploatering, prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Centralt i detta arbete är insatser som fokuserar på grundorsakerna till dessa övergrepp. Det handlar om nolltolerans för mäns efterfrågan på kvinnor och barn för sexuella ändamål och åtgärder för att stärka kvinnors och barns sociala, ekonomiska, juridiska och politiska ställning runtom i världen. Den 1 april 2005 skärptes bland annat förbudet mot köp av sexuella handlingar av barn så att det nu omfattar även köp som sker under andra förhållanden än sådana som utgör rena prostitutionsförhållanden. Kravet på dubbel straffbarhet för att i Sverige kunna döma personer för allvarliga sexualbrott som de begått i utlandet mot barn under 18 år har också tagits bort. Genom EU:s rambeslut om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi har medlemsstaterna enats om gemensamma minimiregler när det gäller straffrättsliga åtgärder, däribland straffrättsliga påföljder, i kampen mot sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi. I sammanhanget kan även nämnas EU:s rambeslut om bekämpande av människohandel som syftar till att skapa nya gemensamma minimiregler i EU:s medlemsstater när det gäller straffrättsliga påföljder och andra former av straffrättsliga åtgärder mot människohandel. Jag vill understryka att jag stöder och uppmuntrar det arbete som den svenska resenäringen sedan 1992 har gjort för att stoppa sexhandeln med barn. Jag stöder också det arbete som Ecpat Sweden gör i kampen mot barnsexturism och det samarbete de har med den svenska resenäringen. Även när det gäller det europeiska samarbetet i kampen mot turism där barn utnyttjas sexuellt har Sverige varit delaktigt, bland annat i en arbetsgrupp under kommissionens rådgivande kommitté för turism med uppgift att utarbeta förslag i kampen mot barnsexturism. Kampen mot barnsexturism har alltså pågått i ett antal år, men jag tycker det är ett bra initiativ av Frankrike att nu sätta press på hur samarbetet inom EU kan förstärkas. Frågor kring hur vi mest effektivt kan bekämpa den globala barnsexturismen kommer nu att diskuteras vidare i kommissionens rådgivande kommitté för turism i juni i år. Sverige avser självklart att delta aktivt på detta möte.

Ulrica Messing (S)

Anf. 29 Ulrica Messing (S)

Tasso Stafilidis (V)

Anf. 30 Tasso Stafilidis (V)

Fru talman! Detta är en mycket viktig fråga. Jag vill tacka Ulrica Messing för svaret, men jag kan ändå inte låta bli att faktiskt ifrågasätta vad regeringen konkret har gjort när det handlar om barnsexturism. Och då pratar vi inte om människohandel och trafficking , statsrådet, utan det vi pratar om är barnsexturism. Det är otroligt viktigt att vi faktiskt använder oss av det begreppet och den definitionen, därför att det handlar om helt andra aspekter än både människohandel och trafficking gör. Det är viktigt att tydliggöra skillnaden mellan människohandel för sexuella ändamål och barnsexturism. Det är vanligt att barn utnyttjas utan att det utväxlas några pengar. Den vuxne förövaren kan till exempel ha barnet på sitt hotellrum den vecka som semestern varar. Barnet får mat och annat men tvingas till våldtäkter gång på gång. Det är glädjande att Ulrica Messing stöder det arbete som Ecpat Sverige gör. Jag vet att många av oss som sitter här har träffat Ecpat Sverige och tagit del av det arbete de gör. Men vad jag har förstått har Ulrica Messing aldrig ens haft någon möjlighet att träffa Ecpat. Jag hoppas att Ulrica Messing kan göra det, för de är just den viktiga organisation som Ulrica Messing tar upp i sitt svar. När det gäller det konkreta förslag som Frankrike och den franska turistministern, alltså motsvarigheten till Ulrica Messing i Frankrike, har lagt fram hoppades jag att Ulrica Messing skulle berätta här i talarstolen och i interpellationssvaret att Sverige självfallet ställer sig bakom hela det initiativet och att vi tillsammans med Frankrike kommer att både stödja och ställa de här kraven. Det handlar om att inrätta en informell myndighet för samråd mellan medlemsstaterna för att samråda om bästa möjliga rutin för att bekämpa barnsexturism, att inrätta en webbsida i syfte att göra en kartläggning av situationen i länder drabbade av barnsexturism, att anta en europeisk stadga just inspirerad av Ecpats uppförandekod för resebranschen mot barnsexturism och även riktad till annan yrkespersonal och slutligen att initiera samarbete mellan medlemsstaternas ambassader i länder drabbade av barnsexturism tillsammans med lokala myndigheter och enskilda organisationer på platsen. Fru talman! Jag hoppas att Ulrica Messing här i dag kan tala om för alla oss som deltar i debatten att Sverige faktiskt är berett att ställa sig bakom det franska initiativet och tillsammans med Frankrike driva det på det möte som Ulrica Messing ska åka till i juni med kommissionens rådgivande kommitté. Sedan har jag en rad olika konkreta förslag på vad jag tycker att Sverige ska göra, för nu är det viktigt, och det är ytterst viktigt för regeringen. Egentligen är det inte intressant för oss här i dag att debattera till exempel det fantastiska arbete som Ecpat gör eller det fantastiska arbete som andra länder gör och som EU gör, i dag ska vi debattera vad vi i Sverige, vad turistministern kan göra, vad regeringen ska göra och hur vi ska agera omgående.

Margareta Israelsson (S)

Anf. 31 Margareta Israelsson (S)

Fru talman! Också jag vill tacka ministern för svaret, men kanske främst Tasso Stafilidis för initiativet att göra det möjligt för oss att diskutera den här frågan. Jag tycker att det skulle vara väldigt bra om den svenska regeringen kunde stödja det här förslaget. Jag noterar också i ministerns svar någonting som jag faktiskt inte kände till, att det redan finns en arbetsgrupp under kommissionens rådgivande kommitté som arbetar med turism och som ska utarbeta förslag i kampen mot barnsexturismen. Jag funderade på om kanske ministern skulle kunna säga någonting om vad det är. Jag är inte den som vanligtvis arbetar med EU-frågor så jag kan inte riktigt säga om den gruppen kanske är något som på sätt och vis arbetar med samma frågor. Jag har dock noterat att EU som sådant med förslaget till ny kommission också skulle lyfta fram barnfrågorna som ett av målen för arbetet. Det behov av mainstreaming som vi också ser i Sverige behövs naturligtvis i Europasamarbetet. Det är inte så enkelt alltid att klara ut det här. Jag har förstått att man också i Sverige tycker att alla de här frågorna ska ligga antingen under socialministern, som har ansvaret för barnens situation i Sverige, eller på utrikesministern när det gäller turism utifrån, så jag skulle vilja välkomna också Ulrica Messing in i den diskussionen. Det här är en så stor fråga att jag tror att det är alldeles utmärkt om fler av regeringens ministrar på olika sätt kan finna vägar för att delta i det här arbetet. Det dras naturligtvis fram väldigt mycket utifrån tanken på en uppförandekod och man funderar över hur man kan förhålla sig. Jag har tittat lite på vad som har hänt i EU-parlamentet och fann då att en socialdemokratisk kollega, Inger Segelström, har arbetat inom Kommittén för medborgerliga rättigheter för att se om man skulle kunna jobba fram mer kunskaper om barnens situation. Hon har lagt fram ett förslag om fördjupade kontakter med resebranschen och tredjeländer, därifrån offren ofta kommer. Inger Segelström sade till mig när jag ringde henne i dag för att få veta mer om det här att man ser det som en viktig del. Jag lyfte fram det av den anledningen att jag tror att det är just de här många olika delarna som kan samverka. Det är lätt att instämma med Tasso Stafilidis i att Ecpat är oerhört väsentligt, och den uppförandekod som man har arbetat fram kan ju vara ett led i det här. Jag tror generellt sett att det väldigt mycket handlar om kunskap. Det märker vi också i diskussionen om sexturism. Jag hoppas verkligen att det inte också kommer att handla om att vi kan förvänta oss barnsexturism till fotbolls-VM. Jag tycker att det görs ett väldigt bra arbete från regeringens sida och från idrottsrörelsens sida för att på olika sätt markera i de här frågorna. I det förslag som jag nämnde tidigare talar man också om EU:s och medlemsstaternas ansvar för kvinnor och barn som fallit offer för sexslavhandel i EU. Men det ligger naturligtvis utanför ministerns ansvarsområde att fundera över hur de här barnen så att säga hanteras. Avslutningsvis förstod jag att jämställdhetsutskottet i Europaparlamentet i höstas enades om en EU-finansierad kampanj om den förnedring som det innebär att män köper och utnyttjar kvinnor och barn. Ecpat söker ju påpeka för alla oss som turistar utomlands att det här är något vi ska tänka extra på, och jag tror att det är oerhört väsentligt.

Alf Svensson (Kd)

Anf. 32 Alf Svensson (Kd)

Fru talman! Tasso, Margareta, Hillevi och jag var nyligen på ett seminarium anordnat av Ecpat, där just den här frågan togs upp. Jag vill också rikta ett tack till Tasso för att du har tagit upp den som interpellation. Rosita sitter med i Ecpats styrelse. Det är stor samling här utifrån vad Ecpat gör och verkar för. Det var också, tyckte jag, uppmuntrande att se ungdomarna samlade på det här seminariet, deras engagemang och vilja att det verkligen skulle göras någonting från samtliga politikers men naturligtvis i synnerhet från regeringens sida. Precis som Margareta Israelsson sade riktas nu uppmärksamheten mot fotbollsmatcherna i Tyskland, och vi har inget emot det. Det är säkert utomordentligt angeläget att den uppmärksamheten blir ännu större. Men just barnhandeln och barnsexturismen som försiggår år efter år efter år hamnar lätt i glömska eller lite vid sidan av uppmärksamheten, enligt mitt sätt att se. Det faktum att barn utnyttjas som slit-och-släng-vara - efter att ha utnyttjats bara slängs de på skräphögen, kan man säga, blir avskräde - tycker jag får för lite uppmärksamhet. Det borde uppmärksammas gång på gång och finnas med i de stora debattsammanhangen, i valrörelsedebatter och i partiledardebatter. Vi får lägga handen på hjärtat angående det förgångna. Det här är naturligtvis upprörande. Varje gång vi använder uttrycket mänskliga fri- och rättigheter måste detta finnas med i våra resonemang. I svaret till Tasso Stafilidis sade statsrådet: "Jag vill understryka att jag stöder och uppmuntrar det arbete som den svenska resenäringen sedan 1992 har gjort för att stoppa sexhandeln med barn. Jag stöder också det arbete som Ecpat Sweden gör i kampen mot barnsexturism och det samarbete de har med den svenska resenäringen." Jag betvivlar inte att så är fallet, men jag skulle gärna vilja att statsrådet talar om på vilket sätt hon stöder och uppmuntrar verksamheten, som bland annat och i synnerhet Ecpat bedriver. Ett problem, såvitt jag kan förstå, är att frågorna ligger på för många statsråd. När vi över huvud taget tar upp frågor om barnsexturism och barnhandel - även i ett vidare perspektiv som vi inte ska ta upp här och nu - märker vi att det är många statsråd som är involverade. Vem har ansvaret, statsrådet, för den utgående turismen? Vilket statsråd har det ansvaret? Jag har en fråga som Ecpatledningen gärna vill ha svar på. Kan statsrådet verka för att de som jobbar med turism får utbildning, det vill säga får en obligatorisk information och utbildning i dessa frågor? Det är angeläget, menar vi.

Rosita Runegrund (Kd)

Anf. 33 Rosita Runegrund (Kd)

Fru talman! Jag vill också rikta ett tack till Tasso Stafilidis för interpellationen. Jag vill börja där Alf Svensson slutade, nämligen till exempel turistgymnasium. För några veckor sedan besökte jag turistgymnasiet på Tjörn. Jag hade lektioner för de elever som utbildas i turism, både nationellt och internationellt. Behovet av information var enormt. Under den lektionstimmen hade man kunnat höra en knappnål falla. Dessa ungdomar sökte information och ville veta mer om hur de skulle kunna vara ett stöd i att få ut informationen om vad barnsexturism egentligen innebär. För tio år sedan stod Sverige som värd för den stora kongressen. Vad har Sverige gjort när det gäller barnsexturism? Jag har i olika motioner sedan 1999 tagit upp frågan om barnsexhandel, barnsexturism och sexuell exploatering av barn. År 2000 väckte vi en kommittémotion där vi efterlyste konkreta insatser när det gäller informationskampanjer. Vi efterlyste också strategier för internationellt samarbete. Jag tycker att det svar, fru talman, som Ulrica Messing gav till Tasso Stafilidis är det mest fega svar jag har hört ett statsråd lämna i en så stor och viktig fråga. Under tio år, sedan den stora kongressen, har Sverige haft ansvaret. I uppdateringen av den nationella handlingsplanen från 2001 nämns inte ordet barnsexturism, trots att det fanns med i intentionerna till världskongressen. Jag vill stryka under precis de frågor som Alf och Tasso har ställt. Jag reagerar på den feghet som framgick i svaret. Jag vill veta vad regeringen vill göra när det gäller EU-samarbetet. Jag vill också veta hur man tänker stödja Ecpat och vad man har gjort när det gäller att stödja Ecpat som organisation. Jag kan läsa i handlingsplanen hur mycket pengar som har delats ut till olika organisationer, men jag kan inte utläsa vad den svenska regeringen konkret har gjort i frågan om barnsexturism. Där vill jag ha ett klart svar av Ulrica Messing.

Hillevi Engström (M)

Anf. 34 Hillevi Engström (M)

Fru talman! Tack för initiativet till debatten. Det kan vara på sin plats att poängtera vad barnsexturism är. Det är ett konstigt ord: barn-sex-turism. Det borde inte hänga ihop. Det handlar om att vuxna människor, företrädesvis män, köper utsatta barns kroppar och våldtar dem - ibland för pengar, ibland för rum och lite mat. De vuxna personerna är inte bara turister. Det rör sig om utlandsstationerade affärsmän, om FN-soldater, om biståndsarbetare, om politiker, om människor av alla möjliga slag, som befinner sig i de länder där barn är särskilt utsatta. Den formen av exploatering drabbar mer än tre miljoner barn i världen. Det är barn som lever under små omständigheter och som ibland blir tvungna att ägna sig åt den formen av verksamhet för att få mat och tak över huvudet. Tidigare fanns en utbildning för svenska FN-soldater som bedrevs på Swedint i Södertälje. Där fick alla svenska blivande FN-soldater utbildning och information innan de sändes i väg. Den finns inte sedan ett år tillbaka, enligt uppgifter vi har fått från Ecpat. Det är en konkret fråga: Varför har den utbildningen upphört? Det är kanske svårt för turistministern att svara, men vilken syn finns på utbildningen? Vi tycker att det är viktigt att uppförandekoden mot barnsexturism blir en realitet. Den innebär att det finns en policy mot barnsexhandel, att det finns utbildningar för personer som jobbar i dessa länder och i Sverige och att det görs ett avståndstagande. Vi som reser till Thailand eller andra länder i framför allt Asien och Afrika ska få information. Många svenskar är av uppfattningen att de kanske gör barnen en tjänst genom att ge dem pengar till mat. De ser inte att det är ett cyniskt utnyttjande. Då måste alla resenärer göras medvetna - turister likaväl som affärsmän och utlandsstationerade. Det vore rimligt att all personal som åker ut från Sverige från UD, från Sida och från riksdagen får mer kunskap om detta. De ska veta att den verksamheten inte accepteras. De kommer att bli hemsända och straffade i Sverige. Sedan lagen infördes om att kunna bli straffad i Sverige för ett brott utomlands är det bara två fall av barnsexturism som har lett till straff i Sverige. Många tror att verksamheten har upphört. Det är inget man pratar om, och då är det inte heller ett problem. Jag vill konkret ha svar på frågan: Varför utbildar man inte längre svenska FN-soldater om konsekvenserna av barnsexturism?

Ulrica Messing (S)

Anf. 35 Ulrica Messing (S)

Fru talman! Nu vill jag återigen understryka att det här är en otroligt viktig fråga. Jag hoppas också att ledamöterna har respekt för att fem personer hinner ställa fler frågor under sina minuter än vad jag hinner svara på alla frågor under mina korta inlägg. Det betyder inte att jag inte tycker att detta är viktigt. Jag ska göra mitt allra yttersta för att kommentera allt det ni har lyft upp. Jag riktar mig först till Tasso Stafilidis. Jag deltar i en rad olika turistseminarier i Sverige. Jag har också deltagit i en del stora mässor utomlands. I de sammanhangen träffar jag ofta aktiva kvinnor och män inom Ecpat. Om det är någon särskild person som är besviken på att han eller hon och jag inte har mötts lyssnar jag naturligtvis gärna på den, men jag träffar folk som är engagerade i Ecpat i olika sammanhang. Jag gör det ofta kopplat just till seminarier och konferenser där turistnäringen är en viktig del. Det arbete som de gör är oerhört viktigt. Jag är övertygad om att det engagemang som Ecpat har byggt upp, internationellt och i Sverige, har betytt mycket för att synliggöra frågorna inom svensk turistnäring och också att våga vara tydliga i att ta avstånd från dem. Det franska initiativet är oerhört bra. Tanken är att vi alla kan vara en del i processen från det franska initiativet fram till mötet i juni. Där ska vi fortsätta att diskutera frågan. Jag utgår från att vi kommer att vara det land som tillsammans med Frankrike driver fram ett beslut. Tanken är inte att det absolut måste se ut som dagens initiativ. Det finns möjlighet för alla att kanske till och med förstärka det på något område om vi kommer på ytterligare saker att lägga in och gemensamt diskutera under mötet. Förslaget som det ser ut i dag är mycket bra. Vi kommer att hjälpa Frankrike att driva processen framåt inför mötet. Jag lyssnar gärna på ännu fler konkreta förslag som Tasso Stafilidis sade att han har när det gäller vad man kan utveckla ännu mer och göra ännu tydligare. Margareta Israelsson nämnde det arbete som pågår inom EU i den arbetsgrupp som finns under kommissionens rådgivande organ. Det är en viktig del. Jag tror att det är ett led i allt det arbete som har gjorts sedan den stora konferens, som vi var värd för, ägde rum. Det sker mycket. I arbetet inom EU upplever vi ett ökat behov av att samordna insatserna utanför EU men också av att skärpa lagstiftningen inom EU. Det har vuxit i styrka. Som resultat av det har det bildats ett Östersjösamarbete. Sverige har tagit initiativ till ett regionalt samarbete inom ramen för Östersjöstaternas råd. Det är en arbetsgrupp för barnfrågor som har hjälpt till att hitta gemensamma riktlinjer och principer. Man har också arbetat mycket med omhändertagande av och stöd för barn som inom östersjöregionen utsätts för barnsexturism. Man lär av varandra när det gäller polisens arbete och socialtjänstens arbete och mycket annat. Det arbetet finansieras av Sverige. Det är vi som driver det inom Östersjöländerna. Under senare år har vi också fått visst stöd av Norge i det arbetet. Generellt är det så, som Alf Svensson pekade på, att barns situation borde uppmärksammas mycket mer i olika sammanhang. Barn är utsatta. Alf Svensson pekade på behovet av utbildning i frågorna. Det tog också Rosita Runegrund upp. I den KY som nu pågår och som har koppling till turistnäringen har man som en del i undervisningen ett särskilt block kring detta. Den utbildningen finansieras bland annat av aktörer inom rese- och turistnäringen. Både resebyråer, SAS, SJ och flera andra är aktiva. Jag tycker att det är viktiga signaler från svenska researrangörer att man är med och tar sitt ansvar för den barnsexturism som finns i världen. Jag vet inte varför utbildningen riktad mot FN-soldater har lagts ned. Jag ska ta med mig den frågan. Jag tycker att Hillevi Engström pekade på något viktigt. I alla sammanhang där svenskar representerar svenska intressen i någon form - det må vara Ericssons mobiltelefoner eller ett Sidaarbete - kan Sverige vara med och ge underlag till information och sprida kunskap om vilka regler som gäller och vilka värderingar vi står för. Det tar jag också med mig i det fortsatta arbetet. Fru talman! Jag får återkomma till övriga frågor i mitt senare inlägg.

Tasso Stafilidis (V)

Anf. 36 Tasso Stafilidis (V)

Fru talman! Jag ska presentera 13-14 konkreta förslag som turistministern kan ta med sig. Det är viktigt att turistministern tar initiativ och samlar sina kolleger - justitieministern och socialministern till exempel - så att ni tillsammans kan bilda en liten arbetsgrupp i regeringen för att lyfta fram de här frågorna. Den här frågan ligger ju inte bara inom turistministerns ansvarsområde. Jag vill uppmana turistministern att själv ta initiativ till att ha ett formellt möte med Ecpat Sverige och deras kansliledning och organisationsledning. Det tror jag skulle vara jättebra. Vilka åtgärder är det då? Några har redan nämnts. Först och främst måste Sverige se till att ställa sig bakom förslaget att utveckla förslaget från Frankrike så att det blir ett initiativ som förhoppningsvis kan beslutas i juni. En annan åtgärd är att Sverige går med i UNWTO. Det är alltså världsturismorganisationen som har FN-status sedan 2003. Den har 150 medlemsländer. Är det inte tråkigt och skamligt att Sverige fortfarande inte är medlem? Kan ministern se till att Sverige nu blir medlem i UNWTO? De så kallade sambandspoliser som finns stationerade utomlands måste få i uppdrag att sammanställa information om vad som kan göras i respektive land för att motverka svensk barnsexturism och kartlägga hur stora problemen är. Vi har fått larmrapporter även där om att de här polisresurserna i vissa länder inte längre gör något när det gäller barnsexturism och att de inte har kvar det uppdraget. Mediernas ytliga och stereotypa beskrivningar av offren och förövarna är ett jättestort problem. Man skyddar förövarna i medierna men man visar alltid upp bilder på utsatta och utnyttjade barn. Vi måste få i gång en etisk diskussion kring mediernas roll. Det finns även frivilligorganisationer som projicerar och visar upp ansikten av barn som har varit utnyttjade. Vi måste ställa krav på att SAS aktiverar sig i det här arbetet. Tänk att SAS, där Sverige är en av delägarna, inte gör någonting i fråga om barnsexturism. De avfärdar i stort sett Ecpats initiativ och allt det arbete som många andra resebolag gör. Där kan ministern också engagera sig och ställa krav. Personer som arbetar inom rättsväsendet måste få utbildning om barnsexturism. Utbildningen ska finnas inom ramen för polisutbildningen och juristutbildningen. I dag läser de juridikstuderande kanske bara ett enda seminarium om detta under sina år på juristutbildningen. Det är skamligt. Det kan vi också göra något åt. Nästa konkreta förslag är att personer som arbetar inom rättsväsendet måste få utbildning om hur den extraterritoriella lagstiftningen ska tillämpas. Det är endast två fall som har varit uppe sedan den extraterritoriella lagstiftningen trädde i kraft 1962. Även det är skamligt. Det ska inte vara Ecpat som ska stå för kostnaden för den 13-åring som fick komma hit för att vittna i domstolen. Problemet med åklagarnas nedprioritering av extraterritoriella mål om övergrepp mot barn måste tas upp och prioriteras. Vi måste se till att utbildningen för våra FN-soldater fungerar. Utbildning om barnsexturism ska också bli obligatorisk på turismutbildningarna. Staten måste se till att resekostnaderna för de barn som kommer hit och vittnar tas av statliga medel. Vi måste framför allt öka biståndet till offer för barnsexturismen. Du ska få med dig även de krav som jag inte har läst upp.

Margareta Israelsson (S)

Anf. 37 Margareta Israelsson (S)

Fru talman! Det är alldeles utmärkt att Tasso Stafilidis har sammanställt några av de frågor som vi diskuterade i samband med det seminarium där vi var inbjudna. Jag vill passa på tillfället att om igen understryka att det är oerhört bra att den här frågan sprids på flera representanter i regeringen. Justitieministern och jämställdhetsministern har varit med i de här frågorna. Även om man naturligtvis kan särskilja frågor om incest, sexuella övergrepp, våldtäkt, prostitution och barnsexturism hör de ju på något sätt samman. De handlar om makt. De handlar om slaveri. De handlar om att man kan köpa, tvinga och hantera människor - i det här fallet barn - som ting. Det är viktigt att komma ifrån det. Jag var ju med redan på den tiden då internationella Ecpat - Ecpat Sverige var ännu inte bildat - hade kontakter med den svenska regeringen för genomförandet av världskongressen. Det har sedan lett vidare till regionalt samarbete med varierande framgång. Det är bra om det europeiska samarbetet kan leda till åtgärder. Några har varit inne på handlingsplanen. Jag hade möjlighet att för regeringens del utreda exploateringsfrågorna i Sverige. Då tittade jag en hel del på handlingsplanen. Jag vill inte gå in på i vilken form eller hur, men jag tror att det vore bra om man tittade vidare på den här planen för att se vilka nya saker som har dykt upp och som kan ge oss skäl att fundera över hur vi jobbar med frågor som rör sexuell exploatering av barn vare sig det gäller Sverige eller andra länder. Frågor om barnsexturism borde naturligtvis också kunna "mainstreamas" i de delar som har varit uppe i olika inlägg här.

Alf Svensson (Kd)

Anf. 38 Alf Svensson (Kd)

Fru talman! Det är nog ingen som betvivlar att statsrådet, liksom vi alla, har ett mycket ärligt engagemang i dessa frågor. Men det ligger säkert ett värde i att de aktualiseras nu och då. Och det är klart att man mycket väl kan förstå att Ecpat finns med också på flashiga turistmässor. Faktum är ändå att Ecpat hade det ganska kämpigt när det gällde att få göra sig gällande i samband med den typen av verksamheter. Många tyckte väl att det störde den glamorösa bilden att det i sådana sammanhang också skulle talas om denna förskräckliga avigsida. Jag hoppas att vi kunde tolka statsrådet rätt när det var tal om det franska initiativet och att det inte bara handlar om att vara med i något engagemang där utan att verkligen finnas såsom accepterande part och att statsrådet anammar detta initiativ och snarare förstärker det än finns någonstans vid sidan om. Min enkla uppfattning, vilken i och för sig väl är ointressant att förmedla här, är att biståndsministern skulle ha det yttersta ansvaret för just den utgående turismen och gärna också ha titeln människorättsminister eftersom diskussionen om barnsexturism trots allt har väldigt mycket med UD att göra.

Rosita Runegrund (Kd)

Anf. 39 Rosita Runegrund (Kd)

Fru talman! Jag vill tacka Ulrica Messing för att hon ändå svarar på frågorna. Det noterar jag med glädje eftersom inte alla representanter för regeringen gör det. Jag vill faktiskt ge henne en ros för det. Ulrica Messings svar andades ändå lite tillförsikt om att hon kommer att driva frågan när det gäller det franska initiativet. Jag tackar för det klargörandet, och jag kommer att följa det. Just när det gäller handlingsplanen som Margareta Israelsson tog upp skulle jag vilja att Ulrica Messing träffar Ecpats ledning utifrån den svenska handlingsplanen. Jag tror att ni där tillsammans skulle kunna få fram hur vi ska utveckla detta och hur Sverige ska kunna fullfölja sina åtaganden när det gäller den nationella handlingsplanen. Det har också kommit till min kännedom att man inte har tagit emot Ecpats ledning på departementet, trots att man ett antal gånger har begärt att få träffa ministern. Det tycker jag är väldigt tråkigt. När det gäller svaret tycker jag att Ulrica Messing ska se över hur kompetensen är på Näringsdepartementet just när det gäller barnsexturismen. Det är en vädjan från mig. Se över den kompetens som finns så att dessa frågor kommer till sin rätt där de hör hemma.

Hillevi Engström (M)

Anf. 40 Hillevi Engström (M)

Fru talman! När det gäller frågan om just de vuxna som utnyttjar barn sexuellt i andra länder, så tror jag att en viktig avhållande faktor, tyvärr, är risken för upptäckt. Det är tråkigt att av de svenskar som utnyttjar barn sexuellt i andra länder är det bara två, som vi sade tidigare, som har blivit fällda i svensk domstol. Vi har svenska poliser som är utstationerade i andra länder som polissambandsmän, och jag tror att det är viktigt att de får på sin lott också att ha en viss spaning på svenskar som begår brott framför allt mot barn i utlandet, så att de kan bli ställda inför rätta. Jag tror att risken för att åka fast för att ha våldtagit ett barn utomlands är en viktig avhållande faktor. För dem som inte begriper bättre att detta är helt olämpligt och så att säga förbjudet från början kan risken för upptäckt vara avhållande. Det tror jag är viktigt. Vi som var med på detta Ecpatseminarium fick frågan varför Sverige inte är med i FN:s världsturistorganisation. Detta nämnde också Tasso Stafilidis tidigare. Men ingen av oss kunde svara på den frågan. Därför är det viktigt att få svar på varför Sverige inte är medlem där eftersom man där kan jobba mer globalt med bland annat den här frågan. Avslutningsvis tror jag att det är viktigt att resenärer får information om andra länder via UD och UD:s hemsida. Då vore det väldigt bra om det på den hemsidan fanns tydlig information om barnsexturism och om varför det är så viktigt att ta hänsyn till barn och vad som kan hända om man ändå missbrukar barn på det sätt som det är fråga om. Därför skulle det vara positivt om det kom mer information på regeringens egen hemsida om barnsexturism.

Ulrica Messing (S)

Anf. 41 Ulrica Messing (S)

Fru talman! Jag tar emot alla de förslag som Tasso Stafilidis räknade upp inledningsvis. Och jag är beredd att tillsammans med mina kolleger i regeringen titta på vilka saker som vi genast kan åtgärda och vad vi skulle kunna driva lite mer offensivt inom EU eller internationellt. På frågan om varför Sverige inte är medlem i UNWTO är det enkla svaret helt enkelt att vi inte har tittat på de andra frågorna som UNWTO driver och som är rent kopplade till internationell turism i övrigt och om vi har haft något mervärde av det. Det finns en oerhört stor kritik från andra länder som är medlemmar där i dag att man inte driver frågorna med den intensitet och med den styrka som man skulle behöva göra. Det finns därför länder som har gått ur och inte längre är medlemmar. Men låt mig granska medlemskapet i UNWTO just bara utifrån deras arbete och åtgärder när det gäller barnsexturism, och låt mig få ompröva om det utifrån detta finns skäl för Sverige att vara aktivt. Det är mycket möjligt, om man bara tittar på detta. Men generellt finns det kritik mot organisationen just därför att den inte har varit den motor som man hade förväntat sig från början. Jag är beredd att titta på detta kopplat till just barnsexturismen för att se om vi just den vägen skulle kunna förstärka arbetet något. Jag delar Margareta Israelssons uppfattning att det är en styrka att det är många som är involverade och engagerade, vilket det måste få fortsätta att vara, även om jag inser att det problematiserar, vilket också denna debatt visar. Vi ser att det inte bara är en del som är viktig i detta sammanhang utan att det finns en rad olika åtgärder och en rad olika nyckelpersoner i vårt samhälle som är viktiga aktörer för att minska riskerna för barnsexturism. Jag vet att inte minst justitieministern uppskattar det samarbete som han har haft och de kontakter som han har haft med Ecpat, där de också har varit pådrivande i fråga om de lagskärpningar som vi har gjort. De har kunnat hjälpa oss att trycka på andra EU-länder så att vi försöker gå i takt. Ibland går Sverige före, och jag har absolut ingenting emot det. Men det är viktigt att andra länder också kommer med. Vi kommer därför att fortsätta vara många ministrar som är engagerade i frågan. Både det som Margareta Israelsson och Rosita Runegrund pekar på, nämligen att man skulle kunna titta på hur man kan utveckla den nationella handlingsplanen när det gäller dessa frågor, tycker jag låter både klokt och som en verklig åtgärd så att man kan vidga begreppet. Från min utgångspunkt är det oerhört positivt om människor reser mer och mer. Och jag tycker att det gärna kan vara lite glamoröst och lustfyllt och en upplevelse att resa. Men det betyder inte att jag inte tycker att folk ska veta vilka nackdelar som detta resande också har. Därför tycker jag att det är bra om Ecpat i olika sammanhang, inte minst på flashiga turistmässor, också påminner om detta. Myntet har också en baksida, och det är vi som vuxna som har ett ansvar för att synliggöra det och därmed också skydda barnen. Jag ska titta på vad handlingsplanen kan utvecklas kring för att frågorna ska breddas utanför Sveriges gränser och göra detta lite tydligare, inte minst kopplat till barnsexturismen. Alf Svensson tolkade mig rätt angående det franska initiativet. Jag tycker att det är bra. Vi kommer att vara pådrivande tillsammans med Frankrike. Jag tror att det kommer att landa ungefär på det sätt som Frankrike har föreslagit. Men jag utesluter inte att det kan bli några justeringar. Men det är ett bra initiativ, och vi kommer att vara pådrivande i detta arbete och rösta för det. Hillevi Engström underströk återigen behovet av information. Det är riktigt. Jag vet också att polisen i dag har ett väldigt gott samarbete med Ecpat internationellt. Och svensk polis har faktiskt legat i framkant när det gäller att kartlägga vuxnas systematiska övergrepp mot barn, allt via den bank som vi har byggt upp på Internet som nu har spridit sig i en rad andra länder, men också på andra sätt. Det är viktigt att ha en närvaro. Och där underskattar inte jag heller behovet av tydliga prejudikat. Risken att åka fast måste vara så stor att färre och färre är benägna att göra det. Det är det bästa sättet att också skydda barnen.

Tasso Stafilidis (V)

Anf. 42 Tasso Stafilidis (V)

Fru talman! Jag vill tacka turistministern för det engagemang som hon har visat i den här debatten. Jag känner mig faktiskt mycket lugnare nu efter att ha sett att även turistministern har fått en gnista i hjärtat och brinner lika mycket som vi för den här frågan. Jag tror att alla vi här är beredda att bistå ministern med det stöd och den hjälp som kan behövas i diskussionen och i det opinionsarbete som behövs. Jag skulle vilja uppmana turistministern att gå in på Ecpats hemsida. Där kommer hon att finna en bild som Monica Dahlström-Lannes har tagit. Man kan se två medelålders vita män gå hand i hand med två små barn. Under bilden står det att Monica träffat de här männens familjer. Fruar och barn var kvar på hotellet helt ovetande om det här. Det är just den problematiken som är så viktig. Människor begår inte sådana brott här i Sverige; det skulle de aldrig kunna tänka sig. Men just när de blir turister och åker till ett annat land är det som att vissa människor helt släpper detta med hämningar, regler, normer och gränser och gör sådant här. Det är det som vi måste lyfta fram. Det kan vara precis vem som helst som gör så här. Det är inte vissa speciella människor som gör det, utan de här människorna finns mittibland oss. Därför är det väldigt viktigt att staten har en tydlig personalpolicy. Det är också någonting som vi kan jobba med. Det gäller alltså att regeringen för sin personal sätter upp en personalpolicy som kanske till och med innehåller ett slags anmälningsplikt, ett slags införande av en anmälningsskyldighet för anställda inom staten. När man är ute och reser och ser sådant här bland sina kolleger ska man ha rapporteringsskyldighet, just för att stävja de här brotten. Tack så mycket ministern! Vi följer upp detta.

Intressenter

Frågeställare

Tasso StafilidisVänsterpartiet

Besvarad av

Ulrica MessingSocialdemokraterna