Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Europeiska rådets planer på att slopa vapenembargot mot Kina

Interpellation 2003/04:232 av Leijonborg, Lars (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-01-20
Anmäld
2004-01-20
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2004-02-03
Sista svarsdatum
2004-02-03
Besvarad
2004-02-13

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 20 januari

Interpellation 2003/04:232

 av Lars Leijonborg (fp) till utrikesminister Laila Freivalds om Europeiska rådets planer på att slopa vapenembargot mot Kina

Ett av besluten vid EU-toppmötet i Bryssel under luciahelgen var att uppmana utrikesministrarna att på nytt överväga EU:s förbud mot vapenexport till Kina. Embargot infördes efter den massaker som ägde rum på Himmelska fridens torg i Beijing 1989. Nu vill några länder med Frankrike i spetsen återuppta vapenexporten till Kina.

Det finns goda skäl att utöka handel och många andra förbindelser med Kina, trots att landet är en hård kommunistisk diktatur. En isolering av landet är ingen framkomlig väg när det gäller att främja demokrati och mänskliga rättigheter. Däremot finns det två goda skäl att inte exportera vapen till landet.

Det ena är att regimen i landet bedriver systematisk förföljelse av oliktänkande och gör sig skyldig till mycket grova brott mot de mänskliga rättigheterna. I den uppförandekod för vapenexport som EU-länderna enades om 1998 framgår att regimer som allvarligt kränker mänskliga rättigheter inte ska få köpa vapen från EU.

Det andra är att Folkrepubliken har en olöst konflikt med Taiwan där hot om användning av militära medel förekommer ständigt. Den nämnda uppförandekoden anger tydligt att export inte får ske om det finns risk för att vapnen kan komma att användas för att hävda ett territoriellt krav mot ett annat land med våld.

Såväl risken för att vapnen används för internt förtryck som för aggression finns uppenbarligen när det gäller dagens Kina. Detta har lett USA till att inte exportera vapen till Kina. Ett europeiskt beslut att slopa vapenembargot skulle skapa ytterligare motsättningar mellan EU och USA och i värsta fall leda till att också USA av konkurrensskäl känner sig tvingat att tillåta export.

Det hävdas ibland att situationen i fråga om mänskliga rättigheter i Kina har blivit bättre. Till det måste, för det första, sägas att det är mycket svårt att bedöma och, för det andra, att förbättringen i så fall inte är tillräcklig.

Situationen har fortsatt att vara präglad av politisk och religiös ofrihet, återkommande övergrepp och fängslande av oliktänkande. Kina är också det land i världen där flest människor avrättas. Människorättsorganisationen Human Rights Watch rapporterar att förföljelser och misshandel av oliktänkande, religiöst troende, fackföreningsaktiva och asylsökande bara fortsätter. Påstådda separatister i Tibet och Xinjang har utsatts för tortyr och massarresteringar, och hundratals falungongutövare har fängslats eller skickats till arbetsläger utan rättegång. Ytterligare ett problem är regimens allt hårdare regler mot Internetanvändning i Kina, vilket har resulterat i långa fängelsedomar. Mot den bakgrunden krävde Human Rights Watch att en resolution om Kina skulle antas på 2003 års FN-kommission för mänskliga rättigheter. Så här skriver organisationen i en rapport inför FN-kommissionen:

"Human Rights Watch uppmanar FN:s kommission för mänskliga rättigheter att anta en resolution som fördömer Kinas brott mot yttrande-, förenings-, mötes-, tanke-, samvets-, religions- och trosfriheten, och kräver rättsprocesser som uppfyller internationella normer. Resolutionen bör även fördöma den kinesiska regeringens untyttjande av det internationella 'kriget mot terrorismen' för att rättfärdiga fängslandet av uighurer i den autonoma regionen Xinjang-Uighur på grund av deras fredliga krav på fullständig autonomi eller självständighet; samt protestera mot landets politik för tvångsåtersändande av nordkoreanska asylsökande vilket sker i strid med internationell rätt". (HRW Briefing inför FN:s kommission för mänskliga rättigheter 59:e session).

Enligt International Herald Tribune och Financial Times (båda den 13 december 2003) har nyligen såväl Tyskland som Frankrike krävt ett slopande av vapenembargot. EU-kommissionens ordförande, Romano Prodi, menar att tiden har kommit för en omprövning, och Kina ska ha "tryckt på EU för att häva embargot". Vidare framgår av dessa pressuppgifter att särskilda, mer tillåtande, vapenexportregler är tänkta att tillämpas bara för Kina och inte för andra länder som begår övergrepp liknande Kinas beträffande mänskliga rättigheter, vilket naturligtvis på ett sätt är bra men samtidigt understryker orimligheten i saken.

Samtidigt som flera EU-ledare vill bana väg för att häva embargot finns ingen tanke på någon liknande behandling av Taiwan, som är en demokrati med fria val, fri press, rättsstatens kännetecken och andra demokratiska egenskaper.

Vem ska Kina använda sina importerade vapen emot? En målgrupp är naturligtvis inhemska dissidenter, vilka redan i dag drabbas av regimens massiva förtryck. Den enda stat som Kina i dag kan tänkas använda vapen emot är Taiwan, som också hotats militärt, ekonomiskt, diplomatiskt och verbalt av Kina år efter år.

Konsekvenserna av förslaget strider dessutom helt mot de "Unionens värden" och "Unionens mål" som de anges i konventets förslag till ny grundlag (Avdelning I). Ett upphävt vapenembargo skulle gå stick i stäv med både tidigare och nya riktlinjer för EU:s kontakter med Kina och dessutom strida mot den nyssnämnda uppförandekoden.

Stats- och regeringschefernas beslut avvisades omedelbart av Europaparlamentet (resolution den 18 december 2003). Med hänvisning till det kinesiska hotet mot Taiwan anser parlamentet att ett hävande av vapenembargot är fel väg att gå, och kräver att embargot ligger fast. För att kunna överväga ett hävande av förbudet mot vapenexport kräver parlamentet att Kina gör avsevärda framsteg i fråga om mänskliga rättigheter. Den liberala gruppens representant ställde i parlamentsdebatten den mycket relevanta frågan: "Ska vi sluta ögonen för att en diktaturstat, Kina, hotar en av Fjärran Österns främsta demokratier, Taiwan? När det gäller mänskliga rättigheter och demokrati är Taiwan en förebild, medan Kina är ett skräckexempel. Ska vi nu vara med och hjälpa kineserna att upprusta? Det, anser vi, är en riktigt dålig idé." Samtliga närvarande svenska parlamentariker, inklusive de socialdemokratiska, röstade för resolutionen.

Det är mot denna sammantagna bakgrundsbeskrivning uppseendeväckande att Sverige genom Göran Persson inte direkt gick emot förslaget att EU-länder ska få exportera vapen till Kina. Enligt Financial Times stödde Göran Persson förslaget om översyn. Som svar på fråga i kammaren efter Europeiska rådets möte ville statsministern reducera sin insats före toppmötesbeslutet till ett inlägg i en procedurfråga: "Jag tillstyrkte att frågan ska prövas på nytt men underströk att det bara gällde proceduren. Substansen, vilka beslut vi skall ta, får vi komma tillbaka till och samråda omkring. Nu går frågan till utrikesministrarna. De får börja med en diskussion om substansfrågan. Sedan kommer den så småningom tillbaka till Europeiska rådet. Det var alltså ett förslag om vilken process som skall gälla, inte ett förslag om vilket beslut som skall tas" (den 16 december 2003).

Faktum kvarstår dock, Sveriges statsminister stödde att frågan om översyn togs upp, rimligen väl vetandes att översynens enda och tydliga syfte är att bana väg för export till Kina av vapen från ett antal EU-länder @ vapen vars användning antingen är att hävda inhemskt förtryck, eller att angripa en demokratisk granne, Taiwan.

Mot bakgrund av det anförda vill jag fråga utrikesministern:

Varför motsatte sig enligt utrikesministerns bedömning inte Sverige vid Europeiska rådets möte förslaget att se över vapenembargot mot Folkrepubliken Kina?

Vilka åtgärder avser utrikesministern att vidta för att säkra att EU inte slopar vapenembargot mot Kina innan en lösning av Taiwanfrågan finns i sikte och en tydlig förbättring av situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina kunnat registreras?

Debatt

(4 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2003/04:232, Europeiska rådets planer på att slopa vapenembargot mot Kina

Interpellationsdebatt 2003/04:232

Webb-tv: Europeiska rådets planer på att slopa vapenembargot mot Kina

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Laila Freivalds (S)
Anf. 1 Laila Freivalds (S)
Fru talman! Lars Leijonborg har frågat mig varför Sverige vid Europeiska rådets möte den 12 december förra året inte motsatte sig förslaget att se över vapenembargot mot Folkrepubliken Kina. Lars Leijonborg har även frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkra att EU inte slopar vapenembargot mot Kina innan en lösning av Taiwanfrågan finns i sikte och en tydlig förbättring av situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina kunnat registreras. Inledningsvis vill jag säga att jag delar Lars Leijonborgs oro över situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina. I vår nyligen publicerade rapport konstateras bland annat att allvarliga brott mot till exempel yttrande-, församlings- och pressfriheten begås. Någon politisk opposition tolereras inte. Samtidigt är det kinesiska samhället statt i snabb förändring i takt med landets ekonomiska utveckling och successiva öppnande mot omvärlden. Människors liv styrs i dag i långt mindre grad av partiet och den privata sfären har vidgats. Låt mig även säga att jag delar Lars Leijonborgs uppfattning att en isolering av Kina inte är något alternativ om vi önskar främja landets demokratiska utveckling och att det finns goda skäl att utöka förbindelserna med Kina. Sveriges och EU:s relationer till Kina har också utvecklats avsevärt de senaste åren. Att Kinas relationer till omvärlden förändrats markant illustreras till exempel av landets viktiga roll i att få till stånd sexpartssamtalen om den nordkoreanska kärnvapenfrågan. Kina är inne i en förändringsprocess, och det är viktigare än någonsin att landet utsätts för impulser från omvärlden. Detta är inte minst viktigt när det gäller frågor om de mänskliga rättigheterna där såväl Sverige som EU har en omfattande dialog med Kina. Nu till frågan om vapenembargot mot Kina och den kommande EU-diskussionen i den frågan. Som Lars Leijonborg nämner tog Europeiska rådet den 12 december beslut om att se över frågan om vapenembargot mot Kina. Sverige motsatte sig inte en sådan översyn, dels eftersom frågor där det råder oenighet inom EU bör beredas ytterligare, dels eftersom vi välkomnar en grundlig diskussion av de frågeställningar som frågan om vapenembargot ger upphov till. Vid utrikesministermötet den 26 januari bekräftades att en beredning i frågan om vapenembargot skulle äga rum inom EU under våren. Denna diskussion kommer att bli avgörande för unionens beslut, och jag vill inte föregripa den här i dag. Låt mig bara säga att Sverige har betonat att situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina måste vara en viktig del av den fortsatta diskussionen om vapenembargot. För att undvika eventuella missförstånd vill jag betona att även om vapenembargot skulle hävas så blir det inte, vilket man kan föranledas att tro när man läser Lars Leijonborgs interpellation, fritt fram för vapenförsäljning till Kina. Ett sådant resonemang bortser nämligen från det omfattande regelverk som i dag reglerar vår krigsmaterielexport till andra länder. Export av krigsmateriel grundar sig på nationella beslut. Utöver medlemsländernas nationella lagstiftningar finns inom EU, som Lars Leijonborg själv nämner, dessutom en uppförandekod för vapenexport som i sin nuvarande utformning har varit i kraft sedan 1998. Skulle EU efter sin beredning, inklusive en bedömning av den aktuella MR-situationen, besluta om ett hävande av embargot mot Kina kommer beslut om vapenexport att fattas i enlighet med såväl nationell lagstiftning som denna uppförandekod. Inom EU kommer vi i den fortsatta beredningen av frågan även att diskutera tillämpningen av uppförandekoden. Uppförandekoden återspeglar ett antal grundläggande och gemensamma villkor i medlemsländernas nationella lagstiftning. Till dessa hör bland annat respekten för mänskliga rättigheter i mottagarlandet liksom risken för regionala konflikter. När det gäller Kina måste båda dessa kriterier vägas in vid en bedömning.
Lars Leijonborg (Fp)
Anf. 2 Lars Leijonborg (Fp)
Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret på min interpellation. Först vill jag säga att distinktionen mellan det så kallade vapenembargot och uppförandekoden för vapenexport inte ska överdrivas. Jag tror inte ett ögonblick att det skulle bli så att vapenembargot upphävdes men EU-länderna ändå avstod från vapenexport till Kina. All min erfarenhet av vapenexport säger mig att det ögonblick då embargot hävs kommer exporten att ta fart. Mycket riktigt säger också utrikesministern att de båda faktorerna, både det så kallade embargot och uppförandekoden, kommer att diskuteras i ett sammanhang. Jag anser, som framgår av interpellationen, att vi ska ha ett omfattande och gärna växande handelsutbyte med Kina. Jag tror inte att isolering av Kina är en framkomlig väg. Men det är en mycket rimlig attityd att vi i det handelsutbytet avstår från att sälja vapen som en markering av att vi inte accepterar den kinesiska regimens uppträdande mot oliktänkande och att vi känner stor oro inför konflikten mellan Peking-Kina och Taiwan. Jag blir lite trött när jag tänker på det här ämnet. För mig är det så uppenbart att det som än en gång saknas är en bra dialog mellan Europa och USA. Den europeiska unionen säger sig ofta vilja spela en jämbördig roll med USA på världsscenen och stå för viktiga europeiska värden som demokrati och mänskliga rättigheter. USA har deklarerat liknande ambitioner på världsscenen och har i fallet Taiwan uppenbarligen genom militära insatser, genom att man har flottstyrkor i regionen, sett till att det finns en militär uppbackning för Taiwans oberoende. Jag tycker att Europa skulle känna ett motsvarande ansvar såväl för den så kallade MR-situationen, som ni säger på UD, det vill säga situationen för mänskliga rättigheter, och för Taiwans fortsatta oberoende. Både argumenten talar för det första för att man bör ha ett samråd med USA i sådana frågor och ha en gemensam Kinapolitik och för det andra för att det är helt fel att upphäva vapenembargot. Planerna har mycket riktigt väckt stor oro i Washington. Det hör också till saken att det inte finns någon majoritet i Sveriges riksdag för att stödja ett upphävande av vapenembargot. Såvitt jag förstår är resultatet av den överläggning som varit i EU-nämnden helt entydig. Regeringen har inte mandat att stödja ett upphävande av vapenembargot. På samma sätt som införandet skedde med enhällighet måste ett upphävande av embargot ske med enhällighet. Jag skulle gärna se att utrikesministern var tydligare och deklarerade att Sverige icke kommer att medverka till ett upphävande av vapenembargot. Jag vore tacksam för att få det beskedet.
Laila Freivalds (S)
Anf. 3 Laila Freivalds (S)
Fru talman! Som frågan ligger nu i utrikesministerrådet handlar det om att den har kommit upp till diskussion. Jag anser inte att Sverige, och inget annat land heller, ska invända mot att föra en diskussion. När detta vapenembargo en gång infördes så infördes också andra sanktioner och embargon mot Kina. Alla de har upphävts under 90-talet. Det är bara vapenembargot som är kvar. Jag anser att man inte ska motsätta sig att initiativ har tagits till att föra upp frågan till en diskussion. Å andra sidan ska man inte heller innan man har fört diskussionen bestämma sig för vilken uppfattning man har. Den uppfattningen måste komma som en konsekvens av de överväganden som kommer att göras och de diskussioner som kommer att föras. Jag vill gärna ha förståelse för att jag inte uttalar någon uppfattning om vad den svenska ståndpunkten kommer att bli. Jag ska vara oerhört tydlig när det gäller att vi vill ha frågan ordentligt belyst och genomdiskuterad just mot bakgrund av de argument som Lars Leijonborg för fram här. Jag stöder de argumenten och jag anser att de är viktiga. Det är dem som vi kommer att ha med oss i den fortsatta behandlingen av frågan.
Lars Leijonborg (Fp)
Anf. 4 Lars Leijonborg (Fp)
Fru talman! Det är ofta i mänskliga sammanhang en mycket rimlig diskussion att inte motsätta sig samtal. Samtal är ofta lösningen, och samtal för ofta frågor framåt. Men det finns också speciella situationer där samtal är skadligt. Jag menar att även om resultatet av dessa samtal inom den europeiska unionen blir att allt ska vara som förut så kommer läget att vara sämre än det var innan samtalen började. Nu har man väckt förhoppningar hos Folkrepubliken Kina om att en förändring är på gång och att de mycket omfattande påtryckningar som har förekommit från den kinesiska sidan är på väg att ge resultat. Det man nu tvingas till är det bästa återstående alternativet enligt min mening, det vill säga att deklarera att någon förändring inte kommer att ske. Men redan det kommer att innebära en försämring av situationen mellan Europa och Kina. Jag eftersträvar inte på något sätt en försämring av relationerna till Kina - tvärtom. Men jag tycker att det är fel väg att gå att häva vapenembargot för att åstadkomma en förbättring. Jag inser de hårfina distinktioner som utrikesministern vill göra. Å ena sidan erkänner hon bärkraften i de argument som jag för fram, å andra sidan vill hon inte föregripa ett svenskt ställningstagande. Detta är dock en intressant situation eftersom samrådet i EU-nämnden vad jag förstår gav ett entydigt resultat, nämligen att majoriteten i Sveriges riksdag anser att ett hävande av vapenembargot är fel väg att gå. Då är det egentligen ganska bra om det står klart. Min bedömning är att läget är detsamma i några andra EU-länder. Även om det skulle räcka med ett svenskt nej för att det krävs enhällighet så kommer vi alltså inte att vara ensamma. Man kan också notera att Europaparlamentet sedan det olyckliga luciabeslutet hade fattats mycket snabbt deklarerade att parlamentet motsätter sig ett hävande av vapenembargot. Jag tror egentligen att alla parter i det här läget skulle ha att vinna på att utrikesministern var klarare än hon hittills har varit i svaret och i offentliga uttalanden och i stället sade att Sverige motsätter sig ett upphävande. Jag tyckte att det var olyckligt att vi sade ja till att frågan över huvud taget öppnades. Nu skedde det. Jag är kritisk mot att Göran Persson gick med på det. Han borde ha sagt nej, men han gick med på det. I detta läge finns det all anledning att deklarera från svensk sida att med tanke på de fortsatta övergreppen mot falungonganhängare och regimkritiker i Kina och mot bakgrund av läget när det gäller Taiwan, som ju tyvärr är mer spänt nu än det har varit under långa tider tillbaka, så motsätter Sverige sig ett hävande av vapenembargot.

Intressenter

Frågeställare

Lars Leijonborg
Lars LeijonborgFP

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.