Exportkreditnämndens uppdrag och FN:s principer för företag och mänskliga rättigheter
Interpellation 2023/24:639 av Elin Söderberg (MP)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2024-03-14
- Överlämnad
- 2024-03-20
- Anmäld
- 2024-03-21
- Sista svarsdatum
- 2024-04-09
- Svarsdatum
- 2024-06-14
- Besvarad
- 2024-06-14
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD)
TV4:s Kalla fakta avslöjar fruktansvärda förhållanden vid en koppargruva i Kongo-Kinshasa. Malmen i gruvan grävs fram med hjälp av maskiner från de svenska bolagen Sandvik och Epiroc. Den svenska myndigheten Exportkreditnämnden har hjälpt Kamoagruvan att köpa utrustningen genom att utfärda kreditgarantier på närmare 2 miljarder kronor.
Kamoagruvan drivs av företaget Kamoa Copper, som har har kinesiska staten som huvudägare genom bolaget Zijin Mining. Zijin Mining har anklagats för att ha förorenat vatten, använt barnarbete och brukat övervåld mot befolkningen i området och är sedan tidigare svartlistade av de svenska AP-fonderna.
Exportkreditnämnden ska säkerställa att myndighetens verksamhet bedrivs i enlighet med FN:s principer för företag och mänskliga rättigheter. Kalla faktas granskning gör det plågsamt uppenbart att myndigheten inte klarat av sitt uppdrag.
När Miljöpartiet satt i regering fick Exportkreditnämnden genom sina regleringsbrev 2019 och 2020 i uppdrag att vidareutveckla arbetet med frågor rörande mänskliga rättigheter, arbetsvillkor och miljö. I Tidöregeringens regleringsbrev till myndigheten nämns inte mänskliga rättigheter med ett ord. I regeringens nya exportstrategi nämns mänskliga rättigheter en gång – på 36 sidor.
Det är tydligt att regeringen behöver göra mer för att säkerställa att svenska kreditgarantier inte gynnar företag som bryter mot mänskliga rättigheter. Frågan är hur intresserad regeringen är av att skärpa kraven. Tyvärr kan vi se att Tidöpartierna på EU-nivå bromsar skarpare krav på företag att motverka brott mot mänskliga rättigheter.
De senaste åren har EU:s medlemsländer och parlament förhandlat om en lag som ska göra att stora företag kan hållas ansvariga för brott mot mänskliga rättigheter, även om brotten begås av underleverantörer längre ned i deras värdekedjor. Lagförslaget, som kallas CSDDD (Corporate Sustainability Due Diligence Directive), är efterfrågat av såväl svenska företag som miljö- och människorättsorganisationer. Sveriges regering säger sig stå bakom syftet med lagen men har trots det verkat för att försvaga lagförslaget. Nyligen, den 7 mars, stod det klart att Sverige – som enda medlemsland i EU – avsåg att rösta nej till förslaget i dess helhet. Näringsminister Busch menar att en lag som ska förbjuda företag att bryta mot mänskliga rättigheter riskerar att belasta företagen för mycket. Jag är orolig över att bristen på reglering av företagens ansvar leder till just sådana brott mot mänskliga rättigheter som visas i Kalla faktas granskning av koppargruvan i Kongo-Kinshasa.
Mina fråga till energi- och näringsminister Ebba Busch är därför:
Vilka åtgärder kommer ministern att vidta när det gäller Exportkreditnämndens uppdrag med anledning av de uppgifter som framkommit i Kalla faktas granskning, och när kommer åtgärderna att vidtas?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2023/24:639
Webb-tv: Exportkreditnämndens uppdrag och FN:s principer för företag och mänskliga rättigheter
Dokument från debatten
- Fredag den 14 juni 2024Kammarens föredragningslistor 2023/24:132
- Protokoll 2023/24:132 Fredagen den 14 juniProtokoll 2023/24:132 Svar på interpellation 2023/24:639 om Exportkreditnämndens uppdrag och FN:s principer för företag och mänskliga rättigheter
Protokoll från debatten
Anf. 1 Statsrådet Johan Forssell (M)
Herr talman! Elin Söderberg har frågat energi- och näringsminister Busch vilka åtgärder ministern kommer att vidta när det gäller Exportkreditnämndens uppdrag med anledning av de uppgifter som framkommit i Kalla faktas granskning samt när åtgärderna kommer att vidtas.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.
Jag vill inleda med att tacka Elin Söderberg för det visade intresset för Exportkreditnämndens, EKN, verksamhet och hur det svenska exportkreditgarantisystemet fungerar.
EKN har ett särskilt och viktigt uppdrag att främja svenska företags export och bidra till investeringar. Detta inkluderar komplexa marknader, inklusive utvecklingsländer.
Regeringen styr sina myndigheter via instruktionen, årliga regleringsbrev och den årliga myndighetsdialogen. I instruktionen till EKN - förordning (2007:1217) med instruktion för Exportkreditnämnden - framgår följande:
Myndigheten ska i sitt arbete med hållbart företagande följa Organisationen för ekonomiskt samarbete och utvecklings, OECD, rekommendationer om korruption vid statsstödda exportkrediter och gemensamma förhållningssätt för exportkreditinstitut samt bidra till en hållbar skuldsituation genom att följa OECD:s riktlinjer om hållbar långivning.
Myndigheten ska också säkerställa att den exportfrämjande verksamheten bedrivs i enlighet med FN:s principer för företag och mänskliga rättigheter, OECD:s riktlinjer för multinationella företag samt principerna om hållbart företagande i FN:s Global Compact, enligt förordning (2007:1217) med dess ändring (2021:125).
Det är enligt regeringen en tydlig instruktion för EKN:s verksamhet, inklusive det viktiga hållbarhetsarbetet. EKN är en myndighet som fattar sina egna beslut, och regeringen kommenterar inte enskilda affärer. Jag noterar dock att myndigheten på sin hemsida har redovisat svar på de frågor som lyftes upp i TV4:s program.
Myndighetens verksamhet följs upp och granskas årligen enligt gängse regelverk av regeringen, riksdagen, interna revisorer och Riksrevisionen.
Anf. 2 Elin Söderberg (MP)
Herr talman! Jag tackar Johan Forssell för svaret.
Det är välkommet att vi har ett bra regelverk och riktlinjer när det gäller Exportkreditnämndens arbete, och det är viktigt att vi har en god uppföljning av regelverket. Det är också välkommet att medierna gör granskningar så att vi kan följa arbetet liksom att regeringen fortsatt övervakar både regelverken och uppföljningarna av att dessa följs.
Vi har i dag flera stora globala utmaningar som är relaterade till de frågor som vi nu berör, inte minst klimatförändringarna, där Sverige har åtagit sig att leva upp till Parisavtalet, men också den kraftiga förlusten av biologisk mångfald och arbetet med de breda hållbarhetsmålen i Agenda 2030, där också arbetet för mänskliga rättigheter ingår.
Att vi har ett gott hållbarhetsarbete såväl i Sverige som inom EU, också kopplat till svensk export och svensk utrikeshandel, är centralt för att vi ska kunna ta steg framåt i att hantera de stora globala utmaningarna när det gäller både miljö, klimat och mänskliga rättigheter. Det är också en förutsättning för att vi ska ha fred och säkerhet och därmed en förutsättning för Sveriges trygghet.
Regeringen har enligt min bedömning agerat svagt på en rad områden, såsom frågor som rör säkerställande av mänskliga rättigheter, klimat och miljö, i flera fall kopplat till exporten och utrikeshandeln. Vi har till exempel ett arbete inom EU rörande tvångsarbete där regeringen har haft ingången att alla är emot tvångsarbete. Där anser vi i Miljöpartiet att EU behöver ha mycket tydligare muskler för att upptäcka och hantera situationer där tvångsarbete sker.
Vi har även haft ett arbete i närtid med due diligence-lagstiftningen i EU. Det handlar om företagens ansvar för miljö och mänskliga rättigheter. Där har vi i Miljöpartiet velat se en stark lagstiftning som säkerställer att vi tar stora kliv framåt när det gäller företagens hållbarhetsarbete, men regeringen har haft en ståndpunkt som gjort att lagstiftningen på EU-nivå har urvattnats i flera delar.
Min fråga till ministern är således: Hur ser ministern på regeringens ambitioner på dessa områden när det gäller svensk export, svensk utrikeshandel, effekter och förutsättningar att nå de internationella åtaganden som Sverige har förbundit sig att fullgöra? Vilken ambitionsnivå har regeringen när det gäller mänskliga rättigheter, miljö och klimat kopplat till dessa ansvarsområden?
Anf. 3 Statsrådet Johan Forssell (M)
Herr talman! Jag kan inleda med att säga att vi är en regering som tror mycket på kraften i entreprenörskap, handel, företagande och marknadsekonomi. Det är inte så mycket en politisk uppfattning, vilket det i och för sig också är, som ett konstaterande av all tillgänglig historia och alla fakta. Det är just handel och marknadsekonomi som bygger välstånd.
Det räcker med att titta på vårt eget land, lokaliserat högst uppe i norra Europa utan en stor hemmamarknad i ryggen. Ändå är vi i dag ett av världens mest framgångsrika och rika länder. Vad är det som förklarar denna resa? I stor utsträckning är det våra fantastiska exportföretag, satsningen på innovation och entreprenörskap och hårt arbetande, väldigt duktiga människor som har skapat detta välstånd.
Vi vill nu att fler länder ska kunna göra samma utvecklingsresa. Vi kan konstatera att många länder som under många år, ibland till och med flera decennier, har fått stora summor i svenskt bistånd ändå fortsätter att vara väldigt fattiga och beroende av bistånd från till exempel Sverige.
Vi försöker därför tänka nytt och bryta ny mark här och stödja våra fantastiska exportföretag på de sätt vi kan, inte minst därför att vi har en tuff internationell konkurrens. Här krävs ett mycket mer framåtlutat svenskt arbete än vad tidigare regeringar har mäktat med eller varit intresserade av.
Jag vill säga att svenska företag ligger långt framme i hållbarhetsarbetet. Jag har suttit i ganska många möten sedan valet 2022, och vart jag än reser i världen får jag hela tiden höra detta, inte minst i många utvecklingsländer, som hela tiden bekräftar att svenska företag är väldigt reko. Företagen har ofta en modern syn på miljöarbete, hållbarhetsarbete, arbetstagares rättigheter och så vidare. Det är ett viktigt grundfundament. Jag tror också att det är en konkurrensfördel för vårt land att vi inte är intresserade av snabba klipp i den delen, utan vi vill forma partnerskap som är bra både för mottagarlandet och för Sverige. I detta ingår att bete sig på ett anständigt sätt.
När det gäller EKN och dess beslut är det som jag sa en myndighet som fattar sina egna beslut. Vi som regering kommenterar inte enskilda affärer, men jag vill ånyo påpeka att verksamheten följs upp och granskas enligt gängse regelverk, till exempel här i riksdagen men också inom Riksrevisionens arbete.
Sedan finns det också väldigt tydligt med i instruktionen att verksamheten självklart ska bedrivas i enlighet med FN:s principer för företag gällande mänskliga rättigheter, OECD:s riktlinjer för multinationella företag och även FN:s Global Compact.
När det gäller tillkommande regleringar på EU-nivå är det alltid en balanspunkt, och det gäller väl att inse att man måste hitta just en sådan balans. Vi vill ju inte heller ha ett regelverk som innebär att det blir så svårt, byråkratiskt och administrativt betungande för våra företag - kanske inte minst just de små och medelstora företagen - att följden blir att man minskar handeln med utvecklingsländer eller kanske till och med inte har någon handel över huvud taget. Det skulle vara väldigt kontraproduktivt.
Det skulle vara dåligt för Sverige och göra oss fattigare, men framför allt skulle det vara väldigt dåligt för många utvecklingsländer. Det tror jag också förklarar rätt mycket av den kritik som har kommit från många utvecklingsländer. Det gäller inte bara de regelverk som Elin Söderberg pekar på utan också i de pågående frihandelsförhandlingar som sker, där många utvecklingsländer är rätt kritiska till EU:s nuvarande inriktning.
Anf. 4 Elin Söderberg (MP)
Herr talman! Jag tackar statsrådet för hans förtydliganden.
Från Miljöpartiets sida ser vi också den kraft som finns i människors kreativitet och entreprenörskap. Goda handelsrelationer kan vara väldigt stärkande för alla inblandade parter och även bygga andra viktiga relationer.
Det statsrådet lyfte fram om att svenskt företagande ligger i framkant när det gäller hållbarhet och att detta också är en stor konkurrensfördel följer dock av att vi i Sveriges riksdag, liksom i EU-parlamentet och i EU, under lång tid har arbetat för tydliga riktlinjer när det gäller hållbarhetsfrågor, arbetstagares rättigheter, miljö, klimat och mänskliga rättigheter. Det har gjort att den innovationskraft som finns i våra svenska företag har använts till att utveckla hållbara affärsmodeller och hållbara produkter som är populära på den internationella marknaden och därmed också till att stärka svensk konkurrenskraft.
Jag ser i stället risken att det skadar svensk konkurrenskraft när Sverige tappar i hållbarhetsarbetet. Därför är det för mig väldigt bekymrande när den nuvarande regeringen tar steg tillbaka när det gäller såväl klimatfrågor och miljöfrågor som att man på olika sätt urvattnar hållbarhetslagstiftningar inom EU kopplat till mänskliga rättigheter, såsom due diligence-lagstiftningen eller det pågående arbetet mot tvångsarbete.
Frågan om administrativa bördor och att vi har regelverk som möter företagen utifrån de förutsättningar de har så att de kan leverera på den ambition som finns när det gäller hållbarhetsarbetet är väldigt viktig. Men jag blir bekymrad när ministern argumenterar för en restriktiv hållning i hållbarhetsfrågorna utifrån att det kan vara administrativt betungande, minska handel och vara kontraproduktivt.
Den andra sidan av det myntet är nämligen att man har en handelspolitik som inte innebär att handeln sker på rättvisa villkor för exempelvis utvecklingsländer. I stället förekommer tvångsarbete i större utsträckning, att miljön i länderna där man är aktiv försämras kraftigt och så vidare. Det skadar ju såväl de länder som vi har en handelsrelation med som deras förutsättningar att utvecklas starkt framåt.
För att vi ska se en stark global utveckling utifrån det jag uppfattar att ministern efterfrågar, det vill säga att vi utvecklas och får ett ökat välstånd tillsammans, krävs rättvisa förhållanden och även att svensk och europeisk företagsverksamhet i andra länder inte försämrar förutsättningarna för företagen i de länderna att utvecklas.
Därför ser jag det som helt centralt att vi har kraftfulla regelverk i EU som stimulerar såväl svenska som europeiska företag att inte bara utveckla sitt eget hållbarhetsarbete och stärka sin egen konkurrenskraft utan också, när det gäller företag som är verksamma i andra länder, bidra till god miljö, god arbetsmiljö, ett bra arbete för mänskliga rättigheter och ett gott klimatarbete i de länder där man verkar. Det stärker nämligen också dessa länders välstånd.
Mot den bakgrunden skulle jag gärna höra från ministern hur man ser på risken med det här, det vill säga att argumentet att det är administrativt betungande riskerar att leda till en exploatering på ett sätt som underminerar andra länders förutsättningar för en stark välståndsutveckling.
Anf. 5 Statsrådet Johan Forssell (M)
Herr talman! Hur förklaras egentligen det faktum att svenska företag är så oerhört uppskattade och framgångsrika ute i världen, inte minst vad gäller just hållbarhetsarbete? Är det bara politikens förtjänst, via lagstiftning och regleringar? Nej, jag tror inte att det är på det sättet. Jag känner mig rätt övertygad om att det inte alls är på det sättet.
Det är klart att regleringar och lagstiftning är viktigt på många sätt, men i grund och botten tror jag att en modern syn på de här frågorna också måste innebära att man ser att många svenska företag vill göra väldigt gott. Det är en ärlig ambition och viktigt för företagen.
Vi lever inte på 1950- och 1960-talen längre; det ligger i företagens eget intresse och i linje med deras egna värderingar att uppträda på ett sätt som är rimligt och hållbart. Det är inte bara för att det är bra för affärerna utan också för att det är viktigt för deras egen skull att följa principerna. Det är också tack vare deras medarbetare, för vem vill arbeta för ett företag som inte beter sig på ett bra sätt? Jag tror att det är viktigt att vi i den här kammaren ibland uppdaterar vår syn på svenska företag.
Det är klart att det är viktigt att även ha en lagstiftning. Som jag sa i mitt svar har vi i dag instruktioner för bland annat EKN:s verksamhet, och de är omfattande. Det förespråkar vi, och det är självklart för oss att man ska följa de här reglerna. Är det så att man ändå inte gör det kan det ytterst bli en rättsprocess av det.
I just det fall som Elin Söderberg pekar på i sin interpellation verkar det dock finnas rätt många olika bud kring vad som egentligen har hänt. Inte minst har många journalister uttryckt sig väldigt kritiskt gällande hur det har rapporterats om det här, och det verkar finnas pusselbitar som inte har kommit fram. Vi får väl se vad som blir kvar när det väl har granskats vidare.
Jag tror dock att man måste inse någonting här: Det är klart att vi ska ha ett regelverk som är kraftfullt, säger Elin Söderberg, och så kan det ju vara - men vi måste också inse att det gäller att hitta en balans. Risken är att vi annars får en handel som blir mindre än i dag. Risken är också att vi får en handel som i stället för att gynna utvecklingsländerna gör det så svårt och riskabelt att vi missgynnar utvecklingsländerna.
Det här får jag höra hela tiden när jag träffar utvecklingsländer. Många beskriver det till och med som en form av ny kolonialism - att EU kommer och detaljstyr, reglerar och nästan pekar finger åt utvecklingsländer, som ju har en lång utvecklingsresa framför sig. Det är precis som i Sverige: De regelverk och den situation vi har i dag gällde ju inte för 30, 40 eller 50 år sedan. Man måste ju se att det tas steg löpande, hela tiden.
Den fara jag ser gäller dels utvecklingsländerna i den delen, om det bara handlar om att ha så stränga regelverk som möjligt utan att fundera på vilka konsekvenser det får, dels det faktum att Sverige som ett litet, exportberoende land är väldigt beroende av just öppna marknader och av att vi kan göra affärer även på marknader som är komplexa och svåra. Annars kommer det att ha en prislapp också för Sverige i form av tusentals förlorade jobb och att vi blir fattigare.
En sådan aktuell fråga är Mercosuravtalet, som vi har förhandlat och som skulle vara det största frihandelsavtalet i EU:s historia. Det börjar nästan bli genant att det här stora frihandelsavtalet ännu inte har undertecknats. Jag hoppas ju att nästa kommission ska ta tag i det här och att vi ska få ett undertecknande. Många av utvecklingsländerna lyfter det här hela tiden och frågar: När ska ni underteckna Mercosuravtalet?
Jag har noterat att Miljöpartiet har uttryckt sig kritiskt mot avtalet. Det tangerar väl ändå den här diskussionen, så jag skulle gärna vilja höra hur Miljöpartiet ser på det i dag. Är man för eller emot ett undertecknande?
Anf. 6 Elin Söderberg (MP)
Herr talman! Det jag reagerar på i anförandet är detta att det blir kolonialistiskt när vi från EU:s sida har förväntningar på ett gott hållbarhetsarbete i de företag som är verksamma i andra länder när vi bedriver utrikeshandel och har handelsrelationer.
Jag är väldigt frågande till vad statsrådet menar med det uttalandet. Om vi inte har krav på att företag agerar etiskt i fråga om miljö och mänskliga rättigheter och ur klimatsynpunkt när de är verksamma i andra länder finns det verkligen stora risker för grov exploatering och kolonialistiskt utnyttjande av andra länder. Därför är det helt centralt att vi har tydliga riktlinjer när det gäller hållbarhetsfrågor när företag är verksamma i andra länder och i våra handelsrelationer. Annars blir ju maktförhållandena fullständigt skeva, och det finns då risk för att människor i fattiga länder utnyttjas i stället för att det uppstår en vinn-vinnsituation mellan parterna. Det ser Miljöpartiet väldigt allvarligt på.
Vi har talat om Exportkreditnämndens arbete. Jag tycker, som jag nämnde, att det är väldigt viktigt att man har tydliga riktlinjer, att vi har en uppföljning och att vi fortsätter att jobba för att växla upp detta arbete.
Jag ser också tydliga kopplingar till andra pågående processer i detta. En sådan process rör energistadgefördraget. Vi i Miljöpartiet är kritiska till att regeringen inte har velat gå på EU-parlamentets linje och riva upp detta. Det hämmar till exempel länders förutsättningar att anta ny klimatlagstiftning; de riskerar i stället att bli stämda av energibolag.
Anf. 7 Statsrådet Johan Forssell (M)
Herr talman! Jag vill förtydliga att det ofta är utvecklingsländerna själva som kommer med argumentet att EU ibland skulle uppträda kolonialistiskt. Det kan vara intressant för Elin Söderberg att notera att flera av dem är vänsterlutande och har tydliga vänsterregeringar och vänsterpresidenter.
I en sådan här diskussion blir det ofta väldigt enkelt - låt oss bara ha det allra tuffaste regelverket, så är väl frågan klar sedan! Låt oss ha så strikta regler som det bara är möjligt! Vi måste dock fundera över vilka följderna av detta blir. Ingen kan väl tycka att det är bra att man har ett så byråkratiskt och tungt regelverk att följden blir att det inte sker någon handel över huvud taget. Det finns ju en sådan risk, och det är därför vi från Sveriges sida hela tiden har lyft fram konkurrenskraftsfrågorna.
Jag tror också att det är därför många utvecklingsländer är kritiska till rätt mycket av denna utveckling, inte minst nu när förhandlingarna om frihandelsavtal pågår. Vad håller EU på med egentligen? Hela tiden lyfter man in ännu fler saker och ännu fler regleringar i detta. Den uppenbara risken är ju att det inte blir något frihandelsavtal över huvud taget. Det skulle göra Sverige fattigare, men framför allt skulle det vara väldigt hämmande för utvecklingsländerna. De inser detta, och det är därför de hela tiden och i många olika sammanhang lyfter fram dessa perspektiv.
Låt oss se till att ha ett regelverk som fungerar, som inte är alltför detaljreglerat och som gör att vi faktiskt kan få ännu mer handel mellan våra länder!
Det är självklart för oss att vi ska ha moderna riktlinjer för detta. Det har vi också, som sagt. Vi följer FN:s principer, OECD:s riktlinjer och FN:s Global Compact.
I grund och botten tror jag att vi måste inse att svenska företag vill göra rätt. Det är ingen garanti för att det alltid blir rätt - ibland verkar man på komplexa marknader - men jag vidhåller att jag är helt övertygad om att det är en stark konkurrensfördel för oss i Sverige att vi har så framåtlutade företag i vårt hållbarhetsarbete.
Jag tackar Elin Söderberg för interpellationen.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.