Fäbodbruket som riksintresse
Interpellation 2021/22:455 av Hanna Wagenius (C)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2022-04-19
- Överlämnad
- 2022-04-19
- Anmäld
- 2022-04-20
- Sista svarsdatum
- 2022-05-04
- Svarsdatum
- 2022-05-10
- Besvarad
- 2022-05-10
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Anna-Caren Sätherberg (S)
Fäbodbruk har funnits i Sverige åtminstone sedan den yngre järnåldern och innebär att lantbrukare flyttar sina djur från gården upp till fäbodvallen, eller sätern som vi säger i Härjedalen, under sommaren, där de betar fritt i skog och på fjällen. Bruket har gett upphov till en särskild fäbodkultur som omfattar allt från matlagning till musik.
Kulningen är en tradition som är sprungen ur fäbodkulturen som ett sätt för de företrädesvis unga kvinnor som hade hand om vallarna och djuren att kunna kommunicera med varandra. Mycket av den svenska förädlingen av mejerivaror har sitt ursprung i fäboddriften och den har också skapat en unik biologisk mångfald i de fjällnära landskapen.
I det moderna samhället är fäbodbruket starkt hotat. Lantbruket ser i dag annorlunda ut än för hundra år sedan, med centraliserade och större enheter, där behovet av att flytta djuren till andra betesmarker inte finns kvar på samma sätt. Mulbetesrätten är också undanträngd i många områden där den tidigare varit självklar.
Detta gör att många gamla gärden växer igen, och att orkidéer, ängssvampar och andra sällsynta arter försvinner. Det gör att de gamla lantraserna blir allt färre, och det gör också att vi förlorar stora delar av vårt viktiga kulturarv.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Anna-Caren Sätherberg:
- Vad gör statsrådet för att fäbodbruket ska erkännas som riksintresse?
- Vad avser statsrådet att göra i övrigt för att värna det svenska fäbodbruket?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2021/22:455
Webb-tv: Fäbodbruket som riksintresse
Dokument från debatten
- Tisdag den 10 maj 2022Kammarens föredragningslistor 2021/22:110
- Protokoll 2021/22:110 Tisdagen den 10 majProtokoll 2021/22:110 Svar på interpellation 2021/22:455 om fäbodbruket som riksintresse
Protokoll från debatten
Anf. 56 Statsrådet Anna-Caren Sätherberg (S)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Hanna Wagenius har frågat mig vad jag gör för att fäbodbruket ska erkännas som riksintresse och vad jag avser att göra i övrigt för att värna det svenska fäbodbruket.
Sveriges värdefulla fäbodmiljöer och tillhörande fäbodbruk är en viktig del av vårt kulturarv som behöver hållas levande och föras vidare till kommande generationer. Fäbodarna utgör också viktiga kulturmiljöer, och fäbodbruket bidrar till kulturlandskapet, livsmedelsproduktionen, bevarandet av den biologiska mångfalden och traditionell kunskap samt bevarande av husdjurslantraser. Fäbodbruket bidrar även till attraktiva besöksmiljöer.
När det gäller riksintressen ska områden som har betydelse ur allmän synpunkt på grund av deras naturvärden eller kulturvärden skyddas som riksintressen enligt 3 kap. 6 § miljöbalken. Fäbodar och fäbodvallar ingår i kriterierna för utpekande av ett riksintresse för kulturmiljövården, och en del av landets fäbodar omfattas också av ett sådant riksintresse. Fäbodar och fäbodvallar kan alltså utgöra ett riksintresse men inte själva brukandeformen.
Det är Riksantikvarieämbetet som ansvarar för utpekande av riksintressen för kulturmiljö, medan Naturvårdsverket ansvarar för utpekande av riksintressen för naturmiljö.
Regeringen bedömer utifrån detta att det i dagsläget inte finns skäl för ändring av 3 kap. 6 § miljöbalken eftersom riksintressen för kulturmiljövården redan omfattar fäbodar och fäbodvallar och då redan tillämpas.
Det finns flera ekonomiska stöd som kan användas till fäbodmiljöer och fäbodbruk. Genom landsbygdsprogrammet som regeringen beslutat om har regeringen sett till att det finns medel till både miljöersättningar och olika projekt som bidragit med kunskapsunderlag och utbildningar för att upprätthålla och utveckla kunskaperna om fäbodbruket och som bidrar till att detta tas till vara i fortsättningen. Det finns även ett statligt bidrag till kulturmiljövård, 7:2 Bidrag till kulturmiljövård, som är relevant för fäbodkulturen. För åren 2022-2024 stärker regeringen detta anslag med ytterligare 10 miljoner kronor per år.
I Sveriges strategiska plan för den kommande programperioden, 2023-2027, i EU:s gemensamma jordbrukspolitik har regeringen fortsatt att prioritera miljöersättningar för fäbodar i bruk, fäbodbete samt särskild skötsel av fäbodbete. Syftet med miljöersättningen är att bevara ett levande fäbodbruk som förstärker och bibehåller landskapets karaktär och biologiska mångfald. Ett levande fäbodbruk gör det också möjligt att föra vidare hantverk och traditioner kring skötsel av djur och brukande av marker till kommande generationer.
Sammantaget finns det i dag från regeringen och dess myndigheter olika typer av stöd för fäbodar och fäbodbruket som tillsammans bidrar till arbetet med att värna våra värdefulla fäbodmiljöer och det svenska fäbodbruket.
Då Hanna Wagenius (C) hade framställt interpellationen under den tid hon tjänstgjort som ersättare för ledamot som därefter återtagit sin plats i riksdagen, medgav tredje vice talmannen att Peter Helander (C) i stället fick delta i debatten.
Anf. 57 Peter Helander (C)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!
I dag har vi 200-250 fäbodar kvar. För 50 år sedan hade vi kanske något tusental. Av de 200-250 fäbodar vi har kvar är det bara ett femtiotal som håller på med mjölkhushållning.
I sitt svar tog statsrådet upp att det finns ansvariga myndigheter. Riksantikvarieämbetet ansvarar för kulturmiljö, och Naturvårdsverket ansvarar för riksintressen för naturmiljö. Så är det, men det finns många fler myndigheter som är involverade i fäbodbruket, till exempel Jordbruksverket. EU:s jordbrukspolitik blir också en del av fäbodbruket.
I min grannkommun Rättvik har vi Karl-Tövåsens fäbod, där Tin Gumuns har bedrivit fäbodbruk i 29 år. Nu orkar hon inte längre utan lämnar över. Tin är välkänd i fäbodkretsar för att hon kämpat otroligt hårt i sin kamp mot myndigheter. Statsrådet kanske kommer ihåg att Skatteverket krävde att hon skulle ha elektriska kassaapparater uppe i fäboden. Tjänstemannen som hanterade ärendet satt i Göteborg. Han fick frågan om han någonsin hade varit på en fäbod. Det hade han förstås inte. Tanken att man skulle elektrifiera en fäbod för att kunna ha elektriska kassaapparater förfelar ju hela syftet.
Fäbodar och fäbodvallar kan utgöra ett riksintresse, men inte själva verksamheten och brukandeformen, säger ministern. Men om inte brukandeformen finns kvar blir fäboden och fäbodvallen egentligen bara en plats där det står visserligen ganska fina hus. Syftet försvinner ju om det inte bedrivs ett aktivt fäbodbruk.
Det finns ekonomiskt stöd. Men de som jag träffade när jag var på årsmöte på gården med det vackra namnet Fågelsjö gammelgård bortom åa, dessutom en fantastiskt vacker plats, kände inte att de hade det så lätt. Det kan ses som en del av grunden till den här interpellationsdebatten.
Fäbodbruket är en otroligt småskalig verksamhet. Man står och handkärnar smör. Verksamheten är inte anpassad till EU:s jordbrukspolitik eller Jordbruksverkets system. De krav som ställs på jordbruks- och livsmedelsverksamhet passar inte in i fäbodbruket. Jag kan ta Karl-Tövåsens fäbod som exempel igen. På sommaren är det ljust nästan dygnet runt, men ändå måste det finnas elektrisk belysning inne i fjöset, den lilla ladugården. Det får inte heller vara för långt mellan fjöset och platsen där man tillverkar mejeriprodukterna och så vidare. Samtidigt är det oftast kulturskyddade miljöer, så man får inte bygga om heller.
Min fråga till landsbygdsministern är: Har landsbygdsministern eller regeringen några förslag på hur småskalig verksamhet som fäbodbruk ska kunna få ett enklare regelverk och mindre byråkrati för att man ska orka fortsätta med sitt hantverk?
Anf. 58 Statsrådet Anna-Caren Sätherberg (S)
Fru talman! Jag har andra erfarenheter än den tjänsteman som Peter Helander berättade om. Hemma där jag växte upp och där mormor och morfar kom från var det Nelly som gick upp till "boan" varje sommar. Vi hade gården bredvid. Det var en liten fäbod. Vi hade inga djur där. Så fort det åskade kom Nelly över och bad att få låna lite tvål. Sedan satt hon där tills åskan var över. Tvålen tog hon aldrig med sig. Hon var den sista i Medelpad som bedrev fäbodbruk.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fäbodbruk innebär ju inte bara mat utan också kultur. Det innebär också betande som gör att vi får behålla den här miljön och den biologiska mångfalden. Jag delar Peter Helanders uppfattning att det inte får vara för svårt. En fäbod är en helt annan plats med helt andra förutsättningar, och fäbodbruk är fäbodbruk just på grund av det. Vad vi gör är till exempel att vi i den nya gemensamma jordbruksplanen, som vi nu har tagit fram, låter stödet till fäbodbruket ligga kvar, eftersom det är en viktig ersättning. Vi gör även, som jag berättade om, satsningar på kulturmiljö och annat.
Allting behöver inte göras till riksintressen. I interpellationen ställs frågan vad jag tänker göra för att fäbodbruket ska erkännas som riksintresse. Jag är av uppfattningen att vi redan har väldigt många riksintressen, även där fäbodbruket bedrivs. Jag vet inte hur Peter Helander ställer sig till frågan om att skapa fler riksintressen än dem som vi har, fru talman. Jag trodde att det kanske fanns en liten enighet mellan Centerpartiet och Socialdemokraterna om att vi i stället ska jobba för att pinpointa riksintressena på ett tydligare sätt och minska dem till antalet för att vi ska kunna leva, bo och verka på de breddgrader där ledamoten och jag befinner oss.
Anf. 59 Peter Helander (C)
Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaren. Det vi vill bevara är inte bara miljöerna utan även själva fäbodbruket. Vilka verktyg vi använder, vad vi kallar dem och om det är ett riksintresse eller inte är mindre viktigt.
Sedan 2005 har fäbodrörelsen arbetat för att göra fäbodbruket till ett immateriellt kulturarv via Unesco. Jag vet inte om statsrådet har koll på vad som har hänt den senaste tiden, men Institutet för språk och folkminnen, Isof, skrev förra året att svenskt fäbodbruk tillsammans med norskt säterbruk har kvalificerat sig för att ansöka om att hamna på listan över immateriella kulturarv. Jag tror att det även är en viktig gest för att alla dessa människor som sliter hårt med sitt fäbodbruk ska känna sig erkända. Det är också ett sätt att höja nivån på fäbodbruket.
Detta har att göra med svensk historia och hur man levde förr, men även med kvinnohistoria. Det var kvinnorna som arbetade på fäbodarna. Männen var hemma på gården eller jobbade i skogen. Det finns en speciell kulturhistoria kring fäbodar som är värd att uppmärksammas. Framför allt har den biologiska mångfalden varit otroligt viktig. När vi inte längre har betande djur i våra skogar försvinner en del av den biologiska mångfalden. Det är säkert så att statsrådet inte kan lova någonting, men jag önskar att statsrådet supportar ansökan till Unesco.
Jag skulle också vilja ta upp mulbetesrätten, som nämns i interpellationen. Mulbetesrätten, som de flesta kanske inte har så bra koll på, handlar om att man har rätt att ha fritt strövande djur som betar på fäbodarna. Under en längre period har det varit så att många fäbodar omvandlas till sommarstugor och fritidsboenden. Man gör om fäbodarna, och mulbetesrätten försvinner. När jag pratar med fäbodbrukarna får jag höra att de är lite oroliga över vad som händer med mulbetesrätten. Den frågan är också viktig att bevaka. Landsbygdsministern kanske har den på sitt bord eller har koll på den.
Anf. 60 Statsrådet Anna-Caren Sätherberg (S)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Det är helt rätt - jag har också fått informationen om det förberedande arbetet inför ett förslag till nominering som omfattar både fäbodbruk och säterbruk i både Sverige och Norge. Det här är en fråga under kulturministerns ansvarsområde, men det är regeringen som fattar beslut om vilka som ska nomineras från Sverige till Unescos listor. Det sker på grundval av bedömningar från en expertkommitté och från Institutet för språk och folkminnen. Vi lär få återkomma till detta.
Vad gäller mulbetesrätten är det precis som Peter Helander säger. På statlig mark är detta inget problem, men om marken har sålts av måste man avtala eller göra något för att kunna fortsätta driva den lösdriften och det mulbetet även på andra ställen. Detta kan skapa problem om det ligger ett friköpt fritidshus mitt i det. I vissa fall har servitut fungerat, i andra muntliga avtal. Jag har dock uppmärksammats på att det inte alltid fungerar bra, men vikten av fäbodbruk och skogsbeten är ju enormt stor.
Båda dessa frågor tittar vi på, och jag delar Peter Helanders uppfattning att det vore härligt att höra kulning i Unesco igen. Det vore väldigt speciellt för svenskt fäbodbruk, för norskt säterbruk och för oss som har upplevt det.
Anf. 61 Peter Helander (C)
Fru talman! Kulning är verkligen speciellt. Jag minns när jag var kommunalråd i Mora och vi hade juniorhockey-VM. Det inleddes med kulning, och det hade de internationella spelarna aldrig hört förut.
Låt mig slutligen skicka med det jag fick med mig från Fågelsjö gammelgård bortom åa. Många fäbodbrukare jobbar inte heltid med detta, men de brinner för det och lägger sina somrar på det. Det är jättejobbigt för dem att hantera många myndigheter och all byråkrati. Jag förstår att det är svårt att bilda en myndighet för fäbodbrukare, men det behövs ett regelverk som är anpassat till mindre livsmedelsproduktion och mindre djurhållning och som gör hanteringen lättare. Man kan säkert digitalisera mycket och förenkla mycket. Det skulle vara bra inte bara för fäbodbruket utan för många små livsmedelsproducenter i allmänhet.
Anf. 62 Statsrådet Anna-Caren Sätherberg (S)
Fru talman! Jag tackar Peter Helander och, förstås, Hanna Wagenius för intresset för en av Sveriges stoltheter, som lever kvar efter så lång tid.
Vi jobbar ständigt med regelförenkling, och det försöker vi också göra i den nya jordbruksplanen, i handlingsplanerna för livsmedelsstrategin med mera. Vi gör det för att vi vill se mer produktion och mindre administration. Små verksamheter har det ju ännu tuffare. Med mycket administration finns det knappt tid för produktion. Därför jobbar vi som sagt ständigt med regelförenkling.
Fru talman! Jag tackar för debatten.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.