Folkbildningens framtid
Interpellation 2011/12:52 av Högman, Berit (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2011-10-19
- Anmäld
- 2011-10-20
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2011-10-26
- Sista svarsdatum
- 2011-11-09
- Besvarad
- 2011-11-10
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 19 oktober
Interpellation
2011/12:52 Folkbildningens framtid
av Berit Högman (S)
till statsrådet Nyamko Sabuni (FP)
Enligt uppgift har regeringen för avsikt att inom kort tillsätta en utredning om folkbildningen.
Syftet sägs vara att utvärdera i vilken grad syftena med statsbidraget uppnåtts utifrån folkbildningspropositionen från 2006.
Uppgifter finns också om att en del i underlaget ska vara de förslag till nya verksamhetsområden som Folkbildningsrådet har att leverera under hösten.
Folkbildningen har att arbeta dels utifrån fyra syften, dels utifrån verksamhetsområden.
Folkbildningsrådet och Folkbildningsförbundet är helt överens om att det framgent borde vara så att all utvärdering ska ske utifrån syftena med folkbildning och inte utifrån verksamhetsområden.
Folkbildningsförbundet uttrycker också en enig önskan om att till denna utredning ska knytas en parlamentarisk referensgrupp då utredningen ska ligga till grund för en översyn av förordningen om statsbidrag till folkbildningen.
Med anledning av dessa uppgifter vill jag fråga statsrådet:
Innebär denna utredning att det, enligt statsrådets avsikter, ska ske två parallella utvärderingar av folkbildningen under kommande år, dels den som Folkbildningsrådet tar ansvar för och påbörjat, dels en som regeringen sätter i gång?
Är statsrådets avsikt att till utredningen knyta en parlamentarisk referensgrupp?
Är det statsrådets avsikt att stärka statens styrning över innehåll och form för folkbildning i vårt land?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2011/12:52
Webb-tv: Folkbildningens framtid
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2011/12:29 Torsdagen den 10 novemberProtokoll 2011/12:29 10 § Svar på interpellation 2011/12:52 om folkbildningens framtid
Protokoll från debatten
Anf. 112 Statsrådet Nyamko Sabuni (FP)
Fru talman! Berit Högman har frågat mig om det enligt mina avsikter ska ske två parallella utvärderingar av folkbildningen under kommande år, dels den som Folkbildningsrådet tar ansvar för och har påbörjat, dels en som regeringen sätter i gång. Hon har också frågat mig om det är min avsikt att till utredningen knyta en parlamentarisk referensgrupp och att stärka statens styrning över innehåll och form för folkbildning i vårt land.
Med hänsyn till det omfattande statliga stödet till folkhögskolor och studieförbund samt till behovet av att kunna återrapportera till riksdagen är det angeläget att folkbildningen utvärderas regelbundet. Utvärderingar kan också ge underlag för bedömningen av i vilken utsträckning motiven för statens stöd till folkbildningen har fortsatt relevans, liksom för bedömningen av folkbildningens betydelse och värde för samhället.
Inom folkbildningen genomförs redan i dag olika utvärderingsinsatser. I Folkbildningsrådets nationella utvärderingar ligger fokus på folkbildningens mer generella roll och betydelse i samhället där syftena med statens bidrag till folkbildningen står i centrum. Baserat på olika uppföljningar, verksamhetsstatistik, externa forskningsresultat och de nationella oberoende utvärderingarna gör Folkbildningsrådet självt en samlad bedömning av om och hur syftena med statsbidraget har uppnåtts.
För att bilden ska bli så heltäckande som möjligt är det viktigt att folkbildningen utvärderas och analyseras utifrån olika infallsvinklar och med olika utgångspunkter på såväl ett övergripande plan som genom fördjupade studier inom avgränsade områden. Regeringen har därför nyligen beslutat om en utredning om utvärdering inom folkbildningen. Utredningen ska bland annat se över syftena med statsbidraget samt föreslå en modell för utvärdering som beaktar behovet av mer regelbundna övergripande utvärderingar och behovet av mer djupgående studier inom avgränsade områden. Tillsammans med de förslag på nya prioriterade verksamhetsområden som Folkbildningsrådet ska redovisa senast den 30 november 2011 kommer utredningens betänkande att utgöra underlag för den kommande översynen av förordningen (1991:977) om statsbidrag till folkbildningen som regeringen avser att genomföra.
Det är viktigt att syftena med det statliga stödet till folkbildningen har en bred parlamentarisk förankring. Jag avser därför att verka för att det betänkande utredningen lämnar remitteras så brett som möjligt i syfte att nå en bred parlamentarisk samsyn vad gäller folkbildningens roll och uppgifter.
Utredningen kan bidra med underlag som kan vara till nytta vid statens styrning genom statsbidraget till folkbildningen. Utredningens förslag kan komma att medföra en revidering och ett förtydligande av styrningen av statsbidragets användning och av återrapporteringskraven. Jag vill dock inte föregripa utfallet av utredningen.
Anf. 113 Berit Högman (S)
Fru talman! Jag tackar för svaret från statsrådet Nyamko Sabuni, men jag måste erkänna att jag inte blir klokare av det.
Jag använde en del av tiden under plenifria veckan till att studera de dokument som Folkbildningsrådet har tagit fram, både tidigare och de som beskriver det arbete som man har för avsikt att göra framöver. Det är faktiskt också på uppdrag av regeringen, eftersom det är regeringen som har utsett Folkbildningsrådet till myndighet.
Det är ett gediget arbete som kommer att göras framöver. Det finns en expertgrupp till utvärderingsarbetet och det finns en tidsplan för i vilken takt man kommer att göra saker.
Om jag skulle nämna något man redan har gjort är det en folkhögskoledeltagarundersökning 2010, Når folkbildningen alla? Man har gjort en nationell kartläggning av folkbildningens betydelse för kommunernas socioekonomiska utveckling, avrapporterad i maj 2011. Man har gjort en kartläggning av fortbildningens transnationella arbete tillsammans med Mimer vid Linköpings universitet, också i maj 2011. Man har gjort en kartläggning av studieförbundens och folkhögskolornas verksamhet med anknytning till de allmänna valen, en djupt viktig demokratisk fråga. Jag skulle kunna göra listan längre.
Planerna för framtiden innehåller en utvärdering av kulturprogrammens betydelse för deltagarna, kulturprogrammens betydelse för de medverkande också i ett arbetsmarknadsperspektiv och kulturprogrammens betydelse för det omgivande samhället. Man kommer att utvärdera folkbildningens ledning och styrning, och man kommer att fokusera på folkhögskolelärare och studiecirkelledare.
Det finns alltså en oerhört ambitiös plan. Mitt i allt detta tillsätter regeringen en utredare som ska utvärdera folkbildningen. Det är absolut inget fel på Erik Amnå. Han är en rejäl och hyvens karl, dessutom ordförande i ett studieförbund. Men uppdraget som regeringen ger utredaren och uppdraget som Folkbildningsrådet har är nästan exakt likadana, nämligen att överväga om de angivna syftena är relevanta och ändamålsenliga, vid behov föreslå förändrade syften samt att se över verksamhetsområdena och vid behov föreslå nya. Till saken hör att Folkbildningsrådet har sagt att man inte vill ha verksamhetsområdena kvar därför att det är svårt att utvärdera mot dem.
Fru talman! Min slutsats är att statsrådet och regeringen inte litar på den organisation man själv har utsett att vara myndighet för folkbildningen, nämligen Folkbildningsrådet.
I svaret talas om att den statliga utredaren ska utreda olika infallsvinklar. Jag är intresserad av att få reda på vilka infallsvinklar. Jag tycker fortfarande att den frågan i min interpellation är relevant. Ska statens övervakning och styrning av folkbildningen stärkas? Varför?
Anf. 114 Statsrådet Nyamko Sabuni (FP)
Fru talman! Hur folkbildningen sköter sin verksamhet, det vill säga innehållet i den och målgrupperna för den, är upp till folkbildningen själv att bestämma. Det är viktigt att regeringen och riksdagen som ger stora anslag till folkbildningen är tydliga i sin styrning av vad verksamheten ska göra. Därför är det viktigt med utvärdering.
Det är två utredningar som pågår parallellt. Den ena är att folkbildningen själv har framfört önskemål om att minska på antalet verksamhetsmål. De som finns i dag är för många, spretar och är svåra att utvärdera. Det blir ett för tungt arbete. Därför har Folkbildningsrådet fått i uppdrag att självt göra en översyn av verksamhetsmålen och återkomma till regeringen med hur det vill se framtida verksamhetsmål, hur många de ska vara samt hur många som är relevanta i dag och för morgondagen.
Sedan gör Folkbildningsrådet egna utvärderingar av folkbildningsverksamhet, men det ser jag som interna utvärderingar. Även om Folkbildningsrådet har en myndighetsliknande uppgift är Folkbildningsrådet först och främst till för folkbildningen och inte för regeringen. Det är så jag ser på rådets roll. Sedan blir det fråga om myndighetsutövande genom att rådet bland annat har tillgång till pengar som sedan fördelas till folkbildningen.
Den andra utredningen handlar helt enkelt om att göra en extern utvärdering av folkbildningens verksamhet. Det är den Erik Amnå ska göra. Det är dels en utvärdering där vi får en komplett bild utifrån den egna interna som Folkbildningsrådet gör och har gjort, dels en extern utvärdering som regeringen har beställt. Syftet med Erik Amnås utredning är att komma fram till hur det går att utvärdera Folkbildningsrådets verksamhet utifrån de verksamhetsmål som finns. Fungerar rådet eller inte? Vilka modeller kan vi använda oss av för att få kvalitetsmässiga utvärderingar av Folkbildningsrådet för att säkerställa att pengarna faktiskt går till det de ska gå till? Vi menar att dessa två utredningar är helt olika, men de kommer att komplettera varandra i det framtida arbetet.
Min avsikt är att så småningom skicka båda utredningarna till partierna och andra relevanta organisationer för att tillsammans jobba igenom hur framtida folkbildningsverksamhet ska se ut. Där utgår jag från att Berit Högman och hennes parti är beredda att vara med i arbetet.
Anf. 115 Berit Högman (S)
Fru talman! Jag hör att regeringen och Nyamko Sabuni säger att det är för att folkbildningen får så mycket pengar som den måste dubbelgranskas i denna bemärkelse. Folkbildningen har dessutom granskats nyligen av Riksrevisionen. Det kännetecknar regeringen, nämligen ett oerhört intresse av att göra ekonomiska utvärderingar och ge ekonomiska incitament för olika saker. Det är ett starkt fokus på det.
Jag kan ge tips på andra saker som vore intressanta, om regeringen har intresse av att utvärdera. Det gäller till exempel om skattebetalarnas pengar i det här landet ska gå till vårdbolag och apotek som lägger pengarna i lågskatteländer. Det är en summa som är betydligt större än anslaget till folkbildningen. Man behöver inte vara Einstein för att räkna ut att en utbildningsplats på folkhögskola är välinvesterade pengar om man vill en ung människa väl i framtiden.
Jag tror att det är känt för statsrådet att ett enigt folkbildningsråd har önskat att det ska finnas en parlamentarisk referensgrupp till utredningen. Det är det andra som kännetecknar regeringen, nämligen att man inte längre gör vare sig parlamentariska utredningar eller tillsätter referensgrupper. Det tycks inte finnas någon linje. Det blir mer som ett lotteri.
Public service är ett oerhört angeläget ämne, och det får en liten referensgrupp. Möjligtvis får presstödet, en annan viktig yttrandefrihetsfråga, en parlamentarisk utredning. Folkbildningen, som berör alla politiska partier och alla folkrörelser i Sverige, är inte värd ens en parlamentarisk referensgrupp.
Varför så ointresserad av demokratin? Om statsrådet var intresserad av demokrati hade regeringen redan från början gått med på Folkbildningsrådets önskemål om åtminstone en parlamentarisk referensgrupp. Nu säger statsrådet att utredningen ska gå ut på remiss till andra. Det tredje som kännetecknar utredningsväsendet i regeringen är att remisstiderna är så korta. Det vill till att hinna med att över huvud taget åstadkomma ett remissvar.
Fru talman! Jag är orolig för folkbildningen så länge den ligger under Folkpartiets härad i regeringen. Nu har vi de senaste fyra timmarna hört debatter om Björklunds disciplinskola. Jag är djupt bekymrad över att folkbildningen är på väg att gå samma väg. För mig är folkbildningen en viktig del av vår kulturpolitik och våra grundläggande byggstenar för ett djupt demokratiskt samhälle.
Kan inte statsrådet tänka om i frågan när det gäller en parlamentarisk referensgrupp till Erik Amnås utredning?
Anf. 116 Statsrådet Nyamko Sabuni (FP)
Fru talman! Folkbildningsrådet och folkbildningsverksamhet är viktigt. Jag håller med Berit Högman om det. Om vi båda tycker att denna verksamhet är så viktig och är värd att finansiera för vår samhällsutveckling är det minst lika viktigt att också folkbildningen vet vad regeringen och riksdagen vill, att det är lättare för regeringen att redovisa för riksdagen att pengarna har använts på det sätt de ska användas och att det finns en tydlig styrning av bidragen genom bidragsförordningen till folkbildningen och Folkbildningsrådet. Det är inte svårare än så.
Om Folkbildningsrådet vill kontakta enskilda ledamöter, enskilda partier, i sitt arbete med verksamhetsmålen är det upp till dem att jobba på det sättet. Erik Amnå ska utvärdera folkbildningsverksamhet. Jag kan inte se varför det ska finnas en parlamentarisk referensgrupp till en utvärdering. Det ligger också på Erik Amnå att kontakta den han vill för att utvärdera denna verksamhet.
Jag menar att när utredningen återkommer med eventuella förslag på hur man kan underlätta och förbättra utvärderingen av verksamheten utifrån regeringens perspektiv finns anledning för oss alla att kraftsamla och diskutera detta tillsammans för att se hur vi sedan fortsätter. Det finns inga andra förändringar av innehåll, målgrupp eller vad folkbildningsförbunden ska göra. Det kommer att fortsätta att vara deras ansvar att bestämma om och bedriva. Det måste ändå finnas förordningar som säger tydligt och klart vad regering och riksdag vill med folkbildningsverksamhet i vårt land. Det är det vi håller på med nu.
Anf. 117 Berit Högman (S)
Fru talman! Men det är ju precis det arbete som också Folkbildningsrådet gör som kan utgöra den grunden. Jag har inte sällan hört från regeringens representanter att utredningsväsendet är så dyrt, och det kanske är argumentet för att det inte blir en parlamentarisk referensgrupp kopplad till det.
Nog känns det väldigt knepigt att ha två parallella utvärderingssystem för en och samma sak under samma tidsperiod. Jag skulle ha haft större respekt för det om man inväntat Folkbildningsrådets arbete utifrån den plan man har och sedan sagt: Nej, vi är inte nöjda med vår myndighet - vi tror inte på den, och därför gör vi ytterligare en utvärdering. Nu blir det två parallella utvärderingar om en och samma sak.
Det är inte svårt att känna att det finns en tillitsbrist i detta, eftersom argumentationen i svaret på interpellationen är att det är så mycket pengar. Då blir min hälsning: Det finns en massa områden dit väldigt mycket av skattebetalarnas pengar går som regeringen väljer att blunda för. Ett sådant konkret exempel är vårdbolagens och apotekens pengar, som är skattebetalarnas pengar, som i dag går till lågskatteländer men som skulle kunna återinvesteras.
Det är fullständigt riskfritt med folkbildningen - jag kan garantera det. Den finns i Sverige, den är till för människor som bor i detta land och den far aldrig utanför landets gränser. Det är otroligt väl investerade pengar. Jag tror att den här dubbla utvärderingen kommer att skapa otrygghet i Folkbildningsrådets arbete och bland Folkbildningsrådets medlemmar. Den kan också skapa en virrighet för Erik Amnås utredande. Men jag har förstått att statsrådet inte är beredd att lyssna på mina argument, så jag stannar här.
Anf. 118 Statsrådet Nyamko Sabuni (FP)
Fru talman! Om Berit Högman vill diskutera vårdbolagens vinster vet hon exakt vem hon kan ställa interpellationen till så att hon kan ta den debatten sedan. Just nu är vi här för att diskutera folkbildningen.
Jag ska återigen säga tydligt och klart: Folkbildningsrådet gör en översyn av verksamhetsmålen, enligt egna önskemål för att minska antalet. Erik Amnå gör inte en översyn av verksamhetsmålen. Erik Amnå har inte i uppdrag att tala om hur många verksamhetsmål det ska vara eller vilka de ska vara, utan det gör Folkbildningsrådet. Erik Amnå har i uppdrag att utvärdera folkbildningens verksamhet kopplat till de mål som i dag existerar - inte framtidens mål utan dagens mål. Det är två olika saker.
Ja, Folkbildningsrådet har gjort sina utvärderingar. Ja, Riksrevisionen har gjort sin utvärdering. Det här är delvis svar på det som Riksrevisionen lade fram. Riksrevisionen var inte helt nöjd med hur folkbildningen i dag styrs, och därför är det här ett svar bland många som vi har givit. Vi behöver en egen, extern utvärdering - inte den som Folkbildningsrådet har gjort utan en egen utvärdering. Vi behöver också lägga fram en utvärderingsmodell för framtiden som är enkel och kvalitativ för att vi sedan ska kunna redovisa till riksdagen exakt hur folkbildningsverksamheten fungerar och hur pengarna används och i så fall också kunna få bättre verksamhet.
Allt detta görs utifrån Folkbildningsrådets önskemål. Om Folkbildningsrådet vill kontakta Berit Högman som enskild ledamot i riksdagen eller hennes parti och om Erik Amnå vill göra det är det upp till dem. Men jag ser inte att det finns behov av att tillsätta en referensgrupp till vare sig Folkbildningsrådets översyn eller Erik Amnås utvärdering av folkbildningsverksamheten.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.