folkomröstning om förslaget till nytt EU-fördrag
Interpellation 2004/05:487 av Sköld Jansson, Camilla (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2005-03-22
- Inlämnad
- 2005-03-22
- Besvarad
- 2005-04-05
- Sista svarsdatum
- 2005-04-15
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation 2004/05:487
av Camilla Sköld Jansson (v) till vice statsminister Bosse Ringholm om folkomröstning om förslaget till nytt EU-fördragDet behövs en debatt om vart EU är på väg. Folket måste ha något att säga till om när det gäller maktfördelning och unionens framtida dagordning som formuleras i förslaget till EU-konstitution. Att det enbart skulle handla om smärre förändringar motsägs av det faktum att flera EU-länder låter arrangera folkomröstningar.
Om förslaget blir verklighet förändras maktbalansen radikalt. Alltmer makt förs över till unionen och de nationella parlamenten får mindre att säga till om. Majoritetsbeslut utan vetorätt blir huvudregel, EU får möjlighet att, utan fördragsändring, ta till sig ytterligare beslutsmakt och det slås fast att EU-rätt alltid går före nationell rätt. Vidare fördragsfäster man en ambition om att skapa ett gemensamt försvar.
Nätverket folkomröstning.nu har samlat in omkring 120 000 namn för en folkomröstning om EU:s konstitution. Det visar att det finns en stark folklig opinion som aktivt kräver att få diskutera och avgöra hur EU ska utvecklas. Opinionsmätningar bekräftar detta, enligt en undersökning från FWS, ett bolag inom Temogruppen, är det endast drygt 10 % av väljarna som stöder att frågan avgörs utan vare sig folkomröstning eller mellanliggande val.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga:
1.Avser vice statsministern, efter att ha sett folkets remissvar, att ta initiativ till en folkomröstning om EU:s konstitution?
2.Avser vice statsministern att ta några initiativ för att hänskjuta den svenska ratificeringen till efter nästa riksdagsval?
Debatt
(37 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2004/05:487
Webb-tv: folkomröstning om förslaget till nytt EU-fördrag
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2004/05:98 Tisdagen den 5 aprilProtokoll 2004/05:98 2 § Svar på interpellationerna 2004/05:487 och 488 om behandlingen av förslaget till nytt EU-fördrag
Protokoll från debatten
Anf. 1 Bosse Ringholm (S)
Fru talman! Camilla Sköld Jansson har frågat mig om jag avser att ta initiativ till en folkomröstning om EU:s konstitution samt om jag avser att ta initiativ för att hänskjuta den svenska ratifikationen till efter nästa riksdagsval.
Gudrun Schyman har frågat statsrådet Jens Orback vilka åtgärder han avser att vidta för att Sverige ska ha en genomgripande och folkbildande diskussion om EU:s konstitution samt vilka åtgärder han avser att vidta för att anordna en folkomröstning om EU:s förslag till konstitution.
Jag avser att besvara båda interpellationerna i ett sammanhang.
Jag delar uppfattningen att det behövs en debatt i vårt land om den europeiska unionen. Det är viktigt för att vinna förståelse och uppskattning för det arbete som bedrivs inom unionen och som är till stor fördel för Sverige.
Redan 2001 inledde i Sverige den parlamentariska EU 2004-kommittén sitt arbete med att söka stimulera en bred, offentlig debatt om Europeiska unionen. I ledningen för kommittén ingår företrädare för alla sju riksdagspartier. EU 2004-kommitténs arbete fortsätter under hela 2005.
Arbetet i framtidskonventet, som förberedde ett utkast till nytt EU-fördrag, bedrevs under stor öppenhet, och alla förhandlingsdokument fanns tillgängliga via Internet. I konventet deltog representanter för bland annat medlemsstaternas regeringar och de nationella parlamenten.
Riksdagen tog i november 2003 ställning till regeringens redogörelse för innehållet i framtidskonventets förslag inför arbetet i den efterföljande regeringskonferensen.
När regeringskonferensen avslutats i juni 2004 sammanställde Regeringskansliet en omfattande departementspromemoria om innehållet i det konstitutionella fördraget. Promemorian har skickats ut på remiss, och remisstiden har nyligen gått ut. Regeringen arbetar nu med ett förslag som kan överlämnas till Lagrådet i vår. En proposition om det nya fördraget kan sedan överlämnas till riksdagen efter sommaren.
Förutsättningarna för en bred och öppen debatt om Europeiska unionen och dess utveckling fortsätter således att vara mycket goda. Det är vårt gemensamma ansvar att medverka i och driva på denna debatt.
EU:s medlemsländer avgör vart och ett enskilt om folkomröstning bör hållas. I ett tiotal medlemsländer hålls folkomröstning. I en majoritet av medlemsländerna sker behandling enbart i de nationella parlamenten. Frågan om folkomröstning är ett nationellt beslut. Vilken beslutsmodell ett land väljer kan inte vara bestämmande för ett annat.
Det nya fördraget innebär inte genomgripande förändringar av unionens befogenheter som ifrågasätter det ställningstagande som gjordes i folkomröstningen år 1994 inför EU-medlemskapet. Regeringen är övertygad om att riksdagen kan ta ställning till fördraget såsom skedde med 1997 års Amsterdamfördrag och 2001 års Nicefördrag. Riksdagen har mandat att behandla frågan. Denna uppfattning delas av en bred majoritet i riksdagen.
Anf. 1 Bosse Ringholm (S)
Fru talman! Camilla Sköld Jansson har frågat mig om jag avser att ta initiativ till en folkomröstning om EU:s konstitution samt om jag avser att ta initiativ för att hänskjuta den svenska ratifikationen till efter nästa riksdagsval.
Gudrun Schyman har frågat statsrådet Jens Orback vilka åtgärder han avser att vidta för att Sverige ska ha en genomgripande och folkbildande diskussion om EU:s konstitution samt vilka åtgärder han avser att vidta för att anordna en folkomröstning om EU:s förslag till konstitution.
Jag avser att besvara båda interpellationerna i ett sammanhang.
Jag delar uppfattningen att det behövs en debatt i vårt land om den europeiska unionen. Det är viktigt för att vinna förståelse och uppskattning för det arbete som bedrivs inom unionen och som är till stor fördel för Sverige.
Redan 2001 inledde i Sverige den parlamentariska EU 2004-kommittén sitt arbete med att söka stimulera en bred, offentlig debatt om Europeiska unionen. I ledningen för kommittén ingår företrädare för alla sju riksdagspartier. EU 2004-kommitténs arbete fortsätter under hela 2005.
Arbetet i framtidskonventet, som förberedde ett utkast till nytt EU-fördrag, bedrevs under stor öppenhet, och alla förhandlingsdokument fanns tillgängliga via Internet. I konventet deltog representanter för bland annat medlemsstaternas regeringar och de nationella parlamenten.
Riksdagen tog i november 2003 ställning till regeringens redogörelse för innehållet i framtidskonventets förslag inför arbetet i den efterföljande regeringskonferensen.
När regeringskonferensen avslutats i juni 2004 sammanställde Regeringskansliet en omfattande departementspromemoria om innehållet i det konstitutionella fördraget. Promemorian har skickats ut på remiss, och remisstiden har nyligen gått ut. Regeringen arbetar nu med ett förslag som kan överlämnas till Lagrådet i vår. En proposition om det nya fördraget kan sedan överlämnas till riksdagen efter sommaren.
Förutsättningarna för en bred och öppen debatt om Europeiska unionen och dess utveckling fortsätter således att vara mycket goda. Det är vårt gemensamma ansvar att medverka i och driva på denna debatt.
EU:s medlemsländer avgör vart och ett enskilt om folkomröstning bör hållas. I ett tiotal medlemsländer hålls folkomröstning. I en majoritet av medlemsländerna sker behandling enbart i de nationella parlamenten. Frågan om folkomröstning är ett nationellt beslut. Vilken beslutsmodell ett land väljer kan inte vara bestämmande för ett annat.
Det nya fördraget innebär inte genomgripande förändringar av unionens befogenheter som ifrågasätter det ställningstagande som gjordes i folkomröstningen år 1994 inför EU-medlemskapet. Regeringen är övertygad om att riksdagen kan ta ställning till fördraget såsom skedde med 1997 års Amsterdamfördrag och 2001 års Nicefördrag. Riksdagen har mandat att behandla frågan. Denna uppfattning delas av en bred majoritet i riksdagen.
Anf. 2 Camilla Sköld Jansson (V)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka vice statsministern för svaret.
Tyvärr visar regeringen ingen som helst lyhördhet för den opinion som finns och som aktivt har gått ut och sagt att "vi vill vara med och säga vår mening i den här frågan". Många människor har varit ute på gator och torg och samlat namn. Många människor har skrivit på namnlistor. Det har funnits och finns ett brett engagemang i den här frågan: Vi vill vara med. Men det tycker inte regeringen att man behöver fästa sig vid.
Man har gjort opinionsundersökningar som visar att det sätt som regeringen vill hantera den här frågan på, alltså att det ska avgöras utan vare sig folkomröstning eller ett mellanliggande val, har stöd av endast 10 % av svenska folket. Men det tycker inte heller regeringen att man bör fästa sig vid.
Ett tiotal medlemsländer har bestämt sig för att frågan ska avgöras i en folkomröstning. Men den svenska regeringen fortsätter att förvägra svenska folket den möjligheten. Ni lyssnar inte. Jag menar att ni inte heller har några bra argument.
Det man kan utläsa i interpellationssvaret är att motivet skulle vara att det nya fördraget inte innebär så stora förändringar jämfört med hur läget var inför folkomröstningen om medlemskapet. Här delar jag Ringholms uppfattning att det är helt riktigt att jämföra med hur det såg ut när vi hade den folkomröstningen. Det är relevant.
Däremot delar jag inte uppfattningen att det fördrag vi har att ta ställning till inte innebär så stora förändringar som det såg ut vid medlemsomröstningen. Redan i dag har vi ett helt annat EU än det vi folkomröstade om.
Tittar man på förslaget till konstitution ser man att det är genomgripande förändringar. Man gör majoritetsbeslut till huvudregel. Det är alltså ett tjugotal områden som vi i dag har enhällighet kring när vi fattar beslut. Det ska avgöras med majoritetsbeslut, där alltså minoriteten får finna sig i vad majoriteten tycker. Det är inga oviktiga områden. Det handlar om samarbete kring civilrätt, straffrätt, kriminalpolitik, strukturfonder, regionalpolitik, handelspolitik och energi. Det är en lång lista på väsentliga frågor där makt flyttas ännu längre bort från de nationella parlamenten.
Man ger också Europeiska rådet rätt att självt ta till sig ytterligare makt. I och för sig säger man att de då måste vara överens, men man ger EU:s stats- och regeringschefer möjligheten att utan fördragsändring säga "ja, vi vill också bestämma i de här frågorna". För att göra det tydligt vad det är som gäller säger man att EU-lag alltid går före nationell rätt, även före våra lagar.
Innehållsligt har vi en fråga som också debatterades i samband med diskussionen om medlemskapet, nämligen försvarspolitiken. Där säger man nu att EU:s befogenheter ska gälla alla utrikespolitiska och säkerhetspolitiska områden och att det kommer att leda till ett gemensamt försvar när man så har beslutat.
Det går inte att med trovärdighet hävda att det är detta EU vi folkomröstade om. Vi ser en gigantisk maktöverföring framför oss, och dessutom ger man rätt att ytterligare utvidga den maktöverföringen. Varför inte lyssna till opinionen? Varför inte erkänna det uppenbara att det här är så principiellt viktigt att det måste avgöras i en folkomröstning? Får vi i dag höra att regeringen öppnar för en folkomröstning, som så många efterfrågar?
Anf. 2 Camilla Sköld Jansson (V)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka vice statsministern för svaret.
Tyvärr visar regeringen ingen som helst lyhördhet för den opinion som finns och som aktivt har gått ut och sagt att "vi vill vara med och säga vår mening i den här frågan". Många människor har varit ute på gator och torg och samlat namn. Många människor har skrivit på namnlistor. Det har funnits och finns ett brett engagemang i den här frågan: Vi vill vara med. Men det tycker inte regeringen att man behöver fästa sig vid.
Man har gjort opinionsundersökningar som visar att det sätt som regeringen vill hantera den här frågan på, alltså att det ska avgöras utan vare sig folkomröstning eller ett mellanliggande val, har stöd av endast 10 % av svenska folket. Men det tycker inte heller regeringen att man bör fästa sig vid.
Ett tiotal medlemsländer har bestämt sig för att frågan ska avgöras i en folkomröstning. Men den svenska regeringen fortsätter att förvägra svenska folket den möjligheten. Ni lyssnar inte. Jag menar att ni inte heller har några bra argument.
Det man kan utläsa i interpellationssvaret är att motivet skulle vara att det nya fördraget inte innebär så stora förändringar jämfört med hur läget var inför folkomröstningen om medlemskapet. Här delar jag Ringholms uppfattning att det är helt riktigt att jämföra med hur det såg ut när vi hade den folkomröstningen. Det är relevant.
Däremot delar jag inte uppfattningen att det fördrag vi har att ta ställning till inte innebär så stora förändringar som det såg ut vid medlemsomröstningen. Redan i dag har vi ett helt annat EU än det vi folkomröstade om.
Tittar man på förslaget till konstitution ser man att det är genomgripande förändringar. Man gör majoritetsbeslut till huvudregel. Det är alltså ett tjugotal områden som vi i dag har enhällighet kring när vi fattar beslut. Det ska avgöras med majoritetsbeslut, där alltså minoriteten får finna sig i vad majoriteten tycker. Det är inga oviktiga områden. Det handlar om samarbete kring civilrätt, straffrätt, kriminalpolitik, strukturfonder, regionalpolitik, handelspolitik och energi. Det är en lång lista på väsentliga frågor där makt flyttas ännu längre bort från de nationella parlamenten.
Man ger också Europeiska rådet rätt att självt ta till sig ytterligare makt. I och för sig säger man att de då måste vara överens, men man ger EU:s stats- och regeringschefer möjligheten att utan fördragsändring säga "ja, vi vill också bestämma i de här frågorna". För att göra det tydligt vad det är som gäller säger man att EU-lag alltid går före nationell rätt, även före våra lagar.
Innehållsligt har vi en fråga som också debatterades i samband med diskussionen om medlemskapet, nämligen försvarspolitiken. Där säger man nu att EU:s befogenheter ska gälla alla utrikespolitiska och säkerhetspolitiska områden och att det kommer att leda till ett gemensamt försvar när man så har beslutat.
Det går inte att med trovärdighet hävda att det är detta EU vi folkomröstade om. Vi ser en gigantisk maktöverföring framför oss, och dessutom ger man rätt att ytterligare utvidga den maktöverföringen. Varför inte lyssna till opinionen? Varför inte erkänna det uppenbara att det här är så principiellt viktigt att det måste avgöras i en folkomröstning? Får vi i dag höra att regeringen öppnar för en folkomröstning, som så många efterfrågar?
Anf. 2 Camilla Sköld Jansson (V)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka vice statsministern för svaret.
Tyvärr visar regeringen ingen som helst lyhördhet för den opinion som finns och som aktivt har gått ut och sagt att "vi vill vara med och säga vår mening i den här frågan". Många människor har varit ute på gator och torg och samlat namn. Många människor har skrivit på namnlistor. Det har funnits och finns ett brett engagemang i den här frågan: Vi vill vara med. Men det tycker inte regeringen att man behöver fästa sig vid.
Man har gjort opinionsundersökningar som visar att det sätt som regeringen vill hantera den här frågan på, alltså att det ska avgöras utan vare sig folkomröstning eller ett mellanliggande val, har stöd av endast 10 % av svenska folket. Men det tycker inte heller regeringen att man bör fästa sig vid.
Ett tiotal medlemsländer har bestämt sig för att frågan ska avgöras i en folkomröstning. Men den svenska regeringen fortsätter att förvägra svenska folket den möjligheten. Ni lyssnar inte. Jag menar att ni inte heller har några bra argument.
Det man kan utläsa i interpellationssvaret är att motivet skulle vara att det nya fördraget inte innebär så stora förändringar jämfört med hur läget var inför folkomröstningen om medlemskapet. Här delar jag Ringholms uppfattning att det är helt riktigt att jämföra med hur det såg ut när vi hade den folkomröstningen. Det är relevant.
Däremot delar jag inte uppfattningen att det fördrag vi har att ta ställning till inte innebär så stora förändringar som det såg ut vid medlemsomröstningen. Redan i dag har vi ett helt annat EU än det vi folkomröstade om.
Tittar man på förslaget till konstitution ser man att det är genomgripande förändringar. Man gör majoritetsbeslut till huvudregel. Det är alltså ett tjugotal områden som vi i dag har enhällighet kring när vi fattar beslut. Det ska avgöras med majoritetsbeslut, där alltså minoriteten får finna sig i vad majoriteten tycker. Det är inga oviktiga områden. Det handlar om samarbete kring civilrätt, straffrätt, kriminalpolitik, strukturfonder, regionalpolitik, handelspolitik och energi. Det är en lång lista på väsentliga frågor där makt flyttas ännu längre bort från de nationella parlamenten.
Man ger också Europeiska rådet rätt att självt ta till sig ytterligare makt. I och för sig säger man att de då måste vara överens, men man ger EU:s stats- och regeringschefer möjligheten att utan fördragsändring säga "ja, vi vill också bestämma i de här frågorna". För att göra det tydligt vad det är som gäller säger man att EU-lag alltid går före nationell rätt, även före våra lagar.
Innehållsligt har vi en fråga som också debatterades i samband med diskussionen om medlemskapet, nämligen försvarspolitiken. Där säger man nu att EU:s befogenheter ska gälla alla utrikespolitiska och säkerhetspolitiska områden och att det kommer att leda till ett gemensamt försvar när man så har beslutat.
Det går inte att med trovärdighet hävda att det är detta EU vi folkomröstade om. Vi ser en gigantisk maktöverföring framför oss, och dessutom ger man rätt att ytterligare utvidga den maktöverföringen. Varför inte lyssna till opinionen? Varför inte erkänna det uppenbara att det här är så principiellt viktigt att det måste avgöras i en folkomröstning? Får vi i dag höra att regeringen öppnar för en folkomröstning, som så många efterfrågar?
Anf. 2 Camilla Sköld Jansson (V)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka vice statsministern för svaret.
Tyvärr visar regeringen ingen som helst lyhördhet för den opinion som finns och som aktivt har gått ut och sagt att "vi vill vara med och säga vår mening i den här frågan". Många människor har varit ute på gator och torg och samlat namn. Många människor har skrivit på namnlistor. Det har funnits och finns ett brett engagemang i den här frågan: Vi vill vara med. Men det tycker inte regeringen att man behöver fästa sig vid.
Man har gjort opinionsundersökningar som visar att det sätt som regeringen vill hantera den här frågan på, alltså att det ska avgöras utan vare sig folkomröstning eller ett mellanliggande val, har stöd av endast 10 % av svenska folket. Men det tycker inte heller regeringen att man bör fästa sig vid.
Ett tiotal medlemsländer har bestämt sig för att frågan ska avgöras i en folkomröstning. Men den svenska regeringen fortsätter att förvägra svenska folket den möjligheten. Ni lyssnar inte. Jag menar att ni inte heller har några bra argument.
Det man kan utläsa i interpellationssvaret är att motivet skulle vara att det nya fördraget inte innebär så stora förändringar jämfört med hur läget var inför folkomröstningen om medlemskapet. Här delar jag Ringholms uppfattning att det är helt riktigt att jämföra med hur det såg ut när vi hade den folkomröstningen. Det är relevant.
Däremot delar jag inte uppfattningen att det fördrag vi har att ta ställning till inte innebär så stora förändringar som det såg ut vid medlemsomröstningen. Redan i dag har vi ett helt annat EU än det vi folkomröstade om.
Tittar man på förslaget till konstitution ser man att det är genomgripande förändringar. Man gör majoritetsbeslut till huvudregel. Det är alltså ett tjugotal områden som vi i dag har enhällighet kring när vi fattar beslut. Det ska avgöras med majoritetsbeslut, där alltså minoriteten får finna sig i vad majoriteten tycker. Det är inga oviktiga områden. Det handlar om samarbete kring civilrätt, straffrätt, kriminalpolitik, strukturfonder, regionalpolitik, handelspolitik och energi. Det är en lång lista på väsentliga frågor där makt flyttas ännu längre bort från de nationella parlamenten.
Man ger också Europeiska rådet rätt att självt ta till sig ytterligare makt. I och för sig säger man att de då måste vara överens, men man ger EU:s stats- och regeringschefer möjligheten att utan fördragsändring säga "ja, vi vill också bestämma i de här frågorna". För att göra det tydligt vad det är som gäller säger man att EU-lag alltid går före nationell rätt, även före våra lagar.
Innehållsligt har vi en fråga som också debatterades i samband med diskussionen om medlemskapet, nämligen försvarspolitiken. Där säger man nu att EU:s befogenheter ska gälla alla utrikespolitiska och säkerhetspolitiska områden och att det kommer att leda till ett gemensamt försvar när man så har beslutat.
Det går inte att med trovärdighet hävda att det är detta EU vi folkomröstade om. Vi ser en gigantisk maktöverföring framför oss, och dessutom ger man rätt att ytterligare utvidga den maktöverföringen. Varför inte lyssna till opinionen? Varför inte erkänna det uppenbara att det här är så principiellt viktigt att det måste avgöras i en folkomröstning? Får vi i dag höra att regeringen öppnar för en folkomröstning, som så många efterfrågar?
Anf. 3 Gudrun Schyman (-)
Fru talman! Jag vill helt och fullt instämma med föregående talare. Det som Camilla Sköld Jansson har sagt delar jag till hundra procent. Jag är inte bara förvånad utan också väldigt upprörd över regeringens nonchalans i förhållande till demokratin.
Det är som att det har varit någonting väldigt skumt med den här frågan hela tiden. När den skulle diskuteras var det alltid vid fel tillfälle. Vi hade en diskussion inför valrörelsen år 2002, och då sade alla de gamla ja-partierna: Nej, vi ska inte diskutera EU eller EMU nu, för vi ska ha en folkomröstning om det sedan. Det behöver vi inte diskutera i valrörelsen, för det är inte riksdagsledamöterna som ska besluta om EMU. Nej, det är sant. Så hade vi en folkomröstning, och det visade sig att folket ville någonting annat än vad riksdagsmajoriteten skulle ha beslutat om man hade haft möjligheten att besluta.
I valet till EU-parlamentet skulle vi inte prata om förslaget till EU:s konstitution. Då skulle vi inte ha en folkomröstning, men man sade att det inte är EU-parlamentarikerna som ska besluta om detta.
Vid varje tillfälle när det har varit val och möjlighet för folk att ställa politiker till ansvar i den här frågan har man hela tiden väjt undan och sagt: Nej, inte nu. Det är fel tillfälle, fel tidpunkt.
Nu vill man inte alls diskutera frågan med medborgarna som till stor del är insatta i frågan och som är engagerade i den. Visst har riksdagen formellt mandat att behandla frågan, men när det är så uppenbart att riksdagen inte är representativ i denna fråga är det väl ändå rimligt att man säger: Visst vi har mandat, men vi har också mandat att besluta om ett annat förfarande för att få en större öppenhet kring dessa frågor och för att få till stånd en demokratiprocess i de här frågorna.
Det är ju det man gör i de andra länderna. Man har nu en oerhört intressant diskussion i Frankrike till exempel. Där tog ju socialistpartiet tidigare initiativ till en egen omröstning i det egna partiet. Det hoppas jag att också Socialdemokraterna kommer att genomföra. Det kanske blir så om medlemmarna i det partiet får som de vill. Det är som om Sverige i den här frågan är så otroligt isolerat från den europeiska debatten. Man vågar inte gå ut och föra debatten över huvud taget.
Vad jag förstår öppnar det för ett stort missnöje och för en vidgning av den klyfta som vi redan har mellan folk och folkvalda. Det spär på kritiken mot EU som ett politiskt elitprojekt där en liten grupp i ledningen sitter och bestämmer över alla andra och där det är fråga om att möjligen gå ut och förankra redan fattade beslut.
Jag tycker att det är en otroligt farlig utveckling. I gapet mellan folk och folkvalda vet vi att ideologier och idéer spirar som inte bygger på demokratiska värderingar. Det är lika aktuellt i dag som för ett par år sedan. Le Pens idéer finns inte bara i Frankrike. De finns i varje nedsliten förort i de europeiska länderna, inklusive Sverige. Detta tar inte regeringen på allvar, utan demokratin får stå åt sidan för en formell behandling. Förutsättningarna för en bred och öppen debatt är goda, säger regeringen. Om den inte har förts och om den inte nu förs på de villkor som människor vill är det något som är fel i systemet. Det är en nonchalans mot demokratin som jag tycker är upprörande.
Anf. 3 Gudrun Schyman (-)
Fru talman! Jag vill helt och fullt instämma med föregående talare. Det som Camilla Sköld Jansson har sagt delar jag till hundra procent. Jag är inte bara förvånad utan också väldigt upprörd över regeringens nonchalans i förhållande till demokratin.
Det är som att det har varit någonting väldigt skumt med den här frågan hela tiden. När den skulle diskuteras var det alltid vid fel tillfälle. Vi hade en diskussion inför valrörelsen år 2002, och då sade alla de gamla ja-partierna: Nej, vi ska inte diskutera EU eller EMU nu, för vi ska ha en folkomröstning om det sedan. Det behöver vi inte diskutera i valrörelsen, för det är inte riksdagsledamöterna som ska besluta om EMU. Nej, det är sant. Så hade vi en folkomröstning, och det visade sig att folket ville någonting annat än vad riksdagsmajoriteten skulle ha beslutat om man hade haft möjligheten att besluta.
I valet till EU-parlamentet skulle vi inte prata om förslaget till EU:s konstitution. Då skulle vi inte ha en folkomröstning, men man sade att det inte är EU-parlamentarikerna som ska besluta om detta.
Vid varje tillfälle när det har varit val och möjlighet för folk att ställa politiker till ansvar i den här frågan har man hela tiden väjt undan och sagt: Nej, inte nu. Det är fel tillfälle, fel tidpunkt.
Nu vill man inte alls diskutera frågan med medborgarna som till stor del är insatta i frågan och som är engagerade i den. Visst har riksdagen formellt mandat att behandla frågan, men när det är så uppenbart att riksdagen inte är representativ i denna fråga är det väl ändå rimligt att man säger: Visst vi har mandat, men vi har också mandat att besluta om ett annat förfarande för att få en större öppenhet kring dessa frågor och för att få till stånd en demokratiprocess i de här frågorna.
Det är ju det man gör i de andra länderna. Man har nu en oerhört intressant diskussion i Frankrike till exempel. Där tog ju socialistpartiet tidigare initiativ till en egen omröstning i det egna partiet. Det hoppas jag att också Socialdemokraterna kommer att genomföra. Det kanske blir så om medlemmarna i det partiet får som de vill. Det är som om Sverige i den här frågan är så otroligt isolerat från den europeiska debatten. Man vågar inte gå ut och föra debatten över huvud taget.
Vad jag förstår öppnar det för ett stort missnöje och för en vidgning av den klyfta som vi redan har mellan folk och folkvalda. Det spär på kritiken mot EU som ett politiskt elitprojekt där en liten grupp i ledningen sitter och bestämmer över alla andra och där det är fråga om att möjligen gå ut och förankra redan fattade beslut.
Jag tycker att det är en otroligt farlig utveckling. I gapet mellan folk och folkvalda vet vi att ideologier och idéer spirar som inte bygger på demokratiska värderingar. Det är lika aktuellt i dag som för ett par år sedan. Le Pens idéer finns inte bara i Frankrike. De finns i varje nedsliten förort i de europeiska länderna, inklusive Sverige. Detta tar inte regeringen på allvar, utan demokratin får stå åt sidan för en formell behandling. Förutsättningarna för en bred och öppen debatt är goda, säger regeringen. Om den inte har förts och om den inte nu förs på de villkor som människor vill är det något som är fel i systemet. Det är en nonchalans mot demokratin som jag tycker är upprörande.
Anf. 3 Gudrun Schyman (-)
Fru talman! Jag vill helt och fullt instämma med föregående talare. Det som Camilla Sköld Jansson har sagt delar jag till hundra procent. Jag är inte bara förvånad utan också väldigt upprörd över regeringens nonchalans i förhållande till demokratin.
Det är som att det har varit någonting väldigt skumt med den här frågan hela tiden. När den skulle diskuteras var det alltid vid fel tillfälle. Vi hade en diskussion inför valrörelsen år 2002, och då sade alla de gamla ja-partierna: Nej, vi ska inte diskutera EU eller EMU nu, för vi ska ha en folkomröstning om det sedan. Det behöver vi inte diskutera i valrörelsen, för det är inte riksdagsledamöterna som ska besluta om EMU. Nej, det är sant. Så hade vi en folkomröstning, och det visade sig att folket ville någonting annat än vad riksdagsmajoriteten skulle ha beslutat om man hade haft möjligheten att besluta.
I valet till EU-parlamentet skulle vi inte prata om förslaget till EU:s konstitution. Då skulle vi inte ha en folkomröstning, men man sade att det inte är EU-parlamentarikerna som ska besluta om detta.
Vid varje tillfälle när det har varit val och möjlighet för folk att ställa politiker till ansvar i den här frågan har man hela tiden väjt undan och sagt: Nej, inte nu. Det är fel tillfälle, fel tidpunkt.
Nu vill man inte alls diskutera frågan med medborgarna som till stor del är insatta i frågan och som är engagerade i den. Visst har riksdagen formellt mandat att behandla frågan, men när det är så uppenbart att riksdagen inte är representativ i denna fråga är det väl ändå rimligt att man säger: Visst vi har mandat, men vi har också mandat att besluta om ett annat förfarande för att få en större öppenhet kring dessa frågor och för att få till stånd en demokratiprocess i de här frågorna.
Det är ju det man gör i de andra länderna. Man har nu en oerhört intressant diskussion i Frankrike till exempel. Där tog ju socialistpartiet tidigare initiativ till en egen omröstning i det egna partiet. Det hoppas jag att också Socialdemokraterna kommer att genomföra. Det kanske blir så om medlemmarna i det partiet får som de vill. Det är som om Sverige i den här frågan är så otroligt isolerat från den europeiska debatten. Man vågar inte gå ut och föra debatten över huvud taget.
Vad jag förstår öppnar det för ett stort missnöje och för en vidgning av den klyfta som vi redan har mellan folk och folkvalda. Det spär på kritiken mot EU som ett politiskt elitprojekt där en liten grupp i ledningen sitter och bestämmer över alla andra och där det är fråga om att möjligen gå ut och förankra redan fattade beslut.
Jag tycker att det är en otroligt farlig utveckling. I gapet mellan folk och folkvalda vet vi att ideologier och idéer spirar som inte bygger på demokratiska värderingar. Det är lika aktuellt i dag som för ett par år sedan. Le Pens idéer finns inte bara i Frankrike. De finns i varje nedsliten förort i de europeiska länderna, inklusive Sverige. Detta tar inte regeringen på allvar, utan demokratin får stå åt sidan för en formell behandling. Förutsättningarna för en bred och öppen debatt är goda, säger regeringen. Om den inte har förts och om den inte nu förs på de villkor som människor vill är det något som är fel i systemet. Det är en nonchalans mot demokratin som jag tycker är upprörande.
Anf. 3 Gudrun Schyman (-)
Fru talman! Jag vill helt och fullt instämma med föregående talare. Det som Camilla Sköld Jansson har sagt delar jag till hundra procent. Jag är inte bara förvånad utan också väldigt upprörd över regeringens nonchalans i förhållande till demokratin.
Det är som att det har varit någonting väldigt skumt med den här frågan hela tiden. När den skulle diskuteras var det alltid vid fel tillfälle. Vi hade en diskussion inför valrörelsen år 2002, och då sade alla de gamla ja-partierna: Nej, vi ska inte diskutera EU eller EMU nu, för vi ska ha en folkomröstning om det sedan. Det behöver vi inte diskutera i valrörelsen, för det är inte riksdagsledamöterna som ska besluta om EMU. Nej, det är sant. Så hade vi en folkomröstning, och det visade sig att folket ville någonting annat än vad riksdagsmajoriteten skulle ha beslutat om man hade haft möjligheten att besluta.
I valet till EU-parlamentet skulle vi inte prata om förslaget till EU:s konstitution. Då skulle vi inte ha en folkomröstning, men man sade att det inte är EU-parlamentarikerna som ska besluta om detta.
Vid varje tillfälle när det har varit val och möjlighet för folk att ställa politiker till ansvar i den här frågan har man hela tiden väjt undan och sagt: Nej, inte nu. Det är fel tillfälle, fel tidpunkt.
Nu vill man inte alls diskutera frågan med medborgarna som till stor del är insatta i frågan och som är engagerade i den. Visst har riksdagen formellt mandat att behandla frågan, men när det är så uppenbart att riksdagen inte är representativ i denna fråga är det väl ändå rimligt att man säger: Visst vi har mandat, men vi har också mandat att besluta om ett annat förfarande för att få en större öppenhet kring dessa frågor och för att få till stånd en demokratiprocess i de här frågorna.
Det är ju det man gör i de andra länderna. Man har nu en oerhört intressant diskussion i Frankrike till exempel. Där tog ju socialistpartiet tidigare initiativ till en egen omröstning i det egna partiet. Det hoppas jag att också Socialdemokraterna kommer att genomföra. Det kanske blir så om medlemmarna i det partiet får som de vill. Det är som om Sverige i den här frågan är så otroligt isolerat från den europeiska debatten. Man vågar inte gå ut och föra debatten över huvud taget.
Vad jag förstår öppnar det för ett stort missnöje och för en vidgning av den klyfta som vi redan har mellan folk och folkvalda. Det spär på kritiken mot EU som ett politiskt elitprojekt där en liten grupp i ledningen sitter och bestämmer över alla andra och där det är fråga om att möjligen gå ut och förankra redan fattade beslut.
Jag tycker att det är en otroligt farlig utveckling. I gapet mellan folk och folkvalda vet vi att ideologier och idéer spirar som inte bygger på demokratiska värderingar. Det är lika aktuellt i dag som för ett par år sedan. Le Pens idéer finns inte bara i Frankrike. De finns i varje nedsliten förort i de europeiska länderna, inklusive Sverige. Detta tar inte regeringen på allvar, utan demokratin får stå åt sidan för en formell behandling. Förutsättningarna för en bred och öppen debatt är goda, säger regeringen. Om den inte har förts och om den inte nu förs på de villkor som människor vill är det något som är fel i systemet. Det är en nonchalans mot demokratin som jag tycker är upprörande.
Anf. 4 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Jag vill inte att EU-frågorna ska ha en gräddfil i svensk politik. EU-frågorna ska inordnas bland de andra stora politiska frågorna. Jag tror att medborgarna i Sverige är trötta på politiker som abdikerar från sitt ansvar och överlämnar frågor till folkomröstningar för att deras partier är splittrade.
Vi ska inte ha det på det sättet. Vi ska vårda riksdagsvalen och den parlamentariska demokratin som den överordnade kanalen för folkligt inflytande i Sverige. Vi ska ha ett system där man, när man fattar beslut av stor räckvidd och betydelse, har en regering att ställa till ansvar och avsätta i ett kommande val om så krävs om medborgarna är missnöjda med regeringen.
Alltså: Ingen gräddfil för EU-frågorna, och därför heller inga fler EU-folkomröstningar.
Jag vill ställa en fråga till Gudrun Schyman. Vad är det i förslaget till ny EU-konstitution som gör att du anser att frågan ska avgöras i en folkomröstning och inte av riksdagen? Jag ställer den frågan därför att jag vill testa din kunskap om vad förslaget faktiskt innehåller. Alternativet är Nicefördraget, det fördrag som i dag gäller och som är utformat för en grupp av länder som är betydligt färre än det utvidgade EU. Att säga nej till den nya konstitutionen är ju i praktiken att säga nej till beslutsformer som möjliggör att det utvidgade EU, med de forna kommuniststaterna, fungerar på ett bra sätt med representativitet och demokrati i Europa.
De argument som har förts fram mot den nya konstitutionen är ju egentligen mot EU-medlemskapet. Det är ju inte förvånande att de som var emot att Sverige skulle gå med i EU och är emot att Sverige är med i EU fortfarande driver den linjen. Det är inte förvånande. Därför tror jag inte att den här konstitutionen, hur den än hade varit utformad, hade kunnat tillfredsställa de partier som är emot EU-medlemskapet.
Det nya fördraget innebär i själva verket en tydlig kompetensfördelning mellan den nationella nivån i medlemsstaterna och den europeiska unionens nivå. Det är en tydligare skiljelinje mellan vem som bär ansvar för vad, och det är lättare att utkräva ansvar.
I själva verket får de nationella parlamenten en starkare ställning med det nya fördraget, dels på grund av den tydligare kompetensfördelningen, dels på grund av att de får en fördragsenlig roll i den nya konstitutionen. De grundläggande makt- och ansvarsförhållandena inom unionen förändras däremot inte.
Demokrati, men inte gräddfil är alltså vad vi ska ha beträffande Europafrågorna.
Anf. 4 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Jag vill inte att EU-frågorna ska ha en gräddfil i svensk politik. EU-frågorna ska inordnas bland de andra stora politiska frågorna. Jag tror att medborgarna i Sverige är trötta på politiker som abdikerar från sitt ansvar och överlämnar frågor till folkomröstningar för att deras partier är splittrade.
Vi ska inte ha det på det sättet. Vi ska vårda riksdagsvalen och den parlamentariska demokratin som den överordnade kanalen för folkligt inflytande i Sverige. Vi ska ha ett system där man, när man fattar beslut av stor räckvidd och betydelse, har en regering att ställa till ansvar och avsätta i ett kommande val om så krävs om medborgarna är missnöjda med regeringen.
Alltså: Ingen gräddfil för EU-frågorna, och därför heller inga fler EU-folkomröstningar.
Jag vill ställa en fråga till Gudrun Schyman. Vad är det i förslaget till ny EU-konstitution som gör att du anser att frågan ska avgöras i en folkomröstning och inte av riksdagen? Jag ställer den frågan därför att jag vill testa din kunskap om vad förslaget faktiskt innehåller. Alternativet är Nicefördraget, det fördrag som i dag gäller och som är utformat för en grupp av länder som är betydligt färre än det utvidgade EU. Att säga nej till den nya konstitutionen är ju i praktiken att säga nej till beslutsformer som möjliggör att det utvidgade EU, med de forna kommuniststaterna, fungerar på ett bra sätt med representativitet och demokrati i Europa.
De argument som har förts fram mot den nya konstitutionen är ju egentligen mot EU-medlemskapet. Det är ju inte förvånande att de som var emot att Sverige skulle gå med i EU och är emot att Sverige är med i EU fortfarande driver den linjen. Det är inte förvånande. Därför tror jag inte att den här konstitutionen, hur den än hade varit utformad, hade kunnat tillfredsställa de partier som är emot EU-medlemskapet.
Det nya fördraget innebär i själva verket en tydlig kompetensfördelning mellan den nationella nivån i medlemsstaterna och den europeiska unionens nivå. Det är en tydligare skiljelinje mellan vem som bär ansvar för vad, och det är lättare att utkräva ansvar.
I själva verket får de nationella parlamenten en starkare ställning med det nya fördraget, dels på grund av den tydligare kompetensfördelningen, dels på grund av att de får en fördragsenlig roll i den nya konstitutionen. De grundläggande makt- och ansvarsförhållandena inom unionen förändras däremot inte.
Demokrati, men inte gräddfil är alltså vad vi ska ha beträffande Europafrågorna.
Anf. 4 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Jag vill inte att EU-frågorna ska ha en gräddfil i svensk politik. EU-frågorna ska inordnas bland de andra stora politiska frågorna. Jag tror att medborgarna i Sverige är trötta på politiker som abdikerar från sitt ansvar och överlämnar frågor till folkomröstningar för att deras partier är splittrade.
Vi ska inte ha det på det sättet. Vi ska vårda riksdagsvalen och den parlamentariska demokratin som den överordnade kanalen för folkligt inflytande i Sverige. Vi ska ha ett system där man, när man fattar beslut av stor räckvidd och betydelse, har en regering att ställa till ansvar och avsätta i ett kommande val om så krävs om medborgarna är missnöjda med regeringen.
Alltså: Ingen gräddfil för EU-frågorna, och därför heller inga fler EU-folkomröstningar.
Jag vill ställa en fråga till Gudrun Schyman. Vad är det i förslaget till ny EU-konstitution som gör att du anser att frågan ska avgöras i en folkomröstning och inte av riksdagen? Jag ställer den frågan därför att jag vill testa din kunskap om vad förslaget faktiskt innehåller. Alternativet är Nicefördraget, det fördrag som i dag gäller och som är utformat för en grupp av länder som är betydligt färre än det utvidgade EU. Att säga nej till den nya konstitutionen är ju i praktiken att säga nej till beslutsformer som möjliggör att det utvidgade EU, med de forna kommuniststaterna, fungerar på ett bra sätt med representativitet och demokrati i Europa.
De argument som har förts fram mot den nya konstitutionen är ju egentligen mot EU-medlemskapet. Det är ju inte förvånande att de som var emot att Sverige skulle gå med i EU och är emot att Sverige är med i EU fortfarande driver den linjen. Det är inte förvånande. Därför tror jag inte att den här konstitutionen, hur den än hade varit utformad, hade kunnat tillfredsställa de partier som är emot EU-medlemskapet.
Det nya fördraget innebär i själva verket en tydlig kompetensfördelning mellan den nationella nivån i medlemsstaterna och den europeiska unionens nivå. Det är en tydligare skiljelinje mellan vem som bär ansvar för vad, och det är lättare att utkräva ansvar.
I själva verket får de nationella parlamenten en starkare ställning med det nya fördraget, dels på grund av den tydligare kompetensfördelningen, dels på grund av att de får en fördragsenlig roll i den nya konstitutionen. De grundläggande makt- och ansvarsförhållandena inom unionen förändras däremot inte.
Demokrati, men inte gräddfil är alltså vad vi ska ha beträffande Europafrågorna.
Anf. 5 Håkan Larsson (C)
Fru talman! Jag blir lite bekymrad över vice statsministerns svar där han förminskar den nya EU-konstitutionens betydelse. Liksom många andra i det politiska etablissemanget hävdar han att konstitutionen inte innebär några genomgripande förändringar och att det därför inte finns behov av att förankra ställningstagandet bland medborgarna genom en folkomröstning.
Bara det faktum att det nu talas om en konstitution - även om den ibland kallas konstitutionellt fördrag - borde leda till viss eftertanke. Tidigare var samarbetet inom EU byggt på fördrag. Nu talar man alltså om en konstitution. Fördrag handlar om samarbete mellan länder. En konstitution, en författning, är något som statsbildningar brukar ha.
Nog finns det skäl för en bred diskussion och ett ställningstagande som verkligen är förankrat bland medborgarna - vilket det än blir.
I andra europeiska länder är diskussionen ärligare än hos oss när det gäller vart konstitutionen syftar. Redan 1998 förklarade Tysklands utrikesminister Joschka Fischer att skapandet av en enda europeisk stat bunden till en europeisk konstitution är den avgörande uppgiften i vår tid.
När nu texten föreligger förklarar samme Fischer att det handlar om det viktigaste dokumentet sedan bildandet av EEC. Tysklands Europaminister, Hans Martin Bury, förklarade i en debatt i förbundsdagen nyligen: Jag anser att EU-konstitutionen är födelsebeviset för Europas förenta stater.
Hans svenske kollega Bosse Ringholm jämställer konstitutionen med Amsterdamfördraget och Nicefördraget.
Ett annat exempel på hur viktig konstitutionen anses vara är att Nederländerna för första gången i sin historia har utlyst en folkomröstning, och just om den här frågan.
Danmarks statsminister Anders Fogh Rasmussen förklarar att EU-konstitutionen är en så stor och viktig fråga att det är rätt att utlysa en folkomröstning.
Att fråga folket i en sådan här viktig fråga är alltså en naturlig slutsats i en rad av EU:s medlemsländer, men tyvärr inte hos oss. Det handlar inte om en gräddfil. Det handlar om demokrati, Carl B Hamilton.
Inför valet 2002 diskuterades inte EU-konstitutionen alls eftersom det inte fanns någon text att diskutera. Jag anser därför att det naturliga vore att även de svenska väljarna ges möjlighet att ta ställning i en folkomröstning. Vi har ju sett flera opinionsundersökningar som visar att en klar majoritet av svenskarna vill få möjlighet att folkomrösta på samma sätt som exempelvis danskar, holländare, britter, fransmän, irländare och polacker.
Ett minimikrav borde väl vara att beslutet inte tas förrän efter valet 2006 så att konstitutionen kan diskuteras i valrörelsen.
Jag befarar att det annars finns en risk för att många människor kommer att känna sig överkörda och att det därför kan bli utrymme för missnöjespartier att fiska i de vatten som kan uppstå.
Enligt Riksdag och departement kritiserar Justitiekanslern i sitt remissvar regeringen för att ha slarvat när det gäller frågan huruvida EU-konstitutionen kräver en svensk grundlagsändring. Jag vill till slut fråga Bosse Ringholm: Är du beredd att ta sådana synpunkter på allvar, kanske göra en ny analys och dra slutsatser av den?
Anf. 5 Håkan Larsson (C)
Fru talman! Jag blir lite bekymrad över vice statsministerns svar där han förminskar den nya EU-konstitutionens betydelse. Liksom många andra i det politiska etablissemanget hävdar han att konstitutionen inte innebär några genomgripande förändringar och att det därför inte finns behov av att förankra ställningstagandet bland medborgarna genom en folkomröstning.
Bara det faktum att det nu talas om en konstitution - även om den ibland kallas konstitutionellt fördrag - borde leda till viss eftertanke. Tidigare var samarbetet inom EU byggt på fördrag. Nu talar man alltså om en konstitution. Fördrag handlar om samarbete mellan länder. En konstitution, en författning, är något som statsbildningar brukar ha.
Nog finns det skäl för en bred diskussion och ett ställningstagande som verkligen är förankrat bland medborgarna - vilket det än blir.
I andra europeiska länder är diskussionen ärligare än hos oss när det gäller vart konstitutionen syftar. Redan 1998 förklarade Tysklands utrikesminister Joschka Fischer att skapandet av en enda europeisk stat bunden till en europeisk konstitution är den avgörande uppgiften i vår tid.
När nu texten föreligger förklarar samme Fischer att det handlar om det viktigaste dokumentet sedan bildandet av EEC. Tysklands Europaminister, Hans Martin Bury, förklarade i en debatt i förbundsdagen nyligen: Jag anser att EU-konstitutionen är födelsebeviset för Europas förenta stater.
Hans svenske kollega Bosse Ringholm jämställer konstitutionen med Amsterdamfördraget och Nicefördraget.
Ett annat exempel på hur viktig konstitutionen anses vara är att Nederländerna för första gången i sin historia har utlyst en folkomröstning, och just om den här frågan.
Danmarks statsminister Anders Fogh Rasmussen förklarar att EU-konstitutionen är en så stor och viktig fråga att det är rätt att utlysa en folkomröstning.
Att fråga folket i en sådan här viktig fråga är alltså en naturlig slutsats i en rad av EU:s medlemsländer, men tyvärr inte hos oss. Det handlar inte om en gräddfil. Det handlar om demokrati, Carl B Hamilton.
Inför valet 2002 diskuterades inte EU-konstitutionen alls eftersom det inte fanns någon text att diskutera. Jag anser därför att det naturliga vore att även de svenska väljarna ges möjlighet att ta ställning i en folkomröstning. Vi har ju sett flera opinionsundersökningar som visar att en klar majoritet av svenskarna vill få möjlighet att folkomrösta på samma sätt som exempelvis danskar, holländare, britter, fransmän, irländare och polacker.
Ett minimikrav borde väl vara att beslutet inte tas förrän efter valet 2006 så att konstitutionen kan diskuteras i valrörelsen.
Jag befarar att det annars finns en risk för att många människor kommer att känna sig överkörda och att det därför kan bli utrymme för missnöjespartier att fiska i de vatten som kan uppstå.
Enligt Riksdag och departement kritiserar Justitiekanslern i sitt remissvar regeringen för att ha slarvat när det gäller frågan huruvida EU-konstitutionen kräver en svensk grundlagsändring. Jag vill till slut fråga Bosse Ringholm: Är du beredd att ta sådana synpunkter på allvar, kanske göra en ny analys och dra slutsatser av den?
Anf. 6 Bosse Ringholm (S)
Fru talman! Vi har en diskussion om ett förslag till ett fördrag om en konstitution i Europa. Det är inte som det sägs här ett helt principiellt nytt förhållningssätt mellan Sverige och Europeiska unionen. Det finns naturligtvis en hel del förbättringar, skillnader och förändringar i detta fördrag i förhållande till dagens Nicefördrag och även det tidigare Amsterdamfördraget. Men det är inte fråga om något principiellt förändrat förhållningssätt mellan Sverige och den europeiska unionen.
På samma sätt som vi har behandlat de två tidigare fördragen, de två tidigare förändringarna av spelreglerna inom den europeiska unionen, det vill säga via riksdagsbeslut när det gäller 2001 års Nicefördrag och 1997 års Amsterdamfördrag, är det rimligt att vi i vår parlamentariska representativa demokrati låter riksdagen få hantera frågan den här gången också. Det är inget konstigt med det. Det är på det sätt som vi har använt vår egen konstitution, vår egen författning och vårt eget arbetssätt under årtionden i den här riksdagen. När vi har gjort undantag under några få tillfällen under de senaste 80 åren har det varit i sådana frågor där det varit principiellt helt nya ställningstaganden. Då har det naturligtvis funnits starka skäl för en folkomröstning, som 1994 om Sveriges anslutning till Europeiska unionen.
Nu klagar Camilla Sköld Jansson, Gudrun Schyman och andra på att det inte förs någon diskussion. Jag undrar: Var har ni varit de senaste åren? Vi har i fem års tid fört en diskussion om detta fördrag, denna författning, denna regelsamling. Vi har i fem års tid fört en grundläggande diskussion i medierna, i den här kammaren, i mängder av politiska församlingar om just dessa frågor. Sedan kommer ni hit efter fem år och säger: Ingen vill diskutera med oss. Det är nonchalans mot svenska folket att inte diskutera det här. Vi har ju diskuterat varje dag, varje vecka de här fem åren. Det är få frågor som har diskuterats så mycket och fått så stor uppmärksamhet som den här typen av frågor.
Jag inser att det kanske inte i något parti är så att just fördraget är förstahandsfrågan i alla olika politiska sammanhang när man träffas. Det finns frågor av kött och blod, om ekonomi och annat, som kanske ligger svenska folket väldigt nära om hjärtat och gör att man oftare reser de frågorna än de konstitutionella. Men att komma och säga att vi inte har haft någon diskussion när vi i fem års tid har förberett och noggrant diskuterat och analyserat det här!
Det finns missnöje här och där i det svenska samhället. Men den, Gudrun Schyman och Camilla Sköld Jansson, som bidrar till att skapa missnöje är den som far med vilseledande information, som lämnar halva sanningar och inte hela sanningar som underlag för diskussionen. Den som är tendentiös kan naturligtvis bidra till missnöje. Det hoppas jag att ni inte vill bidra till. Jag tror inte heller att det är er avsikt på något sätt. Därför ska vi ha en saklig diskussion i fortsättningen.
Jag vill ställa samma fråga som ställdes här förut: Vad är det ni vill ändra i fördraget som är så annorlunda och gör att ni inte längre kan acceptera det? Beskrivningen att vi nu ska skapa ett gemensamt försvar är ni själva starkt medvetna om är både vilseledande och felaktig. Det är ett felaktigt påstående. Det är inte det det handlar om. Ni säger att EU-rätten tar över. Det gjorde den redan 1995 när vi gick in i Europeiska unionen. Det är inte någon nyhet på något sätt.
Vi måste kunna föra en saklig diskussion om saker och ting som behöver ändras och som ni tycker är värda att diskuteras. Jag är beredd att delta i en sådan konstruktiv diskussion och vill nu gärna lyssna på vad det är för saker som ni speciellt skulle vilja ändra i det förslag till fördrag som i sinom tid efter en ordentlig analys och juridisk bearbetning kommer att föreläggas riksdagen senare under året.
Anf. 6 Bosse Ringholm (S)
Fru talman! Vi har en diskussion om ett förslag till ett fördrag om en konstitution i Europa. Det är inte som det sägs här ett helt principiellt nytt förhållningssätt mellan Sverige och Europeiska unionen. Det finns naturligtvis en hel del förbättringar, skillnader och förändringar i detta fördrag i förhållande till dagens Nicefördrag och även det tidigare Amsterdamfördraget. Men det är inte fråga om något principiellt förändrat förhållningssätt mellan Sverige och den europeiska unionen.
På samma sätt som vi har behandlat de två tidigare fördragen, de två tidigare förändringarna av spelreglerna inom den europeiska unionen, det vill säga via riksdagsbeslut när det gäller 2001 års Nicefördrag och 1997 års Amsterdamfördrag, är det rimligt att vi i vår parlamentariska representativa demokrati låter riksdagen få hantera frågan den här gången också. Det är inget konstigt med det. Det är på det sätt som vi har använt vår egen konstitution, vår egen författning och vårt eget arbetssätt under årtionden i den här riksdagen. När vi har gjort undantag under några få tillfällen under de senaste 80 åren har det varit i sådana frågor där det varit principiellt helt nya ställningstaganden. Då har det naturligtvis funnits starka skäl för en folkomröstning, som 1994 om Sveriges anslutning till Europeiska unionen.
Nu klagar Camilla Sköld Jansson, Gudrun Schyman och andra på att det inte förs någon diskussion. Jag undrar: Var har ni varit de senaste åren? Vi har i fem års tid fört en diskussion om detta fördrag, denna författning, denna regelsamling. Vi har i fem års tid fört en grundläggande diskussion i medierna, i den här kammaren, i mängder av politiska församlingar om just dessa frågor. Sedan kommer ni hit efter fem år och säger: Ingen vill diskutera med oss. Det är nonchalans mot svenska folket att inte diskutera det här. Vi har ju diskuterat varje dag, varje vecka de här fem åren. Det är få frågor som har diskuterats så mycket och fått så stor uppmärksamhet som den här typen av frågor.
Jag inser att det kanske inte i något parti är så att just fördraget är förstahandsfrågan i alla olika politiska sammanhang när man träffas. Det finns frågor av kött och blod, om ekonomi och annat, som kanske ligger svenska folket väldigt nära om hjärtat och gör att man oftare reser de frågorna än de konstitutionella. Men att komma och säga att vi inte har haft någon diskussion när vi i fem års tid har förberett och noggrant diskuterat och analyserat det här!
Det finns missnöje här och där i det svenska samhället. Men den, Gudrun Schyman och Camilla Sköld Jansson, som bidrar till att skapa missnöje är den som far med vilseledande information, som lämnar halva sanningar och inte hela sanningar som underlag för diskussionen. Den som är tendentiös kan naturligtvis bidra till missnöje. Det hoppas jag att ni inte vill bidra till. Jag tror inte heller att det är er avsikt på något sätt. Därför ska vi ha en saklig diskussion i fortsättningen.
Jag vill ställa samma fråga som ställdes här förut: Vad är det ni vill ändra i fördraget som är så annorlunda och gör att ni inte längre kan acceptera det? Beskrivningen att vi nu ska skapa ett gemensamt försvar är ni själva starkt medvetna om är både vilseledande och felaktig. Det är ett felaktigt påstående. Det är inte det det handlar om. Ni säger att EU-rätten tar över. Det gjorde den redan 1995 när vi gick in i Europeiska unionen. Det är inte någon nyhet på något sätt.
Vi måste kunna föra en saklig diskussion om saker och ting som behöver ändras och som ni tycker är värda att diskuteras. Jag är beredd att delta i en sådan konstruktiv diskussion och vill nu gärna lyssna på vad det är för saker som ni speciellt skulle vilja ändra i det förslag till fördrag som i sinom tid efter en ordentlig analys och juridisk bearbetning kommer att föreläggas riksdagen senare under året.
Anf. 6 Bosse Ringholm (S)
Fru talman! Vi har en diskussion om ett förslag till ett fördrag om en konstitution i Europa. Det är inte som det sägs här ett helt principiellt nytt förhållningssätt mellan Sverige och Europeiska unionen. Det finns naturligtvis en hel del förbättringar, skillnader och förändringar i detta fördrag i förhållande till dagens Nicefördrag och även det tidigare Amsterdamfördraget. Men det är inte fråga om något principiellt förändrat förhållningssätt mellan Sverige och den europeiska unionen.
På samma sätt som vi har behandlat de två tidigare fördragen, de två tidigare förändringarna av spelreglerna inom den europeiska unionen, det vill säga via riksdagsbeslut när det gäller 2001 års Nicefördrag och 1997 års Amsterdamfördrag, är det rimligt att vi i vår parlamentariska representativa demokrati låter riksdagen få hantera frågan den här gången också. Det är inget konstigt med det. Det är på det sätt som vi har använt vår egen konstitution, vår egen författning och vårt eget arbetssätt under årtionden i den här riksdagen. När vi har gjort undantag under några få tillfällen under de senaste 80 åren har det varit i sådana frågor där det varit principiellt helt nya ställningstaganden. Då har det naturligtvis funnits starka skäl för en folkomröstning, som 1994 om Sveriges anslutning till Europeiska unionen.
Nu klagar Camilla Sköld Jansson, Gudrun Schyman och andra på att det inte förs någon diskussion. Jag undrar: Var har ni varit de senaste åren? Vi har i fem års tid fört en diskussion om detta fördrag, denna författning, denna regelsamling. Vi har i fem års tid fört en grundläggande diskussion i medierna, i den här kammaren, i mängder av politiska församlingar om just dessa frågor. Sedan kommer ni hit efter fem år och säger: Ingen vill diskutera med oss. Det är nonchalans mot svenska folket att inte diskutera det här. Vi har ju diskuterat varje dag, varje vecka de här fem åren. Det är få frågor som har diskuterats så mycket och fått så stor uppmärksamhet som den här typen av frågor.
Jag inser att det kanske inte i något parti är så att just fördraget är förstahandsfrågan i alla olika politiska sammanhang när man träffas. Det finns frågor av kött och blod, om ekonomi och annat, som kanske ligger svenska folket väldigt nära om hjärtat och gör att man oftare reser de frågorna än de konstitutionella. Men att komma och säga att vi inte har haft någon diskussion när vi i fem års tid har förberett och noggrant diskuterat och analyserat det här!
Det finns missnöje här och där i det svenska samhället. Men den, Gudrun Schyman och Camilla Sköld Jansson, som bidrar till att skapa missnöje är den som far med vilseledande information, som lämnar halva sanningar och inte hela sanningar som underlag för diskussionen. Den som är tendentiös kan naturligtvis bidra till missnöje. Det hoppas jag att ni inte vill bidra till. Jag tror inte heller att det är er avsikt på något sätt. Därför ska vi ha en saklig diskussion i fortsättningen.
Jag vill ställa samma fråga som ställdes här förut: Vad är det ni vill ändra i fördraget som är så annorlunda och gör att ni inte längre kan acceptera det? Beskrivningen att vi nu ska skapa ett gemensamt försvar är ni själva starkt medvetna om är både vilseledande och felaktig. Det är ett felaktigt påstående. Det är inte det det handlar om. Ni säger att EU-rätten tar över. Det gjorde den redan 1995 när vi gick in i Europeiska unionen. Det är inte någon nyhet på något sätt.
Vi måste kunna föra en saklig diskussion om saker och ting som behöver ändras och som ni tycker är värda att diskuteras. Jag är beredd att delta i en sådan konstruktiv diskussion och vill nu gärna lyssna på vad det är för saker som ni speciellt skulle vilja ändra i det förslag till fördrag som i sinom tid efter en ordentlig analys och juridisk bearbetning kommer att föreläggas riksdagen senare under året.
Anf. 6 Bosse Ringholm (S)
Fru talman! Vi har en diskussion om ett förslag till ett fördrag om en konstitution i Europa. Det är inte som det sägs här ett helt principiellt nytt förhållningssätt mellan Sverige och Europeiska unionen. Det finns naturligtvis en hel del förbättringar, skillnader och förändringar i detta fördrag i förhållande till dagens Nicefördrag och även det tidigare Amsterdamfördraget. Men det är inte fråga om något principiellt förändrat förhållningssätt mellan Sverige och den europeiska unionen.
På samma sätt som vi har behandlat de två tidigare fördragen, de två tidigare förändringarna av spelreglerna inom den europeiska unionen, det vill säga via riksdagsbeslut när det gäller 2001 års Nicefördrag och 1997 års Amsterdamfördrag, är det rimligt att vi i vår parlamentariska representativa demokrati låter riksdagen få hantera frågan den här gången också. Det är inget konstigt med det. Det är på det sätt som vi har använt vår egen konstitution, vår egen författning och vårt eget arbetssätt under årtionden i den här riksdagen. När vi har gjort undantag under några få tillfällen under de senaste 80 åren har det varit i sådana frågor där det varit principiellt helt nya ställningstaganden. Då har det naturligtvis funnits starka skäl för en folkomröstning, som 1994 om Sveriges anslutning till Europeiska unionen.
Nu klagar Camilla Sköld Jansson, Gudrun Schyman och andra på att det inte förs någon diskussion. Jag undrar: Var har ni varit de senaste åren? Vi har i fem års tid fört en diskussion om detta fördrag, denna författning, denna regelsamling. Vi har i fem års tid fört en grundläggande diskussion i medierna, i den här kammaren, i mängder av politiska församlingar om just dessa frågor. Sedan kommer ni hit efter fem år och säger: Ingen vill diskutera med oss. Det är nonchalans mot svenska folket att inte diskutera det här. Vi har ju diskuterat varje dag, varje vecka de här fem åren. Det är få frågor som har diskuterats så mycket och fått så stor uppmärksamhet som den här typen av frågor.
Jag inser att det kanske inte i något parti är så att just fördraget är förstahandsfrågan i alla olika politiska sammanhang när man träffas. Det finns frågor av kött och blod, om ekonomi och annat, som kanske ligger svenska folket väldigt nära om hjärtat och gör att man oftare reser de frågorna än de konstitutionella. Men att komma och säga att vi inte har haft någon diskussion när vi i fem års tid har förberett och noggrant diskuterat och analyserat det här!
Det finns missnöje här och där i det svenska samhället. Men den, Gudrun Schyman och Camilla Sköld Jansson, som bidrar till att skapa missnöje är den som far med vilseledande information, som lämnar halva sanningar och inte hela sanningar som underlag för diskussionen. Den som är tendentiös kan naturligtvis bidra till missnöje. Det hoppas jag att ni inte vill bidra till. Jag tror inte heller att det är er avsikt på något sätt. Därför ska vi ha en saklig diskussion i fortsättningen.
Jag vill ställa samma fråga som ställdes här förut: Vad är det ni vill ändra i fördraget som är så annorlunda och gör att ni inte längre kan acceptera det? Beskrivningen att vi nu ska skapa ett gemensamt försvar är ni själva starkt medvetna om är både vilseledande och felaktig. Det är ett felaktigt påstående. Det är inte det det handlar om. Ni säger att EU-rätten tar över. Det gjorde den redan 1995 när vi gick in i Europeiska unionen. Det är inte någon nyhet på något sätt.
Vi måste kunna föra en saklig diskussion om saker och ting som behöver ändras och som ni tycker är värda att diskuteras. Jag är beredd att delta i en sådan konstruktiv diskussion och vill nu gärna lyssna på vad det är för saker som ni speciellt skulle vilja ändra i det förslag till fördrag som i sinom tid efter en ordentlig analys och juridisk bearbetning kommer att föreläggas riksdagen senare under året.
Anf. 6 Bosse Ringholm (S)
Fru talman! Vi har en diskussion om ett förslag till ett fördrag om en konstitution i Europa. Det är inte som det sägs här ett helt principiellt nytt förhållningssätt mellan Sverige och Europeiska unionen. Det finns naturligtvis en hel del förbättringar, skillnader och förändringar i detta fördrag i förhållande till dagens Nicefördrag och även det tidigare Amsterdamfördraget. Men det är inte fråga om något principiellt förändrat förhållningssätt mellan Sverige och den europeiska unionen.
På samma sätt som vi har behandlat de två tidigare fördragen, de två tidigare förändringarna av spelreglerna inom den europeiska unionen, det vill säga via riksdagsbeslut när det gäller 2001 års Nicefördrag och 1997 års Amsterdamfördrag, är det rimligt att vi i vår parlamentariska representativa demokrati låter riksdagen få hantera frågan den här gången också. Det är inget konstigt med det. Det är på det sätt som vi har använt vår egen konstitution, vår egen författning och vårt eget arbetssätt under årtionden i den här riksdagen. När vi har gjort undantag under några få tillfällen under de senaste 80 åren har det varit i sådana frågor där det varit principiellt helt nya ställningstaganden. Då har det naturligtvis funnits starka skäl för en folkomröstning, som 1994 om Sveriges anslutning till Europeiska unionen.
Nu klagar Camilla Sköld Jansson, Gudrun Schyman och andra på att det inte förs någon diskussion. Jag undrar: Var har ni varit de senaste åren? Vi har i fem års tid fört en diskussion om detta fördrag, denna författning, denna regelsamling. Vi har i fem års tid fört en grundläggande diskussion i medierna, i den här kammaren, i mängder av politiska församlingar om just dessa frågor. Sedan kommer ni hit efter fem år och säger: Ingen vill diskutera med oss. Det är nonchalans mot svenska folket att inte diskutera det här. Vi har ju diskuterat varje dag, varje vecka de här fem åren. Det är få frågor som har diskuterats så mycket och fått så stor uppmärksamhet som den här typen av frågor.
Jag inser att det kanske inte i något parti är så att just fördraget är förstahandsfrågan i alla olika politiska sammanhang när man träffas. Det finns frågor av kött och blod, om ekonomi och annat, som kanske ligger svenska folket väldigt nära om hjärtat och gör att man oftare reser de frågorna än de konstitutionella. Men att komma och säga att vi inte har haft någon diskussion när vi i fem års tid har förberett och noggrant diskuterat och analyserat det här!
Det finns missnöje här och där i det svenska samhället. Men den, Gudrun Schyman och Camilla Sköld Jansson, som bidrar till att skapa missnöje är den som far med vilseledande information, som lämnar halva sanningar och inte hela sanningar som underlag för diskussionen. Den som är tendentiös kan naturligtvis bidra till missnöje. Det hoppas jag att ni inte vill bidra till. Jag tror inte heller att det är er avsikt på något sätt. Därför ska vi ha en saklig diskussion i fortsättningen.
Jag vill ställa samma fråga som ställdes här förut: Vad är det ni vill ändra i fördraget som är så annorlunda och gör att ni inte längre kan acceptera det? Beskrivningen att vi nu ska skapa ett gemensamt försvar är ni själva starkt medvetna om är både vilseledande och felaktig. Det är ett felaktigt påstående. Det är inte det det handlar om. Ni säger att EU-rätten tar över. Det gjorde den redan 1995 när vi gick in i Europeiska unionen. Det är inte någon nyhet på något sätt.
Vi måste kunna föra en saklig diskussion om saker och ting som behöver ändras och som ni tycker är värda att diskuteras. Jag är beredd att delta i en sådan konstruktiv diskussion och vill nu gärna lyssna på vad det är för saker som ni speciellt skulle vilja ändra i det förslag till fördrag som i sinom tid efter en ordentlig analys och juridisk bearbetning kommer att föreläggas riksdagen senare under året.
Anf. 7 Camilla Sköld Jansson (V)
Fru talman! Det var i alla fall ett steg framåt att regeringen är beredd att lyssna och ha en diskussion. På frågan "Var har ni varit?" kan jag ställa samma fråga till regeringen. Var har ni varit? Vi ville diskutera frågan med er i EMU-omröstningen. Det skulle vi inte göra. Den hörde inte hemma där, sade ni. Vi ville diskutera frågan med er under EU-parlamentsvalet. Ni sade: Den hör inte hemma här. Det ska inte bestämmas av EU-parlamentet.
Vi utmanade er på debatter för ett halvår sedan. Jag fick ingen debattmotståndare. Många med mig fick ingen debattmotståndare, därför att ni inte ställde inte upp. Frågan går till regeringen: Var har ni varit?
Vi ska föra en saklig diskussion. Fakta är att man ändrar beslutsordningen till att majoritetsbeslut blir grundregel. Det är fakta, det är sanning. Det är fakta att det berör ett tjugotal områden som jag tidigare räknade upp, viktiga centrala områden som går från enhällighet till majoritetsbeslut. Det är fakta.
Det är fakta att stats- och regeringscheferna själva, i och för sig enhälligt men ändock, kan fatta beslut om att ta till sig ytterligare makt. Det är fakta att det står i fördragstexten att det kommer att leda till ett gemensamt försvar när man så beslutar. Det är citat: kommer att leda till ett gemensamt försvar.
Ringholm säger att vi har ett mandat. Det är klart. Som riksdagsledamöter har vi ett mandat, men frågan är hur väljaruppdraget ser ut. Om vi inte har diskuterat det i någon valrörelse, om vi inte har diskuterat det i EMU-omröstningen, om vi inte diskuterade det i EU-parlamentsvalrörelsen har vi inte ställt frågan. Vi har inte bjudit in till en debatt där väljarna kan se: Jaha, de här politiska partierna tycker så i den frågan. Då tar jag den här valsedeln och ger det uppdraget. Den möjligheten har man nekat dem. Det är mycket illa för demokratin, för EU-frågan och på en mängd olika plan. Regeringen tar på sig ett mycket stort ansvar genom att hantera frågan på det här sättet.
Hur man än vrider och vänder på det är det enda rimliga att se till att den här frågan hanteras med ett tydligt och konkret väljaruppdrag. Det behövs en debatt, och det behövs en konkret viljeyttring från svenska folket. Då är folkomröstning det mest överlägsna och bästa sättet att göra det på, i andra hand att åtminstone skjuta upp ratificeringen till efter nästa riksdagsval.
Vad vore det för nackdel att skjuta upp det till efter nästa val, Ringholm? Vad är det för nackdel med att ta diskussionen i kommande valrörelse som en andrahandslösning? Det är ändå ett godtagbart sätt att hantera frågan utifrån ett demokratiskt skäl. Varför neka folket det?
Anf. 8 Gudrun Schyman (-)
Fru talman! På frågan "Var har ni varit?" kan jag svara för egen del att jag har arbetat med den här frågan ända sedan EES-avtalet. Jag satt i det utskott i riksdagen som hade att diskutera EES-avtalet. Redan då fanns det företrädare för regeringen och andra partier som sade: Det är inga problem. Redan då diskuterade vi en sådan fråga som alkoholpolitiken. Hur skulle det gå med den? Skulle Sverige kunna ha kvar sina regler, införsel och annat. Jaha då, var svaret. Absolut, var svaret från förhandlarna och ansvariga ministrar, inga problem. Och så vidare.
Så har det fortsatt i de här frågorna. När kritik har rests, när farhågor har vädrats har det varit mycket tydliga svar från ansvariga ministrar: Inga problem, inga förändringar, vi bestämmer själva.
Successivt har möjligheten att bestämma själv urholkats och försvagats. Det kommer att ske ytterligare i och med den här konstitutionen.
Jag tycker inte att det är något konstigt. Jag förstår inte varför man inte kan säga i klartext att det är så. Ambitionen är ju att få en konstitution som ska gälla för ett geografiskt område som ska vara som en stat i många viktiga avseenden. Jag har full respekt för dem som tycker om den tanken. Men säg det rakt ut! Jag har full respekt för dem som har en annan politisk åsikt än jag i den frågan, som vill ha en federation, som vill ha en konstitution, som vill ha mer av gemensamt beslutsfattande för att successivt kunna inlemma alla politikområden. Jag har full respekt för det. Jag har en annan uppfattning.
Men jag har väldigt svårt att ha respekt för dem som kommer och säger: Detta är ingenting, detta är så små förändringar, egentligen inga alls. Det är faktiskt ingenting att prata om, framför allt inte i ett val eller i en valrörelse. Det är lite småförändringar, lite förtydliganden och lite redigeringsarbete på vägen. Nu blir det lite lättare för fler att läsa det här.
Det är den hållningen regeringen har haft hela tiden i den här frågan.
Nu sade vice statsministern att det här är ett fördrag om en konstitution. Är det en ordlek, detta?
Jag tycker att det vore ärligt att säga: Vi ansluter oss till dem som tycker att vi ska bygga ett samarbete i Europa som vilar på så mycket av gemensamt beslutsfattande som möjligt, och det ska regleras i en konstitution. Sedan kan vi förhålla oss till det. Då kan vi som tycker annorlunda säga: Nej, så tycker inte vi. Samarbete - absolut, medlemskapet har vi, men hur ska det se ut i fortsättningen? Hur ska vi kunna stärka demokratin i samarbetet? Hur ska vi kunna värna att så många som möjligt ska kunna vara med och fatta beslut om så mycket som möjligt och därmed också tillåta att vi ser olika på saker och har olika politiska viljor och åsikter? Hur ska det få komma till uttryck i detta levande och inspirerande europeiska samarbete? Hur ska vi finna lämpliga former för detta?
Det är den diskussionen vi skulle kunna ha om vi talade klarspråk. Jag saknar det från regeringen. Jag tycker att ni gömmer er bakom ordmassor och försöker förminska detta till någon form av redigeringsfrågor. Detta är en oerhört stor demokratifråga, och det vore rimligt att ta den på mycket stort allvar och genomföra en folkomröstning eller åtminstone ha en valrörelse innan beslut fattas.
Anf. 8 Gudrun Schyman (-)
Fru talman! På frågan "Var har ni varit?" kan jag svara för egen del att jag har arbetat med den här frågan ända sedan EES-avtalet. Jag satt i det utskott i riksdagen som hade att diskutera EES-avtalet. Redan då fanns det företrädare för regeringen och andra partier som sade: Det är inga problem. Redan då diskuterade vi en sådan fråga som alkoholpolitiken. Hur skulle det gå med den? Skulle Sverige kunna ha kvar sina regler, införsel och annat. Jaha då, var svaret. Absolut, var svaret från förhandlarna och ansvariga ministrar, inga problem. Och så vidare.
Så har det fortsatt i de här frågorna. När kritik har rests, när farhågor har vädrats har det varit mycket tydliga svar från ansvariga ministrar: Inga problem, inga förändringar, vi bestämmer själva.
Successivt har möjligheten att bestämma själv urholkats och försvagats. Det kommer att ske ytterligare i och med den här konstitutionen.
Jag tycker inte att det är något konstigt. Jag förstår inte varför man inte kan säga i klartext att det är så. Ambitionen är ju att få en konstitution som ska gälla för ett geografiskt område som ska vara som en stat i många viktiga avseenden. Jag har full respekt för dem som tycker om den tanken. Men säg det rakt ut! Jag har full respekt för dem som har en annan politisk åsikt än jag i den frågan, som vill ha en federation, som vill ha en konstitution, som vill ha mer av gemensamt beslutsfattande för att successivt kunna inlemma alla politikområden. Jag har full respekt för det. Jag har en annan uppfattning.
Men jag har väldigt svårt att ha respekt för dem som kommer och säger: Detta är ingenting, detta är så små förändringar, egentligen inga alls. Det är faktiskt ingenting att prata om, framför allt inte i ett val eller i en valrörelse. Det är lite småförändringar, lite förtydliganden och lite redigeringsarbete på vägen. Nu blir det lite lättare för fler att läsa det här.
Det är den hållningen regeringen har haft hela tiden i den här frågan.
Nu sade vice statsministern att det här är ett fördrag om en konstitution. Är det en ordlek, detta?
Jag tycker att det vore ärligt att säga: Vi ansluter oss till dem som tycker att vi ska bygga ett samarbete i Europa som vilar på så mycket av gemensamt beslutsfattande som möjligt, och det ska regleras i en konstitution. Sedan kan vi förhålla oss till det. Då kan vi som tycker annorlunda säga: Nej, så tycker inte vi. Samarbete - absolut, medlemskapet har vi, men hur ska det se ut i fortsättningen? Hur ska vi kunna stärka demokratin i samarbetet? Hur ska vi kunna värna att så många som möjligt ska kunna vara med och fatta beslut om så mycket som möjligt och därmed också tillåta att vi ser olika på saker och har olika politiska viljor och åsikter? Hur ska det få komma till uttryck i detta levande och inspirerande europeiska samarbete? Hur ska vi finna lämpliga former för detta?
Det är den diskussionen vi skulle kunna ha om vi talade klarspråk. Jag saknar det från regeringen. Jag tycker att ni gömmer er bakom ordmassor och försöker förminska detta till någon form av redigeringsfrågor. Detta är en oerhört stor demokratifråga, och det vore rimligt att ta den på mycket stort allvar och genomföra en folkomröstning eller åtminstone ha en valrörelse innan beslut fattas.
Anf. 9 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Jag noterar att Gudrun Schyman inte ens med en andning ville närma sig mina kunskapsinriktade frågor om vad det mera specifikt är i den nya konstitutionen som hon ogillar eller vad det är hon älskar i den gamla Nicekonstitutionen, som är så bedrövlig ur demokratisk synpunkt.
Gräddfilsföreträdarna här undviker denna fråga. Med det nya fördraget blir det faktiskt så att EU-frågorna kommer in i de nationella beslutsorganen, de nationella parlamenten, och hanteras där. Det är så det ska vara. Vi ska inte ha de här gräddfilerna som ni är så förtjusta i.
Sedan är det riktigt, som Camilla Sköld Jansson säger här, att det blir utökad majoritetsomröstning i många frågor. Det är en naturlig konsekvens av att man utvidgar EU från sex till 26 medlemsländer. Den modell som Camilla Sköld Jansson företräder är ju att man arbetar för ett EU som när det utvidgas samtidigt blir förlamat. Om 26 eller 27 länder har vetorätt kommer nämligen det här samarbetet att gå i stå. Ska man ha effektivitet och legitimitet inför medborgarna i samarbetet måste man också ändra beslutsordningen när man går från sex till 25 medlemsländer.
Till slut vänder jag mig till Gudrun Schyman. Du startade i går Feministiskt initiativ. Ingår det i den antipatriarkala könsmaktsordningen att säga nej till EU-konstitutionen? Är det på programmet för den nya organisationen?
Anf. 9 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Jag noterar att Gudrun Schyman inte ens med en andning ville närma sig mina kunskapsinriktade frågor om vad det mera specifikt är i den nya konstitutionen som hon ogillar eller vad det är hon älskar i den gamla Nicekonstitutionen, som är så bedrövlig ur demokratisk synpunkt.
Gräddfilsföreträdarna här undviker denna fråga. Med det nya fördraget blir det faktiskt så att EU-frågorna kommer in i de nationella beslutsorganen, de nationella parlamenten, och hanteras där. Det är så det ska vara. Vi ska inte ha de här gräddfilerna som ni är så förtjusta i.
Sedan är det riktigt, som Camilla Sköld Jansson säger här, att det blir utökad majoritetsomröstning i många frågor. Det är en naturlig konsekvens av att man utvidgar EU från sex till 26 medlemsländer. Den modell som Camilla Sköld Jansson företräder är ju att man arbetar för ett EU som när det utvidgas samtidigt blir förlamat. Om 26 eller 27 länder har vetorätt kommer nämligen det här samarbetet att gå i stå. Ska man ha effektivitet och legitimitet inför medborgarna i samarbetet måste man också ändra beslutsordningen när man går från sex till 25 medlemsländer.
Till slut vänder jag mig till Gudrun Schyman. Du startade i går Feministiskt initiativ. Ingår det i den antipatriarkala könsmaktsordningen att säga nej till EU-konstitutionen? Är det på programmet för den nya organisationen?
Anf. 10 Håkan Larsson (C)
Fru talman! Vi är överens om att det behövs en bred diskussion om det europeiska samarbetet. Men hur skapar vi då den? För min del är jag övertygad om att en folkomröstning skulle medverka till en bred diskussion där de som tycker att konstitutionen har ett bra innehåll och vill säga ja till den och de som är kritiska får pröva sina argument emot varandra, och sedan får folket avgöra.
Det är så man resonerar i många av de europeiska länder som har utlyst folkomröstningar. Och där är det faktiskt inte de som är kritiska eller motståndare till konstitutionen som har utlyst folkomröstningarna, utan det är sådana som är mycket positiva till konstitutionen men som inser vikten av att ett sådant viktigt ställningstagande är förankrat i folkviljan. Jag tycker att Sverige som demokratiskt land med långa demokratiska traditioner också skulle se det som väldigt viktigt att ett sådant här ställningstagande var förankrat i en majoritet av befolkningen, av medborgarna.
Det måste väl vara en utmaning för Bosse Ringholm och Carl B Hamilton att övertyga de svenska väljarna om fördelarna med konstitutionen, att gå ut och pröva argumenten och se om de har stöd i folkmajoriteten.
I många europeiska länder diskuteras argumenten för folkomröstning väldigt intensivt. ALDE-gruppen, den grupp i EU-parlamentet som både Carl B Hamiltons Folkparti och mitt eget Centerparti tillhör, är i huvudsak positiv till konstitutionens innehåll och vill ha ett ja, men man går ut och säger att varje land bör fråga sina medborgare. Den europeiska demokratin behöver vitaliseras, säger man.
Ska vi få en europeisk diskussion i Sverige och en förankring av den europeiska politiken måste denna också vara förankrad bland medborgarna, och därför behöver vi en folkomröstning. Blir det ett nej får man förhandla om och komma tillbaka med ett nytt förslag som går att förankra i en folkmajoritet.
Anf. 10 Håkan Larsson (C)
Fru talman! Vi är överens om att det behövs en bred diskussion om det europeiska samarbetet. Men hur skapar vi då den? För min del är jag övertygad om att en folkomröstning skulle medverka till en bred diskussion där de som tycker att konstitutionen har ett bra innehåll och vill säga ja till den och de som är kritiska får pröva sina argument emot varandra, och sedan får folket avgöra.
Det är så man resonerar i många av de europeiska länder som har utlyst folkomröstningar. Och där är det faktiskt inte de som är kritiska eller motståndare till konstitutionen som har utlyst folkomröstningarna, utan det är sådana som är mycket positiva till konstitutionen men som inser vikten av att ett sådant viktigt ställningstagande är förankrat i folkviljan. Jag tycker att Sverige som demokratiskt land med långa demokratiska traditioner också skulle se det som väldigt viktigt att ett sådant här ställningstagande var förankrat i en majoritet av befolkningen, av medborgarna.
Det måste väl vara en utmaning för Bosse Ringholm och Carl B Hamilton att övertyga de svenska väljarna om fördelarna med konstitutionen, att gå ut och pröva argumenten och se om de har stöd i folkmajoriteten.
I många europeiska länder diskuteras argumenten för folkomröstning väldigt intensivt. ALDE-gruppen, den grupp i EU-parlamentet som både Carl B Hamiltons Folkparti och mitt eget Centerparti tillhör, är i huvudsak positiv till konstitutionens innehåll och vill ha ett ja, men man går ut och säger att varje land bör fråga sina medborgare. Den europeiska demokratin behöver vitaliseras, säger man.
Ska vi få en europeisk diskussion i Sverige och en förankring av den europeiska politiken måste denna också vara förankrad bland medborgarna, och därför behöver vi en folkomröstning. Blir det ett nej får man förhandla om och komma tillbaka med ett nytt förslag som går att förankra i en folkmajoritet.
Anf. 11 Bosse Ringholm (S)
Fru talman! När Sverige efter folkomröstningen hösten 1994 blev medlem från den 1 januari 1995 accepterade vi naturligtvis de regler som då fanns i den dåvarande europeiska unionen. Vi har vid två tillfällen i denna kammare beslutat att acceptera de förändringar som har förhandlats fram, till vilka Sverige naturligtvis också har medverkat, nämligen 1997 års Amsterdamfördrag och 2001 års Nicefördrag. Vi står nu kanske inför en mer omfattande förändring än de två tidigare - men det har också varit en mer omfattande debatt och en diskussion som har pågått i fem år - när vi nu ska ratificera det nya. Och det heter faktiskt just fördrag om konstitutionen för Europa eftersom det är ett mellanstatligt samarbete mellan de europeiska länderna.
Det helt avgörande nya som hänt under de här tio åren är att vi växer från att ha varit 15 medlemsländer till att vara 25 nu, 27 i morgon och hur många det nu kan bli om några år. Det är klart att det vore konstigt om vi då skulle leva kvar med de gamla reglerna och bestämmelserna som gällde 15 länder och låtsas som om de tio nya länderna inte fanns.
Jag tycker att det är märkligt att Camilla Sköld Jansson och Gudrun Schyman förvägrar de tio nya medlemsstaterna möjlighet att för sin del vara med och påverka. Det är som att ta in nya medlemmar i en förening och säga: Ni får inte vara med och påverka, för det är enbart de gamla besluten som gäller. Ni ska inte bry er om de regler vi har i vår förening. Jag tycker inte att det är att visa någon särskilt stor respekt för de nya medlemsstater som nu har kommit till EU och som kommer åren framöver.
Jag noterar att interpellanterna nu erkänner att vi haft debatt i fem års tid. Man började med att säga att vi inte hade haft någon debatt, att man hade förvägrats debatt. Nu säger man att vi haft debatt i fem års tid. Det är bra att ni erkänner det nu. Men frågan kvarstår: Vad är det ni vill ändra i det förslag till fördrag och bestämmelser som vi nu diskuterar?
Det är ändå en realitet att det förslag som nu finns ökar möjligheten till öppenhet i EU, någonting som Sverige har slagits mycket hårt för och som är en viktig princip för oss. Det ökar också möjligheterna att exempelvis se till att våra grundläggande fri- och rättigheter blir bindande på ett annat sätt. Det gör också att unionen får en större roll när det gäller att exempelvis bekämpa kriminalitet - att bekämpa den ekonomiska brottsligheten och bekämpa gränsöverskridande brott som narkotikahandel, terrorism och människohandel,
trafficking.
Den som är intresserad av jämställdhet borde väl vara intresserad av att den europeiska variant av
trafficking
som finns skulle kunna bekämpas hårdare via ett bättre samarbete EU-länderna emellan. Detta ger det nya fördraget möjligheter till. Jag är besviken över att den som säger sig vilja arbeta för jämställdhet vill förhindra att man stärker det europeiska samarbetet för att just motarbeta människohandel och
trafficking.
Det är faktiskt att överge utsatta människor i en mycket svår situation, och det tycker jag inte anstår den som vill framstå som företrädare för jämställdhet.
Det är en realitet att vi också på många områden behöver modernisera vårt samarbete inom Europeiska unionen. Detta är inte den sista förändringen av vårt arbetssätt och våra arbetsformer. Det kommer säkert att komma behov av nya framöver. Jag tycker att det är bra att alla kan delta i den diskussionen, både politiska partier, folkrörelser och alla medborgare. Den har vi också haft, både i valrörelser och vid andra tillfällen. Ingen kan säga att vi inte är väl förberedda inför det här riksdagsbeslutet, att vi inte har gett alla människor möjlighet att diskutera de förändringar som riksdagen senare i höst ska ta ställning till.
Men frågan är kvar till interpellanterna: Vad är det i fördraget som ni absolut inte kan acceptera? Den frågan är fortfarande obesvarad.
Anf. 11 Bosse Ringholm (S)
Fru talman! När Sverige efter folkomröstningen hösten 1994 blev medlem från den 1 januari 1995 accepterade vi naturligtvis de regler som då fanns i den dåvarande europeiska unionen. Vi har vid två tillfällen i denna kammare beslutat att acceptera de förändringar som har förhandlats fram, till vilka Sverige naturligtvis också har medverkat, nämligen 1997 års Amsterdamfördrag och 2001 års Nicefördrag. Vi står nu kanske inför en mer omfattande förändring än de två tidigare - men det har också varit en mer omfattande debatt och en diskussion som har pågått i fem år - när vi nu ska ratificera det nya. Och det heter faktiskt just fördrag om konstitutionen för Europa eftersom det är ett mellanstatligt samarbete mellan de europeiska länderna.
Det helt avgörande nya som hänt under de här tio åren är att vi växer från att ha varit 15 medlemsländer till att vara 25 nu, 27 i morgon och hur många det nu kan bli om några år. Det är klart att det vore konstigt om vi då skulle leva kvar med de gamla reglerna och bestämmelserna som gällde 15 länder och låtsas som om de tio nya länderna inte fanns.
Jag tycker att det är märkligt att Camilla Sköld Jansson och Gudrun Schyman förvägrar de tio nya medlemsstaterna möjlighet att för sin del vara med och påverka. Det är som att ta in nya medlemmar i en förening och säga: Ni får inte vara med och påverka, för det är enbart de gamla besluten som gäller. Ni ska inte bry er om de regler vi har i vår förening. Jag tycker inte att det är att visa någon särskilt stor respekt för de nya medlemsstater som nu har kommit till EU och som kommer åren framöver.
Jag noterar att interpellanterna nu erkänner att vi haft debatt i fem års tid. Man började med att säga att vi inte hade haft någon debatt, att man hade förvägrats debatt. Nu säger man att vi haft debatt i fem års tid. Det är bra att ni erkänner det nu. Men frågan kvarstår: Vad är det ni vill ändra i det förslag till fördrag och bestämmelser som vi nu diskuterar?
Det är ändå en realitet att det förslag som nu finns ökar möjligheten till öppenhet i EU, någonting som Sverige har slagits mycket hårt för och som är en viktig princip för oss. Det ökar också möjligheterna att exempelvis se till att våra grundläggande fri- och rättigheter blir bindande på ett annat sätt. Det gör också att unionen får en större roll när det gäller att exempelvis bekämpa kriminalitet - att bekämpa den ekonomiska brottsligheten och bekämpa gränsöverskridande brott som narkotikahandel, terrorism och människohandel,
trafficking.
Den som är intresserad av jämställdhet borde väl vara intresserad av att den europeiska variant av
trafficking
som finns skulle kunna bekämpas hårdare via ett bättre samarbete EU-länderna emellan. Detta ger det nya fördraget möjligheter till. Jag är besviken över att den som säger sig vilja arbeta för jämställdhet vill förhindra att man stärker det europeiska samarbetet för att just motarbeta människohandel och
trafficking.
Det är faktiskt att överge utsatta människor i en mycket svår situation, och det tycker jag inte anstår den som vill framstå som företrädare för jämställdhet.
Det är en realitet att vi också på många områden behöver modernisera vårt samarbete inom Europeiska unionen. Detta är inte den sista förändringen av vårt arbetssätt och våra arbetsformer. Det kommer säkert att komma behov av nya framöver. Jag tycker att det är bra att alla kan delta i den diskussionen, både politiska partier, folkrörelser och alla medborgare. Den har vi också haft, både i valrörelser och vid andra tillfällen. Ingen kan säga att vi inte är väl förberedda inför det här riksdagsbeslutet, att vi inte har gett alla människor möjlighet att diskutera de förändringar som riksdagen senare i höst ska ta ställning till.
Men frågan är kvar till interpellanterna: Vad är det i fördraget som ni absolut inte kan acceptera? Den frågan är fortfarande obesvarad.
Anf. 12 Camilla Sköld Jansson (V)
Fru talman! Temat har varit demokrati och att regeringen inte visar lyhördhet. Den här debatten är ytterligare ett exempel på det. Jag redogjorde mycket noga för min kritik mot fördraget i mitt förra inlägg, men Bosse Ringholms frågar fortfarande och säger att han inte har fått de här argumenten och att han vill ha dem igen. Läs protokollet!
Debatt i fem års tid - men det krävs två parter för att debattera. Det vi har visat på är att den socialdemokratiska regeringen gång på gång nekat debatt därför att det har varit fel tillfälle, fel sammanhang och så vidare. Nu ska man återigen neka folket en debatt.
Ringholm säger att EU-samarbetet är viktigt för att motverka
trafficking
, droger och så vidare. Där är det ju så att EU mycket mer är själva problemet än möjligheten.
Sedan ska vi självklart samarbeta. Självklart ska vi samarbeta också med de nya EU-länderna. Men vad det handlar om är hur detta ska gå till. Ska det verkligen gå till på det sätt som den spanske utrikesministern beskriver, att medlemsstaternas suveränitet avskaffas. Det är det vi diskuterar, att det inte längre är ett mellanstatligt samarbete som bygger på medlemsländernas självbestämmande utan på överstatlighet, på att makt flyttas utom räckhåll för vår demokrati. Låtsas inte om något annat! Kalla saker vid deras rätta namn!
Den här debatten menar jag ytterligare har visat att regeringen är fel ute i den här frågan. Ni har inte argumenten. Och anständigheten kräver att ni hanterar den här frågan på ett demokratiskt sätt. Det vore enkelt att göra det genom en folkomröstning, i andra hand genom att se till att skjuta upp riksdagsbehandlingen till dess vi har haft en valrörelse där vi har kunnat diskutera de här frågorna och där ni också deltar i debatten och tackar ja till debattinbjudningar.
Anf. 12 Camilla Sköld Jansson (V)
Fru talman! Temat har varit demokrati och att regeringen inte visar lyhördhet. Den här debatten är ytterligare ett exempel på det. Jag redogjorde mycket noga för min kritik mot fördraget i mitt förra inlägg, men Bosse Ringholms frågar fortfarande och säger att han inte har fått de här argumenten och att han vill ha dem igen. Läs protokollet!
Debatt i fem års tid - men det krävs två parter för att debattera. Det vi har visat på är att den socialdemokratiska regeringen gång på gång nekat debatt därför att det har varit fel tillfälle, fel sammanhang och så vidare. Nu ska man återigen neka folket en debatt.
Ringholm säger att EU-samarbetet är viktigt för att motverka
trafficking
, droger och så vidare. Där är det ju så att EU mycket mer är själva problemet än möjligheten.
Sedan ska vi självklart samarbeta. Självklart ska vi samarbeta också med de nya EU-länderna. Men vad det handlar om är hur detta ska gå till. Ska det verkligen gå till på det sätt som den spanske utrikesministern beskriver, att medlemsstaternas suveränitet avskaffas. Det är det vi diskuterar, att det inte längre är ett mellanstatligt samarbete som bygger på medlemsländernas självbestämmande utan på överstatlighet, på att makt flyttas utom räckhåll för vår demokrati. Låtsas inte om något annat! Kalla saker vid deras rätta namn!
Den här debatten menar jag ytterligare har visat att regeringen är fel ute i den här frågan. Ni har inte argumenten. Och anständigheten kräver att ni hanterar den här frågan på ett demokratiskt sätt. Det vore enkelt att göra det genom en folkomröstning, i andra hand genom att se till att skjuta upp riksdagsbehandlingen till dess vi har haft en valrörelse där vi har kunnat diskutera de här frågorna och där ni också deltar i debatten och tackar ja till debattinbjudningar.
Anf. 12 Camilla Sköld Jansson (V)
Fru talman! Temat har varit demokrati och att regeringen inte visar lyhördhet. Den här debatten är ytterligare ett exempel på det. Jag redogjorde mycket noga för min kritik mot fördraget i mitt förra inlägg, men Bosse Ringholms frågar fortfarande och säger att han inte har fått de här argumenten och att han vill ha dem igen. Läs protokollet!
Debatt i fem års tid - men det krävs två parter för att debattera. Det vi har visat på är att den socialdemokratiska regeringen gång på gång nekat debatt därför att det har varit fel tillfälle, fel sammanhang och så vidare. Nu ska man återigen neka folket en debatt.
Ringholm säger att EU-samarbetet är viktigt för att motverka
trafficking
, droger och så vidare. Där är det ju så att EU mycket mer är själva problemet än möjligheten.
Sedan ska vi självklart samarbeta. Självklart ska vi samarbeta också med de nya EU-länderna. Men vad det handlar om är hur detta ska gå till. Ska det verkligen gå till på det sätt som den spanske utrikesministern beskriver, att medlemsstaternas suveränitet avskaffas. Det är det vi diskuterar, att det inte längre är ett mellanstatligt samarbete som bygger på medlemsländernas självbestämmande utan på överstatlighet, på att makt flyttas utom räckhåll för vår demokrati. Låtsas inte om något annat! Kalla saker vid deras rätta namn!
Den här debatten menar jag ytterligare har visat att regeringen är fel ute i den här frågan. Ni har inte argumenten. Och anständigheten kräver att ni hanterar den här frågan på ett demokratiskt sätt. Det vore enkelt att göra det genom en folkomröstning, i andra hand genom att se till att skjuta upp riksdagsbehandlingen till dess vi har haft en valrörelse där vi har kunnat diskutera de här frågorna och där ni också deltar i debatten och tackar ja till debattinbjudningar.
Anf. 13 Gudrun Schyman (-)
Fru talman! Jag måste säga att jag tycker att det är en pinsamt låg nivå på vice statsministerns inlägg. Vi talar om demokrati. Vi talar inte om huruvida vi ska vara med i EU eller inte. Vi talar inte om huruvida vi ska samarbeta eller inte. Vi talar om vilka former vi ska ha för samarbetet mellan Europas olika länder.
Vilka former kan vi finna som gör att vi får en förankring av de beslut som ska fattas hos de människor som besluten berör? Det är den fråga vi diskuterar. Och skälet till att vi gör det är att vi vet att det är väldigt många som är missnöjda med hur det ser ut och hur processen har varit hittills, både i Sverige och i andra länder. Vi konstaterar att i andra länder finns det större möjligheter att göra sin röst hörd i den här frågan än det finns i Sverige, och det beklagar jag.
Det är frågan om demokrati alltså, inte om samarbete eller inte, inte om vi är upprörda över
trafficking
eller inte, över brottsligheten eller inte. Det är vi alla. Men nu är det fråga om vem som ska vara med och besluta om vad i denna fråga.
Varför kan ni inte acceptera? ställer vice statsministern frågan. Vi accepterar självklart de beslut som fattas om de är förankrade hos de människor som de berör. Det är den frågan som det gäller. Vi accepterar inte att politiken avgörs i slutna rum, att riksdagen ska fatta ett beslut när vi så väl vet att riksdagens ledamöter inte är representativa i den här frågan. Varför ska vi med öppna ögon gå in i en situation där vi sätter demokratin åt sidan? Svara på det!
Anf. 13 Gudrun Schyman (-)
Fru talman! Jag måste säga att jag tycker att det är en pinsamt låg nivå på vice statsministerns inlägg. Vi talar om demokrati. Vi talar inte om huruvida vi ska vara med i EU eller inte. Vi talar inte om huruvida vi ska samarbeta eller inte. Vi talar om vilka former vi ska ha för samarbetet mellan Europas olika länder.
Vilka former kan vi finna som gör att vi får en förankring av de beslut som ska fattas hos de människor som besluten berör? Det är den fråga vi diskuterar. Och skälet till att vi gör det är att vi vet att det är väldigt många som är missnöjda med hur det ser ut och hur processen har varit hittills, både i Sverige och i andra länder. Vi konstaterar att i andra länder finns det större möjligheter att göra sin röst hörd i den här frågan än det finns i Sverige, och det beklagar jag.
Det är frågan om demokrati alltså, inte om samarbete eller inte, inte om vi är upprörda över
trafficking
eller inte, över brottsligheten eller inte. Det är vi alla. Men nu är det fråga om vem som ska vara med och besluta om vad i denna fråga.
Varför kan ni inte acceptera? ställer vice statsministern frågan. Vi accepterar självklart de beslut som fattas om de är förankrade hos de människor som de berör. Det är den frågan som det gäller. Vi accepterar inte att politiken avgörs i slutna rum, att riksdagen ska fatta ett beslut när vi så väl vet att riksdagens ledamöter inte är representativa i den här frågan. Varför ska vi med öppna ögon gå in i en situation där vi sätter demokratin åt sidan? Svara på det!
Anf. 13 Gudrun Schyman (-)
Fru talman! Jag måste säga att jag tycker att det är en pinsamt låg nivå på vice statsministerns inlägg. Vi talar om demokrati. Vi talar inte om huruvida vi ska vara med i EU eller inte. Vi talar inte om huruvida vi ska samarbeta eller inte. Vi talar om vilka former vi ska ha för samarbetet mellan Europas olika länder.
Vilka former kan vi finna som gör att vi får en förankring av de beslut som ska fattas hos de människor som besluten berör? Det är den fråga vi diskuterar. Och skälet till att vi gör det är att vi vet att det är väldigt många som är missnöjda med hur det ser ut och hur processen har varit hittills, både i Sverige och i andra länder. Vi konstaterar att i andra länder finns det större möjligheter att göra sin röst hörd i den här frågan än det finns i Sverige, och det beklagar jag.
Det är frågan om demokrati alltså, inte om samarbete eller inte, inte om vi är upprörda över
trafficking
eller inte, över brottsligheten eller inte. Det är vi alla. Men nu är det fråga om vem som ska vara med och besluta om vad i denna fråga.
Varför kan ni inte acceptera? ställer vice statsministern frågan. Vi accepterar självklart de beslut som fattas om de är förankrade hos de människor som de berör. Det är den frågan som det gäller. Vi accepterar inte att politiken avgörs i slutna rum, att riksdagen ska fatta ett beslut när vi så väl vet att riksdagens ledamöter inte är representativa i den här frågan. Varför ska vi med öppna ögon gå in i en situation där vi sätter demokratin åt sidan? Svara på det!
Anf. 14 Bosse Ringholm (S)
Fru talman! Det är en märklig situation där interpellanterna klagar på att vi inte debatterar, samtidigt som vi är fullt upptagna med att just debattera, inte bara i den här kammaren i dag utan vid mängder av andra tillfällen de senaste åren och i massor av olika forum. Jag tycker att det snarare visar på lite argumentnöd om man måste klaga på utebliven debatt när vi faktiskt har debatt.
Sedan ska man naturligtvis ha debatt om saker och ting som är korrekt återgivna. Jag inser att det blir ett missnöje på många håll om man beskriver det nya fördraget som att Sverige måste ingå i ett gemensamt försvar. Det är inte korrekt. Det är inte korrekt beskrivet. Det är väldigt tydligt i det här fördraget att Sverige som ett alliansfritt land, liksom Österrike och andra, har fulla möjligheter att fortsätta driva sin försvars- och säkerhetspolitik på det sätt som vi har gjort hittills. Det är inte korrekt att göra den typen av påståenden.
Det är inte korrekt att säga som Gudrun Schyman gjorde här att nu ska man fortsätta fatta beslut i slutna rum. Det är precis det fördraget handlar om, att öppna rummen. Det är det som Sverige bland annat har varit framgångsrikt med, att se till att ministerrådets möjligheter ska växa och att ministerrådets beslut i fortsättningen ska tas i just en öppen process. Det är en väldig framgång för Sverige och för svensk öppenhet att vi har fått fram det.
Men det är klart, om man beskriver det som motsatsen kan jag förstå att det finns ett missnöje. Men det är i så fall grundat på en felaktig återgivning av vad fördraget egentligen handlar om.
Jag håller med interpellanterna om att vi gärna kan diskutera överstatlighet. Jag är också rädd för överstatligheten. Jag tycker att man ska vara mycket restriktiv när det gäller överstatlighet. Jag tillhör dem som hävdat, och vi har framgångsrikt drivit den linjen från svensk sida - och det kan vi alltid göra eftersom vi har vetorätten som säger att vi inte ska ha någon överstatlighet när det gäller skatter - att det är den här riksdagen, den här kammaren, som ska bestämma om svenska skatter. Men jag vet ju att det i både Vänsterpartiet och Miljöpartiet finns stor vurm för att man ska låta Europeiska unionen i Bryssel besluta om vissa miljöskatter. Det kan jag inte tänka mig.
Anf. 14 Bosse Ringholm (S)
Fru talman! Det är en märklig situation där interpellanterna klagar på att vi inte debatterar, samtidigt som vi är fullt upptagna med att just debattera, inte bara i den här kammaren i dag utan vid mängder av andra tillfällen de senaste åren och i massor av olika forum. Jag tycker att det snarare visar på lite argumentnöd om man måste klaga på utebliven debatt när vi faktiskt har debatt.
Sedan ska man naturligtvis ha debatt om saker och ting som är korrekt återgivna. Jag inser att det blir ett missnöje på många håll om man beskriver det nya fördraget som att Sverige måste ingå i ett gemensamt försvar. Det är inte korrekt. Det är inte korrekt beskrivet. Det är väldigt tydligt i det här fördraget att Sverige som ett alliansfritt land, liksom Österrike och andra, har fulla möjligheter att fortsätta driva sin försvars- och säkerhetspolitik på det sätt som vi har gjort hittills. Det är inte korrekt att göra den typen av påståenden.
Det är inte korrekt att säga som Gudrun Schyman gjorde här att nu ska man fortsätta fatta beslut i slutna rum. Det är precis det fördraget handlar om, att öppna rummen. Det är det som Sverige bland annat har varit framgångsrikt med, att se till att ministerrådets möjligheter ska växa och att ministerrådets beslut i fortsättningen ska tas i just en öppen process. Det är en väldig framgång för Sverige och för svensk öppenhet att vi har fått fram det.
Men det är klart, om man beskriver det som motsatsen kan jag förstå att det finns ett missnöje. Men det är i så fall grundat på en felaktig återgivning av vad fördraget egentligen handlar om.
Jag håller med interpellanterna om att vi gärna kan diskutera överstatlighet. Jag är också rädd för överstatligheten. Jag tycker att man ska vara mycket restriktiv när det gäller överstatlighet. Jag tillhör dem som hävdat, och vi har framgångsrikt drivit den linjen från svensk sida - och det kan vi alltid göra eftersom vi har vetorätten som säger att vi inte ska ha någon överstatlighet när det gäller skatter - att det är den här riksdagen, den här kammaren, som ska bestämma om svenska skatter. Men jag vet ju att det i både Vänsterpartiet och Miljöpartiet finns stor vurm för att man ska låta Europeiska unionen i Bryssel besluta om vissa miljöskatter. Det kan jag inte tänka mig.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.