Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Förändring av reglerna för bankernas säkerhet

Interpellation 2005/06:447 av Kjellberg, Bertil (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2006-05-22
Anmäld
2006-05-24
Besvarad
2006-06-07
Sista svarsdatum
2006-06-12

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 22 maj

Interpellation 2005/06:447 av Bertil Kjellberg (m) till justitieminister Thomas Bodström (s)

Förändring av reglerna för bankernas säkerhet

Den 1 januari 2004 förändrades reglerna för bankernas säkerhet, företagshypoteket ersattes med företagsinteckningar.

Från att i stort sett ha haft 100 % säkerhet i rörelsens tillgångar försämrades säkerheten till 55 % av tillgångarna. Reformens syfte var bland annat att underlätta för företag att genomföra företagsrekonstruktion i stället för att gå i konkurs.

Reformen genomfördes under motstånd från småföretagarhåll, särskilt småföretagare i glesbygd var negativa till reformen, eftersom de befarade att den skulle försvåra möjligheterna att få lån.

Regeringen gav Institutet för tillväxtpolitiska studier, ITPS, uppdrag att under våren 2005 göra en första utvärdering av reformens effekter för kreditgivningen.

ITPS har nu kommit med sin första delrapport, som visar att en betydande andel av företagen har fått sina krediter omprövade med krav på ökade säkerheter eller kapitalinsatser.

Detta var särskilt tydligt för företag inom stödområdet.

ITPS slutsats är att de kan se en tydlig negativ effekt för små och medelstora företag. De rekommenderar också en återgång till 100 % värde av företagshypoteket.

Den 23 mars 2006 biföll riksdagen en reservation med ett tillkännagivande om en återställning av företagsinteckningens förmånsrätt till 100 %.

I den proposition (prop.2002/03: 49) som föreslog förändringar i förmånsrätten aviserade regeringen att man under 2003 avsåg att tillsätta en utredning om ett samlat insolvensförfarande. Någon sådan utredning har ännu inte tillsatts.

Mina frågor till justitieministern blir därför:

1.   Avser justitieministern att vidta några åtgärder för att möta de negativa effekterna av förändringen av företagshypoteket som ITPS pekat på och som riksdagen efterfrågat i sitt tillkännagivande?

2.   När avser justitieministern att tillsätta den aviserade utredningen om ett samlat insolvensförfarande?

Debatt

(4 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2005/06:447, Förändring av reglerna för bankernas säkerhet

Interpellationsdebatt 2005/06:447

Webb-tv: Förändring av reglerna för bankernas säkerhet

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Thomas Bodström (S)
Anf. 127 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Bertil Kjellberg har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att möta de, som han skriver, negativa effekterna av det ändrade företagshypoteket. Han har också frågat när det är planerat att tillsätta en utredning om ett samlat insolvensförfarande. Lagstiftningen för insolvenshantering kan förbättras ytterligare och ett samlat insolvensförfarande har efterlysts av bland annat Skatteverket, LO, TCO, Företagarna, Svenskt Näringsliv och Svenska Bankföreningen. Min avsikt är att en sådan utredning ska tillsättas under hösten. Vilka åtgärder som bör vidtas med anledning av riksdagens tillkännagivande avseende företagsinteckningen är ännu för tidigt att säga.
Bertil Kjellberg (M)
Anf. 128 Bertil Kjellberg (M)
Herr talman! Jag vill inledningsvis tacka justitieministern för svaret, även om svaret var mycket magert. Jag tänkte att det kanske kunde vara trevligt för justitieministern att någon gång få diskutera civilrätt. Det är ju inte så ofta som det förekommer här i kammaren annat än när vi i lagutskottet debatterar. Jag tycker också att det är olyckligt att justitieministern inte tar allvarligare på de här problemen med företagsinteckningens förmånsrätt. Frågan om förändringen av säkerhetsvärdet av företagsinteckningen har drabbat och drabbar hundratusentals småföretagare runtom i landet, främst på landsbygden där möjligheten att använda fastigheter som säkerhet för krediter är mindre än i städerna. När regeringen våren 2003 lade fram sitt förslag om en förändring av förmånsrätten sades det att syftet var att underlätta företagsrekonstruktioner i stället för att försätta företag i konkurs. Vi har väl inte sett att så har blivit fallet, men det behövs kanske längre tid. Vidare skulle kreditgivningen inriktas på affärens lönsamhet och inte på säkerheterna, och jag vill påstå att bankerna alltid har gjort det. Man vill i första hand ha tillbaka pengarna reguljärt och inte via en konkurs. Konkurshandläggningen skulle bli snabbare, och oprioriterade borgenärer skulle få ökad utdelning vid konkurser. Jag tror inte heller att det finns något stöd för att påstå att så har skett. Förslaget innebar också att staten förlorade sin förmånsrätt för skatter och avgifter. Vi var många som kände tveksamhet inför delar av reformen redan då, och framför allt gällde det sänkningen av företagsinteckningens förmånsvärde från 100 % av företagets samtliga tillgångar till 50 % som var det ursprungliga förslaget, men det blev sedermera 55 %. De faror vi såg var att små företagare utanför de större städerna skulle få svårigheter att få krediter, och får man krediter krävs ofta kompletterande säkerhet i form av personlig borgen eller andra kompletterande säkerheter. Vi varnade också för att företagen skulle tvingas att i ökad utsträckning använda sig av leasing och factoring som innebar ökade kostnader för företagen. Trots motståndet drev majoriteten i riksdagen igenom förslaget, men man var visst tveksam eftersom man accepterade att omgående utvärdera det här försöket. Regeringen beslutade att Institutet för tillväxtpolitiska studier, ITPS, skulle göra en utvärdering. Sommaren 2005 kom ITPS utvärdering. Där konstaterade man att 16 % av alla företag man hade undersökt hade fått sina krediter omprövade och ungefär 8 % hade fått försämrade villkor. Deras slutsats var mycket tydlig. Den mest naturliga åtgärden är en skyndsam återgång från nuvarande 55 till 100 % av företagsinteckningens värde. Jag har också fått samma reaktioner från fältet. I en studentuppsats från Lunds universitet konstateras det att förändringen innebär en försämring för företagarna. Jag menar att justitieministern borde ta till sig detta och omgående initiera en återgång till ett värde av 100 % för företagsinteckningen. Jag tror inte att till exempel villaägarna skulle tycka att det var särskilt bra om staten förklarade att man endast fick belåna 50 % av villans värde. Det skulle innebära dramatiska förändringar av fastighetspriserna, framför allt här i Stockholm. Det är alltså en mer principiell fråga att man ska ha rätt att disponera över samtliga sina företagstillgångar.
Thomas Bodström (S)
Anf. 129 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Det är riktigt att det inte är så vanligt att vi diskuterar civilrättsliga frågor i kammaren. Däremot vill jag understryka att det är en stor del av vårt arbete på Justitiedepartementet och av mitt arbete. Ny försäkringsavtalslag, ny aktiebolagslag och ny förmånsrättslag är några av de saker som har kommit till under de senaste åren och som väsentligt har förändrat civilrätten. Jag vill också säga att jag inte riktigt känner igen den beskrivning av företagarna som ges. Företagarna har hela tiden stått bakom ändringen av företagshypoteket. Jag känner mig ganska trygg med det. Företagsrättsreformen är en långsiktig reform. Det är för tidigt att dra några slutsatser om effekterna av den. Jag behöver väl inte påminna Bertil Kjellberg om att bland annat moderater i lagutskottet bara för några år sedan kritiserade regeringen för att inte tillräckligt snabbt lägga fram i stort sett de förslag till förmånsrättsreform som sedan beslutades. Men jag vill ändå säga, och det blir en upprepning av det jag sade förut, att det kommer att tillsättas en utredning till hösten. I förmånsrättspropositionen nämndes att den insolvensrättsliga lagstiftningen skulle ses över. Tanken är att det ska övervägas om dagens ordning, att ansöka antingen om konkurs eller företagsrekonstruktion, bör bestå eller om det bör införas ett förfarande där man tar ställning till lämpliga åtgärder mot gäldenärsföretaget först efter att orsaken till de ekonomiska problemen och andra omständigheter har utretts. Ett syfte med ett samlat förfarande är att minska antalet onödiga konkurser och skapa bättre förutsättningar för att rädda verksamheter med ekonomiska problem. Frågan är alltså lite för tidigt väckt. Jag får hänvisa till det skriftliga svaret och det jag sade här inledningsvis. Sedan får vi fortsätta diskussionen vid senare tillfälle.
Bertil Kjellberg (M)
Anf. 130 Bertil Kjellberg (M)
Herr talman! När det gäller beskrivningen av hur företagarna ser på det här är bilden splittrad. Svenskt Näringsliv står ju bakom vår bedömning att det här inte är en bra reform. Det är endast företagarna som är splittrade i den här frågan, till och med så splittrade att de har blivit två organisationer, i hög grad beroende på just den här frågan. Jag tror att de som är ute i verkligheten får en entydig bild, framför allt av företagare på landsbygden. Det här har ställt till problem. Kan man inte belåna hela sin egendom så är det ett problem. Som jurist kan jag tycka att det är en elegant juridisk lösning att man inte behöver lämna ifrån sig egendomen som handpant utan kan belåna den fast man kan disponera den. Det här kräver snabba åtgärder. Det är ändå så att för varje dag som går så blir det problem för framför allt småföretagarna. Vad gäller insolvensutredningen var det ju så att justitieministern i propositionen 2003, när man gjorde förändringar av förmånsrätten, uppgav på s. 59 att det här var ett första steg i en mer omfattande reformering av insolvensrätten och att regeringen avsåg att under 2003 tillsätta en utredning. Det kom ingen utredning 2003, och inte 2004 heller. Jag tog mig då före att fråga justitieministern om när utredningen skulle komma. Första budet var våren 2005. Sedan frågade jag en gång till, och då blev det hösten 2005. Nu är beskedet hösten 2006. Med hänsyn till justitieministerns tidigare uppgifter känner jag mig föranlåten att ta de nya uppgifterna med en nypa salt. Varför är det då så viktigt att vi får en modern insolvenslagstiftning? OECD:s studier tyder på att obeståndsrätten är en av de mest centrala när det gäller entreprenörs- och tillväxtfrågorna. Skälet är att utformningen av reglerna kring konkurser och företagsrekonstruktioner har stor betydelse för hur många nya företag som startas. Det påverkar kostnaderna för att misslyckas, vilket indirekt inverkar på viljan att ta risker. Det påverkar också möjligheten att få en andra chans efter en konkurs. Genom att inte fullfölja sina ursprungliga planer med en insolvensutredning menar jag att regeringen har skadat svenskt näringsliv. Det är uppenbart att frågor som rör näringslivet inte prioriteras av regeringen.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.