Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Förlossningsvården

Interpellation 2017/18:293 av Jenny Petersson (M)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2017-12-20
Överlämnad
2017-12-20
Anmäld
2018-01-16
Svarsdatum
2018-01-23
Besvarad
2018-01-23
Sista svarsdatum
2018-01-24

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF
Förlossningsvården (pdf, 89 KB)

Interpellationen

till Socialminister Annika Strandhäll (S)

 

Att bli förälder och bilda familj ska vara en lycklig och positiv del av livet. Ingen ska behöva känna sig otrygg eller osäker i eller inför mötet med mödravården eller förlossningsvården.

Alla föräldrar ska kunna känna sig trygga hela vägen – före, under och efter graviditeten. Förlossningsvård ingår i en kontinuerlig kedja av vård. Det är över 70 år sedan denna kedja senast utreddes (SOU 1945:50). Därför är det positivt och välkomnade att SKL genomför en nationell kartläggning av vården före, under och efter en graviditet för att ta reda på hur vårdkedjan ser ut i respektive landsting och vad som kan förbättras för att möta patienternas behov på bästa sätt. Det är inte en dag för tidigt. Men det räcker heller inte.

Vård i samband med barnafödande är så mycket mer än bara själva förlossningen. De blivande föderskorna måste kunna känna sig trygga både före och under förlossningen, förlossningsskadorna måste minska och – framför allt – personalen måste vilja arbeta inom förlossningsvården. Det får aldrig vara kris inom förlossningsvården.

På grund av bristande resurser finns det i dag inte alltid tid att ge kvinnor det stöd de behöver. Kvinnan möter ofta olika barnmorskor och vårdenheter före, under och efter graviditeten, och de är dåligt samordnade. Det råder därtill brist på erfarna barnmorskor. Fram till år 2025 beräknas bristen omfatta ungefär 1 300 barnmorskor. Välutbildade barnmorskors behövs. Antalet barnmorskor behöver öka. Vi ska ha en säker förlossningsvård i Sverige. Det handlar om kvinnors hälsa och nyföddas trygghet.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga socialminister Annika Strandhäll:

 

  1. Känner ministern till de utmaningar som finns gällande barnmorskors ansträngda arbetssituation?
  2. Hur ser regeringens personalstrategi för barnmorskor ut framöver?
  3. Vilka åtgärder avser ministern att vidta så att sambandet mellan mödravård, förlossningsvård och eftervård, som i dag är bristfälligt, håller ihop?
  4. Kan ministern och regeringen tänka sig att göra en utvärdering av hela förlossningsvården i närtid vad gäller sambandet mellan mödravård, förlossningsvård och eftervård, för att få en vårdkedja som håller ihop?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2017/18:293, Förlossningsvården

Interpellationsdebatt 2017/18:293

Webb-tv: Förlossningsvården

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Annika Strandhäll (S)
Anf. 31 Socialminister Annika Strandhäll (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jenny Petersson har frågat mig:

Känner ministern till de utmaningar som finns gällande barnmorskors ansträngda arbetssituation?

Hur ser regeringens personalstrategi för barnmorskor ut framöver?

Vilka åtgärder avser ministern att vidta så att sambandet mellan mödravård, förlossningsvård och eftervård, som i dag är bristfälligt, håller ihop?

Kan ministern och regeringen tänka sig att göra en utvärdering av hela förlossningsvården i närtid vad gäller sambandet mellan mödravård, förlossningsvård och eftervård för att få en vårdkedja som håller ihop?

Ja, jag är mycket väl insatt i de utmaningar som finns gällande barnmorskors ansträngda arbetssituation. De flesta landsting uppger att de har svårigheter att rekrytera eller behålla barnmorskor i förlossningsvården. Det är ett av skälen till regeringens satsning på mödra- och förlossningsvården och kvinnors hälsa i övrigt. Jag har också diskuterat utmaningarna i förlossningsvården med landstingspolitiker, ledande tjänstemän, medarbetare i vården och företrädare för aktörer i civilsamhället under det gångna året och tagit del av deras beskrivningar av läget i förlossningsvården.

Landstingen är, som bekant, i Sverige ansvariga för merparten av hälso- och sjukvården, inklusive förlossningsvården. Trots det har regeringen sett behov av nationella satsningar för att möta de utmaningar och problem som finns i denna del av vården. Framför allt har regeringen byggt ut barnmorskeutbildningen samt tillfört stimulansmedel i en särskild satsning för att stärka förlossningsvården och kvinnors hälsa.

I syfte att stärka förlossningsvården och kvinnors hälsa i övrigt och därigenom bidra till att uppnå en mer jämställd vård och jämlik hälsa i befolkningen genomför regeringen sedan 2015 en flerårig satsning på förlossningsvård och kvinnors hälsa. Regeringens bedömning var, mot bakgrund av den rapporterade ansträngda personalsituationen, att tillgängligheten till förlossningsvården, bristen på kontinuitet i vårdkedjan före, under och efter graviditet och brister i eftervården av kvinnor som får förlossningsskador måste åtgärdas.

Satsningen förstärktes i vårändringsbudgeten för 2017 samt ytterligare i budgetpropositionen för 2018. Sammantaget kommer regeringen 2018 att satsa 1,6 miljarder kronor för ändamålet och beräknar för 2019-2022 att avsätta 1 miljard kronor årligen. Regeringens tidigare satsningar på utbyggnad av barnmorskeutbildningen motsvarar 250 nybörjarplatser.

En förutsättning för genomförandet av barnmorskeutbildningen är att det finns tillgång till platser för den verksamhetsförlagda delen av utbildningen. I överenskommelserna mellan staten och Sveriges Kommuner och Landsting lyfts därför fram att en viktig insats är att underlätta för barnmorskestudenter att göra sin praktik. Genom att medel får användas för att anställa personal bidrar regeringen generellt till landstingens möjligheter att fylla sitt kompetensbehov i mödra- och förlossningsvården. Landstingen har i sina redovisningar angett att de anställt såväl barnmorskor som annan personal som behövs för att täcka det totala kompetensbehovet. Regeringens satsning kan bidra till att stärka landstingen, men ansvaret som arbetsgivare och beslutsfattare för hur vården organiseras har landstingen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Frågan om kompetensförsörjning lyfts även i den tvååriga överenskommelse som handlar om att ge stöd till bättre resursutnyttjande i hälso och sjukvården, den så kallade professionsmiljarden. Som en del i satsningen ingår vidare att 300 miljoner kronor öronmärks för att ge möjlighet till specialistutbildning av sjuksköterskor, vilket också kan omfatta utbildning till barnmorska.

Som ett led i att skapa bättre möjligheter för bedömningar av vårdens kompetensbehov gav regeringen i juli 2016 i uppdrag till Socialstyrelsen och Universitetskanslersämbetet att tillsammans analysera och föreslå hur samverkansarenor på nationell och regional nivå mellan aktörer med ansvar för kompetensförsörjningen inom hälso- och sjukvården kan utvecklas långsiktigt. Bakgrunden till uppdraget är att såväl regeringen som flera statliga utredningar och de viktigaste aktörerna inom vården har konstaterat att det krävs ökad samverkan för att trygga kompetensförsörjningen inom hälso- och sjukvården. Detta gäller inte minst mellan vården och utbildningsväsendet. I uppdraget får de mest berörda myndigheterna i uppgift att ta fram förslag på hur detta ska kunna ske långsiktigt.

Sommaren 2017 tillsatte regeringen utredningen om specialistsjuksköterskeutbildning och vissa andra hälso- och sjukvårdsutbildningar. I utredningens uppdrag ingår bland annat att analysera och bedöma om det finns behov av en förändrad examensbeskrivning för barnmorskeexamen och, om behov finns, lämna förslag på en sådan examen.

Vårdkedjan är i fokus för SKL:s arbete inom ramen för överenskommelsen mellan SKL och regeringen. I mitten av februari kommer SKL att publicera resultatet av sin genomlysning av hur vårdkedjorna för mödra, förlossnings- och eftervården ser ut och fungerar i Sverige. Jag ser fram emot att ta del av deras arbete och kommer att bedöma behovet av ytterligare åtgärder utifrån de resultaten.

I april 2017 redovisade Socialstyrelsen sin rapport om vården efter förlossning och bedömde i den att landstingen behöver se över denna och sin organisation för eftervård till kvinnan efter förlossning. Den utgör förstås ett viktigt underlag för regeringen i bedömningen av behov av åtgärder inom området.

Sammanfattningsvis är regeringen mycket aktiv och engagerad i kvinnors hälsa i stort och i mödra- och förlossningsvården i synnerhet.

Jenny Petersson (M)
Anf. 32 Jenny Petersson (M)

Fru talman! Tack, Annika Strandhäll, för svaret! Innan jag kommer in i debatten bör jag säga att också vi moderater satsar på förlossningsvården. Vi har sett att sambandet mellan mödravård, förlossningsvård och eftervård är bristfälligt och att dagens vårdkedja, med dess olika delar, inte hänger samman på ett sätt som är tillfredsställande eller nödvändigt.

Moderaterna satsar 1 miljard kronor på förlossningsvården per år från och med 2018. Det handlar som sagt om att stärka vårdkedjan - mödravård, förlossningsvård och eftervård - och om att förbättra arbetsvillkoren för landets barnmorskor. Därmed är satsningen 3 miljarder kronor de kommande tre åren. Vi har också satsat på utbildningsplatser. Vi anser att antalet utbildningsplatser bör utökas framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att bli förälder och bilda familj ska vara en lycklig och positiv del av livet. Ingen ska behöva känna sig otrygg eller osäker inför mötet med mödravården eller förlossningsvården. Vi har en fantastiskt bra hälso- och sjukvård i Sverige, men i vissa delar är den bristfällig. Tyvärr känner många föräldrar en oro. Den svenska förlossningsvården upplevs i vissa delar som att den gradvis har blivit otryggare.

Man kan kolla på statistiken. Nyförlösta måste återinskrivas akut. Andelen förlossningsskador ökar. En del barn mår sämre efter förlossningen. Enligt OECD ligger Sverige högt över genomsnittet när det gäller förlossningsskador. Det finns stora regionala skillnader. I Halland, som jag kommer från, återinskrivs 0,6 procent av mammorna akut. I Västernorrland är siffran 3,3 procent. Under 2010-2014 var det fem gånger så vanligt att mammor i Jämtland drabbades av förlossningsskador. Där var det 3,5 procent. I Västernorrland var det 0,7 procent. Vi kan alltså se att det finns stora regionala skillnader.

SKL gör en översyn, men sambandet mellan mödravård, förlossningsvård och eftervård har inte utretts på 70 år. Dagens vårdkedja hänger, som jag sa, inte samman på det sätt som många anser är nödvändigt. Bemötandet av kvinnor och familjer, för den delen, är bristfälligt. Det finns också brister när det gäller möjligheten till delaktighet och valfrihet. Det är som sagt bra att Sveriges Kommuner och Landsting har tagit initiativ till att analysera sambandet mellan mödravården, förlossningsvården och eftervården. Men jag anser inte att det räcker. Det behöver göras mer.

Annika Strandhäll säger att man nu väntar på den utredningen. Ja, vi får vänta på den, men jag anser att även staten borde göra någonting på detta område. Staten borde själv se vad som behöver göras när det gäller mödravården, förlossningsvården och eftervården, så att detta hänger ihop.

Min konkreta fråga är: Gör man någonting nu för att detta ska hänga ihop bättre?

Hillevi Larsson (S)
Anf. 33 Hillevi Larsson (S)

Fru talman! Vi måste verkligen ta problemen i förlossningsvården på allvar. Samtidigt tror jag att det är viktigt att det inte blir för mycket svartmålning. Svensk förlossningsvård är nämligen världsledande när det gäller låg dödlighet för mödrar och barn. Det är ändå det allra viktigaste: att mödrarna överlever sin förlossning och att barnen överlever.

Men vi ska självklart inte slå oss till ro. Dödligheten kan såklart börja öka om vi inte tar problemen på allvar. Och vi har mycket högre ambitioner än att man ska överleva sin förlossning. Både mamma och barn ska gå så skadefria som möjligt ur förlossningen. Och både tiden före förlossningen och tiden efter förlossningen ska vara så bra som möjligt för hela familjen.

Regeringen har gjort väldigt stora satsningar. Regeringen har verkligen prioriterat sjukvården i stort och inte minst förlossningsvården och kvinnors hälsa. Det är enorma satsningar som har gjorts - detta trots att det är landstingens huvuduppdrag. Jag tror att det är väldigt bra att regeringen gör dessa satsningar. Det blir en hjälp till landsting där det finns problem, men man pekar också ut en riktning för landstingen: Ni måste lösa detta! Regeringen kan inte göra allt, utan landstingen måste göra sin del.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att landsting som är underfinansierade måste ta sig en funderare. Det kan faktiskt behövas skattehöjningar på en del håll, inte minst i Skåne, som jag kommer från. Där vi har den lägsta landstingsskatten i hela Sverige, men vi har väldigt stora behov och underskott i vården. Det är en lite märklig situation där. Det är vi socialdemokrater som styr tillsammans med Miljöpartiet. Men tyvärr blev vår budget nedröstad av de borgerliga tillsammans med Sverigedemokraterna.

Trots detta har Skåne lyckats öka antalet anställda totalt i sjukvården, och man satsar väldigt mycket på förlossningsvården. Men det är tuffa utmaningar, speciellt på ställen där det är väldigt många som föder barn. Då måste man möta det. Det är en tuff arbetssituation för personalen. Man måste såklart göra akuta lösningar. Men långsiktigt är nog det allra viktigaste att det ska upplevas som attraktivt att till exempel bli barnmorska.

Det är lite samma sak som med lärarkrisen. När man har talat väldigt länge om att det är problem inom ett område finns det en risk att det blir svårt att rekrytera personal och att det blir svårt att behålla dem som jobbar där. Samtidigt är det ett fantastiskt jobb att vara barnmorska, när det nya livet kommer. Det är något av det allra viktigaste i samhället: att se till att vi tar hand om de nyfödda och de mammor som föder och hela familjerna. Jag tror därför att vi har alla möjligheter. Regeringen har nu också satsat på barnmorskeutbildningen för att vi ska få fler barnmorskor. Men det handlar även om möjligheten för sjuksköterskor att vidareutbilda sig till barnmorskor. Det finns alltså alla möjligheter. Men vi måste hela tiden jobba med detta, för det löser sig inte av sig självt.

Vi kan se vissa positiva tecken trots att det upplevs som kris på många håll. Det är intressant att titta på förlossningsskadorna. Även om det är stora skillnader mellan olika landsting kan man se en nedåtgående trend från 2014 till 2017. Det är en tydlig minskning. Det går alltså åt rätt håll. Men vi ska såklart fortsätta på den vägen. Jag tror att det handlar om resurser och att barnmorskorna inte ska ha för många födande på en gång. Men det handlar även om att sprida kunskap om hur man förebygger och behandlar förlossningsskador.

Annika Strandhäll (S)
Anf. 34 Socialminister Annika Strandhäll (S)

Fru talman! Detta är i sanning ett väldigt angeläget område. Jenny Petersson skriver i sin interpellation att det är 70 år sedan denna vårdkedja senast utreddes. Det säger någonting om hur man har prioriterat den kanske allra viktigaste planerade akutsjukvård vi har i Sverige. Det är intressant att fundera på hur det kan komma sig att denna vårdkedja inte har setts över på 70 år. Jag tror att vi är många som kan vara självkritiska i fråga om detta och om hur man prioriterar just kvinnors hälsa.

Precis som Hillevi Larsson säger ska man inte svartmåla för mycket. Vi har en förlossningsvård i Sverige som i en internationell jämförelse håller en hög klass. Samtidigt är det så som Jenny Petersson säger: Vi har haft en alldeles för hög nivå när det gäller förlossningsskador.

Vi vet också att de grupper som arbetar inom förlossningsvården - barnmorskor, undersköterskor och förlossningsläkare - har en väldigt ansträngd situation, och det är därför, Jenny Petersson, som regeringen valde att redan 2015 göra en tydlig, flerårig satsning på förlossningsvård och kvinnors hälsa. Den satsningen kommer vi nu både att följa upp och skala upp under de kommande åren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi ser nu att det finns ett tydligt ekonomiskt utrymme och att det finns ett behov. Detta behöver göras. I ett land som Sverige ska ingen kvinna eller blivande förälder behöva känna oro inför att föda barn. Lika lite ska vi ha en situation för barnmorskor som gör att de, när de kliver på sitt pass, inte vet om de kommer att ha förutsättningar för att göra det de behöver göra på allra bästa sätt.

Just i situationer när barn föds vet vi hur snabbt det kan gå från en helt normal förlossning till ett akut skede där helt andra insatser behövs, och en förälder behöver känna att det finns någon närvarande som kan övervaka det här.

Jag har själv fött två barn och hade i somras också förmånen att få gå med en barnmorska under ett helt pass. Jag var även med när lilla Selma föddes. Den känsla man får när man sitter på andra sidan i ett förlossningsrum och ser hur en barnmorska i ett skede hela tiden fattar nya, aktiva beslut för att se till att barnet kan levereras så säkert som möjligt, med minsta möjliga skador för den blivande mamman, gör att man förstår vikten av att se till att ha en förlossningsvård som ligger i topp när det gäller kunskap och också när det gäller att ha tillräckligt med personal.

Vi började bygga ut bland annat barnmorskeutbildningen 2015. En flaskhals för oss i dag, som jag också vill passa på att tala om i den här interpellationsdebatten, är bristen på handledare. Trots att vi nu har nya barnmorskor som kommer ut är situationen på sina håll i Landstingssverige så ansträngd att man inte hittar handledare till de nya barnmorskorna. Det är naturligtvis en oacceptabel situation som vi behöver göra allt för att stötta upp.

När det gäller vårdkedjan tror jag att det är klokt att avvakta SKL:s kartläggning så att vi får en bra bild och kan fatta ytterligare beslut för att stärka hela processen.

Jenny Petersson (M)
Anf. 35 Jenny Petersson (M)

Fru talman! Jag och Annika Strandhäll är som sagt överens om att bilden ser väldigt olika ut i Sverige. Det är tyvärr inte acceptabelt. Vi moderater menar att hela kedjan med mödravård, förlossningsvård och eftervård är bristfällig och att satsningar behöver göras.

Annika Strandhäll talar ofta om att man har satsat på förlossningsvården. Det är definitivt en satsning som behövs, men det gör ju att man inte satsar på hela kedjan. Nu har man gjort ändringar så att resurserna kan användas även till mödravården, men det är precis det här min fråga handlar om: att man satsar på förlossningsvården men att vårdkedjan är bristfällig. Det handlar inte alls om fosterrörelser och dödfödda barn, som vi talade om i föregående debatt och som rör mödravården. Vi ser att den psykiska ohälsan bland mammor ökar, men de satsningar man gör hänger inte ihop med eftervården. Hela kedjan måste ses över och hänga ihop, men även här finns det alltså brister.

Socialstyrelsen har gjort en kartläggning av hur vården efter förlossning ser ut inom svensk hälso- och sjukvård och signalerar tydligt att den är bristfällig och att det behövs förändringar av vården och eftervården, något man vet redan sedan tidigare. Jag ser också fram emot SKL:s utredning och analys av hur det ser ut i hela vårdkedjan.

Även om bilden ser annorlunda ut skulle jag aldrig svartmåla och slå upp detta och till exempel säga att man skulle behöva åka till Danmark för att föda barn. Jag skulle som sagt hellre ha en sansad debatt här för att nå förändringar och se till att det sker en förbättring av förlossningsvård, mödravård och eftervård för våra kvinnor i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har tidigare pratat om mödravården och förlossningsvården. När det gäller eftervården, kopplat till Erik Anderssons interpellation om den psykiska ohälsan, ser vi även här att den psykiska ohälsa som drabbar kvinnor efter förlossningen har ökat. Om det då inte finns någon koppling mellan förlossningen och eftervården eller BVC hamnar många kvinnor mellan stolarna, och det påverkar barnen, familjen och helheten. Vi kan se att det är många landsting som inte jobbar med den här frågan.

Det finns alltså tydliga brister på det här området, och jag ser som sagt fram emot att även regeringen tar det här på stort allvar och stärker vårdkedjan mellan mödravård, förlossningsvård och eftervård, för det behövs definitivt.

När det gäller vad regeringen och Sveriges riksdag kan göra skulle jag vilja se att man stärker patientlagen gällande mödravård, förlossningsvård och eftervård. Det är någonting som man redan nu skulle kunna arbeta med och lägga fram förslag om på riksdagens bord. Men där saknas tyvärr ambition.

Hillevi Larsson (S)
Anf. 36 Hillevi Larsson (S)

Fru talman! Det är viktigt att inte svartmåla, men samtidigt är det såklart viktigt att inte mörka problemen, annars kan vi ju inte göra någonting åt dem.

Man borde också jobba mer jämförande mellan landstingen, för även om landstingen är självständiga är det konstigt att det kan vara så stora skillnader mellan olika landsting. Allvarliga bristningar och förlossningsskador hos mödrar har sjunkit från 3,6 till 2,7 procent totalt sett från 2014 till 2017, och det är ju en tydlig, positiv utveckling som måste fortsätta. Samtidigt kan man se en del som sticker ut med en högre andel förlossningsskador, och vi har vissa vårdenheter där det är nere i 1 procent allvarliga förlossningsskador hos mammorna.

Jag tror alltså att det finns en potential att lära av varandra och av positiva exempel där det fungerar. En del är såklart en resursfråga som handlar om att det ska finnas tillräckligt många barnmorskor och annan personal och att man organiserar arbetet på ett bra sätt, men det handlar även om att sprida kunskap.

När det gäller att förebygga skador finns det rätt så enkla metoder för att göra det, men det gäller ju att man har kunskap och att man får ned stressnivån så att man känner att man hanterar situationen vid en förlossning.

Man måste även se till att kvinnor inte går hem med en förlossningsskada. Det har nämligen varit ett problem att man går hem och inte vet om att man är skadad. Sedan kan det ta flera år innan man får hjälp, och det är inte alltid det hjälper heller, utan det handlar om att förebygga och så snabbt som möjligt behandla skadan.

Detsamma gäller givetvis för barnen. Det gäller att noga observera barnen både i samband med förlossningen och efter förlossningen så att inga sjuka barn skickas hem.

Regeringen jobbar väldigt tydligt med den här ambitionen, och det måste fortsätta. Även landstingen måste ta sitt ansvar.

Annika Strandhäll (S)
Anf. 37 Socialminister Annika Strandhäll (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag ska göra ett inlägg här som ändå på ett tydligt sätt visar på skillnaderna mellan oss, för det är ju inte riktigt som Jenny Petersson säger att regeringen inte har gjort några satsningar.

När vi tillträdde hösten 2014 hade det däremot inte gjorts några särskilda satsningar på förlossningsvården från den förra regeringens sida, utan vi hade en ganska eftersatt förlossningsvård. Redan 2015, vid vårt första tillfälle, satsade vi 200 miljoner kronor trots att vi satt med ett rätt tufft underskott som vi tog över. År 2016 satsade vi 400 miljoner från regeringens sida. År 2017 satsade vi 700 miljoner. År 2018 satsar vi nu 1,6 miljarder. År 2019 har vi budgeterat för 1,4 miljarder till förlossningsvård och mödravård. År 2020-2022 har vi reserverat ett budgetutrymme på ytterligare 1 miljard årligen just för förlossningsvård. Men det är inte bara för förlossningsvård, utan i vår satsning har vi berört hela området kvinnors hälsa. Till exempel har det under de här åren, utöver satsningar på att bygga ut barnmorskeutbildningar och skjuta till extra resurser, gjorts satsningar på just eftervård.

Vi ser redan nu att vi dessutom har resultat i de landsting som har arbetat på ett strategiskt sätt med detta. Vi har siffror på hur stor andel av resurserna som har nyttjats för att anställa mer personal inom förlossningsvården. Vi kommer att kunna visa siffra efter siffra på hur vi under denna mandatperiod har arbetat för att stärka den svenska förlossningsvården.

Det som vi ska göra med anledning av SKL:s kartläggning i februari är inte att påbörja någonting, utan det är att fortsätta ett arbete som har pågått sedan 2015 från regeringens sida. Vi ska ta oss an de fortsatta utmaningarna med hela vårdkedjan, baserat på den undersökning som SKL gör. Vi ska fortsätta att investera i personalens förutsättningar och villkor, och vi ska fortsätta att investera i att få ut fler barnmorskor, så att vi kan klara av betinget på 1 300 nya barnmorskor till 2025.

Man kan inte kömiljarda sig eller skattesänka sig ur de här utmaningarna, utan det handlar om att göra tydliga, långsiktiga investeringar på verksamheten och på personalen, att stötta landstingen i att utveckla arbetet och skapa en större likvärdighet i förlossningsvården över landet. Och det är precis detta som regeringen har gjort under den här mandatperioden.

Jag sympatiserar jättemycket med att också Jenny Petersson tycker att detta är ett viktigt område och att även Moderaterna under de kommande åren är beredda att avsätta resurser för att satsa på förlossningsvården, för det behövs.

Jag tror att det är viktigt att ändå hålla tungan rätt i mun och faktiskt lyssna på det svar som jag gav i början av interpellationsdebatten. Där beskrev jag precis de satsningar som regeringen har gjort under mandatperioden och att vi faktiskt ser resultat. Men vi är också ödmjuka inför att mer behöver göras inom det här området av välfärden, precis som vi ser att vi har utmaningar inom andra välfärdsområden som vi också är beredda att investera i.

Detta är en otroligt viktig debatt. Jag tror att för de barnmorskor, läkare och annan personal som arbetar i den svenska förlossningsvården är det ett viktigt besked, både från oss och i det här fallet också från Jenny Petersson, att vi ser dem, att vi ser blivande föräldrars behov och är beredda att göra satsningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen kommer att fortsätta sitt arbete.

Jenny Petersson (M)
Anf. 38 Jenny Petersson (M)

Fru talman! Tack, Annika Strandhäll! Jag tror att man får kolla i protokollet, för jag sa att man inte har gjort några satsningar eller kommit med några förslag till riksdagens bord när det gäller att stärka vårdkedjan och att se helheten. Annika Strandhäll talade om förlossningsvård flera gånger i sitt inlägg. Men jag talar om hela kedjan - mödravården, förlossningsvården och eftervården - och hur den behöver hänga samman betydligt bättre än vad den gör i dag.

Då är min fråga: Om man nu tar den här frågan på jättestort allvar, vilka konkreta åtgärder är det man från regeringens håll avser att göra för att stärka denna kedja? Vad är det för åtgärder man kommer att vidta för att få en mer patientcentrerad, patientsäker, tillgänglig och jämlik vård för alla patienter, oavsett bostadsområde, i hela vårdkedjan - mödravård, förlossningsvård och eftervård? Vilka konkreta förslag är det då man har avsett att genomföra eller har lagt fram? Det har jag inte sett.

Som sagt: Det här är en jätteviktig fråga att prioritera. Vi har nu talat mycket om vad vi gör inom vårdkedjan. Jag har själv inte nämnt så mycket om de välutbildade barnmorskorna. De behövs, och det behövs definitivt fler. Där behöver antalet utbildningsplatser utökas. Jag vet att regeringen har gjort det, men precis som Annika Strandhäll säger är problemet att det är brist på handledare i dag. Det är en stor utmaning som vi behöver ta på stort allvar.

Vi behöver som sagt stärka vårdkedjan mellan mödravård, förlossningsvård och eftervård. Vilka konkreta åtgärder har regeringen vidtagit?

Annika Strandhäll (S)
Anf. 39 Socialminister Annika Strandhäll (S)

Fru talman! Tack, Jenny Petersson, för engagemanget i frågan!

De satsningar som regeringen har gjort ända sedan 2015, som bland annat omfattar både förlossningsvård och kvinnors hälsa, har också omfattat möjligheten för landsting att använda resurserna för till exempel vårdkedjan när det gäller förlossningsvården.

I många landsting har man till exempel gjort väldigt ambitiösa arbeten när det gäller eftervården och fått ned antalet förlossningsskador bland kvinnor. Vi har redan nu siffror på det och kan se skillnaden, vilket är glädjande.

Jag ser fram emot att den ytterligare satsningen på 1,6 miljarder, som regeringen gör under detta år, ska föra med sig att den kartläggning som SKL nu har gjort efter några år av våra satsningar ska visa oss ännu tydligare hur man kan allokera de resurser som regeringen avsätter under detta år och de kommande åren, så att det landar rätt baserat på den kartläggningen.

Vi har under hela hösten suttit tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting och diskuterat och vänt och vridit på vilka delar som ska finnas med i överenskommelsen för 2018 när det gäller regeringens satsning på förlossningsvården. Vilka delar känner vi att vi har gjort satsningar på? Vilka delar är det som återstår?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som jag ser det och som Jenny Petersson så riktigt påpekar behövs det ytterligare arbete för att stärka vårdkedjan för att öka tryggheten bland föräldrar men också för att till exempel stärka neonatalvården. Det är något som inte har funnits med tidigare som en möjlighet men som nu finns med för 2018 och där vi också ser att det finns brister.

Jag tror att det kommer att handla om att hela tiden utveckla arbetet.

Återigen vill jag tacka Jenny Petersson för en angelägen och bra debatt.

Överläggningen var härmed avslutad.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.