Försvarsmaktens brigader
Interpellation 2023/24:493 av Peter Hultqvist (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2024-02-13
- Överlämnad
- 2024-02-14
- Anmäld
- 2024-02-15
- Sista svarsdatum
- 2024-03-05
- Svarsdatum
- 2024-03-08
- Besvarad
- 2024-03-08
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Försvarsminister Pål Jonson (M)
I ÖB:s militära råd daterat den 6 november 2023 förordas skapandet av två armbrigader fram till och med 2030. Försvarsbeslutet 2020 slog fast ambitionen om tre brigader samt uppbyggnad av ytterligare en reducerad brigad under samma tidsperiod. Det militära rådet strider således mot tidigare försvarsbeslut. På grund av bland annat materielleveranser till Ukraina har den planerade utbyggnadstakten försenats. Försvarsberedningen har nu att ta ställning till dessa frågor.
Från uthållighets- och förmågeperspektiv finns det all anledning att överväga åtgärder. Det handlar dels om försvaret av Sverige, dels om vad Sverige ska kunna bidra med inom ramen för Natos kollektiva försvar.
Min fråga till försvarsminister Pål Jonson är:
Vilka slutsatser drar ministern av ÖB:s militära råd när det gäller brigadförmågan, och vilka åtgärder anser ministern ska vidtas med anledning av detta?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2023/24:493
Webb-tv: Försvarsmaktens brigader
Dokument från debatten
- Fredag den 8 mars 2024Kammarens föredragningslistor 2023/24:82
- Protokoll 2023/24:82 Fredagen den 8 marsProtokoll 2023/24:82 Svar på interpellation 2023/24:493 om Försvarsmaktens brigader
Protokoll från debatten
Anf. 22 Försvarsminister Pål Jonson (M)
Fru talman! Peter Hultqvist har frågat mig vilka slutsatser jag drar av ÖB:s militära råd när det gäller brigadförmågan och vilka åtgärder jag anser ska vidtas i förhållande till detta.
Kärnan i vår försvarsförmåga är personellt och materiellt uppfyllda och samövade krigsförband. Som ett resultat av det senaste försvarsbeslutet 2020, med försvar mot väpnat angrepp som Försvarsmaktens huvuduppgift, är Försvarsmaktens krigsorganisation under omorganisering och tillväxt i perioden fram till 2030. Krigsorganisationen växer från cirka 60 000 till drygt 100 000 befattningar plus reserver. Det är nära nog en fördubbling och kräver att personal- och materielförsörjningen fungerar. Det ställer också krav på att grundorganisationen har förutsättningar att kunna producera krigsförband.
Armén växer och omorganiseras också. Enligt det liggande försvarsbeslutet ska armén i huvudsak bestå av tre mekaniserade brigader, en reducerad motoriserad brigad och en förstärkt mekaniserad bataljon 2030. Till detta kommer en rad fristående och stödjande förband. Armén utvecklar även förmågan att strida i division där flera brigader ingår.
Överbefälhavaren inkom med ett militärt råd den 6 november 2023. I sammanhanget bör det nämnas att det är just ett råd och en viktig del bland flera andra rapporter och underlag för att ge en samlad bild av nuläget. I sitt råd anför överbefälhavaren en fördröjning av intagandet av beslutad krigsorganisation till år 2035. Det är främst med hänsyn till att omvärldsläget med tillhörande beredskap, materielens beskaffenhet, kommande medlemskap i Nato och det omfattande stödet till Ukraina påverkar möjligheterna till krigsförbandsproduktion. Myndigheten konstaterar att utgångsläget bland annat innebär en fördröjning av uppsättandet av brigaderna. Enligt de uppgifter som jag har från Försvarsmakten grundar sig den huvudsakliga anledningen till fördröjandet av brigaderna på tillgången till materiel.
Med hänsyn till omvärldsläget och vårt medlemskap i Nato står vi nu inför ett nytt försvarsbeslut, där regeringen kommer att lämna en totalförsvarsproposition till hösten. Med Försvarsberedningens pågående arbete och rapportering samt Försvarsmaktens underlag inhämtar regeringen fortlöpande information inför det kommande försvarsbeslutet.
Möjligheten till krigsförbandsproduktion är en prioriterad fråga, inte minst för att Nato som organisation inte bedriver någon sådan utan det faller på medlemsländernas ansvar.
Det finns en bred politisk enighet om vår säkerhets- och försvarspolitik och om behovet av att stärka vårt försvar och därmed det kollektiva försvaret inom ramen för Nato. Det är också av största vikt att vi fortsätter med vårt stöd till Ukraina och landets möjligheter att försvara sig mot Rysslands anfallskrig och olagliga angrepp.
Anf. 23 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Tack för svaret, försvarsministern! Nu befinner vi oss i detta säkerhetspolitiska läge, som inte har varit så här dåligt sedan andra världskriget. Vi har alltså ett oberäkneligt Ryssland som bedriver ett krig i Ukraina.
Till 2030 är det sex år. Det är svårt att ha en uppfattning om vad som händer under de sex åren. Jag tror att man ska vara försiktig med att ha alltför tvärsäkra bedömningar på den punkten. Däremot är oberäkneligheten hos den ryska regimen definitivt en realitet, och vad som händer i övriga Europa och i omkringliggande länder kan vara nära knutet till hur den ryska krigföringen i Ukraina går.
Vi skulle då ha två brigader 2030. Vi kan titta på Nordkalotten. Norge har då en brigad. Vi har en brigad där uppe. Finland ska möjligen ha något liknande - en brigad. Detta är då det försvar som handlar om Nordkalotten i ett scenario med ett anfall från den ryska sidan eller någon form av konflikt.
En brigad som sedan har möjlighet att avlösas av en annan brigad är inte den kraftfullhet som krävs i en sådan situation. Det kan vara en omloppstid som är rätt kort. Man kan ju titta på hur lång krigföringen i Ukraina är.
Vi måste inse att det här är en problematik som måste uppmärksammas och noggrant diskuteras både i Försvarsberedningen och på departementet. Det är klart att det handlar om en helhetssyn när man sätter samman en försvarsmakt och ett försvarsbeslut. Men när man ser punkter som kan uppfattas som svagheter måste man också titta på hur vi på allvar kan ta i detta. Hur ska en svensk territorialarmé se ut utöver de här två brigaderna? Är hemvärnet den organisation som ska ta ansvar för det resterande Sverige?
Jag menar att vi måste titta på hur vi kan få fram ytterligare resurser på armésidan fram till 2030, utöver det som finns i ÖB:s råd. Det var positivt att försvarsministern i sitt svar här understryker att det just är ett råd. Men det är också så att Försvarsberedningen utöver detta har fulla möjligheter att göra egna överväganden, och då är det frågan vilket tryck departementet och Regeringskansliet utövar på delar av beredningen i frågan. Jag anser att det här är en punkt som över huvud taget inte är tillfredsställande löst i dag.
Det finns varianter på hur man kan ta fram olika truppresurser. Man kan tänka sig reducerade brigader, lättare brigader och olika dimensioner och nivåer när man tittar på hur en sådan här fråga ska kunna lösas.
Jag är rätt säker på att vi behöver mer än de här två brigaderna 2030. Angående att det skjuts fram så långt som till 2035 kan det också bli så att processen kanske inte genomförs med den effektivitet som står i ett eventuellt beslut.
Här har vi alltså ett gemensamt problem, och det skulle vara intressant att höra vad försvarsministern har att säga på den punkten.
Anf. 24 Försvarsminister Pål Jonson (M)
Fru talman! Låt mig då vara tydlig med vad som står i ÖB:s råd och vad som inte står där. Det är inte en sänkning av ambitionen i volym utan en sänkning av ambitionen i termer av tid. Vad man säger är att Sverige behöver tre brigader plus även den fjärde brigaden och också en reducerad stridsgrupp på det. Vad man säger är också att det kommer att ta längre tid än fram till 2030 att bli klar med det.
Det är alltså inte bara så att vi har två brigader och sedan ingenting mer. Jag vill vara tydlig med detta så att man inte misstolkar vad ÖB har sagt.
Skälen till att ÖB har sagt det är egentligen två, och dem känner Peter Hultqvist till. Det ena är att Ukrainastödet, som jag uppfattar att vi i grunden är helt eniga om behövs och ska vara starkt, naturligtvis påverkar Försvarsmaktens tillväxt. Det vore konstigt annars. Det påverkar Försvarsmaktens tillväxt på grund av att vi har gjort omfattande utbildningsinsatser av ukrainska soldater både i Sverige och utomlands, och då är det svårare att utbilda nya förband. Men framför allt påverkar det på materielsidan. Vi har till exempel donerat 50 stridsfordon och ett antal Archerpjäser och stridsvagnar, så det är naturligt.
Det andra som ÖB pekar på är att i och med Natomedlemskapet förväntas vi naturligtvis inte bara att försvara Sverige, utan vi kommer att delta i Natos gemensamma försvar. Då har ÖB pekat på att man måste färdigställa två av brigaderna först och se till att de även har strategisk rörlighet, det vill säga att de kan flyttas utanför det svenska territoriet.
Fördröjningen i färdigställandet av krigsorganisationen handlar i grunden om detta. Som en anpassning till Natomedlemskapet för att förstärka de två brigaderna men naturligtvis också för att hantera ersättningsanskaffningar på materielsidan på grund av de donationer vi har gjort till Ukraina blir den inte färdig fram till 2030 utan till 2035.
Jag har tillsatt Försvarsberedningen. Jag tänker inte föregripa Försvarsberedningens slutsatser, för om jag går ut och pekar ut att det och det ska vi åtgärda eller det och det regementet ska vi ha skapar jag just de låsningar som Peter Hultqvist pratar om.
Han undrar vilken påtryckning regeringen utövar på delar av Försvarsberedningen. Vi utövar ingen påtryckning. Om jag däremot går ut och tillstyrker eller avskriver olika delar i ÖB:s militära råd och liksom låser Försvarsberedningen tror jag att jag skapar sämre förutsättningar för Försvarsberedningens ledamöter att hitta en bred samsyn kring säkerhets- och försvarspolitiken och den kommande krigs- och grundorganisationen.
Låt mig bara säga en sak som jag tycker är principiellt viktig och som jag försöker att återkomma till i alla mina anföranden. Det är att kärnan i vår försvarsförmåga består av materiellt och personellt uppfyllda krigsförband. Där finns det brister, framför allt inom armén. Under alltför lång tid har armén haft för svårt att få materiell tilldelning, och när det kommer till förbanden vill jag se fastställda typförband så att vi vet hur många stridsvagnar och hur många stridsfordon som ska ingå i varje brigad. Den ordningen har vi haft förut.
Det finns också andra utmaningar kopplat framför allt till markstridskrafterna och armén när det gäller personlig utrustning. Jag återkommer till det.
Anf. 25 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Jag är fullständigt medveten om att det handlar om en fördröjning, och det är därför jag säger det jag säger. Det handlar alltså om en fördröjning på fem år, vilket blir elva år från dags dato. I en situation med krig i Ukraina och oberäkneligheter runt omkring oss är det en rätt så stor sak.
Det låter som om Pål Jonson försöker argumentera för genomförandet av ÖB:s råd. Man får nästan bilden av att det är regeringens ståndpunkt. Sedan säger man att man inte ska låsa sig i det här. Men jag har inte bett om någon låsning. Det jag har bett om är att man kan fokusera och diskutera ett problem som i alla fall jag och kanske någon ytterligare uppfattar som rätt så stort, nämligen att vi 2030 ska ha två brigader. Det scenario jag drog upp här är inget orealistiskt scenario. Om vi har en så pass låg nivå i en sådan konfliktsituation har vi problem, och om hemvärnet ska utgöra det resterande territorialförsvaret är det inte till fyllest.
Alltså bör man titta på snabbspår för att få fram förband på olika sätt. Man behöver ju inte ha den totala nivån på brigaden med alla typer av vapensystem och system i system, som dessutom kostar väldigt mycket. Man kan tänka sig lättare former för att ta sig fram till någonting som gör att vi har en större armé 2030 än vad det här ÖB-rådet nu innebär. Det är någonting som i alla fall jag på allvar tänker diskutera i Försvarsberedningen, och jag hoppas att de som representerar regeringssidan där inte känner att de inte kan vara med i en sådan diskussion.
Man säger från alla möjliga håll att Arktisområdet utgör ett stort problem och att ryssarna har ambitioner i det området. Det handlar exempelvis om hur man ser på närheten till Murmansk. Vilket behov anser man att man har av att kontrollera norra Finland, norra Sverige och norra Norge? Det är det ryska perspektivet, vilket kopplas till de operativa delarna ut i Atlanten från Murmansk och övriga ambitioner i Arktis.
Det är så den här problematiken ser ut, och det är därför jag menar att det behövs någonting mer än det här till 2030.
Sedan har vi naturligtvis flygstridskrafter, och vi har också sjöstridskrafter. Det finns lite olika teorier. En del menar att striden inte kommer att ske på land utan i andra sammanhang. Jag vet inte. Många militära teorier och strategier kring Ukraina har ju visat sig vara fullständigt felaktiga. Där har vi nu ett krig som väldigt mycket liknar första och även andra världskriget i sin utformning. Därför får man inte tänka bort just landdimensionen, och det är ur det perspektivet jag vill peka på det jag uppfattar som en svaghet.
Jag förstår hela diskussionen kring helheten i Försvarsmakten och så vidare, men man kan ändå inte blunda för att elva år är en lång tid. Det hinner hända väldigt mycket på elva år. Det kan hända mycket på ett år också, och det kan hända mycket fram till 2030. Men nu måste vi titta på hur vi löser den här situationen något bättre än det som finns i rådet.
Anf. 26 Försvarsminister Pål Jonson (M)
Fru talman! Låt mig då vara tydlig på två punkter.
Föredrar jag att hela krigsorganisationen färdigställs till 2030 eller till 2035? Det är väldigt enkelt - jag skulle precis som Peter Hultqvist föredra att hela försvarsorganisationen är färdig till 2030. Det är solklart. Vi behöver en starkare försvarsförmåga. Men jag lyssnar på och tar intryck av professionen, och jag tror att ÖB med flera har ett genomarbetat råd. Det betyder inte att Försvarsberedningen måste följa det, men jag tycker att det är ett viktigt ingångsvärde till Försvarsberedningens vidare arbete. Jag vet ju att man har arbetat hårt inom Försvarsmakten för att få fram det här underlaget. Man har gjort krigsspel på det och utvärderat det. Därför tycker jag att det är ett viktigt inspel till Försvarsberedningens arbete. Men, återigen, det är Försvarsberedningen som kommer med förslaget baserat på dess avvägning av hur man anser att krigs- och grundorganisationen ska uppfyllas.
Det vi möjligtvis kan ha skilda uppfattningar om är om vi ska etablera nya brigader eller om vi ska färdigställa dem vi påbörjat. Jag tycker att det har varit för mycket inom försvarspolitiken om att vi ska ha nya brigader utan att göra färdigt arbetet i de brigader vi har. Vi vet i dag att vi har brister i fråga om våra brigader, inte minst rörande logistik och underhåll, tillgänglighet till ammunition och till del också strategisk rörlighet. Jag tycker att det är viktigt att man färdigställer de brigader man har innan man pekar ut nya. Där är det en obalans som Försvarsmakten pekat på mellan verkansförband, det vill säga manöverförbanden, stridsvagnarna och artilleriet, och sådant som logistik och underhåll.
När jag säger att kärnan i vår försvarsförmåga består av materiellt och personellt uppfyllda krigsförband betyder det att också brigaderna ska vara materiellt och personellt uppfyllda. Det tycker jag är viktigt. Vi kan prata om hur många brigader vi vill, men finns det inte personell uppfyllnad i dem har de ju inte den försvarsförmåga och den krigsavhållande förmåga som vi eftersträvar. Det är därför jag tycker att det är viktigt att man fastställer typförband så att man vet hur många stridsvagnar och hur många stridsfordon som ska ingå i en brigad.
Det jag också känner oro inför är frågan kopplad till personlig utrustning, för det indikerar brister. Personlig utrustning är ett problem och någonting som negativt påverkar grundutbildningen för värnpliktiga. Det är också en indikation på vår förmåga till mobilisering. Där får regeringen besluta att Försvarsmakten får komma och redovisa hur arbetet med organisationsbestämmande, materiel och personlig utrustning fortskrider. Jag tror att det är nödvändigt så att vi får ordning och reda och bättre förutsättningar för tillväxt, inte minst inom armén. Jag tror att jag och Peter Hultqvist är eniga om att markstridskrafterna har varit väldigt viktiga och centrala under kriget i Ukraina.
Anf. 27 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! För det första tycker jag att Pål Jonson undviker kärnfrågan i det som jag tar upp här - om det är en tillräckligt stark organisation som presenteras för att klara den utmaning som jag i ett scenario försökte beskriva.
Självklart ska vi lyssna på professionen. Rådet från ÖB omfattar väldigt många sidor text på en lång rad områden. Jag pekar nu på ett område. Och vi kan inte lägga upp de försvarspolitiska övervägandena på det sättet att om professionen, det vill säga Försvarsmakten, har sagt något är det närmast lagstadgat bundet att man inte får ändra i detta. Hela argumentationen försvarsministern för blir ju på något vis som att regeringen har bestämt sig för att det är ÖB:s råd som gäller och att det är svårt att rubba det.
Jag är väl medveten om alla de här sakerna som försvarsministern drar upp om logistik och ammunition och rörlighet och personalförsörjning. Men i ett sådant läge som vi ser när vi tittar på hur det ser ut omkring oss och i Ukraina och när vi tittar på andra historiska konflikter har det visat sig att det utanför det som är så att säga den ordinarie nomenklaturen för hur sådant här till går att ta fram och göra en hel del om både den politiska viljan finns och fantasin och kreativiteten finns.
Det är därför jag tar upp det här med att det skulle kunna vara möjligt att arrangera andra typer av förband som skulle kunna komplettera de två brigaderna utan att följa alla delar i det ordinarie mönstret. Det skulle kunna ses som en uppbyggnad av de förbanden intill dess att de är fulla brigader.
Det här går alltså att se på många olika sätt. Men tyvärr är det så att när det gäller hela den militära diskussionen blir man ofta bunden till alla de här nomenklaturerna, och till slut orkar ingen driva på ordentligt. Men där menar jag att vi kan hjälpas åt.
Anf. 28 Försvarsminister Pål Jonson (M)
Fru talman! Vad bra! Försvarspolitik är en lagsport. Det här gör jag gärna tillsammans, och sättet vi hanterar det på är att vi tillsätter Försvarsberedningen. Det har vi i regeringen prioriterat. Jag kan konstatera att statsministern var med när vi presenterade detta, och det är ett uttryck för att vi vill hitta de här breda överenskommelserna kopplade till säkerhets- och försvarspolitiken.
Jag tycker att Försvarsberedningen ska få arbeta i fred utan att jag som ansvarigt statsråd går in och pekar ut delar i ÖB:s militära råd som fel eller bra, för om jag gör det tror jag att det kommer att bli svårare för Försvarsberedningens ledamöter att hitta samsyn.
Jag vill inte ha styrning av Försvarsberedningen, utan jag vill att den ska få verka självständigt. Jag vet inte om Peter Hultqvist har upplevt att vi har försökt påverka omvärldsanalysen eller utformningen av det civila försvaret. Jag tycker att Försvarsberedningen har tjänat oss väl, och det har den till del gjort därför att den har fått arbeta självständigt. Det tänker jag fortsätta värna.
Sedan är det ju inte så att vi inte har någonting annat två brigader till 2030, utan arbetet fortsätter med den tredje brigaden och även stridsgruppen som ska vara på Gotland. De finns och är befintliga. Den värdering som ÖB gjorde var att Natomedlemskapet kommer att påverka militärgeografin och att det då är viktigare att ha strategisk rörlighet i de två brigaderna så att de ska kunna deplojeras utanför Sverige och att man först gör färdigt dem och senare fokuserar på de andra två brigaderna.
Detta är ett råd. Jag är inte låst vid det, och jag tror inte att Försvarsberedningen är låst vid det. Jag önskar bara att Försvarsberedningen ska hitta en bred överenskommelse kopplad till försvarsekonomin, grundorganisationen och krigsorganisationen. Det är bra för Sverige om vi kan hitta de överenskommelserna.
Tack, Peter Hultqvist, för interpellationen!
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.