Fritidskort
Interpellation 2023/24:596 av Sofia Amloh (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2024-03-04
- Överlämnad
- 2024-03-05
- Anmäld
- 2024-03-06
- Sista svarsdatum
- 2024-03-19
- Svarsdatum
- 2024-04-12
- Besvarad
- 2024-04-12
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Socialminister Jakob Forssmed (KD)
Fritidskortet är en reform som den här regeringen har väldigt stora tankar om. Fritidskortet ska ge barn och unga i åldern 8–16 år ökad tillgång till idrott, kultur, friluftsliv och annat föreningsliv. Det ska innehålla ett värde som kan användas som betalning för fritidsaktiviteter inom till exempel idrottsrörelsen, friluftsorganisationer och andra organisationer inom civilsamhället och kulturområdet.
Det är avsatt över 700 miljoner kronor i budgeten för innevarande år och 800 miljoner för 2025.
Mot den bakgrunden vill jag fråga socialminister Jacob Forssmed:
- Kommer fritidskortet att införas i år, 2024?
- Vilka åtgärder tänker ministern vidta för att säkerställa att fritidskortet inte ska finansiera kriminalitet?
- Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att fritidskortet ska komma barnen med störst behov till del?
- Tänker ministern vidta några åtgärder för att det inte ska i huvudsak gynna kommersiella aktörer på bekostnad av ideella och offentliga organisationers möjligheter att bygga upp bra verksamhet?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2023/24:596
Webb-tv: Fritidskort
Dokument från debatten
- Fredag den 12 april 2024Kammarens föredragningslistor 2023/24:97
- Protokoll 2023/24:97 Fredagen den 12 aprilProtokoll 2023/24:97 Svar på interpellation 2023/24:596 om fritidskort
Protokoll från debatten
Anf. 43 Socialminister Jakob Forssmed (KD)
Fru talman! Sofia Amloh har frågat mig om fritidskortet kommer att införas i år, 2024. Sofia Amloh har också frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att fritidskortet inte ska finansiera kriminalitet. Vidare har Sofia Amloh frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att fritidskortet ska komma barnen med störst behov till del. Avslutningsvis har Sofia Amloh frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att fritidskortet inte i huvudsak ska gynna kommersiella aktörer på bekostnad av ideella och offentliga organisationers möjlighet att bygga upp bra verksamhet.
Jag vill inledningsvis tacka för Sofia Amlohs frågor som alla är relevanta i arbetet med utformningen av fritidskortet för barn och unga. Fritidskortet för barn och unga är en av de största folkhälsoreformerna som har gjorts på många år. Det är en reform som kräver ny lagstiftning, bland annat till följd av den digitala tjänsten och den personuppgiftsbehandling som den kommer att innebära. Av det skälet väntas fritidskortet införas under 2025.
Av både uppdraget att förbereda och införa ett fritidskort för barn och unga som gavs till E-hälsomyndigheten med flera (S2023/01303) och uppdraget till Försäkringskassan att upprätta och förbereda förvaltning av ett register över godkända utförare av fritidsaktiviteter som kan omfattas av fritidskort för barn och unga (S2024/00033) framgår det att kontrollfunktioner ska utformas på ett sätt som minimerar riskerna för felaktiga utbetalningar och ekonomisk brottslighet. Fritidskortet är en stor satsning som behöver införas på ett säkert och robust sätt.
Berörda myndigheter arbetar intensivt och engagerat med att skapa goda och nödvändiga förutsättningar för ett införande av fritidskortet. Det har till stor del handlat om analysarbete för hur fritidskortet och tillhörande system kan bli så träffsäkra och effektiva som möjligt. Parallellt med dessa myndigheters arbete genomförs ett författningsarbete inom Regeringskansliet i syfte att möjliggöra genomförandet. Det samlade arbetet ska säkerställa att de nödvändiga tekniska, rättsliga, administrativa, ekonomiska och övriga förutsättningar som krävs för att införa fritidskortet finns på plats inför lanseringen av detta.
Fritidskortet kommer att ge fler barn och unga möjligheten att i gemenskap med andra få tillgång till idrott, kultur, friluftsliv och föreningsliv. Vi vet att det ekonomiska läget är svårt för många familjer, men barns och ungas möjligheter att delta i fritidsaktiviteter ska inte avgöras av plånbokens storlek. Därför kommer storleken på fritidskortets belopp att ha en differentierad utformning för att särskilt stötta barn och unga i socioekonomiskt utsatta hushåll att ta del av fritidsaktiviteter. Barn och unga med funktionsnedsättning eller andra behov av särskilt stöd ska uppmärksammas så att fritidskortet kommer dem till godo i lika stor utsträckning som för andra barn och unga.
Barn och unga 8-16 år ska få ett fritidskort. Fritidskortet ska främja barns och ungas tillgång till och deltagande i meningsfulla och aktiva fritidsaktiviteter. Satsningen är därför helt annorlunda än exempelvis ett statsbidrag för utveckling av verksamheter. Flera sådana statsbidrag finns redan och regleras genom olika förordningar.
Av Försäkringskassans uppdrag att upprätta och förbereda förvaltningen av ett utförarregister framgår utgångspunkter för att godkännas som utförare av fritidsaktiviteter inom ramen för fritidskortet, bland annat att godkända utförare ska ha bedrivit verksamhet under en längre tid, är mottagare av offentligt stöd och inte har skulder för svenska skatter eller avgifter hos Kronofogdemyndigheten eller är i likvidation eller försatt i konkurs. Kriterierna för att godkännas som utförare ska ge förutsättningar för en bredd av utförare av fritidsaktiviteter som riktar sig till olika målgrupper och som baseras på barns och ungas olika förutsättningar, önskemål och behov. Delredovisningen av uppdraget lämnades den 11 mars 2024 och bereds för närvarande i Regeringskansliet.
Anf. 44 Sofia Amloh (S)
Fru talman! Jag tackar statsrådet för ett utförligt svar som jag är väldigt nöjd med. Dock tvivlar vi socialdemokrater fortfarande på om denna satsning kommer att lyckas, vilket vi också kunde höra i den förra interpellationsdebatten.
Fru talman! Låt mig börja med att säga att såväl statsrådet och Kristdemokraterna som Socialdemokraterna tycker att detta är en viktig fråga. Det finns forskning som visar hur viktig en aktiv och meningsfull fritid är. Rörelse förbättrar den fysiska hälsan, och fysisk aktivitet kan också råda bot på psykiska besvär hos barn och unga, såsom sömnproblem, stress och huvudvärk.
Det är mot den bakgrunden som vi är så engagerade i den här frågan, för vi vet att det leder till ett fysiskt och psykiskt bättre mående hos våra barn och unga. Dessutom vill jag understryka att idrott och föreningsliv ger barn möjlighet att röra på sig, att utmana sig själva och ha roligt tillsammans. Det är också värden som är väldigt viktiga att understryka. Att lära sig nya saker och att ta ansvar i en tillåtande miljö tillsammans ökar också självförtroendet och gemenskapen bland nya vänner. Idrotten är ett socialt och samhälleligt kitt och kan ge vänskap och meningsfullhet i vardagen, en känsla av sammanhang, en framtidstro och en tillhörighet i samhället. Det är otroligt viktigt, kanske ännu mer i tider som dessa.
Som jag inledde med tvivlar jag inte på regeringens intentioner om vad man vill lägga sin kraft och energi och sina pengar på, men det finns en rad saker här som vi börjar bli väldigt skeptiska till och som gör att jag börjar tvivla. När det gäller den här jättestora reformen, som statsrådet hävdar är en av de största reformerna som har gjorts på folkhälsoområdet, vill jag understryka "har gjorts" - vi har inte sett reformen än. Den är inte på plats. Det finns en ambition. Det finns en viss skillnad där, vill jag understryka. Statsrådet hävdar att den är genomförd, att det är en reform som är gjord, men vi har inte sett den än.
Det som också behöver lyftas fram är den byråkrati som detta medför. Det är något som vi från Socialdemokraternas håll är mycket skeptiska till. Idrotts- och föreningslivet visar på lokalkostnader som ökar och som drar upp medlemskaps- och deltagaravgifter. Vi ser att anläggningsbristen, vilka träningstider man får, är stora frågor.
Statsrådet har tidigare hänvisat till att de generella satsningarna på idrotten, som även den här regeringen gör, har fått effekter. Varför då inte lägga de över 700 miljoner kronor som nu brinner inne på att satsa på det som ger effekter över huvud taget i stället för på det här mycket osäkra fritidskortet? Varför ger man inte mer pengar i de generella bidragen till det vi vet fungerar?
(Applåder)
Anf. 45 Socialminister Jakob Forssmed (KD)
Fru talman! Jag tackar Sofia Amloh för ett engagerat inlägg. Jag vet att det finns ett stort engagemang i frågorna. Jag och regeringen ska naturligtvis göra vårt bästa för att också Socialdemokraterna ska kunna gå ett slags Tomasväg från tvivel till tro när det gäller den här reformen.
Som jag har sagt också i debatten med en tidigare interpellant är det angeläget att vi gör nya saker för att nå de barn och unga som slutar eller som aldrig börjar för att de inte upplever att de har de ekonomiska förutsättningarna att göra detta. Det gäller inte minst barn i ekonomiskt utsatta hem. Att då skapa ett stöd som bara kan gå till detta, för att värna fritidsaktiviteterna, är väldigt angeläget. Det är ett komplement till det andra vi gör. Vi når inte hela vägen i dag till de barnen med de satsningar vi gör i befintliga system. Det är ju det som är bakgrunden till detta.
Jag vänder mig också emot det som sägs om att alla pengar skulle brinna inne. Det kommer de alltså inte att göra. Dels kommer de att gå till att utveckla det här systemet, att få ett robust system på plats.
Sofia Amloh tog själv i sin interpellation upp vikten av att kriminella inte kan tillskansa sig medel. Det är ju tyvärr så att de kommer till alla typer av system där det finns pengar, oavsett om de går ut direkt till föreningar eller om de går till hushåll eller hur det än görs. Då gäller det att man bygger system som håller de kriminella borta från dem. Det är naturligtvis en ambition som vi har, samtidigt som det ska vara enkelt att använda för användaren.
Jag tror att detta kan bli en injektion för föreningslivet och att man får in nya medlemmar. Vi kommer naturligtvis, som jag också har sagt, att använda pengar för innevarande år för att stärka föreningslivet så att man får en större kapacitet att ta emot fler barn. Vi kommer att redovisa detta i närtid.
Anf. 46 Sofia Amloh (S)
Fru talman! Riksidrottsförbundets ordförande lyfter anläggningsfrågan som den särskilt viktigaste frågan när det kommer till detta. Brist på plats är idrottsrörelsens största utmaning och en helt avgörande fråga för att idrottsrörelsen ska fortsätta vara en positiv samhällskraft.
I dag tvingas en tredjedel av barn- och ungdomsföreningar att tacka nej till nya medlemmar på grund av bristen på tid och plats. Tid och plats är den stora bristen. Det finns de barn som vill engagera sig, som knackar på och som har inställningen att "vi behöver aktivera oss, vi vill det här och vi vill vara med", men det finns inte tid, och det finns inte plats. Detta måste även statsrådet se som ett väldigt stort bekymmer som hämmar och håller tillbaka.
Dessutom skulle jag vilja understryka att om man vänder sig till nästan alla 290 kommuner tror jag att det finns en lista som ligger där på något kommunalråds bord: När vi har råd kommer det att behövas en konstgräsplan eller så behöver en basketplan asfalteras. Men just nu finns inte de pengarna. Jo, förresten, de finns på departementet, där de brinner inne nu eftersom den här reformen inte är på plats 2024 utan har skjutits fram till 2025.
De miljonerna, hävdar vi, skulle faktiskt sätta fart på saker och möjliggöra och sänka trösklarna till ett aktivt föreningsliv så att fler kan få komma in. Jag tycker att det är en bra ände att börja i. Det kanske till och med är så att man inte behöver göra saker krångligare än vad de är.
Jag vet att statsrådet hävdar att detta inte skulle vara ett prestigeprojekt, men det börjar nästan likna det. Varför inte stötta föreningslivet och idrottslivet och se till att det inte är så dyra medlemsavgifter, så att föräldrarna har råd, så att det inte är de här jättehöga kostnaderna som driver att man inte längre kan vara med? Varför inte se till att föreningar får fler platser och tider i träningsanläggningar, att det finns fler fotbollsplaner och så vidare? Varför satsar man inte mer på det? Varför behåller man de här pengarna för att bygga upp ett byråkratiskt system för att komma åt det här?
Det går att satsa på socioekonomiskt utsatta områden, grupper och så vidare med det här ändå. Ge föreningslivet möjligheten, pengarna och direktiven att göra det, så är jag helt övertygad om att vi har ett föreningsliv som kommer att leverera på det. Ge dem uppdraget och pengarna så kommer de att leverera på detta.
(Applåder)
Anf. 47 Socialminister Jakob Forssmed (KD)
Fru talman! Om jag får återupprepa en del av de svar som jag har lämnat både i den offentliga debatten och i den här kammaren - nu tror jag att det är tredje tillfället: De här pengarna kommer alltså inte att brinna inne. De kommer att användas för att utveckla fritidskortet, och vi kommer också att lämna besked i närtid om andra saker inom ramen för detta ändamål som också kan stärka föreningslivets möjligheter att ta emot fler barn på olika sätt. Det är oerhört angeläget, förstås.
Jag vill också understryka att det med alla system, också nuvarande system inom vilket vi betalar ut bidrag till föreningslivet, är en byråkrati. Det är system som måste fungera. Det behöver finnas kontroller, och det behöver gå att säkerställa att pengarna går till de ändamål som de är tänkta att gå till. Det gäller för väldigt många stöd som vi vill ge och utforma.
Nu är detta ett nytt stöd, och det innebär särskilda utmaningar för mig och för andra att jobba igenom det ordentligt så att det blir bra och så att vi får så låga kostnader som möjligt kring administration och så mycket som möjligt till att stötta de barn som vi faktiskt inte når i dag, som inte kommer med i föreningslivet eller som slutar i föreningslivet. Jag ser att en faktor också kan vara en liten push att faktiskt gå med i en förening, att få ett stöd som bara kan användas för detta. Det kan göra stor skillnad.
I övrigt delar jag de utmaningar som Sofia Amloh beskriver, kring anläggningar till exempel. Det är väldigt viktigt att kommunerna gör investeringar i detta, att man gör rätt investeringar när man har möjlighet och att man ser till att anläggningarna kan användas på ett bra sätt av många typer av verksamheter, om det är möjligt. Här finns det uppdrag som vi har gett till CIF om att etablera en sådan kunskapsplattform, just för att man ska kunna bygga mer kostnadseffektivt och kunna använda sig av den kunskap som finns, så att alla kommuner inte behöver uppfinna hjulet själva när de ska etablera nya anläggningar eller förändra befintliga anläggningar.
Därutöver har vi också gett ett uppdrag att kartlägga möjligheten att tillgängliggöra de anläggningar som finns, för det är det allra viktigaste. Även om vi sätter spaden i jorden i dag - om Sofia Amloh och andra gör det - kommer ju dessa anläggningar inte att vara på plats i morgon, utan då gäller det att vi nyttjar de anläggningar vi har.
Vi vet till exempel att i Stockholm står idrottshallar obokningsbara för föreningslivet, trots att de alltså finns i det offentligas hägn. Det är en situation som vi måste försöka komma till rätta med just för att barn inte ska behöva stå i kö på grund av brist på tillgång till anläggningar.
Jag ser alltså inte att det ena hindrar det andra, utan vi behöver jobba med alla dessa parametrar. Jag delar helt Sofia Amlohs uppfattning att fysisk rörelse och gemenskap med andra är grundläggande hälsofaktorer som vi behöver stärka på olika sätt i skolan och på fritiden, med möjlighet till närvarande vuxna i barns liv.
Det är tydligt att vi behöver dessa starka gemenskaper runt barn, som drar barnen till sig och som ser till att det finns ett engagemang, en närvaro och en långsiktighet och att vi fångar upp barnen och inte släpper taget om dem. Då gäller det att vi har många olika verktyg och redskap för detta.
Jag för min del är övertygad om att fritidskortet är och kan vara ett sådant viktigt verktyg, inte minst för att få med fler som i dag inte är med och som inte har möjlighet att vara med.
Anf. 48 Sofia Amloh (S)
Fru talman! Jag förstår att statsrådet har svarat flera gånger att de över 700 miljoner kronorna inte brinner inne därför att de ska användas till annat och till fritidskortet. Nu är det dock ändå månad fyra i år, och månad fem - maj - pockar på. Frågan är vad de 700 miljoner kronorna kommer att hinna användas till under detta år som kommer att gynna barns och ungas aktiva fritidsliv. Statsrådet får gärna specificera vad de ska kunna rendera under den andra halvan av året.
Fram till dess, vill jag säga, spelar de generella satsningarna på föreningslivet en väldigt stor roll. Statsrådet har själv hävdat här att de spelar roll, att de ökar deltagandet och så vidare, så varför inte fortsätta på den inslagna vägen, som visar på positiva resultat, och ge kommunerna möjligheten att leverera och verkställa det som man ser ett så stort behov av?
Jag vet hur viktigt det var när vi i min egen kommun Nyköping gjorde en konstgräsplan i ett av de områden som har det socioekonomiskt tufft. När vi gjorde denna konstgräsplan spelade det en stor roll, och det tog heller inte jättelång tid att få den på plats. Sådana saker vill vi se hända runt om i varenda kommun, och då undrar jag: Varför kan inte pengarna satsas där?
Jag tänker ändå påpeka att regeringen satsar 80 miljoner på det förebyggande sociala arbetet i budgeten men att vi socialdemokrater satsar 250 miljoner på kommunerna och de förebyggande insatserna. Detta är också något som spelar roll för vilka förutsättningar man kommer att ha för många samhälleliga och gemensamma forum.
Med detta sagt önskar jag att regeringen funderar på hur man använder pengarna fortsättningsvis.
(Applåder)
Anf. 49 Socialminister Jakob Forssmed (KD)
Fru talman! Varför inte bara fortsätta på den inslagna vägen, säger Sofia Amloh. Jo, därför att det inte räcker och därför att den inte har lett till att vi har fått med de barn som vi verkligen behöver få med i verksamheterna.
Min drivkraft är att se de barn som tydliggjordes i Pep-rapporten i veckan, som inte får chansen och som säger hemma att det är tråkigt med fotboll eller gymnastik därför att de förstår att det tränger undan mammas och pappas möjligheter att klara sin hushållsekonomi. Det är dem jag ser framför mig när jag vill genomföra detta.
Då behöver vi göra en massa saker. Vi behöver jobba med anläggningsfrågan, vi behöver jobba med generella stöd till idrotten, vilket regeringen fortsätter att göra, och vi behöver hitta nya vägar för att nå fram till fler personer så att vi kan få på plats system som gör att fler får chansen till en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra. Detta är min drivkraft, och jag kommer att göra allt jag kan för att säkerställa att så blir fallet.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.