Genusproblematiken inom vuxenutbildningen
Interpellation 2011/12:211 av Svantorp, Gunilla (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2012-01-31
- Anmäld
- 2012-01-31
- Besvarad
- 2012-02-14
- Sista svarsdatum
- 2012-02-21
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 31 januari
Interpellation
2011/12:211 Genusproblematiken inom vuxenutbildningen
av Gunilla Svantorp (S)
till statsrådet Nyamko Sabuni (FP)
Två tredjedelar av deltagarna inom vuxenutbildningen är i dag kvinnor. Så har siffrorna sett ut under en lång följd av år, detta trots att vi vet att männen har lägre utbildningsnivå än kvinnorna. Det är också fler män än kvinnor som avbryter sin utbildning i förtid inom vuxenutbildningen.
EU:s långtidsprognos visar att andelen lågkvalificerat arbete kommer att minska under en 20-årsperiod medan andelen högkvalificerat arbete kommer att öka. Att ha en gedigen utbildning kommer med anledning av detta att vara av värde även ur en samhällsekonomisk synvinkel.
Med anledning av detta frågar jag om statsrådet avser att vidta några åtgärder för att öka andelen män inom vuxenutbildningen.
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2011/12:211
Webb-tv: Genusproblematiken inom vuxenutbildningen
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2011/12:69 Tisdagen den 14 februariProtokoll 2011/12:69 11 § Svar på interpellationerna 2011/12:211 och 213 om genusproblematiken inom vuxenutbildningen samt om yrkesvux och konjunkturläget
Protokoll från debatten
Anf. 49 Statsrådet Nyamko Sabuni (FP)
Fru talman! Gunilla Svantorp har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att öka andelen män inom vuxenutbildningen. Gunilla Svantorp har även frågat mig om jag avser att satsa på en fortsatt verklig satsning på yrkesvux där nya deltagare kan påbörja utbildning.
Andelen män inom den kommunala vuxenutbildningen har ökat de senaste åren och uppgår nu till knappt 37 procent. Detta innebär att andelen män inom den kommunala vuxenutbildningen är den högsta sedan början av 1990-talet.
Vuxenutbildningen har alltid haft svårt att attrahera de individer, ofta män, som är i störst behov av utbildningen. En viktig utgångspunkt i det arbete med att reformera vuxenutbildningen som just nu pågår är att vuxenutbildningen måste bli bättre på att nå dem med störst behov. De som har störst behov av vuxenutbildning är oftast de som står längst ifrån arbetsmarknad och samhällsliv, till exempel nyanlända invandrare eller ungdomar som av olika anledningar inte har fullföljt grund- eller gymnasieskolan. För dessa kan vuxenutbildning ofta vara en väg ut ur arbetslöshet och utanförskap till arbete och integration i samhället.
Nyckeln till att nå dem som har störst behov, och därmed också fler män, är att så långt som möjligt skräddarsy utbildningen efter individers varierande behov och förutsättningar. En skräddarsydd vuxenutbildning kan innebära att utbildningen erbjuds vid olika tidpunkter, så att den kan kombineras med praktik eller arbete, eller att utbildningen erbjuds i olika former, som distansundervisning eller arbetsplatsförlagt lärande. En fullständig individanpassning innebär att alla delar av en individs utbildning alltid utgår från just denna individs förkunskaper, mål och livssituation i övrigt. Regeringen har de senaste åren arbetat med att reformera vuxenutbildningen. Den nya skollagen (2010:800) och förordningen (2011:1108) om vuxenutbildning, som börjar tillämpas från och med den 1 juli 2012, är viktiga steg i denna reformering. Tillämpningen av dessa författningar kommer att innebära en tydlig förstärkning av individperspektivet inom vuxenutbildningen.
Förutom arbetet med att reformera och individanpassa vuxenutbildningen vill jag även lyfta fram två av regeringen initierade satsningar som redan har bidragit till en jämnare könsfördelning inom vuxenutbildningen.
Den första är lärlingsutbildning för vuxna. Denna satsning startade 2011 och har hittills attraherat fler män än kvinnor, 54 procent män och 46 procent kvinnor. Lärlingsutbildningen för vuxna är en utbildning som i mycket hög grad kan anpassas efter den enskilda elevens behov. Ofta är en lärlingsutbildning helt individualiserad, med bara en person på just den utbildningen. Detta gör utbildningen mer attraktiv bland grupper som vuxenutbildningen ofta har haft svårt att attrahera, däribland många män.
Den andra satsningen, som jag vill lyfta fram, är satsningen på utbildning för arbetslösa 20-24-åringar. Denna satsning, som inleddes 2011, syftar till att underlätta för arbetslösa ungdomar att avsluta sin grund- eller gymnasieskoleutbildning och därmed förbättra sina möjligheter till arbete. Även denna satsning har hittills lockat fler män än kvinnor, 52 procent män och 48 procent kvinnor.
När det gäller Gunilla Svantorps andra fråga kan jag bara konstatera att det inte stämmer att den förlängda satsningen på yrkesinriktade kurser på gymnasial nivå inom vuxenutbildningen (yrkesvux) bara skulle vara öppen för dem som har påbörjat utbildningen senast under 2011. Jag kan med glädje säga att det tidigare kravet på att utbildningen måste påbörjas senast under 2011 har tagits bort.
Anf. 50 Gunilla Svantorp (S)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret på de båda interpellationerna, som har bakats ihop. I svaret kan vi bland annat läsa att det aldrig har varit så många män i vuxenutbildningen som nu - det är 37 procent, precis som statsrådet just sade - samt att man har gjort satsningar som attraherat fler män än kvinnor. Det gäller till exempel lärlingsutbildningen för vuxna och möjligheten för arbetslösa 20-24-åringar att läsa in det som fattas.
Jag tycker att svaret andas en nöjdhet över läget. Jag kan aldrig vara nöjd med att vi så långt tillbaka som vi ser har en så stor skevhet mellan könen när det gäller dem som läser vidare. Det livslånga lärandet handlar ju inte bara om att vidareutbilda sig till ett jobb. Det handlar också om att vidareutbilda sig inom sitt jobb. Där ser vi att männen är betydligt sämre än vad kvinnorna är.
Jag funderar ofta på vad regeringen egentligen har för ambitioner med vuxenutbildningen. Ses den som en reservdelsfabrik där man rättar till tidigare misstag, eller ses den som en viktig del för att förverkliga målsättningarna om det livslånga lärandet? Jag hoppas, fru talman, att statsrådet här kan utveckla sina tankar kring vuxenutbildningen lite mer, eftersom det är statsrådet som är ansvarig för denna del av utbildningen. Vi är många som är nyfikna på hur man ser på det livslånga lärandet och gärna med genusproblematiken i centrum, eftersom det är den fråga som jag har ställt i dag.
När jag fördjupade mig i Skolverkets lägesbedömning, för 2011, för vuxenutbildningen bestämde jag mig för att ställa de frågor som vi diskuterar i dag i kammaren. Det kan ju inte vara så att regeringen sätter upp ett antal mål och sedan pratar om målen men inte alls bryr sig om att följa upp vad som faktiskt händer på utbildningsområdet för vuxna.
I den här rapporten kunde jag till exempel läsa att siffran över andelen män och kvinnor inom vuxenutbildningen har sett ungefär likadan ut de senaste tio åren. Det är alltså två tredjedelar fler kvinnor som kompetensutvecklar sig. Det väckte min fråga och fundering. Och det finns många fler frågor och funderingar som väcks när man läser den här rapporten, så jag lär återkomma.
När det gäller yrkesvux och det faktum att den viktiga satsningen är på gång att fasas ut ställer jag mig så klart frågande till svaret, även om jag tror på statsrådets ord om att man har ändrat på det. Jag fick leta långt inne i verktygslådan innan jag hittade regeringsbeslutet från december 2011, tror jag att det var, som säger att man har ändrat det tidigare beslutet att inga nya deltagare får börja om de inte redan har börjat 2011 eller tidigare.
Eftersom detta var något som vi hade en stor diskussion om när vi fattade beslutet borde man ha sett till att fler känner till att man har ändrat förutsättningarna, för det var i alla fall något som inte vi visste någonting om. Min fråga handlade dock inte specifikt om vilka som har möjlighet att gå på yrkesvux utan mer om satsningen på yrkesvux över huvud taget, och det har inte statsrådet svarat ett dugg på i sitt svar.
Därför måste jag få fråga statsrådet om hon känner att uppdraget, som första gången beskrivs i budgetpropositionen för 2008-2009, nu är slutfört, eftersom man avser att fasa ut detta 2013. Har de personer som hade behov av yrkesvuxutbildning fått den, eller tror statsrådet möjligtvis att det finns fler personer som borde komma i fråga för denna satsning framöver? Om svaret på den frågan är ja, hur resonerade då regeringen när man valde att satsa över 5 miljarder kronor på att sänka krogmomsen i stället för att satsa de pengarna på att utbilda människor till jobb?
Anf. 51 Roger Haddad (FP)
Fru talman! Det är en väldigt viktig debatt vi har här om yrkesvux och konjunkturläget. Det är den interpellationsdebatten jag har anmält mig till.
När man lyssnar på Socialdemokraterna kan det låta lite grann som att ju fler som är inskrivna i vuxenutbildningen desto bättre. På ett sätt kan man tycka att staten ska ta ett större ansvar och se till att fler personer antas till den kommunala vuxenutbildningen, men jag tycker att det är viktigt att borra i och titta på vilka personer det handlar om och hur målgruppen ser ut. Är det alltid positivt att antalet personer i vuxenutbildningen ökar?
Vuxenutbildningen används av en del för att sadla om. Man kanske har jobbat som barnskötare, men sedan finns det för många barnskötare i vissa kommuner samtidigt som det efterfrågas fler personer i vård- och omsorgssektorn, och då kanske man vill sadla om. Då är vuxenutbildning ett viktigt komplement. Eller så har man kanske varit arbetslös ett tag och har helt enkelt inte någon utbildning men vill nå gymnasiekompetens, vilket många arbetsgivare ställer krav på, och då kan vuxenutbildning också vara en väg att gå.
Den absolut viktigaste orsaken i alldeles för många kommuner är dock den utslagningsmaskin som den socialdemokratiska gymnasieskolan har varit, inte minst på de yrkesinriktade programmen. Då kan man tycka att vi använder resurserna lite fel här i samhället, att för många miljoner i landets kommuner går till att lappa och laga bristfälliga gymnasieutbildningar i den kommunala eller fristående gymnasieskolan.
Jag tycker därför att de reformer som nu är på väg att sjösättas med den nya gymnasieskolan, där vi får tydligare lärlings- och yrkesutbildningar, är ett sätt att se till att fler ungdomar faktiskt lämnar gymnasiet med rätt utbildning, precis som statsrådet också anger i sitt svar.
Med tanke på konjunkturen tycker jag även att det är rätt prioriteringar som sker när det gäller vuxenutbildningar och yrkesvux. Tittar vi historiskt ser vi att vi började med runt 270-300 miljoner kronor 2009 för att under 2010, när det var väldigt tufft på arbetsmarknaden, vara uppe i nästan 1,2 miljarder som fördelades enbart till yrkesvux. Jag tycker alltså inte att det är fel att man anpassar yrkesvuxsatsningen både efter de behov som finns och efter konjunkturen.
Eftersom Gunilla Svantorp särskilt lyfter upp ungdomsarbetslösheten vill jag till sist ändå peka på att regeringen också har tittat på arbetsgivaravgifter när det gäller ungdomar. Vi har också förstärkt arbetsförmedlingarna nu när det börjar bli lite skakigt på arbetsmarknaden.
Jag vill skicka med Gunilla Svantorp uppmaningen att prata med sina socialdemokratiska kolleger i många av landets kommuner där man tyvärr, när man konstaterar att staten och regeringen skjuter till yrkesvuxpengar som fortfarande får anses vara ett generöst statsbidrag, gör stora överskott eller till och med trappar ned den kommunala vuxenutbildningsinsatsen i stället för att komplettera statens insatser och erbjuda ännu fler ungdomar och vuxna vuxenutbildning. Det tycker jag också är viktigt att notera.
Anf. 52 Statsrådet Nyamko Sabuni (FP)
Fru talman! Precis som Roger Haddad var inne på anpassas vuxenutbildningen i stort väldigt mycket efter konjunkturen och efter hur det ser ut på arbetsmarknaden. När vi har svåra tider på arbetsmarknaden är det viktigt att det finns platser inom vuxenutbildningen för dem som vill omskola sig för att kunna ta andra och nya jobb på arbetsmarknaden.
Jag menar att denna regering har tagit ett stort ansvar för vuxenutbildningen. Här talar vi om individualisering för att fler ska kunna känna att det finns någonting för dem inom vuxenutbildningen. Vi talar om validering, att människor inte ska behöva läsa saker som de redan kan. Vi talar om att uppvärdera yrkesutbildningar i förhållande till teoretiska utbildningar.
Allt detta sammantaget menar jag leder till att vi också lockar de grupper som behöver det mest och som vuxenutbildningen tidigare inte har nått. Det är framför allt män. Det är självklart att jag inte är nöjd med den statistik vi har i dag. Jag försökte redovisa statistiken för Gunilla Svantorp genom att säga att det går framåt, men vi vidtar ytterligare åtgärder för att det ska se ännu bättre ut.
Jag vet inte var den statistik som Gunilla Svantorp läste upp kommer ifrån, men jag har en statistik som visar att när det gäller den kommunala vuxenutbildningen stämmer det att det är väldigt många kvinnor i förhållande till män. Men om vi tittar på andra vuxenutbildningar, till exempel sfi, har vi fördelningen 57 procent kvinnor och 43 procent män. Tittar vi på yrkeshögskolan är det 52 procent kvinnor och 48 procent män. Tittar vi på särvux är det 49-51 och på folkhögskolan 60-40.
Vi brukar säga att allt mellan 60 procent och 40 procent är jämställt, så vuxenutbildning i stort är tillgänglig för både män och kvinnor. Men den kommunala delen, den som inte har individualiserats eller tagit hänsyn till vad de som söker tidigare kan och har läst, verkar ha lockat fler kvinnor än män.
Vi hoppas att de förändringar som regeringen nu vidtar ska leda till att den utveckling vi ser, det vill säga att fler män söker sig också till de kommunala vuxenutbildningarna, ska kunna fortsätta. Här menar jag att vi har samma intresse, och vi tänker fortsätta med detta.
När det gäller satsningar på vuxenutbildning är det återigen så att vi anpassar dem till arbetsmarknadens läge. År 2008 när vi hade den värsta finanskrisen genom tiderna satsades det 2 miljarder mer jämfört med 2006 när Socialdemokraterna lämnade regeringsmakten. I dag har vi tagit bort 1 miljard eftersom den kris vi har i dag inte motsvarar den kris vi hade 2008-2009.
Fortfarande ligger vi på 1 miljard kronor mer jämfört med 2006 så visst har denna regering byggt ut vuxenutbildningen. Det gör vi för att vi anser den vara viktig, både för att ge människor en andra chans och för att ge människor som vill omskola sig och byta bransch möjlighet att göra det. Där menar jag att yrkesutbildningar har varit viktiga. Vi ser att de som går yrkesutbildningar också kommer ut i arbete. Där finns det anledning att följa utvecklingen och vid behov också återkomma till att utöka antalet platser. Om arbetsmarknaden efterfrågar det ska vi självklart se till att arbetsmarknaden får den kompetens som behövs.
Anf. 53 Gunilla Svantorp (S)
Fru talman! Det gläder mig att statsrådet ser lika positivt på att vi ska försöka jämna ut så att det är lika många män och kvinnor som går vuxenutbildningarna, för om man tittar på dem som i dag har jobb men som riskerar att bli av med sitt jobb är det väldigt många lågutbildade män i den gruppen. Då måste man tänka lite längre framåt på vad som kommer att hända när deras jobb försvinner och ha en plan för det.
Kommunerna har en annan bild än den positiva bild som statsrådet ger just nu av läget. Senast häromveckan kunde man läsa om Malmö, om jag kommer ihåg rätt, där man var tvungen att skära ned 1 000 platser inom vuxenutbildningen eftersom man tappar 38 miljoner i statsbidrag. Den positiva bild som statsrådet ger här stämmer alltså inte om man läser i lokala medier runt om landet.
Det finns runt om i vårt land många goda exempel på lokala initiativ där man förstått vikten av vuxnas kompetensutveckling. Där är den i Göteborg ett gott exempel. De har alltid haft en stor andel av sin arbetsföra befolkning inom industrin, över 20 procent, vilket gjort att många av och till har mist jobbet. Det har vi sett alldeles nyligen. Då löser man inte problemet genom att sitta med armarna i kors och vänta på att någon annan ska göra det, utan då tar man tag i saker och ting.
På en konferens häromveckan kunde man höra vuxenutbildningschefen i Göteborg berätta hur man med hjälp av kompetenshöjande åtgärder kunde behålla människor i arbete eller hjälpa dem att byta yrkesbana. För att lyckas med det krävs nationella satsningar till exempel genom att de som riskerar att hamna i arbetslöshet får en rimlig ersättning för att omskola sig. Man ska känna sig trygg under den tid man satsar på både sig själv och landets tillväxt.
Roger Haddad sade att S tycker att ju fler som är inskrivna i vuxenutbildning desto bättre och frågade om det alltid är positivt att antalet personer i vuxenutbildningen ökar. Det beror på vilket perspektiv man har. Jag tycker att det livslånga lärandet är viktigt. Det är klart att jag då inte ser det som negativt att vi har många människor som väljer att vidareutbilda sig, oavsett om de riskerar att bli arbetslösa eller har jobb.
Sedan talade Roger Haddad om den utslagningsmaskin som gymnasieskolan varit under den socialdemokratiska regeringstiden. Nu har ni styrt i snart sex år, Roger Haddad, och hur har det sett ut de senaste sex åren? Har andelen elever som lämnar skolan utan godkända betyg eller hoppar av i förtid minskat? Nej, det tror jag inte att det har. Där har vi nog en läxa att lära, både Roger Haddad och jag.
Vidare sade Roger Haddad att det inte är fel att anpassa yrkesvux efter konjunkturläget, och statsrådet sade något liknande. I dag saknar 60 000 unga människor i Sverige gymnasieutbildning. Över 800 000 av den totala befolkningen saknar gymnasieutbildning. Samtidigt har vi massarbetslöshet; arbetslösheten ligger på 7-8 procent. I det läget måste man fundera på om det inte är allvarligt. Vill ni inte göra någonting åt den situationen? Är det inte bättre att satsa lite mer pengar på just vuxenutbildning?
Anf. 54 Roger Haddad (FP)
Fru talman! Vi är inte nöjda med den nuvarande situationen. Jag har deltagit i ett antal interpellationsdebatter om ungdomsarbetslösheten, och varje gång får jag påminna om att ungdomsarbetslösheten är ett stort problem i Sverige. Likväl måste jag samtidigt få säga att 40 procent av ungdomarna heltidsstuderar. De går i gymnasieskolan.
Jag satt för ett tag sedan med i en grupp med 35 arbetslösa ungdomar i Västerås. Många hade sökt sig till Arbetsförmedlingen, men alla ville inte söka arbetsmarknadshjälp på heltid utan ville ha deltid och timanställningar. Det finns alltså olika behov. Statsrådet Sabuni har bland annat pekat på lärlingssatsningarna inom vuxenutbildningarna och på satsningen på målgruppen 20-24 år för att ungdomar ska kunna komplettera sin gymnasieutbildning. Det tycker jag är bra, och det verkar som om Gunilla Svantorp och jag är överens där.
När det gäller gymnasieskolan vill jag säga att den nuvarande regeringen, där Folkpartiet har ansvar för utbildningsfrågorna, sjösatte sin gymnasiereform hösten 2011, alltså för ett drygt halvår sedan. Fram till dess gällde den gamla gymnasieskolan, den gamla gymnasiestrukturen med 16 treåriga nationella program, samtliga med krav på högskolebehörighet. Det har resulterat i att så många ungdomar tvingats söka upp Arbetsförmedlingen eller, för den delen, den kommunala vuxenutbildningen.
Jag vill inte missuppfattas. Det är bra att man utbildar sig, det är bra att man förkovrar sig, men det är synd att våra vuxenutbildningspengar ska gå till att lappa och laga gymnasieskolans utbildningar i stället för att användas till att erbjuda yrkesutbildningar för att möta arbetsmarknadens behov.
Det finns olika exempel som Gunilla Svantorp också nämnde. Kungsörs kommun i Västmanland skulle inte ha kunnat erbjuda vuxenutbildning utan yrkesvux medan vi i Västerås har både och. Det gäller, utöver statens insatser, att de kommunala politikerna tar sitt ansvar.
Anf. 55 Statsrådet Nyamko Sabuni (FP)
Fru talman! Gunilla Svantorp och jag är överens om vikten av vuxenutbildning för att människor ska omskola sig, för att människor ska få en andra chans, för att människor ska kunna komma ut i arbete. Men än viktigare är det att föra en politik för jobb. Jag hörde Gunilla Svantorp säga i sitt inlägg att människor som förlorar jobbet måste få chans till rimlig ersättning. Absolut, det är viktigt, men människor som förlorar jobbet måste också få chans till ett nytt jobb. Där fanns det inga förslag på vad som ska åstadkommas.
Jag skulle vilja fråga: Hur skapar man nya jobb genom att till exempel inte vilja sänka momsen i restaurang- och cateringbranschen med tanke på alla unga som behöver få sitt första jobb eller alla nyanlända som behöver komma ut på arbetsmarknaden? Hur skapar man jobb genom att höja arbetsgivaravgiften för ungdomar som ska konkurrera med människor som har lång erfarenhet på arbetsmarknaden? Hur skapar man jobb genom att avskaffa ROT, eller för den delen RUT? Det är en politik som Gunilla Svantorps parti vill föra och säkert skulle föra om de hade regeringsmakten. Men det finns ingen som räknar ut hur många jobb den politiken skulle skapa.
Det är viktigt med vuxenutbildning. Vi bygger ut vuxenutbildningen, men den måste kombineras med att det finns jobb att gå till. Det är det jag saknar i Gunilla Svantorps inlägg i dag.
Anf. 56 Gunilla Svantorp (S)
Fru talman! Det är klart att vi socialdemokrater har en politik för jobb. Det är bara att läsa vår budgetmotion som väldigt mycket handlar om jobbskapande åtgärder. Jag tänkte gå in på det lite mer i vår nästa interpellationsdebatt.
Konjunkturinstitutet och många andra ifrågasätter de 5,4 miljarder som regeringen satsat på sänkningen av krogmomsen. Enligt de första artiklarna skulle det skapa 20 000 jobb, men det senaste jag läste handlade om 3 500 jobb. Däremellan har det skrivits många artiklar och antalet har hela tiden minskat. När man inte har en aning om hur många jobb det skapar är det en mycket märklig satsning som gjorts.
Vuxenutbildningen är fantastisk och vi ska vara rädda om den. Den är unik för Sverige. Under tidigare konjunkturnedgångar har vi vidareutbildat människor så att de varit redo att ta jobb när jobben har kommit. Nu ser vi att människor lämnas i sticket. De får gå hemma och göra ingenting. Dessutom får ungdomarna inte komma till Arbetsförmedlingen och få någon som helst åtgärd förrän det gått hundra dagar. Vem av oss som skapar jobb kan därför diskuteras.
Vi håller på att förlora en hel generation ungdomar. Jag är jättebekymrad. Långtidsarbetslösheten stiger. Människor är långtidsarbetslösa allt längre tid och kommer allt längre bort från arbetslivet. Jag skulle vilja fråga statsrådet hur hon tänker kring dessa frågor kopplat till vuxenutbildningen och kanske framför allt kopplat till genusproblematiken som vi diskuterar i dag.
Anf. 57 Statsrådet Nyamko Sabuni (FP)
Fru talman! Hur mycket regeringen satsar på vuxenutbildning kunde jag visa i form av statistik. Jag kunde visa att vi bygger ut vuxenutbildningen. Vi vet att det är viktigt för människor som blir arbetslösa att ha möjlighet att omskola sig för att kunna byta jobb. Vuxenutbildningen möter den konjunktur och den efterfrågan som finns på arbetsmarknaden. Det är därför den byggs ut.
Ett exempel är det som händer i Västra Götaland. Vi tillsätter extra resurser i just den regionen eftersom Saab gått i konkurs. Det kommer att bli svårare för människorna där, och regeringen behöver därför agera för att omskola dem så att de har möjlighet att få ett annat jobb. Det är det vuxenutbildningen handlar om, att hela tiden anpassa den till det som arbetsmarknaden efterfrågar.
Gunilla Svantorp svarar fortfarande inte på frågan vad Socialdemokraterna vill göra för att skapa fler jobb. Vi bygger ut vuxenutbildningen. Vi har vidtagit åtgärder för att skapa fler jobb. Ja, sysselsättningsgraden är lägre. Vi har fler medborgare. Vi behöver skapa ännu fler jobb. Men hur kan skattehöjningar på sådant som skapar arbete samtidigt skapa fler jobb? Hur tror man att man skapar fler jobb genom att höja skatterna för företagen och genom att höja skatterna för dem som ska anställas? Det går inte ihop, Gunilla Svantorp. Jag hoppas verkligen att vår nästa interpellationsdebatt kan ge svar på dessa frågor.
Jag har lyssnat på debatterna hela dagen i dag, också när finansministern var i kammaren, och jag tycker fortfarande inte att jag fått svar på hur avskaffande av RUT och ROT, höjning av momsen på krogarna och framför allt en dubblering av arbetsgivaravgiften för ungdomar skulle skapa jobb. Vi behöver få svar på dessa frågor.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.