gifter i födan

Interpellation 2001/02:490 av N Hedström, Lotta (mp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2002-04-26
Anmäld: 2002-05-14
Besvarad: 2002-05-21

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 26 april
Interpellation 2001/02:490
av Lotta N Hedström (mp) till jordbruksminister Margareta Winberg om gifter i födan

De nyligen presenterade uppgifterna om cancerframkallande halter av akrylamid i vår mat har aktualiserat en viktig fråga, nämligen matens koppling till vår totala hälsa. Ett ad hoc-artat förhållningssätt präglar för närvarande reaktionerna på ständigt nya och uppdykande larm runt maten.

Nationella folkhälsokommittén har ansatser till helhetsgrepp. Bl.a. har de formulerat ett av sina mål (nr 10) som Goda matvanor. Man säger: "samhället har ett stort ansvar för att se till att de livsmedel som finns är säkra, att livsmedelsmärkningen fungerar och att det finns ett bra utbud i hela landet. Dessutom är det viktigt att alla har tillgång till opartisk information om samband mellan matvaror och hälsa samt att de måltider som serveras inom ramen för offentligt finansierad verksamhet är goda och hälsosamma".

Ett annat mål (nr 15) är En mer hälsoinriktad hälso- och sjukvård där man bl.a. förespråkar: "ökade insatser för icke-medikamentell behandling för att möta livsstilssjukdomar behövs".

Vidare föreslås i mål 16 ett samordnat folkhälsoarbete.

Vi vet att Livsmedelsverkets egen bedömning är att brister i hygien är det största hotet mot konsumenternas hälsa, och i volymmått mätt kan det äga sin riktighet. Samtidigt har verket klagat på bristande resurser för att uppfylla de åtagande som vilar på dem, trots budgetförstärkningar under senare år.

Jordbruksverket har inte ansvar för livsmedelssäkerheten, men har genom de grödor och de husdjur de har att hantera, ett mycket stort ansvar för kvaliteten på livsmedel senare i produktionskedjan.

Miljöpartiets ställningstagande är en politisk målsättning i form av en nollvision för livsmedelsområdet på samma sätt som finns på trafikområdet: noll sjukdomsfall, inga hälsoskador av maten!

Genförändrade organismer, tillsatser, miljögifter, bekämpningsmedelsrester, antibiotika, tillväxthormoner, smittmikrober, bestrålning och som i fallet akrylamidämnen som utvecklas under framtagningsprocessen, utgör samtliga hot mot matsäkerheten.

Vill man ta försiktighetsprincipen på allvar bör det finnas en klar och konsekvent strategi för att eliminera samtliga potentiella risker som förknippas med dessa kategorier och metoder.

Miljöpartiet saknar en helhetssyn i Livsmedelsverkets och Jordbruksverkets riskhanteringsstrategier för att eliminera alla former av obehövliga och skadliga substanser i födan.

Fråga:

Vilka konkreta strategier, vilken medelstilldelning, vilka direktiv och skrivningar i regleringsbrev avser ministern att vidta för att markera ett helhetsgrepp på livsmedelssäkerheten med avseende på förekomsten av onödiga och skadliga substanser?

Debatt

(6 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2001/02:490

Webb-tv: gifter i födan

Protokoll från debatten

Jordbruksminister Margar (S)

Anf. 11 Jordbruksminister Margar (S)

Fru talman! Lotta N Hedström har frågat mig vil- ka konkreta strategier avseende medelstilldelning, direktiv och skrivningar i regleringsbrev jag avser vidta för att markera ett helhetsgrepp på livsmedels- säkerheten med avseende på förekomsten av skadliga substanser. Jag delar Lotta N Hedströms uppfattning att det är nödvändigt att med ett samlat grepp om alla de fakto- rer som inverkar på livsmedelssäkerheten. Jag delar dock inte uppfattningen att det saknas ett sådant hel- hetsgrepp. Tvärtom har den svenska regeringen länge hävdat att en helhetssyn på livsmedelskedjan är nöd- vändig för att man ska komma till rätta med de pro- blem som finns. Även inom Europeiska gemenskapen har säkra livsmedel och en helhetssyn på livsmedelskedjan uppmärksammats sedan några år. Det kanske tydli- gaste exemplet på detta är att den nya förordningen omfattar bl.a. en allmän livsmedelslag och bildandet av en europeisk livsmedelssäkerhetsmyndighet (Eu- ropaparlamentets och rådets förordning [EG] 178/2002). Den nya livsmedelslagen omfattar hela livsmedelskedjan. I instruktionen för Livsmedelsverket uttrycks att verket ska samverka med ett antal andra myndigheter när frågorna så kräver. Bland de myndigheter som nämns i instruktionen återfinns t.ex. Jordbruksverket och Folkhälsoinstitutet. Jag har ingen anledning att göra en annan bedömning än att denna samverkan mellan de ansvariga myndigheterna fungerar. Livsmedelsverket har för år 2002 ett ramanslag om ca 127 miljoner kronor. Detta är en ökning jäm- fört med föregående år med 7 miljoner. Jag bedömer att verket har de resurser som fordras för ett långsik- tigt gott arbete med säkra livsmedel. Däremot har jag beslutat att ge dem extra medel för att genomföra en kostundersökning bland barn och ungdomar. Att ta ett helhetsgrepp på livsmedelskedjan inne- bär också att livsmedlen måste hanteras säkert även i hemmet. Omkring hälften av alla matförgiftningar anses orsakas av dålig livsmedelshantering i hemmet. I regleringsbrevet för Livsmedelsverket har regering- en uttryckt att målet är en minskning av antalet sjuk- domsfall orsakade av dålig hantering av livsmedel i hemmet. Regeringen verkar således även genom informationsinsatser för att uppnå en god säkerhet i livsmedelskedjans sista led. Regeringens agerande vid larmet om akrylamid i livsmedel är ännu ett exempel på att vi ser livsme- delssäkerheten från ett helhetsperspektiv. För drygt två veckor sedan genomförde jag tillsammans med några av mina regeringskolleger från Justitie-, Social- och Miljödepartementen en diskussion med forskare, berörda myndigheter, handel och industri samt före- trädare för konsumenterna om den fortsatta hand- lingsplanen efter akrylamidlarmet. Jag gör den bedömningen att regeringen genom sitt aktiva agerande, genom målstyrningen av de ansvariga myndigheterna samt genom sitt arbete inom EU skapat goda förutsättningar för att upprätthålla en säker livsmedelskedja från primärproducent via för- ädlingsindustri fram t.o.m. konsumentledet. Jag tycker också att det är viktigt att slå fast att livsmedlen faktiskt aldrig har varit så säkra att äta som för närvarande. Då Lotta N Hedström, som framställt interpella- tionen, var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav andre vice talmannen att Gudrun Lindvall i stället fick delta i överläggningen.

Gudrun Lindvall (Mp)

Anf. 12 Gudrun Lindvall (Mp)

Fru talman! Jag tackar för svaret. Detta är en ak- tuell fråga. Under de senaste åren har det förts många diskussioner om livsmedelssäkerhet. Giftlarmen har avlöst varandra, kan man säga. Det har rört sig om tillsatser i foder, djursjukdomar osv. Nu sist handlade det om akrylamid. Jag är lite förvånad över att ministern i svaret sä- ger att livsmedlen faktiskt aldrig har varit så säkra att äta som för närvarande. Ser man på förekomsten av camplyobacter och salmonella i Sverige kan jag hålla med om det. Men problemet har fått en annan dimen- sion eftersom vi sedan 50-talet har tillfört kemikalier som man kan fundera över om de verkligen hör hemma i livsmedel. Det är detta som Lotta N Hed- ströms interpellation handlar om. Jag håller med interpellanten om att det saknas en helhetssyn. I Sverige och i hela västvärlden ökar antalet aller- gier dramatiskt, och där ligger Sverige i topp. Det är intressant att diskutera hur det kommer sig att så många blir allergiska, och det rör sig ofta om unga människor. Det finns en studie som är mycket intressant. Den visar att elever på Waldorfskolan i Järna inte är aller- giska i samma omfattning. De bor i likadana bostäder som andra barn, men det som skiljer är matvanorna. Man kan ju fundera över om det är någonting i maten som gör att dessa barn slipper allergier. Familjer som flyttar från det gamla Östeuropa till Västeuropa får samma allergimönster som vi har här. Barnen och även de vuxna blir allergiska, vilket man förr trodde var omöjligt. Antalet cancerfall ökar också i den rika delen av världen. Vi vet inte vad det beror på. Men det larm som har kommit om akrylamid kan tolkas som att maten även här spelar en viktig roll. Det är kanske är de små mängderna av ständig tillförsel av kemikalier som gör att kroppen så småningom säger nej. Akryl- amid kan vara en sådan kemikalie. Andra kemikalier kan vara rester av bekämpningsmedel. Framför allt på importerade frukt och grönt kan vi se att det finns rester av bekämpningsmedel. Vad är det som säger att små barn tål det? Det är inte naturligt och inget som hör hemma i kroppen, men man träffar på det stän- digt. I Lotta N Hedströms interpellation tas också upp genmanipulation. För att man skulle kunna använda de nya genmanipulerade grödorna var man tvungen att höja acceptansnivån för Roundup. Det gäller de ämnen som är resistenta mot Roundup. Ett annat livsmedel som behöver diskuteras - och jag hoppas att vi kan få en bra diskussion om det - är vatten. Det är människans viktigaste livsmedel. Vi hittar rester av bekämpningsmedel i vatten i dag i väldigt stor omfattning. Vattenkemisterna säger att de hittar allt som kan detekteras. Får man metoder för att hitta dessa kemikalier, då hittar man dem också. De nya bekämpningsmedelskemikalierna är väl- digt giftiga, och det behövs mycket låg halt för att de ska fungera i lantbruket. Det är på gott och ont, men det betyder att de låga halter som är giftiga är svåra att detektera. Här saknas det definitivt en helhetssyn. Jordbrukspolitiken, kemikalieanvändningen, be- kämpningsmedelsanvändningen måste knytas ihop med livsmedelssäkerheten. Om vi bortser från bakterier, hur avser ministern att agera? Här finns det lite brister, men inte bara i Sverige. Sverige har kommit långt i frågan, men det gäller också EU och hela världen.

Jordbruksminister Margar (S)

Anf. 13 Jordbruksminister Margar (S)

Fru talman! Att jag kan säga att vi aldrig har haft så säkra livsmedel som vi har i dag bygger jag på de rön och de uttalanden från våra forskare i Sverige, som inte bara har forskat om den svenska situationen utan också om situationen i EU. Det är inte något politiskt uttalande, utan det är helt enkelt vad våra vetenskapsmän har kommit fram till. Det är bra att komma ihåg det. Dessa ständiga larm kan ju skrämma upp människor på ett sådant sätt att de blir sjuka bara av att bli uppskrämda. Det får vi inte glömma. Det handlar också om att försöka att nå en balans. Där tror jag att det finns mycket nytt att göra. När t.ex. köttkontrollen, som är en fråga som har en väl- digt lång historia, infördes gjordes den på ett visst vis, och det är inte alldeles säkert att det är modernt och tillämpligt i dag. Det kanske finns andra risker i dag som man hellre borde fokusera på. Ett sådant arbete vet jag pågår på Livsmedelsverket, där det är i sin linda, men det kommer också att tas upp under det danska ordförandeskapet under dess jordbruksminis- ters ledning. Ur det perspektivet kan vi inte nöja oss med det som är, utan vi måste hela tiden gå vidare. Så är det ju. Sedan tog Gudrun Lindvall upp frågan om cancer- fall. Jag vet inte hur många av cancerfallen som är relaterade till kemikalier i mat. Vad jag däremot vet är att ett stort antal av de kostrelaterade cancerfallen som vi har i dag hänger ihop med tillagning, fetthalt och sådana saker. Om man vill få ned antalet sjuk- domsfall borde man hellre fokusera på livsstil och på konsumtion, vad vi äter för något. Jag vill inte negli- gera detta med tillsatser, men jag tycker att fokus ibland hamnar något fel. Det handlar om hur vi lagar maten, och det handlar om vad vi äter. Jag vet att Cancerkommittén på 80-talet exempel- vis visade på att vi över en tidsperiod, beroende på vad vi åt under den perioden, hade olika typer av cancer. Rökt mat gav en typ, salt mat gav en annan typ. Det finns mycket sådant som man ska fundera över innan man så ensidigt fokuserar på kemikalier i mat, som jag tycker att interpellanten och också Gud- run Lindvall gör. Därmed inte sagt att det ska finnas onödigt många kemikalier. Det är inte det jag försöker säga. Jag försöker säga att riskvärdering, hur man ska värdera risker, borde bli föremål för en diskussion, för jag tycker inte att vi alltid värderar risker på ett korrekt sätt.

Gudrun Lindvall (Mp)

Anf. 14 Gudrun Lindvall (Mp)

Fru talman! Jag håller naturligtvis med om att den här interpellationen hanterar problemet utifrån en synvinkel, dvs. att det här handlar inte om rökning eller om fet mat utan om livsmedelssäkerheten. Vi kan stå här och diskutera olika anledningar till can- cerfall, men det är säkert en annan interpellation, om man säger så. Den största förändring som egentligen har skett när det gäller maten sedan 50-talet är kemikalierna. På 50-talet använde man inte alls kemikalier i samma utsträckning som vi gör i dag. Vi kan se att det har betytt enormt mycket för den biologiska mångfalden. Både antalet arter och antalet individer inom vanliga arter har gått tillbaka mycket starkt på grund av just kemikalieanvändningen. Vi kan väl vara överens om att det naturligtvis skulle vara mycket bättre om vi kunde ha ett jordbruk utan kemikalier. Framför allt gäller det vattensitua- tionen. Många av de gamla kemikalierna men även en del nya återfinns faktiskt i vatten. Restprodukter av Roundup har återfunnits både i yt- och grundvatten. Då måste vi naturligtvis fråga oss: Är det här ett sam- hälle som känns livsmedelssäkert i det långa loppet, eller måste vi fundera på om vi kanske måste ta nya krafttag? Tidigare fanns det ett bekämpningsmedelsmål, dvs. att vi skulle halvera mängden bekämpningsme- del. I dag ökar användningen av bekämpningsmedel, samtidigt som vi kan se en tendens åt två håll. Det är många lantbrukare som ställer om till ekologiskt jordbruk och inte besprutar alls, medan de som fortfa- rande besprutar jordbruken besprutar dem mer. Den här tendensen borde naturligtvis brytas om vi anser att det här är någonting som inte är önskvärt. När det gäller omfattningen av allergier är det också svårt att veta vad de beror på, men det är defi- nitivt något som handlar om västvärldens sätt att leva. Trots att man i Östeuropa kanske har mer sot, stoft och den typen av föroreningar, är det här vi har aller- gierna. Man har diskuterat mycket vad det beror på. En studie som har gjorts i Järna visar på en signi- fikant skillnad, att barn som går i Waldorfskolorna faktiskt har en lägre frekvens av allergier än andra. Det är så pass stor skillnad att man håller på att göra en fördjupad studie, där man kan se att det enda som faktiskt skiljer är matvanor. Barnen bor i samma bostadsområden. Jag vet inte om det kommer att visa sig att det kanske beror på att de äter mycket syrade grönsaker eller om det kan visa sig bero på att de bara äter kravmat och inte får i sig de här restsubstanserna. Det är i alla fall en mycket intressant diskussion. Det är lätt att vi i Sverige slår oss för bröstet och säger att vi är bra, och vi är väldigt duktiga på att minska bakterier. Vi är duktiga på att ha håll på cam- pylobacter, vi är duktiga på att informera människor om hur de ska göra. Visst har det förekommit en del fall. Vi hade ju ett i Tierp häromsistens som faktiskt också orsakade dödsfall. Det visade sig att man ändå gjorde fel när man kylde mat. En annan fråga som jag också tycker tillhör hel- heten är att allt färre tillagningskök finns ute i kom- munerna i dag på daghem och skolor, vilket innebär att man också där börjar få en ökad risk därför att maten varmhålls på ett felaktigt sätt. Det här måste också läggas in i den helhetssyn som vi ska ha. Jag skulle önska att vi fick färre larm över tiden. Tyvärr tror jag att vi kommer att få fler larm över tiden, för jag tycker att vi kan se en viss nonchalans mot detta. Den här debatten är viktig för att just slå fast att för att vi ska kunna behålla en hög livsmedelssäkerhet måste detta diskuteras hela tiden. Frågan måste hållas levande hela tiden.

Jordbruksminister Margar (S)

Anf. 15 Jordbruksminister Margar (S)

Fru talman! Ja, jag tror också att vi kommer att få fler larm över tiden, för i och med att vi blir allt duk- tigare på att finna olika saker, göra analyser osv. kommer denna riskinformation att nå ut till medbor- garna, naturligtvis. Men desto viktigare tycker jag då att det är att man kan riskvärdera på ett korrekt sätt. Jag ska ta ett exempel. För ett år sedan hade vi under det svenska ordförandeskapet en väldigt häftig diskussion om BSE, de galna korna, och dess mänsk- liga variant, Creutzfeldt-Jakobs sjukdom. Det gjordes otroliga ansträngningar både ekonomiskt, regelmäs- sigt och på annat sätt inom EU för att komma till rätta med detta. Man eldade upp djuren, och vi skapade ett regelverk som blev otroligt kostsamt för länderna. Detta gjordes därför att köttkonsumtionen minskade, i Tyskland med så mycket som 70 %. Samtidigt vet vi att sedan 1986 har drygt hundra personer i världen avlidit av denna mänskliga variant av BSE. På bara ett år är det i ett av medlemsländerna mer än tusen personer som dött av salmonella. Men det är man inte beredd att ta i med hårdhandskarna mot. Det här tycker jag visar hur fel det kan bli när man inte gör en korrekt riskvärdering. Miljöpartiet tillhör ju för övrigt de som ville gå ännu hårdare fram när det gällde testen av BSE, så ni har er del i det här. Jag delar uppfattningen när det gäller varmhåll- ning, att varje skola borde ha sitt eget tillagningskök. Det är i och för sig en kommunal fråga, men ett av mina interna mål för politiken är att se till att barn och unga får bra mat, och det kan man göra om man är politiker genom skolmåltiden, som är ett av mina prioriterade områden. Jämfört med hur det var 10-15 år tillbaka i tiden tycker jag att skolmaten i dag är väldigt mycket annorlunda och väldigt mycket bättre. Sedan delar jag inte uppfattningen att den största förändringen sedan 50-talet är kemikaliseringen. Det har skett många andra förändringar. Ta en sådan sak som att i stället för att röka eller salta mat fryser vi i dag in mat. Det är bättre för folkhälsan. Sedan finns det naturligtvis saker som är sämre i dag. Vi stressar mer, vi äter mer fet mat, vi äter snabbmat osv., så det finns många faktorer som gör att vi rent hälsomässigt har det sämre i dag än vi hade på 50-talet. Men med ett vetenskapligt synsätt är maten trots detta säkrare i dag än den var på 50-talet. Så fick jag också en fråga som handlar om hur jordbrukspolitik, kemikalieanvändning och annat kan samverka. Det är klart att det ska vara en samverkan, och det sker ju allra bäst genom att våra myndigheter har ett nära och gott samförstånd och en bra relation. Det gav mötet för 14 dagar sedan en vittnesbörd om, att de samverkar väldigt bra. I det här fallet handlade det om Livsmedelsverket och Folkhälsoinstitutet, som hade en nära relation för att klara ut konstigheter och därmed skapa en bättre folkhälsa.

Gudrun Lindvall (Mp)

Anf. 16 Gudrun Lindvall (Mp)

Fru talman! I och med detta får jag tacka för den här interpellationsdebatten. Jag delar uppfattningen att en del av de stöd som har gått ut i samband med BSE-krisen naturligtvis snarare är stöd till en skärrad näring än något annat. Vi vet ju också hur jordbruks- politiken ser ut inom EU. Det behöver vi inte diskute- ra här. Den innehåller ibland ganska mycket konstig- heter. Vad den här debatten inte har fokuserat på, vilket jag tycker är lite synd, är allergier. Jag tror faktiskt att vi måste fundera lite grann på frågan om allergier och mat. Jag skulle också önska att jordbruksministern tog initiativ till att få ett nytt halveringsmål för be- kämpningsmedel. Den minskning som har skett har till stor del berott på att det behövs mycket mindre av de kemikalier som nu används, de s.k. lågdosprepa- raten, eftersom de är mycket giftigare, vilket i sig är ett problem. Det står också ett problem bakom dörren, nämli- gen EU:s positiv-lista. Det finns en risk när det gäller en hel del av de gifter som vi i dag finner i grundvatt- net och som är mycket otäcka. Man har dokumenterat att de är cancerframkallande. Det finns en risk för att de kommer tillbaka. Här hoppas jag att regeringen kommer att vara mycket aktiv och se till att dessa kemikalier inte tillåts i Sverige. Annars står vi inför en ny diskussion som vi måste ta. Jag hoppas också att det intresse som fanns för några år sedan för genmanipulerade livsmedel har kommit av sig lika mycket som det verkar. Jag tror att den introduktionen också kommer att öppna för allt- mer användning av bekämpningsmedel. Det är intressant att konstatera att jordbruksmi- nistern och jag tillhör den första generation som är uppfödd på den här typen av mat. Jag kan tyvärr säga att jag har ganska många bekanta som har drabbats av cancer i olika former. Vi är den första kemikaliserade generationen, om man får säga så. Vi får väl se hur länge vi lever. Det kanske är vi som kommer att bli beviset för att den här livsstilen inte riktigt håller. Tack för debatten!

Intressenter

Frågeställare

N Hedström, Lotta (mp) Miljöpartiet

Besvarad av

jordbruksminister Margareta Winberg Socialdemokraterna