Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Gränshinder i Norden

Interpellation 2006/07:258 av Wallmark, Hans (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2007-01-25
Anmäld
2007-01-26
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2007-02-01
Sista svarsdatum
2007-02-15
Besvarad
2007-02-23

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 25 januari

Interpellation

2006/07:258 Gränshinder i Norden

av Hans Wallmark (m)

till statsrådet Cristina Husmark Pehrsson (m)

Under sin första tid som nordisk samarbetsminister förklarade sig Cristina Husmark Pehrsson ha som berömvärd intention att genomföra hearingar i svenska gränsbygder för att på så sätt få reda på de konkreta problem som medborgare och företagare upplever i sin vardag.

Ett första sådant möte har tisdagen den 16 januari gått av stapeln i Haparanda. Ett knappt hundratal deltagare kunde följa ett några timmar långt samtal där både problem och möjligheter ventilerades.

Efter denna framgångsrika sammankomst som kretsade kring svensk-finländska förhållanden är det fredagen den 2 mars dags för en liknande hearing i Öresundsområdet tillsammans med Region Skåne.

Nordiskt samarbete måste präglas av ett medborgarperspektiv. I annat fall blir det vackra formuleringar i tal och skrift utan innehåll och mening.

Det utbyte kommunerna och människorna har av varandra på båda sidor gränsälven i Tornedalen visar på en genuin vilja att åstadkomma saker. Så är läget även exempelvis mellan Skåne och Själland där Öresund binder samman men också skiljer åt.

En återkommande kommentar i Haparanda löd: Inte fråga, bara göra. Det är ett handlingskraftigt förhållningssätt som onekligen gett resultat bland annat genom den Ikeaetablering som väckt stor uppmärksamhet i hela Barentsregionen. Samtidigt är det onekligen ett trovärdighetsproblem för lagstiftare och myndigheter ifall det offentliga inte i alla stycken uppfattas som en konstruktiv medaktör utan som ett rundningsmärke.

Några av de utmaningar som radades upp vid gränsmötet i Haparanda:

– Varför måste mödrar i Tornedalen åka till BB på den svenska sidan när det för många är mycket närmare till Kemi på den finländska sidan som ligger endast drygt 20 kilometer från Haparanda?

– Räddningstjänsten från Finland kan inte vid olycka eller brand operera i Sverige med finländsk personal som räddningsledare utan särskild dispens.

– Polis och säkerhetsföretag kan inte bistå sina kolleger på andra sidan gränsen.

– Det går inte att använda arbetsmarknadsmedel för exempelvis köp av utbildningar eller andra åtgärder mellan länderna trots en ganska så gemensam arbetsmarknad i Tornedalsregionen.

– Den euro som kommer in i butikerna i handelsstaden Haparanda kan inte med nuvarande regelverk enkelt fraktas till Torneå 800 meter bort utan måste med alla de säkerhetsproblem det innebär skickas 130 kilometer västerut till Luleå.

– Gränsmedborgare i Barentsregionen som handlar i Tornedalen och betalar med kort räknas som utländska köpare med högre avgifter som följd.

– Försäkringskassan har svårigheter att få rätt inkomstuppgifter från Finland och därmed försvåras möjligheten att betala ut korrekt ersättning.

Mycket av detta är inte specifikt för förhållandena mellan Sverige och Finland utan känns också igen i fråga om Sverige–Danmark och Sverige–Norge.

Rimligtvis måste samordningen mellan myndigheter i Norden kunna bli bättre så att inte medborgare uppfattar att de bollas mellan olika handläggare där det tröstlösa svaret många gånger lyder: Detta är någon annans ansvarsområde!

Rörligheten i Norden kommer att öka. Människor kommer att bo, arbeta, handla, utbilda sig och söka kultur och underhållning på båda sidor i de gränsregioner som finns. Just därför gäller det att följa upp och försöka åtgärda alla förtretliga vardagsproblem.

Att polis och säkerhetsföretag skulle kunna agera på båda sidor uppfattas nog av många medborgare som naturligt. Inte minst sedan åtskilliga fått se hur den lokala polisstationen stängts och det i dag kan ta timmar innan hjälp kommer ifall så ens sker.

Med ett ökat medborgarfokus borde inte nations‑, landstings- eller kommungränser få avgöra var en havande kvinna ska föda eller den hjälpbehövande åldringen bosätta sig.

Och även om betalkort i stor utsträckning är en fråga för banker och kreditinstitut borde de nordiska regeringarna göra allt för att ytterligare underlätta handel och kapitalrörelser. I Öresundsregionen uppfattar många svenskar att användandet av endast danska Dankort på den södra sidan av Öresund fungerar som en effektiv barriär. Lika konstigt är det att det ska kosta mer eller uppfattas som en utländsk transaktion när kunden kommer två kilometer österifrån i Haparanda eller tio kilometer norrut i Helsingör.

Mina frågor till Cristina Husmark Pehrsson:

1. Vilka frågor avser statsrådet att belysa vid sammankomsten i Skåne den 2 mars?

2. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta tillsammans med övriga nordiska samarbetsministrar för att ytterligare underlätta handeln i gränsregioner?

Debatt

(6 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2006/07:258, Gränshinder i Norden

Interpellationsdebatt 2006/07:258

Webb-tv: Gränshinder i Norden

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Cristina Husmark Pehrsso (M)
Anf. 100 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Herr talman! Hans Wallmark har frågat mig vilka frågor jag avser att belysa vid sammankomsten i Skåne den 2 mars, samt vilka åtgärder jag avser att vidta tillsammans med övriga nordiska samarbetsministrar för att ytterligare underlätta handeln i gränsregioner. Under den hearing i Haparanda som Hans Wallmark nämner framkom en rad belysande exempel på såväl framgångsrikt gränsregionalt samarbete som de gränshindersproblem som Tornedalens invånare upplever. Det är viktigt att myndigheterna i de nordiska länderna fortsatt arbetar med att underlätta samarbete och rörlighet över våra gränser. Medborgarperspektivet är centralt i denna fråga. Det är också just medborgarperspektivet som kommer att prägla den Öresundshearing som jag har tagit initiativ till och som kommer att arrangeras i Malmö den 2 mars. Såväl allmänhet som olika aktörer på lokal, regional och nationell nivå är inbjudna. Jag vill få ett underlag för de konkreta åtgärder som behöver vidtas. Med hänsyn till den vikt regeringen fäster vid tillväxt och sysselsättning är jag särskilt intresserad av att underlätta Öresundsintegrationen på dessa områden. Jag kan också informera om att jag den 14 mars kommer att besöka Eda kommun i Värmland. Syftet är bland annat att få information om samarbetet mellan Arvika-Kongsvinger och omgivande norska och svenska kommuner. Dessutom kommer jag att besöka Grensetjänsten i Morokulien, det informations- och rådgivningscenter beläget mitt på gränsen mellan Sverige och Norge som kommit långt i arbetet med att lösa gränshinder av olika slag. Vi har inom Regeringskansliet inlett arbetet med att departementsvis kartlägga befintliga gränshinder. Som nordisk samarbetsminister kommer jag att vara pådrivande i detta arbete, men ansvaret för att åstadkomma konkreta resultat ligger hos samtliga berörda ministrar inom deras respektive politikområden. Inom Nordiska ministerrådet arbetar den svenska regeringen tillsammans med de övriga nordiska länderna för att undanröja gränshinder. Arbetet mot gränshinder kommer också att prägla vårt kommande ordförandeskap 2008. Handel är en mycket viktig näring i våra gränsregioner och Ikeas etablering i Haparanda-Torneå är ett bevis på den potential som finns i dessa områden. Förra året slog gränshandeln mellan Sverige och Norge rekord. Enligt preliminära beräkningar spenderade norska kunder ca 11 miljarder kronor i Sverige 2006. Även i Öresundsregionen sker en aktiv gränshandel. Årligen beräknas danska kunder handla för 2 miljarder kronor i Malmö. Sammantaget har vi i dagsläget en mycket viktig gränshandel mellan Sverige och våra nordiska grannar. Frågan om avgifterna vid användning av utländska betalkort i Danmark, som särskilt har uppmärksammats i relation till det danska Dankortssystemet, är en fråga som Sverige vid flera tillfällen tagit upp i nordiska sammanhang. Vi har dock ännu inte nått en lösning i detta fall. Samtidigt har EU-kommissionen uppmärksammat frågan och den ingår i dess arbete med att se över hinder för betalning på den inre marknaden. En annan viktig fråga är norska gränshinder mot handel med jordbruksprodukter. Regeringen arbetar aktivt för att dessa ska tas bort. Regeringens utgångspunkt är att handeln mellan de nordiska länderna ska främjas och ske på ett sådant sätt att den gynnar länderna. Norden bör vara en föregångare vad gäller realiserandet av en europeisk inre marknad, och vi kan konstatera att det finns flera frågor som har lösts tack vare den öppna dialog vi kan föra med våra nordiska grannländer.
Hans Wallmark (M)
Anf. 101 Hans Wallmark (M)
Herr talman! Låt mig säga "vår". Det handlar dock inte om snögloppet i Stockholm och än mindre om det Skåne som några av oss här i kammaren tillhör, där det har varit blåst och snö de senaste dagarna, utan om "vår" som en årstidsbestämning av hur jag uppfattar att det nordiska samarbetet nu är i Sverige och svensk politik. Jag tycker att man kan notera tydliga vårkänslor med hjälp av regeringens minister för nordiskt samarbete, Cristina Husmark Pehrsson. Herr talman! Jag sitter själv med som ledamot i vår delegation i Nordiska rådet och känner där i socialdemokraten Sinikka Bohlin en stark vän av det nordiska samarbetet. Jag tror att vi kan prata om vår när det gäller nordiskt samarbete. Det är viktigt att vi kan omsätta alla de vackra talen om hur viktigt det är att riva gränshinder och förenkla för medborgarna i konkreta handlingar. Det känner jag också väldigt tydligt att statsrådet Cristina Husmark Pehrsson försöker göra. Herr talman! Här i kammaren debatterade vi för ett par tre månader sedan en annan interpellation. Då meddelade Cristina Husmark Pehrsson att det skulle bli en hearing i Skåne den 2 mars. Dessförinnan, i mitten av januari, var det en hearing i Tornedalen, i Haparanda, om den gränsproblematik som finns där. Jag tror att det är på precis det sättet man ska arbeta. Jag noterar att ledamoten Krister Hammarbergh är närvarande i kammaren. Han var en aktiv deltagare i Tornedalsseminariet i Haparanda. Statsrådet pekar också i sitt svar på att hon den 14 mars kommer att besöka Värmland för att diskutera den gränsproblematik som finns mellan Sverige och Norge. Det blir lätt så att alla frågor om Norden tros handla om områden med stor befolkningskoncentration, som Öresundsområdet. Men det är minst lika viktigt att man betonar förhållandena i Tornedalen mellan Finland och Sverige samt i Värmland och Jämtland mellan Sverige och Norge. Herr talman! Jag är gammal journalist, och därför ska jag säga att det finns en liten nyhet i statsrådets svar som jag tycker att det är extra värdefullt att lyfta fram. Det är att hon på andra sidan i sitt svar - i pagineringen av det dokument jag har - skriver: "Arbetet mot gränshinder kommer också att prägla vårt kommande ordförandeskap 2008." Det tycker jag är ett väldigt bra besked. Jag tror också att det är viktigt att de konkreta, vardagsnära frågorna lyfts fram, som handel. Ett problem som vi har i Öresundsregionen är svårigheter att använda internationella betalkort i Danmark i vissa fall. Det finns ett Dankortssystem som försvårar. Det är ett konkret gränshinder som irriterar medborgare och försvårar för dem. Därför är det också bra att vi från Sveriges sida försöker ligga på och förändra det. I samband med Nordiska rådets session i Köpenhamn för ungefär ett halvår sedan sade Danmarks minister för nordiskt samarbete, Conny Hedegaard, att hon inte kände till Dankortsproblematiken, men tyckte att man borde göra någonting åt den. Det är bra att vi ligger på och försöker upplysa olika länder om de svårigheter som finns. Den Dankortsproblematik som finns mellan Skåne och Själland, mellan Sverige och Danmark, är reell för den enskilda individen. Det är bra att man lyfter fram medborgarperspektivet. Herr talman! Avslutningsvis tror jag att det är väsentligt att man även om förväntningarna är stora har respekt för att sådant här tar tid. Det tycker jag att man kan ana i statsrådets svar. Därför är det också bra att ringa in ett par, tre, fyra, fem frågeställningar i stället för att försöka förändra allt på en gång. Vi ska ha ödmjukheten att erkänna att det tar tid, men vi ska också ha ambitionen att konkret förändra för att förbättra de enskilda gränsbornas vardag. Herr talman! Jag tror att vi kan tala om vår, om än inte i Stockholm väderleksmässigt.
Krister Hammarbergh (M)
Anf. 102 Krister Hammarbergh (M)
Herr talman! Det har talats om väder här. Vi har liknande problem i olika delar av landet. Vi har också lite olika sätt att se på saker ibland. Som norrbottning har jag en stilla fundering varför man kallar ett vanligt snöfall för snöoväder. Men det är kanske den regionala skillnaden. Jag vill föra med mig hälsningar till Cristina Husmark Pehrsson från Norrbotten. Det seminarium som Hans Wallmark nämnde uppskattades väldigt mycket av norrbottningarna. Det uppskattades väldigt mycket inte bara av moderater eller alliansföreträdare utan även av socialdemokratiska kommunalråd och andra. Under flera år har jag skrivit skriftliga frågor och interpellerat till tidigare statsråd. En del av de frågor jag har tagit upp har jag fått svar på. Det har inte hänt något. En del av dessa frågor kom upp under hearingen. Det kom upp andra typer av problem. Men för första gången finns det en vilja. Man upplever en direkt politisk vilja att börja ta tag i situationen. Jag tycker att det är ett bra tillvägagångssätt att börja ta tag i de här olika gränshindren. Dels var det Haparanda, dels det som kommer i Skåne i nästa vecka. Sedan har vi det som kommer den 14 mars, var det väl, som gäller gränstrakterna mot Norge. Sedan är det klart att har man denna typ av väldigt ambitiösa arbetssätt, att först lyssna på vad människor har för praktiska hinder, ställer det naturligtvis krav på en själv också. Det vill jag också gratulera regeringen till. Det är en utmaning. Vissa av de här problemen borde rimligen vara väldigt lätta att lösa, för det är rena stolligheter. Andra gränshinder är betydligt svårare. De måste lösas bilateralt och ibland kanske det rent av måste lyftas upp till Europeiska unionen. Hans Wallmark nämnde det. Jag vet inte om det är en nyhet, det kanske är så, men ska vi lösa alla dessa gränshindersproblem måste en hel del av dem också komma upp under den tid då vi är ordförandeland. Får jag återigen gratulera statsrådet till en väl genomförd hearing. Jag har också fått en uppmaning, och den har säkert även nått departementet. Det är att när de här tre sakerna är genomförda vill man gärna från Tornedalens sida bjuda in och välkomna till ett uppföljningsmöte. Jag tror att det kan vara en klok idé att ta den uppmaningen och sedan försöka stämma av de ganska långa listor vi säkert kommer att ha när det gäller att lösa problemen.
Cristina Husmark Pehrsso (M)
Anf. 103 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Herr talman! Tack för hälsningen från Haparanda, om jag börjar där. Självklart är det roligt att det har mottagits på ett bra och positivt sätt. Nu ska jag naturligtvis inte ta åt mig äran fullständigt. Att frågan är så stor och att trycket är så högt nu beror på att proppen på något sätt har gått ur flaskan. När jag till exempel tittar på statistik för gränspendling vid Öresund varje vecka ser jag att den ökar med flera hundra personer. Trycket är alltså väldigt stort i dag. Då gäller det att vi arbetar från olika aktörer. Jag vet att Hans Wallmark lyfte upp frågan om Dankort på Nordiska rådet. Det är viktigt att vi här, i regionerna och så vidare alla arbetar mot samma mål. Då tror jag nog att vi ska hjälpas åt att klara detta. Men det handlar som sagt om en vilja från alla inblandade aktörer oavsett, tror jag också i dag, partifärg. Hans Wallmark skriver i sin interpellation att vi ska ha utgångspunkt i människan. Det är precis där jag tror att vi måste börja titta. Hur ser det ut för de personer som i dag bor på en sida av gränsen och arbetar på en annan? Hur ser socialförsäkringssystemen ut? Men också: Hur ser det ut för företagsamheten, att kunna starta och driva företag? Hur ser det ut med forskningen, med utbildning, med medel som ska tillföras? Det finns stort och det finns smått. I mitt svar skriver jag också att vi har frågat de olika departementen hur de på olika sätt kan skriva ned gränshinder som de är beredda att arbeta på. Jag har alltså redan det första utkastet till detta här, så det är redan på gång även om jag inte läser upp allt. Av detta tillsammans med mycket synpunkter som redan finns ute i landet, och vad vi har hämtat in i de här hearingarna, är det min ambition att vi ska få ihop en lista med både stort och smått. Låt oss börja i ena ändan av det här och arbeta oss framåt. Men låt oss, där vi inte kan och klarar allting, säkerställa att det finns en god information på olika sätt med webbportaler, socialförsäkringar, Hallå Norden och så vidare. Låt oss titta på detta. Men det handlar ju också om EU och möjligheten till information, om att söka undantag, dispens för det här med arbetsgivaravgift och så vidare. Vi behöver en mångfald med information om detta. Jag ser fram emot att nu också besöka Malmö och lyssna. Programmet är gediget. Jag tror att jag kommer att få väldigt mycket nyttigt med mig därifrån. Sedan har jag också detta med Eda kommun. Det bilaterala skatteavtal som slöts mellan Sverige och Danmark 2003 har jag nu i regleringsbrevet gett i uppdrag åt Skatteverket att se över - inte i första hand för att omformulera det eller skriva om det, utan det står att man ska se över det. Låt oss se vad vi kommer fram till. En annan viktig fråga för att få ett reellt grepp om gränsproblematiken just när det gäller Öresund är naturligtvis statistik. Det handlar om statistik i fråga om Finland och Norge också. Därför har jag i regleringsbrevet till Statistiska centralbyrån skrivit att jag vill ha synpunkter på möjligheten att införliva gränsstatistiken i den nordiska statistiken, inte minst när det sedan gäller skatterna och hur många som faktiskt arbetar och bor på olika sidor om Sundet.
Hans Wallmark (M)
Anf. 104 Hans Wallmark (M)
Herr talman! Jag tycker att det statsrådet nämner är en oerhört sympatisk arbetsmetod. Det som sker nu är ju att man gör de här tre inventeringarna: Tornedalen i Haparanda, Öresundsområdet i Malmö och sedan Värmland, förhållandet mellan Sverige och Norge. Man gör en inventering och samlar in så många olika tankar och åsikter som möjligt. Jag hade själv förmånen att tillsammans med Krister Hammarbergh, Cristina Husmark Pehrsson och ytterligare ett antal engagerade människor vara med på mötet i Haparanda. Då kom stort som smått, perifert och rakt i centrum - allt kom upp, och det inventerades rätt mycket. Jag såg dessutom att statsrådet antecknade flitigt och gjorde en oerhört elegant sammanfattning av alla inlägg. Jag tror mig kunna gissa, herr talman, att det nog kan bli något liknande i Skåne. Även där blir det stort och smått, även där centrum och periferi och förhoppningsvis även där en ivrigt antecknande minister. Utifrån denna baslista med argument och skäl får man sedan naturligtvis göra en sortering: Vad är realistiskt, vad är möjligt och vad är önskvärt? Där kan ju vi andra ledamöter också på olika sätt bistå statsrådet genom att påpeka att även om ambitionerna är de högsta, även om viljan stor, måste man ha en ödmjukhet inför de praktiska möjligheterna. Det ska samverkas med minst ett annat land och vissa fall också i andra konstellationer, till exempel i EU-kretsen. Några av dessa saker har ju ministern själv nämnt och jag kan inte annat än bekräfta att jag tycker att det är viktigt. Jag tycker till exempel att det här med betalströmmar är viktigt. Det ska vara enkelt att göra en affärstransaktion, att handla som medborgare i ett nordiskt land i ett annat nordiskt land. Jag tror just att affärstransaktioner, handelstransaktioner, är väldigt viktiga. En annan fråga, som jag själv också har uppmärksammat de senaste dagarna, är att jag tror att infrastrukturen måste fungera. Det har bekymrat mig. Jag ser dessutom att infrastrukturministern är här i kammaren, så jag kan titta på båda statsråden samtidigt, herr talman, och nämna just att det är ett problem för den skandinaviska infrastrukturen, åtminstone i Öresundsområdet, när det är så svårt med köer och sådant trassel med incheckning som det har varit på Kastrup. Det är en fråga som jag själv har engagerat mig i de senaste dagarna, och det har kommit väldigt mycket synpunkter från medborgare på båda sidor av Sundet som just bekräftar det här problemet. För mig tror jag att gränssamarbete handlar just om detta. Det ska vara enkelt. Det ska vara serviceinriktat. Det ska fungera. Det är medborgarnas förhoppning att vi politiker ska medverka till att ta bort dessa hinder, minska dessa svårigheter. Jag tycker att statsrådet Cristina Husmark Pehrsson tydligt har visat den svenska regeringens ambition - och därtill inte bara den svenska regeringens utan också, tror jag den svenska riksdagens. Jag känner precis samma sak när det gäller den svenska delegationen i Nordiska rådet. Vi vill vara konstruktiva. Vi vill förenkla. Vi har också insikten att det här kan ta tid, men ambitionen är det inget som helst fel på. Herr talman! Låt oss gratulera Cristina Husmark Pehrsson till ett väl utfört arbete i Tornedalen/Haparanda och låt oss välkomna henne "hem" till Skåne!
Cristina Husmark Pehrsso (M)
Anf. 105 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Herr talman! Tack så mycket. Jag tackar så mycket för att Hans Wallmark lyfter fram den här frågan och är engagerad. Jag vet att Nordiska rådet är engagerat, jag vet att riksdagen är engagerad i de här frågorna. Det var lite det jag menade när jag sade att vi på olika sätt kan bidra till de här diskussionerna. Jag är samarbetsminister och ska driva på, men mina kolleger ska också vara ansvariga för sina frågor. Hans Wallmark nämnde ordförandeskapet 2008. Då är Sverige ordförande för Nordiska ministerrådet. Då kommer gränsmöjligheterna att vara en tung punkt. Till Krister Hammarbergh vill jag säga att en av erfarenheterna från Haparanda och Tornedalen var att den finska landshövdingen från Lappland sade att hon var överväldigad av hearingen. Hon sade att i Finland börjar vi med problem och vad det kostar. Hon tyckte inte att vi gjorde så i Tornedalen-Haparanda-konferensen. Hon såg i stället möjligheterna. Jag tror att vi alla ser möjligheterna att underlätta för människor, företagsamhet, forskning och utbildning och att göra det enklare och trevligare. Jag såg också när det gällde Haparanda att kris är uppfinningarnas moder. Man försöker på olika sätt. Man orkar inte vänta på att länderna kommer till skott och underlättar och gör saker möjliga. Man har en öppenhet mellan Torneå och Haparanda när det gäller sjukvård. Jag var där innan jag blev statsråd. Det fattas fortfarande mycket för att man ska kunna arbeta och utnyttja varandras kapacitet på ett bra sätt. Det är inte meningen att vi ska gå vid sidan av lagar, regler och förordningar, utan vi ska se till att detta blir möjligt. Hans Wallmark avslutade med att säga att vi ska visa respekt för att det kommer att ta tid. Jag tycker att vi också ska visa respekt för att vi är olika länder med olika parlament och olika lagar. Där vi känner att vi inte kommer ända fram i våra dialoger handlar det om att se till att vi har god information att erbjuda både enskilda och företag. Låt oss på alla sätt hjälpas åt att driva frågan vidare och hålla den levande. Då tror jag att det kommer att bli både enklare och roligare.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.