Hbtqi-plus-personers rättigheter
Interpellation 2022/23:399 av Daniel Vencu Velasquez Castro (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2023-06-13
- Överlämnad
- 2023-06-13
- Anmäld
- 2023-06-14
- Svarsdatum
- 2023-08-22
- Sista svarsdatum
- 2023-08-22
- Besvarad
- 2023-08-22
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Paulina Brandberg (L)
Sverige är ett av världens mest demokratiska och öppna länder där alla människor ska ha lika möjligheter att tillgodogöra sig ett fritt liv. Varje dag behöver vi vinna demokratin och varenda dag behöver vi stå upp för det öppna samhället. Demokrati kan inte begränsas till att få rösta i öppna och fria val vart fjärde år, utan det handlar även om handlingsutrymme för människor. Alla ska kunna vara aktiva i en demokrati och just nu är demokratin på reträtt på flera håll.
Under hösten fick vi se flera kommuner där Sverigedemokraterna vidtog politiska åtgärder för att stoppa sagostunder för barn, i flera kommuner förbjuds Pride flaggan och ett flertal uttalanden har gjorts från ledande sverigedemokrater som varit direkt hbtqi-plus-fientliga.
Den hårda retoriken mot hbtqi-plus-personer riskerar att undergräva flera år av arbete med att stärka rättigheterna för gruppen och med det göra Sverige till ett mer slutet land. Tiden då mänskliga rättigheter var vedertagna bland alla partier är förbi och man kan inte längre ta för givet att ens sexuella läggning inte blir politiserad. Hatet mot dragqueens och andra kulturyttringar är exempel på homofobi och transfobi. Nu senast har vi sett att organisationen Transammans har behövt ställa in sitt kollo för unga transpersoner till följd av hat och hot. Situationen är allvarlig och regeringen behöver agera.
Därför frågar jag statsrådet Paulina Brandberg:
- Vad gör ministern och regeringen för att säkerställa att hbtqi-plus-personers rättigheter stärks?
- Vad gör ministern och regeringen för att skydda hbtqi-plus-personer från hat och hot samt ge stöd när de blivit utsatta?
- Vad gör ministern och regeringen för att minska hatet mot hbtqi-plus-personer?
- Ser ministern och regeringen över någon lagstiftning för att stärka mänskliga rättigheter i Sverige och göra det svårare att hata, hota och förfölja hbtqi-plus-personer?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2022/23:399
Webb-tv: Hbtqi-plus-personers rättigheter
Dokument från debatten
- Tisdag den 22 augusti 2023Kammarens föredragningslistor 2022/23:134
- Protokoll 2022/23:134 Tisdagen den 22 augustiProtokoll 2022/23:134 Svar på interpellation 2022/23:399 om hbtqi-plus-personers rättigheter
Protokoll från debatten
Anf. 80 Statsrådet Paulina Brandberg (L)
Herr talman! Daniel Vencu Velasquez Castro har frågat mig vad jag och regeringen gör för att säkerställa att hbtqi-plus-personers rättigheter stärks, för att skydda hbtqi-plus-personer från hat och hot samt ge stöd när de blivit utsatta, för att minska hatet mot hbtqi-plus-personer och om jag och regeringen ser över någon lagstiftning för att stärka mänskliga rättigheter i Sverige och göra det svårare att hata, hota och förfölja hbtqi-plus-personer.
Jag vill börja med att tacka Daniel Vencu Velasquez Castro för frågan och för ledamotens engagemang för hbtqi-personers rättigheter. För mig och regeringen är hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter en mycket angelägen fråga. I Sverige ska alla ha rätt att vara den man är och älska vem man vill. Det är särskilt viktigt att slå fast att detta ska gälla oavsett var i Sverige man bor och i vilket sammanhang man befinner sig.
Regeringens hbtqi-handlingsplan och hbtqi-strategi är en central utgångspunkt i arbetet för att främja lika rättigheter och förbättra hbtqi-personers situation i Sverige. För 2023 har 10 miljoner kronor tillförts arbetet för hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter. Tillskottet syftar både till att fullfölja pågående insatser inom ramen för handlingsplanen och att möjliggöra nya insatser.
De numera tolv strategiska myndigheternas insatser har bidragit till att det finns mer kunskap på området och att fler konkreta åtgärder kan vidtas, även på kommunal och regional nivå. Samtidigt återstår utmaningar, vilket inte minst gäller frågor som rör hat och hot mot hbtqi-personer. Våld, diskriminering och andra kränkningar är ett av handlingsplanens fokusområden. Låt mig ge några exempel på insatser som pågår.
Den nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor omfattar i samtliga delar hbtqi-personers utsatthet. Detta gäller också de uppdrag som regeringen har gett med fokus på våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel. Alla aktörer som har fått uppdrag inom ramen för den nationella strategin ska beakta förutsättningar för och kunskap om hbtqi-personer.
Regeringen har förstärkt det förebyggande arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck som drabbar hbtqi-personer permanent med 50 miljoner kronor per år. Satsningen utökar de sedan tidigare permanenta medlen om 300 miljoner kronor för arbetet mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck.
Regeringen har fattat beslut om en ny förordning om statsbidrag för bidragsåret 2023. Syftet är bland annat att utveckla brottsofferverksamhet riktad till homosexuella, bisexuella, transpersoner och personer med queera uttryck och identiteter som utsatts för våld i en nära relation, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck.
Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, vid Uppsala universitet har på uppdrag av regeringen upprättat en stödtelefon för transpersoner och icke-binära personer. Till stödlinjen kan transpersoner och icke-binära som utsatts för våld i nära relation och sexuella övergrepp ringa.
Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor har ett pågående uppdrag att inhämta kunskap om unga hbtq-personers utsatthet för hedersrelaterat våld och förtryck, inklusive utsatthet för så kallade omvändelseförsök.
Regeringen har påbörjat arbetet med att ta fram ett nytt åtgärdsprogram mot könsrelaterat våld som ska gälla 2024-2026. Arbetet kommer även fortsättningsvis att omfatta hbtqi-personers utsatthet för våld.
Polismyndigheten har haft särskilda uppdrag med fokus på hatbrott och andra brott som hotar demokratin de senaste åren. Arbetet pågår och har vidareutvecklats, bland annat genom att man genomför kompetenshöjande insatser inom myndigheten. Vidare ska Polismyndigheten bland annat redovisa resultat av det arbete som bedrivs för att förstärka den brottsutredande förmågan och uppklaringen av dessa brott.
I betänkandet En tydligare bestämmelse om hets mot folkgrupp, som är på remiss, föreslås bland annat att det ska införas ett särskilt straffansvar för gärningar riktade mot enskilda individer i sådana grupper som i dag skyddas av bestämmelsen. Förslaget kan ge enskilda brottsoffer ett bättre skydd. Förslaget träffar alla de grunder som räknas upp i hetsbestämmelsen, inklusive sexuell läggning och könsidentitet eller -uttryck.
Insatser görs också på kommunal och regional nivå. Kommuner och regioner har med hjälp av statsbidrag genomfört utbildningsinsatser i syfte att öka kunskapen om hbtqi-personers situation för att främja målgruppens rättigheter och möjligheter i kontakten med kommuner och regioner samt främjat fysiska och digitala mötesplatser för hbtqi-personer. Vi ser att fler kommuner och regioner ansöker om medel, och vi har nyligen tillfört ytterligare 1,5 miljoner kronor som ska fördelas 2023.
Som synes pågår en mängd insatser på området med många involverade myndigheter. Jag och regeringen fortsätter arbetet med att säkerställa att hbtqi-personers rättigheter stärks och för att skydda hbtqi-personer från hat och hot samt ge stöd till dem som blivit utsatta.
Anf. 81 Daniel Vencu Velasquez Castro (S)
Herr talman! Tack, statsrådet Brandberg, för svaret!
Jag inser att regeringen tycker sig vara väldigt nöjd med hur arbetet för att stärka hbtqi-personers rättigheter går, och vi fick nyss höra en rätt lång redogörelse för regeringens arbete. Men politik handlar som bekant om prioriteringar, och om jag räknar rätt har regeringen, utifrån statsrådets Brandbergs svar, sammantaget lagt ungefär 60 miljoner kronor på att stärka kvinnors och hbtqi-personers rättigheter, medan skatten för höginkomsttagare har sänkts med 13 miljarder kronor.
Att vi har ett läge där det är rekordhöga suicidfall bland unga transpersoner, där hoten mot hbtqi-personer ökar, där allt fler uppger att de inte vågar vara öppet queer, där det kommer rapporter om personer som blir utslitna från taxibilar därför att de är homosexuella, där dragqueens måste ställa in sina föreställningar för att de utsätts för hat och hot och där det sker ett ständigt förlöjligande på sociala medier av hbtqi-personer vittnar om ett samhälle som blir hårdare för hbtqi-personer att leva i.
Så ser det ut i Sverige i dag, och då har vi en regering som inte vill kriminalisera omvändelseförsök riktade mot unga hbtqi-personer trots att 18 procent uppger att extern part har försökt påverka deras sexuella läggning eller könsidentitet. Inte heller har regeringen presenterat något förslag till könstillhörighetslag, trots löften från moderater och liberaler.
Statsrådet nämnde att allt fler kommuner och regioner ansöker om medel för att exempelvis skapa mötesplatser för unga hbtqi-personer, men ändå väljer regeringen att skära ned på statsbidragen till just kommuner och regioner. De 1,5 miljonerna räcker inte till mycket, vilket statsrådet Brandberg själv borde veta som tidigare kommunpolitiker.
Hur tycker statsrådet att detta ska tolkas? Först betonar regeringen vikten av att kommuner och regioner får medel för att arbeta med unga hbtqi-personer, men samtidigt skär man ned på både de generella och de riktade statsbidragen. Sedan ger man höginkomsttagare en skattesänkning som kostar staten 13 miljarder kronor, och av allt att döma ska dessa skattesänkningar fortsätta i den höstbudget som presenteras om några veckor.
Herr talman! Vi lämnar en sommar där ett transkollo tvingats ställas in till följd av hot mot kollot. Under Pride i Västerås blev en man utsatt för hatbrott, och dragqueens har varit tvungna att ställa in sina föreställningar till följd av hat och hot. Och så har vi toppolitiker i regeringsunderlaget som har jämfört dragqueens med pedofiler och kallat hbtqi-personers sätt att leva för sexuella böjelser.
Det är märkligt hur saker och ting har blivit, herr talman. För tolv år sedan var det säkert få som trodde att vi i framtiden skulle bli mindre toleranta och att hbtqi-personers rättigheter var på väg att försämras. Men så har det blivit. Och det var nog få som trodde att Sverigedemokraterna skulle få avgörande makt i Sveriges riksdag, men även detta är verklighet i dag.
Det har inte ens gått ett år sedan den nya regeringen tillträdde, men redan har det nya regeringsunderlagets största parti lyckats elda på hatet och hoten mot hbtqi-personer. Och det blir bara värre. Detta gör de medan regeringen bara tittar på.
Nu när regeringen har valt att normalisera och legitimera Sverigedemokraterna får statsrådet Brandberg gärna berätta vilka specifika satsningar som görs för att stävja hbtqi-personers utsatthet och stärka deras rättigheter.
Anf. 82 Statsrådet Paulina Brandberg (L)
Herr talman! Till att börja med vill jag säga att jag delar interpellantens bild att det är ett stort samhällsproblem att hbtqi-personer utsätts för hat, hot och trakasserier, inte minst via sociala medier.
Jag vill också säga, som jag tidigare har sagt och som också flera regeringskollegor har sagt, att uttalandena från Björn Söder på Twitter var förkastliga, groteska och felaktiga och gjorde mig genuint både arg och ledsen. Jag vet hur utsatta hbtqi-personer redan är på sociala medier, och den typen av uttryck riskerar att förstärka den problematiken.
Vi ser att hat, hot och trakasserier mot hbtqi-personer ökar inte bara i Sverige utan också internationellt. Utsattheten och hoten ökar, och säkerhetsläget försämras för hbtqi-personer. Här krävs konkreta åtgärder och att vi går upp på tå och hela tiden jobbar emot denna utveckling. Detta gör regeringen bland annat genom de åtgärder som jag presenterade här. En av dessa saker är att vi ser över bestämmelsen om hets mot folkgrupp. När det gäller den typen av hatbrott menar vi att det måste finnas ett bättre skydd för brottsoffer, och generellt måste också brottsofferperspektivet stärkas i vår lagstiftning.
Herr talman! Jag blev lite konfunderad när interpellanten sa att regeringen inte vill kriminalisera omvändelseterapi. Om man läser Tidöavtalet ser man att det är precis detta som det står att regeringen vill göra.
Regeringen har nyligen mottagit en utredning. Denna utredning har landat i slutsatsen att man inte anser att det behövs en särskild straffbestämmelse för omvändelseterapi. Det är utredningens slutsats.
Detta är nu en fråga som fortsatt kommer att beredas inom Regeringskansliet. Vi kommer nu såklart att inhämta remissyttranden från många remissinstanser. Därefter kommer vi att se vad regeringens ståndpunkt blir. Men regeringens ståndpunkt är inte färdigställd, och man ska inte förväxla utredningens slutsats med regeringens ståndpunkt. Det är två separata saker. Vi kommer att återkomma framöver med vad regeringens ståndpunkt blir i denna fråga.
När det gäller könstillhörighetslagen är det en fråga som bereds inom Regeringskansliet. Ansvarigt statsråd Acko Ankarberg Johansson har stått här i riksdagen och berättat att detta är ett arbete som har kommit långt och att vi hoppas kunna presentera ett lagförslag inom kort. Även här pågår alltså ett arbete.
Anf. 83 Daniel Vencu Velasquez Castro (S)
Herr talman! Jag är väl medveten om att det var utredningens slutsatser som presenterades. Men om det nu står i Tidöavtalet kan också regeringen ge mer betryggande besked vad gäller omvändelseterapi. Men det är glädjande om man vill gå vidare med att göra det kriminaliserat. Det behövs. Och denna tydlighet har inte kommit från regeringen tidigare, speciellt inte vid presskonferensen när utredningens slutsatser presenterades.
Med detta sagt ökar hatbrotten mot hbtqi-personer. Och jag tror att det är viktigare än någonsin att samhället med full kraft reagerar och att politiken ser till att rättigheterna för just hbtqi-personer stärks. Det skickar nämligen ganska konstiga signaler till unga hbtqi-personer, herr talman, när man å ena sidan vill prioritera mötesplatser för unga hbtqi-personer, men å andra sidan väljer att skära ned på statsbidragen till kommuner och regioner där dessa mötesplatser finns.
Samtidigt väljer man att samarbeta med ett hbtqi-fientligt parti, och man har valt att släppa in det i Regeringskansliet. Det är inte betryggande besked för unga hbtqi-personer som växer upp i Sverige i dag.
Inte nog med att det görs för lite för att stärka hbtqi-personers rättigheter. Statsrådet Brandberg och andra ministrar sitter varje dag, antar jag, och har förhandlingar med sverigedemokratiska representanter som själva har varit helt tysta när deras partikollegor har uttryckt sig hatiskt. Och det är inte bara Björn Söder, utan det finns fler sverigedemokrater som gör det.
Herr talman! Jag är övertygad om att en överväldigande majoritet av den svenska befolkningen står upp för människors rätt till fria liv. Och jag är övertygad om att statsrådet Brandberg gör detsamma, men det största partiet i regeringsunderlaget gör inte det. Hur länge ska regeringen bara se på medan hatet fortsätter att florera i Regeringskansliets korridorer, och hur länge kan regeringen stoppa huvudet i sanden och låtsas som ingenting och påstå att det handlar om enskilda företeelser?
Det är rätt talande för regeringssamarbetet när företrädare som Björn Söder kan sprida falska inlägg om Stockholm Pride och kalla det för pedofili och att inget avgångskrav kommer från regeringen. Man tar avstånd från det - absolut - men Björn Söder sprider en urgammal och rätt så vidrig jämförelse om pedofili som bidrar till att polarisera och öka hatet mot hbtqi-personer. Avståndstagande i all ära, men det behövs reell handling.
En stor majoritet av hatbrotten i Sverige är riktade mot hbtqi-personer, och antalet brott ökar. Hat och hot leder alltid till verkliga handlingar och drabbar hbtqi-personer.
Förnekar statsrådet hatet från Sverigedemokraterna som parti - inte från enskilda företrädare - och att det har bidragit till ökad polarisering och är ett direkt hot mot hbtqi-personer? Menar regeringen att det största hotet mot hbtqi-personer inte kommer från högerextremismen?
Just nu behöver regeringen tala klarspråk, och jag vet att regeringen anser sig göra mycket för hbtqi-personer. Men vad tänker regeringen och statsrådet Brandberg göra åt Sverigedemokraterna?
Herr talman! Det börjar bli rätt så tröttsamt. Det har inte gått ens ett år sedan regeringen tillträdde, och under elva månader har regeringsunderlagets största parti försökt förbjuda sagostunder med dragqueens, kallat hbtqi-personers sätt att leva för sexuella böjelser, likställt hbtqi-personer med pedofili och kallat Pride för en tillställning med pedofila inslag. Och jag måste återupprepa att det inte är bara Björn Söder som gör detta.
För många av oss är det ingen hemlighet att SD är ett hbtqi-fientligt parti. Därför skulle vi aldrig sätta oss vid makten med ett sådant parti. Men det har exempelvis Liberalerna gjort. Och nu får inte bara Liberalerna ta konsekvenserna av regeringssamarbetet utan även alla hbtqi-personer. Men när är gränsen nådd? När kommer statsrådet Brandbergs röda linje att vara passerad, och när ska regeringen inse att detta inte är isolerade händelser utan att det sker systematiskt och noga kalkylerat av ett parti vars enda syfte är att skapa splittring i samhället?
Anf. 84 Statsrådet Paulina Brandberg (L)
Herr talman! Jag är väldigt stolt över att sitta i en regering som arbetar brett med frågorna om hbtqi-personers rättigheter och levnadsvillkor, och inte minst frågan om hat och hot mot hbtqi-personer.
Vi vidtar många åtgärder. Och i detta paket är det regeringens politik. Regeringen består av Liberalerna, Kristdemokraterna och Moderaterna. Regeringen tar stöd av Sverigedemokraterna och förhandlar om de frågor som framgår av Tidöavtalet. När det gäller hbtqi-politiken finns den med i väldigt begränsad omfattning i Tidöavtalet. I fråga om huvuddelen av regeringens hbtqi-politik sitter Sverigedemokraterna inte med vid förhandlingsbordet.
Det är ingen hemlighet att Liberalerna och Sverigedemokraterna står väldigt långt ifrån varandra i dessa frågor. Och när det gäller denna typ av politik sitter Sverigedemokraterna inte med vid förhandlingsbordet eftersom huvuddelen av dessa frågor inte finns med i Tidöavtalet.
Det som finns med i Tidöavtalet är jag stolt över. Det gäller till exempel frågan om omvändelseförsök, som vi tidigare var inne på. Den berör en bredare fråga, nämligen hedersproblematiken.
Som interpellanten mycket riktigt sa kommer hoten mot hbtqi-personer från flera olika håll. Vi har absolut olika former av extremister och personer som uttrycker hat på sociala medier. Vi har också reella hat, hot och trakasserier, för att inte tala om omvändelseförsök mot personer inom ramen för en hederskontext. Hbtqi-personers levnadsvillkor är inte desamma på Södermalm i Stockholm som de är i många förorter i Stockholm.
Herr talman! Jag besökte nyligen en fritidsgård i Rinkeby där man bedriver ett arbete med att stödja unga hbtqi-personer. Detta är en miljö där förutsättningarna för och möjligheterna att komma ut som hbtqi-personer för många av dessa ungdomar är helt obefintliga därför att priset för dem är så högt.
Detta är någonting som den förra regeringen pratade väldigt lite om. Och jag har inte sett någon konkret politik från den förra regeringen gällande dessa frågor. Vi kan inte tro att one size fits all. Vi måste titta på olika former av hot, hat och trakasserier samt försämringar av hbtqi-personers livsvillkor och jobba specifikt med olika problem.
Denna regering växlar upp arbetet just gällande det hedersrelaterade våldet och förtrycket som särskilt drabbar hbtqi-personer. Vi har bland annat tillsatt en ny utredning för en nationell strategi för könsrelaterat våld och hedersrelaterat våld och förtryck, där vi har gett utredaren i uppdrag att bryta ut just det hedersrelaterade våldet och förtrycket och titta på om det kan läggas som ett separat delmål för att just lyfta den särarten och se denna problematik som drabbar hbtqi-personer i en enormt stor utsträckning.
Jag kommer inte att glömma hbtqi-personerna i förorten. Jag kommer att ta till vara alla hbtqi-personers rättigheter.
Anf. 85 Daniel Vencu Velasquez Castro (S)
Herr talman! Jag tycker att det är jättebra att statsrådet Brandberg har varit i Rinkeby och träffat ungdomar, men jag behöver liksom inte göra det, för jag har själv varit den ungdomen. Jag vet exakt hur det är att bo i en förort till Stockholm och känna att man inte kan komma ut.
Jag tycker att det är ganska låg nivå att påstå att Socialdemokraterna inte har gjort tillräckligt för ungdomar i förorten. Man påstår att vi inte har öppnat till exempel fritidsgårdar som är hbtqi-certifierade. Jag var politiker i Stockholm under den förra mandatperioden och för två mandatperioder sedan. Vi gjorde väldigt mycket i Skärholmen, som jag kommer ifrån och som är en förort till Stockholm. Statsrådet Brandberg får också gärna komma och besöka mig, för jag bor kvar där.
Jag tycker att det är tråkigt att regeringen väljer att ägna sig åt att tona ned hotet som kommer från Sverigedemokraterna. Man inser inte att man håller på att backa bandet, och här försöker man skapa någon sorts konflikt mellan oss två. Jag vet att det inte finns någon konflikt mellan våra partier när det kommer till den här frågan, men det är inte mitt parti som har valt att sätta sig i knäet på Sverigedemokraterna som är ett hbtqi-fientligt parti. Liberalerna har 4,6 procent, och Sverigedemokraterna har 20 procent.
Jag tycker också att det är märkligt att Sverigedemokraterna ska involveras i vissa frågor men inte i andra. Liberaler och moderater verkar gå runt och tro att de kommer att kunna plocka russinen ur kakan, men det börjar bli väldigt uppenbart att liberaler och moderater under den här mandatperioden kommer att bli tvungna att äta hela kakan i detta regeringssamarbete.
Det är Sverigedemokraterna som spär på hotet mot hbtqi-personer. Genom varenda förhandling, vartenda möte och vartenda förslag legitimerar regeringspartierna deras hat mot hbtqi-personer. När regeringen inte vågar sätta ned foten och kalla till sig partiledaren för detta hbtqi-fientliga parti visar det svart på vitt att rättigheter för hbtqi-personer inte är lika viktiga som regeringsmakten, även om det vajas med flaggor och bjuds in till mingel.
Därför undrar jag om statsrådet Brandberg tror att samarbetet med Sverigedemokraterna kommer att lämna efter sig en bättre värld för framtidens hbtqi-personer.
Anf. 86 Statsrådet Paulina Brandberg (L)
Herr talman! Jag har aldrig försökt och kommer inte att på något sätt försöka spela ned de hot som riktas mot hbtqi-personer på sociala medier, oavsett varifrån de kommer. Jag känner mig stolt över att den här regeringen har en framåtlutad politik för hbtqi-personer, och jag känner att vi i tider av motvind har åtgärder som på riktigt gör skillnad för hbtqi-personer - åtgärder som rör såväl hat och hot på sociala medier som, inte minst, hederskontexten.
När det gäller Sverigedemokraterna är det ett parti som kallar till sig ledamöter, och detta är en fråga som Sverigedemokraterna får hantera inom sitt parti. Den här typen av uttalanden måste såklart de ta ansvar för. Det viktiga för mig i mitt arbete är att jag kan fortsätta den typ av politik som på riktigt gör skillnad i arbetet för att stärka hbtqi-personers rättigheter och möjligheter.
Avslutningsvis vill jag tacka ledamoten för engagemanget i denna fråga. Det är helt korrekt att vi delar detta engagemang och att vi delar synen att det finns ett starkt behov av lösningar. Jag fortsätter gärna att diskutera dessa frågor framöver.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.