Hiv i Sverige
Interpellation 2007/08:344 av Johansson, Ylva (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-01-30
- Anmäld
- 2008-01-31
- Besvarad
- 2008-02-15
- Sista svarsdatum
- 2008-02-20
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 30 januari
Interpellation
2007/08:344 Hiv i Sverige
av Ylva Johansson (s)
till statsrådet Maria Larsson (kd)
Antalet personer som nysmittas med hiv i Sverige började för ett antal år sedan att minska och vi har under en tid kunnat hoppas på en stabilt låg nivå. Men kunskap och beteende är färskvaror; framgångsrikt resultat av tidigare arbete överförs inte automatiskt vidare till nya grupper och nya generationer.
Nyligen publicerades aktuell och oroande statistik om nysmittade. Mest anmärkningsvärt är den markanta ökningen av nysmittade bland homo- och bisexuella män. I Skåne är ökningen 80 procent jämfört med året före!
Detta är alarmerande siffror! Trots nya och effektiva bromsmediciner finns det bakom varje siffra av nysmittade en orolig människa som tvingas leva resten av sitt liv med en dödlig smitta, som tvingas göra stora förändringar i sitt liv och leva med rädslan för ensamhet och stigmatisering – och risken att smitta någon annan.
Det är hög tid att ta ökningen av hiv-smittan på allvar. Min fråga är:
Vilka åtgärder planerar statsrådet att vidta för att stoppa ökningen av antalet personer som hiv-smittas i vårt land?
Debatt
(10 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:344
Webb-tv: Hiv i Sverige
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:65 Fredagen den 15 februariProtokoll 2007/08:65 5 § Svar på interpellationerna 2007/08:344 och 378 om hivspridning
Protokoll från debatten
Anf. 10 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Elina Linna har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att ungdomar ska bli mer medvetna om riskerna med oskyddade sexuella kontakter.
Ylva Johansson har frågat mig vilka åtgärder jag planerar att vidta för att stoppa ökningen av antalet personer som hivsmittats i vårt land.
Utvecklingen av hivinfektionen i Sverige ger anledning till oro, inte minst bland män som har sex med män och bland de unga inom denna grupp. Även klamydiainfektionerna ökar och det finns risk att hivinfektionerna kan spridas även i andra befolkningsgrupper.
En nationell strategi mot hiv/aids och vissa andra smittsamma sjukdomar beslutades av riksdagen våren 2006. Socialstyrelsen har ansvar för att samordna genomförandet av strategin. Detta är ett långsiktigt arbete. Socialstyrelsen har påbörjat detta arbete, och bland deras prioriterade områden finns en handlingsplan mot klamydia vilken inkluderar insatser för att öka kondomanvändning och motverka det ökade sexuella riskbeteendet bland unga vuxna.
Förebyggande av sexuellt överförbara sjukdomar och oönskade graviditeter måste bli än mer integrerat i det allmänna hälsofrämjande och förebyggande folkhälsoarbetet, särskilt de insatser som riktas till ungdomar. Ett sätt att stimulera till intensifierat arbete mot hiv/aids på lokal nivå är de medel som regeringen avsätter för att fördela i enlighet med en årlig överenskommelse mellan regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Vi har valt att bland annat fokusera på insatser för att minska förekomsten av oskyddat sex, och för att förebygga sexuellt överförbara sjukdomar samt oönskade graviditeter.
Precis som Ylva Johansson framhåller i sin fråga är det viktigt att det förebyggande arbetet mot hiv/aids fortsätter med oförminskad styrka och att vi även på olika sätt bidrar till ett öppet samhälle. Stigmatisering och diskriminering av hivsmittade är ett problem som regeringen ser mycket allvarligt på, och regeringen vill genom olika insatser öka kunskapen om hiv/aids i samhället och därigenom verka för minskad diskriminering och stigmatisering. I överenskommelsen med SKL framhålls också betydelsen av insatser till stöd mot diskriminering och stigmatisering.
Socialstyrelsen ska inom ramen för det pågående arbetet med en hälsofrämjande hälso- och sjukvård ta fram ett kunskapsunderlag och en vägledning för riktade insatser till ungdomar och unga vuxna inom området sexuellt överförbara sjukdomar, inklusive sex- och samlevnadsinformation, vid till exempel ungdomsmottagningar och liknande verksamheter. I uppdraget ingår även att belysa förutsättningarna för samverkan mellan skolan och hälso- och sjukvården. Uppdraget ska redovisas senast den 30 juni 2009.
Socialstyrelsen kommer inom ramen för sitt uppdrag att bland annat utveckla en handbok för att förbättra kvaliteten på arbetet på landets ungdomsmottagningar.
Inom ramen för ansvaret med att genomföra den nationella hivpolitiken har Socialstyrelsen även påbörjat arbetet med att ta fram en handlingsplan mot klamydia. Handlingsplanen omfattar insatser inom tre områden: hälso- och sjukvården, utbildningssektorn och skolan samt en kommunikationsstrategi för att nå ut till unga vuxna. Handlingsplanen kommer att ha indikatorer som möjliggör för systematisk uppföljning och utvärdering av insatserna.
Socialstyrelsen har vidare under 2007 tagit fram ett kunskapsunderlag som sammanfattar den samlade internationella forskningen om effektiva metoder i preventionsarbetet för gruppen män som har sex med män. Resultaten från denna rapport kommer att presenteras vid sju seminarier runt om i landet under 2008. Detta sker tillsammans med ytterligare en rapport som på likartat sätt sammanfattar effektiva metoder för förebyggande arbete med sexuell hälsa bland unga. Seminarierna sker i samverkan med kontaktpersoner inom landsting och storstadskommuner. Syftet är att förbättra och utveckla kvaliteten på det lokala förebyggande arbetet. I rapporten finns belägg för behovet av grupporienterade pedagogiska metoder men också behovet av att utveckla effektiviteten när det gäller hälso- och sjukvårdens rådgivning i samband med testning.
Anf. 11 Ylva Johansson (S)
Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.
År 2006 antog riksdagen på förslag från den socialdemokratiska regeringen men i brett politiskt samförstånd en nationell strategi mot hiv/aids. Målet var att halvera antalet nysmittade i vårt land på tio års sikt. Det är ett fullt realistiskt mål. Det tyckte vi då, och det tycker jag fortfarande.
Nu har vi fått siffror från 2007, och de är alarmerande, menar jag. Under ett års tid har antalet nysmittade i Sverige ökat med drygt 30 procent och i några regioner väldigt mycket mer. Nästan hela ökningen ligger hos män som har sex med män. Det är också i den gruppen som smittan sker i Sverige. Det är klart att det är svårare för oss att påverka att människor kommer till oss med eller utan hivsmitta. Men den smitta som finns i Sverige har vi alla möjligheter att påverka, och det är den som ökar.
Maria Larsson talar mycket om ungdomar, men det handlar inte om ungdomar. De nysmittade är över 30 år, så det är inte ett ungdomsproblem, utan detta innebär en ökad risk för en specifik grupp - män som har sex med män - att bli smittad med en oerhört allvarlig sjukdom.
Dessvärre är dessa siffror inte heller särskilt överraskande. När vi tidigare har sett tecken och hört andra varna för att när vi har sett annat riskbeteende och när vi har sett andra sexuellt överförbara sjukdomar öka kommer vi snart att få se det också när det gäller hiv/aids. Många som har arbetat just med män som har sex med män har vittnat om att det är en låg prioritet när det gäller att få resurser och möjligheter att arbeta riktat mot denna grupp.
Socialutskottet tog förra hösten initiativ till en offentlig hearing här i riksdagen om dessa frågor. Budskapet som kom från samtliga inbjudna var just: Äntligen någon som pratar om dessa frågor och lyfter fram dem.
Informationsinsatser måste naturligtvis förnyas. Information är en färskvara. Dessbättre behöver dagens generation inte vara med om det som vi fick vara med om: att begrava nära vänner som hade dött av aids. Men det påverkar säkert också beteendet och gör det än mer angeläget att samhället går in med olika informationsinsatser.
Fru talman! Jag tycker ändå att det är anmärkningsvärt att statsrådets svar, efter att vi har fått dessa nya siffror, innehåller väldigt mycket ord men ingenting nytt. Allt det som finns i interpellationssvaret är åtgärder som var igångsatta långt innan man fick dessa nya siffror.
Jag vill ställa en fråga till Maria Larsson: Är det inte så att vi har en sådan kraftig ökning av nysmittade som har smittats i Sverige under 2007 och som går tvärs emot det som vi var överens om 2006 var en realistisk målsättning? Föranleder inte det något initiativ från regeringens sida utöver det som man har tagit tidigare?
Min andra fråga gäller hur man prioriterar detta arbete. Den nationella strategin mot hiv/aids innehöll också förslag om, och som också har blivit verklighet, att Socialstyrelsen skulle få ett samordnande ansvar och att man skulle inrätta ett nationellt råd. Så gjordes också. Rådet inrättades sommaren 2006, och en ordförande utsågs. Något av det första som den nya borgerliga regeringen gjorde efter valet var att avskeda ordföranden. Sedan dröjde det ungefär ett halvår innan man hade hittat en ordförande till det nationella rådet mot hiv. Hon arbetade i ett knappt år innan hon blev utsedd till minister i regeringen. Nu har det nationella rådet återigen varit utan ordförande i ett halvår, och fortfarande kommer det i denna debatt inga besked om detta. Jag frågade: När får vi en ordförande för det nationella rådet?
Anf. 12 Elina Linna (V)
Fru talman! Jag tackar Maria Larsson för svaret.
Det är inte första gången som vi debatterar den här frågan här i riksdagen. I början av juni 2007 debatterade jag och Maria Larsson senast frågan, och då avslutade statsrådet debatten med ett konstaterande: "Vi får säkert skäl att återkomma till detta ämne i en eller annan form."
Nu finns det skäl. Socialstyrelsen har kommit med rapporten
Hiv och aids i Sverige. Kunskaper, attityder och beteenden hos allmänheten 1987-2007
. Allmänheten i rapporten har bestått av kvinnor och män i åldrarna 16-44 år.
Undersökningen visar att riskbeteendet i förhållande till hiv och andra sexuellt överförbara infektioner har ökat, särskilt bland unga människor, och att allmänheten inte använder kondom mer än tidigare vid riskfyllda sexuella kontakter.
Slutsatserna är att kondom används i för liten utsträckning, framför allt bland ungdomar, och att det krävs ett brett arbete för att få till stånd en ökning.
Smittskyddsinstitutet har också presenterat en preliminär redovisning av 2007 års nyregistrerade fall av hivpositiva. Man ser en stor ökning av antalet fall av smittade inom Sverige bland män som har sex med män. Ylva Johansson tog också upp det.
Om man jämför siffror från 2007 med siffror från 2006 blev 80 män i Sverige smittade 2007, och 50 blev smittade 2006.
Enstaka fall av hiv hos unga som inte tillhör riskgruppen har också upptäckts. Det är alltså enstaka fall, men jag känner ändå en stor oro för utvecklingen.
Jag menar att min fråga om statsrådet avser att vidta åtgärder för att ungdomar ska bli mer medvetna om riskerna med oskyddade sexuella kontakter är befogad.
Folkhälsoministern upprepar i sitt svar en del, eller rätt så mycket, från svaret för drygt åtta månader sedan. Jag förväntade mig faktiskt mer nyheter och mer konkreta åtgärder från statsrådets sida, men det kanske kommer nu i debatten.
I år som förra året fördelas 95 miljoner till Sveriges Kommuner och Landsting för insatser för att minska förekomsten av oskyddat sex för att förebygga klamydia och andra sexuellt överförbara sjukdomar - samma summa pengar i år som förra året. Anser statsrådet att det är rätt prioritering?
Hur blir det nästa år? Regeringen tänker inte höja statsbidragen generellt till kommuner och landsting som det ser ut i årets budget. Omfattar frysningen också pengarna till dessa så viktiga förebyggande insatser?
Det är bra att regeringen nu säger sig genom olika insatser vilja öka kunskapen om hiv/aids i samhället och därigenom verka för att minska diskriminering och stigmatisering. Det uppdraget ingår också i överenskommelsen med SKL. Bra tänkt, men frågan är: Hur ska kommuner och landsting gå till väga för att minska diskriminering och stigmatisering? Vad tänker regeringen göra? Det förekommer diskriminering och stigmatisering av personer med hivsmitta.
Anf. 13 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Jag ser anledning till stor oro. Jag upprepar det. Spridningen av smittan har ökat på ett sätt som ingen av oss som finns i talarstolarna nu hade förväntat oss. Den smitta som vi har sett bland annat bland intravenösa missbrukare i Stockholm som har smittats av en virusstam som kommit in från Finland började sannolikt redan under 2006 när målen sattes upp. Den blev inte tydlig förrän under 2007.
Ökningen bland män som har sex med män är procentuellt något lägre än den smitta jag nyss nämnde men större i absoluta tal. Den var strax under 50 personer 2006 och uppskattas till 80 personer 2007. Vi väntar på Smittskyddsinstitutets definitiva siffror som ska vara klara i slutet av februari.
Utvecklingen av hivinfektionen i Sverige ger anledning till oro. Därför är det angeläget att se till att vi gör rätt saker. En av de saker som är viktiga att göra är faktiskt att satsa på ungdomarna, även om vi kan se en klar ökning hos män som har sex med män.
Klamydiasmittan har ökat ännu mer. Vi kan se en 40-procentig ökning i preliminära siffror sedan förra året. Det är i allra högsta grad alarmerande. Får man in en hivsmittad vet vi att också en klamydiainfekterad person har lättare att bli infekterad med hiv. Detta är väldigt allvarligt och väldigt oroande. Därför är den handlingsplan mot klamydia som nu håller på att tas fram som ett samarbete mellan Socialstyrelsen och regeringen ett mycket viktigt verktyg för framtiden.
Det vi har försökt göra på ett metodiskt sätt är att säkra och se till att de pengar som vi avsätter till det preventiva arbetet används på ett rätt och riktigt sätt. Därför är det så viktigt att få fram indikatorer som gör att vi kan mäta på samma sätt i hela landet. Därför är det så viktigt att se till att vi tar till vara den internationella forskningen. Det är första gången det händer. Det har inte hänt tidigare att Socialstyrelsen har fått möjlighet att sammanställa både nationell och internationell forskning för att se vilka metoder som är effektiva i det preventiva arbetet mot olika målgrupper.
Det har gjort att vi nu har kunnat få fram två rapporter - en som är riktad till målgruppen män som har sex med män och en som är riktad till ungdomar. För båda dessa är det under det kommande året sju utbildningstillfällen som Socialstyrelsen håller i för att föra ned kunskapen till den regionala och lokala nivån. Det är där verksamheten måste fungera. Det är där forskningsresultaten måste användas i praktiken.
Det här är så oerhört centralt. Vi har vårdat överenskommelsen och förnyat avtalet med SKL varje år för att det är på det lokala och regionala planet som arbetet gör skillnad.
Metodutvecklingen är oerhört central. Trial-and-error-verksamhet kan man hålla på med ett tag, men vi måste faktiskt ta vara på och utvärdera det som görs för att sedan göra rätt saker utifrån aktuell forskning och de metoder som används och som sedan kan utvärderas. Det har varit ett grundläggande och centralt tankesätt i vårt arbete.
Jag tycker att vi har kommit väldigt långt på väg och det är många saker som ligger inom en nära framtid att hända för att mota den smitta som vi ser öka på ett oroväckande sätt.
Regeringen har inte på något sätt varit passiv - tvärtom. Jag räknade upp sex olika åtgärder i mitt svar - det går bra att läsa det igen - för sådant som faktiskt kommer att effektueras inom den närmaste framtiden.
Till detta kan nämnas att vi har ett uppdrag via SKL att upprätta regionala kunskapscentrum för att sprida information i frågan till dem som är verksamhetsansvariga på lokalt och regionalt plan.
Anf. 14 Ylva Johansson (S)
Fru talman! Maria Larsson upprepar att hon ser anledning till oro. Det gör vi ju, men den intressanta frågan är om Maria Larsson ser anledning till agerande. Det är den stora frågan. Tänker regeringen göra någonting med anledning av den mycket oroande utvecklingen?
Maria Larsson kommer tillbaka till att hänvisa till sådant som redan är gjort eller som redan är på gång. Det är ingen av oss som motsätter sig de åtgärderna, men vi tror inte att det räcker. Allt tyder på att utvecklingen går åt fel håll mycket snabbt. Den gör det väldigt specifikt i gruppen män som har sex med män som nysmittas här i Sverige.
Maria Larsson säger att det är viktigt att vi gör rätt saker. Självklart håller vi med om det. Det var en av anledningarna till att det nationella rådet bildades under Socialstyrelsen. Vi visste av erfarenhet att många goda insatser hade gjorts men att det inte fanns tillräcklig samordning. Man hade inte kunnat använda resurser som fanns på olika ställen och samordna på bästa sätt. Därför inrättades det nationella rådet. Där utses olika ledamöter som representerar de olika myndigheter och organisationer som är involverade och har kompetens på det här området. Regeringen utser
en
representant i Nationella rådet, nämligen ordföranden. Det är klart att det är en signal att Nationella rådet inte har någon ordförande och inte har haft det på ett halvår. Det tycks verkligen inte vara en prioriterad fråga hos regeringen.
När vi diskuterade varför man skulle ha det nationella rådet och hur man skulle utse olika ledamöter var just bakgrunden att de som har kompetensen och har möjlighet att agera - myndigheter och organisationer - ska vara ledamöter i rådet, men regeringen ska se till att det finns en kraftfull, erfaren och respekterad ordförande som kan få de olika krafterna att samverka och som kan medverka till rätt prioriteringar. Någon sådan ordförande finns inte. Maria Larsson undviker nu igen att svara på frågan.
Unga engagerade människor som jag har mött säger ungefär så här när det gäller hivprevention: Jo, tack. Det är jättebra att Socialstyrelsen har skrivit en rapport och det är jättebra att man har seminarier för de regionala handläggarna, men det kanske inte är de som riskerar att smittas av hiv.
Vi måste utöver detta göra riktade informationsinsatser till dem som löper risk att smittas nu. Vi har en smitta som sprids i Sverige och som sprids allt snabbare bland män som har sex med män. Det borde vara en anledning till åtgärder, inte bara till oro.
Det är klart att det är bra med rapporter och seminarier men det räcker inte. Utvecklingen går åt fel håll.
När, Maria Larsson, får det nationella rådet en kraftfull, respekterad och erfaren ordförande som kan sätta fart på det gemensamma arbetet?
Anf. 15 Elina Linna (V)
Fru talman! Jag ska fortsätta där Ylva Johansson slutade. Ewa Björling hann ju inte sitta längre än några månader. Hon tillsattes förra året och satt med på endast två sammanträden. Nationella rådet har inte hunnit arbeta.
Ingrid Burman som tillsattes av den förra regeringen hann etablera sig och man hade stora förväntningar på att det nationella rådet verkligen skulle börja samverka när det gäller hivsmittade personer och myndigheter.
Alliansregeringen avsatte den vänsterpartistiska ordföranden. Jag kan förstå att alliansregeringen inte vill ha en vänsterpartist som ordförande bland sina myndigheter. Men jag förväntar mig att regeringen ska lyckas att få en ordförande som sätter i gång med arbetet. Det behövs verkligen.
När vi talar om ungdomar har ungdomsmottagningarna och skolhälsovården en väldigt stor betydelse för att arbeta mot fördomar och negativa attityder. Jag tror att vi alla här är överens om att sex är positivt, och sexualitet är viktigt för ungdomar.
Vi ska inte skrämma ungdomar med att sex endast handlar om smitta, skuld och rädsla. Därför är det väldigt viktigt att ungdomsmottagningar och skolhälsovården fungerar så att man har de motkrafterna i ungdomarnas sökande efter sin sexuella identitet för att hitta sin roll också i sexuallivet.
De flesta av landets kommuner har ungdomsmottagningar men inte alla. Det saknas fortfarande i många kommuner, och många har otroligt begränsade öppethållandetider. Ett känt problem är att man stänger under sommarlovet. Just då flickor och pojkar har bäst tid och mest anledning att besöka mottagningen stänger landstingen och kommunerna. Är det klokt?
Det är säkert bra med en handbok för att förbättra kvaliteten på landets ungdomsmottagningar. Jag kände inte till att kvaliteten på landets ungdomsmottagningar var dålig. Det kanske folkhälsoministern känner till. Men för att verksamheterna ska höja kvaliteten måste de också få förutsättningar.
Ministern har inte svarat på min fråga om finansieringen. Det gäller de 95 miljoner som har getts till kommunerna. Kommer det också nästa år att finnas endast 95 miljoner, eller är ministern beredd att lova att SKL i överenskommelsen får mer pengar?
Det verkar som att Maria Larsson inte räknar med skolhälsovården. Statsrådet nämner inte skolhälsovården i sitt svar. Därför vill jag fråga: Ingår skolhälsovården i uppdraget som Socialstyrelsen ska redovisa senast den 30 juni 2009?
Anf. 16 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Det är väldigt många olika åtgärder som är på gång. I allt strävar vi efter att vi ska använda de budgetresurser som är avsatta på bästa och mest effektiva sätt. Till det syftar hela arbetet till att få kunskapsbaserat arbete för att verkligen se till att största möjliga effektivitet uppnås för varje skattekrona. Budgetförhandlingarna sköter vi inte här i kammaren. De ska vi återkomma till varje gång det är dags för en ny budget.
Låt mig först svara på frågan om Hivrådet. Jag beklagar att vi inte har en ny ordförande på plats. Det beror på att vi har haft lite olyckliga omständigheter vid tillsättandet av en ny ordförande. Det är anledningen till att det har dröjt. Vi har haft kandidater framme som har dragit sig tillbaka i sista stund vilket har gjort att frågan har försenats. Men jag kan garantera er att den kommer att vara löst inom en mycket nära framtid. Det är min förhoppning att det ska kunna generera ett väldigt bra och offensivt arbete och att rådet ska stå för samordnande insatser på ett effektivt och bra sätt.
Jag har några kommentarer till det Elina Linna tog upp. Ungdomsmottagningar bör finnas i varje kommun. Det är något som vi kristdemokrater har arbetat för, och vi har motionerat om det i många kommuner. Det är ingen positiv lösning, inte minst ur pojkars synvinkel, att de ligger i anslutning till en mödravårdscentral.
När jag gjorde ett studiebesök i Afrika såg jag att man ofta placerade ungdomsmottagningar i anslutning till fritidsgårdar. Det gjorde att man lätt kunde slinka in och få lite rådgivning, och både grabbar och tjejer kom i samma utsträckning. Det är ett sätt att avdramatisera det hela. Det är väldigt positivt. Det är någonting som vi får ta med oss ut när vi träffar våra kommunpolitiker, Elina Linna, Ylva Johansson och jag.
Skolhälsovården är oerhört central. Vi vet att den kan arbeta på ett effektivt sätt med dessa frågor. Det är också därför vi har gett uppdraget till Socialstyrelsen att ta initiativ att skapa regionala kunskapscentrum som bland annat ska ha till uppgift att stödja utbildning av personal i vård men också i skola. Den typen av utbildning är väldigt svår att få tillgång till i dag.
Sammanfattningsvis är det en lång rad åtgärder som nu håller på att vidtas. Socialstyrelsens sju seminarier inriktar sig just på preventiva åtgärder för män som har sex med män och ska i första hand nå handläggarna. Jag tycker att Ylva Johansson har en dålig tilltro till att det förs vidare. Det är inte så att Socialstyrelsen och handläggarna ute på länsstyrelserna är de enda avnämarna. Det är information som ska ut i verksamheten. Därtill syftar alltihop. Att tvivla på det verkar väldigt konstigt och är ett väldigt stort underkännande av den regionala nivån. Det förvånar mig att ett tidigare statsråd uttalar sig på det sättet.
Många åtgärder är på gång. Vi kan se fram emot att snart också ha en ordförande på plats i det nationella hivrådet.
Anf. 17 Ylva Johansson (S)
Fru talman! Maria Larsson väljer att medvetet feltolka mig. Jag sade mycket tydligt att det är bra att man gör rapporter, har seminarier och informerar handläggarna. Det är ett viktigt arbete, men jag tror inte att det räcker. Jag tror också att man behöver göra direkt riktade informationsinsatser. De kostar mer pengar än vad som nu finns anslaget.
Det är möjligt att det går att använda pengarna på smartare sätt. Det är nationella rådet som möjligen i så fall kan titta på det. Men med det arbete som man nu har tror jag inte att informationsinsatserna kommer att räcka. Jag tror också att man måste gå ut mer direkt.
Fru talman! Jag vill avsluta med att säga att detta med att leva med hiv påverkar hela livet, alla dimensioner av livet och resten av livet. Man är skyldig att i alla sammanhang, inte minst i intima och nära sammanhang, informera om sin smitta. Vi är alla beroende av att våra vänner som lever med hiv, kan, orkar och vill ta ansvar för sin smitta och ha ett ansvarsfullt beteende. Det gör de.
Men jag tror också att vi från samhällets sida kan ge dem bättre stöd i detta. De behöver bättre stöd för att ta ansvar för sin smitta och bättre stöd för att kunna ha ett rikt och bra liv inklusive ett rikt och bra sexualliv också med sin hivsmitta. Vi har mycket att vinna på riktade insatser till gruppen män som har sex med män men också till dem som i dag lever med sin hivsmitta.
Fru talman! Avslutningsvis tycks olyckliga omständigheter vid utnämningar vara en följetong för regeringen. Men jag väljer ändå att tolka det positivt. Jag är väldigt glad att vi snart kommer att ha en ordförande i det nationella rådet. Han eller hon kommer att ha en viktig uppgift framför sig.
Anf. 18 Elina Linna (V)
Fru talman! Vi har fått svar när det gäller det så kallade hivrådet. Men på min fråga om pengar fick jag endast svaret att vi inte förhandlar här. Jag förutsätter att om statsrådet tänker prioritera insatser måste man också ha i tankarna prioritering av finansiering när man ålägger landets kommuner och landsting nya uppdrag.
Det finns goda exempel när det gäller klamydia. Redan 2006 startade först Västra Götaland, och sedan kom två landsting till, med att erbjuda möjlighet att beställa klamydiatest på nätet. Man kan fylla i blanketten och även få resultatet på nätet. Det är en otroligt bra verksamhet, och den underlättar för ungdomar när det gäller att komma i kontakt med testningen fort och smidigt. Men det är endast tre landsting som har detta. Tänker regeringen hjälpa fler landsting att starta en liknande verksamhet?
Jag vill kommentera det som Maria Larsson berättar om sina resor i Afrika. Jag har besökt ungdomsmottagningar i Sverige som ligger i ungdomars hus och som ligger nära skolor. Jag har faktiskt inte besökt en enda mottagning som ligger i anslutning till mödravårdscentralen. Så var det längre tillbaka. Utan att känna till förhållandena exakt tror jag att de flesta ungdomsmottagningar är mycket noga med att finnas där ungdomarna finns.
Anf. 19 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Jag skulle vilja tacka mina kombattanter för debatten. Jag tycker att det här är en fråga som förtjänar att diskuteras. Ju mer offentlighet vi kan ge den tillsammans, desto bättre är det. Det har varit ganska tyst om hivfrågan länge i medierna. Att vi diskuterar saken och debatterar frågan här i Sveriges riksdag har betydelse också för att skapa ett ökat opinionsbildande tryck.
Det är också en hjälp för att minska stigmatiseringen och diskrimineringen att vi talar om att hivsmittan finns och att vem som helst kan bli drabbad. Socialstyrelsen skriver i sin rapport att det aldrig tidigare har varit så troligt som i dag att möta en person med hivsmitta.
Jag åt den här veckan lunch med Johanna. Hon är 23 år nu. Hon fick besked om sin hivsmitta när hon var 20. Hon betonade mycket att vem som helst kan bli drabbad och att det är viktigt att vi kommunicerar det budskapet. Det kan man göra med kampanjer. Det är det enda förslag som jag har hört från er här i dag förutom mer budgetmedel, som jag inte heller har sett till i era budgetar. Jag trodde kanske att ni hade fler förslag i bagaget, men det verkar vara lite tomt.
Kampanjinsatser är sådant som pågår hela tiden. Alla SF-biografer här i Stockholm har till exempel kört en reklamkampanj för säkert sex. Den pågick under tolv veckor och fick ett positivt mottagande. Det pågår också en del andra kampanjer just nu med statliga pengar.
Det gäller hela tiden att utvärdera vad som har hög effektivitet och bevisad framgång. Alla kampanjer har inte det - det måste vi också se. Det är därför vi är så noga med att se vad som är framgångsrikt. Vi måste ha evidens för det som vi sätter in som åtgärder för att pengarna ska användas på bästa sätt.
Detta är ett arbete som vi kommer att fortsätta med. Vi kommer att göra hivarbetet evidensbaserat så långt det bara går. Då kan vi nå framgång, och om vi kan ge ut den kunskapen på det lokala och regionala planet kan vi också stärka skyddet och effektiviteten i det preventiva arbetet.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.