Högskolebehörighet från gymnasiets yrkesprogram
Interpellation 2011/12:96 av Pertoft, Mats (MP)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2011-11-08
- Anmäld
- 2011-11-08
- Besvarad
- 2011-11-18
- Sista svarsdatum
- 2011-11-22
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 8 november
Interpellation
2011/12:96 Högskolebehörighet från gymnasiets yrkesprogram
av Mats Pertoft (MP)
till utbildningsminister Jan Björklund (FP)
Den nya gymnasieskolan är sjösatt och i drift. Ett av målen har varit att skapa en tydlig vattendelare mellan studieförberedande program och yrkesprogram samt att elever som inte tänkt plugga på högskolan vidare ska få mindre teoretiska ämnen.
Nu ser vi de första resultaten, och det blir allt tydligare att regeringen tänkt fel i sin gymnasiekonstruktion. För att skapa en bred möjlighet till framtida yrkesval, såväl för fortsatta studier som till praktiska yrken, väljer eleverna i mycket större utsträckning än tidigare studieförberedande program och ratar yrkesprogrammen.
För att möta elevernas önskemål erbjuder allt fler gymnasieskolor högskolekompletterande kurser i direkt anslutning till yrkesprogrammen. Detta är naturligtvis lovvärt och bra, eftersom det är det som våra kloka elever vill ha: en bred gymnasiekompetens som skapar möjligheter att välja såväl praktiska som teoretiska yrken efter gymnasiet.
Detta stämmer även väl med utvecklingen under de senare åren då en allt högre andel av eleverna i den gamla gymnasieskolans yrkesförberedande program nådde högskolebehörighet, nästan lika många som på de studieförberedande programmen. Detta är något regeringen medvetet valde att helt och hållet förbise vid konstruktionen av den nya gymnasieskolan.
Utvecklingen i dag stämmer föga med regeringens målsättning med den nya gymnasieskolan, eftersom denna utveckling leder till att eleverna på yrkesprogrammen tvingas läsa fler timmar totalt än eleverna på de studieförberedande programmen. De måste nu läsa in såväl yrkesprogrammet samt komplettera med det studieförberedande paketet. Detta leder även till att de inte har någon som helst möjlighet att till exempel få plats med egna individuella val i sitt studieprogram, något som ofta är av stor betydelse för att orka med en krävande gymnasieskola.
Det är tydligt att regeringens nya gymnasieskola har misslyckats. Tanken på ett yrkesprogram som inte leder till högskolebehörighet platsar inte i en modern skola.
Min fråga till utbildningsministern är följande:
Hur avser ministern att verka för att anpassa den nya gymnasieskolan till elevernas tydliga önskan att läsa in högskolebehörighet på yrkesprogrammen?
Debatt
(8 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2011/12:96
Webb-tv: Högskolebehörighet från gymnasiets yrkesprogram
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2011/12:33 Fredagen den 18 novemberProtokoll 2011/12:33 9 § Svar på interpellation 2011/12:96 om högskolebehörighet från gymnasiets yrkesprogram
Protokoll från debatten
Anf. 35 Utbildningsminister Jan Björklund (FP)
Fru talman! Detta är den femte interpellationsdebatten på i stort sett samma tema. Jag tar den gärna. Det är en viktig debatt.
Mats Pertoft har frågat mig hur jag avser att verka för att anpassa den nya gymnasieskolan till elevers önskan att läsa in högskolebehörighet på yrkesprogrammen.
Varje ung människa behöver en gymnasieutbildning som grund för sitt framtida liv och lärande. Visserligen är gymnasieskolan en frivillig skolform, men i realiteten är den en förutsättning för att ungdomar ska kunna etablera sig på arbetsmarknaden respektive kvalificera sig för fortsatta studier. Fler ungdomar måste slutföra en gymnasieutbildning med godkända resultat och detta är också ett av de viktigaste syftena med gymnasiereformen. Det är inte godtagbart att endast sju av tio elever på gymnasieskolans nationella program har slutfört sin utbildning och uppnått grundläggande högskolebehörighet efter tre år.
En stor andel av de elever som inte lyckas fullfölja en gymnasieutbildning går antingen på yrkesinriktade eller individuella program. Ungdomar är olika och har olika sätt att lära. Därför måste det finnas utbildningsvägar som passar elever med olika fallenhet, intressen och förutsättningar. Alla vill inte och kan inte bli akademiker, och det är heller inte önskvärt för samhället. De senaste 20 åren har kvalitetsmåttet för en yrkesutbildning varit att en elev fått slutbetyg och uppfyllt kraven för grundläggande behörighet till högskolan. Att eleven uppfyllt de krav som ställs i arbetslivet har däremot varit mindre viktigt. Många elever på yrkesprogram som inte nått målet att få ett slutbetyg har fallit på att utbildningarna varit alltför teoretiserade. Därför inför vi nu yrkesprogram där mer tid ska ägnas åt yrkesutbildning och där branscherna får ett större inflytande över utbildningarna. Lärlingsutbildningen blir ett alternativt sätt att nå målen.
Mats Pertoft tycks anse att det faktum att många skolor i dag erbjuder högskolekompletterande kurser på yrkesprogram är ett misslyckande för den nya gymnasieskolan. Men detta är ju tvärtom något som regeringen eftersträvar och tycker är bra. De ungdomar som är motiverade för det ska ha möjlighet att under sin gymnasietid läsa de kurser som krävs för grundläggande behörighet antingen som individuellt val eller som utökat program. I gymnasieförordningen har införts en rätt för eleverna att göra detta, och skolorna är därmed skyldiga att erbjuda alla elever dessa kurser. En elev med yrkesexamen som inte satsat på detta under gymnasietiden har genom bestämmelser i skollagen fått rätt att komplettera till grundläggande behörighet inom den gymnasiala vuxenutbildningen senare i livet.
Det är sannolikt att det även i framtiden kommer att vara en hög övergång till utbildningar i högskolan från vissa yrkesprogram. Regeringen har därför sett det som viktigt att ge elever som har detta mål förutsättningar för att läsa in kurser som krävs för särskild behörighet på yrkesprogrammen. Skolverket meddelar föreskrifter om vad som får erbjudas som programfördjupning på varje program. I uppdraget till Skolverket om att förbereda reformen uttryckte vi att kurser som är av betydelse för fortsatta studier inom närliggande områden ska ingå i utbudet. Vidare gavs som förutsättning att de karaktärsämnen som erbjuds för yrkesprogram bör svara mot krav som arbetslivet och branscherna ställer. Det ska vidare framgå hur olika kurser i utbudet kan kombineras till tydliga yrkesutgångar på ett yrkesprogram. På vissa yrkesprogram ska det finnas utgångar med högskolebehörighet där eleverna har fått möjlighet att som programfördjupning läsa kurser som krävs för särskild behörighet till högre utbildning inom yrkesområdet.
Regeringen har enligt mitt synsätt gjort det möjligt för fler ungdomar att välja en utbildningsväg som passar dem och som inte tvingar in alla i samma fåra. Att välja en yrkesutbildning av god kvalitet som leder till yrkeskicklighet är ett bra val i sig, samtidigt som det fortfarande ska vara fullt möjligt för de yrkeselever som så vill att gå vidare till högskolan.
Anf. 36 Mats Pertoft (MP)
Fru talman! Jag vill tacka ministern för svaret. Jag tycker emellertid att det är lite pinsamt. På samma sätt som ministern ofta hänvisar till gammal socialdemokratisk politik - han har gjort det ett flertal gånger här i kammaren i dag - är det pinsamt att man inte kan medge den problematik som verkligheten visar. Då är det kanske dags att inse att ens tid är förbi.
Det vi ser nu och som är problemet är att det på gymnasieskolan pågår en flykt från yrkesprogrammen till de studieförberedande programmen. Det är detta som jag påpekade så många gånger redan under förra mandatperioden, då vi tog beslut om den nya gymnasieskolan, nämligen att Alliansens och Jan Björklunds skolpolitik i hög grad bygger på myter.
Jag noterar att man i svaret säger - det var fint och bra skrivet, förutom att det var vissa ord som man hade glömt bort i den skrivna texten, vilket ministern också upptäckte - att det var en så stor andel elever som misslyckades. Ja, det var det, men den andelen kom både från yrkesinriktade program och från det individuella programmet. Det man har ändrat på är yrkesprogrammen, men man har inte gjort särskilt mycket på det individuella programmet. Tittar man bara på yrkesprogrammen i den gamla gymnasieskolan ser man att det var nästan lika många där som lyckades uppnå högskolebehörighet som på de studieförberedande programmen.
Sedan finns en annan myt. Det är att arbetsgivarna inte skulle vilja ha högskolebehörighet. Jag har aldrig påstått att alla vill bli akademiker. Men jag har påstått att arbetsgivarna i allt större andel i vårt yrkesliv efterfrågar högskolebehörighet som en kunskapsnivå hos eleverna.
Allt detta gör att yrkeseleverna i dag flyr yrkesprogrammen och väljer högskoleförberedande program. Därmed visar de att Jan Björklunds politik för gymnasieskolan har totalt kapsejsat. Problemet är bara att nu måste i stället gymnasieskolorna rätta upp det. De elever på yrkesprogrammen som vill nå högskolebehörighet måste plugga ännu mer teori och ännu mer timmar än de som går de högskoleförberedande programmen.
Allt detta leder till att jag efterlyser att utbildningsministern korrigerar och ser till att gymnasieskolan anpassas till den verklighet vi lever i och inte till en gammal mytomspunnen bild som utbildningsministern har av den.
Anf. 37 Utbildningsminister Jan Björklund (FP)
Fru talman! Jag tror att Mats Pertoft försöker att göra en analys alldeles för tidigt. Visserligen lämnar ungefär en tredjedel av varje årskull gymnasieskolan i förtid eller i slutet utan att ha nått målet. Det är en stor utslagning. Men det är inte så att dessa ungdomar är utslagna när de börjar gymnasiet.
När de söker in på gymnasiet har alla höga ambitioner. Det vad som också har skett i år och som Mats Pertoft refererar till. Vi ska se om tre år vad som har hänt. Det kan hända att det är ett fullständigt undantag med årets årskull. Men erfarenheten är att elever efterhand när de går in i väggen ändrar sin ambitionsnivå. Till sist hoppar de av om det inte finns ytterligare något att välja.
Hittills har det hanterats genom att man har reducerat program, tagit bort vissa kurser och så vidare, och många har hoppat av. Du har helt rätt, Mats Pertoft. I första ansökningsomgången har det blivit så att de studieförberedande programmen har fått fler ansökningar. I några fall är det otroligt glädjande.
Det är inte något problem att vårt gymnasieingenjörsprogram ser ut att bli en stor succé. Industrin är inte missnöjd, utan den jublar. Naturvetenskapligt program har ökat för första gången på mycket länge. Det är fantastiskt bra efter de kampanjer och reformer som har gjorts under ett antal år. Men sammantaget är det riktigt.
Det är inget problem om de som verkligen är bestämda att gå på högskolan efteråt nu väljer högskoleförberedande program i stället för yrkesprogram. Det är ju bra. De kommer bättre förberedda för högskolestudier.
Jag tror att vi ska vara ödmjuka, Mats Pertoft, och inse att ett antal av de elever som har gått in i gymnasiet i år, precis som alla år tidigare, efterhand under gymnasiet kommer att få problem med studierna. De kommer då att behöva andra möjligheter.
Det kan vara att de väljer att gå över till ett yrkesprogram. Från början valde de högskolebehörighet. I yrkesprogrammet väljer de bort det. De kan välja att gå över till en lärlingsutbildning.
Man måste förstå hur gymnasiet fungerar och hur 16-, 17-, 18- och 19-åringar fungerar för att inse att det är för tidigt att dra den typen av långtgående slutsatser som när Mats Pertoft tyckte att min tid var förbi, eller var det var. Det är en lite för tidig slutsats, Mats Pertoft.
Men det kan vara så att Mats Pertoft får rätt om några år och att vi behöver göra ytterligare åtgärder. Min åtgärd kommer inte att vara att tvinga alla att bli akademiker. Det kan behövas ytterligare insatser för att det inte räcker till. Det är möjligt att det är så. Men färdriktningen bör vara åt detta håll.
Ungdomar är inte likadana. Ibland brukar ni miljöpartister säga att ni är liberala. Men här är ni så otroligt socialistiskt fyrkantiga. Alla ska stöpas i samma form. Alla ska bli likadana. Alla ska bli akademiker. Om de inte ska bli akademiker ska de bli behöriga att bli akademiker, annars ska de vara underkända.
Det är tiotusentals ungdomar som har sökt yrkesprogrammen. Det är sannolikt ett antal procent färre än tidigare. Men det är fortfarande en mycket stor andel som söker yrkesprogram. De gör det för att de vill ha yrkesprogrammen.
Av dem är det en del som nu i början söker högskolebehörighet. Vi får se hur många som fullföljer det. Men det finns nu större möjligheter för ungdomar att gå kvar i gymnasiet och gå ut. Där tror jag att poängen är.
Det är alldeles för tidigt att döma den första intagningen det första året på den nya gymnasieskolan och att av det dra slutsatser att det blir färre som tar yrkesexamen om några år eller en lägre andel. Det är en alldeles för tidig slutsats.
Jag skulle vara lite mer försiktig och inte vara så kategorisk och döma ut att utbildningspolitikens och ministerns tid är förbi.
Anf. 38 Mats Pertoft (MP)
Fru talman! Jag gillar yrkesprogrammen och hantverkare. Jag tycker inte att vi ska väga dem lättare än de studieförberedande programmen. Det är vad utbildningsministern alltid säger. Men här vänder han plötsligt och lyfter upp de studieförberedande programmen.
Jag tycker att det är synd att en liberal utbildningsminister stänger möjligheterna för eleverna. Det är vad det är. Med inget ord berör utbildningsministern det faktum att arbetsgivarna efterfrågar högskolebehörighet. Det gör de inte för att eleverna ska läsa på högskolan utan för att det är en viss kunskapsnivå. Vi skulle kunna kalla det studentexamen eller någonting sådant. Det är en kunskapsnivå. Den efterfrågas i dag. Det är vad regeringen envist vägrar att se.
Det sägs att en tredjedel inte slutför gymnasiet med godkända betyg och så vidare. Ja, det stämmer. Men då räknar man in det individuella programmet. Ungefär 80 procent i den gamla gymnasieskolan i såväl de studieförberedande som de yrkesförberedande programmen, ungefär lika många, slutförde gymnasiet och nådde högskolebehörighet.
Det är vad siffrorna klart säger. Det var till och med en ökande andel de sista åren. När man talar om en hel tredjedel räknar man in hela det individuella programmet. De kommer även i framtiden tyvärr inte att nå det. Jag hoppas att så många som möjligt når det. Det är myten.
Det handlar om: Hur gör vi en bra yrkesutbildning? Vi behöver hantverkare i Sverige även i framtiden. Alla kan inte bli ingenjörer. Alla kan inte bli professorer. Alla kan inte läsa på högskolan. Det är precis det som utbildningsministern alltid säger.
Nu ser vi en klar tendens att allt fler väljer högskoleförberedande program eftersom de ser att deras framtidsmöjligheter stängs när de går yrkesprogrammen. Det är det svåra med den nya gymnasieskolan.
Den har många fördelar och många bra sidor med praktik och alla möjliga bitar som vi från Miljöpartiet gillar. Men just detta att stänga dörrarna på ett sätt som jag tycker är ovärdigt en liberal syn har utbildningsministern genomfört. Det förvarar han nu. Men han går inte in på mina argument. Han säger ingenting om arbetsgivarnas krav och att ungdomarna väljer för att skapa möjligheter i en framtid.
Det är där jag vill att utbildningsministern reagerar och nu medan tid ännu är skapar de möjligheterna för våra elever.
Anf. 39 Utbildningsminister Jan Björklund (FP)
Fru talman! Mats Pertoft verkar otroligt trött på att jag tar upp den där tredjedelen av ungdomarna. Jag kan förstå det. Det är naturligtvis en svaghet. Men man kan inte tänka bort att det är en tredjedel av varje årskull som misslyckas.
Sverige har högre ungdomsarbetslöshet än jämförbara länder i Europa på grund av att vi har den gymnasieskola som Mats Pertoft har velat ha. Det är därför vi har det. Det kan man inte tänka bort. De slås ut.
Pertoft säger att jag stänger möjligheter. Det är för denna tredjedel som möjligheterna stängs. Det är 30 000-40 000 ungdomar varje år. Det är de som blir de ungdomsarbetslösa, Mats Pertoft. Fortsätt som hittills är Pertofts lösning. Ändra inget, eller ändra vår reform tillbaka till det som skapade problem. Det är Pertofts lösning.
Nu har det under 20 år varit så att ett antal av dem som vill gå in i högskolan väljer ett yrkesprogram. Det kan finnas många skäl till det. De teoretiska kraven har hela tiden varit något lättare på yrkesprogrammen. Om det är så att de som tänker sig att gå in på högskolan nu väljer studieförberedande program i stället, vad är i så fall problemet? De blir ju bättre förberedda för högskolestudier. Det är inget problem.
Att teknikprogrammet nu ökar lavinartat med nya gymnasieingenjörsexamen är helt fantastiskt. Vi har längtat efter det. De rödgröna misslyckades. Ny lyckas vi med att göra detta.
Det är fantastiskt. Naturvetenskapsprogrammet ökar också. Men jag är ödmjuk nog att säga: Vi får se hur många som fullföljer alla dessa teoretiska program. Det är fantastiskt om alla gör det, men erfarenheten är att ett antal går in i väggen under tiden. I stället för att hoppa av väljer man då något program där det är lite lägre teoretiska krav. Och till sist finns det lärlingsutbildningar. Hittills har lösningen varit att hoppa av, men nu finns det varianter att välja mellan. Målet är att fler ska gå färdigt.
Jag är ödmjuk nog att säga: Jag vet inte om vi har hittat den exakta avvägningen mellan teoretiska studier, yrkesinriktning, kravnivåer och annat, för det finns en lång rad variabler som naturligtvis kan varieras upp och ned. Men en sak är jag säker på, nämligen att det är rätt riktning jämfört med den gymnasieskola som Mats Pertoft vill ha, för den leder till en massiv utslagning och har gjort det i 20 år, så att Sverige har högre ungdomsarbetslöshet än alla jämförbara länder.
Anf. 40 Mats Pertoft (MP)
Fru talman! Det är bra att utbildningsministern har börjat intressera sig för ungdomsarbetslösheten. Däremot är jag lite förvånad över slutsatsen att den höga ungdomsarbetslösheten, som är ett gissel i Sverige och som har varit det länge under många regeringar, skulle bero på det sätt som den svenska skolan är konstruerad på. Den slutsatsen har jag faktiskt inte hört tidigare. Jag är nyfiken. Jag skulle gärna höra om lite forskningsunderlag kring den frågan.
De analyser som jag har läst från olika forskare har snarare handlat om bristen i stöd när det gäller att skaffa ingångar för ungdomar på arbetsmarknaden. Ministern har ju regeringskolleger som pratar om arbetslivstrygghet och för höga gränser där och så vidare.
Däremot vet jag att andra länder som kanske har lägre ungdomsarbetslöshet - Tyskland, Danmark och så vidare - i sin forskning säger att det inte nödvändigtvis beror på utbildningssystemet. Snarare handlar det om hur man skapar möjligheter och stöd för ungdomar att komma in i arbetslivet. Det är det som är det viktiga. Hur får vi in ungdomar på arbetsmarknaden på ett bra sätt? Det handlar inte om att bara rakt av subventionera alla ungdomsarbetsplatser som regeringen gör. Man slänger ut pengar genom fönstret på ett otroligt slösaktigt sätt.
Jag skulle vilja veta: Vad har ministern för stöd för att påstå att det är skolans fel att ungdomar inte får jobb? Man går i skolan och får därför inte jobb - är det så han menar?
Anf. 41 Margareta Cederfelt (M)
Fru talman! Jag har lyssnat på debatten, och jag vill lyfta upp två perspektiv.
Det har talats mycket om: Var finns omtanken om de ungdomar som inte får högskolebehörighet? Jag skulle vilja säga, precis som utbildningsministern säger: Var finns omtanken om de ungdomar som inte går igenom gymnasieskolan, som står helt utanför alla möjligheter?
Hantverkare har nämnts här. Jag återgår till vårdsektorn. Vi vet alla att det finns många ungdomar, speciellt flickor, som vill arbeta inom vård och omsorg och som inte klarar av utbildningen, som står helt utanför denna. De söker sig till hemtjänst och till äldreomsorg och arbetar där utan att ha gått ut gymnasieskolan och utan att ha någon som helst kunskap. Vad blir det för vård av detta? Vad har de personerna för möjlighet att fortsätta att utbilda sig och att erbjuda en god vård?
Vi kan då gå vidare i den delen och tala om vad arbetsgivaren kräver. Arbetsgivaren, om vi nu håller oss till vård och omsorg, efterfrågar inom hemtjänst och inom åldringsvård personer som är utbildade inom omvårdnadsprogrammet. Men det har varit brist på sådana personer, för det finns ingen som har sökt dit. Men det finns en strålande arbetsmarknad. Därför välkomnar jag det utbildningsprogram och den utbildningspolitik som Alliansen nu har drivit igenom. Det finns nämligen vinnare: de personer som inte har gått igenom gymnasieskolan. Det finns andra vinnare: patienterna, de äldre, som kommer att få kompetent och utbildad personal som kan hjälpa till.
Jag vill föra in den här dimensionen. Det handlar inte endast om hantverkare. Det handlar också om den människovårdande sidan.
Anf. 42 Utbildningsminister Jan Björklund (FP)
Fru talman! Mats Pertoft ställde en avgörande fråga. Svaret på den är också avgörande för vilken väg man väljer. Han undrade om det finns något stöd för tanken att vår gymnasieskola är mer anpassad till arbetsmarknaden eller att ungdomsarbetslösheten skulle bero på vilken skolpolitik man för.
Det finns ett massivt forskningsstöd för detta. Det är tre orsaker till den höga svenska ungdomsarbetslösheten. Den första är gymnasieskolans utformning. Den andra är de höga svenska ingångslönerna för riktigt unga personer. Den tredje är arbetsrätten.
Lönerna och arbetsrätten får vi debattera en annan gång. Nu tar vi gymnasiet. Jämför då med Danmark och Tyskland! Om man ska bli bilmekaniker i Tyskland eller Danmark blir man lärling på en bilverkstad. Sedan går man någon dag i veckan i skolan och läser modersmålet och matte och sådant. Många fler fullföljer utbildningen som lärling. Och efteråt får man i mycket hög utsträckning jobb i den bilverkstad där man varit lärling.
I Sverige bygger vi upp en kopia av bilverkstaden i skolan, och vi sätter in lärare där som själva inte jobbar på bilverkstad, inte direkt just nu i varje fall. Och så kräver vi att eleverna ska läsa in en akademisk behörighet. Det är skillnad i hur man lägger upp yrkesutbildning i de här länderna.
Problemet är att kvaliteten på yrkesutbildningen blir något lägre i Sverige. Den är nämligen inte lika uppdaterad som de utbildningar som är på en riktig bilverkstad. Men framför allt väljer många ungdomar detta för att de inte orkar och vill läsa in en akademisk behörighet. En del vill det, men andra vill det inte.
De som hoppar av och går ut och söker ett jobb på en bilverkstad får inget jobb, för de har inget slutbetyg att visa upp.
Detta är en mycket stor orsak till den svenska ungdomsarbetslösheten. Om Mats Pertoft inte vet det är det bekymmersamt. Mats Pertoft är ändå en av riksdagens viktigaste utbildningspolitiker. Detta är helt centralt. Avsaknaden av lärlingssystem i Sverige är en bidragande orsak till Sveriges ungdomsarbetslöshet. Det är en viktig anledning till att lägga om gymnasiepolitiken. Det är helt centralt.
Vi måste uppvärdera yrkesutbildningar. Allt kan inte handla om akademisk behörighet.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.