Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Höjt mål för virkesproduktionen

Interpellation 2005/06:396 av Johansson, Bengt-Anders (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2006-05-10
Anmäld
2006-05-10
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2006-05-18
Sista svarsdatum
2006-05-31
Besvarad
2006-06-07

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 10 maj

Interpellation 2005/06:396 av Bengt-Anders Johansson (m) till statsrådet Ulrica Messing (s)

Höjt mål för virkesproduktionen

Skogen har varit en av de viktigaste förutsättningarna för svenskt välstånd @ först som produktionsmedel vid järnframställningen i främst Bergslagen, sedan som råvara för sågverk och massabruk. För Sveriges ekonomi spelar skogen alltjämt en stor roll. Nettoexportvärdet är störst bland samtliga produktionsgrenar. Regionalekonomiskt är skogen i många delar av landet helt dominerande.

Under förra seklet ökade produktionen av skog kraftigt. Aktiva åtgärder för att beskoga tidigare improduktiv mark som de småländska och halländska ljunghedarna vidtogs i början av seklet. Tillväxten har också ökat tack vare en framsynt skogsvårdslag där återplanteringsskyldigheten har betytt mest. Ökad dikning och gödsling också av skog medförde även det ökad produktion. Nedfall av kväve och svavel över främst södra och västra Sverige gav positiv tillväxt, men också negativ påverkan genom ökad försurning. Det tar lång tid för ett träd att bli avverkningsmoget. Först nu har vi full nytta av dessa åtgärder.

Genom förbättrade skogsvårds- och skötselåtgärder kan vi öka tillväxten ytterligare, och jag anser att detta bör vara en prioriterad åtgärd för en kommande regering. Den årliga tillväxten i de svenska skogarna bör öka med 40 %. Detta faller ut som ökad potentiell avverkning och råvarutillgång framöver.

Åtgärder som vidtas nu kommer att kunna öka avverkningar först på ca 50 års sikt. Grunden läggs därmed för en livskraftig svensk skogsindustri också framöver. Redan i dag konkurrerar snabbväxande trädslag från andra länder framgångsrikt med den svenska skogen. Utan ökad tillväxt riskerar Sverige att hamna alltmer i bakvatten.

För att kunna nå detta höjda tillväxtmål ska det till exempel vara tillåtet att gödsla skogsmark. Rådgivningen bör prioritera detta särskilt på marker där skogen drar störst nytta av ökat näringsupptag. Det kan röra sig om såväl fosfor- och kaligödsling på kväverik mark som vitalitetsgödsling med kväve. Mer självklart är att givor och spridningstidpunkter ska anpassas så att näringsämnena tas upp i träden och inte kommer ned i vattnet.

Det ska också vara självklart att restaurera nuvarande diken och möjligt att dika inom redan dikade områden. Därtill bör det övervägas om inte skyddsdikning i samband med nyanläggning av skog bör kunna tillåtas efter anmälan.

Markägare bör fritt få välja trädslag och provenienser vid nyanläggning av skog. Det är ägaren som står för risken om anläggningen misslyckas. Därför bör inte staten mer än undantagsvis ha synpunkter på detta.

Det kan med fördel övervägas att plantera skog på betesmark som inte används eller används extensivt. Detsamma gäller för åkermark som nu ligger i så kallad grön träda. Skogsproduktion måste vara en bättre användning av marken än att inte odla något alls. Reglerna för EU:s arealbidrag måste därför ändras. Alternativt bör Sverige överväga att se till att skogsplantering inte är alltför ekonomiskt ofördelaktigt på kort sikt.

Kantzoner, impediment, vägkanter utmed skogsbilvägar och kraftledningsgator tar en inte oväsentlig areal i anspråk. Även dessa bör utnyttjas för skogsproduktion. Slutprodukten blir inte alltid densamma. I till exempel kraftledningsgator kan inte träden vara alltför höga. Dessa marker som i dag är av marginell betydelse kan också få stor betydelse för att förse viltet med lättillgänglig föda. Vilttrycket på mer produktiv skogsmark kan på så sätt minskas.

Tillsammans leder detta till ökad biomasseproduktion. Vilka skogsvårdsåtgärder som ger bäst avkastning bör skogsägaren själv få avgöra. Erfarenheterna av den nya skogsvårdslagen visar att sannolikheten för att det röjs och gallras mindre än i dag blir stor. Med den ökade efterfrågan på energi bör nackdelarna med detta minska allt efterhand.

Slutligen går det inte att bortse från att produktion av vilt är en del av avkastningen från skogsmarken. Balansen mellan viltproduktion och skogsproduktion är i första hand en fråga för markägaren. Detta regleras genom hur stor del av viltstammen som beskattas. En ökad produktion av kvalitetsvirke kan komma att kräva att nyetableringar i högre grad än i dag hägnas in.

Mot denna bakgrund vill jag ställa följande frågor till infrastrukturministern:

1.   Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att klargöra regeringens inställning till att ställa sig bakom ett höjt tillväxtmål med 40 % för den svenska virkesproduktionen?

2.   Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att stegvis nå detta höjda tillväxtmål för den svenska virkesproduktionen?

3.   Är statsrådet beredd att uppdra till Skogsstyrelsen att ta fram ett åtgärdsförslag som kan ge skogsägarna möjlighet att öka tillväxten i enlighet med interpellationens intentioner?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2005/06:396, Höjt mål för virkesproduktionen

Interpellationsdebatt 2005/06:396

Webb-tv: Höjt mål för virkesproduktionen

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Ulrica Messing (S)
Anf. 74 Ulrica Messing (S)
Fru talman! Bengt-Anders Johansson har frågat hur jag och regeringen ställer oss till att skapa specifikt tillväxtmål som innebär en 40-procentig ökning av den svenska virkesproduktionen. Jag är överens med Bengt-Anders Johansson om att skogen har varit en av de viktigaste förutsättningarna för svenskt välstånd och att skogen alltjämt är av stor betydelse för Sveriges ekonomi, både för virkes- och för energiproduktion. Regeringen har tillsammans med företrädare för näringslivet tagit fram ett långsiktigt strategiprogram med skogs- och träindustrin. Programmet pekar till exempel på möjligheterna till ökad skoglig tillväxt. Regeringen är medveten om att Sverige kan producera volymmässigt betydligt mer per arealenhet än vad vi gör i dag, men det kräver bland annat att skogsägarna vill och bedömer det som ekonomiskt intressant. Vi har samtidigt ett jämställt miljömål i skogspolitiken, och vi ställer generellt höga krav på skogsägarna att producera skogsråvara på ett sådant sätt att miljö- och kulturmiljövärden värnas. De flesta skogsägare väljer i dag att investera i en kombination av hög volymmässig virkesproduktion och mer specifika kvalitetssortiment, beroende på sina individuella förutsättningar. Jag tycker också att det finns ett värde i att skogsägarna kan ta beslut om att satsa på värdefulla virkessortiment, trots att de ibland innebär lägre volymproduktion än andra alternativ. Den översyn av gällande skogspolitik som nu pågår, och där Bengt-Anders Johansson sitter med i den parlamentariska referensgruppen, inkluderar att belysa virkesförsörjningsfrågorna och det svenska skogsbrukets utvecklingsmöjligheter på en internationell marknad. Jag och regeringen avvaktar Skogsutredningens analys av nuvarande skogspolitik och de förslag som utredaren lägger fram senare i höst. I övrigt stöder vi den utveckling som sker när det gäller att effektivare nå de mål vi redan har satt upp och som riksdagen fattat beslut om, och det kan i det sammanhanget givetvis bli aktuellt med uppdrag till bland annat Skogsstyrelsen för att se hur vi kan öka tillväxten utan att äventyra miljömålen.
Bengt-Anders Johansson (M)
Anf. 75 Bengt-Anders Johansson (M)
Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Det här är statsrådets sjätte interpellation på rad. Skärpan tycks finnas kvar, vilket gläder mig. Svaret från statsrådet är dock något svävande, tycker jag. Anledningen till att jag drar den slutsatsen är att statsrådet i sitt svar säger: "Jag är överens med Bengt-Anders Johansson om att skogen har varit en av de viktigaste förutsättningarna för svenskt välstånd och att skogen alltjämt är av stor betydelse." Jag delar alltså inte den uppfattning som framgår av svaret, nämligen att betydelsen av den svenska skogen skulle ha minskat. Samtidigt säger statsrådet lite senare att "regeringen är medveten om att Sverige kan producera volymmässigt betydligt mer per arealenhet än vad vi gör i dag". Uppenbarligen är regeringen medveten om att det är möjligt, men man tvekar. När det gäller vilken som helst annan näring kan jag säga att ifall någon är medveten om att han eller hon kan göra ett bättre jobb och inte tar vara på den möjligheten kommer det att betraktas som tjänstefel. Nu kan ju inte regeringen beordra fram tillväxt, men den kan i alla fall medverka till att skapa förutsättningar så att de privata skogsägarna, och andra aktörer på skogsmarknaden, har möjlighet att öka tillväxten. Statsrådet nämner också att jag ingår i en parlamentarisk referensgrupp, och det är alldeles riktigt. Jag vill dock säga att inflytandet när man sitter som ledamot i en referensgrupp är starkt begränsat. Det är så per definition. Egentligen lämnar det inga som helst avtryck i en utredning, eftersom det inte finns möjlighet att vare sig reservera sig eller lämna egna förslag. I stället går allt genom den enmansutredning som det här är fråga om - eller i detta fall enkvinnasutredning. Därför är det viktigt att denna typ av frågeställningar tas upp direkt med statsrådet. Statsrådet avslutar med att säga att hon vill avvakta till hösten och så vidare. Om nu viljan att medverka till detta ändå finns vill jag ställa två konkreta frågor. Om det är så att miljökraven kan tillgodoses, vill statsrådet då medverka till att öka tillväxten med förslagsvis 40 %? Anser statsrådet att produktions- och miljömålen behandlats lika under den här mandatperioden?
Gunnar Andrén (Fp)
Anf. 76 Gunnar Andrén (Fp)
Fru talman! Det är en intressant interpellation som Bengt-Anders Johansson har ställt och som statsrådet svarat på. Tittar man ut över Sverige kan man konstatera att vi år 2006 har avsevärt mer skog att avverka än vi hade för ett antal år sedan, till exempel för hundra år sedan. Man får ta till lång tid, fru talman, för att se utvecklingen på det här området. Huvudfrågan är egentligen hur mycket vi ska avverka av den volymtillväxt som finns framöver. Jag tycker att det är väldigt bra att det finns en skogspolitisk utredning där Folkpartiets representanter i den parlamentariska referensgruppen är riksdagsledamoten Anita Brodén i Alingsås och Lars Persson, kommunalråd i Sundsvall. Jag tror att det är värdefullt att det trots allt finns en sådan här parlamentarisk referensgrupp. Skog är någonting som många är berörda av. Det finns väldigt många privata ägare av skog. Även jag äger tre äppelträd i min trädgård. Det är lågavkastande men högt skattade träd. Men det är många som ägnar väldigt stort intresse åt skogen och det är väldigt viktigt att vi har många som sysslar med att förädla skogen på olika sätt. Jag har tidigare haft en debatt med statsrådet Östros om skogsindustrins problem. Man måste konstatera att ett av de områden som Bengt-Anders Johansson i grund och botten tar upp är frågan: Hur ser beskattningen av skogen ut? I det sammanhanget skulle jag ändå vilja ställa en fråga till statsrådet. Om man vill ha en förnyelse och specialisering måste man tänka sig en utveckling av olika former av skogskonton och så vidare för att stimulera till lite högre avverkning i Sverige. Den svenska skogsindustrin är ändå huvudavnämare av den skog som tas ut. Men det har kommit in i ett nytt moment under de senaste decennierna, nämligen framför allt importen från andra länder. Därför tenderar vi att inte få en hög avverkning, inte heller av specialträ av olika slag. Jag tänker då inte på avverkning av bok från Visingsö som startades på 1700-talet. Vi har en hög andel import, kanske alltför hög andel import från andra länder av skogsråvara, och det är nästan helt och hållet betingat av de skatteförhållanden som gäller. Jag tror för min del att om man ska komma vidare utan att beskoga hela Sverige måste man titta mer på den underliggande, eller möjligen överliggande frågan: Hur ser det ut med lönsamheten i att vara skogsägare i Sverige? Sedan håller jag med om allt det som sägs om miljömålen och så vidare. Det måste vara ännu mer överliggande att vi ska ha goda miljömål och stränga krav på förnyelsen. Men man kan inte bortse från att virkesproduktionen i Sverige är väldigt beroende av skatteförhållandena för de enskilda skogsägarna.
Ulrica Messing (S)
Anf. 77 Ulrica Messing (S)
Fru talman! Först vill jag säga till Bengt-Anders Johansson att jag delar hans uppfattning. Jag kanske var lite för ivrig med att försöka formulera mig lite vidare i mitt interpellationssvar. Jag delar uppfattningen om skogen som viktig näring. Som en stor basindustri kommer den att vara avgörande för vår ekonomiska utveckling också i framtiden. Här finns en fantastisk potential. Men det betyder inte att jag tror att skogen kommer att räcka till allt. Om vi ökar produktionstakten i skogen kommer den att räcka till lite mer, men det kommer också att kräva en del diskussioner om vad vi ska använda den ökade volymen till. Det är där jag menar att den inte kommer att räcka till allt det som man egentligen skulle kunna använda skogen till. Då kommer de här spännande men också ibland svåra avvägningsfrågorna, hur mycket av skogen som ska användas till att leva upp till miljömålen. Vi vet att skogen är en fantastisk bra kolsänka till exempel. Det ska vi fortsätta att värna. Ska vi också använda skogen som en del av en energiomställning eller ska vi ställa fokus på att vidareförädla det vi vet att vi kan tjäna lite mer pengar på? Många sådana spännande frågor kommer upp, och jag är både intresserad av och angelägen om att få vara med i de framtida diskussionerna, därför att jag ser framför mig att vi faktiskt ska öka produktionen i skogen. Jag tycker att vi ska göra det, samtidigt som vi måste fortsätta att arbeta med att alla skogsägare ska leva upp till de planer som finns och som gäller i dag. Vi har, trots några år av intensivt informationsarbete, problem med gallringen inom delar av det svenska skogsbruket. Blir vi än bättre på att gallra och dessutom också återplanterar där det krävs återplantering ökar potentialen ännu mer. Jag ser positivt på att kunna öka just produktionen i skogen. Och jag utesluter inte att det också ställer just avvägningen mellan de miljömål och de produktionsmål som vi har i dag i en annan dager. Jag vill att de målen ska vara jämställda. Men det kanske är så att en del av de planer vi har måste ändras eftersom skogsbruket kanske också kommer att ändras inom vissa områden. Jag är också beredd att titta närmare på de frågorna i framtiden, därför att här finns en potential. Som jag sade alldeles nyss tror jag att skogen kommer att kunna räcka till mer än den gör i dag, dock inte till allt. Som skogsägare har jag samma typ av växtlighet som Gunnar Andrén på min areal, nämligen äppelträd. Det som Gunnar Andrén pekar på är hur man kanske kan utveckla skogskontona för att också uppmuntra till och uppmana till mer produktion och aktivitet i skogen. Jag vet att finansministern har blivit uppvaktad av representanter för både skogsindustrierna och skogsägarna om detta utifrån olika aspekter. Det förekommer också just nu diskussioner mellan finansministern och representanter för skogsägarna med anledning av stormen i södra Sverige och de familjer som precis hade gjort ett generationsskifte. Jag vet att finansministern just nu tittar på vad just skogskontona kan betyda i framtiden och vilka aspekter som man då ska ta till vara.
Bengt-Anders Johansson (M)
Anf. 78 Bengt-Anders Johansson (M)
Fru talman! Den svenska skogen brukar jag ibland säga är det svenska guldet. Jag står fast vid det, därför att den har det värde som den har. Många i landet har inte riktigt förstått dess betydelse. Jag ska trötta er med att göra en liten jämförelse om skogens nettoexportvärde. Om man lägger ihop Volvo Personvagnar, Volvo Lastvagnar, Saab Scania, lastbilar, Saab Personbilar och Ericssons hårdvarutillverkning kommer man alltså inte upp till hälften av den svenska skogens nettoexportvärde. Och nettoexportvärdet är väldigt viktigt för vår handelsbalans med utlandet och som ett varaktigt bistånd till vår välfärd. Det som är intressant med skogen är att den finns i hela Sverige. Vi pratar mycket om öppna landskap etcetera. Då ska vi ha klart för oss att varje öppet landskap ursprungligen egentligen är ett lån från skogen, därför att skogen är den som har varit mest förhärskande. För den skull är jag inte ute efter att vi ska förmörka landet. Det är inte det som det handlar om. Vi har dessutom en väldigt bra kvalitet på den svenska skogen. Problemet är för närvarande att konkurrensen med andra länder hårdnar. Det finns plantageodlingar i olika delar av världen. Det finns pappersmassafabriker som runt sig har fyra kvadranter med eukalyptusträd. Man förser alltså sitt pappersmassebruk med en kvadrant per år. Man kör runt detta på fyra år. Då ska vi ha klart för oss att vi behöver en omloppstid på åtminstone 70 år, ibland 110 år, beroende på var i landet vi befinner oss. Nu har regeringen lyft fram träbyggnadsstrategin. Man har dessutom tagit fram den här oljekommissionen. Man får en känsla av att det ska räcka till allt. Det blir lite grann som grisen Särimner, den slaktas på kvällen och står där sedan grön och grann på morgonen igen. Nu är det inte riktigt så. Statsrådet visar insikt i frågan genom att medge att det inte räcker till allt. När jag ser på hela upplägget från regeringens sida kan jag få en känsla av att det är en socialdemokratiskt historisk strategi att man är mer inriktad på att fördela det andra producerar än att själv bidra till en tillväxt som ger en möjlighet att fördela. Nu har statsrådet möjlighet att ändra på bilden genom att ta chansen och staka ut vägen tydligt och ordentligt markera att man vill satsa. Men det säger inte statsrådet. Det är fortfarande lite tvekande. Det är naturligtvis skogsägaren som har sista ordet i hur marken ska användas. Men det finns ett regelverk - jag ska inte gå in på detaljer - som kan underlätta en produktion. Hur många gånger har produktionsmålet, statsrådet, diskuterats i regeringen under mandatperioden i förhållande till miljömålet? Jag förstod på svaret för en stund sedan att det kanske finns skäl att åtminstone lyfta upp produktionsmålet till samma nivå som miljömålet. Jag delar också uppfattningen att de ska vara jämställda, men för närvarande påstår jag att miljömålet genom sin fräschör, ett nytt mål och så vidare, har fått ta mycket utrymme. Politik är att vilja. Jag vill att statsrådet talar om på vilket sätt hon är beredd att staka ut vägen för att vi ska kunna öka tillväxten.
Gunnar Andrén (Fp)
Anf. 79 Gunnar Andrén (Fp)
Fru talman! Det var hugnesamt att höra att finansministern också hade denna fråga på sitt bord. Jag befarar i och för sig att det ligger många frågor på det bordet. De kan vara lätt att nattduksbordet är överfullt av olika saker som han ska ta tag i. Den extra avverkning som stormen den 9 januari 2005 åstadkom är så exceptionell att det är ett specialfall - även om det var fråga om flera års avverkning utan att mänsklig hand kunde påverka detta. När man tittar på den skogspolitiska utredningen är nyckelfrågan, vilket är det som Bengt-Anders Johansson tar upp och som tydligen finns med ordentligt i hela virkesproduktionen, den nya konkurrenssituationen till det som Bengt-Anders Johansson och vi andra eftersträvar, nämligen ett ökat virkesuttag ur den svenska skogen med bevarandet av alla miljömål. På den punkten kan vi vara överens om att vi ska ha dessa högt ställda krav på förnyelse och så vidare. Den långsiktiga utveckling vi har sett under de senaste 15-20 åren, kanske ännu längre, är att vi har fått konkurrens från det som kan kallas lågprisländer när det gäller importen. Jag förstår alla svenska virkesföretag - skogsindustrin - som köper billigt när de kan. Det är därför jag med emfas vill aktualisera att om vi inte tittar på skatteförhållandena är risken att det kommer att gå ännu sämre framöver och att ännu mer skog inte avverkas som borde avverkas - inte minst av miljöskäl.
Ulrica Messing (S)
Anf. 80 Ulrica Messing (S)
Fru talman! Både Bengt-Anders Johansson och Gunnar Andrén pekar på den hårda konkurrensen. Det råder inget tvivel om att det är en hård konkurrens, ibland till och med omöjlig för oss att möta. Vi kommer aldrig att ha ett sådant klimat att vi kan konkurrera med växtligheten i Brasilien där man avverkar träd efter sex, ibland sju, år medan vi har cirklar på 60-70 år och, precis som Bengt-Anders Johansson sade, ibland ännu fler år. Det är den verklighet vi måste förhålla oss till och också ta hänsyn till när vi diskuterar hur vi ska använda vårt skogsbruk och vad vi ska vara riktigt duktiga på. Jag tror inte att vi kommer att närma oss de plantageodlingar av skog vi ibland kan se i andra länder. Det är helt enkelt utifrån att vi har en annan syn på skogen. I den meningen räcker skogen till mycket. Nästan varenda kvinna och man i vårt land har någon form av koppling till skogen. Vi går i skogen för rekreation, för att plocka bär och svamp samt för att jaga. Vi har skogen som en växande turistattraktion. Det handlar om jakt, fiske och upplevelser i fjällen. Allt detta, menar jag, kommer skogen att räcka till. Men det påverkar också vårt synsätt kring hur skogen ska brukas. Det är oerhört viktigt att komma ihåg att skogsägaren har sista ordet och är en viktig medaktör i arbetet. När de jämställda målen, produktionsmålet och miljömålet, genomfördes underskattade vi det ständiga och gnetande arbetet att påminna om vad som är avgörande för att ha högt ställda produktionsmål. Vi fokuserade mycket på att belysa möjligheterna och de nya skyldigheterna i det nya målet. Det vi ser är det som Bengt-Anders Johansson pekade på, nämligen att vi har nått upp till miljömålet mycket snabbare än vad någon kunde ana när besluten om de två jämställda målen beslutades. Vi har gjort det eftersom det har funnits ett brett folkligt stöd, ett stort engagemang kring att medverka och att vi har haft bra kanaler för information och rådgivning. Det vi kan känna oro för när det gäller den förrförra översynen av hur väl vi lever upp till miljömålet och produktionsmålet som Skogsstyrelsen tog fram är att vi har tappat på produktionssidan. Där har vi nu vidtagit en del åtgärder som handlar om just information och rådgivning. Där måste vi fortsätta att ta ett gemensamt ansvar. Jag vill ha de två jämställda målen, men jag har lika höga ambitioner för dem båda. Det är också viktigt med produktionsmålet. Då spelar till exempel återplanteringen och röjningen en viktig roll. Där måste vi också ha skogsägaren med oss. På Bengt-Anders Johanssons konkreta fråga, om vi har diskuterat produktionsmålet och miljömålet ungefär lika mycket i regeringen, kan jag säga att vi har diskuterat oron för att vi har tappat lite mer i produktionsmålet än i miljömålet. Vi ser där att utvecklingen har gått fantastiskt bra, och det finns ett brett stöd och engagemang. På den andra konkreta frågan, om jag är beredd att medverka till ett ökat produktionsmål i skogen, är svaret ja.
Bengt-Anders Johansson (M)
Anf. 81 Bengt-Anders Johansson (M)
Fru talman! En ökad tillväxt i den svenska skogen påstår jag är bara positiv. Det är en riktig win-win -situation. Vinnarna är skogsägarna, medarbetarna i upparbetningsindustrin, träindustrin över huvud taget, industrin i sig själv, miljön, landet Sverige och den samlade ekonomin. Därför är det glädjande att höra att ministern åtminstone mellan raderna har, tror jag, även om tydligheten ökar allteftersom resonemanget pågår - detta är mitt sista inlägg - samma uppfattning som jag. Det gläder mig. Statsrådet säger att det finns skäl att försöka lyfta fram produktionsmålet ytterligare och att det har diskuterats mer i regeringen än miljömålet. Då vill jag vädja till statsrådet att sluta diskutera och handla i stället. Det finns en framförhållning på 40-50 år innan det över huvud taget går att ta ut något. Fullt uttag blir det inte förrän om 70-80 år. Varje dag som regeringen pratar i stället för att handla skjuts möjligheten fram att tillgodose det svenska folkhemmet med nödvändiga resurser med lika många dagar. Det vill jag be statsrådet att ta med sig och se till att agera snabbt.
Ulrica Messing (S)
Anf. 82 Ulrica Messing (S)
Herr talman! Jag sade kort i mitt förra inlägg att utifrån det Skogsstyrelsens tidigare utvärdering visade, om vi lever upp till produktionsmålet och miljömålet lika väl som vi har lovat att göra, finns alarmerande signaler om produktionsmålet. Just ifrån detta har regeringen vidtagit åtgärder. Vi har ökat informationsinsatserna till de enskilda skogsägarna. Vi tror att det var ett av skälen till att vi så snabbt fick fart på våra möjligheter att leva upp till miljömålen. Där fanns ett folkligt stöd och ett engagemang, och det är viktigt. Men det måste också finnas ett engagemang för att leva upp till produktionsmålen. Min övertygelse är att vi tjänar på dem båda, och de är avhängiga av varandra. Ska vi lyckas ha höga ambitioner för skogen även i fortsättningen är miljömålet naturligtvis också angeläget.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.