Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Homosexuella asylsökande från Afghanistan

Interpellation 2008/09:246 av Streijffert, Magdalena (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2009-01-14
Anmäld
2009-01-14
Besvarad
2009-01-27
Sista svarsdatum
2009-01-28

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 14 januari

Interpellation

2008/09:246 Homosexuella asylsökande från Afghanistan

av Magdalena Streijffert (s)

till statsrådet Tobias Billström (m)

Torsdagen den 27 november 2008 sattes en homosexuell man på ett flygplan till Kabul. I Sverige har han under sju års tid kunnat leva öppet med sin sexuella läggning och träffa andra homosexuella män. Vad väntar honom när han kommer tillbaka till Afghanistan? I svenska ambassadens rapportering om situationen för HBT-personer i landet sägs att öppen homosexualitet inte förekommer och att homosexuella samlag är förbjudna enligt sharia. Det finns inget rättsligt skydd mot diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet.

Det är visserligen inte statsrådets uppgift att kommentera beslut i enskilda asylärenden, men det nu aktuella ärendet väcker principiella frågeställningar som också statsrådet har att förhålla sig till. I förarbetena till den nu gällande utlänningslagen behandlas också frågan om asyl till den som i sitt hemland förföljs på grund av sin sexuella läggning. I socialförsäkringsutskottets av riksdagen godkända betänkande (2005/06:SfU4, s. 13) diskuteras bland annat riskbedömningen för en homosexuell person som dolt sin sexuella läggning i hemlandet eller i Sverige. Efter att ha konstaterat att detta är en grannlaga uppgift säger utskottet följande:

Redan det förhållandet att personen levt öppet som homosexuell i Sverige torde kunna innebära en risk för avslöjande och därmed förföljelse i hemlandet, till exempel om det finns personer som av någon anledning vill skada honom eller henne. Dessutom anser utskottet att det inte är rimligt att kräva att en person som levt öppet i Sverige som homosexuell i fortsättningen ska dölja sin sexuella läggning för att undgå förföljelse i hemlandet.

Migrationsverkets rättschef har därefter fattat ett vägledande beslut den 27 juni 2008 (Lifos dokument nr 18 952). Beslutet innehåller en bedömning av motiven till den nya lydelsen av utlänningslagen och de uttalanden som därvid gjorts i förarbetena. Migrationsverket konstaterar bland annat att förarbetena innebär att det aldrig får krävas av en asylsökande att denne ska göra avkall på en sådan grundläggande egenskap som sin sexuella läggning vid ett återvändande. I det vägledande beslutet konstateras också att det inte är rimligt att kräva att en person som levt som öppet homosexuell i Sverige i fortsättningen ska dölja sin sexuella läggning för att undgå förföljelse i hemlandet.

Migrationsverkets vägledande beslut stämmer således väl överens med riksdagens beslut och motivet för denna förändring. Trots detta väljer Migrationsverket att skicka tillbaka en homosexuell man till Afghanistan – efter sju års vistelse i Sverige – där han enligt all tillgänglig landinformation inte kan leva öppet med sin sexuella läggning utan måste dölja den för att undgå förföljelse.

Mot bakgrund av vad som anförts vill jag fråga vilka åtgärder statsrådet är beredd att vidta för att en rättstillämpning i enlighet med vad som uttalats i förarbetena ska säkerställas när det gäller frågor om asyl till personer som i sitt hemland riskerar att förföljas på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet.

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2008/09:246, Homosexuella asylsökande från Afghanistan

Interpellationsdebatt 2008/09:246

Webb-tv: Homosexuella asylsökande från Afghanistan

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Tobias Billström (M)
Anf. 101 Tobias Billström (M)
Fru talman! Magdalena Streijffert har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att säkerställa en rättstillämpning i enlighet med vad som uttalats i förarbetena till utlänningslagen när det gäller frågor om asyl till personer som i sitt hemland riskerar att förföljas på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet. Det är normalt sett den sökande som ska lägga fram de omständigheter som talar för att han eller hon är berättigad att få ett uppehållstillstånd. Enligt utlänningslagen är en person att anse som flykting om han eller hon känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till viss samhällsgrupp. Det som avgör om en asylsökande ska anses vara flykting är om han eller hon riskerar förföljelse mot bakgrund av de individuella omständigheterna i det enskilda fallet. Bedömningen görs av Migrationsverket och, vid överklaganden, migrationsdomstolarna med beaktande av den asylsökandes egen berättelse tillsammans med vad som är känt om förhållandena i hemlandet. Migrationsöverdomstolen har som högsta instans ansvaret för prejudikatbildningen. När det gäller hur praxis har utvecklats generellt kan jag säga att Utvärderingsutredningen (Ju 2007:12) i regeringens direktiv (dir. 2007:119) bland annat har fått i uppdrag att belysa hur rättsbildning och praxis har utvecklats i den nya instans- och processordningen genom avgöranden av Migrationsöverdomstolen. I den utsträckning vägledning i tillämpningen av utlänningslagen har utvecklats enbart genom avgöranden av migrationsdomstolarna eller Migrationsverket ska även detta belysas. Som jag uppgav i mitt svar på fråga 2008/09:172 av Kalle Larsson från Vänsterpartiet, Praxis vid förföljelse på grund av sexuell läggning, vill jag invänta utredningens betänkande innan jag tar ställning till om ytterligare åtgärder är nödvändiga.
Magdalena Streijffert (S)
Anf. 102 Magdalena Streijffert (S)
Fru talman! Tack för ministerns svar! Torsdagen den 27 november 2008 sattes en homosexuell man på ett flygplan till Kabul. I Sverige har han under sju års tid kunnat leva öppet med sin sexuella läggning och träffa andra homosexuella män. Det är en rättighet som vi i Sverige kan tycka är självklar men som tyvärr saknas i många länder. I omkring 70 länder i världen är det förbjudet att vara homosexuell. I några länder, däribland Iran och Saudiarabien, har man gått ännu längre. Där är homosexualitet belagd med dödsstraff. Det är visserligen inte statsrådets uppgift att kommentera beslut i enskilda asylärenden, men det aktuella ärendet väcker principiella frågeställningar som jag tyvärr inte känner att jag har fått svar på från migrationsministern. Socialförsäkringsutskottet konstaterade i förarbetena till den gällande utlänningslagen om asyl till den som i sitt hemland förföljs på grund av sexuell läggning följande: "Redan det förhållandet att personen levt öppet som homosexuell i Sverige torde kunna innebära en risk för avslöjande och därmed förföljelse i hemlandet, t.ex. om det finns personer som av någon anledning vill skada honom eller henne. Dessutom anser utskottet att det inte är rimligt att kräva att en person som levt öppet i Sverige som homosexuell i fortsättningen skall dölja sin sexuella läggning för att undgå förföljelse i hemlandet." Migrationsverkets rättschef har därefter fattat ett vägledande beslut, den 27 juni 2008, som innehåller en bedömning av motiven till den nya lydelsen av utlänningslagen och de uttalanden som därvid gjorts i förarbetena. I det vägledande beslutet konstateras att det inte är rimligt att kräva att en person som har levt som öppet homosexuell i Sverige i fortsättningen ska dölja sin sexuella läggning för att undgå förföljelse i hemlandet. Migrationsverkets vägledande beslut stämmer alltså väl överens med riksdagens beslut. Trots det väljer Migrationsverket att skicka tillbaka en homosexuell man till Afghanistan - efter sju års vistelse i Sverige - där han enligt all tillgänglig landinformation inte kan leva öppet med sin sexuella läggning utan måste dölja den för att undgå förföljelse. Statsrådet hänvisar i sitt svar till att det som avgör om en asylsökande ska anses vara flykting är om han eller hon riskerar förföljelse mot bakgrund av de individuella omständigheterna i det enskilda fallet. Ser inte Migrationsverket ett problem med att det är två principer som står emot varandra i lagstiftningen? Frågan är vad det är som ska gälla när Migrationsverket ska fatta sina beslut. Är det att man inte ska skicka tillbaka en person som har levt som öppet homosexuell i Sverige och som inte kan göra det i sitt hemland, eller måste man uppvisa individuell förföljelse och välgrundad fruktan för att man har varit förföljd i sitt hemland tidigare och därför inte kan skickas tillbaka? Jag tycker inte att vi behöver vänta på en utredning för att klargöra vad det är som ska gälla. Det är två viktiga principer, och de står mot varandra. Vad tycker egentligen migrationsministern?
Tobias Billström (M)
Anf. 103 Tobias Billström (M)
Fru talman! Interpellationen hänvisar ju till ett enskilt ärende, och det är inte möjligt för mig att göra principiella uttalanden om avvisningar och utvisningar av homosexuella personer, till exempel till Afghanistan eller för den delen till andra länder, utan att sådana uttalanden får en direkt koppling till det enskilda ärendet. Överklagandeordningen i utlänningsärenden innefattar ju självständiga domstolar, och grundlagen, mer specifikt regeringsformens 11 kap. 2 §, förutsätter att den lagstiftande och verkställande makten inte lägger sig i hur domstolarna tillämpar rättsregler i enskilda ärenden. Hur är det då i fråga om hinder mot verkställighet av avvisningsbeslut om sådana skulle uppkomma? Enligt utlänningslagen ska Migrationsverket ställa in verkställighet av lagakraftvunnet avvisnings- eller utvisningsbeslut och ta upp frågan om uppehållstillstånd till ny prövning om den enskilde åberopar nya omständigheter som är bestående hinder mot att utvisnings- eller avvisningsbeslutet verkställs. Det krävs då att omständigheterna inte hade kunnat åberopas tidigare eller att underlåtenhet att åberopa dem är ursäktlig. Så är lagen formulerad. Jag menar att en individuell prövning av det enskilda fallet alltid är en hörnsten i utlänningslagen. Ska utlänningslagen skrivas om eller förändras på något vis förutsätter det ett beredningsarbete. Nu är det så att vi har en utvärderingsutredning som ska vara klar den 30 juni 2009. Magdalena Streijffert säger att hon inte tycker att det behövs någon utredning, men det tycker jag. Det är så ordningen är fastlagd i det här riket. Vill vi ändra lagar och förordningar, i varje fall lagar - förordningar kan regeringen förändra själv, men det fordrar också ett beredningsarbete, och i det här fallet är det inte fråga om en förordning utan om lagstiftning - ska vi ha ett gediget underlag. Därför har regeringen tagit initiativ till den här utredningen som bland annat ska undersöka om reformen med instans- och processordning i utlänningsärenden har bidragit till att förbättra tillgången till den landinformation som ligger till grund för besluten i asylärenden. Därutöver har också Migrationsverket inlett ett arbete med kvalitetssäkring, helt i enlighet med det regleringsbrev som verket har fått av regeringen. I verkets regleringsbrev för budgetåret 2007 uppmanades verket att redogöra för hur kvaliteten i handläggningen av bland annat asylärenden tillförsäkrades och utvecklades. Av redovisningen skulle särskilt framgå hur verket utvecklar och upprätthåller en egen landkunskap. När Migrationsverket återrapporterade till regeringen, vilket skedde den 14 maj 2007, framgick att samarbetet mellan landinformationsenheten och rättsenheten på verket hade stärkts. Landkunskapsfrågorna samt rätts- och praxisfrågorna, som Magdalena Streijffert själv tog upp, har organisatoriskt knutits samman samtidigt som uppdelningen på olika enheter bidrar till att säkra kvaliteten på respektive områden. I rapporten redogör Migrationsverket även för frågor kring konsekvensen i tillämpningen av rätts- och landspraxis inom verket och den ordning som införts för styrning och kvalitetssäkring. Därutöver är det så att Migrationsverket och migrationsdomstolarna i sina bedömningar använder sig av ett brett underlag där bland annat Utrikesdepartementets rapporter om de mänskliga rättigheterna och frivilligorganisationernas rapporter kan användas. Det finns frivilligorganisationer som tillhandahåller landinformation i speciella frågor, till exempel RFSL och Ilga, det vill säga International Lesbian and Gay Association. Med detta anser jag att jag har svarat på hur frågorna är organiserade.
Magdalena Streijffert (S)
Anf. 104 Magdalena Streijffert (S)
Fru talman! Det var inte svar på hur frågorna är organiserade som jag ville ha av migrationsministern utan kanske mer vad migrationsministern faktiskt anser om hur den lagstiftning som han är ansvarig för egentligen ska tolkas när det kan vara två principer som står emot varandra. Migrationsministern hänvisar i sitt svar till en utvärderingsutredning som ska se över hur rättsbildning och praxis har utvecklats i den nya instans- och processordningen. Det är ett ganska stort arbete. Det är ett viktigt arbete, det håller jag verkligen med om, där man kommer att se över ganska många olika delar av den nya instans- och processordningen som kom till stånd 2006. Jag ser fram emot att det arbetet kommer fram. Det är också en utredning som redan är framskjuten och som kommer att vara avslutad i slutet av juni. Det är klart att det under den tiden är människor som kommer att komma i kläm. Tobias Billström är migrationsminister och när man är det har man faktiskt möjlighet, tro det eller ej, att lägga fram propositioner till Sveriges riksdag om man tycker att det är någonting i lagstiftningen som man vill förändra. I vissa delar kan det krävas utredningsarbete. I andra delar kan jag tycka att när en lagstiftning är oklar, som den kanske är i denna del, kan det vara ganska viktigt att fråga lagstiftaren vilken intentionen egentligen är. Vad är det som ska gälla? I det här fallet är det två delar som står emot varandra. Jag ska ta dem igen, och jag skulle gärna vilja ha svar på vad migrationsministern egentligen anser är det som är viktigast av de två principer som jag kommer att ta upp. Den första principen är den som migrationsministern anger i sitt svar. Man ska känna välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till viss samhällsgrupp. Samtidigt säger han att den asylsökande anses vara flykting om han eller hon riskerar förföljelse mot bakgrund av de individuella omständigheterna i det enskilda fallet. Det är klart att alla personer som kommer och söker asyl i Sverige ska ha en individuell prövning. Det är också klart att det finns många som lever i Afghanistan, Iran och Saudiarabien som inte har vågat gå ut med att de är homosexuella och öppet vara det eftersom det är förbjudet i deras hemländer. Därför har de tagit sig exempelvis till Sverige och sökt asyl. Men de kan inte i sin berättelse för Migrationsverket visa på att de i hemlandet har blivit förföljda på grund av sexuell läggning eftersom de inte har visat det. Men i Sverige har de haft denna möjlighet, precis som personen från Afghanistan, som har levt som öppet homosexuell i sju års tid och sedan tvingats åka tillbaka. Då kan han inte vara öppet homosexuell i sitt hemland eftersom han riskerar att bli förföljd. Det är den ena principen. Den andra principen är det som framkommit i socialförsäkringsutskottet och i förarbetena till den nya lagstiftningen och som Migrationsverkets rättschef i sitt vägledande beslut har kommit fram till. Han konstaterar att det aldrig får krävas av en asylsökande att denne ska göra avkall på en sådan grundläggande egenskap som sexuell läggning vid ett återvändande. Det betyder att man kanske inte behöver bevisa att man har utsatts för förföljelse i sitt hemland tidigare. Det räcker med att man dels riskerar mycket när man åker tillbaka till sitt hemland, dels har levt som öppet homosexuell i Sverige och dels inte kan leva som öppet homosexuell i det land man återvänder till eftersom det är förbjudet. Jag skulle vilja ha ett mer politiskt svar från Tobias Billström som är politiskt ansvarig i frågorna, inte hur arbetet är organiserat.
Tobias Billström (M)
Anf. 105 Tobias Billström (M)
Fru talman! Om inte Magdalena Streijffert anser att det är viktigt att förklara hur vi säkerställer att vi uppnår rättssäkerhet, om det inte skulle vara en politisk fråga, vet jag knappt vad som är en politisk fråga. När Magdalena Streijffert framställde interpellationen frågade hon mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att säkerställa en rättstilllämpning i enlighet med vad som uttalats i förarbetena till utlänningslagen när det gäller frågor om asyl till personer som i sitt hemland riskerar att förföljas på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet. Jag hävdar nog att min redogörelse nyss är en viktig del av det svaret. Jag ska fortsätta att utveckla principerna som redan i dag finns tillgängliga för Migrationsverkets bedömningar. Vi har från regeringens sida gått vidare. Jag tog initiativet i Migrationsverkets regleringsbrev 2007 att se till att verket i utbildningshänseende särskilt skulle uppmärksamma frågor som rör HBT-personer. Migrationsverket fick också i uppdrag att upprätta en antidiskrimineringsstrategi avseende bland annat sexuell läggning i samråd med HomO. I regleringsbrevet för 2008 fortsatte regeringen att anvisa att Migrationsverket ska redovisa arbetet med HBT-personers villkor, och verket kommer att återrapportera i sin årsredovisning. Jag kommer därför att fortsätta att noggrant följa Migrationsverkets arbete på området. För 2009 vill regeringen bland annat se hur verket analyserar sitt kompetensbehov i fråga om grupper som kan vara särskilt utsatta, däribland HBT-personer. Mitt intryck är därför att Migrationsverket har kommit långt i arbetet med HBT-frågorna och att verket har ett gott samarbete med frivilligorganisationer som är engagerade i villkoren för asylsökande HBT-personer. Detta är ett tydligt och klart bevis för att regeringen tar frågorna på stort allvar. Sedan återvänder Magdalena Streijffert i sitt inlägg till frågan om avvägningar mellan principer. Då är vi på nytt tillbaka i frågan om praxis. Sedan 2005 sätter inte regeringen praxis. Sedan riksdagen beslutade om och lagen trädde i kraft 2006 är det Migrationsöverdomstolen och inte regeringen som avgör vem som får asyl i Sverige. Vi har ändrat ordningen. Det blir med andra ord lite poänglöst att ha en diskussion som om vi vore kvar i den gamla ordningen, den som fanns före 2006, där man kunde ställa den typen av frågor till regeringen och förvänta sig ett svar. Vi var överens i kammaren. Det var till och med en socialdemokratisk regering som kom till kammaren efter tio år av diskussioner och lade fram ett förslag till ny lagstiftning som sedan klubbades igenom i bred enighet. Jag har inga invändningar mot de citat som Magdalena Streijffert återger från förarbetena och från socialförsäkringsutskottets betänkande. Tvärtom! De är säkert helt korrekta som citat betraktade. Men när det gäller frågan om att göra bedömningar i praxisfrågor är inte detta regeringens ansvar. Jag tänker inte i kammaren i dag göra den typen av bedömningar eftersom det inte är mitt uppdrag som statsråd. Däremot redovisar jag gärna, och repeterar gärna flera gånger, allt vad regeringen gör för att se till att Migrationsverket utökar sin kompetens på området så att det går att avgöra ärendena på ett bra sätt. Jag redogör också gärna, när Utvärderingsutredningen väl har kommit på bordet, vi har analyserat den och tagit fram ett underlag, för den proposition som vi tänker lägga fram från regeringens sida till riksdagen. Men innan den utvärderingen är gjord blir det poänglöst att ha en diskussion om vad utredningen kan tänkas komma fram till. Att lägga fram en proposition nu, i det här läget som jag tycker att Magdalena Streijffert antydde, innan utvärderingen har lagts fram, är inte bara prematurt, för tidigt, utan skulle dessutom vara ganska ansvarslöst. Då ser vi inte helhetsbilden.
Magdalena Streijffert (S)
Anf. 106 Magdalena Streijffert (S)
Fru talman! Först och främst tycker jag att det arbete som Migrationsverket nu gör när det gäller HBT-frågorna med utbildningsinsatser och nätverksgrupper är bra. Sedan har vi lagstiftningen. Tobias Billström är minister och har möjlighet att ändra och stifta lagar. Jag kommer in på det igen. Däremot är det självklart att man inte ska tolka den lagstiftning man själv har skrivit. Det ska Migrationsverket, migrationsdomstolarna och Migrationsöverdomstolen göra. Det är i grunden bra. Sedan är det fråga om den praxis som uppstår utifrån den lagstiftning som finns. Det kanske finns en hel del som vi lagstiftare måste se över. En fråga som vi diskuterar i dag gäller människor med annan sexuell läggning. I lagstiftningen kan det vara oklart vad som gäller. När lagstiftningen är oklar är det upp till Migrationsverket och domstolarna att döma, men det kanske också finns ett ansvar hos oss politiker, vi som stiftar lagarna, att vara tydliga med vad det är vi menar, vad vi tycker, det vill säga om vi tycker att man måste visa att man har blivit förföljd i sitt hemland eller om det räcker med att man har levt som homosexuell i Sverige och riskerar förföljelse i sitt hemland eller inte. Det är oklart i lagstiftningen i dag. En utredning ska läggas fram i slutet av juni. Den kommer att redovisa intressanta frågeställningar. Jag ser fram emot det. Jag ser fram emot att vi ser till att arbeta för att vi har en rättssäker och tydlig lagstiftning. Vi ska se till att de människor som har asylskäl också får stanna utifrån den lagstiftning vi har.
Tobias Billström (M)
Anf. 107 Tobias Billström (M)
Fru talman! Jag tycker att det är bra att Magdalena Streijffert instämmer i min bedömning att Migrationsverket anstränger sig och att vi från regeringens sida - det är värt ett erkännande från oppositionen - har utformat regleringsbreven på ett bra sätt till Migrationsverket. Då får vi tillbaka den information som är nödvändig för att kunna övervaka att de statliga myndigheterna fullgör sitt ansvar enligt de bedömningar som vi politiskt förtroendevalda har gjort. Jag tackar för det erkännandet och kommer att lägga det på minnet. Sedan är ivern att stifta lag stor från Magdalena Streijfferts sida. Det är väl bra. Men då ser jag det som min uppgift som statsråd att se till att eventuellt lagstiftningsarbete bedrivs på ett genomtänkt sätt så att vi får en rättssäker och välfungerande lagstiftning på plats. Det är en grannlaga uppgift. Det kommer alltid att vara en grannlaga uppgift att se till att asylärenden prövas på ett sådant sätt att det går att säkerställa att människor uppfyller de kriterier för skydd som är uppställda dels i vår egen nationella lagstiftning, dels i de EU-direktiv, bland annat skyddsgrundsdirektivet, som införlivas och som ligger till grund för svensk lagstiftning och dels slutligen de internationella konventioner som Sverige har undertecknat och förbundit sig att följa. Dessa tre element är viktiga. För att detta ska kunna ske måste vi göra ett bra och genomtänkt beredningsarbete. Jag ser också fram emot att få ta del av Utvärderingsutredningens slutbetänkande när det väl kommer på bordet. Jag hoppas att vi kommer att ha en bra och konstruktiv debatt, lika konstruktiv som vi har haft i kammaren i kväll, när slutbetänkandet väl ligger på bordet.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.